Ladda ner i PDF-format - Tao Zen

Så som seden föreskrev så fortsatte jag emellertid att skicka Xu Yun kopior på alla essäer och artiklar
om Buddhism som jag hade skrivit. I lyckligare dagar, ochså enligt sed, skulle jag ha fått kommentarer
från honom. Men i dessa olyckliga dagar blev inget av mina bidrag erkänt.
Sedan, under 1952, skrev jag en avhandling om Hjärt-sutran som blev särskilt väl mottagen. Regeringen
i Beijing beslutade att tillåte att den publicerades. Jag skrev omedelbart till bokförlaget i Beijing och
uttryckte min stora önskan att få vetskap om min Mästares reaktion på avhandlingen. Mirakulöst nog så
beslöt en av kontoristerna hos förlaget att själv bära mitt brev och avhandlingen direkt till Xu Yun samt
att avvänta ett svar. Xu Yun läste båda, sade sedan till kontoristen att han godkände avhandlingen och
skickade mig sin välsignelse. Hans ord återgavs för mig; och denna indirekta kommunikation var den
sista jag någonsin hade med min älskade Mästare.
Den 13:e oktober, 1959, vid en ålder på 101 år (enligt vissa källor 120 år) gick Master Xu Yun in det
slutliga Nirvana. Nyheten om han död gjode mig obeskrivligt ledsen. Jag höll offentliga
minnesgudtjänster och skrev ett eftermäle till honom; men privat var jag överväldigad av sorg. I flera
dagar grät jag och kunde inte äta eller sova. Jag visste hur mycket jag var skyldig honom. Jag visste att i
sin vishet förutsåg han hotet mot vår kinesiska Buddhistiska Dharma, Dharman från Hui Neng och Lin Ji
och Han Shan. Han ville att denna Dharma skulle transplanteras till USA där den skulle vara säker, och
han givit mig äran av att få göra detta.
Xu Yun's död fick mig också att ännu mera uppskatta kraften hos hans stora hjärta. Jag insåg klart att
han hade förmågan att trancendera fysisk tillvaro och att fördröja sitt intåg i det sluliga Nirvana tills han
var redo att göra sin sista resa… tills han hade fullföljt sitt heliga mål att beskydda alla präster i Kina.
Jag själv och andra Buddhistiska präster, tillsammans med präster från andra religiösa trosriktningar, har
Xu Yuns dyrkan av Buddha Amithaba och hans orubbliga övertygelse att denna Strålande Närvaro
dväljs i hjärtat hos alla levande varelser att tacka för våra liv.
Shanti. Shanti. Shanti. Amitofo! (Amithaba)
KAPITEL 1: INTRODUKTION
Kära vänner, låt mig berätta en liten historia som en vis man en gång berättade för mig:
"En gång befann jag mig i ett obekant land, vandrande ner en främmande gata. Jag såg mig omkring för
att försöka orientera mig; då jag såg två män vilka stod i närheten gick jag fram till dem. 'Var är jag?'
frågade jag. 'Vilka är ni?'
"Den förste mannen svarade, 'Detta är världen av Samsara, och i denna världen råkar jag vara den
längsta dvärgen som finns!' Och den andre mannen svarade, ' Ja, och jag råkar vara den kortaste av
jättarna!'
"Detta möte lämnade mig mycket förvirrad för, förstår ni, båda männen var exakt lika långa."
Jag föregår mina noteringar till er med denna lilla historia då jag vill poäntera redan från början hur