God Etik på Nätet - Codex

IT-kommissionens hearing den 25 maj 1998: ”God etik på Nätet”
Det behövs både lagstiftning och självreglering, men lagstiftarna sätter ramarna.
Lagstiftning och självreglering kompletterar varandra.
Lagstiftning kan underlätta en självreglering, t ex att lagstifta om att all reklam måste
vara obligatoriskt och standardiserat märkt med ”reklam” och bransch. Men sådant
eventuellt myndighetsingripande kan bara göras i internationellt samarbete. Det är ingen
idé, och går inte, att göra det enbart i Sverige.
Man kan kanske inte åstadkomma god etik genom lagstiftning, men lagstiftning kan
uttrycka god etik.
Självregleringen hör hemma inom en avgränsad sfär eller grupp – utanför denna måste
man förlita sig till lagstiftning. Annars blir det frågan om privaträttslig reglering.
När det gäller självreglering finns inte de restriktioner som lagstiftningen innebär.
Självreglering kan snabbt följa den tekniska utvecklingen. Det är ett flexibelt sätt och
behöver inte ha samma precision som lagstiftningen erfordrar, utan här är det frågan om
regler som man gemensamt säger sig vilja anta.
Vanligen tillkommer självreglering i branscher med etiska problem. Det är alltså av den
allra största kommersiella betydelse i de branscherna att man kommer till rätta med
frågeställningarna och att man vinner förtroende hos kunderna. Är det något gemensamt
problem för alla som arbetar idag kommersiellt på Internet så är det förtroende. Så det är
förtroendeskapande åtgärder det handlar om. Det är ett av huvudsyftena i
självregleringen.
Det råder inte någon brist på regler för Nätet, utan det är snarare för många regler. Den
som väljer att verka på Internet, utsätter sig för alla självreglerande regler, etiska regler
och lagregler som finns i hela världen. Vad som möjligen saknas är sanktioner mot dem
som inte uppför sig enligt de olika standarder som finns. Det behövs enkla billiga
lösningar för framtiden där man på det globala planet kan sanktionera människor som i
vart fall inte håller sig ovanför någon sorts ministandard, t ex ”Du skall icke stjäla”.
Nätet har utvecklat en egen tvångsordning som ligger utanför staten (som normalt är den
som generellt kontrollerar tvångsåtgärder).
Helt självreglerande system är inte speciellt etiska alla gånger. Självreglering är i någon
mening ofta odemokratisk, d v s den genomsyras av maktförhållanden som inte är jämnt
fördelade. Det kanske genomsyras av könsperspektiv, social status, pengar och annat. Vi
kan inte bara låtsas som om det inte vore så.
Tekniken kan både ge och förhindra anonymitet på Nätet. Någon kan göra oansvariga
handlingar under skyddande anonymitet. Det kan vara svårt att påverka någon om den
man vill påverka inte går att nå. En fördel med anonymitet är att det kan möjliggöra för
folk att diskutera personliga problem som de annars inte skulle våga diskutera. Det ger
också möjlighet att yppa missförhållanden som annars inte skulle kunna yppas.
Detta med anonymitet är viktigt från teknisk synpunkt. Det finns ett antal tekniska
metoder som kan just både ge och förhindra anonymitet, som t ex elektronisk
identifiering, behörighetskontroll, elektroniskt sigill, elektronisk signatur och elektronisk
försegling.
Fortsättning på nästa sida
17