Extern fulltext (Nytt fönster) - Institutionen för konst- och ...

oller än i vardagen, vi kan tänja på de socialt
konstruerade gränserna. Vi ger oss hän, vi vågar
mer eller andra saker. Vi både markerar en
individualitet vi inte lever ut i vardagen, som en
hängivenhet till ett kollektiv, en tillfällig gemenskap
med andra gränsöverskridare. Vi får ”vara
oss själva”, tillsammans med andra. Turismens fysiska
förflyttning – resan – gör liminaliteten och
gränsöverskridandet extra tydlig. Men även på
hemmaplan skapar vi liminala zoner som påminner
om turistresans gränsöverskridande hängivenhet:
rockkonserten, gympapasset, festen. Eller för att
återgå till mitt tidigare, ännu vardagligare exempel,
lördagsutflykten med familjen efter den rituella
städningen/förberedelsen för den ”lediga”
tiden fylld av ”bara vara”.
Det är den vardagliga liminaliteten som jag här
vill betona. Eller, den liminalitet som är intimt
förknippad med en hemmatillvaro snarare än
bortatillvaro. Jag vill med hjälp av en av sociologins
klassiker, Georg Simmel, använda ett annat
begrepp för denna inramade extraordinaritet:
sociabilitet (1950). Sociabilitet, enligt Simmel,
är det sociala livets lekform. Det är en i tid och
rum symboliskt inringad lek med det sociala livets
osynliga strukturer, eller socialiteten som Simmel
benämner det. Men till skillnad från liminaliteten,
så som den brukar analyseras i turismforskningen,
72 Hemma hos
är det en lekfull förstärkning snarare än frikoppling
från de vardagliga rollerna. Det är en stilistisk
renodling av specifika drag som lyfts fram i
ljuset på ett lekfullt och därmed harmlöst sätt.
I det sociala livets lekformer kan vi i koncentrat
utöva och synliggöra det sociala livets normer
och förväntningar, vilket naturligtvis inte innebär
att vi inte tar det på djupaste allvar. Sociabiliteten
möjliggör en renodling av idealtypiska roller:
vi ”leker” partner, vi ”leker” förälder, vi ”leker”
barn, vi ”leker” mormor, vi ”leker” god vän.
Bondgårdssemesterns ”hemma hos” utgör en lek
med de förväntningar på intimitet som förknippas
med den privata sfären – hemmet. Det är en sociabilitet
på så vis att den är inramad som extraordinär,
och i det här fallet i form av turistresans tydligt
inramade struktur. Men vad vi leker med i den här
formen av turism, är inte något frikopplat från vardagen,
utan vardagen som sådan, eller snarare, så
som vi idealtypiskt föreställer oss den. Vardagen
hemma i dess koncentrerade form, som är rik på
relationer av en intim karaktär, som är ”rena” i Anthony
Giddens betydelse av begreppet (1991, 1992).
I Giddens studie av det senmoderna samhällets omvandlingar
diskuterar han den rena relationen som
en typ av intimitet karaktäristisk för parrelationer
– kärleks- och vänskapsrelationer - i en senmodern
kultur. Den rena relationen är ett uttryck för