Liljestenar - Vänermuseet

I sådana studier har arkeologin en viktig roll och trots att det arkeologiska materialet är
svårbearbetat, kanske det största hindret är oförmågan att konsekvent extrahera social
information ur detta material, menar de. Ny operativa metoder, modeller och analogier
behöver därför arbetas fram. Antropologiska referenser räcker inte till för modellskapande
av social praktik, utan för att lyckas med modeller av detta slag måste man vända sig till det
materiella resultatet av sådana praktiker. Diskussioner kring kulturbegrepp, etniska och emiska
grupper till trots anser Fahlander och Cornell att det som tycks mest relevant att analysera är
handlingar, vilka är bundna rumsligt så väl som tidsmässigt och studier av dessa ligger därför
kulturbegreppet närmast. Dessa handlingar resulterar i vissa fall i materiella lämningar som
kan gå att rekonstruera arkeologiskt. Att kartlägga olika händelsekedjor är ett medel att
nå social kunskap. I ett sådant arbete är det nödvändigt att ta hänsyn till olika faktorer som
t.ex. aktörernas avsiktlighet, men även deras mindre medvetna bakgrunder och handlingar
(Fahlander & Cornell 2002:8, 10, 12-14, 31f). Även arkeologen Elisabeth DeMarrais har en
positiv syn på de möjligheter studier av materialiteter har. Hon menar att vi i våra studier av
t.ex. en bild eller ett monument inte behöver stanna vid frågan vad dessa symboliserar eller
så att säga står för. Istället kan studierna tas ytterligare ett steg där vi kan nå kunskap om de
värderingar, minnen och meningar som materialiserats i studieobjekten (DeMarrais 2004:13).
Något som diskuteras inom forskningen kring konst och andra materialiteter är huruvida
dessa har en aktiv social roll eller endast en passiv. Materialiteter studeras oftast utifrån ett
symboliskt eller kommunikativt perspektiv där tingen tillskrivs värden och sociala laddningar.
Ur detta perspektiv har tingen ingen aktiv social roll, utan ses som passiva byggstenar eller
instrument för mänskliga intentioner och handlingar. Inom den Nya arkeologin t.ex. sågs
det materiella som en reflektion av det sociala. Denna enkla uppdelning mellan det materiella
och det sociala har emellertid rönt kritik och det finns forskare som menar att materialiteter
som enskilda uppfinningar till och med förändrat historien. Materialiteter kan därför inte ses
som endast en reflektion av sociala handlingar (Fahlander & Cornell 2002:50f, 54f; Hodder
1982:9-11, 185f). Begreppet materialitet omfattar de materiella lämningarnas sociala
dimension. Materialitetsbegreppet står därför för en acceptans och ett hävdande av
de materiella lämningarnas socialitet. Inom arkeologin är det med denna innebörd som
materialitet i huvudsak används.
Sociala praktiker
Ett av syftena med licentiatuppsatsen är att försöka förstå vilka praktiker som varit
kopplade till liljestenarna och stavkorshällarna. Praktiker är handlingar av olika slag som kan
vara individuella så väl som kollektiva (Alexander 2006:29). Här är det sociala och ideologiska
praktiker som är i fokus. Anledningen till detta är att jag anser att man genom att studera
de sociala och ideologiska dimensionerna av samhället kommer den dåtida människan
nära, eftersom det är där man finner människans uppfattning om sig själv och sin tillvaro.
Det sociala och det ideologiska är också svårt att separera, åtminstone om man studerar
materiella lämningar från förhistorisk eller tidig historisk tid. Ideologisk praktik är en sorts
social praktik.
Performativ tolkningsteori och situerad kunskap
Liljestenarnas och stavkorshällarnas bildframställningar har haft en mening för beställare
likaväl som för betraktare. Beställaren hade naturligtvis ett syfte med att låta framställa
17