Det medeltida prästerskapets civila dräkt – Anders Lindkvist

och försedd med slitsar. I materialet återfinns blå, röda, gröna och bruna surcotter och nära hälften
är försedda med olika foder av päls eller kläde. En vanligt förekommande överkjortel är tabarden
som omnämns under sent 1200-tal och under 1300-talets första hälft. Tabarden hade två utföranden,
en som heraldiskt plagg utan ärmar och en som en slags överkjortel för ritt. Det är troligt att den är
ärmlös eller har mycket korta ärmar. Det är ovanligt att den nämns vid färg men de som finns är blå
och bruna. De är förefaller vara fodrade med kläde och päls.
En grön Tröja omnämns också en gång och kan åsyfta en fodrad överkjortel eller en slags
rustningsjacka. Liksom i fallet med kjortlarna finns det flera surcotter med hätta. Ett överplagg som
förmodas vara utav päls är pellicumet som gett upphov till ett liturgiskt plagg, superpellicum som
prästerskapet ska bära över det värmande pellicumet vid processioner, begravningar och liknande
situationer. Om plagget har pälsen utåt eller som foder är okänt, bildmaterial av överkjortlar med
päls utåt är ovanligt men det är möjligt då inga övriga material förutom päls nämns. En särskild
överkjortel är gardecorpsen som omnämns i materialet under sent 1200-tal fram till 1300-talets
mitt. Det är ett modemässigt plagg med överdrivet långa, vida och dekorativa ärmar, ofta försett
med huva. Blå är den enda omnämnda färgen och päls är det enda fodret som förekommer.
Tre sorters ytterplagg går att skönja i materialet, mantel, kappa och toga. De två förstnämnda är
klart överrepresenterade och anses beteckna varandra liknande plagg. Manteln var troligtvis
huvudsakligen ett stort tygstycke som sveptes runt axlarna eller träddes över huvudet likt en
poncho. Kappan verkar kan ha haft mer avancerad skärning där bland annat plisseringar har
förekommit. Bland mantlarna finns en röd och en blå mantel och bland foder hittas främst päls men
även kläde och siden. Kappa nämns oftare men sällan med attribut. Två kappor omnämns vara av
tunt ylle vilket tyder på att plagget även kan ha ett andra funktioner än som ytterplagg. En kappa
omnämns särskilt vara för vått väder och en annan som ”rund” i skärningen vilket tyder på att det är
skuret med runda former. Toga omnämns ett antal gånger under sent 1300-tal och antas vara en
slags kappa med särskilda ärmar, eventuellt liknande gardecorpsen. Längden på plagget verkar
kunna variera då plagget en gång omnämns som långt och ibland kort. Bland färgerna hittas röd,
blå, brun och grön och flera är fodrade med kläde eller pälsverk.
Testamentena vittnar också om en del huvudbonader, varav hättor och almucium kan urskiljas. En
hätta var en slags lös huva som träddes över huvudet och som var försedd med korta eller breda
slag. Under 1300-talet kunde den förses med en dekorativ tygstrut baktill som kunde vara mycket
lång. Hättorna är mycket talrika i testamentena och beskrivs med färgerna blå, brun, röd, grön,
svart, vit och mönstrade. Materialen är kläde och vadmal och de är fodrade med päls, ylle och siden.
Almuciumet är svårare att fastställa utseende då det förefaller vara både en huvudbonad liksom en
slags öppen poncholiknande hätta av päls utåt. Det omnämns ofta med superpellicumet vilket tyder
på att den ska användas vid kallare väder.
I materialet omnämns ett stort antal bälten varav många anges vara dekorerade med silver och
ibland förgyllda. Två uppgifter ges om bältets färg, ett rött och ett svart. Om bältena är gjorda för
festliga tillfällen är okänt med några bälten beskrivs som gjorda för dagligt bruk. Ibland kommer
bältet med accessoarer i form av pungar och dolkar.
I relation till de beskrivna plaggen ställs de regler som uppsattes på de stora kyrkomötena för att se
huruvida prästerskapet följde dessa. Viktigaste besluten rörande dräkten togs vid fjärde
latterankonciliet år 1218 och ca hundra år senare vid kyrkomötet i Wien. Till dessa
allmäneuropeiska möten togs lokala beslut. I det nordiska materialet finns är materialet mycket tunt
och det som finns tillbakasyftar på de stora kyrkomötenas beslut. Det går att utläsa ifrån andra
närliggande lokala kyrkomöten och samtida krönikor att världsligt mode generellt inte var lämpligt
40