Starka berättelser på bio just nu” - Dagen

More documents

Recommendations

Info

12 DAGEN onsdag 30 januari 2013 insikt Redaktörer: Inger Alestig 08-619 24 51, Urban Thoms 08-619 24 91 insikt@dagen.se Pastorssonen sjunger Alexander Ringbäck har lämnat kyrkan – och nu har han släppt sin första skiva GöteborG. Han är pastorssonen som lämnat såväl kyrka och tro och sjunger ”hotfull gospel” på debutskivan. Men Alexander Ringbäck vill inte kännas vid att han är ute på något omvänt korståg. – Jag tror bara inte att kyrkan är för alla. Den är i alla fall inte för mig. På en innergård i gränslandet mellan Göteborgsstatsdelarna Haga och Majorna står Alexander Ringbäck och håller i en tygkasse. Han är blyg inför kameran, tycker att det är det är obekvämt att stå i någon slags rampljus om det inte innefattar scen, gitarr och framförandet av egna sånger. – Det här är inte min grej, alls. Färdig nu? Hellre än att posera pekar han upp mot några av innergårdens fönster. Där innanför spelades debutalbumet ”Dömt att misslyckas” in, i en smått legendarisk studio där storheter som Håkan Hellström och Joakim Thåström spelat in med samma producent: Henryk Lipp. – Vi spelade i princip in hela albumet på en väg, live i studion. Enstaka pålägg, men inte mycket. En skiva om mina olika resor, kan man säga. Inte om ResAn till Paris, den som ledde honom till ”stadens minsta teater, typ tjugo kvadratmeter stor” där han framförde sina svenska låtar. Om den har Alexander Ringbäck inte skrivit, även om den var för rolig för att inte genomföra när han fick erbjudandet trots att han gick back ekonomisk på kuppen. Nej, det är andra resor ”Dömt att misslyckas” kretsar kring: Den Jag har inte svårt att tro på det övernaturliga, men förklaringarna – den organiserade religionen – har jag väldigt svårt för. Alexander Ringbäck ”Dömt att misslyckas” cdomslag (2012) Foto: Pressbild Foto: Marc FeMenia som innebär att växa från barn till vuxen, den som innefattar att upptäcka orättvisor och bli socialt engagerad. – Att vAknA upp och se hur bra man har det på bekostnad av andra är plågsamt men viktigt. Rättvisefrågor är nog det som engagerar mig allra mest nuförtiden. Frikyrkan brukar sägas vara en bubbla och visst, det kan den vara. Men hela detta land, detta samhälle, är en bubbla där så mycket bara fortgår och människor blir lidande. Det var överhuvudtaget en jättebra uppväxt på många sätt, inte minst musikaliskt. Den DäR föRstA bubblAn, kyrkan, är också en av de där resorna som debutskivan och dess texter handlar om. Och främst är det en färd bort ifrån något som tidigare var självklart. Den kyrkliga miljön var Alexander Ringbäcks borg när han växte upp. Det blir lätt så när pappa Urban är välkänd pastor inom pingströrelsen, sedan tjugo år verksam i Smyrnakyrkan Göteborg, och mamma Carina bildar erkänd sångarduo tillsammans med sin man. – Jag spelade ganska mycket med dem under tonåren, kompade på bas. Det var över huvud taget en jättebra uppväxt på många sätt, inte minst musikaliskt. Det gav enorma erfarenheter, en bra skolning att få spela mycket i olika genres och sammanhang, ofta på gehör. Kyrkan var ett andra hem under uppväxten, eller ett första ... Ett hem var det i alla fall. men numeRA, seDAn slutet av gymnasiet, är det bortaplan. Alexander Ringbäck har gått vidare, berättar han när vi förflyttat oss till ett kafé i statsdelen Haga ungefär lika stort som den där teatern i Paris. – Jag började slå i Bibeln mer själv utan att hitta de där enkla svaren som jag hört tidigare, och dessutom var det inte allt i ungdomsverksamhet som var helt sunt. Tonåren är en känslig tid, det är mycket som händer och utvecklas då, och kyrkan har enligt min erfarenhet haft svårt att hantera den gruppen på ett bra sätt även om jag hört sånt som tyder på att det blivit bättre. I den diktsamling som medföljer i cd-skivans konvolut skriver Alexander Ringbäck att han tidigt kände på sig att han skulle bli en sådan som skulle växa bort och tappa tron. Däri minns han även närvaron av skam i kyrkan. – Den där avfällingskänslan Att leva enbart på att vara musiker är snudd på omöjligt i dag. Gitarristen Pelle ossler, som bland annat spelar med thåström, jobbar som möbelsnickare för att få livet att gå ihop ekonomiskt. Ur intervju i svenska dagbladet. som barn är svår att förklara, troligen berodde det på rädsla för att det skulle ske eftersom jag hörde om vilken olycka det ansågs vara när någon tappade tron. Och tonåren var väldigt skamsna år där mycket kretsade kring att man skulle känna skuld så att man kunde bli berörd och förlåten. Skam är inget bra sätt att bygga upp en tro på, i alla fall inte den påtryckta skam av privatmoralkaraktär som det tenderade att vara i stället för den som man kanske borde känna mer: Vi har anledning att skämmas för hur vi byggt vår välfärd på bekostnad av andra. Alexander Ringbäck konstaterar även på det här området att kyrkan tycks ha blivit bättre
DAGEN onsdag 30 januari 2013 Redigering: Martin EInald från basketplanen till jazzscenen olsson falk håller radioandakter ■ Amerikanske artisten Ben Tankard har lyckats ta sin musik långt utanför kyrkan. En gång var han professionell basketspelare, men nu är musiken hans stora passion. Tankard har kall- hotfull gospel och nämner flyktingengagemang och annan solidaritetsverksamhet som positiv. Svartvit negativ till kyrkligt arbete är han inte, men det är inget för honom, slår han fast med så stor säkerhet han kan. – jag tror inte att resan bort även kommer att innebära ett återvändande. Jag har inte svårt att tro på det övernaturliga, men förklaringarna – den organiserade religionen – har jag väldigt svårt för. Men trots alla slutsatser om att gudstron är ett avslutat kapitel och beskrivningar av jobbiga erfarenheter från kyrkan så motsätter han sig tydligt att det är ett avståndstagande från sin bakgrund och uppväxt. lats ”den kristna jazzens gudfader” och hans tillbakalutade smoothjazz hörs lite varstans i radio och tv. Nu har Ben Tankard precis släppt sitt nya album ”Full tank”. – Så ser jag det inte, jag vill inte distansera mig från det så att jag föraktar det, jag har ingen ambition att ta den lätta vägen och börja sparka på det jag kommer ifrån. Jag är på många sätt glad över att inte haft en uppväxt som alla andra. Skivan och de sånger som handlar om kyrka och tro ser jag inte som en uppgörelse, det är en beskrivning av verkligheten bara, av hur det varit och är. Och helt kommer du ju aldrig ifrån kyrkan och tron, ditt efternamn är för många intimt förknippat med det både utifrån historien och föräldrarnas fortsatta arbete. Hur känns det? – Det känns okej även om det kan vara jobbigt ibland. Från min synvinkel har vi på många Foto: CaRl-HenRiC JaKtlund sätt blivit starkare som familj. Toleransnivån måste liksom stiga när det uppdagas att man är olika och på ett sätt växer isär. Det är det fina med en familj, man älskar oavsett. Accepterar du deras arbete eller är du rent av stolt? – Jag tror det är både och, precis som det nog är för dem gentemot mig. Vissa saker är man stolt över, annat accepterar man. Att vara olika är både en rikedom och en svårighet, säger Alexander Ringbäck. CArl-HEnrIC JAktlund carl-henric.jaktlund@dagen.se 08-619 24 94 engageraD. Alexander Ringbäck brinner för rättvisefrågor, vilket också märks i hans sånger. Han har nu lämnat kyrkan som han växte upp i – ”kyrkan är inte för mig” – och tycker att kyrkan borde reflektera mer över hur vi byggt upp vår välfärd på bekostnad av andra än att skuldbelägga människor i frågor som rör privatmoral. ■ Den här veckan är det författaren och pastorn Vibeke Olsson Falk som har hand om morgonandakterna i Sveriges Radios P1. ”Tidsbegreppet” är temat för hennes reflektioner, temat är ”Tiden som vän och fiende”. Morgonandakten sänds dagligen 05.45 i P1. Krönika Maria Küchen, författare Muslimerna är inga fiender ”Zlatan, Zlatan” viskas det överallt i Paris just nu – på kaféerna, på métron, på tv. Som turist i staden är det bara att säga att du kommer från samma land som den dyrkade Ibrahimovic, stjärna i fotbollslaget Paris Saint-Germain, så öppnas dörrar och hjärtan. Rätt jobbigt är det däremot att röra sig i kvarteren kring Eiffeltornet och andra sevärdheter, bland grupper av tungt beväpnad militär. Frankrike har just skickat trupper till Mali för att kväsa det islamistiska upproret och väntar nu spänt på terroristers vedergällning. ”Våra fiender islamisterna” står det på tidningarnas löpsedlar. Det är krig på riktigt. I Skandinavien har islamister uttalat sig positivt om terrordådet nyligen i Algeriet Finns det lägen när jag själv använder min tro för att förringa andra? 13 och stött på patrull hos vanliga hyggliga muslimer. ”Vill ni döda någon så får ni döda mig först”, skrev en ung norsk muslimsk kille till sina blodtörstiga trosfränder i en tidning förra veckan. Och i Mali, sedan länge ett fredligt muslimskt land, är vanliga muslimska troende livrädda för de våldsamma islamister som ta- git kontroll över landets norra delar. De islamistiska upprorsmakarna i Västafrika blir inte någons fiende på grund av sin religion, utan för att religionen missförståtts och används som förevändning för våld. I islam, precis som i kristendomen, är det ett centralt bud att älska sin nästa. Det är dags att noga börja skilja på militant fundamentalistisk islamism och muslimer i allmänhet, som inte är blodtörstigare än du eller jag men precis lika innerliga i sin gudstro. Det finns kort sagt inga fiender där ute. Och de som irrat vilse och börjat använda tron som maktmedel finns inte bara bland islamister. De finns i alla religioner. Situationen i Mali kan fungera som en tankeställare även för kristna. Finns det lägen när jag själv använder min tro för att förringa andra? Ingen är god utom Gud, sa Jesus. Fröet till att göra fel finns med andra ord i mig också. Jag vill försöka komma ihåg det innan jag dömer någon. Samtidigt går hjärtat och tankarna ut till alla dem i Algeriet och Mali som just nu tvingas lämna sina hem och allt de håller kärt. De behöver stöd, oavsett vad de har för religion eller inte. ”Början till guDomlig visDom är nåd och mildhet” sade redan Isak Syriern, i en text med den talande titeln ”om det skadliga med dåraktig iver som förklär sig till att vara gudomlig”. Isak Syriern var en gränsöverskridare som verkade i blodiga tider. Hans exempel behövs i dag, i en tid när mänskligheten ännu inte tycks ha fått bukt med någonting alls av det som hemsökte hans sammanhang. Kanske beror det just på att vi är människor och därmed hänvisade till kamp mot våra mörkaste sidor.
Page 1 and 2: Foto: SCANPIX Vardag 10-11 Evangeli
Page 3 and 4: DAGEN onsdag 30 januari 2013 Redige
Page 11: DAGEN onsdag 30 januari 2013 Redige
Page 15 and 16: DAGEN onsdag 30 januari 2013 familj
Page 17 and 18: DAGEN onsdag 30 januari 2013 Till s
Page 19 and 20: DAGEN onsdag 30 januari 2013 tv i d

Starka berättelser på bio just nu” - Dagen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?