skriver in en gammal artikel i datorn: - Britt-Marie Thurén

om det, men jag menar alltså att ett möjligt perspektiv på metaforer är detta – vad för slags
kulturspecifika regler och kategoriseringar ligger bakom det som gör att en metafor fungerar
eller inte fungerar? Om metaforer är mönster som migrerar – vad för slags mönster visar en
samling metaforer på, och längs vilka vägar tycks de kunna migrera? Om en metaformakare
använder “conventional means to produce a nonstandard effect” (Black 1980:190), då måste
metaforer inte bara gömma på privata avsikter och referensramar utan på konventioner –
vilka?
3. Wayne C. Booth (1980) ger ett bra exempel på hur en metafor kan fungera i en situation
och hur dess effektivitet beror av ingredienser i den situationen.
I en rättegång i amerikanska Södern där ett mindre bolag anklagade ett stort, men det större
höll på att vinna, använde det mindre bolagets advokat vid ett tillfälle följande metafor: “They
got us where they want us. They holding us up with one hand, their good sharp fishin’ knife
in the other, and they sayin’ ‘You jes set still, little catfish, we’re jes goin’ to gut ya.”
Advokaten för det större bolaget insåg ögonblickligen att han hade förlorat! Han insåg att
metaforen var exakt avpassad för omständigheterna. Booth specificerar: bolagens skilda
storlek, amerikanska värderingar om fair play och underdog, juryn som bestod av sydstatsmän
som uppskattade att höra sin dialekt och referenser till favoritsysselsättningen fiske, den
nämnda fisksorten som är liten och inoffensiv, etcetera, etcetera.
Mycket av detta, menar jag, skulle man kunna sluta sig till, om man inte kände till det på
förhand som Booth gör, utifrån det faktum att advokaten tog till metaforen i ett desperat läge
och att rättegången precis där vände och snabbt avgjordes till det mindre bolagets favör.
Men Booths intresse går i andra riktningen, som de flesta metaforforskares: varför var just
den här metaforen så effektiv? Jo, man måste ta med kontexten, argumenterar Booth, och
visar hur effektiviteten i metaforen beror av den. Detta är alltså metaforskaparens perspektiv –
vad skall jag tänka på om jag vill snickra till en bra metafor? Mitt perspektiv är
metafortolkarens: vad behöver jag veta för att förstå vad som avses? Om mitt schema ovan är
någorlunda verklighetstroget är det dock samma regelsamlingar som gäller för båda
perspektiven och speciellt tydligt blir det när metaforer används som social strategi, som i det
här exemplet.
4. Rosaldo och Atkinson (1975) har försökt göra precis det jag efterlyser. De går via analys av
metaforer till kunskap om en viss typ av kategorisering av erfarenhet som ett visst samhälle
gör.
De försöker inte först vaska fram en rotmetafor eller nyckelsymbol, som till exempel Turner
(1967) och Ortner (1973) föreslår. Istället analyserar de mängder av metaforer som kanske var
och en för sig tycks hänga i luften men som sammantagna reflekterar “an underlying system
of meanings” och därmed fungerar som “a vehicle through which that system is constituted
and reaffirmed.” (45)
Och de lyckas – så vitt jag kan avgöra utan att känna till etnografin för området i fråga – säga
något om relationerna mellan könen utöver sådana vanliga och ofta etnocentriska
beskrivningar som talar om hur männen har politisk och ekonomisk makt. Ilongots magi visar
på symmetri mellan män och kvinnor som matproducenter, men metaforer från andra
områden visar att männen ändå ses som överlägsna därför att de jagar och jakten är den
18