Ladda ner i PDF-format - Tao Zen

sömnighet. Upp och ner för gången patrullerar en kille med en pinne. Ingen tillåts att röra sig eller göra
några andnings-ljud eller, himlen förbjude! Att nicka till. Killen med pinnen kommer att slå honom! Detta
är dåraktigt och, faktiskt, överträder den Första Föreskriften om icke-våld.
Vad skall vi göra om en äldre präst eller nunna slumrar till i meditationshallen? Skall vi slå dem med
en pinne? Förväxlar vi lathet med trötthet? Kanske har den sömnige varit uppe det mesta av natten och
skött om de sjuka. Skall vi bestraffa honom om han, i sin utmattning, börjar sjunka in i sömnen? Nej. Vi
bör erbjuda honom lite starkt te. Om han vill piggna till så dricker han teet. Men om han tar en liten
kattlur så bör vi låta honom vara. Kanske är en persons ljudliga andetag eller rastlöshet faktiskt ett
tecken på sjukdom. Skall vi straffa den sjuke och kanske göra hans lidande värre? Nej. Detta är inte
Chan-vägen.
Vad bör vi göra när vi vet att hans oväsen inte kommer från sjukdom? Vi bör använda ljudet av
hans andning eller hans rörelser så såom vi skulle använda ljudet av en bils signalhorn eller ropet från ett
basn. Vi skall bara registrera ljudet utan att tänka på det överhuvudtaget. Vi skall inte låta vårt ego bli
inblandad i ljudet. Låt det bara passera igenom våra sinnen obehindrat, som en gäst på ett värdshus. En
gäst anländer och avreser. Vi söker inte igenom gästens tillhörigheter.
Ni vet, Buddhan bad engång Manjushri att välja mellan de oilka metoderna för att uppnå
upplysning. "Vilken var den bästa?" frågade han. Manjushri valde lätt Avalokiteshvara Bodhisattva's
metod att använda hörselfunktionen som den bästa.
Minns alltid att när man mediterar på ljud så är det viktigt att flytta egot från lyssnings-processen
och låta det icke-bedömande Buddha-självet uppta ljudet som kommer in i våra öron. Vilken plats vi än
gör detta på så gör vi den platsen till en Bodhi-mandala, en helig plats där upplysning kan uppnås.
Vi måste inte befinna oss i en meditations-hall för att öva denna teknik. Varje dag, i alla våra
ordinarie aktitiviteter, varhelst vi råkar vara, kan vi öva den. Vi får inte begränsa vår övning av Chan till
de tillfällen då vi befinner oss i meditations-hallen. Faktum är att syftet med en meditations-hall är bara
att tillhandahålla en plats med minimal distraktion för de människor som har svårighet med att hålla sin
uppmnärksamhet fokuserad på det de sysslar med.
Ibland vill folk gå till en meditations-hall för att de behöver bli tvingade att meditera. De vill inte
praktisera hemma ensamma. Varför behöver en människa bli tvingad till att ha en vacker upplevelse? Så
dumt detta är.
Ibland går folk till en meditations-hall för att de vill träffa vänner där. Detta är att missbruka Chan.
Det är att omvandla Chan från en Stig mot Upplysning till bara ännu en Samsarisk återvänd-gränd; och
är inte det synd?
3. MEDITATION PÅ ET SPECIFIKT OBJEKT.
Ibland är en gäst inte något tillfälligt. Ibland kommer en gäst till värdshuset med avsikten att stanna
en tid. Nå, då måste värden visa honom särskild uppmärksamhet.
Värdshusvärden undersöker inte gästen/objektet innan han har skrivit in sig. Detta är ett annat sätt
att säga att innan vi sätter oss ner för att meditera går vi inte för att undersöka objektet som vi skall
meditera över.
Antag att vi väljer en ros som vårt objekt. Detta är ett särskilt trevligt objekt för Chan meditation