En utvärdering av den utökade riskutbildningen för B-körkort - VTI

1 Bakgrund
I den nationella kursplanen för B-körkort finns de mål som ska uppnås av eleven för att
få sitt körkort. Kursplanen är obligatorisk, oavsett om eleven övningskör med privat
handledare eller via trafikskola med trafikskollärare (Gregersen & Nyberg, 2002). I
kursplanen ingår även en obligatorisk riskutbildning. Denna utbildning har ersatt en
mera traditionell halkutbildning som fokuserade på att eleven skulle kunna behärska
svåra trafiksituationer. Bakgrunden till den nya riskutbildningen var bl.a. att studier
visat att genomgången halkutbildning hade negativa effekter i form av fler olyckor
(Gregersen & Strandberg, 1994). I enlighet med den nya kunskapen föreslog regeringen
1998 i en proposition (Proposition 2007/08:128 Riskutbildning för körkortsaspiranter)
att riskutbildningen borde utvecklas så att den förutom riskerna med körning på halt
underlag även inbegrep andra faktorer som påverkar förarens förmåga att framföra ett
fordon. Den nya kursplanen för riskutbildning infördes därefter den 1 juli 1999
(Vägverkets föreskrifter VVFS 1999:23 om förarutbildning i körning på halt underlag
m.m.). Kursplanen fokuserade mera på att öka elevernas riskmedvetenhet, förutseende
körsätt och insikt om egna begränsningar snarare än att kunna hantera fordonet i kritiska
situationer (VVFS 1999:23). Kursplanens huvudmål var att ”Eleven skall efter genomgången
utbildning ha fått ökad förståelse för betydelsen av att undvika risker och ha
givits möjligheter till en realistisk värdering av sin körförmåga” (VVFS 1999:23;
4 kap. 2 §). Detta mål hoppades man kunna uppnå med hjälp av fyra delmål; självkännedom,
säkerhetsmarginaler, fordonsdynamik och körteknik.
Den utökade riskutbildningen delades upp i Riskutbildning 1 och Riskutbildning 2.
Riskutbildning 1 syftar till att ge eleven kunskap och insikt om hur alkohol, andra
droger och trötthet samt andra beteenden och faktorer kan påverka körförmågan. Eleven
ska även få kunskap och insikt om vilka konsekvenserna kan bli samt vad som ökar
riskerna och hur de kan undvikas. Eleven ska efter genomgången utbildning inse
betydelsen av att ta avstånd från alkohol och andra droger i samband med körning samt
vikten av att vara utvilad och koncentrerad som förare. Riskutbildning 2 motsvarar i
princip den tidigare riskutbildningen (halkutbildningen) och syftar till att belysa svårigheterna
med körning såväl på halt underlag som körning under andra förhållanden samt
möjligheterna att undvika risker förknippade med sådan körning. Utbildningen syftar
också till att eleven ska inse hur olycksrisk har samband med hastighet och väglag samt
hastighetens och skyddsutrustningens betydelse vid trafikolyckor. Genom att förstå
dessa samband förväntas eleven få förståelse för betydelsen av att anpassa sin hastighet,
köra med säkerhetsmarginaler och undvika risker. Utbildningen syftar dessutom till att
ge eleven möjligheter till en realistisk värdering av sin körförmåga. Båda delarna ska ge
stort utrymme för reflektion och diskussion.
Både Riskutbildning 1 och Riskutbildning 2 är uppdelade i delmålen teori (och praktik)
samt självvärdering.
I Riskutbildning 1 är teorimålet uppnått när eleven:
återger
omfattningen av rattfylleriet
de regler som gäller för rattfylleri och trötthet
skillnaderna i olycksstatistiken mellan olika åldersgrupper och mellan män och
kvinnor
hur riskerna i trafiken kan påverkas av faktorer som kön, ålder, personlighet,
livsstil, grupptillhörighet och grad av körerfarenhet
VTI rapport 695 9