Föreställningar om kvinnor och män som gärningsmän - Juridiska ...

problematiseras tack vare det kliv feministisk forskning tagit in i kriminologin. 45
Kriminologin ger därmed de kvinnliga brottslingarna ett genus medan de manliga
brottslingarna blir utan genus, de blir inget annat än män som begår brott. 46
Att förhållandet
mellan maskulinitet och kriminalitet måste utforskas och problematiseras stämmer, att förstå
varför män begår brott och hur maskulinitet och kriminalitet relaterar är viktigt, precis som att
det är viktigt att utforska och problematisera relationen mellan femininitet och kriminalitet är
det. Att nöja sig med ett konstaterande om att det i huvudsak är män som begår brott är inte
önskvärt då det inte är tillräckligt kritiskt och dessutom ser män som en enhetlig,
oproblematisk grupp. Det ger heller inte tillräcklig kunskap och insikt om orsaker till och
drivkrafter bakom mäns brottslighet. Dock kan det med fog hävdas att det som Collier ser
som en könsneutral beskrivning av brottslighet (när det gäller män) egentligen är en till synes
könsneutral beskrivning bakom vilken det gömmer sig ett manligt genus. Det är eftersom det
är det manliga som är normen som beskrivningen av brottslighet framstår som könsneutral
och oproblematisk. När brottslingar beskrivs talar man egentligen om män. Vad som nu fattas
är alltså att precis så som relationen mellan femininitet och kriminalitet börjat problematiseras
även problematisera relationen mellan maskulinitet och kriminalitet. Att forska om en påstått
köns- eller genuslös brottsling duger inte eftersom det i verkligheten inte finns några könseller
genuslösa brottslingar.
De egenskaper som Pettersson sammanställt som är de egenskaper som står i motsats till de
”feminina egenskaperna” och därmed associeras till manlighet är överordnad, aktiv, stark,
rationell, sexuellt begär riktat mot kvinnor och åtrådd av kvinnor. Det rör sig om motsatspar,
alltså blir den bild som målas upp av maskulinitet den totalt motsatta till bilden av femininitet.
De kommentarer kring de kvinnliga egenskaperna som framställts ovan gäller alltså även här,
fast vice versa.
2.6 Genus och språk
Relationer mellan individer är en förutsättning för kommunikations eller språks existens och
det är i vår kommunikation med andra som vårt jag bekräftas och utvecklas och med det vår
föreställning om vårt genus. Dessutom bekräftar vi den andras jag i mötet med denna och
utvecklar vår föreställning om personens jag och genus. 47
Språket är också en förmedlare av
45
Collier (1998), s. 56-57.
46
Collier (1998), s. 55.
47
För en vidare diskussion om identitetsskapande se Douzinas (2007), kapitel 2.
14