Liljestenar - Vänermuseet

hemlandets ideologiska och materiella kultur (se nedan om hybridkulturer). Koloniala möten
är del av ett större fenomen: kulturkontakter eller överregionala interaktioner. Dessa
omfattar inte bara koloniala situationer, utan även t.ex. långdistanshandel, mission och militär
expansion, och är en spridd företeelse i såväl tid som rum. Fokus inom forskningen ligger nu
på att försöka förklara varför vi finner variationer i hur kulturkontakter organiseras liksom
i de effekter kulturkontakterna får. Arkeologiskt går det att spåra kulturkontakter genom
att studera skillnader och likheter mellan olika sociala och kulturella gruppers och enheters
materiella lämningar. Ett problem som då genast dyker upp är att man måste ta ställning
till huruvida en viss typ av materiell lämning som dyker upp i skilda enheter har spridit sig
genom kulturkontakter eller om den självständigt ”uppfunnits” på de skilda platserna. Här
kan det inte finnas någon generell förklaring, utan varje enskilt fall måste studeras utifrån
sin kontext. För att förstå hur komplexa samhällens sociala organisation förändras har man
inom arkeologisk forskning under senare år förstått att det är viktigt att det återkommande
förhållandet mellan sociala strukturer och individuellas eller mindre gruppers strategiska
handlande studeras då dessa spelat en betydande roll. Att intresset för koloniala möten och
överregionala kontakter ökat nu på senare år förklarar arkeologen Gil J. Stein med en utökad
dialog mellan arkeologer som arbetar med förhistoriska material och de som arbetar med
historisk arkeologi (Stein 2005:3-8, 16f).
Det överregionala kontaktperspektivet innehåller element från olika teoretiska perspektiv.
Grundläggande är bland annat förståelsen för att politisk ekonomi spelar en viktig roll och
att ett jämförande analytiskt ramverk används i forskningen, vilket kommer från processuell
teori. Vikten av att studera aktörers avsiktlighet, handling och ideologi samt att en förståelse
för den betydelse materialiternas roll har för kulturell identitet kommer från post-processuell
teori. Inom det överregionala kontaktperspektivet menar man att komplexa samhällen
måste ses som heterogena enheter som består av olika grupper med skilda intressen, mål
och sociala strategier. Dessa grupper hamnar ofta i konflikt. Interna processer inom dessa
enheter, som olika ekonomiska, politiska, sociala och ideologiska processer, är lika viktiga
som externa processer då nätverkens organisationer formas. Människans avsiktlighet är viktig
i alla ovanstående sammanhang enligt denna teoretiska inriktning. Detta betyder att även
människor i perifera områden medverkar aktivt i dessa kulturkontakter och de processer som
startas i och med dessa (Stein 2005:8f).
Inom postkolonial debatt framhävs problematiken i ”läsningen” mellan olika kulturer där
”felläsningar”, konflikter och missförstånd kan uppstå (Cornell & Fahlander 2002:27).
Arkeologen Christopher Tilley menar att i så väl koloniala som postkoloniala kontakter
skapades ett ”olämpligt” förhållande mellan personer och ting problem mellan framför
allt missionärer och de som skulle omvändas. Man ville frigöra de människor man mötte
från materialiteter i syfte att skapa något nytt. Man kallade detta upplysning, frihet och
självständighet. Då ingen kan leva och verka utan materialiteter var själva intentionen det
huvudsakliga problemet. Tilley menar att det kan vara mycket värdefullt att studera hur olika
kristna religiösa kulter, missionsverksamheter samt handelsmän och bosättare i koloniala
och postkoloniala sammanhang påverkat människors förhållande till det materiella i ett
historiskt perspektiv (Tilley 2006:71). Diffusion har använts som förklaring till förändringar
i ett samhälle och inom arkeologi är det vanligt att diskutera varifrån kulturelement härrör
(Cornell & Fahlander 2002:25f). De hybridkulturer som man inom postkolonialismen
menar frekvent uppstått vid koloniala kontakter har troligen även uppstått genom andra
kulturkontakter, som t.ex. vid handelsresor, vilket vi såg ovan att Tilley diskuterade.
27