Nr 2 2010 - SEKO Posten Produktion GPT

På Alla Plan 

Nyhetsblad för medlemmar i SEKO Göteborg Klubb 630 

Proggen i Gbg: 

Nikke Ström 

sidan 21 

Övertaligheten, 

så gick det till... 

sidan 16-17 

Nu är det dags 

att säga ifrån! 

sidan 10-11 

NUMMER 2/2010

Innehåll: 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

På alla plan 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. 

................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. 

3 Ledare 

Ansvarig utgivare och chefredaktör: 

Karl-Gunnar Augustsson 

Layout och redigering: 

Eva Gramnes och Jan-Anders Lindqvist 

På www.sekopt-gbg.se kan du ladda ner denna tidning 

i färg. Där finns även tidigare nummer från 2003-2009 

SEKO Tel: 031-15 62 31 

Postadress: 

SEKO Klubb 630 

Kruthusgatan 17 

405 10 Göteborg 

Framsida: Drömmarnas kaj 

Foto: Eva Gramnes 

4-5 Redaktören har ordet 

6 Tuffa tider 

7 Nya i styrelsen 

8-9 Postlagen 

10-11 Dags att säga ifrån 

12-13 Trotjänare säger ajöss 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. 

................. 

................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. ................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

................. 

• % 

14 Projekt Arbetssätt 

................. 

................. 

................. 

................. 

15 Arbetsmiljö 

16-17 Om organisationen 

18 Emmylou – vår sångfågel 

19 Jenny W diktar om arbete 

20 Gösta Carlsson arbetarförfattare 

21 Proggserien: Nikke Ström 

22 Adress o telefonlista 

23 Sommarörhängen 

24 Världens viktigaste jobb

Ledare 

När jag sitter och skriver detta har vår terminalledning varit ute och informerat om övertalighetsprocessen. 

Något som slutade med att Posten på ”frivillig” basis fick ihop de 60 MA 

(årsarbetskrafter på heltid) som terminalen ska bli färre under hösten. 

I mig finns en oro om hur vi ska klara oss med ca 100 personer mindre, men enligt ledningen 

är vi egentligen för många personer, men vi är "här på fel tid" och det är detta som nu ska rättas 

till med den nya schemaomläggningen. Detta är svårt att se för de flesta av oss, även om vi 

emellanåt märker att det är mindre volymer. 

Jag hoppas bara att allt som nu görs här på GPT inte genomförs för att det till slut har blivit 

en principsak att förändra för förändrandets skull. 

Om jag tittar lite utanför terminalen så är det svårt att undkomma att det är ett val på gång 

i höst. Jag är glad över att leva i ett demokratiskt land, där vi alla har möjlighet att påverka genom 

att engagera oss. Man kan tycka att politikerna ”tjatar” men det betyder att regering och 

opposition på något sätt ändå håller kollen på varandra och granskar varandra så att lagarna 

vi har efterlevs. Konkurrensen om makten är själva demokratins plattform. Man kan tycka att 

politikerna inte gör något, men demokratin erbjuder alla en möjlighet. Det var väl tur att socialdemokraterna 

för ett sekel sedan inte resignerade utan trodde på att de kunde förändra. Annars 

hade vi nog inte haft vare sig barnbidrag, allmänna dagis eller MBL (medbestämmandelagen). 

Nu är det så att det fantastiska med demokratin är att även soffliggaren drar nytta av och skyddas 

av att makten granskas, att regering och opposition "tjafsar". Man varför låta någon annan 

bestämma åt dig, din röst är värdefull och kan göra skillnad 

Hur du än röstar; ta vara på din demokratiska rättighet och möjligheten att påverka. Gå och 

rösta i september! 

Men innan dess önskar jag Er alla en välförtjänt ledighet, där ni alla får göra det ni själva 

tycker är roligt! 

Le n a Liifv 

KL u b b o r d f ö r a n d e 

På Alla Plan | sid 3

Redaktören har ordet 

Äntligen sommar. Det är första dagen i juni och sommaren har kommit. Maj månad var kylslagen och den 

riktigt sköna värmen ville sig inte riktigt. Nu känns det dock som om den efterlängtade sommaren är här, med 

bara några få veckor kvar till semestern då man äntligen får njuta av livet. Bara tanken på att under ett antal 

veckor kunna vara ledig och ägna sig åt det man själv tycker är roligt gör att man mår så himla bra. 

Gôtt med pension 

I skrivande stund verkar det som om det inte blir så många som slängs ut från arbetsplatsen. 

Genom pensioneringar och ”frivilligt” sökande till Futurum verkar det som övertaligheten Posten 

beslöt om i våras löser sig utan att någon behöver sägas upp. Det är naturligtvis bra att ett antal 

arbetskamrater i åldrarna 60 – 65 nu får möjlighet att gå hem med lite bättre pension än de skulle 

fått i vanliga fall. Säkert hade det varit ännu fler som hade velat göra detta ifall de bara hade de 

ekonomiska förutsättningarna. För en del kan väl 72 procent av lönen tyckas vara ganska bra men 

egentligen är ju procentsatsen oväsentlig, utan istället är det den summan man räknar 75 procent 

på som är intressant. För den som tjänar 20.000 kr/månad är inte 72 procent så där himla mycket 

pengar, för den som tjänar 30.000kr/månad är det en ganska hyfsad pension. Även den som går i 

pension måste ju betala för mat, hyra och mycket annat som tillhör livets nödtorft. Helst vill man ju 

att det blir några kronor över så man kan göra någonting annat än att mata duvorna i Slottsskogen. 

Hur som helst så är vi nog ett antal som avundas de som nu har fått möjlighet att gå i pension. 

Ett antal arbetskamrater har också ”frivilligt” sökt till Futurum. Kanske är det så att dessa personer 

äntligen har förstått att postarbetet inte är något att satsa på om de vill ha ett arbete som går 

att leva på. Förmodligen är det så att många av de som ”frivilligt” sökt Futurum är unga människor 

som tvingas leva på deltidsarbete. Äntligen har de förstått att de troligtvis aldrig kommer att få heltid 

på den här arbetsplatsen. Det är ju så att alla kan inte bli chefer eller arbetsledare. I det läget är 

troligtvis inte Futurum helt fel och det är bara att önska dem lycka till och hoppas att de kan hitta 

ett annat arbete som går att försörja sig på. 

Det är naturligtvis tråkigt att folk skall behöva bli övertaliga innan de förstår att framtiden inom 

Posten är allt annat än ljus. Sedan måste det kännas förnedrande att först inte få ett heltidsarbete och 

sedan helt plötsligt bli övertalig. Övertalig betyder ju egentligen överflödig och ingen kan väl påstå, 

utan att ljuga, att de arbetskamrater som nu kommer att lämna oss är överflödiga. Så gott som varje 

dag, eller i varje fall flera gånger per vecka, är det folk nere och arbetar övertid. Eftersom den ordinarie 

arbetsstyrkan inte räcker till. Hur det skall gå i höst återstår att se, för även om det mesta av övertaligheten 

har lösts med pensioneringar och Futurum så är det i alla fall ca 60 årsarbetskrafter 

mindre som skall sköta arbetet. Detta är nu ett problem som Posten får lösa och i vanlig ordning 

så tror de att en ny maskin skall lösa allt. Låt dem tro det, förr eller senare vaknar de upp ur sin 

dröm och märker att de här personerna som inte längre är kvar egentligen hade behövts. Då är 

det bara att hoppas att de som nu har lämnat den här arbetsplatsen har hittat något arbete där 

de är mer uppskattade än här. 

Avtalsrörelsen 

Under våren har de flesta av fackförbunden slutit avtal med sina motparter. 

Resultatet av dessa avtal är uselt, riktigt uselt. Kraven var från början väldigt låga, 

LO-förbunden hade enats om att kräva ettårsavtal med 620 kr/månad eller minst 

2,6 procent räknat på avtalsområdets genomsnittsförtjänst. Inte ens dessa 

ynkliga krav tog fackföreningarna strid för. Inom de flesta avtalsområden 

blev det tvåårsavtal med drygt 3 procent. Inom några avtalsområden blev 

procenttalet lite högre, t ex inom Kommunal och Handels, men de fick 

istället ökad lönespridning så tillvida att ingångslönerna inte höjs lika 

mycket som avtalet ger i övrigt. Bottennappet i avtalsrörelsen stod IF 

Metall för. Förutom ett uselt löneavtal så gick IF Metall arbetsköparna 

tillmötes i en rad andra frågor. Det usla krisavtal som slöts förra året 

förlängs till 31 oktober 2010. Detta ger arbetsköparna rätt att sänka 

arbetstiden och därmed lönen. Den stora frågan som det skulle stridas 

KARL-GUNNAR AUGUSTSSON, chefredaktör 


om var frågan om bemanningsföretagen. Det avtal som IF Metall slöt med Teknikföretagen är ett stort avsteg 

från Lagen om Anställningsskydd (LAS). Vid återanställning skall parterna komma överens om vilka som får tillbaka 

arbetet. Här kan turordningslistan helt åsidosättas. Kommer inte parterna överens gäller turodningslistan, 

men arbetsköparen kan undanta en tredjedel av dem som ska anställas. Arbetare med lång anställningstid kan bli 

överhoppade och de med kort anställningstid kan gå före i turordningen. Från en del av de borgerliga partierna 

ställs allt oftare kraven att LAS skall skrotas eller i varje fall förändras. Det dominerande partiet inom alliansregeringen, 

Moderaterna, har hittills sagt nej till detta och frågan är varför de skall ta till lagstiftning när det finns 

fackföreningar som så gärna ställer upp på att försämra LAS via avtal. I det läget behövs det ingen lagstiftning. 

Visst kan fackföreningsledarna hänvisa de magra avtalen till den kapitalistiska krisen och att företagens vinster 

minskat på grund av denna. Detta hindrar dock inte storföretagen att höja utdelningen till aktieägarna. Tidigare 

i våras kunde man läsa att de största företagen på Stockholmsbörsen hade för avsikt att höja utdelningen till 

aktieägarna med sju procent, detta trots fallande vinster. När det gäller aktieutdelning så finns det pengar, men 

när det kommer till frågan om löneökningar för de som arbetat ihop dessa vinster så finns det inget eller i varje 

fall väldigt lite. Förutom gigantiska aktieutdelningar så har företagsledarna fått enorma bonusar och de som slutar 

får gigantiska avgångsvederlag eller pensioner. Tänk om våra ”gamlingar” kunde komma i närheten av dessa 

summor. Då skulle kön för att gå i pension vara milslång. 

SEKO:s avtal 

När det gäller avtalet för oss som är anställda inom Posten AB så löper det fram till och med 30/9 2010. I 

skrivande stund har inte SEKO Posten fastställt sina krav i årets avtalsrörelse, det görs inte förrän i mitten av 

juni. Troligtvis kommer avtalskraven att vara lika det som andra fackförbund har krävt. dvs ett ettårigt avtal med 

ca 2,6 procent i löneökningar. Dessa krav är blygsamma men om det är så att förbundet är villigt att ta strid för 

dem vore det väl ok. Tyvärr får vi nog räkna med att resultatet blir i nivå med övriga branscher. När väl Metall 

har slutit sitt avtal så brukar detta vara normen för övriga förbund. Det LO-förbund som vill gå ut i konflikt 

måste ha stöd från de andra förbunden och det är knappast troligt att de får stöd för att ta konflikt för krav som 

är högre än vad de övriga har fått. En fråga som har varit uppe i en del andra avtalsförhandlingar, och som i 

högsta grad berör oss, är rätten till heltid. Inte heller här har fackföreningarna lyckats. Inom de avtalsområden 

där frågan har tagits upp har parterna kommit överens om att tillsätta arbetsgrupper för att titta på frågan. Det 

verkar ju minst sagt lovande. Tänk vilken framgång det hade varit om det stora Kommunalarbetarförbundet 

hade lyckats få ett avtal om rättighet till heltid. Det hade varit en enorm framgång, inte bara för alla de kommunalanställda 

som har ofrivillig deltid, utan även för våra deltidare. Med ett sånt avtal i ryggen hade det varit 

mycket lättare att kräva rätten till heltid även inom Posten. Hade flera hundratusen kommunalanställda fått rätt 

till heltid så hade det varit svårt för ett företag som går med miljarder i vinst att stå emot detta krav. Kanske kan 

det bli en arbetsgrupp som tittar på frågan även hos oss. 

Frågan är bara vilken glädje de som idag tvingas leva på en deltidslön skulle ha av detta. 

Terrorister 

I dagarna går våra tankar till de fredsaktivister som brutalt mördades av den sionistiska ockupationsmaktens 

soldater. På internationellt vatten gick dessa mördare till attack mot obeväpnade fredsaktivister. Deras brott var 

att försöka bryta en blockad mot ett krigsdrabbat och våldtaget folk. Lasten på dessa fartyg bestod enbart av 

humanitär hjälp som mediciner, skolböcker, avsaltningsanläggningar, elgeneratorer, förfabricerade hus, svetsaggregat, 

cement och en och annan leksak. I strid mot all internationell rätt anfölls dessa fartyg av de sionistiska 

mördarbandet som brutalt sköt ihjäl ett antal obeväpnade människor och tillfångatog resten. Det borde verkligen 

vara på tiden att EU-länderna och andra nationer skickar sina kanonbåtar för att bryta denna blockad. Det 

går ju alldeles utmärkt att skicka kanonbåtar till Somalias kust så varför inte skicka ett antal för att bryta blockaden 

mot Gaza. 

Med dessa små, små ord av kärlek ber jag att få önska alla läsare en riktig skön sommar och en trevlig semester. 


Förhandlingar som inte nådde ända fram... 

Av mina år här på Göteborgs postterminal 

är det senaste året nog det 

tuffaste jag har varit med om. 

Förändringarna är så många så jag 

tror snart ingen kan greppa över 

dem. Det är övertalighet, nya schema, 

långa raster för nattens personal, 

dubbla inställelser för dag/kväll och 

ett önskemål om flextid för en del av 

personalen. 

För att sedan krydda till det lite extra 

är hela vår arbetsplats som en stor byggarbetsplats. 

Allt detta förklarar man med att 

man inte klarar verksamheten i dag med 

den gamla organisation vi har. Det finns 

ingen brist på arbete men man har fått ett 

sparkrav på sig och då måste man till varje 

pris skruva till organisationen så till den 

milda grad att man inte vet hur man har 

det till slut. 

Jag känner också en stor oro över det 

som nu pågår, att Posten lägger så mycket 

kraft och tid på att utbilda personal från 

bemanningsföretagen i GLP-kodning. 

Enligt Posten själva ska man utbilda sin 

egen personal i första hand, men det ser 

inte riktigt ut så i verkligheten. Vi har haft 

flera personer som kommer och säger att 

dom anmält intresse för att ta olika körkort, 

men att de inte får någon möjlighet 

att göra det. Rimmar dåligt i mina öron. 

Facket går emot 

Vi har i våra förhandlingar försökt att 

hitta lösningar, efter de förutsättningar 

som finns, för att lindra så mycket det 

bara går för alla tillsvidare anställda. Vår 

ledstjärna har varit att i största möjliga utsträckning 

bygga verksamheten på att ha 

så många heltidstjänster som möjligt. Att 

alla, oberoende av vilket åtagande man 

har haft, skall kunna få behålla sin anställningsprocent. 

Vi från SEKO har naturligtvis 

hela tiden protesterat emot långa, obetalda 

raster och dubbla inställelser. 

Nådde inte ända fram 

Trots alla försök som gjorts för att komma 

fram till en acceptabel uppgörelse så 

har vi inte lyckats från fackets sida. Vi har 

fått till oss från medlemmar att det då är 

bättre att man reserverar sig, i stället för att 

komma överens. Vi kan naturligtvis göra 

det hela tiden men vilken trovärdighet får 

man då? 

Jag är av den åsikten att man skall försöka 

tills man kommer till vägs ände. När 

ni läser dessa rader så vet ni att vi reserverade 

oss när det gäller hela organisationen 

och vad det sedan leder till står skrivit i 

stjärnorna i skrivande stund. 

Det behövs större engagemang från 

medlemmarna 

Personligen hade jag önskat mig mer 

samtal från er medlemmar och en större 

uppslutning på medlemsmötet vi hade 

under våren. Det viktigaste för att vi skall 

bli starka mot arbetsgivaren är att vi håller 

ihop. Om ni inte tycker att vi fackliga representanter 

lyssnar tillräckligt, hör då av 

er till oss! Vi måste tillsammans göra det 

bästa av situationen och titta på vad vi kan 

vinna och vad vi kommer att förlora när vi 

tar de olika besluten. 

På Alla Plan | sid 6 

När Posten var ute första gången och 

visade scheman så ville man ha in åsikter 

från så många som möjligt. Hur man sedan 

förvaltade dessa synpunkter har jag 

inte fått någon uppfattning om. Om man 

bara har gjort det som ett spel för gallerierna 

så hade man ju lika gärna kunnat slopat 

den biten om att få folk att tycka till. Det 

finns inget som retar upp människor så till 

den milda grad som om man inte bryr sig 

i slutändan. 

Sista ordet inte sagt ännu 

Min förhoppning är naturligtvis att vi 

kan hitta en lösning som är acceptabel för 

oss på golvet och som vi i styrelsen kan stå 

bakom. Vi vill inte ha en arbetsplats som 

vi känner oss oroliga att gå till, eller där 

vi riskerar att hamna i sjukskrivning. Min 

tilltro står nu till att vi har kloka ledare 

på terminalen, som lyssnar på de anställda 

och utifrån de möjligheter som finns, tittar 

en extra gång på hur vi skall lösa de 

orosmoment som ligger och skaver. 

Det vore ju skönt att kunna gå på semester 

och känna att det blev ganska bra 

till slut ändå. Vi vill ju att alla skall kunna 

njuta av sin välbehövda ledighet under 

sommaren för att få de nya krafterna som 

man så väl behöver till hösten när vi skall 

gå in i den nya organisationen med allt 

vad det innebär. 

Med dessa ord vill jag önska en välbehövlig 

semester med mycket sol och bad. 

Lo u i s e su n d g r e n

Nya i klubbstyrelsen 2010 

Helén Strinnås är 42 år och har 

jobbat inom Posten sedan 1985, varav 

de första två åren som brevbärare 

i Angered. Efter ett år på vårdgymnasium, 

diverse sommarjobb inom åldringsvården 

och i affär kom hon till 

terminalen 1987 och har arbetat här 

på heltid sedan dess. 

Tidigare facklig erfarenhet? 

-För tjugo år sedan gick jag flera 

fackliga kurser, bland annat på Viskadalens 

folkhögskola och fick därefter 

uppdraget som studieombud här på 

Gpt under en tid. Sen gick det ett 

antal år när jag hade fullt upp med 

familjen. Vi har två barn, en dotter 

som är 15 och en son som är 11 år. 

Jag har även varit med om att avveckla 

mig själv ur representantskapet som 

vi hade här tills förra året. 

Vad fick dig att ta uppdraget i styrelsen? 

-Det var Anette G som inspirerade mig 

till det och jag tycker det händer så mycket 

nu här på jobbet. Jag vill gärna vara med 

Namn: Inna Pavlukhina 

Ålder: 30 år 

Familj: Gift och har två barn 

Fritidsintressen: Familjen, Skönhetstips och andra tjejgrejer. 

Arbetar: Är anställd på ODR sedan 2003. Först som timanställd 

och sedan tillsvidareanställd på 75%. 

Tidigare anställningar: -Pluggade några år innan jag började 

på ODR, men har inte haft något annat arbete. 

Medlem i SEKO sedan: -Har varit medlem i SEKO sedan jag 

började arbeta här. Fick vänta med att vara med i a-kassan tills 

jag blev tillsvidareanställd. 

Uppdrag i styrelsen: Invald som ersättare i styrelsen sedan 

april, dessförinnan adjungerad. 

Varför blev du fackligt aktiv? 

-Tycker det är intressant och vill gärna vara med och lära. Varje 

gång jag är med på ett möte så lär jag mig något nytt. Tycker det 

är intressant att lära mig om hur facket fungerar och om vilka 

rättigheter vi har. 

De viktigaste frågorna för fackföreningen just nu: 

-Trygghetsfrågor och anställningsfrågor, ungefär de frågor som 

vår fackförening sysslar med just nu. 

Vill arbeta med följande fackliga frågor: 

-Är just nu med bara för att lära. Är alltför ny för att ta ansvar 

för några frågor. Jag får se vad som händer sedan. 

och ha något att säga till om och försöka 

påverka åt rätt håll. 

Viktigaste frågan just nu? 

-Arbetstiderna! Vi måste säga ifrån om 

de dubbla inställelserna. Man har ju ett 

liv utanför Posten också, som jag sa till 

en av de ansvariga i schemagruppen: man 

in t e r v j u a r e: ka L L e au g u s t s s o n 


får ju säga upp sin familj om det ska 

gå! Fyra timmar och sen hit igen, det är 

ju knappt man hinner hem och vända. 

Varför ska man vara med i facket? 

-Det är en trygghet, man kan få rättshjälp 

om det skulle behövas, a-kassan… 

vi behöver hålla ihop när tiderna är 

kärva i samhället. 

Helén trivs i det stora hela på jobbet, 

men tycker inte om de ständiga omorganisationerna. 

Det bästa är ”alla goa 

jobbarkompisar”och att hon träffat sin 

Janne här. 

-Det är ju här jag har fått min familj, 

skrattar hon. 

På fritiden är det powerwalk och 

Friskis och läsa och se på film och skjutsa 

barn till deras aktiviteter. 

Tankar om framtiden: 

-Först och främst hoppas jag på att få behålla 

mitt heltidsjobb, sen är det ju sånt 

som att få vara frisk. Hoppas vi får vara 

kvar som terminal också, att vi inte behöver 

flytta. 

p e n n a o c h k a m e r a : ev a gr a m n e s

Postlag undergräver Postens möjligheter 

att upprätthålla samhällsservicen 

Debattartikel publicerad i DN 100512 

Enligt regeringens förslag till ny postlag 

ska kvaliteten på samhällsuppdraget vara 

densamma som i dag. Alla i hela landet 

ska kunna ta emot och skicka brev och 

andra försändelser upp till två kilo. Minst 

85 procent av posten ska delas ut följande 

dag. Men förslaget utser ingen utförare 

utan lägger samhällsuppdraget på marknaden 

– inte på det statliga företaget Posten 

Norden. Vi menar att man endast kan 

säkra en god postservice för alla genom att 

utse en nationell aktör och ge den förutsättningar 

för att fullgöra samhällsservicen. 

Därför uppmanar vi riksdagen att rösta 

nej till den nya postlagen, skriver Janne 

Rudén och Alf Mellström. 

I maj månad lämnade regeringen en 

proposition om en ny postlag till riksdagen. 

Den reglerar kvaliteten på, ansvaret 

för och en eventuell finansiering av den inhemska 

brevmarknaden. Seko anser att en 

postlags huvudsakliga funktion bör vara 

att säkra samhällsservicen. Regeringens 

förslag verkar i stället ha som huvudmål 

att öka konkurrensen, vilket framstår som 

i huvudsak ideologiskt motiverat. Den nya 

lagen öppnar för en kraftigt försämrad service 

för allmänheten och att tusentals jobb 

på sikt riskerar att försvinna. 

Posten har i dag ett samhällsuppdrag. 

Det går bland annat ut på att alla i hela 

landet ska kunna ta emot och skicka brev 

och andra försändelser upp till två kilo. 

Man ska kunna försäkra en försändelse 

och få kvitto från mottagaren. Minst 85 

procent av den post som skickas för övernattsbefordran 

ska delas ut följande dag. 

Det är den kvalitet på brevverksamheten 

som riksdagen beslutat om. 

Enligt förslaget till ny postlag ska kvaliteten 

på samhällsuppdraget vara densamma 

som i dag. Men lagförslaget utser 

ingen utförare utan lägger samhällsuppdraget 

på marknaden, inte på det statliga 

företaget Posten Norden. 

Vi menar att man endast kan säkra en 

god postservice för alla i hela landet genom 

att utse en nationell aktör och ge den 

förutsättningar för att fullgöra samhällsservicen. 

I den nya lagen föreslås tvärtom. 

Posten ska redovisa sin prissättning och 

konkurrenterna tillåts ha full insyn i postens 

kalkyler. På så sätt kan konkurrenterna 

lägga sig snäppet under och ta hand om 

den lönsamma delen av marknaden bit för 

bit. Förslaget till ny postlag undergräver 

Postens möjligheter att upprätthålla samhällsservicen. 

I sin iver att öka konkurrensen vill regeringen 

ge tillsynsmyndigheten Post- och 

telestyrelsen, PTS, i uppdrag att vaka 

över konkurrensen på brevmarknaden. 

Det finns redan i dag lagar och en myndighet 

som övervakar konkurrensen på 

olika marknader. Man undrar varför just 

brevverksamheten ska ha dubbel konkurrensövervakning? 

Vi menar att PTS får en 

svåraxlad dubbelroll om den både ska vara 

tillsynsmyndighet och främja konkurrensen. 

Förutsättningen för en fungerande samhällelig 

postservice är att den sköts av en 

stor aktör som också ges möjlighet att agera 

på de delar av marknaden som är lönsamma. 

Det kostar att hålla och tömma 

brevlådor och att dela ut brev i hela landet. 

Posten Norden kan fortfarande utföra sitt 

samhällsuppdrag utan statlig ersättning 

tack vare att man har kunnat behålla en 

rimlig marknadsandel i lönsamma geografier 

och produktsegment. Om infrastrukturminister 

Åsa Torstenssons förslag 

upphöjs till lag kommer den möjligheten 

drastiskt att försämras. 

Att någon annan än de nationella och 

statliga postföretagen i framtiden skulle 

kunna eller ens vara intresserade av att utföra 

samhällsuppdraget är inte troligt. Det 

är näst intill naivt att tro att marknaden 

ska lösa behovet av postservice i hela landet. 

Hade det varit möjligt borde det väl 

redan i dag, 16 år efter avregleringen, finnas 

fler företag än Posten som bedriver en 

rikstäckande postverksamhet. 

De senaste åren har mängden post 

minskat, under förra året var minskningen 

dramatisk. Orsaken är att allt mer kommunikation 

sker med elektroniska medier. 

Stora postkunder ersätter pappersbaserad 

information med att låta sina kunder 

själva söka informationen via internet. De 

två huvudaktörerna på brevmarknaden 


har svårt att få verksamheten att gå ihop. 

Rationaliseringar och nedskärningar sätter 

redan nu hård press på de anställda. 

Postens anställda är starkt engagerade i 

att ge en bra postservice. De accepterar att 

jobba under konkurrens men är trötta på 

att inte kunna konkurrera på lika villkor. 

Sedan posten avreglerades har de som jobbar 

på posten levt med ständiga nedskärningar. 

Det har satt dem under hård press. 

Nu ökar den pressen. Det gäller även för 

dem som jobbar hos konkurrenten Bring 

Citymail. 

Näringsministern vill att posten ska 

vara ett vinstmaximerande företag som 

ska introduceras på börsen. Infrastrukturministern 

i samma departement lägger å 

andra sidan ett lagförslag som gör allt för 

att motverka detta. Näringsdepartementets 

schizofrena hållning till posten skapar 

osäkerhet om framtiden. Seko anser att 

Posten bör förbli statligt ägt och att omsorgen 

om service och de anställda går före 

både vinstmaximering och konkurrens av 

ideologiska skäl. 

Lagförslaget förutser att det kommer en 

dag när marknaden inte längre kan upprätthålla 

en samhällelig postservice. Den 

nya lagen för oss med ett jättekliv allt närmare 

den dagen. 

Politikerna står då inför valet att ta av 

statsbudgeten för att finansiera postverksamheten 

eller att dra ner på ambitionerna, 

till exempel att skrota övernattsbefordran 

av post. Vår gissning är att politikerna väljer 

att dra ner på kostnaderna, det vill säga 

sänka servicegraden. 

När marknaden inte längre kan bära 

brevservicen ska den enligt lagförslaget ut 

på upphandling. Olika företag ska lägga 

bud på att sköta uppdraget. Lägsta bud 

vinner. Vi avvisar detta bestämt. 

Upphandling är ett kostsamt, osäkert 

och krångligt sätt att sköta en samhällsservice 

på. Ett bättre alternativ är så kallade 

kompensationsfonder. Det innebär att alla 

aktörer, även de som inte har en rikstäckande 

verksamhet med postutdelning fem 

vardagar i veckan, bidrar till att finansiera 

den samhällsomfattande posttjänsten. Så-

dana fonder innebär en stabil finansiering 

och att brevtjänsten kan upprätthållas med 

nuvarande kvalitet. Det innebär också att 

det är brevmarknadens aktörer och inte, 

som i fallet med upphandling, skattebetalarna 

som bekostar brevservicen. 

Brevmarknaden krymper men är fortsatt 

oerhört betydelsefull och uppskattad. 

Nio av tio öppnar posten det första de gör 

när de kommer hem. Åtta av tio vill få sina 

räkningar i brevlådan och lika många anser 

att det är viktigt att de själva bestämmer 

hur de kommunicerar med myndigheter 

och organisationer. De vill kunna välja det 

fysiska brevet. 

Postgången, möjligheten att skicka och 

ta emot brev, är viktig för alla. En fungerande 

postgång över hela landet är en 

förutsättning för yttrandefriheten och 

demokratin. Den är allt för känsligt och 

värdefullt att helt lämnas åt marknadskrafterna. 

• 

• 

• 

• 

För att värna dessa värden kräver Seko: 

att nuvarande servicenivåer för brevoch 

paketbefordran behålls 

att staten behåller sitt ägande av och 

utser Posten Norden som utförare av 

den samhällsomfattande posttjänsten 

att Posten Nordens förutsättningar 

att utföra uppdraget säkras genom 

kompensationsfonder 

att PTS roll begränsas till att vara tillsynsmyndighet 

Vi uppmanar riksdagen att rösta nej till 

den nya postlagen. 

ja n n e ru d é n 

f ö r b u n d s o r d f ö r a n d e i se k o, 


aL f me L L s t rö m 

o r d f ö r a n d e i se k o po s t e n 

___________________________ 

Medlemsmöte: 

SEKO Väst Klubb 630 kallar till medlemsmöte 

lördagen 4 september kl 12.00 i sal Örnen Gpt. 

På dagordningen: 

Information om den nya organisationen på Gpt 

Information om avtalsrörelsen 

Andra aktuella frågor 

Du som kommer på mötet får betalt två timmar enligt avtalet 

om facklig information på betald arbetstid. 

I samband med mötet serveras det kaffe och bulle. 

Efter mötet äter vi smörgåstårta. 

Teckningslistor kommer att sättas upp i mitten av augusti. 

Välkomna! 

Vad kan detta 

innebära för GPT? 

Lagförslaget innehåler ett avsnitt som 

nämner möjligheten att öppna upp Postens 

infrastruktur för andra aktörer. Alltså 

att andra postföretag skulle kunna använda 

våra terminaler och rikstransporter för 

sin post. 

Jämför med när SJ delades och Banverket 

bildades. Alla som vill använda spåret 

betalar till Banverket för att få köra. 

Hur det skulle kunna var tillämpligt på 

Postens terminalnät är svårbegripligt. Beträffande 

järnvägen är det jämförelsevis 

enkelt då man om man vill köra tåg måste 

använda befintlig räls. Beträffande vårt 

terminalnät så finns det inget som tvingar 

någon att använda det, inte ens Posten 

Norden, om nan skulle göra på samma 

sätt som vid uppdelningen av SJ. 

ja n-an d e r s Lindqvist

Det är dags att säga ifrån! 

Börvärden, bemanningstal, stopptider, scheman osv. 

Allt detta bestäms av postens chefer. Det är vi som arbetar 

i produktionen som har makten att avgöra i fall det 

skall vara siffror på ett papper eller inte. 

Götebors Postterminal är en arbetsplats som ständigt präglats av 

omorganisationer. Sedan början av 90-talet har det varit minst 

10 terminalchefer, vilket betyder att medellivslängden på dessa 

är ungefär två år. Varje ny chef som har kommit har försökt 

att sätta sin egen prägel på verksamheten och nästan alltid är 

det personalen som drabbas, genom ständiga ändringar och 

försämringar. En del chefer har inte gjort så stora förändringar, 

utan nöjt sig med vad de kallat "små förbättringar". Andra har 

gjort stora förändringar, med resultat att scheman och annat har 

förändrats på ett drastiskt sätt. Den senaste stora förändringen 

gjordes 2005 då Postens luftslott i Härryda togs i bruk. Ett antal 

personer fick lämna Gpt för att börja arbeta ute i Härrydaskogarna 

istället. Schemana ändrades och det blev en salig röra. 

Vinsten är drivkraften 

Den förre terminalchefen, Martin Löfgren, var trots sin militära 

bakgrund ingen stridis som gjorde några stora förändringar. 

När han tillträdde så infördes visserligen kvartalsscheman, men 

egentligen blev det inga större förändringar med detta. Mest 

känd blev nog Löfgren för sin krigsdans på Svenska Mässan. 

Han var inte heller sämre på att lyssna på personalen än att han 

kunde gå med på att återinföra de så kallade extremnätterna, 

vilka en av produktionscheferna sagt aldrig mer skulle komma 

tillbaka. Eftersom Löfgren tidigare var terminalchef i både Alvesta 

och Malmö visste han att eftersom arbetet inte fungerade 

speciellt bra så var han tvungen att gå personalen till mötes lite 

grand. Hans enda villkor för att återinföra extremnätterna var 

att de skulle vara produktionsinriktade och det var de naturligtvis. 

Löfgrens tid som chef på Gpt blev inte så där väldigt lång 

och i januari 2009 var det dags för en ny chef att tillträda. 

Nu blev det en person med bakgrund som chef inom brevbäringen 

som dessutom hade pensionsåldern i sikte redan när 

han tillträdde. Hans uppdrag var ganska klart redan från början. 

Det skulle nu organiseras om och den nya organisationen skulle 

vara betydligt billigare än den som varit förut. Posten AB är ju 

precis som andra aktiebolag till för att ägarna skall tjäna pengar 

på verksamheten. Vinsten är drivkraften för företaget och några 

andra hänsyn skall inte tas. Den som vill vara chef i en sådan 

verksamhet måste vara beredd att göra ständiga organisationsförändringar 

och hela tiden försämra för de anställda. Detta beror 

inte på att vissa chefer är speciellt elaka, utan helt enkelt för att 

det är de krav som ställs på dem från högre ort. 

Övertalighet 

I januari i år tillsattes 14 nya produktionschefer. Det har 

snart gått ett halvår och fortfarande är det många som undrar 

vad alla dessa chefer har för funktion. De tidigare arbetsledarnas, 

eller lagledare som de också kallas, roll har nu reducerats 

och de är numera i stort sett produktionspersonal med ett visst 

driftsansvar. Alla dessa produktionschefer kostar en hel del 

pengar och någon måste ju arbeta in de pengar som dessa kostar. 

Det rör sig säkert om en halv miljon i månaden eller mera bara 

i lönekostnader. 

Tidigare under våren beslöt ledningen för Posten Meddelande 


Region Göteborg att antalet personer som arbetar i produktion 

på Gpt skulle reduceras med 60 årsarbetskrafter. Detta betyder 

inte att det saknas arbetsuppgifter för de personer som tvingas 

lämna sina arbeten. Övertalighet är ett juridiskt begrepp som 

arbetsköparna kan använda sig av när de vill reducera antalet 

personer, t ex på grund av ekonomiska orsaker. Det enda den 

fackliga organisationen kan göra i det sammanhanget är att se 

till att turordningslistan (Las) följs och att försöka förhandla 

fram så stora kretsar som möjligt. Vid övertalighet finns det ett 

avtal mellan SEKO och Posten AB som säger att som ett första 

steg, där verksamheten så medger, ska erbjudande om delpension 

tillämpas till intresserade medarbetare, som ett medel för att 

begränsa övertaligheten. Dessutom ska särskilda villkor erbjudas 

till personer som har möjlighet att gå i pension via övergångsreglerna 

i PA-91. Efter det att övertaligheten var konstaterad 

gick terminalledningen ut med ett erbjudande om pension till 

de som var mellan 60 och 65 år. Samtidigt öppnades Futurum 

för all produktionspersonal på Gpt. 

Ändrade arbetstider 

I samband med att den nya organisationen träder i kraft till 

hösten vill terminalledningen också förändra arbetstiderna för 

personalen. Som vanligt blir det ordentliga försämringar om de 

får som de vill. Enligt direktiv som gått ut till de som håller på 

med att rita scheman skall de så kallade extremnätterna tas bort. 

En 60 minuters rast skall läggas in på natten och anställda på 

tvåskift tvingas acceptera dubbla inställelser vissa dagar. SEKO 

har protesterat mot dessa förändringar. Tyvärr så är det så 

att så länge arbetsköparen följer lagar och avtal så kan den 

fackliga organisationen inte göra mycket mer än att protestera. 

Det finns egentligen bara två sätt att agera på. SEKO 

kan välja mellan om man vill vara med och påverka och 

därmed göra dåliga förslag lite mindre dåliga eller om man 

vill reservera sig. Oavsett vilket alternativ man väljer så är 

det ändå Posten som i slutändan bestämmer. När det gäller 

rasten på natten så reserverade sig SEKO när den infördes för 

ett drygt år sedan. Detta trots att Posten talade om att ett stort 

antal 45 procentare skulle höjas till 75 procent. Nu visade det 

sig att det blev inget med detta. De utlovade dryga 100 personer 

som skulle arbeta på natten blev istället ca 70. Även nu pratar 

Posten om att det behövs fler händer på natten och att de enbart 

kan få detta genom att lägga ut en rast på 60 minuter. Det är 

ett slag i ansiktet på nattpersonalen att de skall behöva vara 

på sin arbetsplats cirka 40 timmar i veckan när de bara har 

betalt för 36. Det är ingen som tvingar folk att stanna på sin arbetsplats 

under rasten, men frågan är vart tar folk vägen klockan 

21.30 på kvällen? 

Den som har bil och inte bor alltför långt bort kan möjligen 

hinna åka hem och ta sig en snabbis. Nu har inte alla tillgång 

till bil och även för de som har det så ligger hemmet för långt 

bort för för de flesta att kunna ta sig hem och tillbaka till jobbet. 

Vad är då alternativet? Ja man hinner gå bort till Nordstan på ca 

10 minuter, men frågan är vad skall man göra där vid den tiden. 

Affärerna är stängda och kaféerna likaså. Det enda som är öppet 

är krogarna. 

Ekonomiska kraven styr, inte behoven 

Finns det då ingenting som kan få terminalledningen att 

inse det orimliga i att ha en 60 minuters rast på natten (det är

naturligtvis lika illa att ha ett långt uppehåll på dagen även om 

det finns lite mer utbud dagtid)? Jo det finns det, men det är 

bara vi som arbetar i produktionen som har den makten att visa 

arbetsköparen att vi inte accepterar detta. 

Det pratas hela tiden om börvärden, bemanningstal och 

andra siffror som måste uppfyllas för att det ekonomiska resultatet 

skall bli enligt önskemål. Nu måste det en gång för alla 

framhållas att dessa siffror inte har något med verkligheten att 

göra. Bemanningstalen styrs av de ekonomiska kraven och inte 

efter behovet. Börvärdena sätter de efter hur mycket personal de 

anser sig ha råd att ha i produktionen. Det finns ingenting som 

säger att vi behöver bry oss det minsta om dessa siffror. Detta 

är absolut ingen uppmaning till någon att maska, men däremot 

skall vi arbeta på så sätt att vi inte skadar oss själva eller att vi på 

något sätt försämrar kvalitén i arbetet. Dessutom skall vi hålla 

på våra rättigheter. Bestämmer terminalledningen att vi skall 

ha rast 22.00 till 23.00 då skall vi också ha rasten då oavsett 

om arbetet är klart eller inte. När klockan är 22.00 är det bara 

att släppa allt man har i händerna och gå på rast. Rasten är vår 

fritid och det skall klart och tydligt framgå på schemat när det 

är rast. Vill arbetsledningen att vi skall arbeta på vår fritid så 

får då beordra övertid. När de gjort det ett antal gånger blir 

det planerad övertid och det är inte tillåtet. Vidare skall vi inte 


stressa på jobbet. Arbeta lugnt och metodiskt lyssna på din 

kropp. Då vår arbetsplats återigen blivit en byggarbetsplats var 

försiktig – spring inte ! Använde alla tekniska hjälpmedel som 

finns för att underlätta arbetet. Följ arbetsbeskrivningarna noga 

dvs dra en lådvagn eller en behållare åt gången, aldrig flera. Det 

finns ingen anledning att vi skall få arbetsskador för att arbetet 

skall gå snabbare. Vidare skall man vara noga med kvalitén, det 

vill säga kontrollera så att du har tömt rätt fack genom att gå 

igenom vad du lagt i lådan och kontrollstämpla sedan lådan. 

Allt detta tar lite längre tid men vi följer ju bara arbetsköparens 

egen arbetsinstruktion. Skulle det bli post över så är det inte vårt 

fel utan fel på organisationen/bemanningen. Det är bara genom 

vårt agerande, följa givna instruktioner, som vi kan undvika 

arbetsskador och visa terminalledningen att vi inte accepterar 

vilken organisation som helst. Det är vi som arbetar i produktionen 

som har makten, utan oss blir det inget arbete utfört sedan 

spelar det ingen roll hur många maskiner Posten köper in. 

Vinst skapas enbart genom mervärde – dvs mänskligt arbete 

ka L L e au g u s t s s o n 

iL L u s t r a t i o n: 

ro b e r t ny b e r g

Efter 45 år som postanställd lyfter 

Christer ”Blixten” Blixt på hatten och 

går vidare med sina andra uppdrag 

i livet. Och han lär inte bli sysslolös. 

Nu får han möjlighet att lägga ännu 

mer krut på sina andra engagemang. 

Som morfar, som ordförande i den 

lokala hyresgästföreningen och med 

hjärtefrågan sedan många år tillbaka: 

Hammarkullekarnevalen. 

Pensionsdagen närmar sig med stormsteg, 

men Christer verkar inte det minsta 

rädd för att bli undersysselsatt: 

-Det känns som att jag har fullt upp 

hemma, säger han och verkar ganska tillfreds. 

Förutom sitt engagemang i ovan nämnda 

föreningar finns en dotter och ett barnbarn 

bara tre minuter hemifrån, så det lär 

inte bli några problem att få dagarna att 

gå. Christers sista postår var på Värdet på 

Terminalen, men innan dess har han haft 

en lång rad andra uppgifter sedan hösten 

-65. Här följer ett 

kort sammandrag: 

-Började på 

Transporten på 

1:an vid Drottningtorget 

när jag 

fyllt18 år, ville 

egentligen helst 

komma in på Tullposten, 

eller jobba 

som brevbärare, 

men det fanns inga 

Två vetera 

lediga jobb där då. Så skulle jag 

stanna ett halvår var det meningen. 

Men det blev ett långt halvår… 

Många olika uppgifter genom åren 

Man jobbade femskift på den tiden, 

med nätter och var fjärde dag ledig. Christer 

blev tillslut fast anställd, först efter fem 

år, med hjälp av dåvarande företagsläkaren 

Edna Hallgren. 

-Jag hade ju det här med ögat redan då, 

men hon såg till att jag slapp gå på vikariat 

och fick därefter fast anställning på heltid. 

Så det blev Postskolan, efter fem år. 

-Vi fick läsa Postens historia och sen blev 

det prov på det, det var ganska tufft, men 

det gick ju bra, ler han vid minnet. 

1970: Utrikes PJ, 1976: vik som ÖPJ 

på Inrikes Avgående, en sommar på Järnvägsposten, 

Tullposten vid Partihallarna 

under några år... 

-Där var väldigt trevliga arbetskamrater, 

vi var ofta ute och fiskade tillsammans. 

Till terminalen vid Kruthusgatan kom 

Christer 1986 och började jobba där som 

Utrikesexpeditör. 

Christers uppdrag inom facket: 

Ledamot i Brevklubben, Ordförande i 

Utrikesklubben ända tills Utrikes las ner 

-95, eller -96. Valberedare i klubb 630. 

Om fackjobbet: 

-Jag kommer nog att sakna vissa personer, 

men inte direkt arbetet i sig, det kunde 

vara ganska slitsamt emellanåt. 

Om Postjobbet: 

-Det var hårdare förr, men man fick ta 

mer egna initiativ. Vi skötte oss själva inom 

grupperna, något som jag tycker var positivt. 

Jag har lite svårt att acceptera det här 

arbetssättet som är nu, vi är så detaljstyrda 

och allt är uppbyggt kring maskiner. Det 

är ett helt annat jobb nu och det finns inte 

så mycket yrkesstolthet kvar. Det vi lärde 

oss är ingenting värt längre. Vi hade större 

frihet och mer eget ansvar förr, vi hjäptes 

åt inom gruppen och litade på varandra. 

Om man ställde upp fick man hjälp tillbaka, 

man jobbade häcken av sig, men det 

var tjänster och gentjänster. 

-Förr kunde man tjäna tid, genom beting 

och överenskommelser, men det går 

ju inte längre. 

Den 20 juli blir "Blixtens" allra sista arbetsdag, 

sen är det dags för honom att få rå 

sig själv på heltid, något som han ser fram 

emot med tillförsikt. 


ev a gr a m n e s 

Robert Unger har varit fackligt 

förtroendevald sedan mitten 

av 70-talet. Han har haft en rad 

uppdrag både i klubb och avdelning. 

Till hösten går han hem som en glad 

pensionär. 

Hur länge har du arbetat i Posten? 

-Jag började arbeta på Posten 1966. Farsan 

ville att jag skulle bli sjöbefäl och jag 

var med på en resa från Narvik, men jag 

kom underfund med att detta inte var något 

för mig så jag mönstrade av i Rotterdam 

och åkte hem. När jag blivit anställd 

på Posten fick jag gå utbildning. Man fick 

göra prov och visa att man kunde läsa, 

skriva och räkna. Jag gick en eller ett par 

veckor på Postskolan. 

Vad har du arbetat med? 

-Jag började i brevbäringen i Partille och 

fick det värsta distriktet. Det var så att siste 

man fick ta skiten. Gick cykeln sönder under 

turen så fick man ställa in posten hos 

någon kund och sen ta sig ned till brevbärarkontoret 

och hämta en ny. Redan efter 

ett år fick jag en fast tjänst. Efter några 

år så tröttnade jag på brevbäringen och 

sökte Överpostiljonskursen. Efter att ha 

gått den så fick jag arbeta i fem-lagen på 

Göteborg 1. 1978 blev jag tillfrågad om 

jag ville pröva på att arbeta på järnvägsposten. 

Det var det bästa arbetet jag har haft. 

Den fysiska arbetsmiljön var fruktansvärd, 

medan däremot den psykiska arbetsmiljön 

var suveränt bra. Alla ställde upp och arbetade 

för varandra. En tid arbetade jag som 

kupémästare (arbetsledare inom järnvägsposten) 

och jag litade helt och hållet på 

personalen. Jag kollade bara så att alla var 

med, därefter gick jag och gjorde mitt arbete. 

När personalen var klar i en vagn så 

gick de in i nästa och hjälpte till där. Efter 

det att järnvägsposten lagts ned så har jag 

arbetat på Gpt på Direkt och i Värdet. 

Hur länge har du arbetat fackligt och 

vilka uppdrag har du haft? 

-Jag gick en facklig kurs i Falsterbo någon 

gång 1974 eller 1975. Efter det så 

blev jag studieombud och kom med i avdelning 

3014:s studiekommitté. Sedan la 

jag av med det fackliga en tid och arbetade 

ideellt med internationella frågor. När jag 

sedan började arbeta på järnvägsposten 

blev jag ledamot av Järnvägspostens fackklubb. 

Blev sedan invald som ledamot i 

avdelning 3014:s styrelse och efter några 

månader fick jag överta sekreteraruppdra-

ner tackar för sig 

get där. Jag satt fackligt på heltid i 3–4 år. 

När jag sedan kom tillbaka till järnvägsposten 

kom jag med i Samverkansgruppen 

för järnvägspostfrågor. I slutet av 80-talet 

och början av 90-talet började det talas 

om nedläggning av järnvägsposten. Vi var 

väldigt effektiva men också väldigt dyra. 

Vi hade väldigt bra löner med en massa tillägg. 

Vi hade bland annat ett bonussystem 

som byggde på antal sorterade brev. Någon 

gång 1993 eller 1994 kom så beslutet 

att järnvägsposten skulle läggas ned. 

På den tiden var jag även ledamot av 

Terminalklubbens styrelse. Järnvägsposten 

lades ned 1996 och året innan lämnade 

jag järnvägsposten och började arbeta på 

Gpt. Jag var då ganska trött på det fackliga 

arbetet så jag lämnade det. Efter några år 

blev jag tillfrågad om att bli revisor i klubben 

och det accepterade jag. Jag blev sedan 

även revisor i SEKO Väst. Det uppdraget 

la jag ner ifjol och nu går jag i pension i 

höst och då slutar jag naturligtvis även 

som revisor i klubben. 

Är det något som genomförts under 

din fackliga tid som du är speciellt stolt 

över? 

- Jag är väldigt nöjd med det avtal som vi 

förhandlade fram för personalen som fick 

lämna järnvägsposten. 

Hur ser du på förändringarna i Posten? 

-Maskinerna är en utvecklingssak och jag 

vill inte gå tillbaka till det gamla. Tyvärr 

så innebär förändringarna för det mesta 

försämringar för personalen. Arbetet idag 

är en ren processindustri som inte går att 

jämföra med arbetet förr i tiden. Yrkesstoltheten 

och yrkeskunskapen är inte värd 

något idag. Det var roligare förr.Kommer 

du att sakna det fackliga arbetet? 

-Nej inte det dagliga fackliga arbetet, 

men däremot kommer jag att sakna det 

kontaktnät man hade som facklig förtroendevald. 

Vad skall du göra nu när du blir pensionär? 

-Jag läser mycket historia, håller på 

med1300-talet just nu. Jag är också intresserad 

av fotografi, både att fotografera själv 

och gå på utställningar. Sedan har jag hus 

och trädgård där det finns en gräsmatta 

som måste klippas. Jag har en fru, två utflugna 

barn och barnbarn. Från och med 

den 1/9 är jag pensionär. 


t e x t: ka r L-gu n n a r au g u s t s s o n 

bi L d e r: ev a gr a m n e s

Olika syn på vad som är "rätt Arbetssätt" 

Terminalledningen vill att du tillbringar 

så mycket tid som möjligt i 

din process, men skyddsorganisationen 

vill att så många som möjligt ska 

få rotera. 

Gruppen Arbetssätt har nu träffats ca tio 

gånger och ett test har genomförts dagtid 

i process bfm. Det vi har jobbat emot är 

en grupprotation, där en grupp om ca åtta 

personer får ett antal arbetsuppgifter som 

de själva fördelar och bemannar under 

dagen/kvällen/natten. Grundtanken med 

lite mer valfrihet gällande hur man vill rotera, 

istället för fasta slingor, tycker vi från 

skyddets sida är bra. Så långt allt väl. 

Vad som är betydligt mindre roligt är att 

de så kallade processer vi har här på terminalen 

är långtifrån likvärdiga. Varken när 

det gäller antal arbetsuppgifter, eller fördelningen 

av statiska och dynamiska arbe- 

ten. Processerna klump/ksm och flöde in/ 

ut är exempelvis de processer där det finns 

flest dynamiska arbeten (in+utrobot, golv, 

vändare, skiljare, lastning och lossning) 

men också två av de processer som sett 

över dygnet har minst uppgifter att dela 

på. Detta innebär ju givetvis problem. 

Arbetsgivaren håller benhårt på att du 

ska tillbringa så mycket tid som möjligt i 

din egen process, medan vi ifrån skyddet 

vill att så många som möjligt ska få rotera 

på arbetsuppgifter i fler processer, för att 

undvika ensidig belastning. 

Vi påminns i gruppen hela tiden om att 

vi har givna ramar i form av våra processer 

att följa, men vi kan inte låta bli att om 

och om igen påpeka orimligheten gällande 

dessa ramar. Ska man dela in sig på något 

sätt, vare sig man kallar det processer eller 

något annat, bör man väl rimligtvis försö- 

Susanne M berättar om gruppen 

Susanne Mossberg deltar också hon 

i projektet Arbetssätt, bestående av 

sex chefer och två skyddsombud. 

Processchefen Alfred Bülow leder 

gruppen som ska försöka hitta ett 

vettigt sätt att arbeta i terminalens 

nya processinriktade organisation. 

Susanne och Anders roll är främst att 

föra in de viktiga arbetsmiljöaspekterna 

i gruppens tänkande. 

- Vår uppgift som skyddsombud ser jag 

som såhär: vi ska se till att det blir så varierade 

uppgifter som möjligt för oss som 

arbetar i produktionen. Att rotationen 

fungerar och att ergonomin finns med i 

tänkandet i alla led. 

Susanne vill ha en vettig arbetsväxling, 

där hänsyn tas till både kroppen och 

knoppen. 

- Vi har hela tiden sagt från skyddets sida 

att kodningspassen inte bör vara längre än 

30 minuter, men arbetsledningen vill ha 

45. Jag anser att det är för lång tid för att 

kunna göra ett bra jobb. Man blir okoncentrerad 

och får svårare att göra ett bra 

jobb när det är så långa pass. Tror inte det 

är bra för kroppen heller, med tanke på 

risken för musarm och värk i nacke/axlar. 

-Man kan inte vara på topp i 45 minuter! 

Om passen kortas ner får fler chansen 

att sitta vid kodningsplatserna också. Det 

är viktigt att hålla uppe kompetensen hos 

alla som klarat proven. Man glömmer bort 

det man lärt sig om man inte får sitta där 

regelbundet. Det har redan gjorts en del 

tester genom projektet Arbetssätt, hur 

man kan jobba i grupp med ansvar för sin 

del och snart drar ett nytt Flöde-in-test 

igång på dagtid. Deltagarna uppmanas att 

lämna synpunkter på hur det fungerar i 

praktiken. 

Bra om deltagarna hör av sig 

-Det är mycket viktigt att vi får in respons 

från alla som deltar i "provkörningarna", 

annars blir det en skrivbordsprodukt. Det 

är ju först i produktionen som man kan 

se om ideerna fungerar i praktiken, menar 

Susanne. 

-Det kan finnas många saker som vi inte 

har tänkt på i gruppen och som kan bli 

bättre, bara vi får höra det. Vi har kollat 

igenom alla arbetsuppgifter som finns 

nere i produktionen, vilka kringuppgifter 

som hör till de olika maskinerna och hur 

en bra planering kan se ut. Det är lite svårt 


ka göra processerna/avdelningarna något 

så när likvärdiga, både storleksmässigt och 

gällande arbetsinnehållet. Arbetsskador är 

något som INGEN tjänar på! 

Vad som slutgiltigt kan konstateras är 

att vi sitter där vi sitter och att vi ifrån 

skyddet försöker göra det bästa av situationen 

och påverka så mycket som vi har 

möjlighet till. 

Jag behöver väl knappast säga att det 

inte är enkelt. 

an d e r s ka r L s s o n 

s k y d d s o m b u d o c h 

d e L a k t i g i g r u p p e n 

ar b e t s s ä t t 

att veta redan nu hur arbetet med den nya 

storbrevsmaskinen ska läggas upp, men 

gruppen kommer att fortsätta under hela 

hösten och följa upp vad som händer. 

Alla grupper ska sortera och koda 

Skyddet har tryckt på om att manuell 

sortering och kodning ska ingå i alla processgrupper, 

för att få så stor variation som 

möjligt. Det är ännu lite oklart om hur det 

blir med truckkörningen, men det är sådant 

som diskuteras. De nya produktionsgruppernas 

storlek har under projektets 

gång varierat mellan 8-12 personer, olika 

beroende på vilket arbete som ska utföras 

och hur bemanningen ser ut just den dagen 

(eller natten). 

-Från början sades att vi ska arbeta ca 70 

procent av tiden i "den egna" processen, 

men nu är det mer oklart i och med att 

den nya SFM:en drar igång. 

I skrivande stund är det svårt att få fram 

några säkra uppgifter på hur "det kommer 

att bli" för oss på golvet. 

En sak är dock säker: Vi har att se fram 

emot en höst med mycket experimenterande 

och får vara beredda på en del gnissel 

i maskineriet innan det nya processinriktade 

arbetssättet har satt sig. 

Tror du det kommer att bli bra med 

allt det här nya då? 

-Ja det tror jag, men vi måste alla vara 

med och påverka så gott vi kan! 

v i d p e n n a n : ev a gr a m n e s

Förändringarna skapar oro 

Oron inför förändringar i scheman 

och arbetsorganisation avspeglar 

sig i årets arbetsmiljöenkät. Delade 

arbetspass är ett gissel ur arbetsmiljösynpunkt. 

Bättre ljudförhållanden 

är återkommande önskemål i arbetsmiljöenkäten. 

Hittills har bara 47 procent svarat på 

årets enkät, vilket i sig är oroväckande. 

Men inte desto mindre har kommentarerna 

gett uttryck för oro, ilska och frustration. 

Främst över bristen på information 

inför kommande organisationsbygge, men 

givetvis också inför den stundande övertalighetsprocessen. 

Det är just ovetskapen 

som är tärande för den enskilde medarbetaren. 

Drabbar det mig? – Kommer jag att få 

behålla mitt arbete? – Tvingas jag jobba 

natt? – Hur blir det med familjen? 

Frågorna hopar sig givetvis för den som 

tror sig stå i farozonen för någon form av 

ofrivillig förändring av sitt arbetsliv. 

Övertaligheten klar i juni 

Övertalighetsprocessen skall förhoppningsvis 

vara klar i slutet av juni. Sista dag 

för intresseanmälan till Futurum gick ut 

den sista maj och efter det återstår att se 

hur stor den reella övertaligheten blir på 

vår terminal. Om jag förstått rätt så blir 

smällen inte alltför stor efter alla som 

tackat ja till pension och Futurum. Det lär 

bli en hel del avtackande och tårtätande i 

sommar och i höst. 

Nya scheman 

Hur det blir med nytt schemaförslag 

är nästa stora frågetecken som skall klargöras 

i juni. Raster på nittio minuter och 

delade arbetspass är inget som kan rekommenderas 

ur arbetsmiljösynpunkt. Delade 

arbetspass, dubbla inställelser, är ett gissel 

man i årets avtalsrörelse försöker få bort. 

Det verkar nu även som om arbetsgivaren 

är villig att backa till sextio minuters rast 

på den långa nattinställelsen. Vi kommer 

att få hem brev med ansökan om de nya 

tjänsterna som ska fyllas i och skickas in 

senast i slutet av juni. Man kan då söka 

den anställningsprocent som ligger närmast 

den man 

redan har. Tanken 

är att man i 

september skall 

veta vad man får 

för schema inför 

starten av den 

nya organisation 

i oktober. 

Viktigt att satsa 

på arbetsmiljön 

Nu när vår 

arbetsplats går 

igenom så stora 

förändringar blir 

det viktigare än 

någonsin att arbetsgivaren 

visar 

sin vilja att ta itu 

med terminalens arbetsmiljöproblem. 

Först och främst bör insatser göras för 

att skapa bättre ljudmiljöer. Det är känt 

att trötthet och koncentrationssvårigheter 

drabbar den som arbetar i ljudmiljöer på 

runt 60dB. Att ständigt vara omgiven av 

ljud från alla våra olika maskiner påverkar 

givetvis arbetsinsatsen och vårt välmående. 

Det är därför viktigt att se över möjligheten 

att göra större insatser för att dämpa 

bullret. Detta är ett ständigt återkommande 

önskemål i arbetsmiljöenkäten! 

Om man satsar på att montera så kallade 

vertikala ljudabsorbenter eller annan 

typ av akustikplattor i taket kan man få 

ner ljudet åtskilliga decibel. Dessa kan 

även flytta med den dagen vi eventuellt får 

en ny terminal. 

Trängsel vid Vif:en 

Andra satsningar som bör göras är att 

bygga om slussen vid Vif så att mer utrymme 

skapas. Idag är det så trångt att området 

lätt korkar igen och framkomligheten 

till nödutgången blir begränsad, vilket i 

sin tur skapar risker vid utrymning vid 

exempelvis brand. Annars bör man kan- 


ske ta sig en funderare på ett bättre lämpat 

utrymme, i närheten av inrobot, där alla 

fem Vif:arna kan stå samlade, detta för 

att skapa en bättre och effektivare arbetsstation. 

På nattpersonalens önskelista finns ljusrum, 

något som inte borde vara särskilt 

svårt att ordna fram då årets mörka timmar 

åter är på ingång. 

Många har värk 

O r o v ä c k a n d e 

många arbetskamrater 

berättar om 

ständig värk i axlar 

och handleder. Det 

blir därför viktigt att 

göra större insatser 

för att få bort onödiga 

lyft och minska 

arbetsbelastningen. 

Att förlänga LTP:n i 

BFM-hallen bör vara 

en åtgärd med hög 

prioritet. Ett förslag 

vi från skyddet ville 

genomföra redan i 

Brevservice. Motivationen 

till att använda 

LTP-vagnen skulle 

säkert höjas och 

förvandla den från en 

dammsamlare till det arbetsredskap den 

från början var avsedd för. 

Arbetsmiljöenkäten vårt verktyg 

Alla har rätt att få ta sig tid att gå ifrån 

och svara på enkäten. Även om många 

upplever att handlingsplanen inte kommuniceras 

i tillräcklig utsträckning vill jag 

ändå påminna om att arbetsmiljöenkäten 

utgör ett viktigt underlag för att se risker 

och upptäcka problemområden på vår arbetsplats. 

Därför vill jag uppmana alla att 

gå in på Intranätet och svara på enkäten! 

Om du är tveksam hur du ska göra; säg till 

närmsta arbetsledare eller skyddsombud 

så får du hjälp med att skriva på datorn. 

Det börjar bli bråttom då enkäten stänger 

den sista juni. 

Sist men inte minst vill jag önska alla en 

härlig och välbehövlig semester! 

ge r t r u d iv a r s s o n, 

hu v u d s k y d d s o m b u d p å 

gö t e b o r g s br e v t e r m i n aL .

Övertaligheten inom Region Väst 

Den 12 januari i år började resan 

mot att hantera den övertalighet 

som Posten säger finns i vår region. 

Vi på Samverkan inom regionen blev 

presenterade för den PA-plan (personalplanering) 

som Posten använder sig av för 

att se på personalbehovet 

över dygnet. Där kunde 

man visa dag för dag hur 

mycket folk som behövs 

i produktionen. Posten 

visade då att det fanns 

ett överskott på personal 

på 60 MA (heltidare). 

Man kan ju fråga sig 

var de hade fått dessa 

siffror ifrån. Det fanns 

en behovsgrupp som tittat 

över hur mycket personal 

man behöver för 

att kunna klara av produktionen 

under dygnet. 

Hur ska det kretsas? 

När vi hade fått detta 

presenterat för oss kom 

nästa fråga hur man 

skulle kretsa i regionen. 

Från SEKO vill man 

naturligtvis ha en så stor 

krets som möjligt, men 

man vill ju också titta på 

om arbetet är något så 

när likvärdigt. Vi ansåg 

då i det skedet att ODR 

och brevterminalen var 

likvärdiga arbetsplatser, 

där man inom en rimlig 

tid skulle kunna lära sig 

de arbetsuppgifter som 

finns på de olika arbetsplatserna. 

Man ville från Postens 

sida undanta maskinoperatörerna 

från ODR, för att säkra produktionen. 

Det kunde vi från fackets sida 

naturligtvis inte gå med på, då vi insåg att 

utbildningen för att bli operatör på ODR 

inte kräver någon längre utbildning. Det 

blev en hel del turer fram och tillbaks innan 

vi kom överens med Posten om kretsningen, 

men som alla nu vet så kommer 

vi nu att kretsats ihop, brevterminalen och 

ODR. 

Hur undvika uppsägningar? 

Nästa fas var hur man skulle kunna gå 

tillväga utan att behöva gå till uppsägningar 

av de som var berörda. Posten gick 

i första hand ut med att ta in intresseanmälningar 

till förtida pensioner. Det slog 

bra ut och man fick ihop ca 23 MA. Det 

var både heltidare och deltidare som nappade 

på erbjudandet. 

Futurum 

När vi tillsammans med Posten nu hade 

kommit överens om kretsen och sett hur 

många som kunde tänka sig att gå hem 

med pension, började så nästa steg där 

man gick ut och tog in intresseanmälan 

för att söka Futurum. Gensvaret blev stort, 

vilket innebar att det gick att lösa övertaligheten 

med dessa åtgärder. Vi är naturligtvis 

tacksamma från SEKO för att det 

löste sig mer på ”frivillig väg,” än om man 

fått lämna sin arbetsplats utan att ha valt 

det själv. 


Det är Posten som säger upp! 

Arbetet med övertaligheten sker på den 

Regionala Samverkan. Jag vet att många 

har ställt sig frågan hur vi kunde gå med 

på att 60 MA ska bort. Vad jag kan säga 

är : DET ÄR ALDRIG FACKET SOM 

SÄGER UPP PERSONAL. Men tyvärr 

har vi inte mycket att 

komma med, om man 

från Posten sida har bestämt 

sig för att dra ner 

på personal. För oss som 

har suttit med i förhandlingarna 

har det varit 

mycket frustrerande att 

inte kunna stoppa eller 

ändra på dessa siffror. 

Omorganisation 

Parallellt med detta 

arbete började också arbetet 

på brevterminalen 

med en omorganisation. 

Där det bildades olika 

grupper för att se över 

hur man skulle kunna 

organisera sig inför 

framtiden. Det började 

ett arbete i Behovsgruppen 

där, som jag tidigare 

har nämnt, man skulle 

ta fram personalbehovet. 

Där satt vi ifrån SEKO 

inte med. Vi ville inte 

medverka i en grupp 

som skulle räkna ut hur 

många av våra kamrater 

som skulle bort ifrån sitt 

arbete. Därför upprepar 

jag igen: DET ÄR INTE 

SEKO SOM SÄGER 

UPP PERSONAL. 

Schemagrupp 

Nästa steg var att bilda 

en Schemagrupp. I den 

gruppen var två ifrån SEKO med: Jan- 

Anders Lindqvist (Linkan) och vår ordförande 

Lena Liifv. Varför vi ville vara med 

i denna grupp var för att se till att man 

följde lagar och avtal och för att vi skulle 

kunna medverka till att göra så bra scheman 

som möjligt. 

Vi vet nu att det inte blev så bra som vi 

ville. Man har ju som alla vet tagit bort 

extremnätter samt infört en timmas rast 

på natten vilket vi från SEKO sida protesterade 

både länge och högt emot. Det genomfördes 

också en dubbelinställelse samt

aka veckor på dag/kvällsschemat, vilket 

alla kan förstå inte är något vi applåderar. 

Det vi fick till när det gällde den dubbla 

inställelsen var att det inte får bli mer en i 

månaden. Inte mycket att slå sig för bröstet 

över, men ändå något. 

Anställningsprocenten kvar 

Det viktigaste i dessa förhandlingar är 

att vi lyckats med att alla som skall vara 

kvar i verksamheten får behålla sina anställningsprocent. 

Det fanns en viss risk 

att man inte tyckte att det fanns plats för 

alla heltidare i organisationen. Det är en 

rysare som jag helst inte vill tänka på. 

Postens information 

Ledningen för terminalen och ODR 

har nu gått ut och informerat om den 

nya organisationen och de nya schemana. 

Personligen hoppas jag att det har kommit 

många frågor ifrån er medlemmar till 

ledningen. 

Det är nämligen ett krav vi har haft hela 

tiden, att de som är processchefer, tillsammans 

med terminalchefen, måste vara ute 

och svara på alla frågor som finns bland 

personalen. Det är ju faktiskt bara de som 

kan svara på alla dessa frågor. 

Vi i SEKO kommer ju aldrig att tycka 

att det är bra att göra scheman som försämrar 

för de anställda, eller att man drar 

in på personalen så att de som är kvar får 

en mer stressfylld och fysiskt krävande arbetsplats. 

Med en 

viss ironi i min röst 

kan jag undra om 

Posten tycker att 

detta blir en attraktiv 

arbetsplats? 

Vad vi hoppas 

på är att det, trots 

allt, kommer att bli 

drägliga arbetsförhållande 

för oss alla 

som skall vara kvar. 

Brev 2010 

Jag sitter också 

med i projektet 

Brev 2010, ett projekt som i huvudsak 

berör brevbärarna. Vi på terminal blir naturligtvis 

berörda i egenskap av ändrade 

sluttider, ny storbrevsmaskin, nya scheman 

osv. 

Det projektet är nu sjösatt och arbetet 

har börjat ute på de brevbärarkontor som 

ingår i piloterna. Allt har väl inte gått enligt 

planerna. Raster som har blivit flyttade 

upp till två timmar, en del personal har 

på grund av andra arbetsuppgifter hamnat 

i sjukskrivning. Posten tittar nu över vad 

som har gått fel och förhoppningsvis kan 

man rätta till det. 

Mer hänsyn till de anställda 

Det finns mycket att tänka på när man 

förändrar en arbetsplats så totalt som man 

nu gör på Posten. Det är inte bara att trycka 

på en knapp och tro att det skall funka. Vi 

är alla olika och vi har alla olika förutsättningar. 

Det jag har fått höra från centralt 

håll, när vi träffar cheferna där, är att man 

naturligtvis skall arbeta efter principen att 

de som arbetar på Posten idag skall kunna 

det i morgon också. Jag är övertygad om 

Citatet 

de n s o m i n t e s e r f r a m å t o c h i n t e s e r b a k å t – de n m å s t e s e u p p 


att det kommer att blåsa många olika vindar 

på Postens olika arbetsplatser under 

den närmaste framtiden. 

Vi kommer, på grund av de erfarenheter 

vi nu fått, vara ännu mer på tårna i det 

kommande arbetet både med övertalighet 

och omorganisationer. Något som vi tyvärr 

är övertygade om att vi får se mer av 

i framtiden. 

Vi vet att många på vår arbetsplats är 

både ledsna och förbannade just nu. Det 

har vi full förståelse för. Vi hoppas, när vi 

kallar till medlemsmöte i höst, att ni kommer 

och delger oss era tankar och idéer inför 

kommande arbete. Vi vill också vädja 

till er att höra av er till oss som sitter med 

i styrelsen när det är något ni funderar på. 

Vi finns i alla team och på alla arbetstider. 

ok ä n t L j u s h u v u d 

Lo u i s e su n d g r e n 

på u p p d r a g f r å n k L u b b 630 

” ”

Emmylou – vår sångfågel i natten 

Hur kom det sig att du började på 

Gpt och hur länge sedan var det? 

Jag började -98, då jag var 18 år och 

fortfarande gick i skolan. Det var några 

kvällar i veckan till att börja med och på 

den vägen är det. Det var pappa (Tommy 

Carlsson, nybliven pensionär som också 

arbetade natt på Gpt, min anm.) som 

förmedlade jobbet. Jag hade tidigare sagt 

att jag kunde tänka mig att jobba var som 

helst utom på Posten, där både mina föräldrar 

och mormor arbetat, men släppte 

det kravet. De tyckte att det var ett tungt 

och slitigt arbete. 

Vad är speciellt med att jobba extremnatt? 

-Man får vara ledig varannan vecka, vila 

upp sig ordentligt och vara med sin familj. 

Därför är det värt mödan att jobba tufft 

under den andra veckan. 

När det är möjligt lyssnar du på musik 

under arbetstid. Vad ger det dig? 

-Lyssnar på musik på min mp 4-spelare 

när jag inte har någon att prata med. Det 

ger mig tillfälle att utvecklas och lära mig 

låtar. Man tar alltid till sig något nytt när 

man lyssnar in sig på låtar. Ibland sjunger 

och dansar jag på jobbet. De flesta brukar 

tycka det är kul. 

På terminalens senaste julfest underhöll 

du oss med skönsång... Vilka är 

dina bästa minnen av karaoke? 

-Vet inte hur många gånger jag sjungit. 

Fick barn tidigt och har därför inte hunnit 

med så ofta. Var förr med en väninna 

på GamlePort och med ”Marcus-Elvis” 

på ett asiatiskt ställe nära Järntorget. Med 

min nuvarande sambo har det mest blivit 

att jag sjungit på båtar där det funnits 

karaoke. Detta har varit mycket roligt, 

speciellt på senare år då jag känt av hur 

jag utvecklats. Det brukar vara uppskattat 

och har hänt att jag blivit framropad. 

Tror det var på Estlandsfärjan jag vann en 

flaska mousserande. Och på GamlePort 

blev det en T-shirt där det stod: ”Jag är en 

Karaokevinnare”. 

Har du ställt upp i några talangtävlingar 

och hur har det i så fall gått? 

-Nej. Jag vill gärna vara med i Idol. Men 

min son börjar skolan till hösten och vi 

ska på långresa, därför passar det inte in 

att vara med i uttagningarna nu, om jag 

skulle gå vidare. 

Apropå din sångfärdighet, hur mycket 

är begåvning respektive övning? 

-Det har alltid funnits musik i min familj, 

vilket hjälpt till. Själv har jag tränat 

sedan jag var liten och varit med i flera körer. 

Har rätt bra gehör och kan "höra" hur 

jag sjunger. 

Har du någon musikutbildning? Spelar 

du något instrument? Varit med i någon 

grupp? 

På a) svarar jag: inte direkt. På b): har 

spelat piano och fiol, fast det var inte riktigt 

mitt val. Jag fick kunskap om noter 

och en känsla för toner, har dock legat av 

mig sedan dess. På c:) nej, men jag har 

gjort försök att bilda band. 

Av din skivsamlande pappa är du döpt 

efter Emmylou Harris. Vilka är dina favoriter? 

-Jag lyssnar på allt möjligt, alla genrer. 

Såväl gammalt som nytt och får nya 

favoriter hela tiden. Allt från klassiskt, 

hårdrock, hiphop, pop, schlager, reggae 

till spanska rytmer och musik från andra 

kulturer. Är mycket förtjust i progg och 

folkmusik, samt även andra mer "udda" 

genrer. Jag är oftast mer sugen på snabba 

låtar då jag jobbar, då man liksom jobbar i 

takt med musiken och inte vill att det ska 

vara för segt. Jag går inte så ofta på konser- 


ter nu för tiden. Det är praktiska hinder 

med tanke på barnen, men har sett Laleh, 

Lisa Ekdahl och även Emmylou Harris två 

gånger. Hon var helt ok! På tal om favoriter 

har Johnny Depp varit min favoritskådespelare 

sedan jag var i 15-årsåldern. 

Du ägnar mycket tid åt facebook, vilka 

behov tillfredställer denna aktivitet? 

-Jag sitter på kvällarna när jag har tid. 

Pratar med vänner, lägger upp foton, lyssnar 

på Spotify eller You Tube. Får mina 

sociala behov tillfredställda, då jag sällan 

hinner träffa mina vänner rent fysiskt. Har 

vänner både i Piteå och Stockholm. 

Du bor med familj och barn i Hindås. 

När du har tid över, vad gör du helst på 

hemorten? Lockar naturen? 

-Vi är mycket ute i naturen. Vi har stor 

trädgård och båt i Västra Nedsjön. Hela 

familjen brukar tälta på någon av öarna i 

Västra eller Östra Nedsjön. Hindås kulturfestival 

är trevlig. Ska snart bli av för andra 

året i stationshuset. Ett växlande program 

med mest lokala förmågor och förra året 

var Peter Harrysson med. Kulturfestivalen 

startades på initiativ av Egil Gry, rektor på 

Hulebäcksgymnasiet. 

Har du andra intressen/hobbies som 

du vill dela med dig av? 

-Jag är väldigt mångintresserad. Bland 

annat av att fota och att skriva. Är även 

medlem på några poet-communities. De 

har öppnat ett kulturcafé på hemorten, 

Gyllene Hinden, där man säljer konst av 

lokala konstnärer. Känns kul att man kan 

köpa något som är gjort av någon man 

känner lite. Blir en skön känsla och man 

känner sig extra glad. 

Har du några åsikter om fackligt arbete 

och i synnerhet SEKO-klubbens 

verksamhet? 

-Har väl egentligen alltför mycket åsikter, 

men känner att jag har svårt att komma på 

något bra svar nu. Tycker det är jättebra 

om facket kan hjälpa oss arbetare i svåra 

situationer. Men som det är nu har jag 

svårt att se hur pass stort inflytande facket 

har där. 

Om du fick möjlighet att förverkliga 

dina drömmar, var skulle vi då hitta 

dig? 

-Jag skulle gärna jobba med musik; skriva 

och sjunga. Samtidigt är det viktigt att 

kunna ägna mig åt familjen. Att peta in 

tid för dom, annars vore det inte värt satsningen. 

in t e r v j u a r e: ku L t u r -ma t s

på tapeten överallt: 

Jenny Wrangborg, kallskänka och poet 

Jenny Wrangborg är född 1984 i Kristianstad 

och har anställning på storkök 

i Stockholm. Hon är kallskänka 

och poet. Har skrivit sedan 14 års ålder 

och uppträder med bandet Stormen. 

Hon har även bott i Göteborg 

och jobbat på Liseberg och Chalmers. 

Efter att ha krävt övertidsersättning 

på Evas Paley blev hon svartlistad. 

Jenny flyttade då till sin 

bror i Canada och arbetade 

där. Hon kandiderar till riksdagen 

för Vänsterpartiet och 

släppte sin omtalade debutsamling 

på Pustervik i våras. 

Sedan dess har det varit 

mycket media, krönt av ett 

längre inslag i SVT:s Sverige. 

Diktsamlingen Kallskänken 

rekommenderades av 

Göran Greider i SVT:s kulturprogram 

Babel. Lars Ohly 

har reciterat henne på 1:a 

maj, hon fick nyligen en helsida 

i GP, blev intervjuad i P1 

:s Kulturradion... 

Och på Facebook kan man 

bli fan till tjejen som vunnit 

en poesitävling i radion. 

Är du överraskad över 

uppmärksamheten och all 

den positiva respons du fått 

under senaste tiden? 

-Det är väldigt roligt att boken 

fått så fint mottagande. 

Speciellt inom arbetarrörelsen. 

Det betyder mycket för mig att man 

använder dikterna i det dagliga fackliga 

och politiska arbete. Det har verkligen 

gått över förväntan men jag tycker att det 

visar att vi behöver litteratur som beskriver 

vår verklighet, med våra problem och utmaningar. 

Det finns ett stort sug efter det. 

Kombinationen behärska språk och 

bli whistleblower ses som hotfull av 

dåliga arbetsgivare. Hur resonerar du 

kring detta och ska vi bojkotta Evas Paley? 

-Tyvärr tror jag inte det hjälper att bojkotta 

ställen som Evas Paley. Det finns helt 

enkelt så många andra arbetsgivare som 

inte heller respekterar kollektivavtal och 

utnyttjar tillfälliga anställningar osv. 

Det vi behöver göra på våra arbetsplatser 

är att organisera oss och se till att arbetsgivarna 

inte tillåts utnyttja oss och vår 

vilja att göra ett bra jobb! Än så länge har 

mitt skrivande inte gett mig problem hos 

arbetsgivare, det har däremot mitt fackliga 

engagemang gjort. I jämförelse med att 

vara fackligt aktiv, i en bransch utan facklig 

tradition, och att vara poet, så är det 

väldigt ofarligt att skriva dikter. Å andra sidan 

inser jag att uppmärksamheten kring 

boken kommer att försvåra kommande 

jobbansökningar i Sverige. I värsta fall får 

jag väl flytta utomlands och jobba igen. 

Hur viktigt är det att finna en balans 

mellan hopp och hopplöshet, då man 

komponerar en diktsamling som vill 

väcka insikt? 

-Jag tror det finns en kraft i att beskriva 

verkligheten, även om den ter sig hopplös. 

Då kan även lösningarna på hopplösheten 

bli synliga, man börjar ställa sig frågor om 

varför det är så hopplöst och vad man kan 

göra för att förändra det. Kallskänken beskriver 

hur ett arbetarkollektiv vaknar och 

inser att det finns något att göra för att 

vinna tillbaka lite av makten i köket. 

Den är hämtad ur verkligheten och beskriver 

hur vi organiserade oss för att få 

ut vår övertidsersättning. Och att vi tillslut 

vann! 

Steget från att känna ilskan över hur det 

ser ut på våra arbetsplatser idag till att om- 


sätta den i handling är egentligen inte så 

långt. Det gäller bara att veta hur man ska 

ta tillvara sina erfarenheter. 

Du är din egen promotor och kan följas 

på facebook. Är det något du gör av 

lust eller nödvändighet? 

-De sociala kanalerna är ett bra sätt att 

snabbt sprida information. Det spelar 

ingen roll om det handlar om poesi eller 

politik. För mig har kulturen blivit ett bra 

kompliment 

till att diskutera 

fackliga och 

politiska frågor 

med mina arbetskamrater 

eller med folk 

jag möter ute 

på läsningar. 

Vilka människor 

har 

varit dina förebilder 

och 

vilka är de litterärainspirationskällorna? 

-Stig Sjödin 

och Pablo Neruda 

är två 

stora förebilder. 

Och Åsa Linderborg 

och 

Susanna Alakoski 

såklart. Annars 

inspireras 

jag mycket av 

sångtexter, t ex 

Bruce Springsteen. 

Dina erfarenheter av fackligt och politiskt 

arbete? 

-Jag har varit fackligt aktiv sen jag utbildade 

mig till kallskänka, tycker att det 

viktigaste är att man engagerar sig i det 

fackliga arbetet på sin arbetsplats. Det är 

där den fackliga kampen ska föras, för det 

är där den ska göra nytta. Jag har så länge 

jag kan minnas varit upprörd över hur det 

här samhället fungerar, med klassklyftor 

och orättvisor. Det fackliga och politiska 

arbetet är det enda sättet att hantera den 

ilskan och se till att den gör nytta så att vi 

kan förändra det här samhället. 

ma t s ha L L b e rg

Arbetarlitteratur presenteras: 

Marcus från Majorna - roman av Gösta Carlsson 

En av de mest utpräglade Göteborgsförfattarna, 

med uppemot tjugofem 

titlar, är Gösta Carlsson född 1927. 

Han är specialist på 1800-talet sett 

ur arbetarnas perspektiv. 

Han är mest känd för böckerna som utgår 

från mormor Berta, Skammens hus, 

samt en omfattande historik om staden 

Göteborg. Gösta Carlsson har läst på 

folkhögskola, varit journalist på bland annat 

Aftonbladet och Ny tid, har haft flera 

praktiska jobb och var även under lång tid 

informationschef inom Sjukvårdsförvaltningen. 

Han har också varit ordförande 

för Författarcentrum Väst. Vi träffades 

som hastigast på deras uppläsningsscen. 

Romanen om Marcus och hans mer hetlevrade 

lillebror KJ, kom -96 på Tre Böcker. 

Gösta är oförtjänt en doldis och jag hittar 

inget om honom på nätet eller i uppslagsverk. 

Den stora mängden lokala markörer 

borde inte vara skälet. Författaren har 

erfarenhet av det mörka, fast ljusa stråk 

finns i hans prosa. I inledningen på Marcus 

från Majorna stöts de två tonåringarna 

ut från ett ogästvänligt hem av en stukad, 

men stursk, far. Marcus blir snickarlärling 

och inneboende i Haga. KJ vandrar ända 

ut till Gamlestadens fabriker. ”De skulle 

bli hänvisade till eländiga kyffen, tvingas 

arbeta sig till den totala utmattningens 

rand för en lön som de inte ens kunde äta 

sig mätta på, om de över huvud taget fick 

ett arbete”. Detta om förutsättningarna 

för en berättelse som utspelas i slutet på 

1800-talet. 

Rätt temperament avgörande 

I fackets begynnelse var arbetsgivarens 

makt närmast oinskränkt. Varje protest, 

varje rättmättigt krav leder till avsked. 

De kuvade arbetarna kan inte hålla samman, 

det finns alltid andra att tillgå. KJ 

blev budbärare, sågs som uppviglare och 

blev – vare sig han var bagare eller målare 

– svartlistad. ”Jag är ingen fantast. Jag förstår 

att allt inte kan vinnas i ett enda slag. 

Men jag inser samtidigt att vi får ingenting 

gratis. Och – om vi inte slåss för det vi 

tror på, när ska vi då slåss?” Han skäms för 

att han inte kan försörja familjen. Till slut 

blir den enda utvägen att spara ihop till en 

osäker emigration till Amerika. Marcus 

berusas av tal och demonstrationer, tågar 

med utan att ta täten. Behärskad skapar 

han trygghet, bygger upp ett arkiv med 

klipp från radikal press. Rent konkret 

försöker han få redaktören för Ny tid att 

skriva om byggfusk och på Arbetarekommunens 

festplats Karlsro är han en pålitlig 

ideell kraft. 

Kyrkan överhetens beskyddare 

Kristna borde givetvis värna svaga och 

hjälpa utsatta. Gudfruktiga gjorde säkert 

mycket gott vid denna tid då en betydande 

del av befolkningen halvsvalt. Den tro- 

ende försiktiga Alena, sjuksköterskeeleven 

till vilken Marcus friar, förenar nytta med 

nöje genom att ha två fosterbarn. 

Det skrämmande är dock att kyrkan försvarar 

ohållbar utsugning och förödande 

hierarki. Privilegier rättfärdigas medan 

agitatorer fördöms. Många längst ned på 

samhällsstegen är, i denna verklighetsbaserade 

roman, lika rädda för drastiska 

förändringar som de som skor sig på massornas 

slit. Därför kunde pionjärer inom 

rörelsen möta motstånd hos sina egna 

samt bli kallade ogudaktiga. Ett upprop 

antas på fackmöte med kontentan att hot 

om helvetet förlamar och hindrar arbetarnas 

organisering. 

Strävan mot renhet 

”Varför kunde det inte gå in i deras skallar 

att en människa som arbetade i sitt anletes 

svett, nästan all vaken tid, måste tjäna så 

pass att nöden hölls utom dörren”, resonerar 

KJ. Kampen för värdighet och att hålla 


s t å n g e n 

m o t 

s p r i t e n , 

ohyran, 

odören, 

söndriga 

kläder, 

drag, inre tvivel, otillräcklig 

och näringsfattig kost blev kvinnornas 

otacksamma uppgift. Både Alena och hustrun 

till KJ (Kristina) är driftiga och uppvisar 

en enorm idérikedom. KJ gör några 

spektakulära nedslag i överhetens salonger, 

vilket får honom att ytterligare fundera 

över livets mening. 

Kärlek och kamp 

Den jovialiskt talföre KJ lyckas omgående 

få sin Kristina på kroken. Försynte 

grubblaren Marcus, å andra sidan, ger 

nästan upp när kyska Alena vacklar. Sedan 

blir lyckan total när föreningen äger 

rum. Dessa fyra karaktärer får varsin monolog, 

där skildringen av dem rundas av 

med spårvagnsfärd tillbaka till Majorna. 

Fadern har dött och arvstvist är att vänta. 

Kvinnorna har valt, eller tvingas välja, sin 

livsväg spänning respektive stabilitet. 

KJ misslyckas i Amerika och gör bort 

sig vid hemkomsten. Hans motpol lär sig 

att ett tillstånd av oberoende är idealet, 

vilket även blir en avgörande lärdom för 

hela rörelsen. Klarsynta Kristina tänker: 

”Det kan inte vara livets mening att några 

skall slita skiten ur sig medan andra lever 

som prinsar, sover så mycket de vill och 

drar benen efter sig.” Intrig och persongalleri 

har stark litterär bärkraft, bara någon 

enstaka gång tyngs framställningen av för 

mycket fakta. En historisk stadsvandring 

i bokens kvarter vore väl en förträfflig idé? 

ma t s ha L L b e rg

Göteborgsprofiler från proggtiden berättar: 

Nikke Ström spelar än – i tio grupper... 

Publiken älskar basklippan Nikke, 

oavsett omgivning. Denne snart 60årige 

legend från Karlskoga var under 

70-talet med i två av proggens 

främsta flaggskepp: Nationalteatern 

och Nynningen. 

Vi möts på Kometen samma dag som 

Nikke ska delta i manifestation för Ship 

to Gaza. Trippelaktuell blir mannen med 

det karaktäristiska skägget i höst. 

Då kommer nämligen box plus 

bok om Nationalteatern, box 

med Tottas musik och så blir det 

jubileumsshow på Trägårn. 

Hur många vet att Nikke 

skivdebuterade med Sten & 

Stanley vid 13 års ålder? Han 

är huvudsakligen självlärd, men 

spelade även mandolin ett tag i 

kommunala musikskolan. Han 

har inte främst suttit på kammaren 

och övat, utan istället 

spelat mycket med andra och 

tagit tillvara de öppningar som 

uppstått ur möten. ”Har spelat 

med så många, vet var jag står, 

med min sociala förmåga har jag 

kunnat undvika onödiga motsättningar." 

Mångårig nätverkare 

"Min erfarenhet av föreningsliv har gjort 

att det ofta fallit på min lott att organisera 

och bygga nätverk.” Influenserna är den 

engelska 60-tals scenen i form av Stones, 

Kinks, Pretty Things och John Mayall. 

Något som även öppnade ögonen för den 

afroamerikanska musiken, fast idag kan 

r&b vara liktydigt med blaskig hiphop, 

menar Nikke. Dylan, Captain Beefheart, 

Dr John, Velvet Underground, Coltrane 

och Miles Davis är andra favoriter. 

Under den värmländska uppväxten 

kombinerades intresset för musik med fotboll 

och ishockey, fram till junioråldern. 

Sedan tog politiken över, han blev aktiv i 

FNL-rörelsen och Vänsterns Ungdomsförbund. 

Efter gymnasiet flyttade Nikke till 

Stockholm, där han läste filosofi och spelade 

frijazz på saxofon (!). Tack vare vänner 

från hemstaden, musikerbekanta, spel 

med Älgarnas Trädgård och tillfälligheter, 

kom han till Göteborg -71. När Tomas 

Forsell slutade i Nynningen tog Nikke 

över ”basandet”. Tiden med ”Socialismens 

Rolling Stones” var lärorik. ”Vi var 

djupt engagerade, ett jävligt bra rockband 

med innehållsrika texter om verkligheten: 

"Tycker vi lyckades ganska bra”. Nikke del- 

tog i det första framgångsrika samarbetet 

med Nationalteatern, Nyårsrevyn Harre 

jävlar och uppföljaren Kan jag få receptet? 

Efter ett mellanspel på några år i huvudstaden, 

där han spelade teatermusik och 

skapade världsmusik (innan begreppet 

fanns) med Spjärnsvallet, flyttade Nikke 

tillbaka till Götet för att jobba med Tältprojektet. 

Detta gigantiska projekt kunde 

genomföras därför att man var så öppna 

och överbryggade både politiska motsättningar 

och stadsgränser. Ett göteborgskt 

adelsmärke som lockade flera fria grupper 

och musiker i landet. I frånvaro av vattentäta 

skott åstadkoms en manifestation 

kring arbetarrörelsens svek, med slängar 

mot kapitalet. ”Många påstår att detta var 

klimax för de fria grupperna och musikrörelsen.” 

Gillar inte ordet progg 

”Jag känner mig inte riktigt hemma 

med termen progg, vill hellre säga alternativamusikrörelsen, 

som 

motsats till de 

kommersiella 

krafterna, där 

drivkraften är 

pengar.” 

Nikke anger 

sin position: 

”Vi hade inte 

så mycket 

g e m e n s a m t 

med Hoola 

Bandoola eller Blå Tåget, även om vi var 

spelkompisar. Är mer förtjust i punkens 

finger än den knutna näven. För mig är 


Proggen i 

Gbg, del 3 

Sveriges styvbarn på första plattan 

med Nationalteatern landets första 

punklåt. Jag var med på festerna på Gärdet 

(-70-71) och har ett mer öppet förhållande 

till anarkistiska uttryck. Det passar 

inte mig att vara bokstavstrogen, trots att 

jag läst mycket ideologi och som marxist 

har hjärtat till vänster. Politiska strider har 

aldrig infekterat det vi sysslat med, vi har 

alltid haft siktet inställt högre”. 

Musikrörelsen engagerad 

och målmedveten. 

”Vi hade ambitionen att påverka, 

kommentera och komplettera 

dagspolitiken ur ett 

annat perspektiv. För att kunna 

vara självgående skaffade vi oss 

egen produktionsapparat.” 

Nikke var med då utskottet 

Nationalteaterns Rockorkester 

bildades -77. Han anser att 

förmågan att gestalta den utsatta 

människan, utan pekpinnar, 

men på ett sympatiskt vis ta 

parti och skildra verkligheten, är 

storheten i gruppens repertoar. 

”Vi kommer inte undan vår 

låtkatalog, därför skriver vi inte 

nytt. Publikhav på Liseberg och 

magin på Hultsfred -95 är lika 

med bekräftelse på att vi når ut, vi förvaltar 

låtarna, stuvar bara om i nya kläder 

och är antagligen bättre på det vi gör nu.” 

Episka vindlande Rövarkungens ö är en av 

de bästa texter jag vet, fogar han in. 

Värre nu än då 

Tillståndet i samhället har, enligt Nikke, 

snarare blivit sämre idag. Folk kan identifiera 

sig, vilket också gäller 15-30-åringar 

som är för unga för att ha varit med från 

början. Hela gänget kring Nationalteatern 

framför en kabarevy med titeln "Vad var 

det vi sa" i höst, då man sammanstrålar för 

första gången på 27 år. Det blir lite best of 

men mest nyskrivet. Vår sista suck, säger 

Nikke skämtsamt och lägger till att bandet 

blir Tottas Bluesband i original. Självklart 

är saknaden efter frontmannen själv (Totta 

Näslund som gick bort i juni 2005) stor. 

Nikke lirade i intervaller med honom, mer 

än någon annan: 

”Han är den människa som betytt mest 

för mig av alla, en av världens bästa sångare, 

bland de största vad gäller uttryck, 

personlighet och närvaro. 

te x t: ku L t u r m a t s 

fo t o : ev a gr a m n e s

Adress o telefonlista 

SEKO Väst, Avdelningsexpedition: 

Må-To 9.00-16.00 Fre 9.00-15.00 

Lunchstängt 11.30-12.30 

Fjärde Långgatan 48 

A-kassa och medlemsavgift tel 0770-45 79 00 

fax 031-24 77 95 

www.sekovast.se 

SEKO Göteborg Klubb 630: 

Göteborg Postterminal plan 4 


klubbexp. tel 031-15 62 31 

Internt ringer du istället: 405 30 13 

SMS: 076-781 55 60 

fax 031 62 38 78 

www.sekopt-gbg.se 

Ordförande Lena Liifv 

tel 031-62 38 36 kopplat till mobil 

mobil (endast för SMS) 0768-15 07 18 

e-post lena.liifv@posten.se 

Sekreterare, schema, arbetstider 

Jan-Anders Lindqvist 

tel 62 38 76 mobil 0708-73 52 02 

e-post jan-anders.lindqvist@seko.se 

Kassör, Papredaktör. 

Kalle Augustsson 

mobil 0708-91 15 73 

e-post karl-gunnar.augustsson@posten.se, 

kalle_1951@hotmail.com 

Studieorganisatör, Allas lika värde. 

Èlodié Aragón-Kristoffersson 

mobil 0706-91 79 24 

e-post elodia.k@gmail.com, 

elodia.aragon-kristoffersson@posten.se 

Försäkringar, pensioner, rehab 

Louise Sundgren 

tel dagtid 031-62 30 16 kopplat till mobil 

mobil 0761-25 24 72 

e-post louise.i.sundgren@posten.se 

Avtal, fackligt/politiskt, vice ordförande 

Hans Skog 

tel 0703-22 80 15 

e-post hans.r.skog@posten.se 

Löner, arbetsrätt 

Olof Nygren 

tel 0739-68 04 66 

e-post olof.nygren1@comhem.se 

Ungdom, vice sekreterare 

Anette Gunnarsson 

tel 0739-87 80 22 

e-post anette.b.g@hotmail.com 

Kultur 

Gunard Atals 

tel 0703-91 10 63 

e-post gunard2000@hotmail.com 


Kultur - Tillt 

Mats Hallberg 

tel 0734-40 13 39 

e-post mats.hallberg@hotmail.com 

GPT Huvudskyddsombud 

Gertrud Ivarsson 

tel 031-62 35 15 kopplat till mobil 

mobil (endast för SMS) 0768-15 04 83 

e-post gertrud.ivarsson@posten.se 

Sektion ODR 

Milovan Djilas 

mobil 0735-66 61 66 

milovan.djilas@posten.se 

ODR Huvudskyddsombud 

Erik Regnér 

mobil 0704-052445 

regneer@hotmail.com 

Ta gärna del av TILLT:s erbjudanden 

via klubbens anslagstavla vid Biblioteket 

på plan 4 på GPT eller gå 

in på kultur på vår hemsida. www. 

sekopt-gbg.se 

Bokning och biljetter hanteras av 

Mats Hallberg 

Låna kort! 

Vi har åtta Lisebergskort, varav två är på ODR, till utlåning. 

För lån: Kontakta Lena Liifv tel: 031- 62 38 36 

(kopplat till mobil) eller mejla: lena.liifv@posten.se 

OBS! Du får låna max två kort per gång.

TÄVLING 

Sommaren är över oss och visst minns vi väl tidigare års sommarplågor som strömmade ur 

radioapparaterna på stranden och i hängmattan. Vem hade en hit med låten? 

1. Sommaren är kort 

2. Summertime 

3. Jag går och fiskar 

4. Den blomstertid nu kommer 

5. Summer in the city 

6. Idas sommarvisa 

7. Here comes the sun 

8. Surströmmingspolkan 

9. Surfing safari 

10. California dreaming 

Namn: _______________________________ 

Tel: _________________________________ 

Adress: _______________________________ 

______________________________________ 

A: Gyllene Tider 

B. Beatles 

C: Beach Boys 

D: Janis Joplin 

E: Thore Skogman 

F: J-O Wallin & BG Hallqvist 

G: Lovin´ Spoonful 

H: Mamas and the Papas 

I: Thomas Ledin 

J: Georg Riedel 

Svaren skall vara oss tillhanda senast den 20/8. Pris: en snygg SEKO-ryggsäck. 

Förra numrets vinnare: Harry Sven, Lotta Forsén, Soyle Lindberg och Gunard Atals. Grattis! 

Rätt svar på frågorna om Vinter-OS: A3, B11, C10, D8, E12, F5, G9, H2, I4, J6, K7, L13, M1. 


Skicka in dina svar till: 

SEKO Klubb 630 

Kruthusgatan 17 


SVAR: __________________________________________ 

________________________________________________________ 

________________________________________________________ 

$

Avs: SEKO Väst Klubb 630 


tel: 031-15 62 31 

Världens viktigaste jobb 

på morgnarna 

när vi bär ut stolarna till uteserveringen 

kan vi se Avenyn vakna 

spårvagnsskramlet ekar mellan sexvåningshusen vid 

gatuköket 

människorna korsar spåren och 

vi låter oss själva för ett ögonblick 

glömma stressen bakom kassan 

i morgonljuset känns den fortfarande orealistisk 

solen pressar sig upp bakom husen 

bär den dagen över himlen, sakta sakta 

renhållningsarbetarna sopar gatorna rena från 

gårdagens fylla och vi ler mot varandra 

de stunderna vill vi inte vara 

någonting annat än cafébiträden 

vi har världens bästa jobb 

se till att andra får en bra start på dagen 

leendet är inte en del av arbetskläderna 

det är vårt eget 

mänskligt 

je n n y Wr a n g b o r g 

ur Kallskänken 

(2010) utgiven 

på förlaget Kata 

Avgift 

betald 

Taxe perque 

Sverige

Nr 2 2010 - SEKO Posten Produktion GPT

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?