God Etik på Nätet - Codex

IT-kommissionens hearing den 25 maj 1998: ”God etik på Nätet”
Internet ger oss helt nya friheter. Frihet att framföra åsikter, frihet att missionera för olika
livsåskådningar, frihet att sälja vad som helst, frihet att berätta vad som helst. Men det
ställer också helt nya krav – vi får ett ansvar som individer. Om vi vill att Internet ska
vara något användbart, måste vi själva visa hur det ska vara. Internet lär inte ut ansvar.
Internet är något vi skapar tillsammans. En enskild person eller myndighet kan inte
bestämma vad som ska vara tillåtet eller inte. Det går inte. Inställningen måste komma
naturligt och inte som statligt förmyndarskap och direktiv. Det blir bara ensidigt och
inskränkt. Det är bara vi själva som individer som anger den allmänna
moraluppfattningen.
Nätet har gjort yttrandefriheten konkret. På Internet är alla publicister. För några år sedan
fanns det knappt ett tusental personer som tog publicistiska beslut i Sverige. Idag kan alla
med Internet-anslutning agera journalister och författare. Vi har fått miljontals potentiella
skribenter som kan publicera sina åsikter, konspirationsteorier och skvaller utan
urskiljning eller omdöme. Spridningen av all information är försvarbar – även om ”spam”
(obeställda massutskick) ofta inte går att försvara. Mycket av det som finns på Internet
har en oklar avsändare och en grumlig betydelse. De allra flesta böcker och tidningar är
faktagranskade och redigerade. Mycket på Internet liknar förlagens refuseringshögar.
Det är faktiskt en revolution, ett paradigmskifte. Verkliga paradigmskiften handlar inte
om teknik eller produkter, det handlar om att få nya perspektiv. Internet ger oss helt nya
perspektiv. Och det kommer att ställa andra krav på oss. Man löser inget problem genom
att tysta ner viss information eller lägga locket på. Alla människor ska ha rätten att själva
välja sin information.
Internet ger en abstrakt känsla. Det är inte alltid så lätt för t ex skolelever att se människan
bakom datorn någonstans där ute på Nätet. Detta kräver att lärare kan sätta sig in i nya
frågor, ta sig tid med eleverna, för att klara ut frågor om etik och moral – samtidigt som
våra elever är oerhört kreativa på att ständigt hitta nya infallsvinklar. Det är också mycket
frustrerande för en lärare att sällan eller aldrig kunna få ett konkret svar även efter
efterforskningar. Hur ställer sig denna fråga juridiskt? Man frågar jurister. Man går
vidare och kan inte komma tillbaka med ett konkret svar till eleverna. Det här är nya
frågor för de flesta lärare och det är frustrerande att inte finna några svar.
Nätet är en global företeelse. Det är en viktig utgångspunkt i dessa resonemang. Men på
det globala Internet bör det inte finnas någon nationell lagstiftning som ”sticker ut”. Det
går inte heller i ett land att med framgång ha teknik (regelverk, etc) för Internet som är
annorlunda än i andra länder.
I den enskilda människans perspektiv riskerar tydligheten att falla bort genom
utvecklingen av Nätet. Vi har en lagstiftning i Sverige som reglerar vad som är tillåtet och
förbjudet. Den speglar den allmänna moraluppfattningen. Tio Guds bud är enkla och
kraftfulla. ”Du ska inte stjäla” är tydligt nog. Men med Internet är tydligheten borta.
Internet är världsomspännande och låter sig inte regleras. Innehållet är i princip
detsamma i alla länder, utan hänsyn till olika lagar och uppfattningar. Var går gränsen
mellan frihet att säga vad man vill, religionsfrihet, och hets mot folkgrupp? Alla religiösa
urkunder, som Bibeln och Koranen, innehåller rasistiska påståenden och världsliga
direktiv. Vad är kränkande pornografi och vad är konstnärligt uttryck? Vad är tillåten
opinionsbildning och vad är straffbar uppvigling?
Nätet har redan etablerat en egen tvångsordning, d v s ett sätt att vidta sanktionerande
tvångsåtgärder, som ligger utanför staten. Det normala i alla andra sammanhang är att det
är staten som kontrollerar tvångsåtgärderna.
Fortsättning på nästa sida
13