Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

More documents

Recommendations

Info

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6 slag i ansiktet när det gäller idrottens självbild (se ovan), om man nu inte tolkar kränkningarna utifrån en strikt och intern idrottslig maktlogik, 14 men då utan avseende på fair play ideal. Rättsfallet signalerar emellertid – trots hovrättens sänkning av straffet – att rätten ser allvarligt på rasistsiska tillmälen, oavsett de har formen av en ”idrottslig” provokation. Förvisso har domstolar, likt hovrätten i detta ärende, betraktat provokation som en förmildrande omständighet, till exempel när det gällt idrottsrelaterat våld (bland annat i B 3105/94). 15 Denna juridiska möjlighet – det vill säga provokation som förmildrande omständighet – tål emellertid att diskuteras, då den inrymmer en inneboende problematik som relaterar sig till förhållandet mellan idrottens logik och juridikens logik. I idrottens dolda taktik ingår nämligen olika typer av provokationer – såväl fysiska som psykiska – för att få ett övertag; det vill säga, en form av makt över motståndare. 16 Eftersom detta är en normal och gängse handling (logik) bör idrottaren faktiskt vara förberedd, och i viss mån skolad av erfarenhet, för att kunna hantera provokationer, vilket kan jämföras med en kroggäst. På samma sätt som det finns förväntningar på att läkare ska kunna hantera stress, vilket inte är en förmildrande omständighet vid felbehandling och ansvarsfrågor, bör idrottare, på olika nivåer, vara förberedda på ”idrottens provokationer”. 17 Men det bör självfallet finnas gränser för vad som är acceptabel provokation. Nu kan provokationer likväl vara rasistiska eller sexistiska, och därmed upplevas som kränkande och diskriminerande, och inte urskuldas som ”legitima idrottsliga provokationer”, utan snarare bli relaterade till allmän lagstiftning på området. Föreliggande rättsfall är onekligen en bra ingång för att diskutera provokationers betydelse, karaktär och legitimitet inom idrotten, och dess förhållande till övrigt samhällsliv och dess lagstiftning när det gäller såväl misshandel som olika former av diskriminering. 18 Det finns heller ingen anledning att tro att idrottens spelregler och idrottens logik kan slå undan benen på allmän lagstiftning på det här området. Det finns inte heller någon anledning att tro att idrottare, oavsett etnisk härkomst, passivt samtycker – ”genom att ge sig in i leken” – till att bli kränkt och diskriminerad via ”idrottens provokationer”. 32 Idrott och lagen om sexuellt utnyttjande Nästa problematik berör sexuella övergrepp i dess olika varianter. Våld mot kvinnor och barn är ett internationellt problem, som förekommer överallt och i olika former, oavsett religion, land eller kultur, något som tveklöst påverkar deras fysiska och mentala hälsa. 19 Detta våld kan ha en sexuell natur, och en del av dessa sexuella övergrepp sker i idrotten och dess miljöer. Men man kan samtidigt fråga sig om inte idrotten kunde vara en miljö som kan bidra till att förebygga och skydda kvinnor genom ett ökat deltagande i olika former av idrott och fysisk aktivitet. 20 Nu finns det emellertid en rad idrottsstjärnor som på äldre dar vittnat om sexuella övergrepp, sexuellt utnyttjande eller sexuella trakasserier, och i det sammanhanget är Olga Korbuts vittnesmål om hennes gymnastik- och tonårstid, under vilken hon i många år var ”sexslav” till sin tränare, mycket allvarlig. 21 Nu behöver problematiken inte ha en fullt så dramatisk framtoning som i den ryska elitgymnastens fall för att vara fullt lika skrämmande och oroväckande. Låt oss illustrera med ett fall från vår egen bakgata: Idrottsledare fälld för sexuellt ofredande: 22 En idrottsledare som anklagats av tre underåriga flickor för sexuella beröringar fälls av såväl tingsrätt som hovrätt för gärningarna. Flickornas trovärdighet och en dagbok är avgörande för utfallet. En man som arbetade som skolpsykolog och dessutom var tränare i den lokala budoklubben anklagades av tre minderåriga träningselever för att på olika sätt ha ofredat dem sexuellt. Det hade enligt flickorna rört sig om kyssar och smekningar, och att mannen vid ett tillfälle i en bastu förmått en av flickorna att lägga sig på honom så att han kunnat krama henne. Vid samtliga tillfällen hade mannen varit ensam med respektive flicka under extra kvällsträningspass. Mannen åtalades för sexuellt utnyttjande av underårig och sexuellt ofredande. I tingsrätten nekade mannen till anklagelserna och förklarade att det normalt vid träningen förekom en nära kroppskontakt, men att den inte hade någon sexuell innebörd. Han förnekade bestämt att han hade kysst någon av flickorna men medgav att han vid något tillfälle under träningarna ofrivilligt kunde ha berört dem med munnen. Han kunde också i samband med massage någon gång ha nuddat flickornas bröst, men han förnekade att han hade smekt dem eller tagit på dem som han anklagats för. Tingsrätten bedömde dock flickornas respektive berättelser som så trovärdiga att de inte kunde ha missförstått innebörden av den kroppskontakt som de haft med mannen. En dagbok som en av flickorna hade där händelserna fanns nedtecknade tillmättes också starkt bevisvärde. Att mannen dessutom visat uppenbar omdömeslöshet genom att genomföra träningspass ensam med flickorna i en sport som förutsätter nära kroppskontakt, ge massage och bada bastu ansåg tingsrätten ytterligare tala emot mannens version. Men eftersom mannen inte enligt flickorna haft erektion och inte gett uttryck för sexuell upphetsning ansåg tingsrätten att gärningen skulle bedömas som sexuellt ofredande. Vid straffmätningen ansåg tingsrätten att det å ena sidan måste beaktas att mannen förlorat sin anställning som skolpsykolog, men att hans ställning som idrottsledare måste anses ha försvårande inverkan på bedömningen av straffvärdet. Tingsrätten dömde mannen till fängelse i ett år och att betala skadestånd till flickorna på mellan 6 000 och 50 000 kronor. I hovrätten yrkade mannen att åtalet skulle ogillas alternativt straffet sättas ned. Han förnekade handlingarna och förklarade att hans träningar och all extraträning lagts upp efter flickornas önskemål och skett på deras initiativ. Enligt honom har han försökt att hjälpa flickorna med olika problem som han uppfattat att de haft. Han kan inte förklara hur flickornas berättelser uppstått men tror att deras föräldrar ligger bakom. Mannen upplever att han ända sedan han kom till den lilla orten varit utsatt för trakasserier och att han alltid befinner sig i underläge. Flickorna framhåll mannens auktoritet som tränare som förklaring till att de inte förmått sig till att säga ifrån eller berätta för sina föräldrar, och att de inte heller känt till att han utsatt även andra för närmanden. Även hovrätten bedömer att flickorna berättelser har den trovärdighet som krävs för att deras uppgifter ska läggas till grund för bedömningen, och att det därmed är styrkt att mannen är skyldig till det han anklagas för. I brottsrubricering, påföljdsval och straffmätning gör
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6 En del tränare och ledare har fått mycket viktiga roller i ungdomarnas utveckling. Foto Pressens Bild hovrätten samma bedömning som tingsrätten. Händelsen, förutom det olovligt korkade att bada bastu med dessa minderåriga flickor, är säkerligen inte helt exceptionell. I idrotten finns många former av kontaktytor, och idrottsledarens relation till sina adepter kan i vissa sammanhang vara delikat och brydsam, framför allt när det rör sig om barn- och ungdomsidrott, särskilt i relationen mellan manliga ledare och unga flickor, och speciellt i kontakten med minderåriga, som i det här rättsfallet. I dessa sammanhang förekommer olika former av sexuellt utnyttjande eller ofredande. Det är emellertid svårt att belägga förekomsten, förutom de händelser som leder till någon form av rättslig prövning, och det är i ärlighetens namn inte speciellt många – och förmodligen alldeles för få. Det finns sannolikt ett förhållandevis stort mörkertal, på grund av skamkänslor såväl som beroendeförhållanden (se nedan). 23 En siffra som funnits från mitten av 90-talet är att sex av tio kvinnliga idrottare upplevt sig sexuellt ofredade i någon form, någon gång under sitt idrottande, från unga år upp till seniorverksamhet, och motsvarande siffra bland manliga idrottare är en på tio. 24 Nu är dessa siffror hämtade från England, men det finns ingen anledning att tro att situationen är nämnvärt bättre i vårt land. En studie från Norge visar att fyrtiofem procent av kvinnorna har upplevt sig sexuellt ofredande av män i olika idrottsmiljöer, och att också femton procent av kvinnorna känt samma typ trakasserier från andra idrottande kvinnor. 25 Dessa siffror rörande sexuella trakasserier, oavsett karaktären och den rättsliga statusen, och att det inte enbart berör barn- och ungdomsidrotten, signalerar att någonting är fel, och i högsta grad osunt och orättfärdigt. Här kan vi samtidigt poängtera att i en del miljöer och kulturer inom idrotten förekommer en besynnerlig bild av (främst) kvinnor och sexualitet; 26 kort sagt, en ”sexualiserad atmosfär” som förstärks av media, 27 och en viss typ av ”mytologiserande” idrottsjournalistik. 28 En annan problematik som naturligtvis bör avhandlas i det här fallet är makt- och beroendeförhållanden inom idrotten, speciellt i barn-vuxenrelationen. Genom sin träning umgås barnen också mycket med vuxna, och en del av de vuxna kommer att bli förebilder eller ”surrogatföräldrar”. En del tränare och ledare kan få mycket viktiga roller, vilket även en del av barn och ungdomars samtal till BRIS tyder på, där barn eller ungdomar bland annat berättar att den ende vuxna person de kan prata med är tränaren; till exempel, ”han är underbar”. 29 Det är givetvis inget bra betyg för samhället och olika familjemönster, och det sänder samtidigt dubbla signaler till idrotten, och utrycker såväl rosande beröm som knepiga relationer. I idrottsledarens roll kan ingå uppgifter som att stötta och trösta barn och ungdomar i olika idrottsliga sammanhang. Det är självfallet positivt i en mening, men samtidigt finns det alldeles säkert en stor risk för olika former av beroendeförhållanden, och som i sin avart kan leda till sexuellt utnyttjande eller ofredande, något som den organiserade idrotten under lång tid mer eller mindre har negligerat. 30 Avslutning Det är hög tid att idrotten tar den här typen av problematik på fullt allvar 33
Page 1 and 2: SVENSK Organ för Centrum för Idro
Page 3 and 4: 4 8 Ansvarig utgivare Ingemar Erics
Page 5 and 6: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 15 and 16: Idrottsforskningens framtid i vårt
Page 17 and 18: Från idrotten finns ett uttalat ö
Page 19 and 20: JAN LINDROTH Ledamot i CIF Professo
Page 21 and 22: Figur 1. Idrottspedagogikens relati
Page 23 and 24: KARIN PIEHL AULIN Ledamot i CIF Pro
Page 25 and 26: TOMAS PETERSON Ledamot i CIF Profes
Page 31: S V E N S K I D R O T T S F O R S K

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?