Det goda livets landskap (kopia) - Notable Productions

”söndagskonsumenter”. 22 Och visst kan Valinges och Danbyholms hyresgäster i sitt tal om
herrgårdslandskapet ibland framstå som just konsumenter. Jessica Etzell, som flyttat från
Nyköping för att bli hyresgäst på Valinge, tycker till exempel att det är ”rätt mysigt” att se när de
skördar: ”det är väldigt typiskt för att bo på landet”, tycker hon, när de håller på med traktorer
och ”det händer lite”.
Men det vore ändå fel att påstå att herrgårdarnas hyresgäster bara skulle vara konsumenter av
landskapet. Ska den teorin hålla så måste landskapet först avgränsas, vi måste då undanta den
egna stugan och den egna täppan. Landskapet som är till för att avnjutas eller konsumeras ligger
nämligen utanför det egna torpets domäner. Det är den vy man kan se bortom staketet, det
landskap i vilket man företar sina kvällspromenader, den skog där man tycker om att ströva och
plocka sin svamp, de bilder som svischar förbi bilrutan då man åker till landet. I detta landskap
vill man inte ha förändringar. Där det gick kvigor när man var liten, där ska det fortfarande gå
kvigor. Mjölkbilen ska komma på slaget halv tio varje kväll och någon energiskog, där det alltid
funnits havreåker, det vill man inte se. I den mån man accepterar förändringar handlar det om de
repetitiva och cykliska: man uppskattar när bonden förändrar landskapet genom att skörda, harva
eller plöja, dessa förändringar upplevs inte som hotfulla, emedan de återkommer på samma
bekanta och trygga sätt år från år.
Men när det kommer till den egna täppan är det varken några konservativa eller passiva
konsumenter vi har att göra med. På det egna torpet är man inte rädd för förändringar av mer
bestående slag, här kan innovationerna och förändringsivern tvärtom stå högt i tak! På det egna
torpet renoveras och byggs det om, där isoleras golv och läggs om tak, där snickras och målas,
22 Svensson 1997.
Nicole Pergament
Sörmlands Museum Sidan 36