Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

More documents

Recommendations

Info

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6 Träning på glaciär i syfte att bilda nya röda blodkroppar. Foto: Artur Forsberg faktor, jämfört med vid ex. helkroppsarbete, är det dock svårt att dra några långtgående slutsatser från denna studie till vanlig idrottsträning. Den studie, som av flera anses ha haft den bästa designen för att pröva modellen ”träna högt - bo lågt” med löpning, kunde ej påvisa några skillnader i träningseffekt mellan de som tränade på hög höjd och de som tränade på havsnivå (Roskamm et al., 1967). Två huvudsakliga orsaker har framförts för att förklara den uteblivna effekten av att ”träna högt – bo lågt”: 1) Att distansträningen är betydligt ”tuffare” på hög höjd eller då man inandas luft med lågt syreinnehåll, och därför väljer idrottare en belastning som är lägre än vad de skulle välja vid havsnivå (Levine et al., 1992; Brosnan et al., 2000) vilket leder till en reducerad träningseffekt. 2) Att hjärtats maximala pumpförmåga och kroppens maximala syreupptagning är nedsatt vid arbete med lågt syreinnehåll i blodet. Detta får minst två direkta konsekvenser: a) att hjärtat inte ”stressas” maximalt vid den högintensiva träningen, och b) pga. den reducerade syrefluxen genom muskulaturen kommer inte heller elektron- 44 transportkedjan inuti muskelcellen att stressas maximalt. Utifrån teorin om symmorfosis, d.v.s. att ett biologiskt system anpassas efter den stress som det utsätts för, är det därför en större sannolikhet att träning på hög höjd medför en försämrad, snarare än en ökad prestationsförmåga. Det är också det praktiska resultatet i flera av de studier som prövat denna modell, d.v.s. att aktiva fått en oförändrad eller lägre maximal syreupptagning och prestationsförmåga. Med utgångspunkt från resultaten och erfarenheter av elitidrottare används därför inte heller denna metod idag i någon större omfattning. Bo högt – träna högt Denna träningsmodell ökade i popularitet efter OS i Mexico City 1968. Många uthållighetsidrottare sökte sig till högplatåer i Nord- och Syd-Amerika, Afrika och Europa och kombi<strong>ner</strong>ade boende och träning på höjder över 1500 upp mot 3000 m.ö.h.. Från sk. tvärsnittsstudier vet vi att individer som bor på hög höjd (>2000 m.ö.h.) har en högre Hb-koncentration jämfört med de som bor vid havsnivå och att den stiger med ökad höjd (Weil et al., 1968). Med utgångspunkt från detta skulle man därför kunna dra slutsatsen att det skulle vara optimalt om man kunde bo högalpint (>4000 m.ö.h.) och samtidigt träna där. Dessvärre finns det dock flera negativa faktorer sammankopplat med att vistas på högalpin höjd för en idrottare; bl.a. en förämrad aptit och sömn och flera försök har visat att aktiva har svårt att genomföra träningsläger på höjder >3000 m.ö.h. (se Brugniaux et al., 2005). Även om ”bo högt - träna högt”-modellen fortfarande används av en del av våra uthållighetsidrottare, så är den vetenskapliga dokumentationen för denna inte helt övertygande. Problemet liknar ”bo lågt–träna högt”, nämligen att aktiva har svårt att upprätthålla en tillräckligt hög träningsintensitet under de viktiga högintensiva ”tuffa” träningpassen (Levine & Stray- Gundersen, 1997). Detta leder till att träningsstimuli riskerar att bli för låg och den förväntade prestationsförbättringen uteblir. Många idrottare och tränare har uppfattningen att de östafrikanska (Tanzania, Etiopien och Kenya) framgångarna på medel- och långdistans
S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6 kan tillskrivas att löparna bor och tränar på hög höjd. På samma sätt har de Marockanska löparframgångarna förklarats som en produkt av att de i sin träningsmodell regelbundet använder höghöjdsträning runt ca 1600 m.ö.h. i Atlasbergen. Att de afrikanska löparna är framgångsrika är det inget tvivel om. Trots flera studier har man dock inte kunnat konstatera någon skillnad mellan de kenyanska och europeiska elitlöpare avseende de faktorer som oftast diskuteras som de effekterna man vill uppnå med höghöjdsexpo<strong>ner</strong>ing, d.v.s. VO 2max , blodvolym eller koncentration av hemoglobin (Saltin et al., 1995a; Saltin et al., 1995b). Vad beträffar det Marockanska systemet så finns det idag inget som stödjer att boende eller träning på denna höjd medför någon signifikant annorlunda adaptation jämfört med motsvarande träning på havsnivå. För våra vinteridrotter (alpint, längdskidåkning, skidskytte, freestyle och snowboard) är dock modellen med att bo högt och träna högt fortfarande använd under vissa perioder av året och nödvändig för att få tillgång till snöträning på glaciär. Den används även av en del uthållighetsidrotter under uppbyggnadsperioden. Problem med att bibehålla träningsintensitet och –hastighet gör att denna metod idag används i mindre omfattning i den sista fasen in mot mästerskap jämfört med tidigare. Bo högt – träna lågt Denna modell lanserades av Levine och Stray-Gundersen (1991) under arbetsnamnet ”live high-train low” och innebär att bo högt (2000–3000 m.ö.h.) och träna på en så låg höjd som möjligt (
Page 1 and 2: SVENSK Organ för Centrum för Idro
Page 3 and 4: 4 8 Ansvarig utgivare Ingemar Erics
Page 5 and 6: S V E N S K I D R O T T S F O R S K
Page 15 and 16: Idrottsforskningens framtid i vårt
Page 17 and 18: Från idrotten finns ett uttalat ö
Page 19 and 20: JAN LINDROTH Ledamot i CIF Professo
Page 21 and 22: Figur 1. Idrottspedagogikens relati
Page 23 and 24: KARIN PIEHL AULIN Ledamot i CIF Pro
Page 25 and 26: TOMAS PETERSON Ledamot i CIF Profes
Page 43: S V E N S K I D R O T T S F O R S K

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?