Det goda livets landskap (kopia) - Notable Productions

…/
S: Jaa, det är bra många år sen. /…/ Jag fick det där huset till ved. Men det… det var ju bara två
tunna brädväggar och sågspån emellan… det var inget att göra arbete på en gång.
Sven fick en gång i tiden Luffarkulan av Kerstins morbror, Olof Kleen, för att riva och använda
som ved, men han tyckte inte ens den dög till det. När jag frågar Sven om han inte tyckte att
Kulan var fin säger han: "Ah, det brydde jag mig inte om”. Ett tag lurade Sven på att ta huset till
någon annan plats och ha den som sommarstuga, men det var för mycket besvär: "Det var den
inte värd den där träkåken".
När jag frågar Kerstin hur hon hade tänkt sig att använda Luffarkulan om hon hade fått bidrag
tycks hon bli lite förvånad. Det verkar inte som om hon alls har tänkt på att den skulle kunna
användas till något. När jag frågar om hon inte skulle kunna tänka sig att inrätta en
bed&breakfast-facilitet i Luffarkulan tänder hon på idén och börjar hon genast fantisera om hur
man då skulle kunna kombinera med att återigen väcka liv i ”Gamla Konsum”, den gamla
lanthandeln i gårdsbyn på Valinge. Jag talar om de möjligheter som finns i Sörmland att hyra häst
och rida runt på långa turer där man stallar in hästen på en gård över natten och själv sover på
höskullen. Då skulle ju folk få sova i Luffarkulan istället för på höskullen, precis som luffarna fick
göra, föreslår jag. Ja, och det är ju inte heller så långt från Sörmlandsleden och det finns fina
promenadstigar och fisk i sjön, säger Kerstin och funderar vidare:
K: Spännande tanke! Jag får ta och tugga på det här. Det är faktiskt roligt. Fast det blir väl som
vanligt att alla goda idéer urartar till hårt arbete.
Nicole Pergament
Sörmlands Museum Sidan 52