Turismesystemet – turismefenomenet, turismen som erhverv ...

Turismforskning
Forskning om turism kan utifrån figur 1 röra sig om
– beslutsfattande – sociologi, psykologi
– kommunikationer – kulturgeografi, nationalekonomi,
företagsekonomi
– destination – geografi, sociologi, företagsekonomi,
antropologi
– marknadsföring – företagsekonomi, sociologi,
psykologi
– samhällsekonomisk betydelse – nationalekonomi,
företagsekonomi
– konsekvensanalyser – miljökunskap, ekonomi,
sociologi, antropologi
– politik – statskunskap, sociologi
Det finns också andra discipliner som kan vara aktuella:
historia, filosofi, teologi (etik och religionsmöten),
statistik etc. (S. Lundtorp, 1997). Allt detta
pekar på att turism är ett tvärvetenskapligt ämne.
För att vara ett eget ämne måste det finnas något
som är typiskt för turister och som inte finns i andra
cohorter. Vissa sådana drag finns: att kunden kommer
till produkten – varan – och inte tvärtom, att
varan konsumeras på plats och sedan finns endast i
konsumentens huvud som minnen (W. Framke,
1996). Det är dock tveksamt om dessa kriterier är
tillräckliga för att skapa ett eget ämne.
Turism studeras idag som eget ämne i många anglosachsiska
länder under beteckningen Leisure and
Outdoor Activities. Begreppet Outdoor Activities
studeras inte på akademisk nivå i Skandinavien. I
Ryssland studeras turism nästan alltid tillsammans
med sport. Vid Bornholms Forskningscenter, som är
det enda forskningscentret i Norden med turism på
sitt program, har man bedrivit studier om beslutsfattande,
destinationsutveckling med hänsyn till utbildning
och teknologi men också kulturturism, turismens
samhällsekonomiska betydelse, marknadsföring,
små och medelstora turistföretag, miljömässiga
konsekvensanalyser, turismpolitik.
Norge och Sverige har idag akademisk utbildning
vid flera orter i turism. I Finland studeras turism
vid ett turismuniversitet som är ett nätverksuniversitet.
I Danmark saknas i stort sett en akademisk
turismutbildning. Det är endast vid Handelshøjskolen
i København som viss verksamhet bedrivits.
Forskning inom turism legitimeras av två ganska
motstridiga behov: det akademiska behovet av att
åstadkomma ny kunskap samt branschbehovet av
Turismesystemet
9
att utveckla turismindustrin kvalitativt och kvantitativt.
Ofta har forskningen visat på turismens ekonomiska
effekter på samhällsekonomin, något som turismindustrins
tillskyndare flitigt använt för olika
syften. Forskningen har också granskat turisten som
företeelse, vilket varit till nytta och glädje för marknadsförare.
Turismens skadeverkningar på miljö, lokala
traditioner och kulturliv mm har också studerats
vilket förhoppningsvis kommit hela samhället
till godo. Konfliktytor mellan olika intressegrupper
har blottlagts och underlag för samhällsplanering
har skapats. Slutligen har mycket forskning ägnat
sig åt turismens betydelse som utvecklingsfaktorer
för framförallt destinationer men också regioner
och nationer.
Forskning är förutsättningen för akademisk utbildning
medan utbildning är nödvändig för att föra
ut forskningsresultat och föra forskningen vidare.
Turismutbildningen har sitt givna berättigande genom
detta men den skall också svara mot ett kunskapsbehov
inom turismindustrin. Den leder emellertid
inte alltid till adekvata jobb inom turismbranschen
visar exemplen från Norge och Sverige. Det
beror förmodligen på att den genomsnittliga akademiska
kompetensen inom branschen är låg och att
chefer sällan har akademisk utbildning. Därför finns
från deras sida ofta ett motstånd mot att anställa
akademiskt utbildad personal. De från Norge och
Sverige som utbildas akademiskt i turism – i Sverige
hitintills knappt 1 000 med tvåårig teoretisk utbildning
och knappt 1 000 med treårig teoretisk utbildning,
siffrorna för Norge är nog ganska lika medan
de är klart mindre för Finland – blir därför ofta
anställda på poster som de är överkvalificerade för.
Men på sikt ökar det kompetensnivån inom näringen
och de som anställs på jobb under sin kompetens
arbetar sig ofta fram till positioner inom sina
företag som motsvarar deras kompetens och lyfter
därmed företaget.
De områden som är aktuella för studenter med
akademisk turismutbildning återfinns i tre sektorer:
resebranschen med resebyråer och »tour operators«,
anläggningsbranschen med hotell restauranger men
också attraktioner samt den offentliga sektorn, där
de ofta blir planerare. I de två första sektorerna är
civilekonomer attraktiva medan i den tredje sektorn
är geografer eller kulturvetare intressanta. De två
första sektorerna torde dock ha mer behov än man
föreställer sig av planerare och sociologer medan
den offentliga sektorn säkert behöver fler ekono-