Det medeltida prästerskapets civila dräkt – Anders Lindkvist

Det finns i beslut för klosterordnarna från mötet i Wien att de inte får använda siden i stället för päls
i kläderna men om det rör prästerna är okänt. 246 Beslutet tyder också på att päls inte behövde vara
särskilt exklusivt och siden förekommer som foder i några fall i materialet.
Kläderna i testamentena i förhållande till skärning och tillbehör
Flera av plaggen som avses i reglerna återfinns inte i materialet såsom handskar och huvudbonader.
Den största problematiken föreligger däremot på området att givarna ger mycket knapphänta
upplysningar om plaggens utseende. Några hänvisningar till om de är stängda, öppna, korta eller
har andra karaktärsdrag är mycket ovanliga. I flera fall kan reglernas mycket generella ramar
underlätta arbetet, exempelvis när vissa plagg helt förbjuds som silverornamenterade bälten.
Reglerna påbjuder att kjortlarna ska vara av lagom längd. Endast två ärkebiskopar refererar till två
kjortlar som långa vid tiden runt år 1400. 247 Det rådande modet vid denna tid var korta kjortlar så
det kan innebära att man vill utmärka dessa kjortlar som ovanligt långa. Det behöver inte
nödvändigtvis betyda att övriga kjortlar i samtida testamenten är korta eftersom det förekommer
kjortlar av olika längd trots att det rådande modet påbjuder korta kjortlar. Vi kan vara mer säkra på
att det rör sig om regelvidrigheter när det gäller de cotehardies som nämns i det svenska och norska
materialet. Dessa djärva kjortlar nämns under samma tid som de är som mest populära, vid tiden
runt 1300-talets mitt och senare hälft. 248 De två som nämns i en norsk kanikers testamente från år
1381 är särskilt intressanta då de är fodrade med tunna tyger vilket är ett lämpligt foder i åtsittande
kläder. Längden framgår inte men de åtsittande kjortlarna under 1300-talet är ofta som längst till
knäna och mycket åtsittande. Dessa korta och åtsittande plagg var som ovan nämnt inte populära
hos samtida kyrkliga ledare. I Wien förstärks denna regel med att kjorteln inte får blotta
underliggande underkläder. Ett gravmonument från år 1361 i Essex som avbildar ärkediakonen
William de Rothewelle visar enligt Boutell ärkediakonen med en åtsittande kjortel av profant snitt.
Det tyder på att det förkom personer även i Europa inom prästståndet som bar för tiden mycket
åtsittande kläder. 249
I Hodges bok finns två illustrationer från 1300-talet som visar präster som argumenterar med
varandra. 250 Båda bilderna visar klart kontrasten mellan religiös påbjuden dräkt och världslig dräkt.
Till vänster på bilderna står präster klädda i fotsida kjortlar medan prästerna till höger bär
åtsittande, djärva kjortlar och korta mantlar. De världsliga bär också dolkar, svärd, sköldar och
spjut. Bilden vill enligt Hodges visa prästernas dräkt och visa att de korta kjortlarna och världsligt
mode var ett problem. 251
I reglerna från år 1218 nämns att prästerna inte ska bära kappor med långa ärmar annat än i nödfall.
Det finns några av kapporna i materialet som troligtvis är försedda med långa ärmar, dels de kjortlar
som går under benämningen gardecorps och en surcotte som är försedd med speciellt långa ärmar
som nämns år 1331 i ett norskt testamente. 252 Dessa plagg finns i omnämnda i alla tre länderna vid
1300-talets mitt. Om det verkligen är samma sorts plagg som avses i bestämmelserna över hundra
år innan det är omöjligt att säga. Gardecorpsen med långa ärmar förekommer främst under sent
1200-tal men förekommer fortfarande ofta i oförändrat tillstånd fram till 1300-talet. Det
förekommer också ett antal togor under 1300-talets andra hälft som Andersson menar kan vara
samma sak som begreppet ärmkappa som förekommer i utomstående nordiskt källmaterial. 253
246 Council of Vienne : 1311-12 A.D
247 SD 937, Erslev (1901) s. 186
248 DS 4639 , DN b. 2 nr. 255,DN b. 2 nr. 468, DN b. 3 nr. 160
249 Boutell (1848) s.105
250 Hodges (2005) s. 162, bild V
251 Hodges (2005) s.163f
252 DN b.3 nr.160
253 Andersson (2006) s. 98
36