Teknikhistorisk safari - Regionmuseet Kristianstad

Teknikhistorisk safari – en publik resa bland industrier i nordöstra Skåne
Den som antar utmaningen att guida måste också vara en god lyssnare. Kommunikationen
med gruppen som anläggningen/utställningen är oerhört viktig. Det
är också viktigt att ”se” varje person i gruppen samt att ha ambitionen att öppna
upp för en dialog. Hur viktig kommunikationen är belyses genom att så mycket
som 90% består av kroppsspråk, röstläge och ögonkontakt. Orden, det vi säger
under guidningen, skulle i så fall endast svara för 10%.
Det vi faktiskt säger kan framföras på oändligt många sätt. Ett viktigt råd
till alla som vill guida är att då och då våga stanna upp, göras en paus. Det lämnar
tid till eftertanke.
När guiden inväntar sin grupp kan det vara bra att på lite håll ”smygtitta” på
den, för att skapa sig en uppfattning om vilka som ingår i gruppen. Förhoppningsvis
finns det redan innan en del bakgrundsinformation om vad gruppen
kommer ifrån och vad de har tänkt göra efter besöket. Detta gäller inte de öppna
visningarna. Mötet med gruppen är A och O. Där gäller det att fånga in alla.
Inom en grupp kan det finnas ytterligheter, de som är oerhört intresserade
och de som tydligt markerar sitt ointresse. Båda kan ”hota” en god visning. Den
som är där för sitt specialintresse kan i vissa fall ta över visningen genom att själv
lägga beslag på guiden. Den som inte har sökt sig till visningen av egen fri vilja
kan om inte guiden säger till eller tar in ”problempersonen” i visningen också ta
över. Guiden måste för att klara detta vara medveten om betydelsen av att som
ansvarig för berättelsen se till att behålla sin ”status”.
Guidens ansiktsuttryck påverkar gruppen. Rösten har också avgörande betydelse,
inte i form av sin särskilda klang utan om hur vi använder den. Språket
och det tilltal som guidningen har är också mycket viktigt får att nå och angå dem
som lyssnare.
Vår förmåga att på en kort tid ta in fakta varierar. Guiden ska aldrig underskatta
gruppens förmåga men samtidigt påminna sig om att ingen uppskattar
korvstoppning. Guidningen bör ha en balans mellan ny kunskap och igenkännande.
I samband med kursen fick deltagarna arbeta två och två för att öva sig på
att berätta. Flera hade aldrig tidigare guidat och många kände oro inför att ställa
sig upp och prata. Under dagen förändrades gruppen från att ha varit relativt tyst
till att öppna upp. Flera menade att kursen kanske inte hade övertygat dem om att
bli guider men åtminstone fått dem att överväga det.
Vid det andra kurstillfället fick deltagarna genomföra övningar med ökad
svårighetsgrad och provguida för varandra. Som en uppföljning av guidekursen
kommer deltagarna att få ett guidematerial, vilket Regionmuseet tillsammans med
Skånes hembygdsförbund tar fram inom projektet.
35