Liljestenar - Vänermuseet

46
vilket i några fall är en sekundär omarbetning. Det förekommer liljestenar och stavkorshällar
som endast har ett motivfält, vilka går under benämningen ”enkel”, och stenar med två
motivfält, vilka går under benämningen ”dubbel”. Storleksmässigt är de enkla liljestenarna
mellan 1,50 och 2,5 meter långa och mellan 0,51 och 1 meter som bredast. De dubbla
liljestenarna är mellan 1,67 och 2,08 meter långa och 0,80 och 1,30 meter breda. Liljestenarna
finns också i miniformat och hit räknas de stenar som understiger 1,50 meter i längd. De
enkla minililjestenarna är mellan 0,70 och 1,45 meter långa och 0,35 och 0,61 meter breda.
Minililjestenarna finns också med dubbla motivfält och mäter då mellan 0,96 och 1,25 meter
i längd och 0,84 till 1,36 meter i bredd. De enkla stavkorshällarna mäter mellan 1,50 och 2,12
meter i längd och mellan 0,44 och 1,15 meter i bredd. De dubbla stavkorshällarna finns endast
i miniformat och då i ett enda exemplar vilket mäter 1,31 meter på höjden och 0,95 meter på
bredden (Nitenberg & Nyqvist Thorsson 2007).
En tusenårig historia – stenarnas biografi
Liljestenarna och stavkorshällarna är klassificerade som fasta fornlämningar och skyddas
därmed enligt lag. Deras storlek och karaktär möjliggör emellertid förflyttning av dem.
Trots en viss otymplighet har stenarna under tidens gång kommit att flyttas runt och brukas
på en rad olika vis, vilket exemplifieras nedan (för ytterligare exempel se Nitenberg &
Nyqvist Thorsson 2007).
Många av liljestenarna och stavkorshällarna har murats in i väggarna på de medeltida
kyrkorna. Vissa stenar kan vi fortfarande se på detta sätt som i Lindärvas tornmur t.ex., men
från arkivaliska källor känner vi också till att många liljestenar som idag återfinns i kyrkorna
eller på kyrkogårdarna tidigare varit inmurade i medeltidskyrkorna. Ett flertal liljestenar och
stavkorshällar ligger också som golvstenar i kyrkorna, som trappstenar vid kyrkornas portar
eller som underliggare i ljudgluggen i kyrktornet. Från 1400-talet och framåt märks tydligt
att man uppskattat liljestenarnas motiv. Vid utbyggningar eller nybyggnationer av kyrkor har
liljestenar använts som dekoration i form av överliggare eller sidostycken runt fönster och
dörrar eller inmurade i t.ex. långhusets innervägg med hela framsidan exponerad (se bild
2). Andra liljestenar och stavkorshällar har hamnat i kyrkogårdsmurarna och då ofta som
fragment eller omarbetats till grindstolpar (Nitenberg & Nyqvist Thorsson 2007).