God Etik på Nätet - Codex

IT-kommissionens hearing den 25 maj 1998: ”God etik på Nätet”
Slutsats 8:
Etiken på Nätet måste formas i en ständig dialog
Etiken på Nätet måste utvecklas i en ständig dialog. Att försöka utforma ett
detaljerat etiskt regelverk är inte meningsfullt.
Den yttersta frågan är var etikens legitimitet finns. I dagens läge måste det vara dialogen,
den gamla sokratiska dialogen, där man möts på etikens dialogtorg och presenterar sina
modeller – men är beredd att bli ifrågasatt. Det är den pågående etiska processen i sig
som ger den rätta och riktiga etiken, alltså rätt insikt, och moralen, rätt insats, dess
legitimitet.
Etiken måste formas i samspelet mellan människor. Även om det är möjligt att ta fram
några etiska regler och få uppslutning för dem, kommer Nätet att leva sitt eget liv, där det
avgörande till sist blir vilka värderingar och vilken etik de har som använder sig av Nätet.
Därför är den ständiga etikdiskussionen viktig. Vägen, inte målet, är det viktiga.
Ett problem är att etiken ofta är lite för defensiv. Den kommer i andra hand. Först
kommer tekniken. Sedan kommer en etisk reflektion som innebär att man bromsar istället
för att styra. Det är nödvändigt med en viss aktsamhet så att inte en ny teknik som vi tar i
bruk, sköljer över oss utan att vi har en etisk beredskap för denna.
Det är viktigt att skapa delaktighet bland alla som berörs av Nätet. När en sådan
delaktighet finns är det också enklare att diskutera varför något är etiskt rätt eller fel.
Människans autonomi (d v s den vidsträckta rätten att själv bestämma om egna
angelägenheter) måste respekteras och användningen av denna autonomi främjas inte av
ett liv som levs i ett socialt vakuum. Anonymiteten och ”osynligheten” på Nätet, och de
experiment med åsikter och identiteter som det möjliggör, kan paradoxalt nog tydliggöra
oss inför oss själva. Ett friare och mer ocensurerat samtal innebär inte automatiskt att
kuvade och fängslade demoner släpps loss i handling. God etik formas alltid i samspelet
mellan människor.
Den etiska diskussionen borde också påverkas av en sorts mänsklig lidelse. Vi borde
alltså ha en större lidelse för varje människas människovärde och inte bara för
”aktörerna” på Nätet – utan i första hand för personerna. Därmed borde det, i
enhetlighetens namn, råda samma etik på Nätet – teoretiskt och moralpraktiskt – som i
vardagsrummet och på Sergels torg.
I praktiken kommer vi att mogna med Nätet ganska långsamt. Tekniken går mycket
fortare än vad vi människor kan hinna känna oss förtrogna med. Detta visar på behovet av
en ständig, öppen och livskraftig dialog. Det finns också behov av en mer gedigen rättslig
mognadsprocess. Men det kan vara riskabelt att försöka bygga in framförhållning i
lagstiftningen – att försöka förutse vart Nätets utveckling tar vägen. Ingen kan idag
förutse detta. Lagarna bör bara reglera sådant som man begriper.
Till sist: Kan det finnas en risk för att etikfokuseringen och etikåtgärderna blir alltför
omfattande i förhållande till de faktiska problem som finns?
21