skriver in en gammal artikel i datorn: - Britt-Marie Thurén

sådana problem som hur motsättningarna i en konflikt definieras och av vem, vad olika
epistemologier får för politiska konsekvenser, och så vidare.
“To understand that formal thought has this power – power to name the right
and the true – is to understand that intellection is a highly political act.” (231) 8
Brown är intresserad av metaforer. Han ger exempel på deras makt. Han drar slutsatser för
sociologer. Han pekar på önskvärdheten av en samhällsvetenskap som strävar efter att kunna
handskas med politiskt viktiga problem. Men har han egentligen sagt något om hur det skall
gå till? Möjligen, på ett abstrakt plan. Hans syn på metaforer hjälper oss kanske
metodologiskt om metod betyder ungefär detsamma som vetenskapsfilosofi, däremot inte om
det betyder något mer praktiskt. För att illustrera metaforiskt: Brown skriver om näringslära,
inte om recept som går att använda hemma i köket.
“An-trope-ology” 9
Om vi nu stiger ner från höjderna där hela tankeramar, paradigm, ses som metaforer, och tittar
på vad folk i konkreta situationer säger, och om vi då koncentrerar oss på de fall när de
använder metaforer, så kan vi ställa frågan: Varför använde den här personen den här
metaforen just i det här sammanhanget? Vad ville han åstadkomma? Fungerade det? Varför?
Vad fick metaforen för följder, hur fortsatte situationen att utveckla sig?
Jag skall ta upp fyra exempel på försök till sådan frågeställning.
1. James Fernandez har i en serie artiklar ägnat denna aspekt särskild uppmärksamhet. I en
artikel (1972) argumenterar han för att de metaforiska påståenden människor gör om sig
själva påverkar deras beteende. Och därför är metaforer intressant material för antropologer.
“If we have much to learn from painstaking dissections of our informants’
kinship terminology, diseases, or firewood lexicon, we can also learn from their
powers of extension and synthesis.” (42)
Vi kan lära oss om folks känslor, vilket annars är svårt. Och, undrar Fernandez, avväpnande
anglosaxiskt: “Might not there be a structure to sentiment?” (43) Men inte bara det. “Perhaps
metaphors are not alone arresting repositories of feelings. Perhaps they can be strategies in
respect to feelings.” (43) Fernandez påpekar att Kenneth Burke har sagt att ett ordspråk kan
definieras som en strategi för att handskas med en situation. Samma sak skulle kunna gälla en
metafor, och ett ordspråk är faktiskt oftast metaforiskt eftersom det bygger på likhet mellan
två erfarenhetsområden.
Man kan se en kultur som en kvalitetsrymd med n dimensioner, säger Fernandez, och en
person kan använda metaforer för att flytta sig själv och andra omkring i önskade riktningar
längs dessa dimensioner. 10
8 Jfr. Paine, 1981, och Bloch 1975. Jämför också nedan sidorna 25-26).
9 Ordet är Fernandez (1974) uppfinning.
10 Från Aristoteles och framåt har det hos många metaforteoretiker funnits en implicit metafor, ungefär:
“Betydelseuniversum är ett rumsligt unviersum.” Jfr Ricoeur, 1980. Att det knappast går att tala om metaforer
utan att använda metaforer gör inte saken lättare!
14