Teldok rapport 41 - Digitalisering i förbundsrepubliken

DIGITALISERING I FÖRBUNDSREPUBLIKEN 45
De tre teknikspridningsländerna utmärks, enligt Ergs, av stora företag
och en stor andel av den nationella FoU-ansträngningen bekostades
av företagen. Det stämmer också. I Sverige är företagens andel två
tredjedelar, i Förbundsrepubliken 60 procent. Vad som inte riktigt
stämmer är den enorma satsning som stora företag i åtminstone
Förbundsrepubliken gör på verkligt grundläggande forskning och
utveckling. Tolv procent av Siemens omsättning ägnas FoU, hela
fjorton procent inom hela området data och kommunikation, och sä
mycket som 16 procent inom delområdet data. Samtidigt har dessa
länders företag en tekniktung och mindre marknadsorienterad framtoning.
ISDN - hurså som trosbekännelse, då? Jo, det västtyska telesystemet
måste förnyas i grunden, och det kvickt. Det är väsentligt framför allt
för näringslivet. Om man nu skall satsa på stora kompletteringar,
utbyggnader och nyetableringar av skilda slag, då kan man fråga sig vad
man skall satsa på. Lite mer av dittan och dattan? Eller ett stort system,
med ett slagord som pryder pennor och anteckningsblock och flaggor...
ISDN existerar och har hälsan i den meningen att det visserligen inte
finns än, men det är det hägrande Atlantis eller Utopia.
För politiker och administratörer, som behöver investeringsmedel,
har det uppenbara fördelar att hitta ett sådant slagord. Genom att visa
att Förbundsrepubliken är på väg att ta ledningen in i ISDN-åldem
suggererar man också fram en bild av framgång i kampen mot japaner
och andra. ISDN-granen kan hängas upp med diverse utensilier som
följer med på köpet. Ibland dyker postministern upp och lovar
bildtelefon till 1990 och då är det ju så i Förbundsrepubliken att har
ministem sagt så, så måste man ta det på allvar också.
Men man måste fråga sig, raljangsen till trots, är det något större fel
att bete sig på detta sätt?
Knappast. Särskilt inte om man - som man gör - tror på vad man
säger.
Inte heller Förbundsrepubliken är fri från regionalpolitiska sidoblickar.
Inte heller Förbundsrepubliken saknar omsorg om det som kan
kallas närings- eller industripolitik. Dock får den, i den fria marknadsekonomins
decentraliserade Förbundsrepublik, inte kosta statskassan
så gräsligt mycket. Precis som i Frankrike kan man skönja att frestelsen
att göra politik på någons bekostnad av teletaxorna inte helt undgått
det politiska och byråkratiska systemet.
Det finns alltså anledning att snarast slås av hur lika det ändå är i
Frankrike, Förbundsrepubliken och Japan. Vi tycker nog att tyskama är
mest realistiska och minst demonstrativa, men det beror på att de företer
mest likheter i beteende med oss svenskar och vi är ju rationella
och olurade, eller hur?
Alltså: här finns samma orealistiskt små försök som i Frankrike och
Japan. Nu förklarar tyskama detta rationellt med att de bara skall testa
tekniken. Men så sticker bockfoten fram, omedvetet. Fast de erkänner
att underlaget är alldeles för klent så skall ändå psykologiska och sociologiska
så kallade utvärderingsstudier göras. Och de som fått sina