Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

74 Sinnenas samspel
• Barnens rörelser är generellt dåligt avpassade vad gäller kraft och rörelseutslag
och de använder för mycket eller för litet tryck när de rör vid eller griper
efter föremål med händerna, på ett sätt som inte stämmer överens med eller
är ändamålsenligt för vad situationen kräver, vilket ofta beskrivs med att
barnet är mycket ”hårdhänt”, ”klumpigt” eller ”aggressivt”.
• Uppmärksamheten på trängningar i tarm och urinblåsa är mycket försenad.
• Barnen har sömnrubbningar.
• Barnen kan ha beteenden som syftar till att söka och ge mycket starka sensoriska
intryck som ett sätt att omorganisera kroppen, beteenden som exempel
vis att bita, riva eller plocka på sig själva, att snurra, vagga, studsa, rycka på
axlarna, svänga med benen, hyperventilera, vifta med händerna eller slå sig
själva.
En terapeut som har gjort en bedömning i enlighet med sensorisk integrationsteori
kan föreslå ett behandlingsprogram som inbegriper vissa typiska tekniker, till
exempel borstning, rytmiska ledkompressioner, myofasciell massage, stimulering
genom vibrationer och vissa typer av beröring, en rad aktiviteter som inbegriper
stora rörelser samt stimulering genom att använda kläder som innehåller tyngder.
Man kan förvänta sig en rad olika resultat genom att börja använda dessa tekniker.
Det kan bland annat ge resultat i form av förbättrad förmåga hos barnet att vara
uppmärksam på sensorisk information i omgivningen, förbättrad muskeltonus,
förbättrad uppmärksamhet och tolerans vad gäller beröring, förbättrad förmåga att
koncentrera sig under längre stunder i taget och minskad distraktibilitet, 7 minskat
behov av ett beteende där man skadar sig själv, förbättrad sömn och en allmänt
ökad förmåga hos barnet att behålla både uppmärksamhet och lugn i stressande
situationer (Wilbarger & Wilbarger, 1991; Stock Kranowitz, 1998; Deuce, 2002;
Larrington, 2002).
Detta sensoriska integrationsperspektiv kan komma att behövas, regelbundet eller
i perioder, hela livet igenom för den enskilda individen och bör aldrig automatiskt
betraktas som en lösning en gång för alla som inte behöver underhållas.
Erfarenheten tyder starkt på att alla människor med Charge syndrom skulle ha
stor nytta av att följa ett program med regelbundna behandlingar i enlighet med
den sensoriska integrationsteorin, under överinseende av en arbetsterapeut med
lämpliga kvalifikationer. När man begär att det ska göras en utvärdering av den
sensoriska integrationen, är det viktigt att man gör en lista över precis de speciella
beteenden, som har lett till misstanken om att personen i fråga har svårigheter med
detta. På så sätt kan terapeuten på förhand få hjälp att förstå vilka huvudproblemen
kan vara (Maynard, 2001).
Många barn med Charge syndrom behöver längre tid på sig för att bearbeta information.
De utvecklar ofta tekniker som de alltid använder för att åstadkomma en
stabil fysisk, emotionell, perceptuell och kognitiv grund innan de kan reagera på
7 Översättarens anmärkning: Distraktibilitet kan beskrivas som ”en oförmåga att hålla uppmärksamheten koncentrerad på den
uppgift man just håller på med, så att uppmärksamheten i stället alltför ofta avleds genom ovidkommande och oviktiga stimuli från
omgivningen”.
Källa: Miller-Keane, Encyclopedia and Dictionary of Medicine, Nursing, and Allied Health, Seventh Edition.