SK sep | okt | nov 2011 - Sydkusten

36 sep | okt | nov 2011
Kristine forts »
Helt lätt var inte beslutet att gifta sig med den
21 år äldre prins Carl. De levde tillsammans
i hela 16 år innan de vigdes och då föredrog
de ett borgerligt bröllop utan gäster, på svenska
ambassaden i Rabat, i Marocko. Bröllopet hölls
8 juni 1978.
– Om jag ska vara ärlig valde vi Rabat för
att det var det alternativet som låg längst bort,
berättar Kristine med glimten i ögat. Men de
fick också kyrkans välsignelse i efterhand vid en
ceremoni med släkt och vänner i det spanska
hemmet.
Relationerna med den svenska kungafamiljen
var tätast med Carl Johan, Sigvard och Prins
Bertil. De var ofta på besök i Spanien.
På prins Carls 90-årsdag, som firades i Norge,
deltog kungafamiljerna från både Sverige, Danmark,
Belgien och Luxemburg.
Norska kungafamiljen
Kontakten med den norska kungafamiljen är
desto närmare och Kristine tillbringar alltid
julveckan i Oslo med kung Harald och drottning
Sonja samt deras familj. Kontakten med
de norska monarkerna är naturlig, då prins Carl
var bror till kronprinsessan Märtha av Norge och
alltså morbror till kung Harald. Kristine är dessutom
själv från Norge, född med efternamnet
Rivelsrud den 22 april 1932 i samhället Eidsfoss,
nära Drammen.
– Min far Johan var förman på järnverket.
I Eidsfoss fanns inte mycket annat jobb än på
järnverket så både min bror Jan och jag fick söka
oss längre bort.
Ett av Kristines första jobb var på ett hotell
i Larvik. Brodern Jan kom på besök och blev
så fascinerad av hotellyrket att han sedermera,
tillsammans med prins Carl, startade hotell- och
restaurangkedjan Rica, som idag är den största
familjeägda hotellkedjan i Norge. (Rica står för
RIvelsrud och CArl). Prins Carl förblev styrelsemedlem
i Rica till sin död.
Han fick ofta klippa invigningsbandet när ett
nytt hotell öppnades och prins Carl var så flitig
att han av en norsk tidning fick tilltalsnamnet
“prinsen av Sachsen”.
Anställd av prins Carl
Genom en väninna som arbetat för prins Carl
fick Kristine veta att han sökte en sekreterare.
Hon fick jobbet och flyttade kort därefter med
Carl och hans familj till Sydspanien. Året var
1958.
– Prins Carl flyttade till ett varmare klimat av
hälsoskäl och själv tog jag två år senare anställning
som reseledare på Viajes Torremolinos. Det
var en spännande tid, före charterturismen ens
hade startat i Spanien.
Kristine hade som huvuduppgift att leda
bussutflykter och hon minns att hon en gång
fick ansvaret för tre bussar samtidigt till Granada,
med sammanlagt 21 olika nationaliteter.