Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

More documents

Recommendations

Info

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 3 - 2 0 0 1 Figur 4. Diagrammet visar såväl sambandet mellan kraft och hastighet för isolerade enskilda muskelfibrer som mellan styrka och hastighet vid kontraktioner av intakt muskel. De referenser varifrån respektive originaldata tagits anges i diagrammet. På y-axeln motsvaras siffran 100 av den maximala isometriska kraft som erhålls vid supramaximal elektrisk stimulering. På motsvarande sätt anger 100 på x-axeln den maximala kontraktionshastigheten. Kurvorna från intakt muskel kommer från försök med otränade vuxna personer som utfört isokinetiska muskelaktioner med quadriceps femoris under tre olika betingelser: a) maximalt viljemässigt (trianglar), b) enbart medelst elektrisk stimulering via huden över muskulaturen (ofyllda kvadrater), eller c) via en kombination av a) och b) (fyllda kvadrater). För att få en gemensam hastighetsskala sattes den maximala vinkelhastigheten vid knäextension, ca 800 o /s, till 100. På motsvarande sätt fick styrkeutvecklingen vid en maximal viljemässig isometrisk kontraktion siffran 100 på y-axeln. Notera att den maximala eccentriska kraften för ett isolerat muskelpreparat är ca 50-60 % högre än den isometriska, medan den eccentriska styrkan under viljemässiga maximala kontraktioner inte skiljer sig signifikant från den isometriska. Genom applicering av elektrisk stimulering kan den eccentriska styrkan ökas med 20-30 % jämfört med den isometriska. Resultaten tyder på att det normalt vid en maximal viljemässig eccentrisk kontraktion föreligger en neuronal inhibition som hindrar fullt utnyttjande av musklernas potential att utveckla kraft. Figur 5. Maximal eccentrisk och koncentrisk quadricepsstyrka mätt isokinetiskt (med konstant vinkelhastighet) som peakstyrkan (högsta kraftmomentet över rörelseomfånget) (trianglar) och som den vinkelspecifika maximala styrkan vid 50 o knävinkel (fyrkanter) (0 o = sträckt knä) före (pre) och efter (post) en period av tung styrketräning (ref. nr 2). Med träningen sågs en markant ökning av maximal eccentrisk och långsam koncentrisk quadricepsmuskelstyrka (** p
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 3 - 2 0 0 1 även att hypertrofin som erhållits via ECC styrketräning bibehölls längre efter det att träningen upphört än då CSA hade ökat via koncentrisk styrketräning (11) (Fig. 8). En anmärkningsvärt hög grad av muskelfiberhypertrofi (52% ökning i medeltvärsnittsarea) rapporterades nyligen som en effekt av 8 veckors ECC ”ergometer träning” (ergometry training) (20). Detta är en träningsform som inte liknar konventionell styrketräning eller maximal ECC styrketräning. Det är fortfarande oklart hur dessa resultat egentligen skall tolkas. En annan intressant observation är att man hos råttor som tränat löpning i utförslut, vilket medför stor ECC muskelbelastning, funnit en ökning av antalet seriekopplade sarcomerer (kontraktila enheter) jämfört med råttor som tränat löpning uppför, dvs med huvudsakligen koncentriska kontraktioner (23). Huruvida liknande ökningar i muskelfiberlängd kan åstadkommas med eccentrisk styrketräning är fortfarande okänt. En sådan ökning i fiberlängd skulle dock vara mycket fördelaktig eftersom den skulle resultera i en högre förkortningshastighet, allt annat lika. Dessutom kan man tänka sig att en ökning i fiberlängd efter träning skulle bidra till en ökad tvärsnittsarea på grund av en ökad grad av överlappning av muskelfilamenten vid en given ursprung-fästelängd på muskeln. (Detta resonemang förutsätter att längden på den ”fria” senan i muskel-senkomplexet förblir oförändrad.) Vilka är de stimuli som leder till styrkeökning vid eccentrisk styrketräning? Ett sort antal faktorer kan ligga bakom de fysiologiska anpassningsprocesser som är associerade med ECC styrketräning: höga nivåer på kontraktil kraft, söndring av cellskelettet (the cytoskeleton), stor förlängning och belastning vid långa fiberlängder (”strain”), inflammatoriska processer, aktivering av satellitceller, etc. Dessutom kan naturligtvis olika kombinationer av dessa faktorer förekomma (Fig. 9). I ECC kontraktioner verkar det vara den extrema längdförändringen (”strain”) snarare än de stora kontraktila krafterna som medför de största påfrestningarna på cellskelettet (21) och som gör att intermediära desminfilament går sönder, vilket leder till förlust av transversell muskelfiberstabilitet. Detta kan i sin tur leda till ökad skadebenägenhet hos cellskelettet (22) vilket initierar inflammatoriska processer resulterande i aktivering av Figur 6. A: Isokinetisk styrka (Moment) och elektromyografisk aktivitet (EMG) under maximal viljemässig koncentrisk (till vänster) och eccentrisk kontraktion av quadriceps muskulaturen, VL=vastus lateralis, VM=vastus medialis, RF=rectus femoris). Vinkelhastigheten var 30 0 /s -1 . Notera förekomsten av stora EMG potentialer separerade av korta perioder med låg aktivitet under den eccentriska kontraktionen, vilket skulle kunna betyda en selektiv aktivering av Typ II motoriska enheter. Efter träning var inte detta mönster lika framträdande och därför skillnaden mellan eccentriska och koncentriska kontraktioner mindre. Innan träning var aktiveringsnivån (rektifierat och lågpassfiltrerat EMG) 20-40 % lägre under den eccentriska jämfört med den koncentriska maximala viljemässiga kontraktionen. Figur 6 B: En schematisk beskrivning av effekterna av tung styrketräning på den maximala styrkeutvecklingen (överst) och muskelaktiviteten hos quadricepsmuskulaturen (förkortningar som i A). Notera styrke- och aktivitetsökningen främst vid eccentriska kontraktioner och koncentriska kontraktioner med låg hastighet. Den inhibition av den neuronala aktiveringen som normalt tycks råda i det otränade tillståndet elimineras med träningen, helt för rectus femoris (RF) och delvis för vastus lateralis och medialis (VL och VM). (Jfr ref. nr 3.) satellitceller (31). Som en följd av aktiveringen skulle ett antal satellitceller kunna sammansmälta med respektive muskelcell och ge upphov till nya cellkärnor i cellens inre (18, 19) och därmed bidra till den förhöjda syntes av kontraktila proteiner som ses som ett resultat av styrketräning. Intensiv ECC muskelbelastning kan också medföra något som kallas ”sarcomere popping” (enstaka sarcomerer går sönder) på grund av plötslig och ojämn sarcomerförlängning längs muskelfibern (25) vilket leder till myofibrillära skador. Nybildning och nedbrytning av proteiner styrs av en rad tillväxtfaktorer som ”tillverkas” lokalt i respektive cell. En sådan är Insulin-liknande tillväxtfaktor I (IGF-I) som har visat sig öka lokalt i muskeln utan en motsvarande ökning i blodplasman efter ECC styrketräning (5). Efter koncentrisk styrketräning 27
Page 1 and 2: Tema - sTyrkeTräning sVensk Organ
Page 3 and 4: Ansvarig utgivare Ingemar Ericson C
Page 5 and 6: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 25: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 77 and 78:
S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89 and 90:
Page 91 and 92:
Page 93 and 94:
Page 95 and 96:
show all

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?