skriver in en gammal artikel i datorn: - Britt-Marie Thurén
skriver in en gammal artikel i datorn: - Britt-Marie Thurén
skriver in en gammal artikel i datorn: - Britt-Marie Thurén
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
D<strong>en</strong> här text<strong>en</strong> skrevs dels som <strong>en</strong> uppsats <strong>in</strong>om forskarutbildn<strong>in</strong>g<strong>en</strong>, dels <strong>in</strong>om projektet<br />
Kulturteori för komplexa samhäll<strong>en</strong>, där jag hade deltidsanställn<strong>in</strong>g <strong>en</strong> tid.<br />
OBS att d<strong>en</strong> skrevs redan 1981. D<strong>en</strong> är alltså bitvis föråldrad och alla refer<strong>en</strong>ser är gamla.<br />
M<strong>en</strong> jag tycker ändå att d<strong>en</strong> fortfarande är relevant.<br />
Några av refer<strong>en</strong>serna är tyvärr ofullständiga. Jag kan <strong>in</strong>te rätta till det nu, då jag <strong>in</strong>te har<br />
tillgång till verk<strong>en</strong> i fråga.<br />
------------------------<br />
Stockholms Universitet<br />
Socialantropologiska Institution<strong>en</strong><br />
Projeket KULTURTEORI FÖR KOMPLEXA SAMHÄLLEN<br />
Rapport nr 2<br />
December 1981<br />
METAFORER: MIGRERANDE MÖNSTER<br />
<strong>Britt</strong>-<strong>Marie</strong> <strong>Thurén</strong> López<br />
INNEHÅLLSFÖRTECKNING<br />
Inledn<strong>in</strong>g<br />
Termer<br />
Def<strong>in</strong>ition<br />
Vad är det som är <strong>in</strong>tressant med metaforer<br />
Några <strong>in</strong>tresse<strong>in</strong>riktn<strong>in</strong>gar<br />
Objektivitet – subjektivitet<br />
Ett exempel på problem att undersöka<br />
Symbolisk realism<br />
“An-trope-ology”<br />
Experi<strong>en</strong>tialism<br />
Slutord<br />
Fotnoter<br />
Bibliografi<br />
Metaforer: Migrerande mönster 1<br />
“The pres<strong>en</strong>t symposium is evid<strong>en</strong>ce of a grow<strong>in</strong>g s<strong>en</strong>se that metaphor is both important and<br />
odd – its importance odd and its oddity important – and that its place <strong>in</strong> a g<strong>en</strong>eral theory of<br />
language and knowledge needs study.” (Goodman, 1980:175)<br />
Ovanstå<strong>en</strong>de citat <strong>in</strong>leder <strong>en</strong> komm<strong>en</strong>tar till <strong>en</strong> serie <strong>in</strong>lägg i ett av det flertal symposier om<br />
metafor som hållits under sjuttiotalet.<br />
1 Kanske <strong>en</strong> något ansträngd allitteration, m<strong>en</strong> “displaced patterns” är faktiskt <strong>en</strong> vanlig metafor bland<br />
beskrivn<strong>in</strong>gar av vad metaforer är för något.<br />
1
Metafor tycks vara något av ett magiskt ord. Så fort ordet nämns så tänds positiv glans eller<br />
reflexmässigt förakt i olika specialisters ögon. Det gör det ofrånkomligt att undra om det är<br />
frågan om ett modef<strong>en</strong>om<strong>en</strong>. Eller om <strong>in</strong>tresset för metaforer ligger i tid<strong>en</strong> på ett annat och<br />
djupare sätt, att det passar <strong>in</strong> i det skede av paradigmbyte, som d<strong>en</strong> akademiska värld<strong>en</strong><br />
alltsedan Kuhn funderat på huruvida d<strong>en</strong> bef<strong>in</strong>ner sig i. Jag m<strong>en</strong>ar att ett paradigmbyte pågår<br />
och att det gör metaforer <strong>in</strong>tressanta, dels därför att paradigmbytet kan ses som ett byte av<br />
rotmetafor (se nedan om symbolisk realism) dels därför att bytet <strong>in</strong>om samhällsvet<strong>en</strong>skap<strong>en</strong><br />
sker i riktn<strong>in</strong>g mot ett större <strong>in</strong>tresse för tolkn<strong>in</strong>g av olika slag. (Se t.ex. Geertz, 1980.)<br />
Det här pappret har som sitt <strong>en</strong>a huvudsyfte, av två, att försöka visa på vilket sätt<br />
ansträngn<strong>in</strong>gar att förstå sig på metaforer kan leda till överskridande av vissa gamla<br />
vet<strong>en</strong>skapsfilosofiska dualismer, ett överskridande som jag anser vara nödvändigt. Och det är<br />
mycket troligt att vare sig man känner det så eller tvärtom försvarar sig mot tank<strong>en</strong>, så kan<br />
man känna på sig att paradigm och metafor är besläktade t<strong>in</strong>g och att därför tänkande kr<strong>in</strong>g<br />
metaforer är c<strong>en</strong>tralt om paradigmskifte pågår.<br />
Wayne C. Booth (1980) har räknat ut att om metaforstudier fortsätter att öka i samma takt<br />
som de gjorde mellan 1940 och 1977 kommer det att år 2039 f<strong>in</strong>nas fler metaforforskare än<br />
människor! Mera seriöst påpekar han att ordet metafor blivit allt bredare def<strong>in</strong>ierat, så att det<br />
riskerar att bli m<strong>en</strong><strong>in</strong>gslöst. Ett exempel: W.V. Qu<strong>in</strong>e vill påstå att hela vår språk<strong>in</strong>lärn<strong>in</strong>g är i<br />
grund<strong>en</strong> metaforisk: “Metaphor or someth<strong>in</strong>g like it governs both the growth of language and<br />
our acquisition of it.” (1980:160)<br />
En allt för vid def<strong>in</strong>ition av ordet metafor bör undvikas. Jag skall strax ta<br />
def<strong>in</strong>itionsproblemet vid horn<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> vi måste samtidigt <strong>in</strong>se att f<strong>en</strong>om<strong>en</strong>et metafor, äv<strong>en</strong><br />
ganska snävt def<strong>in</strong>ierat, är mycket vanligt. Goodman säger: “Metaphor permeates nearly all<br />
discourses; thoroughly literal paragraphs without fresh or froz<strong>en</strong> metaphors are hard to f<strong>in</strong>d <strong>in</strong><br />
ev<strong>en</strong> the least literary texts.” Eftersom de är så vanliga, och eftersom de är svåra att def<strong>in</strong>iera,<br />
är utvidgn<strong>in</strong>g av begreppet förmodlig<strong>en</strong> nästan omöjligt att helt undvika.<br />
Intresset för metaforer är säkert <strong>in</strong>te bara vet<strong>en</strong>skapsfilosofiskt. Det kan bland annat äv<strong>en</strong> vara<br />
psykologiskt motiverat. Bakom <strong>en</strong> metafor kommer abstrakta relationer och kategoriser<strong>in</strong>gar<br />
fram. G<strong>en</strong>om metafor<strong>en</strong>s basuppställn<strong>in</strong>g – A förhåller sig till B som C förhåller sig till D –<br />
tydliggörs det abstrakta som om det vore konkret medan samtidigt dess icke-konkretion också<br />
blir överväldigande tydlig, lättfattlig, upp<strong>en</strong>bar. Abstraktioner känns plötsligt <strong>in</strong>te svåra och<br />
det brukar de vara, så <strong>in</strong>för <strong>en</strong> metafor upplever man <strong>en</strong> positiv känsla av lättnad, övervunna<br />
svårigheter, kunskap. 2<br />
Detta beror på spänn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> mellan likhet och olikhet som ligger till grund för <strong>en</strong> lyckad<br />
metafor. Det är o<strong>in</strong>tressant att jämföra sådant som är lika på många sätt – “ett lejon är <strong>en</strong><br />
tiger” ger <strong>in</strong>te någon vidare <strong>in</strong>tressant <strong>in</strong>formation – och de alltför långsökta jämförelserna<br />
kan missförstås eller likaså <strong>in</strong>nebära föga ny kunskap – kanske Björn Borg på något sätt kan<br />
illustrera något om trettioåriga kriget m<strong>en</strong> <strong>en</strong> sådan metafor relaterar väldigt få t<strong>in</strong>g till<br />
vartannat och måste dessutom förklaras. Det är konst<strong>en</strong> att hitta rätt grad av spänn<strong>in</strong>g och de<br />
oändliga variationsmöjligheterna i termerna som skall skapa spänn<strong>in</strong>g mellan sig, som gör det<br />
så spännande (!) både att uppf<strong>in</strong>na och tolka metaforer.<br />
2 Se till exempel Swanson, 1980.<br />
2
M<strong>en</strong> varför skulle metaforer reta antropologers nyfik<strong>en</strong>het?<br />
Eftersom metaforer är spännande är de många. De f<strong>in</strong>ns i alla kulturer och oftast i riklig<br />
mängd. Därför borde de kunna användas som data för samhällsforskn<strong>in</strong>g. Efter <strong>en</strong> hastig<br />
g<strong>en</strong>omgång av olika <strong>in</strong>tress<strong>en</strong> som kan väckas av tank<strong>en</strong> på metaforer – ett oändligt fält,<br />
omöjligt att här ge rättvis överblick över – skall jag mera noggrant gå ig<strong>en</strong>om några tankar<br />
som jag tror har speciell relevans för samhällsvetare och föreslå ett sätt på vilket dessa tankar<br />
skulle kunna utarbetas till <strong>en</strong> metod. Det är det andra syftet med detta papper.<br />
Termer<br />
Innan vi går <strong>in</strong> på matnyttiga resonemang måste vi dock veta vad det är vi talar om och är<br />
<strong>in</strong>tresserade av. Det är nämlig<strong>en</strong> så att term<strong>en</strong> metafor används på mycket olika sätt, på olika<br />
nivåer av g<strong>en</strong>eraliser<strong>in</strong>g. Man skulle kunna säga att ordet självt är <strong>en</strong> metafor, eller snarare <strong>en</strong><br />
metonym. Metonym kan betyda olika t<strong>in</strong>g, bland annat att <strong>en</strong> del står för <strong>en</strong> helhet. Eftersom<br />
metafor i snäv bemärkelse bara är <strong>en</strong> typ av bildspråk medan ordet används som etikett på alla<br />
de slags figurativa omskrivn<strong>in</strong>gar så är det självt <strong>en</strong> metonym, eller alltså i d<strong>en</strong> vidare<br />
bemärkels<strong>en</strong>, <strong>en</strong> metafor!<br />
Det här var krångligt och det var avsiktligt. Jag m<strong>en</strong>ar att vi kanske hellre borde använda<br />
ordet “trop”. Enligt ett sv<strong>en</strong>skt lexikon betyder det “bildligt uttryck”. Websters förklarar<br />
“trope” med “a figure of speech”. Det är d<strong>en</strong> mest g<strong>en</strong>erella nivån och m<strong>in</strong> diskussion rör d<strong>en</strong>.<br />
M<strong>en</strong> de flesta samhällsvet<strong>en</strong>skapliga skrib<strong>en</strong>ter som <strong>in</strong>tresserar sig för sak<strong>en</strong> använder<br />
“metafor” och jag kommer att följa detta redan etablerade bruk trots d<strong>en</strong> förvirr<strong>in</strong>g det skapar.<br />
Troperna brukar <strong>in</strong>delas i metaforer och metonymer. Strukturalisterna m<strong>en</strong>ar att det bara f<strong>in</strong>ns<br />
de två sorterna och att det är skillnad<strong>en</strong> mellan dem och deras samspel som är <strong>in</strong>tressant. De<br />
<strong>in</strong>kluderar då under etikett<strong>en</strong> metonym något som litteraturvetare brukar skilja ut, nämlig<strong>en</strong><br />
synekdok. Det <strong>in</strong>nebär att <strong>en</strong> del används för helhet<strong>en</strong> eller helhet<strong>en</strong> för <strong>en</strong> del, vilket<br />
naturligtvis lätt kan ses som ett specialfall av det metonym betyder, nämlig<strong>en</strong> att man liknar<br />
något vid något som antyds av det, till exempel g<strong>en</strong>om närhet, medan metafor liknar något vid<br />
något helt annat, något som det <strong>in</strong>te är. Antropologer kan jämföra med Frazers uppdeln<strong>in</strong>g av<br />
magi i sådan som verkar på avstånd g<strong>en</strong>om likhet, och som alltså skulle kunna kallas<br />
metaforisk, och sådan som verkar g<strong>en</strong>om närhet och skulle kunna kallas metonymisk.<br />
Alla troper kan vidare vara implicita eller explicita och d<strong>en</strong> skillnad<strong>en</strong> är <strong>in</strong>te oviktig fastän<br />
d<strong>en</strong> i <strong>en</strong> text bara markeras med närvaro eller frånvaro av ordet “som”. 3 De explicita kan<br />
kallas för liknelser, och tyvärr brukar term<strong>en</strong> metafor användas som motsats till det, för att<br />
beteckna alla implicita troper.<br />
Det <strong>en</strong>da jag kan göra för att underlätta för läsar<strong>en</strong> är att ställa upp ett schema som <strong>in</strong>kluderar<br />
de olika användn<strong>in</strong>gsmöjligheterna av termerna. Man skulle kunna skära i schemat på olika<br />
sätt för att få ordn<strong>in</strong>g i term<strong>in</strong>olog<strong>in</strong>, m<strong>en</strong> eftersom det <strong>in</strong>te f<strong>in</strong>ns något vedertaget förhållande<br />
mellan termerna vore det förmätet av mig att föreslå ett. Schemat illustrerar dessutom hur stor<br />
förvirr<strong>in</strong>g<strong>en</strong> är, och det kan nog vara nyttigt att <strong>in</strong>se det.<br />
3 Swanson (1980) m<strong>en</strong>ar till exempel att chock<strong>en</strong> i ett upp<strong>en</strong>bart falskt påstå<strong>en</strong>de, “A är B”, leder till <strong>en</strong><br />
tolkn<strong>in</strong>gsansträngn<strong>in</strong>g som ger de speciella resultat, bland annat ny kunskap, som metafordiskussionerna handlar<br />
om, medan det upp<strong>en</strong>bart sanna påstå<strong>en</strong>det “A är som B” <strong>in</strong>te alls är lika effektivt och bara fäster<br />
uppmärksamhet<strong>en</strong> på redan kända likheter. För de syft<strong>en</strong> jag längre fram i det här pappret skall konc<strong>en</strong>trera mig<br />
på är dock skillnad<strong>en</strong> oviktig.<br />
3
trop (l. metafor)<br />
metafor (att likna ngt metonym (att likna synekdok (att an-<br />
vid ngt det <strong>in</strong>te är) ngt vid ngt i dess närhet) vända del för hel-<br />
het eller vice versa)<br />
metafor liknelse metonym synekdok<br />
(implicit) (explicit) g<strong>en</strong>erali- partikula-<br />
serande riserande<br />
metafor metonym<br />
Def<strong>in</strong>ition<br />
metonym synekdok<br />
Bland de mängder av def<strong>in</strong>itioner på metafor – i vid betydelse – jag sett, tycks det f<strong>in</strong>nas <strong>en</strong><br />
viss kons<strong>en</strong>sus kr<strong>in</strong>g de mycket breda av typ “any id<strong>en</strong>tification of one th<strong>in</strong>g with another.”<br />
(Brooke-Rose 1958:23-24). Det är d<strong>en</strong> def<strong>in</strong>ition<strong>en</strong> som ligger till grund för m<strong>in</strong>a resonemang<br />
här. Och så fort man frågar varför man kan vilja kalla något för något det <strong>in</strong>te är och hur det i<br />
så fall kan gå till, så kommer man till Aristoteles utgångspunkt: A kan ses som B om det f<strong>in</strong>ns<br />
ett alpha som förhåller sig till A som ett beta förhåller sig till B. Eller som strukturalisterna<br />
<strong>en</strong>klare uttrycker det: A är till B som C är till D.<br />
Subtilare än så behöver vi <strong>in</strong>te bli för de syft<strong>en</strong> detta papper har.<br />
Vad är det som är <strong>in</strong>tressant med metaforer?<br />
De frågor metafor-tänkare oftast f<strong>in</strong>ner <strong>in</strong>tressanta är nästan alltid huvudsaklig<strong>en</strong> litterära eller<br />
huvudsaklig<strong>en</strong> filosofiska. Culler (1974) delar upp <strong>in</strong>fallsv<strong>in</strong>klarna i två “vägar”: via<br />
philosophica och via rhetorica. Worth säger att <strong>in</strong>tress<strong>en</strong>a varit tre: “<strong>in</strong>terpretation,<br />
formalization and repres<strong>en</strong>tation.” (1974:197)<br />
Frågorna rör sådant som: Hur kan metaforer def<strong>in</strong>ieras, om de alls går att def<strong>in</strong>iera, om det<br />
över huvud taget f<strong>in</strong>ns något att def<strong>in</strong>iera? Hur kan metaforer, förutsatt att de går att def<strong>in</strong>iera,<br />
närmare beskrivas och <strong>in</strong>delas i underkategorier? Hur fungerar metaforer, vad är det som gör<br />
att de “går hem”? F<strong>in</strong>ns det regler för hur de skapas och tolkas, och hur ser de reglerna ut, av<br />
vad slag är de? Till exempel och speciellt viktigt, vad måste man veta för att tolka <strong>en</strong> giv<strong>en</strong><br />
metafor? Betyder metafor<strong>en</strong> något i sig eller kan olika tolkn<strong>in</strong>gar av samma metafor i samma<br />
sammanhang vara lika legitima? Har metaforer ett exist<strong>en</strong>sberättigande eller är de absurda<br />
fantasiskapelser som <strong>en</strong>bart förvirrar tank<strong>en</strong>? Hur kommer det sig att vi vet att ett visst<br />
yttrande <strong>in</strong>te skall tolkas bokstavligt? Är tolkn<strong>in</strong>g, översättn<strong>in</strong>g, parafraser<strong>in</strong>g, det <strong>in</strong>tressanta<br />
eller ligger ny kunskap och väntar i riktn<strong>in</strong>g mot andra eg<strong>en</strong>skaper hos metaforer, kanske<br />
deras “op<strong>en</strong>-<strong>en</strong>dedness” eller kreativitet? F<strong>in</strong>ns det ett kognitivt eller <strong>en</strong>dast “konstnärligt”<br />
och “känslomässigt” <strong>in</strong>nehåll i metaforer? Om det f<strong>in</strong>ns ett kognitivt <strong>in</strong>nehåll, går det att<br />
överföra till andra uttrycksformer eller är det oupplösligt för<strong>en</strong>at med metafor<strong>en</strong>?<br />
Åstadkommer metaforer någont<strong>in</strong>g, kan de användas till exempel för att förbättra talar<strong>en</strong>s<br />
status eller för att påverka resultatet av <strong>en</strong> debatt? och så vidare och så vidare<br />
4
Det mesta av detta är <strong>in</strong>te direkt av <strong>in</strong>tresse för samhällsvet<strong>en</strong>skap.<br />
Jag har väldigt sällan sett frågor som från <strong>en</strong> samhällsvet<strong>en</strong>skaplig utgångspunkt handlar om<br />
hur metaforer skulle kunna användas metodologiskt. De betyder något – kan de då <strong>in</strong>te säga<br />
något om vad för sorts betydelser som är viktiga i ett samhälle? De används strategiskt – kan<br />
de då <strong>in</strong>te visa på mekanismer för dom<strong>in</strong>ans eller <strong>in</strong>flytande? De har ett kognitivt <strong>in</strong>nehåll –<br />
kan de då <strong>in</strong>te analyseras för att avslöja något om skilda kognitiva system? De baseras på<br />
likheter och olikheter – kan de <strong>in</strong>te då avslöja svåråtkomliga främmande kategoriser<strong>in</strong>gar?<br />
Och så vidare.<br />
Sådana frågor har ställts. M<strong>en</strong> det är upp<strong>en</strong>bart att de <strong>in</strong>te går att ställa förrän många av<br />
frågorna i föregå<strong>en</strong>de stycke först blivit föremål för ganska djupa och omfattande funder<strong>in</strong>gar.<br />
Det har de blivit. De är <strong>in</strong>te besvarade och kommer aldrig att bli det, det ligger i sak<strong>en</strong>s natur.<br />
M<strong>en</strong> utifrån d<strong>en</strong> breda bas av tänkande om metaforer som redan f<strong>in</strong>ns borde det vara möjligt<br />
att pröva nästa steg, använda kunskap<strong>en</strong> för att tillföra tänkandet på ett helt annat område,<br />
samhällsvet<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>, nytt ljus och nya stödjepunkter – alltså i grund<strong>en</strong> ett metaforiskt<br />
förfarande!<br />
Eftersom jag tänker föreslå detta, borde jag först ord<strong>en</strong>tligt redovisa allt som tänkts kr<strong>in</strong>g<br />
frågorna längs med de litterära och filosofiska vägarna. Upp<strong>en</strong>barlig<strong>en</strong> är det ett företag som<br />
kräver hundrafalt mer utrymme än detta papper. Det får bli <strong>en</strong> s<strong>en</strong>are uppgift. Här skall jag<br />
bara ta upp några få trådar, nämlig<strong>en</strong> de som leder mest direkt mot målet, <strong>en</strong> teori om<br />
metaforer som är användbar för samhällsvet<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>.<br />
Några <strong>in</strong>tresse<strong>in</strong>riktn<strong>in</strong>gar<br />
Från Locke och framåt har det funnits <strong>en</strong> tanketradition som ser metaforer som i bästa fall ett<br />
ornam<strong>en</strong>t på tankar, helt onödigt m<strong>en</strong> kanske känslomässigt tillfredsställande på något sätt,<br />
och i sämsta fall som <strong>en</strong> källa till förvirr<strong>in</strong>g, ett h<strong>in</strong>der för klart tänkande, alltså något som<br />
absolut bör undvikas.<br />
Bakom det mesta av vad som idag kallas semantik ligger d<strong>en</strong> logiska empirism<strong>en</strong> med s<strong>in</strong>a<br />
sann<strong>in</strong>gskrav. Syftet med ansträngn<strong>in</strong>garna är att relatera ord till verklighet. Metaforer, i d<strong>en</strong><br />
mån de betyder något alls, är bara ovanliga etiketter på t<strong>in</strong>g, ett vanligare namn kan alltid<br />
hittas som ersättn<strong>in</strong>g för metafor<strong>en</strong>. Detta kallas för substitutionsteor<strong>in</strong>. Enligt d<strong>en</strong> handlar<br />
metaforstudier om att hitta ersättn<strong>in</strong>gar och därmed relatera metaforers betydelse till<br />
verklighet<strong>en</strong>. Metaforer som sådana är <strong>in</strong>te <strong>in</strong>tressanta, eftersom de <strong>in</strong>te har någon eg<strong>en</strong><br />
betydelse. M<strong>en</strong> de kan ändå vara <strong>in</strong>tressanta i ett tidsperspektiv. En ny metafor är kanske<br />
absurd, och hur d<strong>en</strong> uppstår är oförklarligt. M<strong>en</strong> av någon anledn<strong>in</strong>g kan d<strong>en</strong> komma att<br />
användas ofta och längre, så att folk glömmer bort att d<strong>en</strong> är <strong>en</strong> bild och uppfattar d<strong>en</strong> som ett<br />
bokstavligt uttryck. Metafor<strong>en</strong> “dör” eller “fryses” och övergår till att bli ett helt vanligt ord<br />
med normal betydelse. Eftersom d<strong>en</strong>na process pågår hela tid<strong>en</strong> är mellanfall<strong>en</strong> vanliga och<br />
semantikerna kan fråga sig till exempel om vi tänker via <strong>en</strong> frukts eg<strong>en</strong>skaper eller direkt på<br />
<strong>en</strong> hudkvalité när vi hör ordet “persikohy”.<br />
För samhällsvet<strong>en</strong>skap<strong>en</strong> är detta totalt o<strong>in</strong>tressant.<br />
5
I metaforsymposierna är <strong>in</strong>te heller d<strong>en</strong>na <strong>in</strong>riktn<strong>in</strong>g välrepres<strong>en</strong>terad, naturligt nog.M<strong>en</strong><br />
läroböcker i semantik tar d<strong>en</strong> fortfarande i stor utsträckn<strong>in</strong>g som giv<strong>en</strong>. Och vid ett<br />
symposium om metaforer, i Chicago 1978 (se Sacks, 1980), företräddes d<strong>en</strong> av Donald<br />
Davidson (Davidson, 1980). Han m<strong>en</strong>ar att metaforer <strong>in</strong>te har något kognitivt <strong>in</strong>nehåll.<br />
Metaforer får oss att tänka, och därför är de värda att studera, m<strong>en</strong> detta tanke<strong>in</strong>nehåll är det<br />
fåfängt att söka efter i själva metafor<strong>en</strong>, för det f<strong>in</strong>ns <strong>in</strong>te där. Davidson citerar Max Black,<br />
som i början av 1960-talet tycks ha blåst nytt liv i debatterna med s<strong>in</strong> <strong>in</strong>teraktionsteori. Trots<br />
skillnaderna i synsätt håller Davidson med om att metaforer kan ses som något som ger oss <strong>en</strong><br />
l<strong>in</strong>s eller ett raster att se ig<strong>en</strong>om, som Black säger. M<strong>en</strong> det f<strong>in</strong>ns <strong>in</strong>ga bestämda gränser för<br />
vad metaforer får oss att tänka på och teorier om metaforers betydelse misslyckas mycket<br />
riktigt att fastställa regler för tolkn<strong>in</strong>g eller produktion av metaforer. Black och Ricoeur (se<br />
nedan) m<strong>en</strong>ar också att regler är omöjliga att fastställa m<strong>en</strong> drar mer givande slutsatser än<br />
Davidson, som kommer till att parafraser<strong>in</strong>g av metaforer är <strong>en</strong> osystematisk och ev<strong>en</strong>tuellt<br />
onödig verksamhet. Det vill säga, med utgångspunkt från substitutionsteor<strong>in</strong> kommer man till<br />
d<strong>en</strong>na negativa slutsats äv<strong>en</strong> om man, som Davidson, går andra teorier <strong>en</strong> smula till mötes.<br />
Jag drar ur Davidsons eget resonemang snarare slutsats<strong>en</strong> att metaforer beror av<br />
sammanhanget och alltså kan sammanhang och metaforer belysa varandra. Mer om det strax.<br />
För övrigt har Max Black själv svarat på Davidsons kritik i samma volym (Black, 1980)<br />
g<strong>en</strong>om att visa hur Davidson själv använder metaforer i s<strong>in</strong> kritik. Metaforer är “dreamwork”<br />
säger han, och det är något han tänkt först, <strong>in</strong>nan han säger det, och det betyder något som han<br />
vill ha sagt och som visar vad han anser om metaforer, säger Black och går noggrant ig<strong>en</strong>om<br />
på vilket sätt Davidsons resonemang om metaforers brist på betydelse är avhängigt av att<br />
d<strong>en</strong>na hans eg<strong>en</strong> metafor faktiskt betyder något!<br />
M<strong>en</strong> om metaforer har <strong>in</strong>nehåll eller <strong>in</strong>te kan fortfarande <strong>in</strong>te verka särskilt <strong>in</strong>tressant för<br />
samhällsvetare. Lévi-Strauss då, kanske <strong>en</strong> antropolog protesterar, där har vi väl<br />
metaforstudium som metod?<br />
Strukturalisternas <strong>in</strong>tresse går tillbaka till språk- och litteraturforskar<strong>en</strong> Roman Jakobsons<br />
tankar om sak<strong>en</strong>. Han <strong>in</strong>tresserade sig för skillnad<strong>en</strong> mellan metafor och metonym och<br />
m<strong>en</strong>ade att metafor<strong>en</strong> är typisk för poes<strong>in</strong> och metonym<strong>en</strong> för prosan. M<strong>en</strong> poes<strong>in</strong> komb<strong>in</strong>erar<br />
närhet med likhet g<strong>en</strong>om s<strong>in</strong> form, så att alla metaforer blir lätt metonymiskt färgade och<br />
metonymerna lätt metaforartade. Liksom g<strong>en</strong>rerna dock föredrar det <strong>en</strong>a eller det andra, så har<br />
också olika tidsepoker prefer<strong>en</strong>ser, d<strong>en</strong> tydligaste skillnad<strong>en</strong> är Realism<strong>en</strong>s större användn<strong>in</strong>g<br />
av metonymer och Romantik<strong>en</strong>s större användn<strong>in</strong>g av metaforer.<br />
Lévi-Strauss går från dessa breda g<strong>en</strong>eraliser<strong>in</strong>ger väldigt långt i motsatt riktn<strong>in</strong>g. M<strong>en</strong> det är<br />
fortfarande skillnad<strong>en</strong> mellan metaforer och metonymer och deras transformer<strong>in</strong>gar i varandra<br />
som står i fokus. I The Savage M<strong>in</strong>d, till exempel, analyserar han de namn som fransmän ger<br />
till djur och kommer fram till <strong>en</strong> åsikt om hur fransmän ser på djur och djurs förhållande till<br />
människor, och därmed <strong>in</strong>direkt hur fransmän ser på sig själva. Slutsats<strong>en</strong> är typiskt<br />
levistraussisk: fåglar är metaforiska människor, hundar är metonymiska människor, kor är<br />
metonymiska icke-människor och hästar är metaforiska icke-människor (1973:207). Detta är<br />
möjlig<strong>en</strong> <strong>in</strong>tressant och hans metod är def<strong>in</strong>itivt <strong>in</strong>tressant. Däremot tror jag <strong>in</strong>te d<strong>en</strong> ger<br />
något för d<strong>en</strong> typ av arbete jag här vill föreslå.<br />
Möjlig<strong>en</strong> att Mary Douglas och ännu mer Leach kommer närmare. Leach visar till exempel (i<br />
Culture and Communication) hur metaforer och metonymer samverkar på olika sätt i religiösa<br />
ritualer och visar tydligt att det är givande att se metaforiska och metonymiska relationer<br />
6
utanför det r<strong>en</strong>t språkliga. Det ger verktyg för analys, ger <strong>en</strong> väg bort från <strong>in</strong>tuitiva<br />
spekulationer.<br />
M<strong>en</strong> de flesta strukturalister kan kritiseras för att resultatet kanske övertygar m<strong>en</strong> hur kom<br />
g<strong>en</strong>iet dit – på flygande mattor? Metod<strong>en</strong> verkar ofta vara <strong>en</strong> efterkonstruktion. Verktyg som<br />
bara kan användas av g<strong>en</strong>ier är begränsat nyttiga.<br />
Dessutom är <strong>in</strong>tresset för skillnad<strong>en</strong> mellan metaforer och metonymer väldigt smalt. Det<br />
framgår par<strong>en</strong>tetiskt i <strong>en</strong> <strong>artikel</strong> av Fernandez (1974 – mer om d<strong>en</strong> nedan). Han försöker hålla<br />
dem i sär m<strong>en</strong> så fort han skall exemplifiera går de i varandra och transformeras till varandra.<br />
Därmed <strong>in</strong>te sagt att strukturalisternas <strong>in</strong>tresse är missriktat – Fernandez visar ju just precis på<br />
hur dessa transformationer pågår oupphörlig<strong>en</strong>, vilket är precis vad de påstår. Vad detta i s<strong>in</strong><br />
tur skulle leda till för slags kunskap är <strong>in</strong>te lika klart.<br />
Robert Pa<strong>in</strong>e utgår dock ifrån d<strong>en</strong>na kontrast i sitt försök att lägga <strong>en</strong> teoretisk grund för d<strong>en</strong><br />
saml<strong>in</strong>g etnografiska skildr<strong>in</strong>gar av politisk retorik han nylig<strong>en</strong> gett ut (Pa<strong>in</strong>e 1981). Han<br />
m<strong>en</strong>ar att:<br />
“... we should consider notionally the ‘career’ of a trope and look for conjunctions<br />
betwe<strong>en</strong> it and the speak<strong>in</strong>g career of a politician. This will also help to uncover<br />
the constra<strong>in</strong>ts and opportunities regard<strong>in</strong>g the options and limits of rhetorical<br />
redef<strong>in</strong>ition of issues.” (197)<br />
Detta tycks mig oneklig<strong>en</strong> vara ett viktigt praktiskt användn<strong>in</strong>gsområde för tropstudier, m<strong>en</strong><br />
jag kan <strong>in</strong>te se att kontrast<strong>en</strong> metafor-metonym skulle ge de viktigaste nycklarna. Jag har<br />
svårt att tro på <strong>en</strong> så svepande g<strong>en</strong>eraliser<strong>in</strong>g som:<br />
“... the transformation of a political metaphor <strong>in</strong>to a metonym may mirror the<br />
ess<strong>en</strong>tial political process of acquir<strong>in</strong>g and ma<strong>in</strong>ta<strong>in</strong><strong>in</strong>g power, or, where the<br />
transformation is mishandled, of los<strong>in</strong>g power.” (Pa<strong>in</strong>e 1981:198)<br />
Detta säger Pa<strong>in</strong>e dessutom, är det viktigaste i hela hans resonemang. Som bland annat<br />
Fernandez visar – och Pa<strong>in</strong>e citerar honom – är det oftast alldeles för svårt att kartlägga dessa<br />
transformationer. Och metaforer kan visa på så mycket annat.<br />
Ricoeurs teori, som bygger vidare på Blacks, <strong>in</strong>nebär att både talare och lyssnare (skrib<strong>en</strong>t<br />
och läsare) konstruerar metaforers betydelser. Därmed kommer man bort <strong>in</strong>te bara från d<strong>en</strong><br />
logiska empirism<strong>en</strong>s stela fokuser<strong>in</strong>g på sann<strong>in</strong>gsvillkor utan äv<strong>en</strong> från strukturalisternas<br />
smala resonemang och <strong>in</strong> i ett socialt sammanhang.<br />
Ricoeur m<strong>en</strong>ar <strong>in</strong>te att metaforer <strong>in</strong>te har någon betydelse i sig. I <strong>en</strong> <strong>artikel</strong> (1980) utvecklar<br />
han Jakobsons uttryck “split refer<strong>en</strong>ce” till <strong>en</strong> modell för hur metaforer (liksom poetiskt<br />
språk) synbarlig<strong>en</strong> upphäver refer<strong>en</strong>s<strong>en</strong> till verklighet<strong>en</strong> för att därig<strong>en</strong>om kunna rferera till<br />
“djupstrukturer i verklighet<strong>en</strong>”. Detta kan jämföras med Batesons (1978) resonemang, också<br />
på tal om betydelse, att konst<strong>en</strong>s (och drömmars och, får man anta, äv<strong>en</strong> sådana konst<strong>en</strong>s och<br />
drömmars verktyg som metaforer) uppgift är att upprätthålla <strong>en</strong> kontakt mellan det medvetna<br />
och det omedvetna. Allt kan <strong>in</strong>te vara medvetet, det vore opraktiskt och logiskt omöjligt,<br />
m<strong>en</strong>ar Bateson, så vi stoppar undan viss kunskap i det omedvetna. Nämlig<strong>en</strong> d<strong>en</strong> vi är mest<br />
säkra på. Själva premisserna för vårt tänkande. M<strong>en</strong> det är naturligtvis riskabelt. Någon sorts<br />
kontakt måste vi ändå ha, för att se till att fel <strong>in</strong>te uppstår och för att undvika fragm<strong>en</strong>ter<strong>in</strong>g,<br />
konstgjord uppdeln<strong>in</strong>g av vårt s<strong>in</strong>ne och vår värld. Slutsats<strong>en</strong> är för Bateson liksom för<br />
7
Ricoeur att det f<strong>in</strong>ns företeelser som hjälper oss förbi det upp<strong>en</strong>bara som förbl<strong>in</strong>dar oss och<br />
som upprätthåller kontakter med det nästan osynliga och ovetbara, djupstrukturerna. Om<br />
sådant kan man <strong>in</strong>te kommunicera med vanligt språk. Ricoeur talar om metaforers absurditet<br />
som <strong>en</strong> utlösande faktor, Bateson talar om ramar som signalerar att viss kommunikation <strong>in</strong>te<br />
är avsedd att tolkas på vanligt vardagligt sätt. Och Jakobson (1974:169) citerar mallorqu<strong>in</strong>ska<br />
folksagors <strong>in</strong>ledn<strong>in</strong>gsfras, det mystifierande “Aixo era i 4 no era” (Det var och det var <strong>in</strong>te...)<br />
som antas få samma effekt.<br />
D<strong>en</strong> metaforiska betydels<strong>en</strong> ligger <strong>in</strong>te i ord<strong>en</strong> fastän d<strong>en</strong> är något som sker med ord, m<strong>en</strong>ar<br />
Ricoeur (1974). För att <strong>en</strong> metafor skall vara <strong>en</strong> metafor måste d<strong>en</strong> ha med sammanhanget att<br />
göra. Metafor<strong>en</strong> ger <strong>en</strong> nyckel till tolkn<strong>in</strong>g av hela sammanhanget samtidigt som hela<br />
sammanhanget ger nyckel till tolkn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> av de <strong>in</strong>blandade metaforerna.<br />
“... a word receives a metaphorical mean<strong>in</strong>g <strong>in</strong> specific contexts with<strong>in</strong> which they<br />
are opposed to other words tak<strong>en</strong> literally. This shift <strong>in</strong> mean<strong>in</strong>g results ma<strong>in</strong>ly<br />
from a clash betwe<strong>en</strong> literal mean<strong>in</strong>gs which excludes a literal use of the word,<br />
and gives clues for the f<strong>in</strong>d<strong>in</strong>g of a new mean<strong>in</strong>g which is able to fit <strong>in</strong> the<br />
context...” (99)<br />
Därför kan <strong>in</strong>ga utförliga regler någons<strong>in</strong> ställas upp för hur metaforer kan skapas och hur de<br />
skall tolkas, säger Ricoeur. Metaforer förlorar i m<strong>en</strong><strong>in</strong>g om de skrivs om, <strong>in</strong>g<strong>en</strong> parafras utan<br />
metaforer kan få med hela d<strong>en</strong> kognitiva <strong>in</strong>nebörd<strong>en</strong> <strong>en</strong> metafor kan fås att bära upp. Eller<br />
som Black uttrycker sak<strong>en</strong>:<br />
“The relevant weakness of the literal paraphrase is not that it may be tiresomely<br />
prolix or bor<strong>in</strong>gly explicit – or defici<strong>en</strong>t <strong>in</strong> qualities of style; it fails to be a<br />
translation because it fails to give the <strong>in</strong>sight that the metaphor did.” (1968:229)<br />
Alltså kan vi förkasta substitutionsteor<strong>in</strong>. Och alltså kan vi tycka att kontrast<strong>en</strong> mellan<br />
metaforer och metonymer bara är <strong>en</strong> detalj i större filosofiska sammanhang.<br />
M<strong>en</strong> detta är fortfarande ett filosofiskt <strong>in</strong>tresse, äv<strong>en</strong> om beton<strong>in</strong>g<strong>en</strong> på det kognitiva<br />
<strong>in</strong>nehållet leder oss i givande riktn<strong>in</strong>g. Lakoff och Johnson – som jag skall återkomma till i<br />
detalj, för jag tycker de har givit de mest användbara <strong>in</strong>struktioner för <strong>en</strong> metafor<strong>in</strong>tresserad<br />
antropolog jag hittills har sett – bygger hela s<strong>in</strong> teori på tank<strong>en</strong> att metaforer har kognitivt<br />
<strong>in</strong>nehåll som <strong>in</strong>te går att skilja från metaforerna och som gör likheterna mellan olika sorters<br />
bildspråk och mellan levande och döda metaforer mycket viktigare än skillnaderna. De<br />
bygger alltså vidare på Blacks och Ricoeurs grunder.<br />
M<strong>en</strong> man kan naturligtvis gå åt motsatt håll. Culler (1974) utgår ifrån Ricoeurs tankar om<br />
sammanhang och m<strong>en</strong>ar att <strong>in</strong>g<strong>en</strong>t<strong>in</strong>g är <strong>en</strong> metafor i sig. Metafor<strong>en</strong> uppstår i tolkn<strong>in</strong>g<strong>en</strong>.<br />
Metafor är det som blir kvar när tolkn<strong>in</strong>g <strong>en</strong>ligt konv<strong>en</strong>tionella metoder gjort sitt. Med det<br />
synsättet löser han flera av de klassiska problem<strong>en</strong> och substitutionsteor<strong>in</strong> framstår i hela s<strong>in</strong><br />
trivialitet. M<strong>en</strong> eftersom Culler id<strong>en</strong>tifierar metaforstudier med substitutionsteor<strong>in</strong>, liksom<br />
Davidson gör, så drar han också samma slutsats, nämlig<strong>en</strong> att metaforstudier är o<strong>in</strong>tressanta.<br />
4 Not vid <strong>in</strong>skrivn<strong>in</strong>g i dator: I orig<strong>in</strong>alet har jag skrivit “y”. M<strong>en</strong> vad jag vet skrivs ”och” på alla katalanska<br />
varianter med i. Jag har <strong>in</strong>te orig<strong>in</strong>alet, så jag kan <strong>in</strong>te kontrollera, m<strong>en</strong> jag antar att där står “i” och att jag skrev<br />
av fel, <strong>in</strong>fluerad av kastilianskan.<br />
8
Objektivitet – subjektivitet<br />
Jag skall fortsätta med m<strong>in</strong> g<strong>en</strong>omgång av olika <strong>in</strong>tress<strong>en</strong> m<strong>en</strong> lämna de mest filosofiska och<br />
närma mig sådana frågeställn<strong>in</strong>gar som kan ses som broar mot detta pappers eg<strong>en</strong>tliga<br />
<strong>in</strong>tress<strong>en</strong>.<br />
James Deese (1974) lägger fram något han anser vara ett bevis för att alla försök att ställa upp<br />
regler för metaforer är m<strong>en</strong><strong>in</strong>gslösa: man kan leka <strong>en</strong> lek som består i att komb<strong>in</strong>era ord<br />
slumpmässigt fyra och fyra och sedan försöka hitta på grunder till varför A förhåller sig till B<br />
som C förhåller sig till D. Det går att göra. Lek<strong>en</strong> går att leka. Det <strong>in</strong>nebär att ett begrepp kan<br />
sträckas hur långt som helst, det f<strong>in</strong>ns aldrig ett begränsat antal eg<strong>en</strong>skaper i det. Enda<br />
begränsn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> för d<strong>en</strong> här lek<strong>en</strong> är deltagarnas kunskap om värld<strong>en</strong> samt deras fantasi och<br />
förmåga att komma åt d<strong>en</strong> kunskap de har och sortera d<strong>en</strong> på lämpligt sätt för uppgift<strong>en</strong>.<br />
Att det går att hitta oändliga anledn<strong>in</strong>gar till att vad som helst kan liknas vid vad som helst<br />
måste <strong>in</strong>te bara betyda att det går att göra metaforer av vad som helst, det måste också betyda<br />
att <strong>en</strong> metafor kan betyda lite av varje, att dess <strong>in</strong>nebörd alltid måste vara mångtydig. Deese är<br />
psykolog och <strong>in</strong>tresserad av vad det är i d<strong>en</strong>na uppsjö av möjligheter som gör att somliga<br />
metaforer fungerar och andra <strong>in</strong>te och de flesta mer eller m<strong>in</strong>dre bra. Han f<strong>in</strong>ner grund<strong>en</strong> till<br />
<strong>en</strong> lösn<strong>in</strong>g i d<strong>en</strong> kontakt metafor<strong>en</strong> etablerar mellan tanke och verklighet.<br />
“The mystery of the significant metaphor is <strong>in</strong> the complex relations betwe<strong>en</strong> the<br />
human m<strong>in</strong>d and the world it <strong>in</strong>habits.” (1974:214)<br />
Våra tankar går i speciella banor, somliga är universella, andra kulturspecifika. En bra<br />
metafor måste vara avpassad till detta. Därför är d<strong>en</strong> vark<strong>en</strong> subjektiv eller objektiv utan<br />
består av <strong>en</strong> relation mellan det subjektiva och det objektiva. D<strong>en</strong> är resultatet av <strong>en</strong><br />
<strong>in</strong>teraktion mellan tank<strong>en</strong> och omvärld<strong>en</strong>. Därför kan d<strong>en</strong> avslöja mycket mer än d<strong>en</strong> utformas<br />
för att avslöja, säger Deese, och det är därför, m<strong>en</strong>ar jag, som metaforerna också kan<br />
användas i samhällsvet<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>. (Se vidare nedan om experi<strong>en</strong>tialism.)<br />
Om <strong>en</strong> metafor, som Edge (1974) säger, försöker handskas med det okända och förbryllande<br />
g<strong>en</strong>om att jämföra det med det mera kända, så avslöjar d<strong>en</strong> för det första ungefär var gräns<strong>en</strong><br />
går för kunskap, vad det är som är nytt och <strong>in</strong>tressant (det alltför nya, utan relation till det<br />
redan kända, är som bekant näppelig<strong>en</strong> <strong>in</strong>tressant) för person<strong>en</strong> som uttalar metafor<strong>en</strong>; d<strong>en</strong><br />
avslöjar vidare vad d<strong>en</strong> person<strong>en</strong> tar till som lämplig jämförelse och alltså betraktar som<br />
välbekant; och slutlig<strong>en</strong> avslöjar d<strong>en</strong> något om de pr<strong>in</strong>ciper vilka metaforskapar<strong>en</strong> m<strong>en</strong>ar<br />
sätter det kända och det okända i relation till vartannat. Metafor<strong>en</strong> avslöjar allt detta om<br />
iakttagar<strong>en</strong> förstår att tolka d<strong>en</strong>, naturligtvis – alltså blir litteraturvet<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>s teorier om<br />
tolkn<strong>in</strong>g relevanta.<br />
Person<strong>en</strong> som uttalar metafor<strong>en</strong> har <strong>en</strong> subjektiv uppfattn<strong>in</strong>g om sakernas tillstånd. M<strong>en</strong><br />
d<strong>en</strong>na uppfattn<strong>in</strong>g kommuniceras via metafor<strong>en</strong> om d<strong>en</strong> tolkas så att mottagar<strong>en</strong> förstår vad<br />
som avses. Uppfattn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> reproduceras i <strong>en</strong> ny subjektivitet. M<strong>en</strong> på väg<strong>en</strong>, i metafor<strong>en</strong>, är<br />
subjektiviteterna iakttagbara och blir delade. I d<strong>en</strong> mån de handlar om händelser och föremål i<br />
verklighet<strong>en</strong> f<strong>in</strong>ns det i metaforerna äv<strong>en</strong> <strong>in</strong>formation om sådana yttre objektiva t<strong>in</strong>g. Inget<br />
yttrande är fritt från värder<strong>in</strong>gar; de <strong>en</strong>klaste synonymer, som t.ex. “dörr” och “port”, gömmer<br />
på nyansskillnader – m<strong>en</strong> metaforer har så att säga fler fack att packa värder<strong>in</strong>gar i. En<br />
metafor säger något om tre (m<strong>in</strong>st) saker: två saker som jämförs med varandra och d<strong>en</strong><br />
eg<strong>en</strong>skap eller pr<strong>in</strong>cip som gör dem jämförbara.<br />
9
Vi kan alltså sluta oss till vad talar<strong>en</strong>/skrib<strong>en</strong>t<strong>en</strong> försöker säga med s<strong>in</strong> metafor, dels om hans<br />
avsikt, dels om det han tar för givet. För att detta skall vara samhällsvet<strong>en</strong>skapligt <strong>in</strong>tressant<br />
måste vi avgöra vem han är, om han är repres<strong>en</strong>tativ på något sätt. Det är alltid viktigt och<br />
svårt och leder till frågor som “hur många bybor skall delta i påskprocession<strong>en</strong> för att man<br />
skall säga att d<strong>en</strong> är <strong>en</strong> angeläg<strong>en</strong>het för hela byn” och “hur många oacceptabla åsikter på hur<br />
pass viktiga områd<strong>en</strong> skall <strong>en</strong> avvikare ha för att kallas avvikare”, och så vidare. D<strong>en</strong>na<br />
svårighet är alltså giltig för metaforer, i d<strong>en</strong> mån <strong>en</strong> metafor säger oss något om <strong>en</strong> subjektiv<br />
uppfattn<strong>in</strong>g hos <strong>en</strong> person.<br />
M<strong>en</strong> metaforer har historia. Om <strong>en</strong> mängd metaforer är i omlopp som jämför till exempel<br />
förhållandet mellan arbetare och företagare med förhållandet mellan plattformsbärare och<br />
religiösa brödraskap i <strong>en</strong> påskprocession (exemplet är påhittat), så kan man våga anta att<br />
påskprocession<strong>en</strong> åtm<strong>in</strong>stone har varit <strong>en</strong> allmän angeläg<strong>en</strong>het, något alla känner till och kan<br />
jämföra med, äv<strong>en</strong> om d<strong>en</strong> <strong>in</strong>te längre är c<strong>en</strong>tral i byns liv; och om <strong>in</strong>te bara redan givna<br />
metaforer, till exempel i talesätt och ordspråk, utan äv<strong>en</strong> nya och spontana sådana, till<br />
exempel i hetsiga politiska diskussioner, använder sig av påskprocessionsbakgrund som något<br />
välbekant, då kan påskprocession<strong>en</strong> <strong>in</strong>te ha upphört att vara <strong>en</strong> viktig händelse i byn för<br />
särskilt länge sedan.<br />
Att jag som exempel just nu tar till <strong>en</strong> by och påskprocession beror <strong>in</strong>te på att jag kommer<br />
från landet och har religiös refer<strong>en</strong>sram. Alldeles tvärtom skulle jag vilja säga. Däremot beror<br />
det på dels att jag vänder mig till antropologer och väntar mig att de skall förstå exempel med<br />
bönder och ceremonier i, dels att jag har bott länge i Spani<strong>en</strong> där byar och processioner är<br />
bland det välkändaste som f<strong>in</strong>ns, fortfarande i språket och tills helt nylig<strong>en</strong> i verklighet<strong>en</strong>.<br />
Med andra ord: man får tolka med försiktighet och man måste känna väl till talares och<br />
åhörares bakgrund i <strong>en</strong>lighet med mer konv<strong>en</strong>tionella samhällsvet<strong>en</strong>skapliga metoder och<br />
kategorier. Först. Analys av metaforer kan <strong>in</strong>te ersätta någon nu föref<strong>in</strong>tlig typ av kunskap.<br />
Det är kompletter<strong>in</strong>g och fördjupn<strong>in</strong>g jag tror att man skulle kunna eftersträva.<br />
Sammanfattn<strong>in</strong>gsvis m<strong>en</strong>ar jag att metaforer, om de tolkas med d<strong>en</strong>na försiktighet, mot<br />
bakgrund av konv<strong>en</strong>tionell kunskap om samhället i fråga, kan säga något om 1) vad som tills<br />
nylig<strong>en</strong> varit eller fortfarande är bland de mest välbekanta och lättillgängliga företeelserna i<br />
samhället – för de kommer att figurera ofta som d<strong>en</strong> bekanta term<strong>en</strong> i metaforer; 2) vad som<br />
håller på att förändras i attityder, värder<strong>in</strong>gar, materiella omständigheter, och så vidare, för<br />
det är sådant som det ofta kommer att skapas metaforer om, för att förklara, för att handskas<br />
med, för att <strong>in</strong>förliva i <strong>en</strong> hanterlig begreppsvärld; 3) <strong>en</strong>ligt vilka pr<strong>in</strong>ciper nya uppfattn<strong>in</strong>gar<br />
kan <strong>in</strong>förlivas med gamla och vilka mellansteg som krävs. 5<br />
Ett exempel på problem att undersöka<br />
Ett exempel på ett problem som skulle kunna analyseras med d<strong>en</strong>na metod är kv<strong>in</strong>nans<br />
ställn<strong>in</strong>g i Spani<strong>en</strong> idag.<br />
5 Detta skulle äv<strong>en</strong>, från ett mer l<strong>in</strong>gvistiskt perspektiv, kunna utgöra <strong>en</strong> specificer<strong>in</strong>g av några av de antagand<strong>en</strong><br />
som ligger bakom språk och som alltmer drar till sig sociol<strong>in</strong>gvisters uppmärksamhet. Till exempel vid<br />
Georgetown University Round Table on Language and L<strong>in</strong>guistics 1977 refererar Sherzer till dem som “the<br />
unsaid”, Silverste<strong>in</strong> som “cultural prerequisites”, McLandon som “cultural presuppositions”, Gumperz som<br />
“sociocultural assumptions”, etcetera. Saville-Troike, 1977.<br />
10
Vi måste då först ha <strong>en</strong> allmän bakgrundskunskap om landet: ekonomiska och politiska<br />
händelser under lång tidrymd med speciell beton<strong>in</strong>g på sådant som personer i aktiv ålder har i<br />
personligt m<strong>in</strong>ne. Vi måste känna till lagstiftn<strong>in</strong>g, levnadsstandard, och så vidare. Allt sådant<br />
som brukar dras fram i politiska pamfletter, reportage, antropologiska och sociologiska<br />
monografier för att beskriva kv<strong>in</strong>nans ställn<strong>in</strong>g. Problemet är: vad säger dessa yttre<br />
“objektiva” (givetvis också alltid subjektiva, eftersom all framställn<strong>in</strong>g beror på<br />
framställar<strong>en</strong>s urval) fakta om kv<strong>in</strong>nans faktiska möjligheter och hur hon, och männ<strong>en</strong>,<br />
upplever situation<strong>en</strong>? Vilka bl<strong>in</strong>da fläckar har d<strong>en</strong> <strong>in</strong>hemska observatör<strong>en</strong>, vilka missförstånd<br />
leder d<strong>en</strong> utomstå<strong>en</strong>de fel?<br />
Vi skulle kunna tänka oss <strong>en</strong> undersökn<strong>in</strong>g som samlar rikligt med material där “kv<strong>in</strong>na” med<br />
alla synonymer förekommer. Varje förekomst måste bestämmas med avse<strong>en</strong>de på i vilk<strong>en</strong><br />
situation d<strong>en</strong> förekom (tryckt – var, när, etcetera; uttalat som skämt på fest; <strong>gammal</strong>t<br />
ordspråk; och så vidare), i vilket sammanhang och med vilk<strong>en</strong> avsikt det uttalades (<strong>artikel</strong><br />
med avsikt att visa hur fel kv<strong>in</strong>norörels<strong>en</strong> har; poesi med avsikt att besjunga <strong>en</strong> älskad;<br />
bargräl med avsikt att sänka motståndar<strong>en</strong>s prestige...), vem som talade och vilka och hur<br />
många som hörde på, hur de reagerade, och så vidare. Bara de metaforer som är jämförbara<br />
<strong>en</strong>ligt någon eller några av dessa kriterier skall jämföras och <strong>en</strong>bart utifrån de kriterier som är<br />
jämförbara, givetvis.<br />
De jämförbara förekomsterna skulle sedan jämföras med avsikt på de tre t<strong>in</strong>g jag antar att<br />
metaforerna kan säga något om. För det första förekomster där kv<strong>in</strong>nan används som<br />
förklarande term, det välbekanta. Vad är det som underförstås som välbekant, givet,<br />
odiskutabelt? (Av vem, i vilka sammanhang, givetvis, jag skall <strong>in</strong>te tjata mer om d<strong>en</strong> sidan av<br />
sak<strong>en</strong> utan underförstå d<strong>en</strong> framdeles). För det andra: när måste något som har med kv<strong>in</strong>nor<br />
att göra förklaras med metaforer? Är <strong>en</strong> kv<strong>in</strong>na som arbetar utanför hemmet <strong>en</strong> anomali,<br />
måste hon försvara sig med metaforer som visar att det hon gör är försvarligt? Eller<br />
nödvändigt, eller normalt, eller... Diskuterar några (vilka, etcetera.) tonåriga tjejers nya<br />
sexualmoral? Mot vilk<strong>en</strong> sorts premisser? För det tredje: vilk<strong>en</strong> typ av metaforer används, vad<br />
är det de förklarar med? Jag kan till exempel tänka mig att <strong>en</strong> löneanställd mor förklarar för<br />
s<strong>in</strong> mor som kommer från landet att h<strong>en</strong>nes arbete <strong>in</strong>te är att jämställa med oanständig<br />
frigörelse och <strong>in</strong>te heller med fall där mann<strong>en</strong> visat sig oduglig som försörjare, utan snarare<br />
som <strong>en</strong> variant av det modern gjorde som ung, arbete med olivskörd<strong>en</strong> för att skaffa extra<br />
p<strong>en</strong>gar under <strong>en</strong> period av året. För s<strong>in</strong> man, för grannfruar, för radikala vän<strong>in</strong>nor, måste hon<br />
nog hitta på andra jämförelser med andra pr<strong>in</strong>ciper som grund. (Se vidare Mills, 1940, och<br />
Scott och Lyman.) 6<br />
Låt oss nu övergå till att titta närmare på hur <strong>en</strong> analys av metaforer med<br />
samhällsvet<strong>en</strong>skaplig målsättn<strong>in</strong>g skulle kunna gå till.<br />
Symbolisk realism<br />
D<strong>en</strong> sociolog som har kommit närmast att tänka på metaforer som något metodologiskt är<br />
Richard Brown (1977). Han lägger fram vad han anser vara <strong>en</strong> syntes och ett överskridande<br />
6 Såvitt jag vet har <strong>in</strong>g<strong>en</strong> sådan undersökn<strong>in</strong>g gjorts. Alvaro García Meseguer (1977) har lusläst spanska<br />
akadem<strong>in</strong>s stora ordbok för att påpeka sexistiska def<strong>in</strong>itioner. Han har också försökt g<strong>en</strong>eralisera resultatet, mer<br />
fem<strong>in</strong>istiskt <strong>en</strong>tusiastiskt än l<strong>in</strong>gvistiskt djups<strong>in</strong>nigt. För övrigt handlar spansk kv<strong>in</strong>noforskn<strong>in</strong>g huvudsaklig<strong>en</strong><br />
om resultatet av könsdiskrim<strong>in</strong>er<strong>in</strong>g<strong>en</strong> - ekonomiska och juridiska orättvisor – och <strong>in</strong>te om dess mekanismer.<br />
Och spansk språkforskn<strong>in</strong>g, i d<strong>en</strong> mån d<strong>en</strong> alls är samhällsvet<strong>en</strong>skapligt <strong>in</strong>tresserad, har alldeles tillräckligt med<br />
de pågå<strong>en</strong>de politiska debatterna om språk och nationalism, tvåspråkighet och kulturellt förtryck, och så vidare.<br />
11
mellan positivism och romantik (för att uttrycka sak<strong>en</strong> kort behåller jag dessa sammanfattande<br />
etiketter). Han m<strong>en</strong>ar att de olika filosofiska skolor vi hittills haft <strong>in</strong>te kan tillåtas fortsätta<br />
bekämpa varandra eftersom vi behöver kriterier från flera av dem för att arbeta oss fram mot<br />
<strong>en</strong> giltig samhällsvet<strong>en</strong>skaplig forskn<strong>in</strong>g. Jag anser att han har helt rätt i detta, <strong>en</strong> helt annan<br />
sak är om hans framlagda förslag är något mer än elegant argum<strong>en</strong>ter<strong>in</strong>g. I d<strong>en</strong> mån han<br />
lägger fram konkreta förslag om hur syntes<strong>en</strong> skall byggas upp och utifrån vad, så sker det i<br />
ett kapitel som heter just precis “metafor”.<br />
I s<strong>in</strong> vidaste bemärkelse, <strong>skriver</strong> Brown, är metafor att se något utifrån någont<strong>in</strong>g annats<br />
synv<strong>in</strong>kel. Det <strong>in</strong>nebär att all kunskap är metaforisk. M<strong>en</strong> vi kan urskilja tre typer av<br />
metaforer och parallellt med dem tre sätt att använda metaforer i samhällsvet<strong>en</strong>skap.<br />
För det första kan <strong>en</strong> metafor vara <strong>en</strong> illustration och användas som <strong>en</strong>. Ing<strong>en</strong> påstår att d<strong>en</strong><br />
skall tas bokstavligt eller visa på <strong>in</strong>re relationer, det är <strong>en</strong>bart frågan om <strong>en</strong> suggestiv bild.<br />
M<strong>en</strong> metaforer, för det andra, ligger också bakom modeller – <strong>en</strong> vet<strong>en</strong>skaplig modell är<br />
eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> <strong>in</strong>g<strong>en</strong>t<strong>in</strong>g annat än <strong>en</strong> utarbetad metafor, <strong>en</strong> metafor vars implikationer reds ut och<br />
tydliggörs tills de är fullständigt klara och <strong>in</strong>get mer går att säga och vi redan kan vad d<strong>en</strong>na<br />
metafor/modell kan lära ut, eller också tills dess <strong>in</strong>nebo<strong>en</strong>de motsägelser blir tydliga och dess<br />
användbarhet därmed upphör så att vi får försöka hitta någon annan istället.<br />
En tredje typ av metafor kallar Brown för rotmetafor. De är grundantagand<strong>en</strong> om värld<strong>en</strong>, hur<br />
d<strong>en</strong> ser ut och hur d<strong>en</strong> hänger ihop. Det vill säga, <strong>en</strong> rotmetafor skulle vara ungefär detsamma<br />
som det Kuhn kallar paradigm. Sociologer har använt sig av fem olika rotmetaforer, säger<br />
Brown: samhället har setts som <strong>en</strong> organism och som <strong>en</strong> mask<strong>in</strong>, socialt bete<strong>en</strong>de har setts<br />
som språk, som drama och som spel.<br />
Vi är här <strong>in</strong>te <strong>in</strong>tresserade av rotmetaforer, m<strong>en</strong> det blir upp<strong>en</strong>bart att metaforer har starkt<br />
<strong>in</strong>flytande på vårt tänkande och därmed handlande, när vi tänker efter hur dessa fem<br />
rotmetaforer (de är <strong>in</strong>te de <strong>en</strong>da som använts <strong>in</strong>om sociolog<strong>in</strong>, 7 m<strong>en</strong> de duger utmärkt som<br />
exempel) lett tankarna åt olika håll. Ser man samhället som <strong>en</strong> organism är det lätt att fundera<br />
på vad som håller d<strong>en</strong> frisk, vad som kan ses som sjukdom eller fara, etcetera, och förändr<strong>in</strong>g<br />
blir automatiskt positiv <strong>en</strong>dast som långsam utveckl<strong>in</strong>g, allt annat skulle def<strong>in</strong>itionsmässigt<br />
vara detsamma som organism<strong>en</strong>s död. Ser man samhället som <strong>en</strong> mask<strong>in</strong>, till exempel som <strong>en</strong><br />
dator, blir manipuler<strong>in</strong>g av specialister mera tänkbart, <strong>in</strong>klusive radikala ombyggnader,<br />
medan sådant som motiver<strong>in</strong>gar och kulturella kategoriser<strong>in</strong>gar tappas bort. Så länge<br />
metaforer ses tydligt som sådana, så länge “som om” färgar hela bild<strong>en</strong>, hjälper rotmetaforer<br />
till att visa på ny kunskap och systematisera d<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> om “som om”-kvalitet<strong>en</strong> tappas bort<br />
utvecklas snabbt stora bl<strong>in</strong>da fläckar i våra visioner.<br />
Brown är <strong>in</strong>te orig<strong>in</strong>ell på d<strong>en</strong>na punkt. Han stöder sig bland annat på Kuhn och Burke. Själv<br />
skulle jag vilja referera till Habermas’ <strong>artikel</strong> “Sci<strong>en</strong>ce and Technology as Ideology” (1972),<br />
där han visar hur rationalitets-ideolog<strong>in</strong> i <strong>en</strong> teknologisk samhällsmetafor leder till<br />
specialistvälde och hur demokrati omöjliggörs när politiska frågor def<strong>in</strong>ieras om från<br />
åsiktsfrågor till tekniska frågor, effektivitetsfrågor. Teknokrat<strong>in</strong> legitimerar s<strong>in</strong> makt med <strong>en</strong><br />
rationalitetsmetafor.<br />
7 Geertz (1980) talar om det nya tolkande paradigm som håller på att växa fram i alla samhällsvet<strong>en</strong>skaper och<br />
m<strong>en</strong>ar att detta paradigm baseras huvudsaklig<strong>en</strong>, och i olika komb<strong>in</strong>ationer, på tre analogier: det sociala livet ses<br />
som drama, spel eller text. Detta sista, som Brown <strong>in</strong>te nämner, går tillbaka på Ricoeur (1971). Textanalog<strong>in</strong>,<br />
eller metafor<strong>en</strong>, är speciellt <strong>in</strong>tressant för det synsätt och de metoder jag förespråkar här.<br />
12
“The <strong>in</strong>crease <strong>in</strong> adaptive behavior is, however, only the obverse of the<br />
dissolution of the sphere of l<strong>in</strong>guistically mediated <strong>in</strong>teraction by the structure<br />
of purposive-rational action. This is parallelled subjectively by the<br />
disappearance of the differ<strong>en</strong>ce betwe<strong>en</strong> purposive-rational action and<br />
<strong>in</strong>teraction from the consciousness not only of the sci<strong>en</strong>ces of man, but of m<strong>en</strong><br />
themselves. The concealm<strong>en</strong>t of this differ<strong>en</strong>ce proves the ideological power of<br />
the technocratic consciousness.” (369)<br />
Eller: “The reified models of the sci<strong>en</strong>ces migrate <strong>in</strong>to the sociocultural lifeworld<br />
and ga<strong>in</strong> objective power over the latter’s selfunderstand<strong>in</strong>g. The<br />
ideological nucleus of this consciousness is the elim<strong>in</strong>ation of the dist<strong>in</strong>ction<br />
betwe<strong>en</strong> the practical and the technical.” (374) (Understrykn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> är Habermas’<br />
eg<strong>en</strong>. Med praktisk m<strong>en</strong>ar han ungefär etisk-politisk-<strong>in</strong>teraktionistisk.)<br />
Metaforer får följder och är således <strong>in</strong>te oviktiga för d<strong>en</strong> som vill analysera samhället.<br />
M<strong>en</strong> att jag tar upp Brown här beror mera på att han försöker göra ett utkast till <strong>en</strong><br />
metodologi. Han talar <strong>in</strong>te bara om underförstådda metaforer i vet<strong>en</strong>skapliga paradigm, han<br />
talar om metaforer som företeelser som kan undersökas – äv<strong>en</strong> i s<strong>in</strong> vet<strong>en</strong>skapliga klädedräkt,<br />
“unmask<strong>in</strong>g can be turned on sociology itself.” (233) För det första så m<strong>en</strong>ar han att det är ett<br />
avgörande steg mot självreflektion att se modeller och paradigm som metaforer, eftersom<br />
metaforer def<strong>in</strong>ierar s<strong>in</strong> eg<strong>en</strong> verklighet och därför kan förändra fakta. Det går <strong>in</strong>te att avgöra<br />
hur metaforer skall jämföras med verklighet<strong>en</strong> m<strong>en</strong> det f<strong>in</strong>ns kriterier för hur man väljer<br />
mellan metaforer – och hur man komb<strong>in</strong>erar flera av dem för att undvika bl<strong>in</strong>da fläckar och<br />
skevheter, skulle jag vilja tillägga (se nedan, sidan 25). Brown m<strong>en</strong>ar att vad han föreslår är<br />
relativism, m<strong>en</strong> <strong>in</strong>te som trossats utan som metod. De ontologiska avgörand<strong>en</strong>a får vänta<br />
medan vi undersöker de former g<strong>en</strong>om vilka verklighet<strong>en</strong> visar sig för oss.<br />
Kriterierna för <strong>en</strong> bra metafor sammanfaller med estetiska kriterier, m<strong>en</strong>ar Brown vidare. En<br />
bra metafor är <strong>en</strong>kel och visar tydligt på det d<strong>en</strong> vill visa, d<strong>en</strong> hänger ihop, och så vidare. Om<br />
vi blandar metaforer så anses det stilvidrigt, m<strong>en</strong> det är också logiskt fel, för då kan vi <strong>in</strong>te<br />
bygga ut metafor<strong>en</strong> till <strong>en</strong> modell där ev<strong>en</strong>tuella motsägelser avslöjas. Och liksom <strong>en</strong> metafor<br />
analyseras stilistiskt för spänn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> mellan likhet och olikhet, så beror <strong>en</strong> vet<strong>en</strong>skaplig<br />
metafors användbarhet på rätt grad av isomorfism med det undersökta objektet – om<br />
isomorfism<strong>en</strong> är perfekt lär vi oss <strong>in</strong>g<strong>en</strong>t<strong>in</strong>g nytt, om likhet <strong>in</strong>te föref<strong>in</strong>ns lär vi oss <strong>in</strong>g<strong>en</strong>t<strong>in</strong>g<br />
alls. Vet<strong>en</strong>skaplig verksamhet vilar liksom d<strong>en</strong> konstnärliga på strukturella koher<strong>en</strong>sregler,<br />
<strong>in</strong>te givna fakta, och därför är estetik<strong>en</strong> <strong>en</strong> lämplig refer<strong>en</strong>sram för båda typerna av<br />
verksamhet, i sista hand, fastän de resonerar utifrån olika postulat. Det är just därför vark<strong>en</strong><br />
romantik<strong>en</strong> eller positivism<strong>en</strong> duger, eftersom båda förutsätter <strong>en</strong> klyfta mellan konst och<br />
vet<strong>en</strong>skap.<br />
För Brown f<strong>in</strong>ns kunskap<strong>en</strong> alltid “<strong>in</strong>bäddad” i värld<strong>en</strong>s utformn<strong>in</strong>g. D<strong>en</strong> symboliske<br />
realist<strong>en</strong>, säger han, ser att både vet<strong>en</strong>skap och logik liksom all praktisk verksamhet är olika<br />
världar, <strong>in</strong>g<strong>en</strong> har ontologiskt företräde, verklighet<strong>en</strong> kan <strong>in</strong>te baseras i sista hand vare sig i<br />
övernaturliga väs<strong>en</strong> eller i vet<strong>en</strong>skap<strong>en</strong> som absolut kunskap, utan d<strong>en</strong> framträder g<strong>en</strong>om alla<br />
symbolsystem.<br />
Om sociala problem framträder ur <strong>en</strong> process där någon uppf<strong>in</strong>ner och påtv<strong>in</strong>gar andra vissa<br />
def<strong>in</strong>itioner, då kan analys<strong>en</strong> av sådan verksamhet analyseras och vi kan till exempel ta upp<br />
13
sådana problem som hur motsättn<strong>in</strong>garna i <strong>en</strong> konflikt def<strong>in</strong>ieras och av vem, vad olika<br />
epistemologier får för politiska konsekv<strong>en</strong>ser, och så vidare.<br />
“To understand that formal thought has this power – power to name the right<br />
and the true – is to understand that <strong>in</strong>tellection is a highly political act.” (231) 8<br />
Brown är <strong>in</strong>tresserad av metaforer. Han ger exempel på deras makt. Han drar slutsatser för<br />
sociologer. Han pekar på önskvärdhet<strong>en</strong> av <strong>en</strong> samhällsvet<strong>en</strong>skap som strävar efter att kunna<br />
handskas med politiskt viktiga problem. M<strong>en</strong> har han eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> sagt något om hur det skall<br />
gå till? Möjlig<strong>en</strong>, på ett abstrakt plan. Hans syn på metaforer hjälper oss kanske<br />
metodologiskt om metod betyder ungefär detsamma som vet<strong>en</strong>skapsfilosofi, däremot <strong>in</strong>te om<br />
det betyder något mer praktiskt. För att illustrera metaforiskt: Brown <strong>skriver</strong> om när<strong>in</strong>gslära,<br />
<strong>in</strong>te om recept som går att använda hemma i köket.<br />
“An-trope-ology” 9<br />
Om vi nu stiger ner från höjderna där hela tankeramar, paradigm, ses som metaforer, och tittar<br />
på vad folk i konkreta situationer säger, och om vi då konc<strong>en</strong>trerar oss på de fall när de<br />
använder metaforer, så kan vi ställa frågan: Varför använde d<strong>en</strong> här person<strong>en</strong> d<strong>en</strong> här<br />
metafor<strong>en</strong> just i det här sammanhanget? Vad ville han åstadkomma? Fungerade det? Varför?<br />
Vad fick metafor<strong>en</strong> för följder, hur fortsatte situation<strong>en</strong> att utveckla sig?<br />
Jag skall ta upp fyra exempel på försök till sådan frågeställn<strong>in</strong>g.<br />
1. James Fernandez har i <strong>en</strong> serie artiklar ägnat d<strong>en</strong>na aspekt särskild uppmärksamhet. I <strong>en</strong><br />
<strong>artikel</strong> (1972) argum<strong>en</strong>terar han för att de metaforiska påstå<strong>en</strong>d<strong>en</strong> människor gör om sig<br />
själva påverkar deras bete<strong>en</strong>de. Och därför är metaforer <strong>in</strong>tressant material för antropologer.<br />
“If we have much to learn from pa<strong>in</strong>stak<strong>in</strong>g dissections of our <strong>in</strong>formants’<br />
k<strong>in</strong>ship term<strong>in</strong>ology, diseases, or firewood lexicon, we can also learn from their<br />
powers of ext<strong>en</strong>sion and synthesis.” (42)<br />
Vi kan lära oss om folks känslor, vilket annars är svårt. Och, undrar Fernandez, avväpnande<br />
anglosaxiskt: “Might not there be a structure to s<strong>en</strong>tim<strong>en</strong>t?” (43) M<strong>en</strong> <strong>in</strong>te bara det. “Perhaps<br />
metaphors are not alone arrest<strong>in</strong>g repositories of feel<strong>in</strong>gs. Perhaps they can be strategies <strong>in</strong><br />
respect to feel<strong>in</strong>gs.” (43) Fernandez påpekar att K<strong>en</strong>neth Burke har sagt att ett ordspråk kan<br />
def<strong>in</strong>ieras som <strong>en</strong> strategi för att handskas med <strong>en</strong> situation. Samma sak skulle kunna gälla <strong>en</strong><br />
metafor, och ett ordspråk är faktiskt oftast metaforiskt eftersom det bygger på likhet mellan<br />
två erfar<strong>en</strong>hetsområd<strong>en</strong>.<br />
Man kan se <strong>en</strong> kultur som <strong>en</strong> kvalitetsrymd med n dim<strong>en</strong>sioner, säger Fernandez, och <strong>en</strong><br />
person kan använda metaforer för att flytta sig själv och andra omkr<strong>in</strong>g i önskade riktn<strong>in</strong>gar<br />
längs dessa dim<strong>en</strong>sioner. 10<br />
8 Jfr. Pa<strong>in</strong>e, 1981, och Bloch 1975. Jämför också nedan sidorna 25-26).<br />
9 Ordet är Fernandez (1974) uppf<strong>in</strong>n<strong>in</strong>g.<br />
10 Från Aristoteles och framåt har det hos många metaforteoretiker funnits <strong>en</strong> implicit metafor, ungefär:<br />
“Betydelseuniversum är ett rumsligt unviersum.” Jfr Ricoeur, 1980. Att det knappast går att tala om metaforer<br />
utan att använda metaforer gör <strong>in</strong>te sak<strong>en</strong> lättare!<br />
14
Och d<strong>en</strong> metaforiska förutsägels<strong>en</strong> kan bli självuppfyllande likaväl som andra slags profetior.<br />
Kung<strong>en</strong> kan få höra så ofta att han är ett lejon att han själv kommer att tro på det. För i vårt<br />
<strong>in</strong>nersta är vi osäkra på vad vi eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> är för något. Och människor håller fast vid<br />
metaforer som gör det möjligt för dem att omorganisera s<strong>in</strong> värld på ett sätt som gör vissa<br />
önskvärda sc<strong>en</strong>arios lätta att g<strong>en</strong>omföra eller kanske oundvikliga.<br />
Fernandez föreslår <strong>en</strong> “topografisk” etnografi som studerar rörelserna i d<strong>en</strong> semantiska<br />
rymd<strong>en</strong> och “obta<strong>in</strong> the metaphors that m<strong>en</strong> predicate upon themselves so a to locate the<br />
movem<strong>en</strong>ts they desire to make <strong>in</strong> the culture they occupy.” (57)<br />
Detta skulle kunna leda till kunskap om ev<strong>en</strong>tuellt universella dim<strong>en</strong>sioner och likaså brist på<br />
<strong>in</strong>tegration, klyftor över vilka metaforer <strong>in</strong>te går att tolka därför att sändare och mottagare <strong>in</strong>te<br />
kan göra samma sorts jämförelse mellan olika erfar<strong>en</strong>hetsdomäner. Jag tycker d<strong>en</strong>na sista<br />
tanke, som är ganska perifer i Fernandez framställn<strong>in</strong>g, är speciellt <strong>in</strong>tressant. Metaforer kan<br />
kanske avslöja var de osynliga sprickorna går i samhället utan att man behöver ta ställn<strong>in</strong>g a<br />
priori om <strong>in</strong>tegration eller konflikt föreligger – m<strong>in</strong> gissn<strong>in</strong>g är att både <strong>in</strong>tegration och<br />
konflikt alltid föref<strong>in</strong>ns och att skiljel<strong>in</strong>jerna och sammanlänkn<strong>in</strong>garna är konstfärdigt flätade<br />
<strong>in</strong> i varandra. Metaforstudier kan kanske hjälpa till att kartlägga mönstret. (Se också nedan,<br />
sidorna 23-24, om delkulturer.)<br />
I <strong>en</strong> s<strong>en</strong>are <strong>artikel</strong> försöker Fernandez systematisera dessa tankar (1974). Han räknar upp och<br />
be<strong>skriver</strong> metaforernas uppgifter, “missions”, ett ord jag misstänker att han valt för<br />
allitteration<strong>en</strong>s skull, och <strong>in</strong>te som något sorts funktionalistiskt kännemärke. Vad han m<strong>en</strong>ar<br />
är de sätt på vilka människor använder sig av metaforer för att ori<strong>en</strong>tera sig i värld<strong>en</strong> och<br />
ordna d<strong>en</strong>.<br />
De sju han f<strong>in</strong>ner är:<br />
1. Metaforer ger id<strong>en</strong>titet åt subjekt.<br />
2. Metaforer åstadkommer effektiv rörelse.<br />
3. Metaforer förflyttar subjekt<strong>en</strong> till bra positioner i kvalitetsrymd<strong>en</strong>.<br />
4. Metaforer fungerar som planritn<strong>in</strong>gar för rituellt bete<strong>en</strong>de.<br />
5. Metaforer fyller i tomrum i erfar<strong>en</strong>het<strong>en</strong>, det vill säga överbryggar klyftor i kausalitet<strong>en</strong>.<br />
6. Metaforer hjälper oss att återvända till helhet<strong>en</strong> i erfar<strong>en</strong>het<strong>en</strong>, att undkomma d<strong>en</strong> ständigt<br />
pågå<strong>en</strong>de fragm<strong>en</strong>ter<strong>in</strong>g<strong>en</strong> i våra repres<strong>en</strong>tationer.<br />
7. Metaforer hjälper oss att undslippa konc<strong>en</strong>tration<strong>en</strong> på relationer mellan delar och helhet.<br />
Detta låter krångligt och är det. Fernandez har övergett sitt klara anglosaxiska språk, tydligt<br />
påverkad av Lévi-Strauss och tydlig<strong>en</strong> i <strong>en</strong> ansträngn<strong>in</strong>g att närma antropologi till filosofi och<br />
psykologi. Jag kan <strong>in</strong>te här närmare förklara vad han m<strong>en</strong>ar med var och <strong>en</strong> av de sju<br />
uppgifterna, m<strong>en</strong> helhets<strong>in</strong>trycket är ungefär detsamma som i d<strong>en</strong> förra <strong>artikel</strong>n – han<br />
förespråkar <strong>en</strong> noggrann analys av kulturspecifika metaforer (och metonymer), för de har<br />
“uppgifter” i social <strong>in</strong>teraktion och avslöjar därmed de dim<strong>en</strong>sioner längs vilka de sociala<br />
ske<strong>en</strong>d<strong>en</strong>a rör sig.<br />
Artikeln i fråga publicerades i Curr<strong>en</strong>t Anthropology och är försedd med <strong>en</strong> rad komm<strong>en</strong>tarer<br />
från andra antropologer. Det är <strong>in</strong>tressant att se vad dessa kritiker tar upp i Fernandez <strong>artikel</strong>.<br />
Någon klagar över att Fernandez <strong>in</strong>te uppträtt som litteraturvetare och närmare def<strong>in</strong>ierat vad<br />
som gör metaforer effektiva. Flera klagar på hans obskyra stil. Psykologiska problem, till<br />
exempel runt id<strong>en</strong>tifikation, tas upp, likaså filosofiska runt subjekt-objekt. Ett par kritiker<br />
15
tycker att “expressive culture” är ett suddigt begrepp och att metaforer f<strong>in</strong>ns i alla kulturella<br />
händelser, vilket är <strong>en</strong> metodologisk komm<strong>en</strong>tar och jag antar att det m<strong>en</strong>as att alla sorters<br />
metaforer bör undersökas. M<strong>en</strong> <strong>in</strong>g<strong>en</strong> tar upp det som jag uppfattar som Fernandez syfte med<br />
<strong>artikel</strong>n – och han klagar också själv i sitt svar till kritikerna:<br />
“I had hoped for critique of the several methods of analysis suggested, for I<br />
believe that the analysis of metaphors as produc<strong>in</strong>g movem<strong>en</strong>t <strong>in</strong> n-dim<strong>en</strong>sional<br />
space... offers useful <strong>in</strong>sights <strong>in</strong>to cultural dynamics.” (143)<br />
Kan studiet av metaforer ge kunskap om kulturspecifika kategoriser<strong>in</strong>gar och processer?<br />
Frågan kvarstår. Fernandez är <strong>en</strong> av de få som hittills funderat kr<strong>in</strong>g metaforer i det<br />
perspektivet. Hans kritiker vill <strong>in</strong>te gärna ge sig <strong>in</strong> på detta det c<strong>en</strong>trala och nya i hans<br />
resonemang.<br />
2. En annan antropolog som har försökt använda metaforer som nycklar till främmande<br />
kognitiva kategorier är Keith Basso.<br />
“What the Western Apache tell us is true. Rav<strong>en</strong>s are widows and lightn<strong>in</strong>g is a<br />
boy. (...) And it is important to f<strong>in</strong>d out why. Our best hope for success lies <strong>in</strong><br />
cont<strong>in</strong>u<strong>in</strong>g ethnography, and this means try<strong>in</strong>g to make s<strong>en</strong>se of cont<strong>in</strong>g<strong>en</strong>t facts,<br />
unlabeled semantic categories, rules for language use, and the like. For it is <strong>in</strong><br />
metaphor – perhaps more dramatically than <strong>in</strong> any other form of symbolic<br />
expression – that language and culture come together and display their<br />
fundam<strong>en</strong>tal <strong>in</strong>separability. A theory of one that excludes the other will<br />
<strong>in</strong>evitably do damage to both.” (1976:117)<br />
De västra Apaches Basso har lärt känna tycks vara ett sällsynt metaformedvetet folk. “Wise<br />
words” är <strong>en</strong> speciell g<strong>en</strong>re hos dem, och <strong>en</strong> sorts <strong>in</strong>tellektuell elit ägnar sig särskilt åt att<br />
utveckla och använda metaforer. Det är de som svarar på antropolog<strong>en</strong>s frågor och reder ut på<br />
vilket sätt <strong>en</strong> blixt är <strong>en</strong> pojke – de är båda kvicka, oansvariga, rasar runt utan förutsägbart<br />
mål, och så vidare. Det vill säga, de tar fram <strong>en</strong> rad konnotativa kriterier som i s<strong>in</strong> tur baseras<br />
på outsagda semantiska kategorier – pojkar är oansvariga, till exempel. Basso försökte själv<br />
hitta på likheter och föreslog att korpar var änkor för att båda gick klädda i svart. Det dög <strong>in</strong>te.<br />
Informanterna skrattade och sade att det var kanske sant m<strong>en</strong> det var <strong>in</strong>te viktigt. Basso kunde<br />
så smån<strong>in</strong>gom ställa upp regler för hur jämförelserna skulle göras, bland annat räckte det <strong>in</strong>te<br />
med yttre attribut som färg, klädsel och dylikt. Det skulle handla om bete<strong>en</strong>de och om icke<br />
önskvärda eg<strong>en</strong>skaper.<br />
Basso är här <strong>in</strong>ne på vad jag ovan m<strong>en</strong>ade med d<strong>en</strong> tredje och mest svåråtkomliga grupp<strong>en</strong><br />
kategoriser<strong>in</strong>gar vi kan komma åt i <strong>en</strong> främmande kultur via metaforer, nämlig<strong>en</strong> pr<strong>in</strong>ciperna<br />
för jämförelser.<br />
Basso talar huvudsaklig<strong>en</strong> om metaforers kreativa roll i folks ansträngn<strong>in</strong>gar att fylla ut<br />
semantiska tomrum – <strong>en</strong> av de sju uppgiferna i Fernandez lista. Detta är <strong>in</strong>tressant och borde<br />
vara obligatoriskt som <strong>in</strong>gredi<strong>en</strong>s i god etnografi. M<strong>en</strong> frågan är om <strong>in</strong>te metaforers roll i<br />
skapande av nya sociala omständigheter är viktigare om man sedan vill gå vidare och försöka<br />
säga något om samhället i fråga. Metaforer försöker def<strong>in</strong>iera situationer på nya sätt, tillfälligt<br />
ändra på d<strong>en</strong> sociala struktur<strong>en</strong>, till exempel för att man är missnöjd med d<strong>en</strong> roll man fått sig<br />
tilldelad – kanske av <strong>en</strong> annan metafor i <strong>in</strong>teraktion<strong>en</strong>.<br />
16
M<strong>en</strong> förutom vad man försöker åstadkomma med <strong>en</strong> metafor, och varför, är det <strong>in</strong>tressant hur<br />
det görs, vilka regler som gäller. De är säkerlig<strong>en</strong> <strong>in</strong>te universella. Här har Basso gett ett<br />
noggrant studerat exempel på hur sådana regler kan se ut. M<strong>en</strong> jag undrar om man <strong>in</strong>te kan bli<br />
ännu grundligare. Jag skulle tro att det går att hitta regler som relaterar till mer allmänna<br />
normer i samhället, normer som metaformakar<strong>en</strong> håller sig till och utnyttjar, för att göra s<strong>in</strong><br />
metafor “grammatisk” och förståelig – för det måste d<strong>en</strong> vara, för att få effekt, likaväl som<br />
d<strong>en</strong> måste vara effektiv g<strong>en</strong>om att vara orig<strong>in</strong>ell – och acceptabel, trots att d<strong>en</strong> def<strong>in</strong>ierar om<br />
<strong>en</strong> situation på ett sätt som vissa av deltagarna i d<strong>en</strong> förmodlig<strong>en</strong> <strong>in</strong>te vill acceptera. Äv<strong>en</strong> <strong>en</strong><br />
förlorare måste svälja <strong>en</strong> “bra” metfor. Varför? På grund av reglerna. Vilka regler, vad har de<br />
att säga om sociala relationer, både de omedelbart relevanta i d<strong>en</strong> givna situation<strong>en</strong> och de<br />
som <strong>in</strong>te tillämpas just där m<strong>en</strong> är ofrånkomliga för att de gäller samhället i fråga?<br />
Man skulle kunna anta att reglerna kan ses på följande sätt:<br />
metaregler<br />
(?)<br />
regler regler regler<br />
metafor social handl<strong>in</strong>g X social handl<strong>in</strong>g Y osv.<br />
Frågetecknet markerar <strong>en</strong> okänd mängd undergrupper<strong>in</strong>gar eller mellannivåer. Jag m<strong>en</strong>ar<br />
alltså att det f<strong>in</strong>ns kulturspecifika regler som avgör hur <strong>en</strong> metafor kan se ut och hur d<strong>en</strong> får<br />
användas likaväl som det f<strong>in</strong>ns regler för hur man går över <strong>en</strong> gata eller hur man <strong>skriver</strong> ett<br />
anställn<strong>in</strong>gskontrakt. Jag talar alltså <strong>in</strong>te om det som de flesta metaforforskare konc<strong>en</strong>trerat<br />
sig på, vad som gör <strong>en</strong> metafor effektiv, m<strong>en</strong> i d<strong>en</strong> mån sådana “regler” är kulturspecifika är<br />
de naturligtvis också <strong>in</strong>tressanta för mitt syfte.<br />
Om vi antar att det är mer eller m<strong>in</strong>dre universellt att <strong>en</strong> metafor för att vara effektiv måste<br />
hitta rätt balans mellan likhet och olikhet så kan fortfarande vad som är “rätt” balans skifta<br />
från ett samhälle till ett annat. Klyftan mellan de normala konnotationerna och resultatet – de<br />
nyskapade associationerna, etcetera – vibrerar av betydelse när <strong>en</strong> metafor fungerar, och när<br />
d<strong>en</strong> <strong>in</strong>te gör det är det för att klyftan är löjligt smal eller för att d<strong>en</strong> är för bred för att någon<br />
tråd av spänn<strong>in</strong>g skall uppstå över d<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> bredd<strong>en</strong> kommer alltså att bero av vad som är<br />
normala konnotationer och vilket resultat som avses.<br />
Geertz (1973) ger ett exempel från amerikansk politik. En lag skulle stiftas som<br />
fackför<strong>en</strong><strong>in</strong>garna var emot. I s<strong>in</strong> kampanj för att h<strong>in</strong>dra att lag<strong>en</strong> blev till, kallade<br />
fackför<strong>en</strong><strong>in</strong>garna d<strong>en</strong> för <strong>en</strong> “slave labor act”. Lag<strong>en</strong> kom till i alla fall och jag vill <strong>in</strong>te alls<br />
påstå att d<strong>en</strong> gjorde det därför att fackför<strong>en</strong><strong>in</strong>garnas kampanj baserade sig på <strong>en</strong> misslyckad<br />
metafor, så naiv ställer jag mig <strong>in</strong>te <strong>in</strong>för maktrealiteter. M<strong>en</strong> det säger något om<br />
maktrealiteterna i USA vid tillfället, och om folks sätt att uppfatta dem, att d<strong>en</strong>na metafor föll<br />
platt till mark<strong>en</strong>. Vad det säger vågar jag <strong>in</strong>te här försöka utreda, och Geertz säger <strong>in</strong>g<strong>en</strong>t<strong>in</strong>g<br />
17
om det, m<strong>en</strong> jag m<strong>en</strong>ar alltså att ett möjligt perspektiv på metaforer är detta – vad för slags<br />
kulturspecifika regler och kategoriser<strong>in</strong>gar ligger bakom det som gör att <strong>en</strong> metafor fungerar<br />
eller <strong>in</strong>te fungerar? Om metaforer är mönster som migrerar – vad för slags mönster visar <strong>en</strong><br />
saml<strong>in</strong>g metaforer på, och längs vilka vägar tycks de kunna migrera? Om <strong>en</strong> metaformakare<br />
använder “conv<strong>en</strong>tional means to produce a nonstandard effect” (Black 1980:190), då måste<br />
metaforer <strong>in</strong>te bara gömma på privata avsikter och refer<strong>en</strong>sramar utan på konv<strong>en</strong>tioner –<br />
vilka?<br />
3. Wayne C. Booth (1980) ger ett bra exempel på hur <strong>en</strong> metafor kan fungera i <strong>en</strong> situation<br />
och hur dess effektivitet beror av <strong>in</strong>gredi<strong>en</strong>ser i d<strong>en</strong> situation<strong>en</strong>.<br />
I <strong>en</strong> rättegång i amerikanska Södern där ett m<strong>in</strong>dre bolag anklagade ett stort, m<strong>en</strong> det större<br />
höll på att v<strong>in</strong>na, använde det m<strong>in</strong>dre bolagets advokat vid ett tillfälle följande metafor: “They<br />
got us where they want us. They hold<strong>in</strong>g us up with one hand, their good sharp fish<strong>in</strong>’ knife<br />
<strong>in</strong> the other, and they say<strong>in</strong>’ ‘You jes set still, little catfish, we’re jes go<strong>in</strong>’ to gut ya.”<br />
Advokat<strong>en</strong> för det större bolaget <strong>in</strong>såg ögonblicklig<strong>en</strong> att han hade förlorat! Han <strong>in</strong>såg att<br />
metafor<strong>en</strong> var exakt avpassad för omständigheterna. Booth specificerar: bolag<strong>en</strong>s skilda<br />
storlek, amerikanska värder<strong>in</strong>gar om fair play och underdog, juryn som bestod av sydstatsmän<br />
som uppskattade att höra s<strong>in</strong> dialekt och refer<strong>en</strong>ser till favoritsysselsättn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> fiske, d<strong>en</strong><br />
nämnda fisksort<strong>en</strong> som är lit<strong>en</strong> och <strong>in</strong>off<strong>en</strong>siv, etcetera, etcetera.<br />
Mycket av detta, m<strong>en</strong>ar jag, skulle man kunna sluta sig till, om man <strong>in</strong>te kände till det på<br />
förhand som Booth gör, utifrån det faktum att advokat<strong>en</strong> tog till metafor<strong>en</strong> i ett desperat läge<br />
och att rättegång<strong>en</strong> precis där vände och snabbt avgjordes till det m<strong>in</strong>dre bolagets favör.<br />
M<strong>en</strong> Booths <strong>in</strong>tresse går i andra riktn<strong>in</strong>g<strong>en</strong>, som de flesta metaforforskares: varför var just<br />
d<strong>en</strong> här metafor<strong>en</strong> så effektiv? Jo, man måste ta med kontext<strong>en</strong>, argum<strong>en</strong>terar Booth, och<br />
visar hur effektivitet<strong>en</strong> i metafor<strong>en</strong> beror av d<strong>en</strong>. Detta är alltså metaforskapar<strong>en</strong>s perspektiv –<br />
vad skall jag tänka på om jag vill snickra till <strong>en</strong> bra metafor? Mitt perspektiv är<br />
metafortolkar<strong>en</strong>s: vad behöver jag veta för att förstå vad som avses? Om mitt schema ovan är<br />
någorlunda verklighetstroget är det dock samma regelsaml<strong>in</strong>gar som gäller för båda<br />
perspektiv<strong>en</strong> och speciellt tydligt blir det när metaforer används som social strategi, som i det<br />
här exemplet.<br />
4. Rosaldo och Atk<strong>in</strong>son (1975) har försökt göra precis det jag efterlyser. De går via analys av<br />
metaforer till kunskap om <strong>en</strong> viss typ av kategoriser<strong>in</strong>g av erfar<strong>en</strong>het som ett visst samhälle<br />
gör.<br />
De försöker <strong>in</strong>te först vaska fram <strong>en</strong> rotmetafor eller nyckelsymbol, som till exempel Turner<br />
(1967) och Ortner (1973) föreslår. Istället analyserar de mängder av metaforer som kanske var<br />
och <strong>en</strong> för sig tycks hänga i luft<strong>en</strong> m<strong>en</strong> som sammantagna reflekterar “an underly<strong>in</strong>g system<br />
of mean<strong>in</strong>gs” och därmed fungerar som “a vehicle through which that system is constituted<br />
and reaffirmed.” (45)<br />
Och de lyckas – så vitt jag kan avgöra utan att känna till etnograf<strong>in</strong> för området i fråga – säga<br />
något om relationerna mellan kön<strong>en</strong> utöver sådana vanliga och ofta etnoc<strong>en</strong>triska<br />
beskrivn<strong>in</strong>gar som talar om hur männ<strong>en</strong> har politisk och ekonomisk makt. Ilongots magi visar<br />
på symmetri mellan män och kv<strong>in</strong>nor som matproduc<strong>en</strong>ter, m<strong>en</strong> metaforer från andra<br />
områd<strong>en</strong> visar att männ<strong>en</strong> ändå ses som överlägsna därför att de jagar och jakt<strong>en</strong> är d<strong>en</strong><br />
18
c<strong>en</strong>tralaste av de kulturella traditionerna. Analys<strong>en</strong> känns övertygande för det första därför att<br />
g<strong>en</strong>eraliser<strong>in</strong>garna är välgrundade i verifierbara data (metaforerna <strong>in</strong>om olika sammanhang)<br />
och för det andra för att resultatet är tydligt m<strong>en</strong> <strong>in</strong>te för schematiskt.<br />
Författarna går vidare mot <strong>en</strong> bredare g<strong>en</strong>eraliser<strong>in</strong>g om ev<strong>en</strong>tuellt universella strukturella<br />
ramverk kr<strong>in</strong>g relationerna mellan kön<strong>en</strong> som de antar skulle kunna ligga bakom olika<br />
kulturspecifika symboliska repres<strong>en</strong>tationer. Deras teoretiska bas är strukturalistisk. M<strong>en</strong> vare<br />
sig man delar deras utgångspunkt och målsättn<strong>in</strong>g eller <strong>in</strong>te, måste man erkänna att de har<br />
gjort det de själva uttrycker så här:<br />
“By exam<strong>in</strong><strong>in</strong>g the metaphors which Ilongots use <strong>in</strong> magic, we showed how a<br />
wealth of diverse images provides a redundant and affectively lad<strong>en</strong> statem<strong>en</strong>t of<br />
the mean<strong>in</strong>gs which Ilongots assign to the relations of the sexes.” (...) “At the<br />
same time, systematic connections among metaphors give s<strong>en</strong>se and order to<br />
<strong>in</strong>dividual experi<strong>en</strong>ce by relat<strong>in</strong>g it to more abstract and g<strong>en</strong>eralized concerns.”<br />
(68-69)<br />
Med andra ord, de har utgått från metaforer, de metaforer som används av <strong>en</strong> giv<strong>en</strong> saml<strong>in</strong>g<br />
människor runt ett speciellt tema, och ur d<strong>en</strong> har de utläst något om värder<strong>in</strong>gar och<br />
kategoriser<strong>in</strong>gar. Därmed har de fått <strong>en</strong> ny sorts data på <strong>en</strong> högre abstraktionsnivå som i s<strong>in</strong><br />
tur kan användas i något annat syfte. Metaforanalys kan aldrig vara självändamål så länge det<br />
är samhällsvet<strong>en</strong>skap vi sysslar med, det är bara fråga om att grunda samhällsvet<strong>en</strong>skapliga<br />
g<strong>en</strong>eraliser<strong>in</strong>gar bättre i fakta utan att överge helhetssyn och övertygels<strong>en</strong> att kvalitativa<br />
metoder kan ge viktigare kunskap än vad kvantitativa i isoler<strong>in</strong>g kan.<br />
Ett femte exempel på antropologisk metaforanalys skulle kunna vara d<strong>en</strong> saml<strong>in</strong>g studier med<br />
två <strong>in</strong>tressanta teoretiska förord som Sapir och Crocker givit ut (1977). D<strong>en</strong> kan nog anses<br />
vara något av det viktigaste som gjorts av antropologer på området. James Howe har där till<br />
exempel analyserat hövd<strong>in</strong>gars metaforer hos Cuna-<strong>in</strong>dianerna längs tre l<strong>in</strong>jer. För det första<br />
be<strong>skriver</strong> han de vanligaste metaforiska jämförelserna, vilka termer som går ihop med vilka;<br />
för det andra be<strong>skriver</strong> han hur metaforer används i social <strong>in</strong>teraktion; för det tredje försöker<br />
han via metaforerna säga något om Cunas politiska pr<strong>in</strong>ciper.<br />
Det är d<strong>en</strong> tredje typ<strong>en</strong> av metaforstudier som jag förespråkar här. Det övriga är beskrivn<strong>in</strong>g<br />
och d<strong>en</strong> är viktig och <strong>in</strong>tressant, m<strong>en</strong> metaforer som data för att säga något om något annat<br />
har Howe <strong>en</strong>dast i d<strong>en</strong> tredje l<strong>in</strong>j<strong>en</strong>. Saml<strong>in</strong>g<strong>en</strong> i övrigt håller sig huvudsaklig<strong>en</strong> till det som<br />
motsvarar Howes första två l<strong>in</strong>jer.<br />
I sitt förord m<strong>en</strong>ar Crocker att detta är som det bör vara och han vänder sig uttalat emot<br />
sökandet efter nyckelmetaforer för att komma åt någon sorts ess<strong>en</strong>s i <strong>en</strong> främmande kultur,<br />
som han m<strong>en</strong>ar att till exempel Geertz gjort i s<strong>in</strong> berömda bal<strong>in</strong>esiska tuppfäktn<strong>in</strong>gsanalys<br />
(Geertz, 1973) eller Bateson i Nav<strong>en</strong> (1958). Ett sådant tillvängagångssätt gör <strong>in</strong>te samhäll<strong>en</strong>s<br />
komplexitet rättvisa, säger Crocker. Han ger (1977:38) ett schema på tre strategier, tre sätt på<br />
vilka metaforer används socialt, och han m<strong>en</strong>ar att antropologer oftast fokuserat på ett av<br />
dem, hans tredje, som <strong>en</strong> “väg <strong>in</strong>” i det främmande. Jag m<strong>en</strong>ar här att alla tre strategierna kan<br />
användas som <strong>en</strong> väg <strong>in</strong> i det främmande och att det är givande alldeles speciellt just för att<br />
komma åt komplexitet. M<strong>en</strong> i motsats till Crocker talar jag fortfarande om metaforer som data<br />
och <strong>in</strong>te som speciella studieobjekt, självändamål.<br />
19
Man skulle kunna säga att det Sapir och Crocker pres<strong>en</strong>terar är etnografi om metaforer medan<br />
jag föreslår etnografi med (med hjälp av) metaforer. “Om”-variant<strong>en</strong> är också <strong>in</strong>tressant och<br />
utgör dessutom nyttig, kanske nödvändig, bakgrundskunskap för “med”-variant<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> jag<br />
f<strong>in</strong>ner d<strong>en</strong> vara <strong>en</strong> smalare sysselsättn<strong>in</strong>g.<br />
För att ta exemplet med Geertz’ tuppfäktn<strong>in</strong>g: Tuppfäktn<strong>in</strong>gar kanske är <strong>in</strong>tressanta i sig. De<br />
kanske går att jämföra på olika sätt och klassificera varianter <strong>in</strong>om <strong>en</strong> kultur eller förekomster<br />
och användn<strong>in</strong>gar av dem i olika samhäll<strong>en</strong>... M<strong>en</strong> Geertz gör något annat, han använder<br />
tuppfäktn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> som utgångspunkt för att säga något om det samhälle där d<strong>en</strong> förekommer.<br />
(Och för att kunna göra det måste han först förstå sig på tuppfäktn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> som sådan, givetvis.)<br />
Jag hoppas att m<strong>in</strong> avsedda parallell (analogi, metafor...) är tydlig.<br />
M<strong>en</strong> jag håller med Crocker om att det är riskabelt att välja ut <strong>en</strong> nyckelmetafor på detta sätt.<br />
Det är <strong>in</strong>te heller vad jag föreslår. Jag föreslår <strong>in</strong>samlande av rikligt med metaforer för att ur<br />
dem destillera fram vad som håller på att hända, med all hänsyn till varierande grupper och<br />
situationer, just för att undgå fallgrop<strong>en</strong> med det för tidiga g<strong>en</strong>eraliserandet. Sapirs och<br />
Crockers teori, baserad på K<strong>en</strong>neth Burke, om retorik som handl<strong>in</strong>g, som skapande av<br />
samhälleliga omständigheter och <strong>in</strong>te <strong>en</strong>bart reflexer av dem, är användbar i <strong>en</strong> sådan<br />
undersökn<strong>in</strong>g.<br />
Och Crocker vänder sig också emot “the other extreme, the contextual approach”, som han<br />
anser vara lika begränsande.<br />
“...it would seem at least <strong>in</strong>terest<strong>in</strong>g to utilize a sort of Burkean analysis of the<br />
g<strong>en</strong>eral <strong>in</strong> the particular, rather than the reverse, or of the particular tak<strong>en</strong> as<br />
someth<strong>in</strong>g uniquely itself.” (1977:66)<br />
Jag kommer tillbaka till d<strong>en</strong> gamla svårighet<strong>en</strong> med det subjektiva versus det objektiva, i<br />
metoder såväl som i data. Metaforer kan ses som försök att förklara något med hjälp av något<br />
bättre känt. Och de kan användas strategiskt och handlar då om värder<strong>in</strong>gar. Det spelar <strong>in</strong>g<strong>en</strong><br />
roll om det gäller kulturellt etablerade metaforer, som i ordspråk eller ritualer eller talesätt,<br />
eller om det är <strong>en</strong> <strong>in</strong>divids spontana och orig<strong>in</strong>ella <strong>en</strong>gångsuppf<strong>in</strong>n<strong>in</strong>g – metaforer kan <strong>in</strong>te<br />
vara subjektiva i s<strong>in</strong>a mekanismer för då skulle de <strong>in</strong>te fungera, medan de däremot<br />
naturligtvis ofta är subjektiva i det de försöker förklara eller i hur de värderar. Om de används<br />
i övertaln<strong>in</strong>gssyfte måste de hålla sig <strong>in</strong>om de kulturella premisserna för vad som är<br />
jämförbart, vad som är välkänt, och så vidare. Metaforer är både orig<strong>in</strong>ella och kulturbundna.<br />
Därför är de <strong>en</strong> bro, eller väg till <strong>en</strong> bro, över klyftan mellan det subjektiva och det objektiva.<br />
Och metaforer har historia, så förutom att de kan säga något om vad som är/var välkänt eller<br />
högt värderat i samhäll<strong>en</strong> som kan vara både geografiskt och tidsmässigt avlägsna, kan de<br />
kanske också säga något om förändr<strong>in</strong>g, detta hala f<strong>en</strong>om<strong>en</strong>. Som Worth (1974) säger, det<br />
handlar både om att för<strong>en</strong>a saker i <strong>en</strong>lighet med vad de är och i <strong>en</strong>lighet med vad de <strong>in</strong>te är.<br />
Det är <strong>en</strong> fråga om “fit”, passform. Och d<strong>en</strong>na “fit” är <strong>in</strong>te <strong>en</strong> gång för alla giv<strong>en</strong> och d<strong>en</strong> är<br />
def<strong>in</strong>itivt <strong>in</strong>te universell.<br />
Alltså skulle metaforanalys vara ett steg på väg<strong>en</strong> mot de nya antropologiska teorier som<br />
Turner (1977) efterlyser:<br />
“We have to develop strategies for ascerta<strong>in</strong><strong>in</strong>g how the actors deal with<br />
discrepant norms: what are their standards of appropriat<strong>en</strong>ess, how they assess the<br />
20
espective weigh<strong>in</strong>gs of stated and unstated rules, <strong>in</strong> short, how they assign<br />
mean<strong>in</strong>g to their transactions and <strong>in</strong>teractions.” (64)<br />
Detta måste belysas om man antar att kultursystem dels måste vidmakthålla sig själva, dels<br />
måste anpassa sig till föränderliga omständigheter och äv<strong>en</strong> påverka förändr<strong>in</strong>g<strong>en</strong>. Ett sådant<br />
antagande bör ligga bakom <strong>en</strong> processuell syn på kultur, vilket är vad Turner talar om i d<strong>en</strong><br />
citerade <strong>artikel</strong>n. Jämför också Moore (1976) om anpassn<strong>in</strong>gs- och regulariser<strong>in</strong>gsprocesser<br />
och obestämdhet.<br />
Experi<strong>en</strong>tialism<br />
Att metaforer kan utgöra <strong>en</strong> bro mellan det subjektiva och det objektiva har blivit <strong>en</strong><br />
utgångspunkt för George Lakoff och Mark Johnson i ett nyutkommet verk, Metaphors we live<br />
by (1980). De m<strong>en</strong>ar att de kan föreslå <strong>en</strong> syntes mellan subjektivism och objektivism, och de<br />
kallar sitt förslag för experi<strong>en</strong>tialism.<br />
Efter <strong>en</strong> kritik av båda skolornas brister förklarar de varför båda har överlevt trots alla strider.<br />
Båda har viktiga funktioner. Båda söker efter förståelse, d<strong>en</strong> <strong>en</strong>a av yttre företeelser, d<strong>en</strong><br />
andra av <strong>in</strong>re aspekter på värld<strong>en</strong>. Lakoff och Johnson m<strong>en</strong>ar att dessa målsättn<strong>in</strong>gar <strong>in</strong>te är<br />
motsatta utan komplem<strong>en</strong>terar varandra. De visar det g<strong>en</strong>om s<strong>in</strong> metaforanalys. Tyvärr f<strong>in</strong>ns<br />
det <strong>in</strong>te plats här för att ge <strong>en</strong> detaljerad redogörelse för hur de går tillväga, m<strong>en</strong> de gör d<strong>en</strong><br />
grundligaste g<strong>en</strong>omgång jag hittills stött på av vad metaforer kan åstadkomma och hur de ser<br />
ut. De kommer betydligt närmare användbara recept än några andra av de här citerade<br />
författarna.<br />
Allt jag kan göra här är att ta upp några av de frågor som blir av vikt för mitt förslag om<br />
analys av metaforer som metodik i samhällsvet<strong>en</strong>skapliga undersökn<strong>in</strong>gar och summera<br />
Lakoffs och Johnsons svar.<br />
D<strong>en</strong> mest grundläggande frågan är: Hur skall vi se på kommunikation?<br />
D<strong>en</strong> vanligaste syn<strong>en</strong> i språkvet<strong>en</strong>skap<strong>en</strong> är d<strong>en</strong> som Lakoff och Johnson kallar för conduitmetafor<strong>en</strong>,<br />
eller som man skulle kunna kalla postpaketsyn<strong>en</strong>. Vi har <strong>en</strong> sändare och <strong>en</strong><br />
mottagare och sändar<strong>en</strong> paketerar, kodifierar, det han avser skicka till mottagar<strong>en</strong> i lämpliga<br />
ljudvågor eller skrivteck<strong>en</strong>, och mottagar<strong>en</strong> avkodifierar sedan, öppnar paketet. Grund<strong>en</strong> till<br />
d<strong>en</strong>na syn är uppfattn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> att betydelse är något i sig, något objektivt, något fristå<strong>en</strong>de från<br />
mänsklig förståelse. Betydels<strong>en</strong> hos ord ligger alltså i ord<strong>en</strong> och kan skickas från sändare till<br />
mottagare och uppfattas korrekt på villkor att kodifier<strong>in</strong>g och avkodifier<strong>in</strong>g försiggår korrekt.<br />
Språkvet<strong>en</strong>skap<strong>en</strong> handlar om hur kodifier<strong>in</strong>g och avkodifier<strong>in</strong>g går till och försöker ställa<br />
upp regler för språkets över<strong>en</strong>sstämmelse med d<strong>en</strong> yttre verklighet<strong>en</strong>, sann<strong>in</strong>gsvillkor, så att<br />
kommunikation<strong>en</strong> skall kunna bli så fri som möjligt från missförstånd och fel.<br />
Lakoff och Johnson m<strong>en</strong>ar att verklighet<strong>en</strong> <strong>in</strong>te består av t<strong>in</strong>g med <strong>in</strong>nebo<strong>en</strong>de eg<strong>en</strong>skaper<br />
utan att betydelse är ett resultat av <strong>in</strong>teraktion. Betydelse uppstår alltså i själva<br />
kommunikation<strong>en</strong> och paketsyn<strong>en</strong> blir otillämplig.<br />
(Om vi f<strong>in</strong>ner att <strong>en</strong> grupp människor har <strong>en</strong> paketsyn på kommunikation är alltså det <strong>en</strong><br />
metafor som vi kan analysera och via d<strong>en</strong> nå fram till diverse slutsatser om deras syn på<br />
verklighet<strong>en</strong> – detta är ett exempel på vad jag m<strong>en</strong>ar metaforanalys kan vara bra till!)<br />
21
Om betydels<strong>en</strong> låg hos <strong>in</strong>nebo<strong>en</strong>de eg<strong>en</strong>skaper hos t<strong>in</strong>g<strong>en</strong>, skulle <strong>in</strong>te metaforer kunna skapa<br />
betydelse och uttrycket metaforiska begrepp skulle bli <strong>en</strong> självmotsägelse. Allt metaforer<br />
skulle kunna göra vore att påpeka redan föreliggande objektiva likheter.<br />
En sådan syn på kommunikation leder alltså till att metaforer blir något ganska marg<strong>in</strong>ellt.<br />
M<strong>en</strong> Lakoff och Johnson visar rakt ig<strong>en</strong>om s<strong>in</strong> bok hur metaforer f<strong>in</strong>ns överallt i språk och<br />
handl<strong>in</strong>g och tycks vara <strong>en</strong> grundläggande mekanism för människor i ansträngn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> att<br />
handskas med s<strong>in</strong> erfar<strong>en</strong>het. Alltså måste <strong>en</strong> kommunikationssyn som <strong>in</strong>te tillåter någon<br />
större uppmärksamhet <strong>in</strong>för ett så viktigt f<strong>en</strong>om<strong>en</strong> vara defekt.<br />
Istället föreslår Lakoff och Johnson följande kommunikationssyn:<br />
Betydelse är något man förhandlar sig fram till i <strong>in</strong>teraktion. T<strong>in</strong>g och erfar<strong>en</strong>heter har <strong>in</strong>te<br />
<strong>in</strong>nebo<strong>en</strong>de eg<strong>en</strong>skaper förrän deras relevanta dim<strong>en</strong>sioner blivit def<strong>in</strong>ierade för de människor<br />
som skall tala om dem. Objekt<strong>en</strong> är alltså relativa till våra <strong>in</strong>teraktioner med värld<strong>en</strong> och våra<br />
egna projektioner på d<strong>en</strong>. Kategorier är <strong>in</strong>te stelt fixerade utan är erfar<strong>en</strong>hetsgestalter som<br />
def<strong>in</strong>ieras via prototyper.<br />
Exempel: Enligt <strong>en</strong> objektivistisk syn skulle det gå att fastställa objektiva sann<strong>in</strong>gsvillkor för<br />
sats<strong>en</strong>: “Dimman låg framför berget.” Det skulle f<strong>in</strong>nas <strong>en</strong> <strong>en</strong>het “dimma”, <strong>en</strong> <strong>en</strong>het “berg”<br />
och <strong>en</strong> relation “framför”, och man skulle kunna iaktta värld<strong>en</strong> och avgöra om <strong>en</strong> sådan<br />
relation förelåg mellan de båda <strong>en</strong>heterna.<br />
M<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt d<strong>en</strong> experi<strong>en</strong>tialistiska syn<strong>en</strong> är dimma <strong>in</strong>te ett t<strong>in</strong>g med fasta eg<strong>en</strong>skaper och<br />
gränser, <strong>in</strong>te heller berg. Det är <strong>en</strong> över<strong>en</strong>skommelse i <strong>en</strong> språkgem<strong>en</strong>skap som avgör vad<br />
som kallas dimma (och <strong>in</strong>te exempelvis dis, moln, tjocka, och så vidare) och var <strong>en</strong> sådan<br />
suddig företeelse börjar och slutar, och detsamma gäller berg, som <strong>in</strong>te heller har några<br />
objektiva gränser i rummet eller som typ-objekt, fast det kan tyckas vara m<strong>in</strong>dre suddigt än<br />
dimma. Slutlig<strong>en</strong> gäller detta också relation<strong>en</strong> “framför”. Det är svårare att förstå. M<strong>en</strong><br />
exempelvis <strong>en</strong> Hausa skulle säga att dimman var bakom berget i d<strong>en</strong> situation där <strong>en</strong> europé<br />
eller amerikan skulle säga att d<strong>en</strong> var framför. Ett berg har <strong>in</strong>get ansikte, utan det att vi kan<br />
säga att något ligger framför eller bakom ett berg beror på att vi projekterar oss själva på<br />
värld<strong>en</strong> och det kan man göra på olika sätt. När <strong>en</strong> europé tittar på ett berg tänker han sig<br />
ungefärlig<strong>en</strong> att berget tittar tillbaka, är vänt emot honom. En Hausa däremot tänker sig att<br />
berget (eller <strong>en</strong> boll eller ett hus...) är vänt i samma riktn<strong>in</strong>g som han själv och alltså vänder<br />
rygg<strong>en</strong> till. (Exemplet ges av författarna.)<br />
När Lakoff och Johnson förkastar d<strong>en</strong> objektivistiska kommunikationssyn<strong>en</strong> betyder det <strong>in</strong>te<br />
att de m<strong>en</strong>ar att allt<strong>in</strong>g är subjektivt. Vår erfar<strong>en</strong>het är strukturerad. Experi<strong>en</strong>tiella gestalter<br />
gör att struktur<strong>en</strong> <strong>in</strong>te är arbiträr. Dessutom är betydelse social och <strong>in</strong>te privat, som d<strong>en</strong><br />
romantiska tradition<strong>en</strong> har hävdat, och följaktlig<strong>en</strong> kan d<strong>en</strong> sociala verklighet<strong>en</strong> ses som<br />
något objektivt givet i <strong>en</strong> giv<strong>en</strong> situation. Förståelse framträder ur <strong>in</strong>teraktion<strong>en</strong> med<br />
omgivn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> och med andra människor, det vill säga med d<strong>en</strong> fysiska och sociala<br />
verklighet<strong>en</strong>, och begränsas alltså av d<strong>en</strong>na <strong>in</strong>teraktion.<br />
“We understand our experi<strong>en</strong>ce directly wh<strong>en</strong> we see it as be<strong>in</strong>g structured<br />
coher<strong>en</strong>tly <strong>in</strong> terms of gestalts that have emerged directly from <strong>in</strong>teraction with<br />
and <strong>in</strong> our <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t. We understand experi<strong>en</strong>ce metaphorically wh<strong>en</strong> we use a<br />
gestalt from one doma<strong>in</strong> of experi<strong>en</strong>ce to structure experi<strong>en</strong>ce <strong>in</strong> another doma<strong>in</strong>.”<br />
(230)<br />
22
Och sådan förståelse kan vi kommunicera. Vi kan visserlig<strong>en</strong> ha olika sorters erfar<strong>en</strong>heter och<br />
kanske vi därför <strong>in</strong>te kan kommunicera fullständigt och alldeles adekvat vad vi m<strong>en</strong>ar. M<strong>en</strong><br />
via metaforer kan vi åtm<strong>in</strong>stone delvis kommunicera äv<strong>en</strong> erfar<strong>en</strong>heter vi <strong>in</strong>te delar och det är<br />
möjligt tack vare d<strong>en</strong> naturliga struktur<strong>en</strong> i vår erfar<strong>en</strong>het. Det är d<strong>en</strong>na naturliga struktur vi<br />
måste komma <strong>in</strong> till i analys<strong>en</strong> av metaforer.<br />
Svaret på nästa viktiga fråga f<strong>in</strong>ns <strong>in</strong>byggt i kommunikationssyn<strong>en</strong>. Hur mycket kan man<br />
g<strong>en</strong>eralisera, och hur brett, från de resultat metaforanalys ger?<br />
Det som gör metaforerna förståeliga måste vara något gem<strong>en</strong>samt. Inte det man försöker<br />
förklara via metaforer; att <strong>en</strong> metafor behövs är snarare teck<strong>en</strong> på att något <strong>in</strong>te är gem<strong>en</strong>samt.<br />
Målsättn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> bör vara att just i spelet mellan det som tas för givet som förklar<strong>in</strong>gsgrund och<br />
det som behöver förklaras se <strong>en</strong> ledtråd till hur pass gem<strong>en</strong>samma diverse kategoriser<strong>in</strong>gar<br />
och betydelser är i ett samhälle. Och kanske var gränserna går för olika gem<strong>en</strong>samma<br />
betydelser, vilket vore ett steg på väg<strong>en</strong> mot <strong>en</strong> klarare förståelse av begreppet delkultur.<br />
Svårighet<strong>en</strong> med detta begrepp – och nödvändighet<strong>en</strong> i att försöka göra det användbart! –<br />
ligger ju just i att delkulturer <strong>in</strong>te kan ses som <strong>en</strong> saml<strong>in</strong>g pusselbitar som kan läggas ihop<br />
g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> <strong>en</strong>kel addition och tillsammans och utan rest utgöra <strong>en</strong> helhet. Det är också svårt att<br />
se <strong>en</strong> hierarkisk bild, eftersom olika delar överlappar på olika sätt – hur är det till exempel<br />
med kön, klass och nationell bakgrund i Sverige i dag? Hannerz (1980) påpekar att<br />
delkulturer <strong>in</strong>te bara påverkas av d<strong>en</strong> helhet de <strong>in</strong>går i, och i någon mån påverkar d<strong>en</strong>, utan att<br />
de också påverkar varandra. För att kartlägga hur utbredda olika “kollektiva medvetand<strong>en</strong>” är,<br />
säger Hannerz, måste vi rikta uppmärksamhet<strong>en</strong> mot de externa former som används för att<br />
skapa och vidmakthålla dem, varibland språket är d<strong>en</strong> viktigaste (m<strong>en</strong> <strong>in</strong>te d<strong>en</strong> <strong>en</strong>da).<br />
(1980:7)<br />
“Kultur <strong>in</strong>nebär effektiv kommunikation.” (...) “Delkulturers gränser, kanske ofta<br />
vagt markerade, går där budskap förstärks, försvagas, eller upphör att nå fram.”<br />
(1980:8-9)<br />
Just de punkter där budskap upphör att nå fram, m<strong>en</strong>ar jag, borde kunna preciseras via studier<br />
av metaforanvändn<strong>in</strong>g<strong>en</strong>s krav på tre sorters gem<strong>en</strong>samma premisser: för att <strong>en</strong> metafor skall<br />
förstås måste det som antas vara välkänt också vara det och på liknande sätt för sändare och<br />
mottagare; det som skall förklaras bör vara <strong>in</strong>tressant på ett liknande sätt för båda (fast det<br />
kanske är olika välkänt eller har tolkats på olika sätt); och pr<strong>in</strong>ciperna för jämförelse får <strong>in</strong>te<br />
vara av olika slag. (Se också ovan sidan 10.)<br />
Detta kan gälla i olika hög grad för olika samtalsämn<strong>en</strong> och för olika komb<strong>in</strong>ationer av<br />
samtalspartner. Metaforanalyser bör göra det möjligt att gå bortom ett sådant här allmänt<br />
antagande och beskriva förhålland<strong>en</strong>a, gränserna för förståelse eller givande<br />
betydelseförhandl<strong>in</strong>gar. Det kan kanske också bli möjligt att närmare beskriva sådant som<br />
“förståelse” och “gem<strong>en</strong>samma premisser”, som <strong>in</strong>te är några <strong>en</strong>hetliga företeelser utan ofta<br />
ganska breda cont<strong>in</strong>ua från nästan total <strong>in</strong>levelse till mycket ytliga m<strong>en</strong> fungerande<br />
<strong>in</strong>teraktioner. (Detta följer av <strong>in</strong>teraktionssyn<strong>en</strong> på betydelse.)<br />
För att återvända till Lakoff och Johnson, säger de att objektivitet <strong>in</strong>te kräver universellt<br />
giltiga synpunkter. Frånvaron av <strong>in</strong>nebo<strong>en</strong>de betydelser skulle alltså <strong>in</strong>te göra g<strong>en</strong>eraliser<strong>in</strong>gar<br />
omöjliga. M<strong>en</strong> naturligtvis måste man medge att d<strong>en</strong> “reasonable objectivity” de kommer<br />
23
fram till kanske <strong>in</strong>te är möjlig när begreppssystem eller värder<strong>in</strong>gar står i konflikt. När<br />
värder<strong>in</strong>gar och det som tas för givet <strong>in</strong>te sammanfaller är förståelse speciellt svårt, m<strong>en</strong> d<strong>en</strong><br />
är möjlig g<strong>en</strong>om “negotiation of mean<strong>in</strong>g.” Alldeles speciellt behövs då <strong>in</strong>sikt<strong>en</strong> att olika<br />
synsätt f<strong>in</strong>ns, samt tålamod, flexibilitet, och så vidare. Det gäller att hitta d<strong>en</strong> rätta metafor<strong>en</strong><br />
för att kommunicera de relevanta delarna av icke gem<strong>en</strong>samma erfar<strong>en</strong>heter.<br />
“You slowly figure out what you have <strong>in</strong> common, what it is safe to talk about,<br />
how you can communicate unshared experi<strong>en</strong>ce or create a shared vision.” (231-<br />
232)<br />
Antropologer bör i detta känna ig<strong>en</strong> vad de faktiskt gör i deltagande observation och som gör<br />
att förståels<strong>en</strong> förändras vartefter man med tid<strong>en</strong> tränger djupare <strong>in</strong> i det främmande.<br />
D<strong>en</strong> gamla uppdeln<strong>in</strong>g<strong>en</strong> i levande och döda metaforer mister på sätt och vis s<strong>in</strong> betydelse<br />
med detta synsätt. Givetvis f<strong>in</strong>ns det <strong>en</strong> skillnad, eftersom döda metaforer upplevs som om de<br />
vore bokstavliga. M<strong>en</strong> <strong>en</strong> viktigare skillnad är d<strong>en</strong> mellan sådant som tas för givet och kan<br />
användas som förklar<strong>in</strong>gsgrund, vare sig det är döda metaforer eller bokstavliga uttryck eller<br />
sådant som fortfarande uppfattas som metaforer eller liknelser (<strong>en</strong> annan uppdeln<strong>in</strong>g som i<br />
stora styck<strong>en</strong> mister s<strong>in</strong> betydelse liksom d<strong>en</strong> mellan metaforer och metonymer), å <strong>en</strong>a sidan<br />
och å d<strong>en</strong> andra, sådana metaforer som skapas i kommunikationsögonblicket för att leta efter<br />
gem<strong>en</strong>samma förståelsegrunder.<br />
En fråga som blir mycket viktig är: Hur c<strong>en</strong>trala är metaforer i vårt liv? Lakoff och Johnson<br />
visar det, som sagt, g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> noggrann g<strong>en</strong>omgång av de viktigaste grunderna för metaforer i<br />
<strong>en</strong>gelska språket, så som till exempel “mer är upp”, “bättre är mer” med flera, varav de flesta<br />
går att överföra till sv<strong>en</strong>ska förhålland<strong>en</strong>. De diskuterar hur metaforer och kulturer stämmer<br />
över<strong>en</strong>s s<strong>in</strong>semellan och med sig själva. De skiljer på ontologiska och strukturella metaforer.<br />
De tar upp personifier<strong>in</strong>g och metonym. De undersöker motsägelser och kommer fram till att<br />
“coher<strong>en</strong>ce” <strong>in</strong>te är samma sak som “consist<strong>en</strong>cy”. De visar hur metaforisk strukturer<strong>in</strong>g är<br />
partiell och vad det får för konsekv<strong>en</strong>ser för vår verklighetsuppfattn<strong>in</strong>g (se till exempel ovan,<br />
sidan 12, om samhällsvet<strong>en</strong>skapliga metaforer, som “samhället är <strong>en</strong> organism”!). Och så<br />
vidare. Med andra ord försöker de beskriva metaforer på ett sätt som visar varför metaforer är<br />
så vanliga i alla språk och varför de tycks kunna fungera så bra som förklar<strong>in</strong>gar, som<br />
utökn<strong>in</strong>g av kunskap, trots att deras funktionssätt är så svårt att beskriva för<br />
språkvet<strong>en</strong>skapare och filosofer. Och de tar upp de flesta av de frågor jag i början av detta<br />
papper nämnde som de vanliga i metaforlitteratur<strong>en</strong> och svar<strong>en</strong> passas <strong>in</strong> i ett system.<br />
Detta system utgår ifrån att metaforer kan fungera som ett sorts handtag på d<strong>en</strong> verkliga m<strong>en</strong><br />
svårgripbara verklighet<strong>en</strong>.<br />
“The primary function of metaphor is to provide a partial understand<strong>in</strong>g of one<br />
k<strong>in</strong>d of experi<strong>en</strong>ce <strong>in</strong> terms of another. (...) This may <strong>in</strong>volve preexist<strong>in</strong>g isolated<br />
similarities, the creation of new similarities, and more.” (153-154)<br />
I d<strong>en</strong>na funktion kan de flesta av Fernandez “missions” passas <strong>in</strong>.<br />
Metaforer har förutsättn<strong>in</strong>gar och konsekv<strong>en</strong>ser via vilka de betonar och gör<br />
sammanhängande vissa aspekter av vår erfar<strong>en</strong>het. Därvid kan de skapa verklighet för oss,<br />
särskilt social verklighet. När människor agerar utifrån något de tror på, kommer verklighet<strong>en</strong><br />
24
att ytterligare närma sig metafor<strong>en</strong>, så att metafor<strong>en</strong> kan komma att fungera som<br />
självuppfyllande profetia.<br />
Som exempel här tar Lakoff och Johnson ett uttalande av presid<strong>en</strong>t Carter där han förklarade<br />
att <strong>en</strong>ergikris<strong>en</strong> var att betrakta som ett krig. Därig<strong>en</strong>om fick situation<strong>en</strong> följder, presid<strong>en</strong>t<strong>en</strong><br />
kunde begära uppoffr<strong>in</strong>gar av folket, han kunde tala om prioriter<strong>in</strong>gar och om fi<strong>en</strong>der. Någon<br />
annan föreslog <strong>en</strong> helt annan metafor, om <strong>en</strong> mjuk och <strong>en</strong> hård väg till <strong>en</strong>ergi. M<strong>en</strong> presid<strong>en</strong>t<br />
Carter hade mer makt och hans metafor, med vidhängande konsekv<strong>en</strong>ser, segrade. Författarna<br />
komm<strong>en</strong>terar:<br />
“... whether <strong>in</strong> national politics or <strong>in</strong> everyday <strong>in</strong>teraction, people <strong>in</strong> power get to<br />
impose their metaphors.” (157)<br />
Med andra ord är metafor ett av de sätt med vilka de makthavande kan påverka förhärskande<br />
ideologier i för dem önskvärd riktn<strong>in</strong>g. Sådan påverkan kan analyseras bland annat g<strong>en</strong>om<br />
metaforer, således.<br />
Vi drar slutsatser, sätter upp mål, fullföljer planer med mera på grundval av hur vi strukturerar<br />
vår erfar<strong>en</strong>het och det sker delvis, mer eller m<strong>in</strong>dre medvetet, på basis av metaforer, säger<br />
Lakoff och Johnson. 11 Därför, m<strong>en</strong>ar jag, är det ett sätt att komma åt kv<strong>in</strong>nors ställn<strong>in</strong>g i ett<br />
samhälle, att försöka få fram de metaforer som använder kv<strong>in</strong>nor som förklar<strong>in</strong>g, det kända,<br />
och likaså de som försöker förklara vad kv<strong>in</strong>nor är, det vill säga kan göra. Se mitt exempel<br />
ovan. Metaforer bör rimligtvis <strong>in</strong>gå i de mekanismer varig<strong>en</strong>om kv<strong>in</strong>nor – eller andra<br />
förtryckta grupper eller klasser – accepterar s<strong>in</strong> underlägs<strong>en</strong>het.<br />
Folk tänker helt visst <strong>in</strong>te <strong>en</strong>ligt konsist<strong>en</strong>ta metaforer – utom möjlig<strong>en</strong> vet<strong>en</strong>skapsmän – och<br />
det f<strong>in</strong>ns det goda skäl till. Eftersom alla metaforer belyser vissa delar av verklighet<strong>en</strong> och<br />
bortser från eller underbetonar andra (jämför med Van Velz<strong>en</strong>s beskrivn<strong>in</strong>g av ett paradigm!<br />
1973) kan <strong>in</strong>te någons<strong>in</strong> <strong>en</strong> <strong>en</strong>da metafor räcka. Både objektivism<strong>en</strong>s konc<strong>en</strong>tration på<br />
sann<strong>in</strong>gsvillkor, som leder till att stora områd<strong>en</strong> av viktiga mänskliga erfar<strong>en</strong>heter hamnar<br />
utanför vet<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>s domäner, och subjektivism<strong>en</strong>s vägran att se struktur och ordn<strong>in</strong>g i<br />
betydelser måste förkastas. Experi<strong>en</strong>tialism<strong>en</strong> är mer än <strong>en</strong> syntes, d<strong>en</strong> kan ge större kunskap<br />
om kommunikation och ömsesidig förståelse, om självförståelse, om ritual, om estetisk<br />
erfar<strong>en</strong>het, om politik, m<strong>en</strong>ar Lakoff och Johnson.<br />
Ritual till exempel kan ses som <strong>en</strong> partiellt konserverad metafor, <strong>en</strong> koher<strong>en</strong>t struktur som på<br />
något sätt ordnar vår erfar<strong>en</strong>het. Konst ger ny struktur åt erfar<strong>en</strong>het<strong>en</strong> m<strong>en</strong> är förståelig via<br />
samma naturliga dim<strong>en</strong>sioner som ligger bakom metaforer – äv<strong>en</strong> här kan man jämföra med<br />
Batesons syn på konst<strong>en</strong>s uppgift att hålla kontakt mellan medvetandet och det som <strong>in</strong>te får<br />
vara medvetet och konst<strong>en</strong>s sätt att göra det g<strong>en</strong>om att via mångtydigheter antyda det som <strong>in</strong>te<br />
går att uttrycka direkt (jämför ovan sidorna 7-8). Br<strong>en</strong>da Beck (1978) har likaså föreslagit att<br />
metaforer fungerar som broar mellan analogiskt pre-verbalt tänkande och de vanliga<br />
semantiska kategorierna. De skulle alltså på detta sätt delta i d<strong>en</strong> <strong>in</strong>tegration av “m<strong>in</strong>d” som<br />
Bateson ser som livsviktig.<br />
11 Det f<strong>in</strong>ns faktiskt vissa empiriska belägg för att metaforanvändn<strong>in</strong>g <strong>in</strong>te är något r<strong>en</strong>t l<strong>in</strong>gvistiskt. Se till<br />
exempel Gardner och W<strong>in</strong>ner (1980). De har vid försök med hjärnskadade personer visat att man kan ha r<strong>en</strong>t<br />
l<strong>in</strong>gvistisk kompet<strong>en</strong>s m<strong>en</strong> <strong>in</strong>te förstå metaforer och likaså förekommer det motsatta, att vissa pati<strong>en</strong>ter kan visa<br />
på bilder som korrekt tolkar metaforer trots att de <strong>in</strong>te kan förklara sig med ord. Gardner och W<strong>in</strong>ner har också i<br />
experim<strong>en</strong>t med barn kommit fram till att förståelse och produktion av metaforer utvecklas så smån<strong>in</strong>gom,<br />
vartefter barn lär sig kategorisera på samma sätt som vuxna, det vill säga <strong>en</strong>ligt sitt eget samhälles konv<strong>en</strong>tioner.<br />
25
Politiska och ekonomiska ideologier uttrycks i metaforiska termer – <strong>en</strong>ergikris<strong>en</strong> är ett krig,<br />
människan är <strong>en</strong> homo economicus eller homo faber eller nak<strong>en</strong> apa, och så vidare – och<br />
politiska metaforer är av speciellt stor betydelse eftersom de styr våra liv. Författarna ger det<br />
här exemplet: “Arbete är <strong>en</strong> resurs.” D<strong>en</strong> metafor<strong>en</strong> har varit nästan ofrånkomlig i<br />
västerländskt tänkande. Både kapitalister och socialister ser på arbete som <strong>en</strong> resurs.<br />
Metafor<strong>en</strong> belyser korrekt <strong>en</strong> aspekt av arbete. M<strong>en</strong> d<strong>en</strong> döljer andra. D<strong>en</strong> gör till exempel<br />
<strong>in</strong>g<strong>en</strong> skillnad på om arbetet är m<strong>en</strong><strong>in</strong>gsfyllt eller <strong>in</strong>te för d<strong>en</strong> som utför det. Eftersom d<strong>en</strong><br />
aspekt<strong>en</strong> totalt glöms bort blir kostnadsfrågan det framträdande, billigt arbete blir något<br />
eftersträvansvärt och väg<strong>en</strong> öppnas för exploater<strong>in</strong>g av människor. (Obs! att jag <strong>in</strong>te har sagt<br />
att det är d<strong>en</strong> här metafor<strong>en</strong> som avgör att exploater<strong>in</strong>g kommer till stånd.)<br />
Slutord<br />
Sådana här avslöjand<strong>en</strong>, som Lakoff och Johnson antyder, anser jag vara viktiga. M<strong>en</strong> för<br />
dem som kanske f<strong>in</strong>ner dem triviala, kan jag ställa upp ett subtilare mål, <strong>en</strong>ligt m<strong>in</strong> m<strong>en</strong><strong>in</strong>g<br />
för avlägset för att tydligt kunna urskiljas, m<strong>en</strong> man kan åtm<strong>in</strong>stone nämna det.<br />
Ard<strong>en</strong>er (1980) talar om något som “ligger bakom” händelser i sociala system och som får<br />
olika “utslag” i händelsernas ström. Det är detta bakomliggande vi vill komma åt, när vi<br />
analyserar kulturer, för <strong>en</strong>dast när vi kan beskriva det kan vi börja tala om “kulturmönster”,<br />
“<strong>in</strong>teraktion mellan kultur och ekonomi”, etcetera, på ett m<strong>en</strong><strong>in</strong>gsfullt sätt. Endast det<br />
bakomliggande kan få diverse underliga data att anta form och m<strong>en</strong><strong>in</strong>g. Ard<strong>en</strong>er kallar detta<br />
bakomliggande för “templates” eller “p-structures.”<br />
Och, som Foster och Brandes påpekar i s<strong>in</strong> komm<strong>en</strong>tar i samma volym, har Ard<strong>en</strong>ers pstrukturer<br />
rikligt med föregångare. Det handlar ju om antropolog<strong>in</strong>s suddiga och undfly<strong>en</strong>de<br />
m<strong>en</strong> ständigt c<strong>en</strong>trala antagande om att mänskligt socialt bete<strong>en</strong>de <strong>in</strong>te är r<strong>en</strong>t slumpmässigt.<br />
Ard<strong>en</strong>ers idé är besläktad med Marx ideologi, Kroebers “superorganic”, Chomskys<br />
djupstruktur, Lévi-Strauss elem<strong>en</strong>tärstruktur eller helt <strong>en</strong>kelt struktur, Kuhns paradigm,<br />
Foucaults “episteme” och så vidare “... or simply the notion of culture itself <strong>in</strong> anthropology.”<br />
(1980:274)<br />
Och Laughl<strong>in</strong> och Stev<strong>en</strong>s i samma volym fortsätter tankel<strong>in</strong>j<strong>en</strong>: “... pot<strong>en</strong>tially canaliz<strong>in</strong>g<br />
compon<strong>en</strong>ts that ga<strong>in</strong> congru<strong>en</strong>ce with<strong>in</strong> the stream of ev<strong>en</strong>ts, and that are, <strong>in</strong> turn, affected by<br />
the stream of ev<strong>en</strong>ts as outcomes.” (1980:341) 12<br />
P-strukturerna f<strong>in</strong>ns, antar Ard<strong>en</strong>er, m<strong>en</strong> svårighet<strong>en</strong> är att de <strong>in</strong>te framträder i språket, vilket<br />
däremot händelserna, eller s-strukturerna, gör. Endast via metaforer, analogier och<br />
polysemiska symboler kan vi skapa “språkskuggor” av p-strukturerna, säger han. Jag antar att<br />
<strong>in</strong>te bara antropologer och andra iakttagare gör d<strong>en</strong> ansträngn<strong>in</strong>g<strong>en</strong> utan att folk som lever<br />
med och, mer eller m<strong>in</strong>dre, följer och agerar <strong>en</strong>ligt olika templates – särskilt när de håller på<br />
att förändras! – kan tänkas vara sysselsatta med att skapa rikligt med metaforer (och skämt,<br />
analogier, ironier, etcetera) omkr<strong>in</strong>g dem.<br />
Alltså är metaforstudier <strong>en</strong> väg <strong>in</strong> mot detta mystiska undanglidande som vi alla (utom<br />
extrema behaviorister) ändå antar f<strong>in</strong>ns: kulturspecifika tolkn<strong>in</strong>gar av verklighet<strong>en</strong> och, härlett<br />
12 TILLÄGG 2011: Om jag skulle skriva om detta i dag skulle jag lägga till Bourdieus begrepp habitus, givetvis.<br />
Och kanske har så många av de tidigare begrepp<strong>en</strong> fallit i glömska just tack vare att habitus elegant<br />
sammanfattar vad de undersökte och pekade fram emot.<br />
26
BIBLIOGRAFI<br />
ur dem, normer, regler, kategoriser<strong>in</strong>gar, och så vidare och dessa f<strong>en</strong>om<strong>en</strong>s komplicerade sätt<br />
att väva sig samman med varandra och gälla olika brett och olika djupt i ett visst samhälle.<br />
Metaforer är broar mellan det givna och det föränderliga, mellan det materiella och det<br />
konceptuella, mellan det konkreta och det abstrakta, mellan det privata och det sociala. De är<br />
broar och alltså bör man kunna gå på dem, i båda riktn<strong>in</strong>garna.<br />
§§§§§§§§§§§§§§§§§§§<br />
ALLWOOD, J. och ANDERSSON, L-G: Semantik. Komp<strong>en</strong>dium, Avdeln<strong>in</strong>g<strong>en</strong> för l<strong>in</strong>gvistik, Göteborgs<br />
universitet, 1976.<br />
ARDENER, E: Some Outstand<strong>in</strong>g Problems <strong>in</strong> the Analysis of Ev<strong>en</strong>ts. I MaryLeCron Foster och Stanley<br />
Brandes (eds): Symbol as S<strong>en</strong>se. Academic Press, New York, 1980.<br />
BASSO, K: ‘Wise Words’ of the Western Apache: Metaphor and Semantic Theory. I Keith Basso och<br />
H<strong>en</strong>ry Selby (eds): Mean<strong>in</strong>g <strong>in</strong> Anthropology. University of New Mexico Press, Albuquerque,<br />
1976.<br />
BATESON, G: Nav<strong>en</strong>. Stanford University Press, Stanford, California, 1958.<br />
________: Style, Grace and Information <strong>in</strong> Primitive Art. I Bateson: Steps to an Ecology of M<strong>in</strong>d.<br />
Granada Publish<strong>in</strong>g, London, 1978.<br />
BECK, B: The Metaphor as a Mediator Bewe<strong>en</strong> Semantic and Analogic Modes of Thought. Curr<strong>en</strong>t<br />
Anthropology, Vol. 19, no. 1, mars 1978.<br />
BLACK, M: Metaphor. I Francis J. Coleman (ed): Contemporary Studies <strong>in</strong> Aesthetics. McGraw-Hill,<br />
New York, 1968.<br />
_______: How Metaphors Work: A Reply to Donald Davidson. I Sheldon Sacks (ed): On Metaphor. The<br />
University of Chicago Press, Chicago, 1980.<br />
BLOCH, M: Introduction. I Maurice Bloch (ed): Political Language and Oratory <strong>in</strong> Traditional Society.<br />
Academic Press, London, 1975.<br />
BOOTH, W.C.: Metaphor as Rhetoric: The Problem of Evaluation. I Sheldon Sacks (ed): On Metaphor.<br />
The University of Chicago Press, Chicago, 1980.<br />
BROOKE-ROSE, C: A Grammar for Metaphor. London, 1958.<br />
BROWN, R: A Poetic for Sociology. Cambridge University Press, Cambridge, 1977.<br />
CULLER, J: Comm<strong>en</strong>tary. New Literary History, vol. 6, no. 1, 1974.<br />
27
DAVIDSON, D: What Metaphors Mean. I Sheldon Sacks (ed): On Metaphor. The University of Chicago<br />
Press, Chicago, 1980.<br />
DEESE, J: M<strong>in</strong>d and Metaphor: A Comm<strong>en</strong>tary. New Literary History, vol. 6, no. 1, 1974.<br />
DOUGLAS, M: Natural Symbols. P<strong>en</strong>gu<strong>in</strong>, 1973.<br />
EDGE, D: Technological Metaphor and Social Control. New Literary History, vol. 6, no. 1, 1974.<br />
FERNANDEZ, J: Persuasions and Performances: Of the Beast <strong>in</strong> Every Body... And the Metaphors of<br />
Everyman. Daedalus 101 (1), 1972.<br />
___________: The Mission of Metaphor <strong>in</strong> Expressive Culture. Curr<strong>en</strong>t Anthropology, vol. 15, no. 2.<br />
Juni 1974.<br />
FOSTER, M. and BRANDES, S: Introduction to Part V. I Foster och Brandes (eds): Symbol as S<strong>en</strong>se.<br />
Academic Press, New York, 1980.<br />
GARCIA MESEGUER, A: L<strong>en</strong>guaje y discrim<strong>in</strong>ación sexual. Cuadernos para el diálogo, Madrid, 1977.<br />
GARDNER, H. och WINNER, E: The Developm<strong>en</strong>t of Metaphoric Compet<strong>en</strong>ce: Implications for<br />
Humanistic Discipl<strong>in</strong>es. I Sheldon Sacks (ed): On Metaphor. The University of Chicago<br />
Press, Chicago, 1980.<br />
GEERTZ, C: The Interpretation of Cultures. Basic Books, New York, 1973.<br />
________: Blurred G<strong>en</strong>res. The Refiguration of Social Thought. American Scholar, 43:165-179, 1980.<br />
GOODMAN, N: Metaphor as Moonlight<strong>in</strong>g. I Sheldon Sacks (ed): On Metaphor. The University of<br />
Chicago Press, Chicago, 1980.<br />
HABERMAS, J: Sci<strong>en</strong>ce and Technology as Ideology. (1968). I Barry Barnes (ed): Sociology of Sci<strong>en</strong>ce.<br />
P<strong>en</strong>gu<strong>in</strong>, 1972.<br />
HANNERZ, U: Delkulturerna och helhet<strong>en</strong>. Om grundvalar och gränser. Föredrag vid HSFR:s konfer<strong>en</strong>s<br />
om kultursociologi, Gimo, 1980.<br />
JAKOBSON, R: Poetik och l<strong>in</strong>gvistik. PAN/Norstedts, Stockholm, 1974.<br />
LAKOFF, G och JOHNSON, M: Metaphors We Live By. The University of Chicago Press, Chicago,<br />
1980<br />
LEACH, E: Culture and Communication. Cambridge University Press, Cambridge, 1976.<br />
LEECH, G. Semantics. P<strong>en</strong>gu<strong>in</strong>, 1976.<br />
LEVI-STRAUSS, C: The Savage M<strong>in</strong>d. The University of Chicago Press, Chicago, 1973.<br />
MILLS, C.W.: Situated Actions and Vocabularies of Motive. American Sociological Review, Vol. 5,<br />
December, 1940.<br />
28
MOORE, S.F.: Epilogue. I Moore och Myerhoff (eds): Symbol and Politics <strong>in</strong> Communal Ideology.<br />
Cornell University Press, Ithaca, N.Y., 1976.<br />
ORTNER, S: On Key Symbols. American Anthropologist, 75:2, 1973.<br />
PAINE, R: The Political Uses of Metaphor and Metonym: An Exploratory Statem<strong>en</strong>t. I Pa<strong>in</strong>e (ed):<br />
Politically Speak<strong>in</strong>g. Institute for the Study of Human Issues. Philadelphia, 1981.<br />
QUINE, W. V.: A Postscript on Metaphor. I Sheldon Sacks (ed): On Metaphor. The University of<br />
Chicago Press, Chicago, 1980.<br />
RICOEUR, P: The model of the text: mean<strong>in</strong>gful action considered as a text. Social Research, no. 2, 1971<br />
_________: Metaphor and the Ma<strong>in</strong> Problem of Herm<strong>en</strong>eutics. New Literary History, vol. 6, no. 1, 1974.<br />
_________: The Metaphorical Process as Cognition, Imag<strong>in</strong>ation and Feel<strong>in</strong>g. I Sheldon Sacks (ed): On<br />
Metaphor. The University of Chicago Press, Chicago, 1980.<br />
ROSALDO, M.Z. och ATKINSON, J.M.: Man the Hunter and Woman: Metaphors for the Sexes <strong>in</strong><br />
Ilongot Magical Spells. I Roy Willis (ed): The Interpretation of Symbolism. (ASA 3) Malaby<br />
Press, London, 1975.<br />
SACKS, S: On Metaphor. The University of Chicago Press, Chicago, 1980.<br />
SAPIR, J.D. och CROCKER, J.C.: The Social Use of Metaphor. University of P<strong>en</strong>nsylvania Press, 1977.<br />
SAVILLE-TROIKE, M. (ed): L<strong>in</strong>guistics and Anthropology. Georgetown University Round Table on<br />
Languages and L<strong>in</strong>guistics. Georgetown University Press, Wash<strong>in</strong>gton D.C., 1977.<br />
SCOTT, M. och LYMAN, S: Accounts. American Sociological Review, 33, 1968.<br />
SWANSON, D: Toward a Psychology of Metaphor. I Sheldon Sacks (ed): On Metaphor. The University<br />
of Chicago Press, Chicago, 1980.<br />
TURNER, V: The Forest of Symbols. Cornell University Press, Ithaca, N.Y., 1967.<br />
________: Process, System and Symbol: A New Anthropological Synthesis. Daedalus 106 (3), 1977.<br />
VAN VELZEN, H.U.E.T.: Rob<strong>in</strong>son Crusoe and Friday: Str<strong>en</strong>gth and weakness of the Big Man<br />
Paradigm. Man, vol. 8, no. 4, December 1973.<br />
WORTH, S: See<strong>in</strong>g Metaphor as Caricature. New Literary History, vol. 6, no. 1, 1974.<br />
29