Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

26 Sinnenas samspel
Luktsinnet är beroende av dels den första kranialnerven, luktnerven, dels även
av delar av den femte kranialnerven, trillingnerven. Kvalitativa dofter som den
distinkta och unika doften av en lilja, en apelsin eller nyklippt gräs, transporteras
genom den första kranialnerven medan andra aspekter av dofter som värme, kyla,
skarphet, kryddighet och irriterande kvaliteter hos särskilda dofter, transporteras
genom delar av den femte kranialnerven.
Det hjälper att veta att fler nerver än luktnerven påverkar vår upplevelse av lukter.
I gruppen barn med Charge syndrom till exempel – en av de största grupperna
inom gruppen barn med medfödd dövblindhet – vet vi att omkring 42 procent har
skador på den första kranialnerven och 43 procent har skador på den femte, varför
det är stor sannolikhet att luktsinnet saknas eller är försvagat.
Liksom smakreceptorerna utvecklas luktreceptorerna mycket tidigt hos fostret, då
de stimuleras av kemiska ämnen i fostervattnet som de andas in och ut medan de
fortfarande befinner sig i livmodern. Därför föds barn med redan välutvecklade
smak och luktsinnen.
Barn tycks också födas med en medfödd förmåga att upptäcka illaluktande,
motbjudande dofter eftersom de reagerar med att dra sig undan när de utsätts för
dem. Det har rapporterats att en dag gamla barn ger avvisande ansiktsuttryck
när de utsätts för doften av fisk eller ruttna ägg. Det faktum att vi upplever så
mycket doftförnimmelser före födseln komplicerar det hela på samma sätt som
gäller tidiga smakpreferenser och aversioner. Att barnen utsätts för ett sortiment av
dofter under en lång tid i livmoderns tycks medföra en kraftig påverkan på deras
luktpreferenser omedelbart efter förlossningen. Det är en klar erfarenhetsbaserad
inlärning förknippad med luktsinnet. Det är inte klarlagt om reaktionen mot vissa
dofter och lukter, i synnerhet de vi anser vara dåliga, är nedärvt eller inte.
Liksom med smaksinnet försämras luktsinnet när vi blir äldre, så det blir en dubbel
påverkan på förlusten av smakupplevelser från mat och dryck på samma sätt
som medvetenheten om omgivningen avtar. Vid 80 års ålder har cirka 80 procent
av människorna mycket försvagat luktsinne och cirka 50 procent är funktionellt
anosmiska som betyder att man helt eller delvis förlorat luktförmågan. Det är
inte bara en förlust av luktsinnet utan även av förmågan att skilja på olika dofter.
Störningar hos lukt och smaksinnet kan ha många olika orsaker. Vanligtvis är det
orsakat av infektioner i näsa, hals och luftrören eller någon form av skallskada.
Patienter med neurologiska sjukdomar som till exempel Alzheimer upplever en
påtagligt nedsatt smakförmåga. Nedsatt smakupplevelse är faktiskt ett av de vanligaste
första tecken på Alzheimer. Mediciner, särskilt de som ökar uttorkningen
och minskar slemproduktionen, är också viktiga och ofta förbisedda orsaker till
nedsatt luktförmåga
Lukt och smak är två kemiska sinnen. De kallas så då de upptäcker kemiska ämnen
och lukter och smaker är ju kemikalier. Med båda dessa sinnen tar vi in information
om omgivningen. Till skillnad från smaken så kan luktsinnet uppfatta signaler
på långt avstånd och är därför en del av vårt system som tidigt varnar för faror.
Med vårt luktsinne testar vi kontinuerligt kvaliteten på den luft vi andas, vilket
gör oss medvetna om möjliga faror som rök eller läckande gas, liksom det även ger
oss annan relevant information som mat och matlagning eller av andra personer.
Luktsinnet tjänar också som igenkänningsfunktion i det att vi kan känna igen och
bli igenkända genom vår personliga doft. Vissa barn med dövblindhet vill gärna
lukta på personer då det är en hjälp för dem att identifiera bekanta människor.