Det goda livets landskap (kopia) - Notable Productions
Det goda livets landskap (kopia) - Notable Productions
Det goda livets landskap (kopia) - Notable Productions
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
tillbakablickande efterkrigsgeneration – vi som vuxit upp med Astrid Lindgrens idylliska<br />
Bullerbyvärld och i brist på egna erfarenheter vill tro att allt var finare, vackrare, bättre och mer<br />
”äkta” förr. Oss kallar jag nostalgiker. Men här talar vi naturligtvis om ständiga<br />
gränsöverskridanden, för att inte säga: ganska grovt tillyxade generaliseringar. I själva verket är<br />
nog de flesta av oss ”pendlare” mellan det modernistiska och det nostalgiska förhållningssättet.<br />
En annan särskiljande faktor är brukarperspektivet, där materialet i studien bekräftar teorin att ju<br />
mer ”aktivt” vi själva brukar <strong>landskap</strong>et, desto större är vår acceptans gentemot dess förändring.<br />
Så länge det handlar om vår egen täppa, där vi själva är herre, så länge är förändringar av godo,<br />
där legitimerar vi vårt ägande genom att tukta och hävda, medan det <strong>landskap</strong> över vilket vi inte<br />
har kontroll eller inflytande gärna får förbli som det ”alltid” har varit.<br />
Vårt sätt att uppleva och uppskatta en plats, liksom vår förmåga att identifiera oss med ett<br />
<strong>landskap</strong>, är avhängigt en rad faktorer där inte minst de personliga minnen men även de kollektivt<br />
nedärvda berättelserna spelar en avgörande roll. En nykomling har helt enkelt inte samma<br />
förhållande till en plats som den som har vuxit upp där, eller som har bott där tillräckligt länge<br />
för att ha tillägnat sig sina egna mycket specifika erfarenheter, liksom andras berättelser och<br />
minnen. Just i detta finns ofta den stora skiljelinjen mellan de lokala ”aktörerna” och den tillfälligt<br />
besökande, om än aldrig så pålästa, kulturmiljövårdaren. Inte desto mindre verkar just minnenas<br />
betydelse vara något som i ganska liten grad har uppmärksammats av den professionellt<br />
förvaltade kulturmiljövården. <strong>Det</strong> är ju egentligen inte så konstigt. Dels tycks man sakna rutiner<br />
och verktyg för att hantera människors minnen och det är väl i så fall här det etnologiska<br />
arbetssättet skulle ha något att tillföra kulturmiljövården. Å andra sidan kan man, med tanke på<br />
alla de olika och skiftande minnen som finns kopplade till en och samma plats, fråga sig hur en<br />
Nicole Pergament<br />
Sörmlands Museum Sidan 55