Frida Berglund och Anna Karlsson - Regionförbundet Uppsala län

ehövs mer forskning gällande boendestöd då det varit svårt att finna material till
denna studie. Vi har funnit att riktlinjerna för boendestöd varierar i hög grad mellan
olika kommuner. Till exempel gällande kriterier för vilka som ingår i målgruppen
samt stödets omfattning och utformning. Vi ser även behov av att undersöka
eventuella alternativa sätt för resurssvaga målgrupper så som psykiskt
funktionshindrade att föra sin talan. Till exempel gällande att våga uttrycka sina
behov och finna stöd i att uttrycka dessa.
6.7 Implikationer för framtida praktik
Studien kan användas som underlag för att skapa rutiner kring beslutsformuleringar
samt vid arbete med att ta fram riktlinjer gällande boendestödsbeslut. Studien kan
även användas som diskussionsunderlag för biståndshandläggare i syfte att utveckla
biståndsbedömningen, till exempel gällande hur osynlig makt kan synliggöras och
medvetandegöras. Den även på vikten av en evidensbaserad praktik för att öka
överrensstämmelse mellan måluppfyllelse och rättssäkerhet. Våra förslag till åtgärder
som skulle kunna öka kvaliteten på behovsbedömning och beslut om boendestöd är
följande:
Kommunen bör:
ñ utforma riktlinjer som inte inverkar negativt på rättssäkerheten för den
enskilde. Exempelvis bör det ej anges att beslut om boendestöd i samtliga fall
ska tidsbegränsas till ett år eller mindre.
ñ utforma riktlinjer som skapar förutsättningar för en övergång från
myndighetsorienterad biståndsbedömning till individorienterad
biståndsbedömning.
Socialtjänsten bör:
ñ använda evidensbaserade metoder och modeller för behovsbedömning i syfte
att öka rättssäkerheten för den enskilde.
ñ tillhandahålla möjligheter för biståndshandläggarna att diskutera aspekter av
osynlig makt i handläggning av ärenden i syfte att synliggöra och
medvetandegöra dessa.
Biståndshandläggare bör:
ñ använda tydligt formulerade omprövningsklausuler istället för tidsbegränsning
i syfte att möjliggöra omprövning av gynnande beslut.
ñ skriva in tid för uppföljning i beslutet och därigenom göra uppföljning
tvingande för myndigheten.
ñ formulera beslut där det tydligt framgår av beslutet vilka mål den enskilde har
samt vilka stödinsatser som ska leda till målet. Beslutet bör bygga på en
överenskommelse mellan biståndshandläggaren och den enskilde.
ñ väga in funktionsnedsättningens varaktighet i bedömning av beslutslängden i
syfte att minimera risken för otrygghet hos den enskilde.
ñ försäkra sig om att den enskilde har fått information om sina rättigheter.
39