Kronjuvelerna! - SWEA International

Verdraaid
goed
drukwerk?
drukwerk met
een hollands
accent
Hoge Eng Oost 24 3882 TN Putten
0341 35 77 77 www.copy.nl info@copy.nl
Fågelperspektiv
sweakrönika
Det kanske inte är det första man tänker på,
men för mig har fåglar blivit ett av mina stora
intryck i Amsterdam. Inte så att jag är särskilt
intresserad av fåglar, men efter att ha gått
1300 km hundpromenader (jag har räknat)
har de funnits där i vått och vått och lite torrt.
Första person som pratade med mig i Amsterdam var en fågeltant.
Ja, alltså en dam (i min ålder) med kassar med brödsmulor
matandes fåglar. När hon kommer cyklande, skyndar sig alla fåglarna
dit. Vilket mottagande! Hon gillar fåglar bättre än människor,
något som man, efter att ha lärt känna henne faktiskt kan förstå.
Första gången vi träffas är hon arg på holländarna. Dom bråkar
med henne för att hon matar fåglarna. Visst gillar man sina fåglar
här, bara de inte skitar ner just där jag bor. Ja, med viss rätt så klart,
men vad vore staden utan fåglar!
Hon har berättat många roliga och intressanta historier för mig om
fåglarna. Som den om gässen vid Olympiska stadion, de bor där
på en gräsplätt. Hur kan det komma sig? Jo, en dag kör en lastbil
upp och ut vaggar en hel flock förvånade tamgäss. Gässens ägare
hade haft gåsfarm och tröttnat. Ägaren tyckte att platsen vid stadion
passade bra. Gässen har gräs och kan simma i kanalen och
med de orden åkte han iväg. Personalen på den intilliggande restaurangen
ringde förtvivlat polisen. Saken är under utredning. Hur
man letar mat i det ute i det fria vet gässen fortfarande inte, men
som tur är ger fågeltanten dem mat.
Fåglarna verkar ha olika personligheter. Jag kollar med fågeltanten.”
Är sothönsen elaka? Visst är änderna de roligaste av alla?”
Hon intygar. Jag såg en pappa svan, som hade flygskola med sina
barn! Hägrarna sitter som gamla fiskegubbar vid kanalen och förvandlas
sen till graciösa fågel Fenixar när de flyger till sina ”Avatarbon”
i trädtopparna. Turistattraktionen papegojorna som busflyger
och gäckar fotograferna. Stolta skogsduvor, hungriga måsar. Alla
är här. Det jag saknade var småfåglar.
Så en dag i våras så kom de, tiotusentals.
Som små svarta stjärnor fyllde de himlen
och flög i konstfärdiga formationer över
hustaken. Vi beundrade skådespelet. Det
var magiskt. Morgonen därpå var gatorna
och alla bilar vitprickiga av fågelbajs.
Under en liten, kort vecka flög de och
bajsade, tills de hux flux var borta, på väg
till Sverige kanske. Vi tvättade våra bilar
och vår gata. Att vi är fler om saligheten
här i Holland märks på gott och ont.
Text och foto: Lotta Axing
8 9