Det medeltida prästerskapets civila dräkt – Anders Lindkvist

påvehosor från Schweiz och Rom. Ett par har tillhört påven Clemens II och är sydda av sidenbrokad
och de andra är nålbunda i lingarn och tillhört den helige Germanus under 1100-talet. 110 Dessa hosor
är av knäkort modell vilket kan antas använts av prästerskapet eftersom prästerna är påbjudna att
likt kvinnor ha längre kjortlar.
Mellanplagg och överplagg
Kjortel
Kjorteln går huvudsakligen i de latinskt präglade svenska och danska testamentena under namnet
tunica och tunicam medan de i de norska testamenten benämns med sitt norska namn kyrtil. I min
undersökning avses kjorteln vara ett mellanplagg som bärs över skjortan men som i vissa varianter
även kan användas som överplagg. Kjorteln som överplagg är av underordnad betydelse och
benämns under rubriken ”surcotte”.
I de latinska testamentena uppstår ett översättningsproblem då många kjortlar beskrivs som tunicam
cum capucio, vilket betyder kjortel med hätta. Om detta betyder att hättan är en integrerad del av
kjorteln eller ett tillhörande separat plagg är svårt att fastställa. Exempelvis skriver man på samma
sätt då det gäller plaggets foder ex. tunicam cum mart som betyder kjortel med mårdpäls. 111 Det som
talar för att det rör sig om ett separat plagg är att det inte förekommer i de norska testamentena som
är skrivna på norska och att kjortlar med fastsydd hätta är ovanligt i bildmaterialet. Argument för
den andra ståndpunkten är att det finns en tradition hos prästerskapet och klosterordnar att bära
kjortlar med hätta, en så kallad cuculla. Cuculla liknar ordet cucullus som Nockert definierar till en
hätta med breda slag vilket kan tolkas som att luvan är central i plaggets definition. 112 I Medieval
Panorama finns en bild daterad omkring år 1325 på Franciskus när han klipper till sin bruna
lössitande Cuculla och denna är försedd med en hätta. På flera manuskriptbilder förekommer
människor med profan ställning klädda i kjortlar med hätta (se bilaga I: 4). 113 Newton nämner också
en kjortel med luva i en gåvoförteckning från omkring 1340. 114 Ett svenskt exempel från år 1292
tyder på att en cuculla kan tjäna som vardagligt plagg då det står att den uttryckligen är gjord i
vadmal vilket man eventuellt inte gjorde liturgiska plagg i. 115 Däremot påbjuds munkarnas cucullor
att vara gjorda i lokalt producerat tyg. 116 Det som ytterligare problematiserar det hela är att i samma
testamente förekommer en tunicam blauiam cum suo capucio det vill säga en blå kjortel med hätta.
Det lilla latinska ordet ”suo” kan översättas med ihopsydd vilket kan tolkas som hättan är ihopsydd
med kjorteln. Det skulle innebära att testamentatorn tydligt vill påpeka att hättan och kjorteln är
ihopsydda. En cuculla finns även omnämnd i ett gåvobrev från engelska kungen till en norsk biskop
år 1218 och är gjord i vitt ylletyg. 117 Om engelska kungens intention inte är att ge bort civila utan
liturgiska kläder kan det tolkas att cucullan ska ses som en del av en ordensdräkt eller som liturgiskt
plagg.
Andersson behandlar problematiken med den dubbla betydelsen i ordet cum i en fotnot men endast i
relation till mantel med hätta vilket är ovanligt i bildkonsten. 118 Hon utgår från att det rör sig om
110 Henschen (1992) vol. 16 s. 40, 44
111 Dahl (2005) s. 5
112 Nockert (1997) s. 94
113 Bartlett (2001) s. 86 bild 3, ex Codex Manesse (2007-11-14) 395r, Français 60 (2007-11-14) Image 9, Français 8
(2007-11-14) ex Image 21, Image 29, Image 94
114 Newton (2002) s. 35
115 DS 1741
116 Council of Vienne
117 DN 133
118Andersson (2006) s.116 se fotnot 230. Det förekommer emellertid tid europeiskt bildmaterial med mantlar som med
relativt stor säkerhet är försedda med integrerad hätta. Ex. Lo Breviari d`amor (2003) s.187 bild 259
16