groove#7 s01 (kopia)

Broder Daniel
text: Therese Bohman
bild: Therese Karlsson
– det går rykten om oss här, säger Henrik.
Det var nån SVT-människa som hade sagt
”Det där i studio tolv, är det ett projekt för
utvecklingsstörda?”.
Bland Sverige Televisions anställda förhåller
man sig skeptiskt till rockbandet
som huserar i studio tolv i företagets lokaler
i Göteborg. Det är här Broder Daniel spelar
in sitt fjärde album, uppföljaren till 1998
års Broder Daniel Forever.
Henrik har på sig en svart basker. Även
om det är i början på september kan man
inte med den bästa vilja i världen inbilla
sig att det är höst och kyligt – det är 23
grader varmt utomhus – vilket Henrik
inser efter en stund och tar av sig den. Han
har på sig en armérock med ett stort BDtygmärke,
och utan basker är han rufsig i
håret.
Trummisen Lars är också i studion.
Andra halvan av bandet saknas för tillfället
– Anders har försvunnit för att uträtta ett
ärende och Theodor vet ingen var han
egentligen är. Henrik ringer honom två
gånger utan framgång. De har en dag
kvar, sedan blir de utslängda från Sveriges
Radio till förmån för inspelningen av årets
julkalender, och måste göra färdigt skivan
någon annanstans.
– Det är vår eviga historia; att bli utkörda
överallt, konstaterar Henrik.
– Vi är dåliga på att organisera oss, säger
Lars. De flesta band är mycket ordentligare
än vad vi är. Vi är dåliga på att städa och
sånt också. I en av våra gamla replokaler
rann det ut 700 liter vatten och sen var vi
inte där på ett tag, och när vi kom dit igen
var golvet täckt av en decimeter vitt
mögel. Vi dammsög upp det. Vi hade en
dörr av papp där, med ett lås som vi tejpade
dit. Det var misär.
– Alla i bandet har Broder Daniel som
utlopp, en ventil där man får göra vad
man vill, säger Henrik. Och då menar jag
alltså inte att skräpa ner, utan att verkligen
allt är tillåtet. Och det här är människor
som har ganska låg nivå redan innan.
Sedan verkar Henrik känna sig tvungen
att inflika att de faktiskt får något gjort
också.
– Även om allt är rörigt omkring oss och
90% av tiden är snack så finns det en seriositet
i musiken. Det är kaos hela tiden,
men när vi väl spelar in låter det skitbra.
Blir ni ofta osams om grejer?
– Ja, det blir vi ju, men mindre nu än förr.
Förr kunde vi ju bli osams så nån fick
kicken.
Henrik är måttligt imponerad av studiomöjligheterna
på SVT. En stor fördel med
valet av inspelningsplats är däremot SVT:s
säkerhetsvakter som håller borta kvartersalkisar,
Soundtrack of Our Lives-medlem-
12 Groove 7 • 2003
Fortfarande pubertala pojkar
Silverstjärnorna och Håkan är borta, men tonårsångesten har
Henrik Berggren inte lyckats bli av med. Groove var med i studion
när stans bästa band spelade in sin första skiva på fem år.
mar och andra som brukar dyka upp i studion
när Broder Daniel spelar in.
– Ingen kan komma in utan att vi sagt att
det är okej. Det är bra. Det kommer alltid
så mycket folk annars. Då skulle vi inte få
nåt gjort.
Rökpaus. Lasse Holm går förbi i sällskap
med två kvinnor i morgonrock.
– Det händer jävligt skumma saker här,
säger Henrik.
– SVT-människorna sitter här och har inte
bytt kläder sen åttiotalet, säger Lars. Och
så klagar dom på att vi låter för mycket.
Lars frågar Henrik om han ska ut i helgen.
Det är fest någonstans.
– Kommer det bli roligt då? säger Henrik
ganska skeptiskt.
– Håkan ska dit, och Bad Cash.
SVT-människorna sitter
här och har inte bytt
kläder sen åttiotalet.
Lars Malmros
– Jag vet inte... Jag ska inte gå ut ikväll i
alla fall.
– Ska du på Gump ikväll?, säger Henrik
två minuter senare. Alla andra ska dit.
– Du skulle ju inte gå ut ikväll?
– Nä… jag bara undrade.
en vecka senare befinner sig Broder Daniel
på Ramberget på Hisingen för att spela in
videon till första singeln When We Were
Winning. Nedanför klippavsatsen breder
hela Göteborg ut sig och glittrar med orangea
ljus. Det är den första höstkvällen och för
första gången på länge känns det riktigt
motiverat att bära basker.
Inspelningsområdet ser ut som en ganska
misslyckad men ovanligt snyggt ljussatt
picknick med ölburkar och matlådor överallt.
Jocke Åhlund, som regisserar videon,
går omkring och skriker saker, mest om
hur jävla bra allt blir. Henrik är angelängen
om att fullmånen ska synas i bild. En sminkös
bättrar på hans makeup oräkneliga gånger.
Henrik tar upp en näsduk ur fickan och
snyter sig. Han är förkyld.
De kör igenom låten fyra gånger och
sedan har det gått två timmar. Jocke
Åhlund skriker ”Så jävla snyggt!” en sista
gång innan börjar de packa ihop utrustningen.
– Det här är patetiskt, säger Henrik. Jag
känner mig så jävla fånig.
ännu en vecka senare. Broder Daniel
befinner sig i Skåne för att avsluta inspelning
och mixning av nya skivan. Henrik
låter fortfarande förkyld över telefon, men
är uppe i varv.
Det är kaos hela tiden,
men när vi väl spelar in
låter det skitbra.
Henrik Berggren
– Jag har inte varit så aktiv hela dom
senaste fem åren som jag har varit dom
senaste fem månaderna.
Vad har du gjort dom senaste fem åren?
– Jag har mest varit hemma och tagit det
lugnt. Jag har ju inte haft nåt jobb, och jag
går aldrig och fikar eller går på bio eller
sånt. Jag har gjort vanliga grejer, jag spelar
gitarr, läser, går ut på kvällarna…
Henrik vill inte svara på vad han läser.
Efter lite lirkande säger han ”Mycket
poesi, men jag vill inte nämna några författare.”
Går du ut mycket?
– Det där går ju i vågor… jag går ut
mindre nu än vad jag gjorde förr, då kunde
jag vara ute alla dagar i veckan. Men gå ut
är ju vad jag gör när jag vill ha roligt. Det
är inte alltid roligt i och för sig, men
oftast.
Hur försörjer du dig?
– Jag får en del stimpengar som jag kan
leva jävligt fattigt på… precis så jag inte
kan gå till soc när det går som bäst.
för knappt två år sedan bröt Broder
Daniel sin redan då långa tystnad när de
framförde låten Shoreline i Sen kväll med
Luuk. Sedan dess har den laddats hem och
bränts på otaliga CD-skivor. Sällan har så
många människor ägt en låt som ingen har
köpt.
Funderade ni på att släppa Shoreline som
singel?
– Ja, det var den ursprungliga visionen,
men nu tycker vi att den nya låten är bättre.
Och vi ville inte släppa nån singel förrän
hela skivan var klar.
Du har sagt att du inte lyssnar på musik.
– Jag lyssnar mer på musik nu än jag gjorde
förr. Men jag inspireras inte av musik, jag
försöker aldrig efterlikna saker. Fast jag
har märkt att jag blivit mer intresserad av
musik, förr ville jag ha ett band bara för
att det var ett sätt att uttrycka mig själv
och för att jag ville ha tjejer.
Nu vill du ha ett band för att…?
– Haha… det är väl fortfarande dom två
anledningarna. Men jag har börjat uppskatta
musik mer på sista tiden. Och sen är
det ju faktiskt så att många har sagt att
dom har blivit hjälpta av Broder Daniel och
det har jag lite i bakhuvudet, det blir lite av
en social insats. Fast jag sysslar med musik
mest av helt egoistiska skäl, ibland känns
det jävligt nödvändigt att vara kreativ för
att hantera jobbiga grejer i omgivningen.
Håkan har sagt att Broder Daniel är ditt
projekt, tycker du att det är så?
– Broder Daniel är inte uteslutande mitt
projekt, men jag tycker att det är bra för
band att det finns någon som bestämmer
så det inte blir en kompromiss och jävla
soppa av allt. Så det är bara bra att en person
har en stark vision som styr. Sen lägger jag
ju också ner en massa tid på Broder Daniel
som inte dom andra gör.
Vad har du och Håkan för relation idag?
– Vi är kompisar.
Tystnad.
Vad tycker du om det han gör?
– Alltså, det blir så jävla dumt att jag ska
hålla på och recensera hans grejer, det går
inte. Jag tycker inte om att uttala mig om
musik över huvud taget, speciellt inte om
svensk musik och verkligen inte om det är
nån jag känner.
Har det känts någon gång som att det inte
skulle bli nån ny skiva?
– Ja… i perioder har det faktiskt det. Jag
har tänkt ”nu har det tagit fem år, så nu
kan det lika gärna ta fem år till…” Och så
har jag varit rädd att hamna i träsket att