Teknikhistorisk safari - Regionmuseet Kristianstad

Teknikhistorisk safari – en publik resa bland industrier i nordöstra Skåne
Safari vid mållinjen
Nu är slutrapporten klar och om några månader kommer skyltprogrammet att
sättas upp. I samband med det kommer materialet också bli tillgängligt för digital
nedladdning i form av pdf. Så långt handlar det om konkreta produkter men projektets
förmodligen allra viktigaste bidrag handlar om något helt annat, en process
där deltagarna tillsammans med projektledningen har fått växa. Vi har jobbat
hårt för att bidra till en breddad berättelse, för att få fler att ta plats i föreningarna
och våga visa vad de kan bidra med. Vi inte varit överens hela tiden och det har
funnits tidpunkter i projektet då projektledningen men säkert också flera av deltagarna
har tvivlat på att vi var på rätt spår.
Så här i efterhand kan det konstateras att projektet har kommit en bit på väg
i arbetet med att minska det glapp som finns mellan det utbud som de äldre industrihistoriska
anläggningarna erbjuder och den publik de faktiskt når. Åtgärdsbehovet
har dock sett lite annorlunda ut än vad projektledningen först trodde. De
konkreta, fysiska insatserna fick snabbt mindre betydelse. Istället var det samtalen
kring värderingsgrunder, tolerans, möten och medlemmarnas eget självförtroende
som hamnade i fokus.
Diskussion
Ett projekt med en så stor deltagargrupp som den i Teknikhistorisk safari kräver
framförallt tid för att samverkan ska skapas. Det hade varit betydligt smidigare att
samverka med ett par föreningar än som här med tryga tiotalet föreningar med
lika många anläggningar. Trots den inneboende trögheten innan alla anläggningar
har besökts och var och en har kommit till tals, har varje liten insats varit värd
ansträngningen. För ett projekt som verkligen vill att arbetet ska ske i form av
samverkan mellan museivärlden och de ideella finns det flera fördelar med en stor
grupp deltagare. Förhoppningsvis bidrar det till en bredare referensram. Därtill
kan det skapa en bättre balans inom projektet, eftersom museivärlden i egenskap
av professionell organisation har ett övertag, även om det ibland bara upplevs så.
Om gruppen ideella är större än antalet museianställda kan detta kanske göra det
lättare för fler ideella att våga yttra sig.
Teknikhistorisk safari har på flera sätt visat på skillnaden mellan delaktighet
och inflytande. Medan ideella kan delta men fortsatt vara passiva, bidrar ideella
med inflytande över ett projekt med något helt annat. Fortfarande kan de inledningsvis
i praktiken göra samma uppgifter men den som återkopplar och möter
museiföreträdare som verkligen vill ta emot synpunkter, de är också med och driver
processen framåt. Det är först då som museivärlden och de ideella samverkar
på riktigt.
39