Ladda ned pdf del2 - SAU

More documents

Recommendations

Info

har detta att göra med svårigheten att skilja mellan människoffer och begravningar. I Vaxmyra påträffade människoben innanför den förmodade vägglinjen på både Hus 3 och Hus 16. Benen framkom dock inte i någon anläggning som bedömts tillhöra husen och kan således inte med säkerhet knytas till husens kontext. Benfragmenten i Hus 3 framkom i närheten av ett stort stenblock. Den geografiska såväl som den tidsmässiga närheten till gravområdet gör tolkningen än mer komplicerad. Vid Rolfstaån vid Forsa i Hälsingland hittades på liknande sätt fynd av människoben såväl i boningshuset som dess ekonomibyggnad. Figur 120. Figur som visar människoben och eventuella gravar (från bilaga 3). I de fall där gravar hittas i profana hus har byggnaderna i samtliga fall förstörts av brand. Det kan tolkas som att husen ingått som rekvisita i gravkulten. Bränningen av huset bör då ses som en del i begravningsritualen, troligen kopplad till de dödas relation till byggnaden (Carlie 2004). Vi har redan varit inne på tanken att Hus 3 kan ha eldats upp medvetet. Tanken att den sydvästra delen av huset skulle vara en senare tillbyggnad, eller kanske tom en kultbyggnad har också diskuterats. Det är däremot svårt att komma fram till någon entydig förklaring av människobenen i anknytning till husen i Vaxmyra 136 VAXMYRA – TVÅ BOPLATSER VID EN BÄCK
Självklart kan man utifrån dateringarna diskutera samtidigheten. Även om graven och husen inte skulle vara exakt samtida, så visar dateringarna på en närhet i tid som bör innebära att platsen för det först anlagda, vare sig det var huset eller gravarna, bör ha funnits kvar i folkets medvetande. Tomma gravar eller ”gravar utan begravning” är ett återkommande fenomen – som förekommer under alla förhistoriens perioder, men är vanligast under äldre järnålder. Olika förklaringsmodeller har presenterats, samtliga dock med en gemensam huvudtes som går ut på att gravens primära funktion är som förvaringsplats för den döde. Man har diskuterat huruvida de tomma gravarna är att betrakta som kenotafer – det vill säga minnesmonument för en person som avlidit långt från hemmet, eller om de utgjort barngravar etc. vars ben är mindre resistenta och därmed inte skulle ha bevarats. (jfr Björkhager 1992). I en artikel från 1995 försöker Eriksson och Runcis frångå den äldre synen att hantera dessa gravar utifrån förutsättningen att den faktiska frånvaron har en bestämd mening i sig. Även frånvaron av ett element kan vara signifikant. Man trycker på gravens kommunikativa aspekt- och framhäver behovet av att flytta fokus från den döde till de efterlevande som utför begravningsritualen. Eriksson och Runcis menar då att i gravar med inga, eller enstaka fragment av ben, har man lyckats utplåna individen. ”Dessa utgör ett extremfall av brandgravskickets logik, som inte bara leder till en omvandling av individen utan en fullständig utradering av henne” (Eriksson & Runcis 1995) Självklart spelar kontexten en stor roll. I Vaxmyra var gravområdet som undersöktes ganska litet till ytan. Den fyndförande ytan avgränsades åt alla håll utom i väster där ytan var störd av recenta aktiviteter, förmodligen i samband med uppsättande av den stora högspänningskabeln som löper över området. I söder- drogs ett antal sökschakt som var tomma. Det är dock möjligt att gravområdet fortsätter en bit bort och även möjligt eller till och med troligt att egentligen hela moränimpedimentet ”Thorsberget” från Buddbo i söder till Vaxmyra i norr – utgjort någon form av gravkulle eller helig plats. Gravarna som undersöktes i Vaxmyra gick omöjligt att upptäcka förrän man torvat av och rensat ytan. Det är också anmärkningsvärt att gravarna såväl i Vaxmyra som i Buddbo innehöll en förhållandevis stor andel barn. På det stora gravfältet i Buddbo räknar man med att ungefär 20 % av de gravlagda var barn (muntligen Gustafsson). Den segmenterade pärlan som påträffades i moränbacken i närheten av gravarna är ett bevis på att man återkommit till platsen långt efter att gravarna anlagts. Att gamla gravplatser på detta sätt återanvänts är känt från flera håll och tyder på att vissa ”heliga platser” bevarats i folks medvetande och utgjort en viktig del i samhällets myter och ritualer (jfr Artelius & Lindqvist 2002). Till krö- net av moränimpedimentet återkommer människorna också under vikingatid. Här undersöktes en anläggning som först tolkade som en bålplats där man kremerat de döda. Det visade sig senare att platsen endast innehöll djurben samt att den kunde daterats till vikingatid (muntligen Gustafsson). Artelius delar in begravningsritualen i tre huvudsakliga faser; kremering, efterbehandling av benen, samt gravläggning och offer. Ritualen kretsar dels kring de döda och dels kring de efterlevande (Artelius 2000:224ff). I Vaxmyra är det främst den sista fasen, själva gravläggningen och offret, som går att spåra i det arkeologiska materialet. Benmaterialet I enlighet med frågeställningarna i undersökningsplanen har förekomsten av rituella aktiviteter med utgångspunkt i benmaterialet undersökts. Utifrån den rumsliga analysen kan vissa mönster skönjas. Tydliga spår efter rituella aktiviteter finns i benfynden av människa i den sydvästra delen av undersökningsområdet, främst på yta B. På yta A hittades även flera obrända tandfragment från ko. Likaså visar den rumsliga analysen att en koncentration av brända djurben och ben av häst kan hänföras framför allt till yta B och att brända ben från unga djur enbart förekommer på yta A och B. Frågan är om detta kan kopplas samman med rituella aktiviteter, eller om de helt enkelt är ett resultat av ”sophantering” eller dylikt? Vidare har beninnehållet i och invid samtliga konstruktionselement i husen på både fornlämning 325 och 326 i Vaxmyra granskats för att utröna om byggnadsoffer förekommit på platsen. Djuren har alltid haft stor betydelse för människans överlevnad. Under den tid som den undersökta bebyggelsen i Vaxmyra existerade baserades en stor del av bygdens ekonomi på tamboskap. Men djuren har även haft andra funktioner, förutom den rent ekonomiska. I alla samhällen har de haft en betydelsefull roll i mytologin och ingått i ritualer, vars innebörd och funktion varierat, t.ex. i samband med olika rites de passages (födelse, initiation, pubertet, bröllop, död) eller vid offerhandlingar med ändamålet att ge framgång, fertilitet och skydd åt människorna och deras omgivning (t.ex. Näsström 2002). Djurens betydelse kan illustreras både med exempel från berättande och historiska källor, antropologiska och etnologiska sammanhang samt från arkeologiska kontexter. I Snorres Edda förekommer drygt 80 namngivna djur. Huvudsakligen rör det sig om hästar, men även nöt, svin, getter, hjortar, vargar, fåglar och ormar omnämns samt enskilda namngivna djur som hunden Garm, ekorren Ratatosk och draken Fafne (Jennbert 2002:106). Enligt Jennbert finns det en koppling mellan hästar och betydelsefulla gudar och människor, både i texterna och i det arkeologiska materialet från denna tid. Djuren och speciellt hästarna verkar vara ett uttryck för en aristokrati i Snorres text, men RITUELLA AKTIVITETER 137
Page 1 and 2: köttets skull. Fåren/getterna har
Page 3 and 4: Figur 116. Brända ben på fornläm
Page 5 and 6: Figur 117. Köttrika benslag på Ra
Page 7: RITUELLA AKTIVITETER Figur 119. Ker
Page 11 and 12: Det går dock inte att utesluta att
Page 13 and 14: myra. Vid sidan om den fanns ett an
Page 15 and 16: människor som bodde på platsen. K
Page 17 and 18: REFERENSER Andersson,G. 1998. En fo
Page 19 and 20: Hellberg, L., 1979. Ortnamnsförkla
Page 21 and 22: till medeltid. Artiklar baserade p
Page 23 and 24: Fyndlista, Fornlämning 325 Vaxmyra
Page 25 and 26: 169 Bränd lera 58 16 6 650 207 77
Page 27 and 28: 312 Bränd lera 11 12 6 650 203 77
Page 29 and 30: 460 Keramik 36,8 1 6 650 194 77 197
Page 31 and 32: 604 Keramik 3,6 1 6 650 203 77 234
Page 33 and 34: 748 Bränd lera 55 5 6 650 191 77 2
Page 35 and 36: 891 Keramik 6,5 1 6 650 195 77 201
Page 37 and 38: 1041 Bränd lera 1,7 4 6 650 207 77
Page 39 and 40: 1187 Keramik 16,8 8 6 650 163 77 15
Page 41 and 42: 1330 Ben Avfall 0,3 1 6 650 207 77
Page 43 and 44: Fyndlista, Fornlämning 326 Vaxmyra
Page 45 and 46: Anläggningar, fornläming 325, Vax
Page 47 and 48: 1988 Stolphål 0,3 0,25 0,07 6 650
Page 49 and 50: 5115 Stolphål 0,3 0,2 0,07 Hus 3 6
Page 53 and 54: 23092 Härd 0,8 0,8 0,12 6 650 161
Page 57 and 58: 7479 Stolphål 0,2 0,2 Hus 9 6 650
Page 59 and 60:
9415 Stolphål 0,18 0,11 0,04 6 650
Page 61 and 62:
10969 Stolphål 0,25 0,25 0,04 6 65
Page 63 and 64:
12847-12848 Pinnhål Hägnad 20 128
Page 65 and 66:
194 VAXMYRA - TVÅ BOPLATSER VID EN
Page 67 and 68:
Insektanalys av brunnen A9952 från
Page 69 and 70:
niskt material, speciellt förmultn
Page 71 and 72:
grundvatten har kunnat producera va
Page 73 and 74:
Silphidae Aclypea opaca () 1 V E St
Page 75 and 76:
Makrofossilanalys - Vaxmyra Anneli
Page 77 and 78:
av amorft organiskt material som p
Page 79 and 80:
Vaxmyrabrunnen representerade arter
Page 81 and 82:
Appendix I: Provlista Vaxmyra, anal
Page 83 and 84:
Osteologisk analys Ylva Bäckström
Page 85 and 86:
vilket utslaktningen av fullvuxna d
Page 87 and 88:
människobenen som hittades i den v
Page 89 and 90:
Antalet benfragment/art påverkas b
Page 91 and 92:
Figur 3. Brända ben på fornlämni
Page 93 and 94:
Figur 4. Köttrika benslag…325. 2
Page 95 and 96:
dersökningsområdet, yta A och B.
Page 97 and 98:
Figur 7. Obrända tandfragment på
Page 99 and 100:
Figur 9. Yta B, kulturlager 22735.
Page 101 and 102:
Jonsson, L. Osteology, Naturhistori
Page 103 and 104:
! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !
Page 105 and 106:
RAÄ 325 325 325 325 326 326 326 Yt
Page 107 and 108:
Fot och botten En parameter som kan
Page 109 and 110:
Ytbehandling, A A % B B % C C % D D
Page 111 and 112:
Keramiken i på de södra delarna a
Page 113 and 114:
Analysprotokoll Landskap: Uppland S
Page 115 and 116:
AnalysId: 3323 Anläggning: 14737 K
Page 117 and 118:
AnalysId: 3330 Anläggning: 8792 Ug
Page 119 and 120:
AnalysId: 3338 Anläggning: 23263 H
Page 121 and 122:
Landskap: Uppland Socken: Ärentuna
Page 123 and 124:
Landskap: Uppland Socken: Ärentuna
Page 125 and 126:
Ua-21068 A 10253 Härd Idegran 2045
Page 127:
Plan över fornlämning 326 Bilaga
show all

Ladda ned pdf del2 - SAU

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?