Ladda ner i PDF-format - Tao Zen

för att kunna se precis hur helig denna person var. det hände sig att det nära Shravasti fanns en kastlös
som hette Sunita, en man så långt ner på den sociala skalan att han inte tilläts arbeta för sitt uppehälle.
Han var en oberörbar och ingen vågade att bryta reglerna för att hyra honom. Så Sunita tjänade pengar
till mat genom att ta vara på blommor. Varje dag gick han till stadens soptipp och sökte igenom de
kastade blomsterbuketterna sökande efter den enstaka blomman som som råkat hålla sig fräsch medan
de andra har vissnat.
Sunita arrangerade de ihopsamlade blommorna till en bukett som han sedan sålde till
förbipasserande.
Det kan ha funnits andra människor i Shravasti som var lika så fattiga som Sunita, men förvisso
fanns det ingen som var fattigare. Men trots sin fattigdom hade Sunita nått upplysning. Han var en artig
och älskande man. Det behöver inte sägas att han hade hört Buddhan predika och var en trogen
troende.
En dag, i en procession, kom Buddhan nerför vägen nära tippen där Sunita letade igenom soporna.
Så fort Sunita såg processionen närma sig, dök han ner bakom en klippa. Men Buddhan hade
redan sett Sunita, och med sitt Urskiljning-Öga kände han igen en upplyst varelse.
"Hej där!" ropade han till den hukande mannen. "Var snäll och stå upp och låt mig se dig."
Förvirrad, reste sig Sunita långsamt upp, hållande sitt huvud böjt och sina händer bönfullt
ihoppressade framför sitt ansikte.
"Varför hukade du bakom klippan? frågade Buddhan.
"Välsignade," svarade Sunita, "Jag ville inte att synen av mig skulle förolämpa era ögon. Jag är
ovärdig er blick."
Flera av människorna i Buddhans procession instämde. De drog i hans ärm och försökte att få
honom till att fortsätta färden bort från den kastlöse. "Han är oren," sade de. "Han är bara en skräpsamlare,
en oberörbar!"
"Är han? Sade Buddhan stigande över en kant och lade armen om Sunita's axlar. "Se! Jag har rört
honom, han lever fortfarande."
Sedan frågade Buddhan Sunita, "Bäste Herre, om du inte är alltför förtjust i denna sysselsättning,
skulle jag kunna övertala dig att komma assistera mig i min stab? Jag kunde ha bruk för en god arbetare
som dig."
Med tårarna strömmande nerför sitt ansikte samtyckte Sunita. Och det sägs att under resten av sitt
liv, i enlighet med Buddhans önskan, stannade Sunita alltid tätt intill Buddhans sida, där Buddhan kunde
räcka ut och röra honom.
Det sjätte steget är Rätt Ansträngning.
Vi utövar Rätt Ansträngning när vi avslutar dåliga vanor och seder och utvecklar goda istället. Detta
är lättare sagt än gjort.