Det goda livets landskap (kopia) - Notable Productions

antingen en yxa eller spade eller nånting, om dom ville arbeta - arbeta på går’n, så fick dom det!
Så var det ju!
S: Jaa, visst. Men di flesta… di fick… det hette nånting att di städsla dom. Och då fick di en
femma… för att… när di tog då tjänsten alltså som arbetare. Och en del, di gick aldrig och jobba
utan di bara stack med den där femman.
/…/
E: Å di söp! Ja. Den ene gubben bet näsan av den andra – det var ju ett liv!
Visserligen har säkert dessa berättelser med tiden blivit just berättelser eller kanske till och med
skrönor. Men är det rimligt att därför inte väga in dem vid bedömningen av Luffarkulans
kulturhistoriska värde? Många gånger kan kanske människors föreställningar om en byggnads
historia vara intressantare än ett exakt fastställt byggnadsår. Jag vill med detta inte påstå att man
inom kulturmiljövården är ointresserad av dessa aspekter. Det tycks snarare handla om att man
saknar instrument för att behandla dem.
Men det är inte alla som tycker att det är sorgligt med Luffarkulan. Vad Kerstin Gullstrand inte
kände till när hon sökte bidraget var att Kulan egentligen inte är hennes, den tillhör nämligen
Sven Sandberg:
S: Det är min kåk, för den har jag fått!
N (förvånad) Har du fått den?
Nicole Pergament
Sörmlands Museum Sidan 51