Det goda livets landskap (kopia) - Notable Productions

Vi tittar in i Kulan och upptäcker alla myrorna som byggt en stack där inne. Huset visar sig vara i
sämre skick än vad man tror när man bara ser det utifrån, säger Bo, men fortfarande går det
mycket väl att rädda. Bo tycker dock att det låter väl ”lyxigt” att huset från början skulle ha byggts
för luffarna. ”Men det kan ju faktiskt också ha varit en sån här tidig, trevlig gärning”, säger han,
”det finns ju en del såna”.
BILD 32: Kerstin Gullstrand: ”Vid luffarkulan”
BILDTEXT:
Godsägaren Kerstin Gullstrand framför Valinges ”Luffarkula”.
Nästa ”länsstyrelsemänniska” som jag tar med mig till Luffarkulan är Eva Fransson. Eva är i
grunden arkeolog med etnologi och agrarhistoria som breddningsämnen. Nu är det plötsligt vara
andra detaljer än knutskallar och spåntpanel som står i fokus: För Eva är det som blir ”liggande
kvar” det som är spännande - och framför allt varför det blir liggande. Inne i Luffarkulan böjer
hon sig ned och börjar veckla upp en gammal smutsig trasmatta som ligger på golvet.
E: Det här är såna här vanliga… enkla trasmattor, men åh så vackra! /…/ Här har dom suttit
nästan mekaniskt och tagit dom här remsorna och slagit in dom. Dom har inte ens kanske varit så
noga med mönsterrapporterna. /…/ Jo, men det blå kommer med tämligen jämna mellanrum
här. Här har du [skrattar till] arbetarskjortan och… lilla… lilla rosa förklä’t kanske. /.../ Där har
du hela livet i den här trasmattan…
BILD 33: Eva Fransson: Valinge: ”trasmatta i luffarkulan”.
På besök i Luffarkulan. Kulturmiljövårdaren Eva Fransson är intresserad av sånt ”som blir
liggande kvar”.
Nicole Pergament
Sörmlands Museum Sidan 49