Starka berättelser på bio just nu” - Dagen

More documents

Recommendations

Info

2 DAGEN onsdag 30 januari 2013 opinion Ledare Opinionsredaktör: Elisabeth Sandlund 08-619 24 73, elisabeth.sandlund@dagen.se Debattredaktör: Hasse Boström 08-619 24 41, hasse.bostrom@dagen.se realistiskt av KD att snegla högerut Viktigast är att övertyga om att partiet gör skillnad receptet för att lyckas i politiken har många ingredienser. Till de tyngst vägande hör en ideologisk utgångspunkt, omsatt i en vision för det goda samhället, modet att söka förändring och ett inte obetydligt mått realism. Inte minst viktiga är de i tider när väljarbasen gungar. Sådant är läget i varierande grad för alla de tre mindre partierna i alliansregeringen. När Centern presenterar ett förslag till framtidsprogram är det inte modet som sviktar utan realismen. Att tro att de gamla väljarna stannar kvar samtidigt som nya attraheras av sådant som slopad skolplikt, ökade regionala och lokala skillnader i välfärden och månggifte tyder på bristande verklighetsuppfattning. Den färdriktning som Kristdemokraterna pekade ut på helgens kommun- och landstingsdagar förtjänar högre betyg i ämnet realism. Partiet har identifierat en betydande målgrupp potentiella väljare – 175 000 personer – som har KD som sitt näst bästa alternativ men som i nuläget i första hand väljer Moderaterna. Här ryms antagligen ett antal som är beredda att stödrösta på Kristdemokraterna för att rädda ett fortsatt regeringsinnehav för alliansen men också sådana som inte riktigt hängt med i svängarna när de gamla Moderaterna förvandlats till de Nya. Behöver man en term för denna grupp kan i brist på bättre ”värdekonservativa” användas. Med tanke på Kristdemokraternas blygsamma andel av väljarkåren, 5,6 procent i valet 2010, krävs det inte mer än drygt 80 000 ytterligare väljare för att andelen skulle öka med en fjärdedel till sju procent, vilket vore en stor framgång. För Moderaterna med sin trettioprocentiga väljarandel skulle motsvarande tapp vara hanterbart. Så kan man dribbla med siffror. Men viktigare är att KD:s politik, baserad på den ideologi partiet står för, lyckas locka väljare, vare sig de är besvikna moderater eller kommer från andra håll. Kristdemokraterna måste göra klart att partiet gör skillnad i svensk politik, att en bor- gerlig regering utan KD skulle få en annan och för dessa grupper mindre tilltalande framtoning och att grunden för den praktiska politiken är ideologisk. På den punkten har framgångarna hittills varit måttliga. Kanske ökar möjligheterna nu om de nya tongångarna från Göran Hägglund bidrar till att läkningen av såren från fjolårets maktkamp läks. Det är ingen hemlighet att de grupper som opponerade sig mot Hägglund och ville se Mats Odell i förarsätet förespråkade bland annat just det som nu lanseras som framgångsrecept. Och vad ska Folkpartiet, störst bland de tre små, göra? Dagens Nyheter varnade i helgen på ledarplats för förnöjsamhet och kastade fram tanken att Jan Björklund borde släppa skolfrågorna och byta plats med integrationsminister Erik Ullenhag för att ge partiet en vitamininjektion. Så blir det antagligen inte men det kan leda till en nyttig och intressant diskussion. ElisabEtH sanDlunD obunden på kristen grund lutar åt höger. Göran Hägglunds nya KD-strategi är en realistisk väg, att nå väljare som inte riktigt hängt med i svängarna när de gamla Moderaterna förvandlats till de Nya. Foto: Henrik MontGoMery, scanpix I korthet sjukhus-tv med komplikationer ■ TV-serier som visar verkligheten i sjukvården, med riktiga läkare, sköterskor och patienter, ynglar av sig i kanal efter kanal. Tittarsiffrorna är höga. Vi fascineras av ämnet, inte minst de djupt mänskliga aspekterna. Just därför är det av största vikt att inspelningarna sker på ett sätt som fyller högt ställa krav på integritet. Att följa människor i livets allra mest känsliga ögonblick kräver både hängslen och livremmar i fråga om etiskt förhållningssätt. ”Filma först och fråga sedan” kan exempelvis inte vara en framkomlig väg. Det är bra om regelverket ses över så att landsting och sjukhus vet vad som gäller. ElisabEtH sanDlunD Ledar- krönika Daniel Grahn, publisher Ledare på knä utmanar Just nu rullar två starka berättelser på landets biografer. Dels musikalen Les Misérables, efter Victor Hugos 1800-talsroman ”Samhällets olycksbarn”. Dels Steven Spielbergs film om Abraham Lincoln, USA:s sextonde president. Utan att vara expert på film vill jag ändå ge några kommentarer. Les Misérables förenar det bästa i två genrer. Starka sångtexter och filmens täta berättande, uttrycksfulla närbilder och obegränsade scenbyten. Efter visningen applåderade publiken en lång stund. Det har jag aldrig varit med om tidigare i en biosalong. Les Misérables är ett evangelium, en gudstjänst. Prästen som efterskänker tjuven stöldgodset, mamman som offrar livet En sorts historisk dialog uppstår mellan presidenternaObama och Lincoln. för sitt barn, hjälten som väljer sanningen före lögnen. Kärleken som vinner, också över det fariseiska självgoda rättsväsendet. Tips: Ta med hela församlingen, eller bönegruppen, och gå på bio! Lincoln-filmen är nominerad till tolv Oscars, och filmen jämförs redan med Spielbergs stora mästerverk, Schindlers list. abraham lincoln har länge setts som en av världens stora ledare, det var han som avskaffade slaveriet. Filmen visar kampen, och kraften i övertygelsen, men också våndan och priset att betala. Han mördas bara några dagar efter inbördeskrigets slut. Ur ett ledarskapsperspektiv ger filmerna goda studiemöjligheter. Lincoln var en halvchans som valdes av en minoritet i sitt eget parti, han ansågs vara en dålig landsbygdsadvokat utan erfarenhet att leda. Snacka om missbedömning! Les Misérables visar en pamflett av dåliga och goda karaktärsdrag, som vävs till moraliska dilemman. I en av de laddade scenerna drivs hjälten Jean Valjean ner på knä i en uppgörelse med Gud själv. Ska han dölja sin identitet och spara sitt eget skinn, eller avslöja sig och rädda en brottsling? Samvetet plågar honom, och driver honom i bön: Gud, vem är jag? Det är något speciellt med ledare på knä. När Abraham Lincolns son dör, 1862, beskriver hustrun hur maken söker Gud allt mer. Flera av hans tal utmanar nationen, han varnar för synd och självgodhet. I Billy Graham Center, utanför Chicago, återges ett känt Lincoln-citat: ”Många gånger har jag tvingats ner på knä i en överväldigande insikt om att jag inte har någon annanstans att gå. Min egen visdom, och allt annat, är otillräckligt.” 150 år senare talade den fyrtiofjärde amerikanske presidenten – den förste svarte – på den årliga bönefrukosten med kristna ledare. En sorts historisk dialog uppstår mellan presidenterna Obama och Lincoln: Om bön. Om att ödmjuka sig, och söka Gud. Barack Obama: ”Jag faller på knä med stor regelbundenhet, frågar Gud om vägledningen, inte bara för min personliga del, utan även för denna nation och för de värderingar som håller oss tillsammans och gör oss starka. Jag vet att han kommer vägleda oss. Det har han alltid gjort. Och kommer alltid att göra.” Något speciellt är det, med ledare på knä.
DAGEN onsdag 30 januari 2013 Redigering: Lise-Lotte Lindgren Debatt 3 opinion Vidgad gemenskap. Pingstpastorn Sten-Gunnar Hedin skriver att hans kristna ”släkt” blivit större genom gemenskapen med biskopen för Katolska kyrkan i Sverige, liksom med enskilda kristna och ledare från andra kristna traditioner. Bilden är från Katolska domkyrkan i Stockholm. Foto: IngvaR KaRmhed, SCanPIX Övertygelse utan ödmjukhet Sten-Gunnar Hedin, pingstpredikant Debatt Sten Gunnar Hedin varnar för övertygelse utan ödmjuk het i en replik om relationerna mellan Pingst och Katolska kyrkan. Även Pingsts historia har berättelser som förskräcker. den kristna kyrkans historia har förfärliga inslag. Alltifrån Jesu första lärjungar där egennytta och maktambitioner fanns, fram genom perioder när kyrkan ingått allians med den politiska och/eller ekonomiska makten fram till den moderna pingströrelsens – relativt korta – historia finns berättelser som avskräcker. Till och med ur pingstpionjärernas historia finns sådana berättelser – även från Sydamerika. Trots detta så har Gud genom helige Ande visat sin nåd och kärlek genom sin bristfälliga kyrka. Än i dag använder Gud det användbara hos oss, tyvärr finns det sådant hos enskilda kristna liksom i kyrkan som inte är användbart. Farligast är övertygelse utan ödmjukhet! nu till nils-OlOV Nilssons fråga, den om släktskap med Romersk-katolska kyrkan. Det är med detta som med vanligt genetiskt släktskap, det är stor skillnad på att läsa en släktutredning och att träffa släkten. Det är när vi möts och tar i varandra, delar egna och släktens minnen och erfarenheter som en verklig släktkänsla uppstår. Det var när jag mötte bröder och systrar i den romersk-katolska kyrkan som jag kände att vi hör ihop, har samme far och delar samma erfarenhet av helig Ande som förhärligar Kristus. ett kännetecken på kyrkan är gemenskap; kyrkan är ”koinonia”, delaktighet i det heliga och gemenskap kring det heliga. Mitt personliga vittnesbörd Det är naturligt för vänner till pingsten att vara ekumener. är att det är i denna gemenskap – inte med ”sökande katolikerna som är som får utan herde, ensamma i sin eviga vandring genom sin religiösa öken” – utan med biskopen för Katolska kyrkan i Sverige, med kyrkoherde för S:t Ansgars katolska församling i Södertälje liksom med enskilda kristna och ledare från andra kristna traditioner som min ”släkt” blev större. Det betyder inte att jag an- ser lära och dogm som oviktigt. Den aposteln som skrev mera av det som blev lära i Bibeln understryker ju att apostolisk lära är grunden. Samme apostel skriver dock att bokstaven dödar men Anden ger liv. Vägen till det jag kallar ”koinonia” blir lång och krånglig om man börjar i läran och dogmen – lättare att hitta rätt om man börjar ”underifrån”. Lite som Jesus gjorde, som mötte människan först! gud är alltid större! Större än människans förstånd, strukturer och större än människans ansträngning att nå Gud. Liksom Nilsson tänker jag också på ”våra pionjärer”, jag påminns ofta om Lewi Pethrus, visionär också i ekumeniskt avseende, för honom var pingstväckelsen större än pingströrelsen. Erfarenheten av vad Gud genom den helige Ande kunde göra i en människa var det centrala. Att begränsa Andens verk till mänskliga strukturer var allt för litet för pingstfolket under ledning av LP. Andens vind far vart den vill, den vet inga gränser eller Tidigare artikel Dagen den 29 januari 2012. känner inga begränsande dokument. Det är naturligt för vänner till pingsten att vara ekumener. Guds kärlek och Jesu missionsbefallning ligger till grund för den kristna kyrkan. Kring vittnesbördet om korset och bekännelsen till Jesu Kristi uppståndelse kan vi stå enade. Jesus död och uppståndelse är inte etiketterande katoliker, reformerta, ortodoxa ej heller pingstvänner. ekumenik är inget vi kan välja bort. Jesus visar vägen när han bad till Fadern om enhet mellan sina lärjungar. ”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig” (Joh 17:21). Jag vill gå i bönesvarets riktning! Åsikt Läs fler åsikter från läsarna på sidan 14 Vill du debattera? ◆ debattartiklar och insändare skickas till: debatt@dagen.se dagen debatt, 105 36 Stockholm glöm inte att uppge namn, adress och telefon. ◆ För icke beställda manus ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta texten.
Page 1: Foto: SCANPIX Vardag 10-11 Evangeli
Page 5 and 6: DAGEN onsdag 30 januari 2013 Redige
Page 15 and 16: DAGEN onsdag 30 januari 2013 familj
Page 17 and 18: DAGEN onsdag 30 januari 2013 Till s
Page 19 and 20: DAGEN onsdag 30 januari 2013 tv i d

Starka berättelser på bio just nu” - Dagen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?