Det medeltida prästerskapets civila dräkt – Anders Lindkvist
Det medeltida prästerskapets civila dräkt – Anders Lindkvist
Det medeltida prästerskapets civila dräkt – Anders Lindkvist
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Växtfibrer<br />
I källmaterialet förekommer linne som användes i underkläder, så kallade linkläder. Lintyg liksom<br />
vadmalen framställdes lokalt. Lin behåller färg mycket dåligt varför det sällan färgades, det var inte<br />
heller ekonomiskt att färga ett så billigt tyg med starka, dyra färgämnen. Ett alternativ till lin var<br />
den något grövre hampan. I ett testamente förekommer också buckram som är ett speciellt stadigt<br />
fodertyg i linne eller bomull.<br />
Siden<br />
I materialet omnämns serico vilket är det latinska namnet på silke. <strong>Det</strong> var mycket exklusivt och<br />
importerades från olika producenter i Europa, främst Spanien 73 Under äldre medeltid dominerades<br />
sidenhandeln av asiatiska producenter. I källorna förekommer det främst som foder och nämns i<br />
färgerna blå, röd och grön.<br />
Pälsverk<br />
I prästernas testamentena förekommer mycket pälsverk som främst användes som foder i kläderna.<br />
De vanligast förekommande är mård och gråverk, det vill säga ekorrens vinterpäls. Enstaka<br />
exempel av hermelin, varg och renskinn förekommer.<br />
Dräktens uppbyggnad och material 1200-1400<br />
Den <strong>medeltida</strong> <strong>dräkt</strong>en byggdes upp efter en lager på lager-princip. Närmast kroppen bars<br />
linkläderna, lineas vestes. 74 Linnet hade också andra <strong>dräkt</strong>mässiga användningsområden som<br />
huvuddok, förkläden och mellanlägg i kläder. Linklädernas utseende skiljer sig beroende på kön och<br />
behandlas mer ingående nedan. Över linkläderna bars en kjortel, tunica, som är ett plagg vanligtvis<br />
tillverkat i ylle. Kjorteln kunde vara åtsittande eller ha en ledig passform, likt en tröja eller en<br />
klänning. Den var långärmad och skymde linkläderna under, då dessa ovanligen syns på bild. 75 På<br />
benen bars lösa byxben, så kallade hosor, caligas. 76 De hosor som finns bevarade från medeltiden är<br />
av ylle men även skinn nämns som tänkbart material i norska källor. 77 Runt midjan bars ofta ett<br />
bälte och där hängdes ibland exempelvis en väska eller en kniv. Över kjorteln bars beroende på<br />
modemässiga eller klimatmässiga förhållanden ett överplagg, under medeltiden kallad surcotte eller<br />
supertunika. 78 Skärningen liknar kjorteln men kunde ha visst avvikande snitt, exempelvis vara<br />
ärmlös, båtringad eller försedd med slitsar. 79 Under senare delen av perioden har plagget ibland<br />
fickslitsar som gjorde det enkelt att nå föremålen i bältet under överplagget. Utöver detta bars<br />
beroende på situation och väderlek mantel eller dylikt överplagg i ylle. Till detta bars ibland också<br />
en slags hätta med slag på, liknande en lös luva i ylle. <strong>Det</strong>ta plagg kallades även kaprun ifrån<br />
latinets capucio. 80<br />
73 Crowfoot, Pritchard & Staniland (2006) s.19, 88<br />
74 <strong>Anders</strong>son (2006) s. 52<br />
75 <strong>Anders</strong>son (2006) s. 54<br />
76 <strong>Anders</strong>son (2006) s.55<br />
77 <strong>Anders</strong>son (2006) s.57<br />
78 Newton (2002) s.4f<br />
79 Nockert (1997) s.88<br />
80 <strong>Anders</strong>son (2006) s.114<br />
12
Change language