Sinnenas samspel - en artikelsamling av David Brown - Skolporten

76 Sinnenas samspel
Trots denna lista som kan få en att tappa modet, är talet till slut ofta det uttryckssätt
som föredras av ett överraskande stort antal barn, även om de kanske också
använder sig av tecken eller bildsymboler som ett extra stöd för att uttrycka sig,
på grund av att de har svårt att artikulera sig när de talar. Många av de avvikelser
som är förknippade med Charge syndrom, helt bortsett från syn- och hörselnedsättningar,
medför även konsekvenser för förmågan att förstå och uttrycka sig
med hjälp av teckenspråk. Förmågan att via beröring ta emot information som
förmedlas via teckenspråk, liksom förmågan att uttrycka sig med hjälp av tecken,
kan påverkas negativt genom underfunktion av det taktila och det proprioceptiva
sinnet, genom låg muskeltonus, allvarliga balansproblem och dyspraxi, 8 vilket tros
utgöra ett problem hos många barn (Maynard, 2001; Nicholas, 2005). Auditiv perceptionsstörning
kan öka på svårigheterna med att uppfatta och förstå talat språk.
Beträffande de abstrakta formerna av talat språk och eller teckenspråk, uppvisar
många människor med Charge syndrom, inbegripet dem som verkar besitta en
god språklig förmåga, svårigheter med att minnas ord, med att inleda samtal eller
andra former av kommunikativt utbyte och med att artikulera sig tydligt när de
uttrycker sig. Problem med att inleda olika former av kommunikativt utbyte kan
även vara ett resultat av speciella avvikelser i hjärnan (Nicholas, 2005). Att förse
barnet i fråga med ett kommunikationssätt som innehåller ett konkret inslag till
exempel föremål, symboler, bilder, skrivna ord, möjligen i form av en Kommunikationsbok,
kan vara till oerhört stor hjälp. Detta kan bidra till att understödja
minnesförmågan, uppmuntra till att inleda olika former av kommunikativt utbyte,
klargöra vad man menar och i största allmänhet främja ett sätt att kommunicera
mer flytande och med större säkerhet och livlighet.
Följande anekdoter om barn med Charge syndrom är exempel på beteenden, som
av familjen eller skolan betraktades som utmanande, och som undan röjdes eller
överfördes till kategorin av icke utmanande beteenden, genom att man antog ett
multisensoriskt synsätt som grundade sig på kunskaperna om alla de sensoriska
svårigheter som hänger samman med Charge syndrom 9 . I samband med många
av dessa exempel är det tydligt att man skulle ha behövt göra bedömningar och
genomföra behandlingsprogram grundade på sensorisk integrationsteori, vid sidan
av de övriga strategier som nämnts:
• Det var ett litet barn som, enligt vad man sa, hela tiden låg på rygg samtidigt
som han uppvisade ett självstimulerande beteende. I själva verket var han, på
ett mycket kreativt sätt, i färd med att öva upp och utveckla sin orienterings-
förmåga och sin förmåga till egen förflyttning, och med att använda sig av
synen och känseln för att utforska föremål. Medan han höll på med detta,
måste han lägga sig på rygg på golvet var tionde till var tjugonde minut, för
att omorganisera sina sensoriska system, genom att under korta stunder skaka
på armar och ben och hyperventilera.
• Det var ett daghemsbarn som ofta hade en benägenhet att göra sig själv illa när
han blev distraherad, störd och uppriven på grund av sin överkänslighet för en
tillfällig beröring eller rörelse i luften, som orsakades av att människor vid
upprepade tillfällen gick förbi bakom hans stol. När man väl hade placerat
stolen med ryggstödet stadigt mot en vägg, blev han mindre benägen att göra sig
själv illa och mer öppen för socialt samspel.
8 Översättarens anmärkning: Dyspraxi innebär att man har nedsatt förmåga att utföra koordinerade rörelser.
9 Anmärkning: Detta stycke med anekdoter förekommer också i artikeln ”Det sensoriska integrationsperspektivet och vad det kan
erbjuda inom fältet för dövblindhet, del 2”, sidorna 36–43.