groove#7 s01 (kopia)

More documents

Recommendations

Info

Peaches text: Johanna Paulsson bild: Mia Olsson Kompromisslös frukt Svordomar och könsord haglar över råa electro-beats och coola rockriff. Men Peaches skiter fullständigt i sitt rykte. Electropunkens femme fatale är tillbaka! Det är inte varje dag en kvinnlig artist dyker upp till en intervju iförd trosor gjorda av en Def Leppard-t-shirt, kompletta med påsydd tygpenis och ordet ”Hysteric” skrivet över rumpan. På omslaget till nya plattan Fatherfucker poserar hon dessutom i skägg. – Jag tror att vi alla har hermafroditavund, säger Peaches och låter närmast som en psykolog. Peaches, eller Merrill Nisker som hon egentligen heter, är musiklärarinnan från Kanada som en dag bestämde sig för att släppa fram sitt mer extrema, sexfixerade och hämningslösa alter ego Peaches. För dagen är hon däremot mer Merrill Nisker än Peaches. – Nu sitter vi på en soffa och för en konversation. Men om det vore en Peachesshow skulle jag leva ut mer och göra precis vad som föll mig in. Det skulle vara olämpligt. Jag skulle inte kunna vara Peaches tjugofyra timmar om dygnet, förklarar hon. Solokarriären är ett resultat av många års spelande i bandet The Shit men också av att hon upplever sig ha nått sin sexuella topp vid trettio. Peaches fick skivkontrakt, packade väskan och stack till den elektroniska musikens nya Mecka, Berlin. Då hade hon i närmare tio år jobbat med att utarbeta ett inlärningsprogram för barn. Kanske har det också hjälpt henne att utveckla den egna musikaliteten. – Jag gillade aldrig min egen uppväxt. Det enda den gick ut på var: ”Sjung det här, läs det här, klä dig så här, bete dig som en liten vuxen.” Jag kunde aldrig förstå varför dom vuxna inte lät en utforska saker. Dom ville bara att man skulle memorera allting. Därför ville jag försäkra mig om att andra barn skulle få ha kreativa upplevelser. Själv har hon utforskat allt ifrån folkmusik och jazz till hiphop och electro. Artistnamnet Peaches är hämtat från Nina Simones Four Women. – Jag gillar sättet hon sjunger ordet ”peaches” på i den låten. Hon gör det med sådan passion. I de egna låtarna haglar istället både könsord och svordomar. ”I don’t give a fuck about reputation” vrålar hon hämningslöst på ett av spåren som är baserat på den stora förebilden Joan Jetts kaxiga Bad Reputation. 14 Groove 7 • 2003 Kompromisslös frukt – När Joan Jett dök upp på rockscenen efter The Runaways blev folk chockerade. Allt hon gjorde var att spela rock’n’roll! Det är så korkat att en kvinna upplevs som chockerande trots att hon bara gör något som är helt normalt, utbrister Peaches. Peaches texter känns ofta nästan befriande korkade och aktivt feministiska på samma gång. På universitetet i Toronto ingår de till och med i kursmaterialet för queer-studier. – Kan du föreställa dig dom när dom sitter där?, säger Peaches och imiterar en tänkbar diskussion med tillgjord röst. Man skulle nästan kunna få för sig att hon driver med de entusiastiska studenterna och forskarna. Men i nästa sekund berättar hon allvarligt att hon snart ska hålla en föreläsning om nya albumet Fatherfucker. Hon försöker också hitta på nya klichéer eftersom hon tycker att de gamla blivit utnötta. På debutplattan The Teaches of Peaches sjöng hon saker som ”fuck the pain away” och ”diddle my skittle” och man kan väl knappast anklaga henne för att vara tråkigt konventionell. Med albumtiteln Fatherfucker och låtar som Shake Yer Dix och Back it Up vill hon dessutom inkludera killarna i dialogen. – Jag tycker synd om män. Om man tittar på hiphop-videor är killarna fullt påklädda trots att dom är omgivna av nakna tjejer. I min video ska jag själv vara påklädd och omgiven av killar i bikini. Plötsligt halkar hon in på svenska småflicksgruppen Peaches som enligt henne förmedlar samma budskap som låten Shake Yer Dix. Jag misstänker samtidigt att varken föräldrar eller dagisfröknar skulle vilja höra talas om hennes på tok för sexuella tolkning av vad dagispopsingeln Pink Helicopter egentligen handlar om… – Tror du att dom skulle bli förolämpade om jag försökte göra en cover på den låten?, säger hon undrande och småler. Att träffa Peaches är lite som att hamna mitt i en ”fråga-allt-om-sex-spalt” bortsett från att svaren kommer utan att man skrivit en insändare. Hon berättar ivrigt om den manliga G-punkten och uttrycker sin stora förvåning över att ingen av de manliga journalisterna hon träffat tidigare under dagen, känt till den. Säkert skulle hon kunna få vilken präktig sexualupplysningstant som helst att rodna. Trots att man kan föreställa sig att både hennes musik och uttalanden förvandlas till långa censurpip i den amerikanska etern, har Peaches nått en större publik än någon kunnat drömma om. Bland fansen finns allt ifrån Marilyn Manson till Christina Aguilera och inte minst Iggy Pop som gästsjunger på en låt på Fatherfucker. För ett tag sen fick Peaches dessutom sina bröst förevigade av den världsberömda groupien och penisavgjuterskan Cynthia Plaster Caster som sedan sjuttiotalet ägnat sig åt att föreviga allehanda rockstjärnors ädlare delar. Närmare stjärnglansen än så kan man väl knappast komma även om Peaches valt att gömma undan sina bröst i en låda…
www.groove.se 15
Page 1 and 2: Nummer 7 • 2003 Sveriges största
Page 3 and 4: www.ahlens.com Pantera Greatest Hit
Page 5 and 6: Meine kleine deutsche text: Evalisa
Page 7 and 8: Iris text: Andreas Eriksson bild: T
Page 10 and 11: ✁ JUKEBOX OKTOBER THE CHEMICAL BR
Page 12 and 13: Broder Daniel text: Therese Bohman
Page 16 and 17: Whyte Seeds text: Daniel Axelsson b
Page 19 and 20: - Det räcker inte med känna igen
Page 21 and 22: I huvudet på John Malkovich och Ve
Page 23 and 24: www.groove.se 23
Page 25 and 26: A PERFECT CIRCLE ”Thirteenth Step
Page 27 and 28: Upp till 26 Mbps 398:-/mån Kolla i
Page 29 and 30: höstaktuellt från goldhead Variou
Page 31: TRAVIS ”12 Memories” Independie
Page 34 and 35: Groove 7 • 2003 / övriga recensi

groove#7 s01 (kopia)

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?