Frida Berglund och Anna Karlsson - Regionförbundet Uppsala län

ñ Biståndshandläggarens perspektiv: Biståndshandläggarna i Uppsala kommun,
Sektionen för LSS och socialpsykiatri, handlägger omkring 90 personer per
handläggare. I 80 procent av fallen tidsbegränsar handläggarna beslut om
boendestöd till en giltighetstid på upp till ett år. För att biståndsbedömningen
ska kunna utföras med kvalitet ur ett professionellt perspektiv måste den vara
orienterad mot den enskilde med en gemensam dagordning, så som Westlund
beskriver det.
6.2 Övergripande diskussion
6.2.1 Olika fall behandlas lika
Vi vill med denna studie visa hur tidsbegränsning av beslut utan motivering till varför
beslutet är tidsbegränsat skapar en sådan situation som Lindelöf och Rönnbäck avser
när de varnar för att betrakta biståndshandläggningen som en rent administrativ
process. 72 Att alla som ansöker om insatsen boendestöd får ett beslut som gäller i
endast ett år ser vi som ett exempel på att "olika fall behandlas lika". 73
Socialtjänstlagens målrationella karaktär 74 ger utrymme för handläggaren att utforma
ett stöd som är anpassat efter den enskildes individuella behov. När handläggaren
rutinmässigt tidsbegränsar besluten följer hen en informell standard som inte har
koppling till lagens intention i detta avseende, det vill säga att handläggaren ska
besluta enligt en målrationell modell. Handläggaren befinner sig i en
korstryckssituation 75 och handlägger ett stort antal ärenden samtidigt som man
förväntas utföra handläggning med kvalitet. För att kunna göra detta krävs god
kännedom om den enskilde och dennes situation utifrån flera aspekter. Vi ser
rutinmässig tidsbegränsning av beslut som ett resultat av det som Westlund kallar en
myndighetsorienterad biståndsbedömning 76 .
6.2.2 Följder av "korstrycket" -­‐ bristande rättssäkerhet
Resultatet av vår enkätundersökning visar att handläggarna främst använder
tidsbegränsning av beslut som ett redskap för uppföljning. Det är också en av de
orsaker till tidsbegränsning som JO pekar på; att tidsbegränsningen används som en
form av arbetsplanering för handläggarna. 77 Det finns naturligtvis inget lagstöd för att
använda den enskildes biståndsbeslut som ett arbetsredskap. Det finns å andra sidan
inget tvingande i lagstiftningen om att inte tidsbegränsa beslut. Med anledning av den
stora ärendemängd som varje handläggare måste hantera finns inget möjlighet att
minnas när varje beslut ska följas upp. Det finns då en risk för att uppföljningen
prioriteras bort till förmån för mer akuta arbetsuppgifter. JO påpekar att handläggarna
tvingas till uppföljning genom att besluten tidsbegränsas. Socialstyrelsens tillsyn visar
dock att uppföljning ändå inte sker eftersom tidsbegränsade beslut inte följs upp innan
de löper ut. Vår uppfattning är att det är fullt möjligt att skapa andra system för
72
Lindelöf, Rönnbäck (2004) s. 190-191.
73
Ibid.
74
Lindelöf, Rönnbäck (2007) s. 56.
75
Norman, Schön (2005) s. 13.
76
Westlund (2001) s. 156 ff
77
JO 2003/04 4207-2000 s. 324.
33