Ladda ner i PDF-format - Tao Zen

DET TOMMA MOLNET 

TILL MINNE AV EN STOR KINESISK ZEN-MÄSTARE 

Sammanställt från anteckningar och minnen av 

Jy Din Shakya 

Och återgett till 

Chuan Yuan Shakya (Ming Zhen) 

och 

Upasaka Richard Cheung 

Översättning 

Dao Chuan Shih (Ming Bao) 

Copyright 1996: Nan Hua Buddhist Society. 

Copyright 2000: Buddhistpublikation/Tao Zen. 

Alla rättigheter förbehållna. 

INNEHÅLL 

Förord: Minnet av Mästaren Hsu Yun 

Kapitel 1 Introduktion 1 

Kapitel 2 Chan träning 5 

Kapitel 3 Att nå Upplysning 16 

Kapitel 4 Buddha’s blomster-tal 38 

Kapitel 5 Nivåer av Utveckling och Svårigheter 40 

Kapitel 6 Svårigheter 44 

Kapitel 7 Andning och hållning 48 

Kapitel 8 Uthållighet och Resursrikedom 53 

Kapitel 9 Ordlös Överföring 62

Kapitel 10 Lekman Pang 65 

Kapitel 11 Den Odödlige Daoisten 70 

Kapitel 12 Mo Shan 74 

Kapitel 13 Sammanfattning 77 

Förord 

Minnet av Mästaren Xu Yun (Hsu Yun) 

Av Jy Din Shakya 

Mästaren’s namn, Xu Yun, översätts till Engelska som "Det Tomma Molnet", en översättning som ofta 

gör folk konfunderade. Vi vet alla vad ett moln är, men vad, undrar vi, menas med "det tomma"? 

I Chan- (uttalas tsann) eller Zen-litteratur dyker termen "tom" upp så ofta och med så många definitionsvariationer, 

att jag börjar med att klargöra dess innebörd. 

Att vara tom innebär att vara tom på ego, att vara utan någon tanke på själv, inte i den mening att man 

fungerar som en grönsak eller ett vilt djur - levande ting vilka huvudsakligen förbrukar vatten , föda och 

solljus i avsikt att växa och reproducera - utan i betydelsen att man upphör att kalkylera händelser, 

personer, platser, och saker i ens omgivning i termer av "jag" eller"mig" eller "mitt". En person som är 

"tom på själv" har sällan ens tillfälle att använda dessa pronomen. 

Låt mig specificera närmare. Alla har vi hört om en förälder, vän, eller älskare som vidhåller att han är 

helt osjälvisk i sin kärlek till någon annan. En make säger,"jag behöll inget för mig själv. Jag gav allt till 

min hustru". Denna man är inte tom. Han har bara projicerat en del av sin identitet på en annan person. 

En person som är verkligt tom äger ingenting, inte ens ett medvetande om själv. Hans intressen ligger 

inte i sina egna behov och önskningar, för sannerligen, han är helt omedveten om sådana 

ställningstaganden, utan endast om välbefinnandet hos andra. Han utvärderar inte människor som 

omtyckta eller oomtyckta, värdiga eller ovärdiga, eller som nödvändiga eller onödvändiga.han varken 

uppskattar eller nedvärderar någon. Han förstår helt enkelt att den Store Buddha Amithaba, Buddhan 

av Oändligt Ljus och Godhet, dväljs inom varje mänsklig varelse, och det är för detta Buddha-jags skull 

han anstränger sig själv. 

Att uppnå sådan tomhet är aldrig lätt. En gammal Chan-historia illustrerar detta: 

En Chan-mästare tog en gång på sig att undervisa en novis som hade stora svårigheter med att skilja sig 

från personerna i sitt tidigare, sekulariserade liv. "Du kan inte tjäna Dharman förrän du kapar dessa 

band," sade Mästaren. "Du måste förstöra dessa relations-innehav! Döda dem! Behandla dem som om

de inte längre existerade!" 

Novisen undrade, "Men mina föräldrar då? Måste jag slakta dem också?" 

Och Mästaren svarade, "Vilka är de att bli sparade?" 

"Och du, Mästare" sade novisen, "måste jag döda dig också?" 

Och Mästaren log och sade,"Oroa dig inte. Det finns inte tillräckligt kvar av mig för dig att få grepp 

om." 

En sådan Mästare var Xu Yun. Det fanns inte tillräckligt kvar av honom för någon att få grepp om. 

Under 1940 bombade det Kejserliga Japanska Flygvapnet Nan Hua-klostret dä han satt och 

mediterade; men de kunde inte få fatt i honom. Under 1951, när han var en gammal man på 93, 

misshandlade kommunistiska kader-busar honom upprepade gånger; men trots att de bröt hans ben och 

lyckades med att döda yngre starkare präster, kunde de inte riktigt få dit honom nu heller. Det fanns inte 

tillräckligt kvar av honom för någon att få tag om. Hur kan Buddha-jaget dödas? Xu Yun skulle inte dö 

förrän han var redo att dö, förrän han hade fullfölj den uppgift han hade satt sig för. 

Jag skall berätta för dig on denne remarkabla man, detta Tomma Moln vars närvaro i så hög grad 

konstituerade mitt liv. Jag skall berätta ting för dig som jag minns och jag skall göra mitt bästa för att 

överföra hans Dharma-undervisning. Kanske kan du, om du lär från honom, uppleva en del av den 

glädje jag upplevde genom att känna honom. 

Att vara i Xu yuns närhet var att vara i morgondimman en solig dag, eller i ett av de moln som dröjer sig 

kvar vid bergstoppen. En människa kan räcka ut handen och försöka få fatt i dimman, men oavsett hur 

hårt han försöker att gripa den, så förblir hans händer alltid tomma. Ändock, oavsett hur uttorkad hans 

anda är, kommer det Tomma Molnet att omsluta det med livgivande fukt; eller oavsett hur hans anda 

brinner av vrede eller besvikelse, så kommer en läkande svalka att sänka sig över honom, likt mild 

dagg. 

Detta är Xu Yun's Tomma Moln som ännu dröjer sig kvar hos oss. Tid och sol kan inte förstöra det, för 

det är själva solen, liksom det även är evigt. 

Nu skall jag berätta en del av historien som han och jag delar. 

Under 1920-talet, när jag fortfarande var en pojke, hade hXu Yun ännu inte kommit till Nan Huaklostret, 

det kloster som Hui Neng, Chan's sjätte patriark, hade grundat nära staden Shaoguan, där jag 

bodde. Shaoguan ligger omkring 30 mil norr om Guang Zhou (Canton) i Guang Dong-provinsen, vilket 

ligger i södra Kina. 

Under alla århundradena sedan dess grundande år 675 AD, hade Nan Hua-klostret genomgått perioder 

av försummelse och restaurering; men när jag var pojke, var det definitivt i en av sina försummade 

perioder. Jag minns klart och tydligt att det var mycker mer som en lekplats än den helgedom det är 

idag. 

På den tiden var ShaoGuan en liten sömnig flodstad, en plats där det inte fanns mycket för barn att 

göra. Att åka ut till Nan Hua-klostretvar vår motsvarighet till att åka till Disneyland. 

Vad som gjorde denna kloster-lekplats ännu mer spännande var att ingen verkade vara ansvarig för

den. Omkring ett hundra munkar och några få dussin nunnor levde där, men för det mesta var de 

sysselsatta med att munhuggas. Nunnor trätade med nunnor. Munkar trätade med munkar. Nunnor 

trätade med munkar. Och byggnaderna till detta fantastiska religiösa centrum var huvudsakligen en plats 

där dessa gräl utspelades. Det varkade inte spela någon roll att trävirket ruttnade och murarna vittrade 

och att smidesarbetet på den gamla rödvita pagoden rostade. Förfallet hade bara hållt takt med förfallet 

i den klosterliga disciplinen. Hängivna Buddhister, som mina föräldrar, gjorde besök och lade pengar i 

donations-lådorna; och om de olydiga pojkar de tog med sig, som min äldre bror och jag, klättrade på 

urgamla byggnadsverk, eller lekte gömme bakom heliga statyer, eller sprang genom helgade korridorer, 

så, var det ingen som protesterade. Att hindra oss kunde kanske ha hindrat donationerna. Jag antar att 

munkarna ansåg att om de redan måste stå ut med anfrätta byggnade, varför riskera att förvärra 

problemen med finansiella brister. 

Så vi hade alltid roligt när vi åkte till Nan Hua. Vi sprang över Caoxi (Ts'ao Xi)-flodens bro och 

klättrade upp på ett närbeläget berg där det fanns en naturlig nisch. Den sjätte Patriarken sades ha 

mediterat i denna nisch. Vi satt i den och skrattade, imiterande hans fromma ställning. 

Inte undra på att den sjätte Patriarken uppenbarade sig för Xu Yun i en vision och bad honom gå till 

Nan Hua-klostret för ställa till rätta den oreda som hade uppstått där! 

Jag träffade inte Xu Yun förrän 1934 när jag var sjutton år och han var i sextio-års-åldern. Han såg då 

ut precis som på fotografiet jag har reproducerat i början av texten. Jag skall berätta om detta möte. 

Men för att kunna uppskatta det, måste du veta lite mer om min bakgrund. 

Mitt familjenamn är Feng. Ursprungligen kom min familj från FuJian-provinsen, men min far flyttade till 

Shaoguan och det var där som min äldre bror och jag föddes och växte upp. Efter lokala mått så 

betraktades min familj som rik. Min far ägde två verksamheter: en byggnadsmateriels- och förrådsförsäljning 

samt en butik i vilken vi sålde torkad mat såsom svamp, challottenlök, och andra typer av 

grönsaker. Jag antar att mina föräldrar ursprungligen hoppades att min bror en dag skulle ta över den 

ena verksamheten och jag den andra. Men min brors talanger var inte akademiska och mina föräldrar 

började så smått oroa sig för hans förmåga. När jag var fyra år började jag att studera för de privata 

lärare de hade engagerat för undervisa honom. Han var då två år före mig. Men jag lärde fort och 

började att hoppa över nivåer tills jag låg före min bror. Så, vid avslutningen av den sex-åriga 

grundskole-utbildningen var jag två år före min bror trots att jag var två år yngre. 

Jag började sedan på mellanstadiet. Skolan hette LiQun vilket innebär en skola som "engagerar folk". 

Det var en Romersk-Katolsk skola och alla lärarna var katolska präster och nunnor. Det ansågs vara 

den bästa skolan i området. Men studiet av kristendom var mer eller mindre valfritt och i mitt fall var det 

definitivt mindre än mer. Allt jag egentligen brydde mig om var bollspel. Om jag kunde kasta den, 

sparka den, studsa den, så var jag intresserad. Det var vad jag var mest engagerad att göra i 

mellanstadiet. 

Men jag visade tillräckligt intresse för mina studier för att vinna inträde vid ett tre-årigt utbildningskollegium. 

Jag kände inte så mycket för att sälja torkade grönsaker så jag bestämde mig för att bli 

lärare. 

Och där var jag, 1934, en kaxig yngling på sjutton… en smart Nisse skulle man kunna säga, som under 

ett lov reste ut, som vanligt, till Nan Hua-klostret med alla de andra tonåriga flickorna och pojkarna för 

att ha lite roligt.jag hade aldrig ens hört om Xu Yun och jag hade förvisso inte tänkt mig att möta en helig 

man som just hade kommit till Nan Hua. Och där var ha…

Något hände med mig när jag såg in i hans ansikte. Plötsligt knäföll jag och tryckte pannan mot marken 

framför honom. Mina vänner blev helt förbluffade. Jag hade aldrig knäöjt för någon i hela mitt liv och 

där var jag, oförklarligt, utan att någon hade antytt att jag skulle göra något sådant,ödmjukt framför 

honom. Fylld med respekt och undran, knäföll jag tre gånger i rad för Xu Yun. Den store Mästaren log 

mot mig och frågade, "vem är du och var är du ifrån? Jag kunde nätt och jämt viska, "jag är Feng Guo 

Hua och jag kommer från Shaoguan." Och Xu Yun log igen och sade, "ha det så trevligt här vid Nan 

Hua templet. Han var omgiven av många andra munkar som tittade på under tystnad. Jag antar att de 

inte visste vad de skulle tro, de heller. 

Nu kunde jag inte vänta tills jag kunde återvända till Nan Hua men inte för att ha roligt… jag ville träffa 

Xu Yun igen. 

Andra gången jag träffade honom frågade han mig om jag ville ta de Buddhistiska Löftena, dvs, att 

formellet bli Buddhist. Jag sade, "ja naturligtvis, och så mottog jag Löftena från Xu Yun. Han gav mig 

namnet Kuan Xiu, vilket betyder "stor och vid övning". 

Ingen mer fotboll, basket eller ens pingpong. Nu, under mitt sommarlov, reste jag de tre milen eller så ut 

till Nan Hua-klostert två gånger varja vecka. Jag tog tåget till Ma Ba-berget, ett landmärke i 

klippformation, och sedan gick jag fem kilometerna till klostret. Xu yun gav mig böcker om Buddhismen 

att studera; och det var så jag tillbringade min ledighet. För första gången i mitt liv kände jag religionen i 

mitt hjärta. Jag ville bli präst. 

Men min plötsliga religiösa omvändning orsaka förvirring där hemma. Läget var inte så enkelt. För det 

första, när jag föddes så gick mina föräldrar till en berömd astrolog för att få mitt födelse-horoskop lagt. 

Denna astrolog såg tydligt i stjärnorna att jag skulle bli en hög militär samt att jag skulle avlida när jag 

var trettio. Att ha en död hjälte i familjen var en ära som de genast avstod från. Därför var de lyckliga 

över att jag klarade mig så bra i skolan. De ansåg att familje rörelsen skulle vara trygg i mina händer, 

särskilt som det blev allt mer uppenbart att rörelsen inte skulle må bra i brors händer. När mina föräldrar 

väl fick reda min önskan att bli präst, så, som goda buddhister, mottog de nyheten med glädje; som 

affärsmän, så var de ganska oroliga. Fel son ville bli präst! 

Men innan jag kände mig kallad till prästerskapet hade jag andra intentioner angående min framtid. Jag 

hade aldrig satt någon tilltro till astrologens förutsägelser, så, lite uttråkad inför utsikten att bli lärare, 

beslöt jag mig för att efter college skulle jag gå vidare till Chiang Kai Shek's Militärskola (Whampao 

Akademin) i Canton. På den tiden var Chiang kommendant i Whampao. 

På grund av mina ambitioner så blev min bror tvungen att förbereda sig så gott han kunde för att ta över 

familjerörelsen. Lyckligtvis, eller olyckligtvis, så fick han aldrig tillfälle att bevisa sin förmåga i 

affärsvärlden. Efter den Japanska invasionen kom den Kommunistiska revolutionen och det fanns ingen 

rörelse att ta över. 

Men 1934, när jag var sjutton, och på mitt första år på college, hade kriget mot Japan ännu inte börjat. 

Xu Yun, med förutseendet hos en verkligt vis, kullkastade mina militära planer. Faktiskt, så hade jag gett 

upp dem samma dag som jag träffade honom. Jag ville bli präst men jag talade inte om detta för någon 

då jag trodde det skulle låta uppblåst och meningslöst. För mig skulle det ha låtit mindre fåfängt att säga 

att jag skulle bli general än att jag skulle bli präst. Men senare, under ett av mina många privata samtal 

med Xu Yun, bkände jag min önskan att en dag bli präst. Han sa bara att han ville att jag skulle stanna 

kvar i college och fullfölja min utbildning. Senare skulle vi tala om att bli präst. 

1937 tog jag college-examen. Den hösten, på höst-festivalen i mitten på september, eller den åttonde

månadens fullmåne enligt Kinesisk kalender, fick jag mitt huvud rakat. Jag flyttade omgående in i Nan 

Hua-klostret som boende novis och såg fram emot ordinations-ceremonin som skulle ta plats tre 

månader senare. Och visst, jag och trehundra andra munkar ordinerades vid Mid-decemberordinationen 

1937. 

Det var vid detta tillfälle Master Xu Yun gav mig namnet Jy Din vilket betyder "att förstå och uppnå 

frid". Han gav mig även flera av sina gamla dräkter, vilka jag kände mig priviligierad att bära. 

En kort tid efter att jag hade blivit munk, invaderade Japan Kina och jag började misstänka att Xu Yun 

hade haft en föraning - att han medvetet hade fått mig att avstå fråm militärskolan eftersom han fruktade 

att om jag blev armé-officer skulle jag också bli armé-offer. Han hade andra uppgifter för mig att 

fullfölja. Och Xu Yun var en man för vilken ordet "misslyckande" inte existerade. Han hade mål; och för 

honom var jag ett av de instrument han behövde för att uppnå sina mål. 

Livet i Nan Hua-klostret var hårt. Munkarna och nunnorna odlade sina egna grönsaker, kokade och 

städade och till och med sydde sina egna kläder. De sov på träplankor som endast täcktes med en tunn 

vassmatta. Pengar fick man genom välgörenhets-donationer och från uthyrning av åkermark till 

jordbrukare. 

När Xu Yun anlände till Nan Hua 1934 förstod han att det kunde inte finnas någon lycka där förrän 

disciplinen var återställd.därför införde han strikta regler och förordningar. Första gången någon bröt 

mot en regel, blev vederbörande straffad. Andra gången samma person bröt mot en regel blev han eller 

hon avvisad. 

Xu Yun skapade avdelningar för alla olika slags jobb och plikter och etablerade en hierarki, en stigande 

ordning för ansvar, för att se efter varje avdelning. Samtliga var tvungna att sköta sitt arbete och Xu Yun 

tolererade ingen slapphet. Han hade en kraftig käpp som han bar med sig överallt och han var inte rädd 

för att använda den. Och, alla argumentationer och dåligt uppförande upphörde! Lag och ordning gav 

frid. 

Det var dock inte tillräckligt att återställa klosterdisciplinen. Xu Yun visste att byggnaderna också 

behövde restaureras. Fastän min far inte levererade något av byggnads-materielet - en annan firma fick 

kontraktet - så bidrog han med pengar för att stödja återuppbyggnads-projektet. Lyckligtvis så var 

dormitoriet den första byggnaden som restaurerades och alla som bodde i Nan Hua kunde uppskatta 

den förbättrade inkvarteringen. 

1938 inviterades Master Xu Yun till Hong Kong, där man talar Cantonesiska, för att hålla en lång serie 

instruktionella tal och ritualer. Eftersom Master talade Hunan, en nordlig dialekt, och jag talade både 

Hunan och Cantonesiska, var det nödvändigt att jag följde med som tolk. 

Medan vi var där attackerade Japanerna Shanghai i norr och Nanjing i söder. Antalet offer i Shanghai 

var förskräckligt, och vad gäller Nanjing, så var attacken där så fruktansvärd att ännu i dag kallad 

attacken för Våldtäckten på Nanjing beroende på den målmedvetna slakten på så många oskyldiga 

civila. 

Eftersom det fanns så vägar ut ur Nanjing och dessa var farliga, försökte många flyende att undkomma 

de Japanska inkräktarna genom att använda vattenvägarna. Så av naturliga skäl, eftersom Shaoguan är 

beläget vid sammanflödet mellan två floder, hamnade många båtlaster med flyktingar där. 

När Xu Yun fick höra om anfallen mot Shanghai och Nanjing förutsåg han flyktingkrisen och avslutade

omedelbart talen i Hong Kong. Vi återvände till Nan Hua och startade ett program för flyktinghjälp. 

Xu Yun beslöt att munkarna i Nan Hua skulle anta den gamla buddhistiska traditionen, vilken ännu följs 

av Theravada traditionen, att endast äta två mål om dagen, frukost och lunch. Ingen mat av något slag 

kunde intas efter tolvslaget. Den mat som skulle ha ätits donerades till flyktingarna och, när så var 

nödvändIgt, till kinesiska soldater. På grund av folkets stora nöd, höll Xu Yun många extra religiösa 

tjänster för de döda och skadade. Dessa tjänster bidrog till att skapa hopp och förtröstan hos många 

uppgivna själar. 

Men för Xu Yun var ett mål ett mål, och inte ens den Japanska invasionen kunde få honom att skjuta 

upp restaureringen av Nan Hua. Återuppbyggnadsprogrammet fortsatte därför. 

1939 skapades de berömda statyerna av Väderstreckens Konungar och ett tempel för deras 

inkvartering byggdes. Den officiella installations-ceremonin hölls 1940. Uppbyggnadsframstegen hade 

en hälsosam inverkan på samtligas moral. Det medförde en känsla av målmedvetenhet och framåtanda. 

Nu skall jag berätta om den bombning av Nan Hua vilken jag tidigare refererade till: 

Efter Japanernas anfall på Shanghai och Nanjing, höll guvenörer från fjorton Kinesiska provinser (stater) 

en serie möten vid Nan Hua-klostert i ett försök att utveckla en samordnad försvarspolicy och en 

strategi för att motstå de Japanska inkräktarna. Dessa möten antogs vara topphemliga; emn Japanerna 

som hade etablerat en flygbas vid Guang Zhuo (Canton), fick snart reda på dem. 

Fast alla senare försökte skylla säkerhets-läckaget på spioner i varandras staber, så var faktum det att, 

på det vis som politiker vanligen är, det inte var någon som ansträngde sig för att dölja mötena. 

Guvenörerna och deras följen anlände i stor stil i limousiner. Det fanns tillräckligt med krom på Nan 

Hua's parkeringplats för att väcka uppmärksamhet på Mars. Japanerna i Guang Zhou, förvisso, hade 

inta svårigheter att lokalisera denna hemliga mötesplats. 

Så i ett försök att döda så många viktiga civila ledare i ett slag, skickade Japanerna tre attackbombplan 

norrut för att anfalla Nan Hua-klostret. 

När planen började att bomba och beskjuta kloster-komplexet, beordrade Xu Yun genast alla att ta 

skydd och att behålla lugnet. Han skickade in guvenörerna i Den Sjätte Patriarkens Tempel och 

munkarna in i det större Ming-templet. Han själv, gick lugnt in i det mest uppenbara målet, 

Meditationshallen, för att be för allas säkerhet. 

Vid första anfallet blev en av de två män som hade till uppgift att vakta guvenörernas bilar, dödad. Han 

hade lämnat sin post och tagit skydd i ett stort avloppsrör som skulle användas i byggprojektet, och en 

av bomberna föll på röret, och dödade honom. Ironiskt nog så unkom den andre fullt synlige vakten alla 

skador. 

En annan bomb visslade ner mot jorden och slog ner precis utanför klostermuren, ödeläggande en stor 

Zhao Zhou-ceder och skapande ett stort hål i marken som fortfarande finns kvar idag, fyllt med vatten 

likt en liten damm. 

Men sedan efter att Xu Yun hade trätt in i Meditations-hallen och börjat be uppstod ett mirakel. Två av 

de tre bombarna kraschade in i varandra och störtade på Ma Ba-berget. Det återstående planet 

återvände omgående till sin bas i Guang Zhou.

Naturligtvis tillskrevs luftkrocken Xu Yuns spirituella krafter. Ingen av de Kineser som kände honom 

tvivlade på detta; men vad som är viktigare, även Japanerna verkade börja tro på det. Guvenörer eller 

ej så försökte de aldrig att bomba Nan Hua igen. 

Japanerna trängde in kriget i det inre av landet och vid slutet av 1944 lyckades de slutligen att inta Shao 

Guan. Men även då, trots att de var så nära Nan Hua, så anföll de inte klostret. Vi trodde att de 

fruktade Xu Yuns andliga kraft. Under hela ockupationen tillät de inte sina soldater att störa friden på 

klostret. 

Men för att återvända till min historia; 1940 blev Wei Yin - mannen som en dag skulle efterträda Xu Yun 

som abbott i Nan Hua - invigd till munk. Det var min ära att raka hans huvud och att ge honom hans 

namn , Wei Yin, vilket betyder "Dharma-sigillet av Orsak och Verkan". Hans andra namn var Zhi Gua 

vilket betyder att veta resultatet. Med andra ord, fastställa en handlings orsak och dess verkan och du 

skall uppnå det önskade resultatet. Wei Yin stannade kvar på Nan Hua för att assistera Xu Yun med 

den extra bördan att hjälpa krigs-offren. Det året sände Xu Yun mig till Yun Men-klostret då han kände 

till vilken misär och oordning det en gång så stora klostret hade fallit i. Jag skulle hjälpa till att återinföra 

ordning och reda och övervaka återuppbyggnaden. För denna uppgift upphöjde Xu Yun mig till Master. 

Det var nödvändigt att passera många Japanska soldater under min två-dagars-vandring till Yun Menklostret. 

Men återigen var Xu Yuns inverkan så stor att den sträcktes ut även till mig och ingen soldat 

vågade hindra min väg. Framme i säkerhet bosatte jag mig i Yun Men. 

Vid Dan Xia, det tredje stora klostret i Shaoguan-området var där inga problem med Japanerna. Detta 

klosters avlägsna placering lockade inte till militär aktivitet och Master Ben Wen kunde bibehålla 

klosterlig frid och disciplin. 

Jag blev kvar i Yun Men-klostret till 1944 då Xu Yun beslöt att etablera ett Buddhistiskt college vid Nan 

Hua med syfte att undervisa i den gamla Vinaya-klosterkoden för alla de som skulle bli munkar och 

nunnor. Nu kunde jag förstå meningen med Xu yuns råd till mig att gå färdigt college. Min 

utbildningsnivå kvalificerade mig till att övervaka organiserandet av denna nya Vinaya-skola samt att 

även bli en av dess lärare. 

Eftersom Xu Yun trodde på nödvändigheten av att förse barn med en god utbildning, så beslöt han 

också att etablera en grundskola vid Nan Hua. Han ville att denna skola skulle bli en första klassens 

institution, och med kort varsel kom det många elever från hela Kina till Nan Hua för att bli undervisade. 

Naturligtvis så donerade rika föräldrar pengar till sina barns undervisning, böcker och skol-utrustning 

samt för mat och husrum. Men Xu Yun ansåg att alla barn,både rika och fattiga förtjänade att bli 

utbildade, så fattiga barn fick lov att gå på denna fina skola utan någon som helst kostnad. Xu Yun 

försåg dem böcker och materiel samt den mat och det boende som var nödvändigt. Jag såg mina plikter 

vid skolan som heliga och gjorde mitt bästa för att utföra mina plikter hängivet och noggrant. Alla som 

var knutna till skolan kände på samma sätt som jag och på grund av våra outröttliga ansträngningar fick 

skolan snabbt sitt utmärkta rykte. 

Medan Master Wei Yin och jag bodde på Nan Hua bosatte sig Xu Yun på Yun Men-templet för att 

fortsätta med övervakandet av tempel-ombyggnaden. 

Sedan tog riktningen på min Dharma-stig en ny vändning. 

Många kineser hade flyttat till Hawaii, särskilt under krigs-åren. Men trots att det bodde många 

kinesiska buddhister på Hawaii, vilket då endast var amerikanskt territorium, så fanns det inget

Buddhistiskt Tempel eller ens någon präst som kunde undervisa och utföra ceremonier. Dessa Kines- 

Hawaiianer sände upprepade gånger delegationer till Hong Kong bedjande om att präster skulle 

skickas till Hawaii för att tjäna folket och också övervaka byggandet av ett tempel. Naturligtvis ville de 

att Xu Yun skulle komma dit och skapa det nya templet, men Xu Yun hade dedikerat sig själv till 

restaurationen av Yun Men så han beslöt att skicka mig i sitt ställe. 

Under 1949 fullföljde jag första steget i detta uppdrag när jag anlände till Hong Kong och påbörjade 

den nödvändiga immigrations-proceduren. Jag skulle inte anlända i Honolulu förrän 1956. Hawaii blev 

en delstat 1959; men vårt tempel, vilket jag kallade Xu Yun-Templet blev det första Buddhist-templet 

på Hawaii. 

Inte länge efter att jag anlände till Hong Kong 1949 slutade det Kinesiska inbördes-kriget, och 

Kommunisterna tog kontroll över regeringen. Kadrer med kommunist-busar som trodde att kyrkor och 

tempel var förvaringsplatser för gömt guld och andra värdesaker,marcherade till de försvarslösa 

byggnaderna och krävde att dess invånare skulle överlämna dessa icke-existerande skatter till dem. 

Under 1951, medan jag var i Hong Kong, kom en kader av dessa busar till Yun Men-klostret och 

krävde att Xu Yun slulle ge dem templets guld och värdeföremål. Xu Yun försökte förklara att det inte 

fanns några sådana värdesaker på Yun Men-klostert. Men de vägrade att tro på honom och en efter en, 

slog de munkarna i ett försök att tvinga fram ett öppnande av skattgömman. En munk slogs ihjäl; flera 

munkar försvann och deras kroppar påträffades aldrig. Många led av skador såsom brutna armar och 

revben. Under de tre månader som busarna ockuperade klostret, hade de regelbundna förhör med Xu 

Yun och slog honom för att sedan kasta honom i ett litet mörkt rum i flera dagar, utan mat eller vatten. 

Flera gånger slogs han medvetslös och lämnades som död. Men trots det stora antal inre skador och 

brutna ben denne gamle man på nittiotre hade genomlidit, brukade han sin enorma viljekraft och 

vägrade att dra sig tillbaka förrän han hade fullföljt sitt uppdrag. Han visste att hans levande närvaro, om 

än bara till en liten grad, tjänade till att motstå attackerarna.han visste också, att så länge som han 

fortfarande var vid liv, kunde han inspirera de som följde honom; och i dessa svåra tider behövde de all 

inspiration de kunde få. 

Då han ansåg att hans vilja att överleva måste vara större än hans plågoandars vilja att bryta ned honom 

var Hsu Yun,trots fysiskt skör, helt oövervinnlig; och han återhämtade sig trots tortyren de hade utsatt 

honom för. 

Trots att busarna hade försökt att hemlighålla den behandlig de hade utsatt denne helige man för, nådde 

snart nyheter om tortyren världen utanför, och Kineser över hela jordklotet klagade bittert hos den 

Kinesiska regeringen. Det var otänkbart att de Japanska inkräktarna skulle respektera prästerskapet 

och klostren men att den Kinesiska militian skulle våldföra sig på dem. 

Överheten i Beijing sände en delegation till Yun Men men då Xu Yun var rädd för en upprepning så 

vägrade han att göra någon formell anklagan.så snart som han hade återvunnit sina krafter gjorde han 

dock den besvärilga resan till Beijing och lade in en personlig petition hos regeringen om att arrestera 

dessa kadrer. Han insisterade på att de skulle beordra att alla religiösa institutioner respekterades, att 

prästerskapet skulle förbli oantastade samt att det Kinesiska folket skulle få utöva religionsfrihet. 

Myndigheterna, som fruktade makten i hans numera legendära rykte, gav med sig; och för en tid, 

åtminstone under återstoden av Xu Yuns liv, så var regeringens policy mera tolerant mot religion. 

Regeringen kunde emellertid inte tolerera mera kritik från yttre källor, så alla kommuniktionslinjer 

avbröts. I Hong Kong försökte jag desperat att få nyheter om Xu yuns öde, men det var omöjligt att få 

veta något som helst. Jag skrev mängder med brev men inget blev besvarat.

Så som seden föreskrev så fortsatte jag emellertid att skicka Xu Yun kopior på alla essäer och artiklar 

om Buddhism som jag hade skrivit. I lyckligare dagar, ochså enligt sed, skulle jag ha fått kommentarer 

från honom. Men i dessa olyckliga dagar blev inget av mina bidrag erkänt. 

Sedan, under 1952, skrev jag en avhandling om Hjärt-sutran som blev särskilt väl mottagen. Regeringen 

i Beijing beslutade att tillåte att den publicerades. Jag skrev omedelbart till bokförlaget i Beijing och 

uttryckte min stora önskan att få vetskap om min Mästares reaktion på avhandlingen. Mirakulöst nog så 

beslöt en av kontoristerna hos förlaget att själv bära mitt brev och avhandlingen direkt till Xu Yun samt 

att avvänta ett svar. Xu Yun läste båda, sade sedan till kontoristen att han godkände avhandlingen och 

skickade mig sin välsignelse. Hans ord återgavs för mig; och denna indirekta kommunikation var den 

sista jag någonsin hade med min älskade Mästare. 

Den 13:e oktober, 1959, vid en ålder på 101 år (enligt vissa källor 120 år) gick Master Xu Yun in det 

slutliga Nirvana. Nyheten om han död gjode mig obeskrivligt ledsen. Jag höll offentliga 

minnesgudtjänster och skrev ett eftermäle till honom; men privat var jag överväldigad av sorg. I flera 

dagar grät jag och kunde inte äta eller sova. Jag visste hur mycket jag var skyldig honom. Jag visste att i 

sin vishet förutsåg han hotet mot vår kinesiska Buddhistiska Dharma, Dharman från Hui Neng och Lin Ji 

och Han Shan. Han ville att denna Dharma skulle transplanteras till USA där den skulle vara säker, och 

han givit mig äran av att få göra detta. 

Xu Yun's död fick mig också att ännu mera uppskatta kraften hos hans stora hjärta. Jag insåg klart att 

han hade förmågan att trancendera fysisk tillvaro och att fördröja sitt intåg i det sluliga Nirvana tills han 

var redo att göra sin sista resa… tills han hade fullföljt sitt heliga mål att beskydda alla präster i Kina. 

Jag själv och andra Buddhistiska präster, tillsammans med präster från andra religiösa trosriktningar, har 

Xu Yuns dyrkan av Buddha Amithaba och hans orubbliga övertygelse att denna Strålande Närvaro 

dväljs i hjärtat hos alla levande varelser att tacka för våra liv. 

Shanti. Shanti. Shanti. Amitofo! (Amithaba) 

KAPITEL 1: INTRODUKTION 

Kära vänner, låt mig berätta en liten historia som en vis man en gång berättade för mig: 

"En gång befann jag mig i ett obekant land, vandrande ner en främmande gata. Jag såg mig omkring för 

att försöka orientera mig; då jag såg två män vilka stod i närheten gick jag fram till dem. 'Var är jag?' 

frågade jag. 'Vilka är ni?' 

"Den förste mannen svarade, 'Detta är världen av Samsara, och i denna världen råkar jag vara den 

längsta dvärgen som finns!' Och den andre mannen svarade, ' Ja, och jag råkar vara den kortaste av 

jättarna!' 

"Detta möte lämnade mig mycket förvirrad för, förstår ni, båda männen var exakt lika långa." 

Jag föregår mina noteringar till er med denna lilla historia då jag vill poäntera redan från början hur

viktigt det är att betänka uppfattningen av saker. 

Hui Neng, den Sjätte och siste Patriarken av vå Chan-linje, mötte en gång två munkar som 

argumenterade om en fana som fladdrade i vinden. 

Den förste munken sade, "Det är fanan som rör sig." Den andre munken sade, "Nej! Det är vinden som 

rör sig." 

Den Sjätte Patriarken hälsade dem båda. "Bästa herrar," sade han. "Det är ert sinne som utför hela 

rörelsen!" 

I Samsaras värld är Människan måttstock på alla ting. Allting är relativt. Allt förändras. Endast i den 

verkliga världen, Nirvanas värld, finns det beständighet. 

I Chan är det vår uppgift att urskilja - inte mellan det falska och det falska, utan mellan det falska och 

det verkliga. Skillnade i yttre framträdande spelar ingen som helst roll. Den verkliga världen finns inom 

oss. Det finns till och med i vårt sinne. 

Nu är det min lyckliga lott att få hjälpa er att vinna inträde till den verkliga världen, den värld där det inte 

finns några dvärgar och jättar och meningslösa argument. I den verkliga världen finns det endast frid, 

och glädje, och sanning, och frihet från det naggande begäret efter problematiska illusioner. 

Kära vänner, varje mänsklig varelse äger två egen-naturer: en uppenbar och en verklig. Den uppenbara 

är vårt lilla jag eller ego vilket överallt skiljer sig från andra små egon; det verkliga är vårt Stora Buddha-jag 

vilket överallt är likadant. Vårt lilla jag existerar i den uppenbara världen, Samsaras värld. Vårt 

Buddha-jag existerar i den verkliga världen, Nirvanas värld. 

Båda världarna finns på smma plats. I Hjärtsutran kan vi läsa, "Form är inte annorlunda än tomhet och 

tomhet är inte annorlunda än form." Alla vill veta, hur kan Samsara och Nirvana vara samma sak? Hur 

kan illusion vara samma ska som verklighet? Hur kan jag vara mig och en Buddha också? " Detta är bra 

frågor. Varje Buddhist borde kunna svaret på dem. 

Svaret ligger i sättet på vilket vi uppfattar verkligheten. Om vi uppfattar verkligheten direkt, så ser vi den 

i dess Nirvaniska renhet. Om vi uppfattar indirekt - genom vårt ego-medvetande - ser vi den i dess 

Samsariska förvanskning. Varför är vår syn på verkligheten bristfällig? 

Samsara är den värld vårt mindre jag tror att det ser och uppfattar med sina sinnen. Ibland gör vi bara 

misstag. Om en man gick i skogen och stötte på en rulle rep på stigen och han trodde att repet var en 

orm skulle han snabbt springa sin väg. För honom var repet en orm och han agerade därefter.när han 

återvände hem berättade han förmodligen för alla om den farliga ormen som nästan bet honom. Hans 

rädsla var äkta. Hans anledning till rädsla var det ej. 

Det mindre jaget missförstår också verkligheten närhelst det pådyvlar godtyckliga estetiska eller 

moraliska bedömningar på den. Om en kvinna ser en annan kvinna som bär en grön hatt, säger, "jag ser 

en kvinna som bär en grön hatt," är det inga problem. Men om hon säger, "jag ser en kvinna som bär en 

ful grön hatt," så fäller hon ett Samsariskt omdöme. Någon annan kan finna att den hatten är vacker. 

Men i verkligheten är varken ful eller vacker. Den bara är. 

På samma vis är det när en räv dödar en kanin. För kanin-ungarna som kommer att svälta ihjäl är detta 

en mycket ond handling, men för de hungriga räv-ungarna som äter kaninen deras mamma har tagit

hem, är samma handling avgjort god. I verkligheten är händelsen varken ond eller god. Den bara är. 

Verkligheten misstolkas också eftersom både den som observerar och det som observeras ständigt 

förändras. 

Det finns inget exakt ögonblick när en knopp blir en blomma, eller en blomma blir en frukt, eller en frukt 

blir ett frö, eller ett frö blir ett knoppande trä. Alla dessa förändringar är fina och pågående. 

Vi kan inte stiga ner i samma vatten två gånger för vattnet rinner konstant. Vi är heller inte samma 

person från den ena minuten till den andra. Ständigt får vi ny information och nya upplevelser samtidigt 

som vi glömmer gammal information och gamla upplevelser. Igår kunde vi minnas vad vi hade till middag 

i förrgår. Imorgon, har vi inte längre privilegiet att minnas denna meny, såvida det inte var en särskild fest 

av något slag… eller också äter vi alltid samma mat och säga med förvissning att det var ris och tofu. 

Livets illusion är motsatt biografens illussion. På biografen är serier med enstaka bilder sammansatta för 

att bilda illusionen av en fortgående rörelse. I livet, avbryter vi en pågående rörelse, isolerar och fryser 

en bild, namnger och bestämmer den som om den var en verklig individuell händelse. Vi går inte alltid 

med på att fixera ett moment i tiden. Vad är en ung kvinna? Om en man är nittio år gammal, så finns det 

massor med kvinnor som är yngre. 

Nå, vi har kanske en bättre uppfattning om varför vårt mindre jag missförstår verkligheten, men vi 

undrar fortfarande, varför vi överhuvudtaget har två jag? 

Svaret är helt enkelt för att vi är människor. 

Vårt mindre jag förser oss med det medvetna sinne av pågående identitet som låter varenda en av oss 

veta, "jag är idag vad jag var igår och skall vara igen i morgon." Utan det, kunde vi inte organisera de 

sinnes-data som angriper oss. Utan det skulle vi inte ha någon känsla av tillhörighet eller att vara knutna 

till andra. Vi skulle inte ha några föräldrar eller någon familj att kalla våra egna, ingen maka eller barn, 

inga lärare eller vänner till att leda och stimulera oss. Vårt mindre jag ger oss mänsklig natur. 

Efterhand som vi växer märker vi att vår livlinas tråd inte är en enda lång sträng där varje händelse är 

uppträdd för sig sig som pärlor på ett radband. Nej, tråden väver sig själv till ett nät, en av varandra 

beroende samling av knutar. Vi kan inte ta bort en neda knut utan att påverka de andra. Vi kan inte dra 

fram en enda tråd ur vår historia utan, måhända, att ändra på hela dess kurs. Detta nätverk av information 

och erfarenhet, av beroenden och sammangående, av minne och missförstånd, blir fort nog ett 

komplicerat och frustrerande virrvarr; och vi blir förvirrade över vår plats i tingens ordning. När vi är 

unga så ser vi oss själva som universums centrum, men efterhand som vi blir äldre, är vi inte längre säkra 

på vår position eller vår identitet. Vi tänker, "Jag är inte längre den person jag var när jag var tio. Men ej 

heller är jag någon annan." Vi kommer snart att undra,"vem är jag?" Vårt ego har lett oss in i denna 

förvirring. 

Förvirring leder till katastrof, och då blir livet, som Buddhan noterade i sin Första Ädla Sanning, bittert 

och smärtsamt. 

Hur reder vi ut denna förvirring? Vi vänder på vårt medvetande. Vi förskjuter den yttre världens 

komplexitet till förmån för den inre världens enkelhet. Istället för att försöka få makt och ära för våra 

små själv, vänder vi vår medvetenhet inåt för att upptäcka saligheten hos vårt Buddha-jag. istället för att 

göra oss sjölva eländiga när vi försöker att bli Mästare över andra, finner vi glädje och tillfredställelse i 

att vara Ett med vårt Buddha-jag och i att tjäna andra.

Kära vänner, syftet med Chan-träning är att klargöra vår syn så att vi kan vinna insikt om våra sanna 

identiteter. Chan förmår oss att trancendera vår mänskliga natur och förverkliga vår Buddha-natur. 

För århundraden sedan, grundades och formades vår Chan meditations-sekt av två stora män: den 

Förste Patriarken, Bodhidharma, som kom till Kina från väster, och Hui Neng, den Kinesisk-födde 

Sjätte Patriarken. 

På grund av dessa två men blomstrade Chan och spreds över hela Kina och till många andra länder. 

Nå, vad var den allra viktigaste läran hos Bodhidharma och Hui Neng? "Befria sinnet från egoism! 

Befria det från orena tankar!" 

& 

Om dessa direktiv inte följs, kan man inte lyckas med Chan-praktik. Chan-stigen ligger framför dig! 

Följ den! Den kommer att föra dig till frid, glädje, sanning och frihet. 

KAPITEL 2: CHAN TRÄNING 

Många människor börjar sin Chan träning med att tänka, "Nå, eftersom allt är Maya eller Samsarisk 

illusion så spelar det ingen roll vad jag gör eller hur jag gör det. Det enda som är viktigt är att tjäna 

Nirvana. Så, eftersom det inte finns något sådant som gott eller ont, gör jag som jag vill. Det spelar 

faktiskt roll vad vi gör.Chan är en gren av den Buddhistiska religionen och som Buddhister måste vi 

anpassa oss till etiska föreskrifter. Samsara eller ej, vi lyder Föreskrifterna. Dessutom så följer vi också 

de bestämda regler för uppförande som styr vår träning. Låt oss börja med följande regler: 

Medan det finns många olika metoder att följa så, innan man börjar med någon av dem, måste en 

utövare leva upp till fyra grundläggande krav: 

Han eller hon måste: 

1. Förstå Lagen om Orsak och Verkan. 

2. Acceptera de disciplinära reglerna. 

3. Uppehålla en orubblig tro på existensen av ett Buddha-jag. 

4. Vara fast besluten att lyckas med vilken metod som än väljs. 

Jag skall förklara var och en av dessa fyra förutsättningar: 

Först så fastslår Lagen om Orsak och Verkan att ont skapar ont och gott skapar gott. Ett giftigt träd 

ger giftig frukt medan ett hälsosamt träd ger hälsosam frukt. 

Som koncept verkar detta vara enkelt; men i verkligheten är det ganska omfattande.

Onda handlingar är eländiga investeringar. De garanterar ett utfall i smärta, bitterhet, oro och ånger. 

Det finns ingen vinst att få från handlingar som utgår från begär, lusta, ilska, stolthet, lathet eller avund. 

Alla sådana motiveringar tjänar endast egots ambitioner. Onda handlingar kan aldrig främja andligt 

framsteg. De garanterar bara andligt armod. 

Goda handlingar, å andra sidan, förutsatt att de inte utförs under betingelser - som en investering 

som kan ge framtida belöning, ger frid och andlig fullkomlighet till utföraren . 

En oegoistisk god handling är mycket annorlunda från en planerad god handling. På ytan kan 

resultatet synas att vara det samma; hjälp eller vänlighet som behövs ges. Men en person som hjälper en 

anna med den dolda förväntningen att vinna någon framtida fördel, handlar vanligen ont, inte gott. Låt 

mig illustrera detta: 

I Kina fanns det en gång en prins som älskade fåglar. Närhelst han fann en skadad fågel så matade 

och skötte han den tills den blev frisk, och sedan när fågeln hade återfått sin styrka så släppte han den 

fri med mycken glädje. 

Naturligvis fick han ett gott rykte för sin talang som kärleksfull vårdare av skadade fåglar. Närhelst 

en skadad fågel hittades varsomhelst i hans rike, så fördes fågeln hastigt till honom, och han uttryckte sin 

tacksamhet till personen som förde den till honom. 

Men så, för att komma i prinsens gunst började folk att fånga fåglar och medvetet skada dem, så 

att de kunde ta dem till palatset. 

Så många fåglar dödades under infångandet och stympningen att hans kungarike blev till ett helvete 

för fåglar. 

När prinsen märkte hur stor skada hans godhet orsakade, beslöt han att inga skadade fåglar skulle 

hjälpas mer. 

När människor upptäckte att det inte längre fanns någon vinst i att hjälpa fåglar, så slutade man 

också att skada dem. 

Ibland händer det att våra upplevelse är liksom prinsens. Ibland när vi tror att vi gör mest gott, 

upptäcker vi till vår förtrytelse att vi faktiskt orsakar mest skada. 

Utför en god handling i tyshet och anonymitet! Glöm gratulationerna. En god handling skall ha ett 

mycket kort liv och, väl död, skall den snabbt begravas. Låt den vila i frid. Försök inte att återuppväcka 

den. Alltför ofta försöker vi att vända en god handling till ett spöke som hemsöker folk, som påminner 

dem om vår underbara service - ifall de händelsevis skulle glömma. 

Men vad händer om vi är mottagare av någon annans godhet? Nå, då bör vi låta den goda 

handlingen få odödlighet. Att låta någon annans goda handlingar leva är mycket svårare än att låta våra 

egna dö. Låt mig illustrera detta också. 

Det fanns en gång en specerihandlare, en vänlig man som satte värde på alla sina kunder. Han 

brydde sig om dem och ville att de skulle vara friska och äta ordentligt. Han höll sina priser så låga att 

han inte tjänade mycket pengar, inte ens tillräckligt för att anställa någon som kunde hjälpa honom i hans 

lilla butik. Han arbetade hårt i sin ärliga fattigdom, men han var lycklig.

En dag kom en kund och berättade en ledsam historia för honom. Hennes make hade skadats och 

skulle inte kunna arbeta på flera månader. Hon hade inga pengar att köpa mat för till honom och till 

deras barn. "Utan mat," grät hon, "kommer vi att dö allihop." 

Specerihandlaren sympatiserade med henne och gick med på att ge henne kredit. "Varje vecka 

skall jag förse er med ris för sju dagar och grönsaker för fyra dagar," sade han, "och det skall säkert 

vara tillräckligt för upprätthålla den familjs hälsa; och sedan, när din make återgår till arbetet, kan ni hålla 

er till samma meny medan ni betalar av skulden. Innan ni vet ordet av så äter ni grönsaker sju dagar i 

veckan." 

Kvinnan var så tacksam. Varje vecka erhöll hon ris för sju dagar och grönsaker för fyra. 

Men när maken återgick till arbetet skulle hon fatta beslut om huruvida hon skulle betala av sin 

gamla skuld och äta grönsaker fyra dagar i veckan eller om skulle stödja en ny specerihandlare och äta 

grönsaker sju dagar i veckan. Hon valde det senare och rättfärdigade sig själv genom att berätta för folk 

att den förre specerihandlaren hade sålt ruttna grönsaker. 

Hur ofta, när vi vill ha något till varje pris, lovar vi inte att om vi får vad vi önskar, så skall vi 

dedikera våra liv till att visa vår tacksamhet? Men sedan, när vi väl har fått det vi så hett eftersträvade, 

svalnar vårt högtidliga löfte och död, nästan av sig självt. Vi begraver det hastigt, utan någon ceremoni. 

Detta är Chan-vägen. 

Och så, likt en bonde som sår soja-bönor inte förväntar sig att skörda meloner, skall vi inte 

förvänta oss att närhelst vi begår själviska eller omoraliska eller orättvisa handlingar, skörda andlig 

renhet. Ej heller kan vi hoppas att gömma oss från våra ogärningar genom att flytta oss själva från 

platsen där vi utförde dem, eller förvänta oss att tiden skall radera ut dem. Aldrig får vi anta, att om vi 

bara ignorerar våra missgärningar tillräckligt länge, människorna som vi skadade lägligt kommer att dö, 

tagande med sig till graven vårt behov av att gottgöra skadan vi har orsakat. Det är våra goda 

handlingar vi skall begrava… inte våra offer eller brutna löften. 

Vi kan inte tro att bara för att det inte finns något vittne tillgängligt som kan ifrågasätta oss, skall vi 

slippa att svara för våra ogärningar. Många gamla Buddhistiska historier illustrerar denna princip. Låt 

mig berätta några av mina favoriter: 

Under den generation som föregick Shakyamuni Buddha's liv på jorden blev många av hans 

Shakya-klans fränder brutalt massakrearde av den galne kungen, Virudhaka, den så kallade "Kristallkungen". 

Varför uppstod denna hemska händelse? 

Nå, det råkar vara så att nära Kapila, den Shakya-stad där Buddhan föddes, fanns det en stor 

damm och på stranden av den damman fanns det en liten by. Ingen minns namnet på byn. 

Ett år inträffade en fruktansvärd torka. Skörden vissnade och byborna kunde inte komma på någon 

annan lösning än att döda och äta fisken som bodde i dammen. De fångade alla fiskar utom en. Denna 

sista fisk fångades av en pojke som lekte med det stackars kreaturet genom att slå det på dess huvud. 

Det var vad han höll på med när byborna tog den ifrån honom och dödade den. 

Så återvände regnet och överallt i kungariket återgick allt till det normala. Människor gifte sig och

fick barn. Ett av dessa barn var Siddharta, Buddhan, som föddes i staden Kapila, nära den byn och 

dammen. 

Siddharta växte upp och predikade Dharman och vann många följeslagare. Bland dessa 

följeslagare var Kungen av Shravasti, Kung Prasenajit. Denna kung gifte sig med en Shakya-flicka och 

de producerade en son: Prins Virudhaka, "Kristallen". Det kungliga paret beslöt att uppfostra prinsen i 

Kapila, Buddhans stad. 

Till att börja med var allt bra. Prins Virudhaka var en frisk baby och inom kort växte han upp till en 

fin stark pojke. Men innan han ens hann börja skolan inträffade en omvälvande händelse. 

Det hände sig att en dag, under Buddhans frånvaro från staden, klättrade den unge prinsen upp på 

Buddhans Ärade stol och började att leka där. Han hade inga onda avsikter - han var bara ett barn som 

lekte. Men Oh! - när Buddhans klanfränder såg prinsen leka på denna heliga plats blev de väldigt arga 

och skällde ut prinsen och drog ner honom från stolen, förnedrande och knuffande honom. 

Hur kan ett barn förstå dårskapen hos fanatiker? Vuxna kan inte komma underfund med en. Den är 

ganska svår att förstå. Deras barska behandling tjänade bara till att göra prinsen bitter och få honom att 

hata alla shakya-klanmännen. Det var deras barska behandling som fick in honom på sin karriär av 

grymhet och hämnd. 

Händelsevis, sägs det, kunde prinsen genom att döda sin egen far, inta tronen i Shravasti. Nu, som 

Kung Virudhaka, Kristallkungen, kunde han slutligen hämnas på Shakya-klanen. Ledande sina egna 

soldater började han att anfalla staden Kapila. 

När Buddhans klan-fränder kom för att berätta för honom om den förödande massakern, fann de 

honom lida av en hemsk huvudvärk. De bad honom att agera och rädda folket i Kapila från Kristallkungens 

brutala anfall. Men Buddhan, stönande av smärta, vägrade att hjälpa. "En förutbestämd Karma 

kan inte ändras," sade han. Klanmännen vände sig då till Maudgalyayana, en av Buddhans mäktigaste 

lärjungar, och tiggde om hans assistans. Han lyssnade till deras sorgliga klagan, och rörd, beslöt han sig 

för att hjälpa de belägrade invånarna i Kapila. 

Med hjälp av sina övernaturliga krafter, sträckte Maudgalyayana ut sin skål till de hotade Shakya 

och lät fem hundra av dem kliva upp i den. Sedan lyfte han skålen högt upp i luften, i tron att han hade 

lyft dem i säkerhet. Men när han åter sänkte skålen hade de femhundra männen förvandlts till en pöl 

med blod. 

Den förfärliga synen upprörde alla så mycket att Buddhan beslöt att avsluta historien om sina 

förfäder, de bybor som hade dödat all fisken under torkan. 

"Denna plundrande armé av soldater som nu anfaller Kapila har varit dessa fiskar," förklarade han. 

"De människor i Kapila som nu blir massakrerade var de människor som dödade dessa fiskar. Kristallkungen 

själv, var den sista stora fisken. Och vem tror ni," frågade Buddha, hållande ett kallt tygstycke 

mot sin panna, "var pojken som dunsade fisken mot dess huvud?" 

Så, för att ha dödat fisken, led och dog nu folket. Och för att skadat fisken huvud led Buddhan nu 

av en hemsk huvudvärk. 

Och vad så med Virudhaka, kristall-kungen? Naturligtvis återföddes han i helvetet.

Och så, förstår ni, finns det inget slut på orsak och verkan. En orsak producerar en effekt vilken 

själv blir till en orsaken till en annan effekt. Svar och gensvar. Betalning och återbetalning. Detta är 

Lagen om Orsakssammanhang. Förr eller senare når våra onda handlingar ifatt oss. Enda sättet att 

förhindra effekten är att förhindra orsaken. Vi måste lära oss att vara förlåtande, att överse med skada 

och förolämpning, samt att aldrig söka vedergällning eller att ens hysa agg mot någon. Vi får aldrig bli 

fanatiker, självrättfärdigande och stolta i våra fåfänga ansträngningar till fromhet och plikt, och framför 

allt måste vi alltid vara vänliga, särskilt mot barn. 

Låt mig berätta en annan historia om orsak och verkan. Denna handlar om Chan Mästaren Bai 

Zhang som faktiskt kunde befria en vild räv-ande. Väldigt få människor har kunnat göra detta! 

En kväll, efter att ett Chan-möte hade avslutats och alla hans lärjungar hade dragit sig tillbaka, lade 

Mästare Bai Zhang märke till en äldre man som som dröjde utanför Meditationshallen. 

Bai Zhang gick bort till mannen och frågade, "Säg mig min herre, vem eller vad söker ni?" 

Den äldre mannen svarade, "Nej, inte 'herre'. Jag är inte en mänsklig varelse över huvud taget. Jag 

är en vild räv som bara vistas i en gammal mans kropp." 

Bai Zhang blev naturligtvis mycket överraskad och nyfiken. "Hur hamnade du i detta tillstånd?" 

frågade han. 

Den äldre räv-mannen förklarade, "För femhundra år sedan var jag huvud-munk vid detta kloster. 

En dag kom en yngre munk och frågade mig, 'När en man uppnår upplysning är han då fortfarande 

utsatt för Lagen om Orsaksammanhang?' och jag svarade honom rättframt, 'Nej, han är undantagen från 

den lagen.' Mitt straff för detta arroganta och falska svar blev att min ande ändrades till anden hos en 

vild räv, så jag sprang iväg, upp i bergen. Som en räv-man kunde jag inte dö, och så länge som min 

okunnighet kvarstår, måste jag fortsätta att leva i detta eländiga tillstånd. Under femhundra år har jag 

dragit runt i vildmarken sökande efter kunskapen som skall befria mig. Mästare, jag ber dig att hysa 

medlidande med mig och att upplysa mig till sanningen." 

Mästare Bai Zhang talade milt till räv-mannen. "Ställ samma fråga till mig som den yngre munken 

ställde till dig så skall jag ge dig det rätta svaret." 

Räv-mannen samtyckte. "Jag önskar att fråga Mästaren föjande: När en människa når upplysning är 

han då fortfarande utsatt för Lagen om Orsakssammanhang?" 

Bai Zhang svarade, "Ja. Han blir aldrig undantagen från Lagen. Han kan aldrig bortse från 

möjligheten av orsak och verkan. Han måste förbli medveten om alla sina nuvarande och tidigare 

handlingar." 

Plötsligt blev den gamle räv-mannen upplyst och fri. Han knäböjde framför Mästaren och tackade 

honom hjärtligt. "Äntligen," sade han, "blev jag befriad!" sedan när han började att gå, vände han sig om 

och frågade Bai Zhang, "Mästare, eftersom jag är munk, skulle du vänligen bevilja mig de sedvanliga 

begravningsriterna för en munk? Jag bor i närheten, i en håla på berget bakom klostert, och jag skall nu 

gå dit för att dö." 

Bai Zhang samtyckte, och nästa dag gick han till berget och lokaliserade hålan. Men istället för att 

finna en gammal munk där, såg Bai Zhang bara en ojämnhet i hålans jordgolv. Han kände på 

ojämnheten med sin stav och upptäckte en död räv!

Nåväl, ett löfte är ett löfte! Mästare Bai Zhang utförde den vanliga munk-begravningsritualen över 

den döda rävens kropp. Alla tyckte att Bai Zhang var ganska tokig, särskilt när han ledde en högtidlig 

begravningsprocession… med en död räv på likbåren! 

Så, kära vänner, inte ens uppnåendet av Buddhaskap ger undantag från Lagen om 

Orsakssakssammanhang. Nät till och med Buddhan kan lida av en svår huvudvärk för att ha varit dum 

mot en fisk, hur mycket större är då inte vårt behov av vara medvetna om principen att en skadlig 

handling, förr eller senare, leder till ett för oss skadligt bakslag. Var noga med vad du säger och gör! 

Riskera inte att bli en räv-ande! 

Angående det andra påbudet, det strikta följandet av disciplin-reglerna, måste jag alvarligt påtala att 

det inte kan finnas någon andlig utveckling utan moral och fullföljandet av religiösa plikter. 

Disciplin är grunden på vilken upplysningen vilar. Disciplin styr vårt uppförande och gör det 

oföränderligt. Jämnhet blir till fasthet och det är detta som skapar vishet. 

Surangama Sutra visar oss klart att enbart fulländning i meditation inte utraderar våra orenheter. 

Även om vi kunde uppvisa stor färdighet i meditation, så, utan fasthållande vid disciplin, skulle vi lätt 

falla ner i Mara's värld av demoner och kättare. 

En man eller kvinna som flitigt observerar moraliska och religiösa plikter beskyddas och stimuleras 

av himmelska drakar och änglar, liksom de undviks räds av demoner från underjorden och kättare 

överallt ifrån. 

Det hände sig en gång i staten Kashmir att en giftig jord-drake bodde i en grotta nära ett kloster 

med femhundra Theravada arahats. Denna drake terroriserade området och gjorde folks liv eländiga. 

Varje dag samlades arahterna, och tillsammans försökte de att använda kraften från deras kollektiva 

meditation för att driva bort draken. Men de misslyckades alltid. Draken ville helt enkelt inte ge sig av. 

Så en dag råkade en Mahayana Chan-munk att stanna vid klostret. Arahaterna klagade över denna 

hemska drake och bad munken att förtena sig med dem i meditation, för att hans meditations-kraft 

skulle adderas till deras egen. "Vi måste tvinga denna best att försvinna!" gnällde de. Chan-munken log 

bara mot dem och gick direkt till den giftiga drakens grotta. 

Stående i grottans ingång ropade munken till draken, "Kloka vördade herre, skulle du vilja vara så 

snäll och lämna din kula och finna tillflykt på en mera avlägsen plats?" 

"Nåväl," sade draken, "eftersom du har bett så hövligt, skall jag tillmötesgå din önskan och resa 

vidare." Draken, förstår ni, hade en fin känsla för etikett. Så, iväg han for! 

Från sitt kloster betraktade arahaterna allt detta i absolut förvåning. Förvisso besatt denna munk 

mirakulösa samadhi krafter! 

Så snart som munken återvände, samlades arahterna omkring honom och bad honom att berätta om 

dessa underbara krafter. 

"Jag använde inte någon särskild meditation eller samadhi," sade munken. "jag höll mig helt enkelt till 

reglerna för disciplin och dessa regler stipulerar att jag måste följa de enklaste formerna av hövlighet 

likaväl som jag följer de högsta formerna för moral."

Således kan vi se att den kollektiva kraften från femhundra arahat's meditations-samadhi inte alltid 

är likvärdig med en enda munks enkla vidhållande av regelrna för disciplin. 

Och om du undrar, "Varför skulle ett strikt vidhållande av disciplin vara nödvändig om sinnet har 

uppnått ett icke särskiljande tillstånd? Varför skall en ärlig och rättfram människa ens behöva fortsätta 

att utöva Chan?" Jag skulle fråga en sådan människa, "Är ditt sinne så säkert att om den underbara 

Mångudinnan kom ner till dig och omfamnade dig, ditt hjärta skulle förbli oberört?" och du, om någon 

utan anledning skulle förolämpa dig eller slå dig, skulle du då inte känna ilska eller förbittring? Kan du 

vara säker på att du alltid kan motstå att jämföra dig själv med andra, eller att du alltid avstår från att 

vara dömande? Kan du vara säker på att du alltid kan skilja rätt från fel? Så, om du är absolut säker på 

att du aldrig kommer att falla för en frestelse, att du aldrig kommer att fela, öppna då din mun och tala 

högt och tydligt! I annat fall, viska inte ens en lögn. 

Vad beträffar det tredje kravet på att hysa en fast tro på sitt Buddhajag, var snäll och kom ihåg att 

tro är modern, den närande källan för vår målsättning att underkasta oss träning och att utföra våra 

religiösa plikter. 

Om vi söker befrielse från våndorna i denna värld, måste vi ha en fast ro på Buddhans försäkran att 

varje levande varelse besitter Tathagata visdom och, därför, äger möjligheten att uppnå Buddha-skap. 

Vad hindrar oss från att förverkliga denna visdom och uppnå deta Buddha-skap? Svaret är att vi helt 

enkelt inte har tilltro till hans försäkran. Vi föredrar att förbli okunniga om denna sanning, att acceptera 

det falska som genuint, och att dedicera våra liv till att tillfredställa alla våra dåraktiga begär. 

Okunnighet om sanningen är en sjukdom. Men, som Buddhan undervisade, så är Dharman som ett 

sjukhus med många dörrar. Vi kan öppna vilken som helst av dem och träda in till en plats för bot. Men 

vi måste tro på våra läkare och på effektiviteten av behandlingen. 

Närhelst han ville illustrera de problem som tvivel och brist på tro orsakade, refererade Buddhan till 

liknelsen om läkaren. Han kunde fråga, "Antag att du skadades av en förgiftad pil och en vän hämtade 

en läkare för att hjälpa dig. Skulle du då säga till din vän, 'Nej! Nej! Nej! Jag tänker inte låte den här 

människan röra mig förrän jag vet vem som sköt mig! Jag vill veta förövarens namn, adress, osv. Det är 

viktigt, eller hur? Och jag vill veta mer om den här pilen. Är spetsen av sten eller järn, ben eller horn? 

Och vad med träskaftet? Är det ek eller alm eller tall? Vilken sorts senor har använts för att fästa 

spetsen vid skaftet? Är senan från en oxe, en apa eller ett ruru-hjort? Och vilken sort fjädrar är det på 

skaftet? Är de från en häger eller en hök? Och vad med giftet som har använts? Jag vill veta vilken sort 

det är. Och vem är den här killen egentligen? Är du säker på att han är en kvalificerad läkare? Efter allt 

så vill jag inte att en kvacksalvare skall behandla mig. Jag anser att jag har rätt att få veta dessa ting, 

eller hur? Så var snäll och svara på mina frågor annars låter jag inte människan röra mig.' "Nå" sade 

Buddhan, "innan du kunde få dina frågor besvarade skulle du vara död." 

Så, kära vänner, när ni finner er själva lidande av världens plågor, tro på den store läkaren. Han har 

botat millioner andra. Vilken troende har någonsin tynat bort i hans vård? Vilken troende har misslyckats 

med att återfå evigt liv och lycka genom att följa hans regim? Ingen. Alla har haft fördel. Och så skall du 

om du har tilltro till hans metoder. 

Tro är en slags färdighet som du kan utveckla. Om du, t ex, vill göra toufu, så börjar du med att 

koka och mala sojabönor och sedan tillsätter du en lösning av kalkpulver eller citronsaft till de kokta 

bönorna. Du vet att du kan stå där, om du vill, och iakta toufun bildas. Du har tilltro till din metod för att 

den alltid fungerar. På så vis får du känslan av visshet. Första gången du gjorde toufu saknade du,

förutsatt att du helt saknade insikt om proceduren, naturligtvis tilltro til metoden. Du kan ha varit fylld 

med tvivel att gips-pulvret eller citron-saften kunde får de kokta soja-bönorna att bilda toufu. Men när 

du väl hade lyckats och sett med dina egna ögon att receptet var korrekt och att proceduren stämde, 

accepterade du utan reservation den föreskrivna metoden. Den tilltro till metoden hade etablerats. 

Därför måste vi alla ha tilltro till att vi äger Buddha-natur och att vi kan möta denna Buddha-ntur om 

vi målmedvetet följer en proper Dharma-stig. 

Om vi är rädda, bör vi komma ihåg Mästare Yong Jia's ord upptecknade i hans Sång om 

Upplysning; 

"I Tathagatas Verkliga Värld existerar varken egon, regler eller helveten. Ingen samsarisk ondska 

kan hittas där. Om jag ljuger kan ni rycka ut min tunga och fylla min mun med sand, och lämna det så i 

evighet." 

Ingen ryckte någonsin ut Mästare Yong Jia's tunga. 

Vad gäller det fjärde kravet, att vara resolut i vår målsättning att lyckas vilken metod vi än har valt, 

låt mig varna för dumheten att hoppa omkring från metod till metod. Tänk på Dharma som ett berg som 

skall bestigas. Det finns många stigar som leder till toppen. Välj en och bli på den! Den skall leda dig 

dit! Men du skall aldrig komma till toppen om du ränner omkring på berget och prövar en stig för att 

sedan förkasta den till förmån för en annan som verkar lättare. Du kommer att runda berget många 

gånger, men du kommer aldrig att bestiga det. Håll fast vid din valda metod. Var helt trogen den. 

I Chan berättar vi alltid historier om köpta djävlar. En särskild sådan historia passar bra här: 

En dag strövade en kille omkring på marknadsplatsen när han kom till en skylt som sade, "Till Salu: 

Första Klassens Djävlar." Naturligtvis blev mannen nyfiken. Skulle inte du ha blivit det? Jag skulle. "Låt 

mig se en av dessa djävlar," sade han till handlaren. 

Djävlen var ett märkligt litet djur, nästan som en apa. "Han är verkligen mycket intelligent," sade 

handlaren. "Och allt du behöver göra är att berätta för honomm varje morgon vad du vill att han skall 

göra den dagen, och han kommer att göra det." 

"Vadsomhelst?" frågade mannen. 

"Ja," svarade handlaren, "Vadsomhelst. Alla dina hushållsbestyr kommer att vara färdiggjorda när du 

kommer hem från arbetet." 

Nu råkade mannen vara ungkarl så djävlen lät som en ganska god investering. "Jag tar den," sade 

han och betalade handlaren. 

"Det är bara en liten sak," sade handlaren - det är alltid bara en liten sak, eller hur? - "Du måste 

vara noga med att berätta för honom vad han skall göra varje dag. Glöm aldrig detta! Ge honom hans 

instruktioner varje morgon och kommer att vara bra. Kom ihåg att följa denna rutin!" 

Mannen samtyckte och tog hem djäveln och varje morgon sade han till honom att diska och tvätta 

och städa huset och laga middag; och när han kom hem från arbetet, var allting färdigt till full belåtenhet. 

Men så blev det mannens födelsedag och hans vänner på jobbet bestämde att ordna ett kalas för

honom. Han blev väldigt berusad och stannade kvar i staden över natten i en väns hus och gick direkt 

till arbetet på morgonen. Han återvände inte hem för att säga till djäveln vad han skulle göra. Och när 

han återvände hem den kvällen upptäckte han att djäveln hade bränt ner hans hus och dansade i de 

rykande ruinerna. 

Och är det inte så det alltid går? När vi tar på oss en övning så lovar vi med vårt blod att vi troget 

skall hålla fast vid den. Men så första gången vi glömmer den, så förstör vi alltihop. Det är som om vi 

aldrig hade någon övning överhuvudtaget. 

Så, vare sig du väljer en väg med Mantra, eller Yantra, eller Andetagsräkning, eller Hua Tou, eller 

att upprepa Buddhans namn, håll fast vid din metod! Om den inte levererar dig idag, så försök igen 

imorgon. Säg till dig själv att du skall vara så bestämd att även om du måste fortsätta övningen i nästa liv 

så gör du det i avsikt att lyckas. Gamle Mästare Wei Shan brukade säga, "Håll fast vid din valda övning. 

Ta så många reinkarnationer som behövs för att uppnå Buddha-skap." 

Jag vet att det är lätt att bli modfälld när vi inte tror att vi gör framsteg. Vi försöker och försöker 

men när upplysningen inte kommer vill vi ge upp kampen. Uthållighet är i sig själv ett uppnående. 

Var ihärdig och uthållig. Du är inte ensam i din kamp. Enligt gammal visdom, Vi övar i dystra eoner - 

för upplysning som sker i ett blixtrande moment." 

KAPITEL 3: ATT NÅ UPPLYSNING 

Chan hade två berömda Mästare som heter Han Shan: en 800-tals eremit vars namn betyder 'Det 

Kalla Berget' och en 1500-tals lärare vars namn betyder Det 'Fåniga Berget'. Det kalla Berget är Chan 

Buddhismens största poet. Det fåniga Berget var en ganska god poet, han med. Han är förmodligen 

Chan's näst bästa poet. 

Det kalla Berget vädjade till naturen för att leda honom till fred och förståelse. Genom att finna 

skönhet i den naturliga världen fann han skönhet hos sig själv. Det är så eremiter arbetar. De tittar; de 

funderar; de omvandlar ensamhet till enskildhet. 

Det Fåniga Berget trancenderade sig själv genom att arbeta för andra. Han strävade efter att hjälpa 

vanligt folk att nå upplysning.det är lite kämpigare än att överleva frost och hunger. 

Han Shan, Det Kalla Berget, sade: Högt på bergets topp oändlighet i alla riktningar! Den ensamma 

månen tittar ner från sitt midnattsloft, beundrar sin reflektion i den isiga dammen. Skälvande, besjunger 

jag månen. Ingen Chan i versen. Massor i melodin. 

Han Shan, Det Fåniga Berget, försökte att säga det som inte kunde sägas med ord alla kunde 

förstå: Lägg en fisk på land och han skall minnas havet tills han dör. Sätt en fågel i bur, ändå gömmer 

han inte himlen. Bägge har hemlängtan efter sitt sanna hem, den plats där hans natur har avsett att han 

skall vara. Människan föds i ett tillstånd av oskuld. Hans ursprungliga natur är kärlek och älsvärdhet och 

renhet. Ändå emigrerar han så lättsamt, utan ens en tanke på sitt gamla hem. Är inte detta mera ledsamt 

än fiskarna och fåglarna? 

Vi skulle vilja reflektera Upplysningens Måne. Vi skulle alla vilja komma hem till Oskyldighet. Hur 

uppnår vi detta? Vi följer Dharma.

Buddhan såg det oupplysta livets okunnighet som ett sjukligt tillstånd. Hans Fyra Ädla Sanningar har 

ett medicinskt sammanhang: Ett, livet i Samsara är bittert och smärtsamt. Två, begär är orsaken till 

denna bitterhet och smärta. Tre, det finns en kur mot denna sjukdom. Fyra, kuren är att följa den 

Åttafaldiga Vägen. 

För det första måste vi inse att vi är sjuka. För det andra behöver vi en diagnos. För det tredje 

behöver vi en försäkran att det som är fel med oss svarar på en behandling. För det fjärde behöver vi 

en terapeutisk behandling. 

Samsara är världen sedd genom egot. Det är en störd och sjuk värld på grund av egots oupphörliga 

krav. 

Att försöka tillfredställa egots begär är som att försöka benämna det högsta numret. Oavsett hur 

högt nummer vi kan tänka på, så kan man alltid lägga till ännu ett. Det finns inget sätt att uppnå det 

ultimata. 

Kära vänner, är det inte sant att oavsett hur mycket pengar en person än har, så anser han alltid att 

han behöver lite mer, att oavsett hur bekvämt en persons hem än är , så vill han alltid ha ett ställe som är 

lite mer palatslikt, att oavsett hur många beundrare han än har så behöver han alltid höra fler applåder? 

Ständig strävan resulterar i ständig konflikt. 

Så vad skall vi göra?först måste vi förstå att de problem som egot skapar inte kan lösas i Samsaras 

värld av ständigt föränderliga illusioner. Varför? För att egot i sig själv är en ständigt föränderlig, 

uppdiktad karaktär som mest agerar och reagerar som gensvar på livets föränderliga villkor - villkor 

som det aldrig riktigt kan omfatta. 

Det är som att försöka spela fotboll när längden på fältet hela tiden förändras; och istället för en boll 

i spelet finns det 20; och spelarna springer antingen på och av fältet eller sover på gräset. Ingen vet 

riktigt vilket spel som spelas och alla spelar efter olika regler. Så, någon som förväntades att vara både 

spelare och referator skulle aldrig kunna finna nöje i ett sådant spel. Han skulle finna att hans liv på 

planen var en ändlös övning i skräck, förvirring, frustration och utmattning. 

Den Åttafaldiga Vägen guidar, avgränsar och fastställer regler som är klara. Alla kan följa dem. 

Det första steget är Rätt Förståelse. 

Förståelse kräver både studier och konsultation med en Mästare. 

Information som har erhållits endast genom läsning är aldrig tillräcklig. Är boken rätt? Om den är, 

förstår vi verkligen det som står i den? Vi kan inte pröva oss själva. Tänk på vad som skulle ske om 

studenter skapade sina egna prov och rättade dem också. Alla skulle få ett A! men hur många av dem 

skulle verkligen kunna sitt ämne? 

Många som studerar Chan läser en bok och så, för att tersta sin förståelse, engagerar de sina 

vänner i meningslös argumentation eller bjuder dem på gudomliga uttalanden. Lärare kallar dessa 

diskussioner för "I de blindas land är den enögde kung". 

En bra lärare är oersättlig. En bra lärare engagerar oss och avgör om vi förstår det vi studerar.

Om vi inte är osäkra på en passage i en bok, så kan vi inte fråga boken. Om vi inte samtycker till 

vissa åsikter hos en lärare så kan vi inte hoppa över hans instruktioner så som vi kan hoppa över 

besvärliga avsnitt. Ofta är det nödvändigt att konsultera en bra lärare. Det finns ingen ersättning för 

regelbundet, ansikte mot ansikte samarbete. 

Det fanns en gång en sjöman som, på permission, mötte flickan i sina drömmar. Han blev häftigt 

förälskad i henne. Olyckligtvis var han tvungen att återvända till sitt skepp för att avsluta de två 

återstående åren av sitt kontrakt. Så han tänkte, "Jag skall inte låta henne glömma mig. Varje dag skall 

jag skriva till henne. Om inget annat så skall hon älska mig för min trägenhet." 

Varje dag, varhelst han var, skrev han till henne; och när han återvände två år senare, upptäckte han 

att ungefär vid hans tvåhundrade brev hade hon gift sig med brevbäraren! 

Kära vänner, var inte som den stackars sjömannen som hade tilltro till det skrivna ordet för att 

uppnå förståelse. Hitta en Mästare som träffar dig regelbundet. Öppna ditt hjärta för honom. Ju bättre 

han lär dig att känna ju bättre kan han råda och instruera dig. 

Det andra steget är Rätt Tanke. 

Rätt Tanke kräver av oss att vi blir medvetna om våra motiv. Vi måste alltid fråga oss själva varför 

vi vill ha något eller varför vi vill göra något., och vi måste vara stränga i vår undersökning. Om en vän 

ville köpa något han inte hade råd till eller göra något som inte var bra för honom, skulle vi ge honom 

goda råd, varna honom, hjälpa honom att se det troliga resultatet av hans dåraktiga önskningar. Kan vi 

inte vara den sortens vän för oss själva? Kan vi inte tillämpa vanligt sunt förnuft på våra önskningar? 

Noggran undersöning skall belysa vår situation: 

Krigsherren T'ien Chi och kungen av Ch'i tyckte om hästkapplöpning. Regelbundet träffades de för 

att låta sina hästar tävla. 

Vardera hade tre klasser av hästar. Den tredje klassen var draghästar. Detta är de hästar som drar 

vagnar. De är stora och starka men mycket långsamma. 

Den andra klassen var kavallerihästarna, detta är de hästar som lansiärer, bågskyttar och svärdsmän 

rider. Dessa hästar är starka och hyggligt snabba; men de är äldre eftersom de kräver flera års träning. 

Första klassens hästar var de unga fullblod på vilka ädlingar och högre officerare red. Denna hästklass 

var lätt och mycket snabb. 

Så, närhelst kungen och krigsherren höll en tävling, lät de alla sina tredjeklass hästar tävla mot 

varandra, sedan sina andraklass hästar och lutligen sina förstaklass fullblod. 

Men, kungen var mycket rik och ägde mycket bättre hästar än krigsherren. Så naturligtvis vann han 

alla tävlingarna. 

I sin frustration vände sig T'ien Chi till Sun Ping, en vis efterföljare till Sun Tzu - Sun Tzu skrev den 

berömda "Krigets Konst". T'ien Chi frågade Sun Ping, "Var snäll och ge mig råd. Hur skall jag kunna 

vinna mot kungen?"

Den vise mannen tänkte en stund. Sedan sade han, "Min Herre, jag föreslår att när kungen sätter in 

sina tredjeklass hästar i tävlingen, så sätter du in dina andraklass hästar för att tävla mot dem. När 

kungensätter in sina andraklass hästar så sätter du in dina förstaklass; och när kungen sätter in sina 

förstaklass hästar så sätter du in dina tredjeklass hästar. Så vinner du två av tre lopp." 

Svaret var enkelt, men varför kunde inte krigsherren räkna ut det själv? För att hans ego hade fått 

honom för djupt involverad i tävlingen. Han tog inte ett steg tillbaka från sin situation för att se på den 

objektivt. Han använde inte Rätt Tanke. 

Kära vänner, var noggranna i er undersökning av era önskningar. Använd på er själva samma sunda 

förnuft som ni skulle använda för att råda en vän. 

Det tredje steget är Rätt Tal. 

Hur ofta händer det inte att vi använder ord för att imponera med vårt ego. För att vinna någon 

fördel, vi skvallrar, eller vi överdriver, eller vi berättar inte hela historien, eller vi insinuerar den eventuella 

skulden hos andra medan vi försäkrar vår egen otadliga oskuld. Ibland, bara för att få alla 

uppmärksamhet, berättar många av oss simpla historier eller ömkliga skämt. 

Vi tänker att ord inte är handlingar, att de har liten krafr och kort liv, att ord på nogåt vis bara 

dunstar med andetaget som uttalar dem. Men ord har verkligen kraft och de kan leva för alltid; och, vad 

mer är, de kan hela såväl som skada. 

Liksom Rätt Tal avhåller oss från att yttra falskheter, förolämpningar, anklagelser, eller från att skryta 

med våra egna uppnåenden, det får oss även att tala ord som är behagliga, ord om förlåtelse, att uttala 

erkännanden och uppskattning över andras uppnåenden. 

Underskatta aldrig ordens kraft. Låt mig berätta en gammal historia som illustrerar deras kraft: 

Det var en vacker vårdag och många människor hade kommit till parken för att se det gröna gräset 

och och de blommande träden och plantorna.bland dem som kom var två blinda tiggare. 

Den förste tiggaren hade ett plakat som löd, "Jag är blind." De flesta gick bara förbi honom och 

fortsatte att beundra utsikten. 

Den andre tiggaren lyckades mycket bättre. Nästan alla som passerade lade ett mynt i hans kopp. 

En del som hade gått förbi honom utan att ge vände faktiskt om för att gå tillbaka och ge honom ett 

mynt. 

Hans plakat löd," Det är Maj - och jag är blind!" 

Kära vänner, när ni skall tala, tänk på denne blinde man som insåg hur mycket en enda liten fras kan 

betyda! 

Det fjärde steget är Rätt Handling. 

Rätt Handling innehåller Föreskrifterna. 

1.Buddister lovar att ej vara våldsamma. Detta betyder inte att han inte kan försvara sitt liv eller de

personers liv som befinner sig i hans vård utan att han inte kan inleda fientliga handlingar mot andra. 

Men vad så med honom själv? Även han är en av de personer mot vilka han inte skall utföra några 

fientliga handlingar. 

Fred är inte endast frånvaron av krig. Ängslan är inte ett aggressivt tillstånd, men det är inte fridfullt 

heller. Killen som är i koma befinner sig inte i krig, men han har inte frid heller. Fred/frid är ett tillstånd 

som är målmedvetet uppnått och bevarat. 

Det räcker inte att endast vara ovåldsam; vi måste även handla för att främja harmoni, välbefinnande 

och god hälsa. 

Rökning, till exempel, är inte bara skadligt för för rökarens egen hälsa utan även för hälsan hos dem 

omkring honom. På bägge sätten att se, således, är rökning alltså förbjuden genom föreskriften om 

icke-våld. 

Närhelst det är möjligt, bör en Buddhist avstå från att äta kött. Jag säger 'närhelst det är möjligt' 

eftersom denna regel inte är absolut. Många människor lever t ex i arktiska områden där de inte haft 

något annat val än att äta fisk och andra marina kreatur. De kan inte odla trädgårdar på tundran; och vi 

kan inte förneka Dharma till människor bara för att deras omgivning inte passar för vegetarisk diet. Men 

där grönsaker finns i riklig tillgång, där finns det ingen anledning att äta kött. 

På den positiva sidan så främjar en vegetarisk diet god hälsa, så även av denna anledning bör den 

följas. 

Motion, särskilt Tai Ji Quan eller Qi Gong, frigör aggression och vrede och har även en lindrande 

effekt på kroppen. Yoga är också mycket välgörande. 

2. Buddhisten lovar att vara sanningsenlig, inte bara i sitt sociala liv utan också i sitt affärsliv. Alla 

former av bedrägeri och falskhet inkluderas i denna föreskrift. Närhelst vi offrar sanningen för att vinna 

någon inbillad fördel, träder vi in i en tilltrasslad och begränsad värld. 

I Tokyo fanns det två handelsmän som efter år av tävlande genom förtal och bedrägeri helt 

misstrodde varandra. 

En dag möttes de på järnvägsstationen. Den förste handelsmannen frågade,"Vart skall du åka?" 

Den andre handelsmannen tänkte för ett ögonblick och svarade, "Kobe." 

Den förstre handelsmannen flåsade, "Din lögnare! Du säger att du skall åka till Kobe för att du vill 

att jag skall tro att du åker till Osaka; men jag gjort förfrågningar, och jag vet att du verkligen åker till 

Kobe!" 

Kära vänner, detta är resultatet av även det minsta bedrägeriet. Vårt rykte är som etiketten på en 

försändelse. När vi väl är kända som lögnare och bedragare, blir våra intentioner, oavsett hur 

obetydliga, misstrodda. 

3. Buddhisten lovar att inte tillägna sig egendom som inte är hans egen. Detta är Föreskriften om att 

inte stjäla.

En del människor tror att denna Föreskrift bara inbegriper inbrottstjuvar och ficktjuvar. Så länge 

som de inte "bryter eller tränger sig in" tror de att de inte behöver bry sig om denna Föreskrift. Och av 

denna anledning känner de inte ett uns av ånger vid småstölder eller andra oärliga sätt att tillägna sig 

egendom. 

Men vad är en obetald skuld? Är inte detta stöld? Vad är det att låna något utan att lämna igen det? 

Är inte detta stöld? Vad är det att använda en annan persons egendom och förstöra den utan att 

kompensera skadan? Är inte detta stöld? 

Ibland agerar vi som om vi hade rätt till en viss persons egendom eftersom någon annan person har 

lagt sig till med vår egendom. Den Gyllene Regeln säger att vi skall göra mot andra vad vi vill att de skall 

göra mot oss. Den säger inte att vi kan göra mot dem vad de har gjort mot oss. 

Det är för att vi ursäktar eller har överseende med våra egna stölder som vi inte känner någon ånger 

för dem. 

Enligt gammal visdom, "Tjuven är ledsen för att han skall hängas - inte för att han är en tjuv." 

Om vi, innan vi utförde en handling, undersökte dess etik och dess möjliga resultat, så skulle vi 

aldrig behöva oroa oss för galgen. 

4.Buddhisten lovar att vara sexuelt moralisk, modest och ansvarsfull. 

I denna enda föreskrift kan vi se hur lätt det är att bryta alla de andra. På grund av sin lusta kan en 

man stjäla. På grund av sin lusta förför han kvinnan han åtrår med alkohol och falska löften. Och när han 

använder och skymfar hennes kropp på ett sådant sätt, är inte det att skada henne? 

Och lika högt som vi fördömmer omoral, lika högt prisar vi moral. Stor ära får den dygdige 

personen, den person som är avhållsam i sit singel-liv eller trogen sina heliga äktenskapslöften! 

Det är i misslyckandet med att följa Föreskriften om moral vi finner de värsta hypokriterna. Hur 

vanligt är det inte med en man som misstänksamt vaktar sina egna döttrar, medan han utan vidare förför 

andra mäns döttrar? Eller, som strikt vaktar sin egen hustru, medan han tillfälligt förför en annan mans 

hustru? Om han skulle döda en man som hade rört hans döttrar eller hustru, skulle han förvänta sig att 

rätten såg honom som ett offer och befria honom från skuld. Ändå, när det är han som är falsk och 

otrogen betraktar han sig själv som en hjälte. Är det inte en ledsam och fruktansvärd sanning? 

Det är inte lätt för en man att övervinna lust. Frestelserna är allestädes närvarande och oändliga i 

variation. Ändå, om en man skulle avsätta en del av den energi han spenderar på sexuella erövringar på 

att erövra sin egen lusta, så skulle han göra sanna andliga framsteg. 

Alla ärbara män instämmer i kampens svårighet. Även Buddhan sade, "Om jag hade ännu ett hinder 

lika svårt att övervinna som min sexualitet, så skulle jag aldrig ha klarat det." 

Buddhans goda humor och uppriktighet bör stimulera oss alla. 

5. Buddhisten lovar att avstå från alkohol och andra gifter. 

Det finns de som säger, "En tillfällig drink skadar inte någon." Men en tillfällig drinkare är fortfarande 

en drinkare. Det är ungefär som att vara "lite gravid." Antingen finns det graviditet eller inte.

Beskrivningen "tillfällig" är som en olöst dörr genom vilken tjuv som helst kan komma.Antingen så är 

nykterhetens dörr låst eller så är den det inte. Erfarenheten visar oss att det bästa sättet att lösa ett 

problem är att undvika det. Total avhållsamhet är det bästa sättet att följa och bevara denna Föreskrift. 

Den tillfällige drinkaren kan hålla sig nykter när han inte är tyngd av problem; men så snart som han 

är under kraftig stress så flyr han lätt in i alkoholens återvändsgränd. När han väl är fångad av alkoholen 

uptäcker han att en drink är en för mycket och att hundra inte är tillräckligt. 

Alkohol får våra tillkortakommanden att slappna av så att vi kan hänge oss åt våra egon. Den tillåter 

oss att överse med reglerna för anständighet och uppförande för att sedan skylla vårt dåliga uppförande 

på alkoholen - inte på att vi tog drinken till att börja med. Naturligtvis säger vi till oss själva att vi tog 

drinken för att roa oss; men när vi dricker och beslöjar våra sinnen, hur kan vi då uppskatta ett nöje? 

Och även om vi kunde, vilket värde finns det i att uppleva ett nöje som vi senare inte kan minnas? 

Vi finner ofta att en berusad man som begår en omoralisk akt, efteråt, när han är nykter, betraktar 

sig själv med avsky; men sedan använder denne man denna avsky som ursäkt för att dricka igen. 

Låt honom istället bli varse sin sanna natur, hans Strålande Buddha-Själv. Låt honom istället lära sig 

att inom sig själv kan han finna sanning, frid, glädje och frihet. Försäkra honom att om det var möjligt att 

låta dessa växa på en vinranka och stoppa dem i en flaska, så skulle vi alla vara vinmakare och 

fyllbultar. 

Kära vänner, det finns ett gammalt talesätt, "In Vino Veritas" vilket betyder "I vinet finns sanningen" 

förutsatt att vi dricker tillräckligt av det. Men den enda sanning vi någonsin finner när vi överdoser vin är 

att livet i Samsara är bittert och smärtsamt. 

Det femte steget är Rätt Uppehälle. 

Uppenbart, om vi inte kan delta i olagliga aktiviteter för nöjes skull, så kan vi verkligen inte delta i 

dem för vinnings skull. 

Men varje form av uppehälle som är ärligt är hedervärt. Ärligt arbete är ärligt arbete. Det finns inga 

ädla yrken och inga oädla yrken. Men av någon anledning är detta inte ett så enkelt koncept som det 

verkar. 

I Indien, t ex, har det av tradition funnits ett kastsystem. Det finns en präst-klass, och en krigarklass, 

och en handels-klass, och en arbetar-klass, och, nere i den verkliga bottnen, en klass av 

oberörbara eller socialt kastlösa. Vilken klass en person än föds, den förblir han i. Han kan inte byta 

jobb. Oavsett hur talangfull eller intelligent han än är, är han född i en familj av lantarbetare, så är det det 

enda jobb han får lov att utföra. Han får inte ens lov att umgås utanför sin kast. Systemet är inte fullt så 

rigidt idag, men på Buddhans tid var reglerna oöverträdbara. 

Oavsett detta, så vägrade Buddhan att delta i ett så orättvist system. Han ville inte följa reglerna 

överhuvudtaget. Folk gillade detta hos honom. Han var en prins men ville inte discriminera någon som 

var lägre född. Och, de flesta han mötte var faktiskr lägre födda. När du är prins så har du inte så 

många sociala överordnade. 

Så Buddha påverkades inte av en persons yrke eller sociala ställning. Buddha, förstår ni, ägde 

"Urskillningens Öga". Ingen framfusig bedragare kunde lura honom. Han behövde bara se på en person

för att kunna se precis hur helig denna person var. det hände sig att det nära Shravasti fanns en kastlös 

som hette Sunita, en man så långt ner på den sociala skalan att han inte tilläts arbeta för sitt uppehälle. 

Han var en oberörbar och ingen vågade att bryta reglerna för att hyra honom. Så Sunita tjänade pengar 

till mat genom att ta vara på blommor. Varje dag gick han till stadens soptipp och sökte igenom de 

kastade blomsterbuketterna sökande efter den enstaka blomman som som råkat hålla sig fräsch medan 

de andra har vissnat. 

Sunita arrangerade de ihopsamlade blommorna till en bukett som han sedan sålde till 

förbipasserande. 

Det kan ha funnits andra människor i Shravasti som var lika så fattiga som Sunita, men förvisso 

fanns det ingen som var fattigare. Men trots sin fattigdom hade Sunita nått upplysning. Han var en artig 

och älskande man. Det behöver inte sägas att han hade hört Buddhan predika och var en trogen 

troende. 

En dag, i en procession, kom Buddhan nerför vägen nära tippen där Sunita letade igenom soporna. 

Så fort Sunita såg processionen närma sig, dök han ner bakom en klippa. Men Buddhan hade 

redan sett Sunita, och med sitt Urskiljning-Öga kände han igen en upplyst varelse. 

"Hej där!" ropade han till den hukande mannen. "Var snäll och stå upp och låt mig se dig." 

Förvirrad, reste sig Sunita långsamt upp, hållande sitt huvud böjt och sina händer bönfullt 

ihoppressade framför sitt ansikte. 

"Varför hukade du bakom klippan? frågade Buddhan. 

"Välsignade," svarade Sunita, "Jag ville inte att synen av mig skulle förolämpa era ögon. Jag är 

ovärdig er blick." 

Flera av människorna i Buddhans procession instämde. De drog i hans ärm och försökte att få 

honom till att fortsätta färden bort från den kastlöse. "Han är oren," sade de. "Han är bara en skräpsamlare, 

en oberörbar!" 

"Är han? Sade Buddhan stigande över en kant och lade armen om Sunita's axlar. "Se! Jag har rört 

honom, han lever fortfarande." 

Sedan frågade Buddhan Sunita, "Bäste Herre, om du inte är alltför förtjust i denna sysselsättning, 

skulle jag kunna övertala dig att komma assistera mig i min stab? Jag kunde ha bruk för en god arbetare 

som dig." 

Med tårarna strömmande nerför sitt ansikte samtyckte Sunita. Och det sägs att under resten av sitt 

liv, i enlighet med Buddhans önskan, stannade Sunita alltid tätt intill Buddhans sida, där Buddhan kunde 

räcka ut och röra honom. 

Det sjätte steget är Rätt Ansträngning. 

Vi utövar Rätt Ansträngning när vi avslutar dåliga vanor och seder och utvecklar goda istället. Detta 

är lättare sagt än gjort.

Vi vet att skicklighet kommer med övning, men för att praktisera de andliga lektionerna vi har lärt, 

måste vi finna tillfällen. I Chan måste vi bli medvetna om att varje andetag förser oss med ett tillfälle till 

praktik. 

Folk tror att ord inkräktar på dem. De förstår inte att de är portvakter till sina egna sinnen, att de 

lätt kan stänga och låa dörrarna till sina sinnen. Om folk inkräktar, är det för att portvakten har lämnat 

dörrarna öppna. 

En del människor som inte kan kontrollera sina egna sinnen strävar iställer efter att kontrollera 

andras sinnen. De finner det mindre skrämmande att försöka styra tankarna hos hundratals andra 

människor än att styra sina egna tankar. Det är denna situation som Buddha hade i tankarna när han 

sade att den man som besegrar tiotusen man i strid inte är lika stor hjälte som den som besegrar sig 

själv. 

Varje dag, i alla våra förehavanden, måste vi agera för att främja vårt mål mot upplysning och självmedvetande. 

Om vi har bekanta vars sällskap lätt leder oss fel, bör vi undvika kontakt med dessa 

bekanta. Om vi har otillräckligt med tid till att meditera för att vi är för upptagna med klubbar och 

hobbies eller sport, bör vi skära ner på dessa aktiviteter. 

Det krävs medveten ansträngning för att uppnå Chan-stillhet. Andlig hållning vinns genom övning. En 

mycket vis man noterade en gång att sinnet hos en sann Man av Chan inte kan stressas eller förolämpas 

för, såväl i goda tider som i dåliga, fortsätter det helt enkelt i sin egen lugna takt, likt en klocka som 

tickar i en åskstorm. Jag gillar detta. Vi bör alla vara likt klockor som till och med i åskstormar bara 

fortsätter att ticka. 

Det sjunde steget är Rätt Uppmärksamhet. 

I tillägg till att hålla våra sinnen fokuserade på vår mantra närhelst vi har tagit på oss att följa denna 

metod och i att observera de disciplinerade tankar som är nödvändiga för att urskilja det verkliga från 

det falska, skulle vi ha valt denna metod, måste vi också förbli uppmärksamma på orsakerna och 

effekterna av alla våra handlingar. 

Kära vänner, vi bör aldrig tillåta en dag att passera utan att reflektera över vårt uppförande. Har vi 

gjort allt vi kan för att vara vänliga och hjälpsamma mot andra och få dem att slappna av? Har vi handlat 

på sätt som står i motsats till Buddha Dharman? Har vi varit småaktiga och elaka? Stolta eller lata? 

Glupska eller gnidiga? Avundsjuka eller arga? Har vi besudlat oss själva eller andra med liderliga tankar 

eller ord eller handlingar? 

Det är inte lätt att se våra egna fel. Ibland anstränger vi oss att se dem men upptäcker ingenting. 

På natten, om vi står i ett upplyst rum och försöker att se ut på det mörka landskapet, så är allt vi 

ser vår spegelbild i glaset. Vi ser inte mer än vad vi redan känner till - bilden av oss själva och detlilla 

utrymme i vilket vi är innestängda. Om vi vill se bortom oss själva, måste vi släcka ljuset. Vi måste 

skruva ner våra egon eller stänga av dem helt. Först då får vi möjlighet att se igenom glaset. 

Det åttonde steget är Rätt Meditation. 

1. HUA TOU 

Kära vänner, enligt gammal visdom: om en man vill vara lycklig i en timme så äter han en god måltid;

Om han vill vara lycklig i ett år så gifter han sig; om han vill vara lycklig under ett liv, så odlar han en 

trädgård; Om han vill vara lycklig i evighet så undersöker han en Hua Tou. 

Vad är då en Hua Tou? 

Hua Tou betyder "huvudord" och vi kan sätta Hua Tou som kontrast till Hua Wei vilket betyder 

"svans-ord". Om en hund skulle gå förbi oss, då, innan vi såg hundens kropp skulle vi se huvudet; och 

efter att vi sett kroppen skulle vi se svansen. Så långt, allt väl. Så huvudordet eller Hua Tou är den punkt 

där en tanke uppstår - punkten före det träder in i "kroppen" av ego-medvetande. Svansen är en 

efterföljande tanke. Vi skall komma till svans-ordet senare. 

I gamla tider, ansågs det tillräckligt att bara peka på det stillade sinnet för att inse Buddha-naturen. 

Bodhidharma talade om "att tysta sinnet" och den Sjätte Patriarken talade om "att skåda Egen- 

Naturen". Båda förespråkade ett enkel igenkännande av sinnets sanna tillstånd av obefläckad renhet. 

Men pekandet var inte så lätt som det lät. 

Efterhand som åren gick och Chan blev populärt, blev människor med skilda förmågor attraherade 

av det. Många utövare hävdade att de funnit lätta vägar att nå exalterade tillstånd av upplysning. De 

skröt med att äga Dharmans ädla juveler, men de juveler de beskrev hade de huvudsakligen sett som 

andras ägodelar. 

Sanna Chan-Mästare kunde, naturligtvis, se rakt igenom sådana falska påståenden; men nybörjare 

kunde inte alltid skilja en lögn från sanning. Mästarna, oroade av den förvirrande effekten sådan 

dåliginformation hade på nya utövare, beslöt att utforma metoder för att autentisera och standardisera 

uppnåenden. 

En av de metoder de utformade var Hua Tou. 

Så, vad är då en Hua Tou? Det är ett uttalande utformat för att koncentrera våra tankar på en enda 

punkt, en punkt som finns i det Ursprungliga Sinnets "huvud", en punkt ommedelbart innan tanken träder 

in i vårt ego-medvetande. Det är en "käll"-tanke. 

Låt oss undersöka denna Hua Tou. "Vem är det som nu upprepar Buddhans namn?" Av alla Hua 

Tou-frågor, är denna den kraftfullaste. Så, denna Hua Tou kan vara utformad på många olkia sätt, men 

alla sätten indikerar en grundläggande fråga, "Vem är jag?" Oavsett hur frågan ställs, så måste svaret 

sökas på samma ställe där det uppstod: i källan, Buddha-jaget. Egot kan inte svara. 

Uppenbart, är snabba och lätta svar värdelösa. När man får frågan, "Vem är det nu som upprepar 

Buddhans namn?" kan vi inte svara, "Det är jag, Buddha-jaget!" och låte det passera med detta. För då 

måste vi fråga, "Vem är denna jag?" Vi fortsätter våra utfrågningar och våra konfrontationer. Ett 

inbördeskrig pågår inne i vårt sinne. Egot bekämpar egot. Ibland vinner egot och ibland förlorar egot. Vi 

krigar på och på. Vad är det som gör mitt sinne medvetet om att vara mig? Vad är mitt sinne förresten? 

Vad är medvetande? 

Våra frågor blir mer och mer raffinerade och börjar snart att behärska oss. Vem är jag? Hur vet jag 

vem jag är? Dessa frågor snurrar runt i våra huvuden likt trötta och arga boxare. Ibland kanske vi vill 

sluta att tänka på Hua Tou, men vi finner att vi inte kan få det ut ur våra hjärnor. Klockan vill inte ringa 

och låta oss få vila. Om du inte gillar boxnings-metaforer kan man säga att Hua Tou'n börjar förfölja oss 

likt en melodi som vi inte kan sluta att nynna på.

Så där befinner vi oss - alltid utmanade, alltid sparrande. En Hua Tou får aldrig degenerera till ett 

tomt talesätt. Många människor tror att de kan skugg-boxas med sin Hua Tou och bara gå förbi 

engagemanget. Medan deras sinne befinner sig på annat hål, säger deras läppar, "Vem är det som 

upprepar Buddhans namn? Vem är det som upprepar Buddhans namn? Vem är det som upprepar 

Buddhans namn? Detta är ett sätt för babblande papegojor, inte för utövare av Chan. 

En Hua Tou har en mening. Det är en fråga som har ett svar och vi måste vara fast beslutna att hitta 

detta svaret. 

Jag vet att "Vem är jag?" låter som en enkel fråga., en vi borde kunna besvara utan svårighet. Men 

det är inte en lätt fråga att besvara. Ofta är det ytterst förvirrande. 

Faktum är att många människor når en punkt i livet när, bortsett från alla Chan-tekniker, de 

verkligen börjar undra vem de är. 

Låt oss, t ex, beakta en medelålders dam som kanske har nått den punkt där hon inte längre är 

säker på vem hon är. Hon har vad psykologer nuförtiden kallar en "identitetskris". Kanske har hennes 

barn växt upp och flyttat och hennes make finner henne inte längre attraktiv. Hon är deprimerad och 

förvirrad. 

Plötsligt inser hon att hon under hela sitt liv har identifierat sig själv i termer av sitt förhållande till 

andra människor. Hon har alltid varit någons dotter eller syster eller anställda eller vän eller fru eller mor. 

Denna kvinna börjar nu att undra, "Vem är jag när jag inte är någons dotter, fru, mor osv? Vem exakt är 

jag? 

Hon kanske ser tillbaka på sitt liv och upptäcker att när hon såg till en persons behov, så var hon 

inte tillgänglig för att tillfredställa behoven hos en annan och de som kände sig förbisedda, kritiserade 

henne, medan de som fick hennes hjälp accepterade den som något de på något vis hade rätt till. 

Kritiserad på ena sidan och tagen för given på den andra har gett henne mycket lidande. 

Än värr, hon kanske inser att vid tillfredställande kraven hos dessa yttre förhållanden, bortsåg hon 

från behoven av sitt eget inre andliga liv. Nu känner hon sig andligt bankrupt och undrar varför hon 

investerade så mycket av sig själv i andra, varför hon inte sparade något till sitt Buddha-Själv. 

Men ett band håller två delar samman. Det är inte en ensidig förbindelse. Är det inte för att vi 

önskade att bli älskade och respekterade, fruktade eller uppskattade som vi tillåter eller stimulerar 

dessa förbindelser? Är det inte för vårt begär efter människor, platser och ting av samsarisk existens 

som slutgiltigt orsakar oss bitterhet och smärta? Visst är det det. 

Det var en gång en man som arbetade på en mat-marknad. Varje dag stal han mat och tog hem till 

sin familj. Hans hustru och barn växte sig starka och friska och använde pengarna de annars skulle ha 

spenderat på mat till att köpa kläder och andra ting. De sade till honom att han var den bästa make och 

far någon kunde ha. 

Snart, seende välgången, bad mannens bror honom att stjäla mat till honom också; och mannen föll 

till föga. Hans bror prisade honom. "Du är den bäste brtor en man kan ha," sade han. 

Sedan bad en vänlig granne som hade financiella problem honom om hjälp; och mannen stal ännu 

mera mat. Hans granne var så tacksam. "Du är den bäste vän en man kan ha," sade han.

Mannen kände sig viktig och uppskattad. I sin önskan att vara älskad och respekterad, insåg han 

inte att han hade blivit en vanlig tjuv. 

Snart nog blev han avslöjad och dömd för stölderna. Han dömdes att tillbringa år i fängelse. 

Vem av dem som han hade hjälpt ställde upp frivilligt för att ta hans plats i fängelset ens för en enda 

natt av hans straff? Ingen. 

Vilka ställde frivilligt upp för att återbörda ens hälften av vad han hade försett dem med? Ingen. 

Ledsen fick mannen veta att hans familj skämdes för att erkänna att de var släkt med en tjuv. 

Ledsen fick han veta han att hans vän uttryckte lättnad över att en granne med så låg karaktär nu var i 

säkert förvar i fängelset. 

Och så, när vi undrar vem vi verkligen är måste vi reflektera över vårt ego's dåraktiga önskningar 

och de patetiska vägar det vill gå för uppskattning. 

När vi frågar, "Vem är jag?" måste vi också undra om vi identifierar oss själva i termer av vår 

rikedom eller sociala position. Vad skulle hända om vi förlorade våra pengar och stöttes ut ur samhället 

pga en miss i vår stamtavla? Är vi våra bankkonton , vår sociala krets, vår härkomst? 

Vad med våra arbeten? Är vi våra yrken? Om en musiker skadar sina händer och inte längre kan 

spela, upphör han då att existera? Fråntas han rätten till att vara människa för att han fråntas rätten att 

vara musiker? 

Identifierar vi oss själva i termer av vår nationalitet, våra städer, våra grannskap, språket vi talar, 

eller idrotts-laget som vi stöder? Förlorar vi en del av oss själva om flyttar till en ny lokal? 

Är vi våra kroppar? Om en man har huvud, torso och fyra lemmar, vad händer om han förlorar två 

lemmar? Är han bara en två-tredjedels människa? Tänk så dumt detta skulle vara om han och hans bror 

skulle dela ett arv lika och hans bror hävdade att eftersom han saknade att ben och en arm, så hade han 

bara rätt till två tredjedelar av hans lott! 

Kan vi definiera oss själva som våra egon, vår medvetna uppfattning om "jag" eller "mig" eller "mitt"? 

Vad händer när vi sover? Upphör vi att existera? Vad händer när vår uppmärksamhet är helt 

koncentrerad på ett problem eller ett drama eller på vacker musik? Vad händer när vi mediterar och helt 

förlorar vårt sinne för jag-het? Upphör helgon vilka uppnår ett jag-löst tillstånd att existera? Och 

Shakyamuni Buddha, som var så berövad på Siddharta's personlighet att han endast kunde kallas 

"Tathagata" - Verklighetens Egen Sådanhet - upphörde han att existera för att han inte hade hade någon 

ego-natur? 

När vi försöker att besvara Hua Tou'n "Vem är jag?" ellr "Vem upprepar Buddhans namn?" måste vi 

undersöka våra illusoriska identiteter, våra skiftande, villkorliga samsariska identiteter. Hua Tou'n 

kommer då att uppenbara mycket för oss. 

Kära vänner, bryt gamla bindningar? Upplös stolta egen-bilder och särskilda förhållanden och 

skapa istället ödmjuka, sunda variationer! 

Kräv inte vänner. Försök huvudsakligen att vara någon som är vänlig, någon som respekterar alla 

människor och behandlar demm med vänlighet och omtanke. Begränsa inte föräldra-kärleken endast till

dina föräldrar utan visa omsorg om alla gamla människor, osv. 

När vi väl har lösgjort oss själva från utvalda känlomässiga förhållanden och sträcker oss mot hela 

mänskligheten, börjar en ny karaktärsstyrka att visa sig. 

Hua Tou'n "Vem ärjag?", är ett Vajra-svärd vilket, när det är ordentligt smitt, kommer att kapa det 

besvärliga egot. 

Ett Hua Wei eller svans-ord följer ett ord tillbaka till dess ursprung. Även detta kan vara väldigt 

användbart.Till exempel när ett barn, i sällskap med sina vänner, frågar sin far något, låt oss säga, "Kan 

vi åka till stranden denna helgen? Och hans far svarar irriterat, "Besvära mig inte!! Och knuffar undan 

barnet och ger honom skamkänslor och känslan av att vara oönskad. 

Det svaret kan vara en Hua Wei. Mannen måste fråga sig själv, "Varför svade jag mitt barn på detta 

vis? Varför blev jag plötsligt så upprörd? Han vet att innan barnet kom fram till honom så var han på 

gott humör. Så vad var det i frågan som upprörde honom? 

Han börjar följa varje ord bakåt. Var det ordet "helg"? Vad associerar han med detta ord? Om han 

inte kan finna något, så försöker han med ordet "strand". Han börjar att minnas sina upplevelser vid 

stranden. Han tänker på många händelser och plötsligt minns han något som stör honom. Han vill inte 

tänka på det, dock kräver Hua Wei-disciplinen att han undersöker denna händelse. Varför stör minnet 

honom? Vad var det som var så obehagligt med det? Han fortsätter med att undersöka denna händelse 

tills han kommer till orsaken till obehaget. 

Kära vänner, grundorsaken kommer säkerligen att skada hans stolthet, hans själv-uppfattning. Och 

så återkallar mannen och, på ett vis, återupplever händelsen, med skillnaden att nu kan han se på den 

från en annan, mera mogen synvinkel. Kanske innebar den bittra händelsen faktiskt en irriterad 

behandling från hans egen far! Hur som helst, han kan säkert se hur han överförde sin barndoms stranderfarenhet 

till sin egen oskyldiga son. Han får möjlighet att gottgöra sitt bryska upförande, och på detta 

vis kommer hans karaktär att växa. 

Det händer ibland att om mannen koncentrerar sig tillräckligt mycket på Hua Wei, att hunden kan 

bita i sin egen svans; och han kan faktiskt gå från svans till huvud i ett nafs. 

Ibland fungerar Hua Tou som en instruktion, en sorts guide som hjälper oss att handskas med livets 

problem. En sådan Hua Tou stöttar oss och leder oss när vi reser den hårda vägen mot upplysning. 

Ni vet, för länge sedan hade Chan-Mästaren Hui Jue på Lang Ye Berget en kvinnlig elev som kom 

till honom för att få instruktion. Mästaren gav henne Hua Tou'n "Låt det vara". Han berättade för henne 

att om hon troget använde denna Hua Tou som en lite så skulle hon skära bort illusioner och skörda 

upplysning. 

Kvinnan hade full tro på sin Mästare och, resolut i sin målsättning att lyckas, slipade och brynte hon 

denna Hua Tou, Låt det vara. Låt vad vara? Vem låter det vara? Vad är varande? Mer och mer slipade 

hon klingan. Hennes hus brann ner och när folk kom springande för att berätta det för henne, slöt hon 

bara ögonen och viskade, "Låt det vara." 

En dag började hon att förbereda frityr till middag. Hon hade smeten färdig och den heta oljan. Då, 

när hon hällde en omgång av smeten i den heta oljan så fräste det till. Och detta lilla fräsande ljud ekade 

i hennes sinne , och hon blev upplyst! Med en gång kastade hon grytan med het olja på marken och

örjade dansa upp och ner, klappande sina händer, skrattande och skrattande. Hennes man trodde 

naturligtvis att hon hade blivit galen. "Vilken röra!", ropade han. "Vad i all världen skall jag göra? Och 

hans hustru vände sig mot honom och sade, "Låt det vara. Bara låt det vara." Sedan gick hon till 

Mästaren Hui Jue och han befräftade att hon verkligen hade skördat den Heliga Frukten. 

Håll ditt sinne på din Hua Tou närhelst du gör något som inte kräver din absoluta uppmärksamhet. 

Naturligtvis, om du flyger ett flygplan så vill du inte börja tänka på din Hua Tou. Att upptäcka huruvida 

en hund har Buddha-natur kommer inte att vara till någon nytta om du störtar. Att köra en bil är också 

något som kräver full uppmärksamhet. Du kan inte riskera att döda andra människors små själv bara för 

att du försöker att befria ditt eget. 

Men det finns många tillfällen under dagen då det är säkert att arbeta med Hua Tou. Vanligen 

försöker vi att fylla dessa tillfällen med lättsinniga aktiviteter. Vi spelar löjliga spel eller lägger puzzel eller 

lyssnar till radio eller skvallrar eller blir åskådare vid någon sport. Detta är tillfällen då vi skall ägna våra 

sinnen åt vår Hua Tou. Ingen kan säga när det magiska ögonblicket skall komma. 

I Kina kallar vi ett stycke kött för "rent kött". Det är inte uppblandat med andra ingredienser som, t 

ex, en korv är. Ibland betyder "rent kött" det bästa stycket. Folk säger alltid till slaktaren att detta är 

vad de vill ha. Rent eller prima kött. 

Det var en gång en man som funderade över Hua Tou'n "Vem har Buddha-natur?" Varje dag 

passerade han en slakteriaffär på väg till arbetet. Han hörde alltid folk begära "rent kött" men han 

skänkte dem aldrig mycket uppmärksamhet. 

En dag var det en kvinna som köpte kött och, enligt seden, insisterade hon på att skalktaren gav 

henne rent kött. Detta var vad hon gapade om. "Ge mig bara rent kött." Hennes insisterande retade 

slaktaren speciellt och han skrek "Vilken bit är inte ren?" 

Mannen hörde detta ilskna rop och plötsligt insåg han att allt kött är rent kött, det vill säga, alla 

innehåller ren Buddha-natur. Vem har Buddha-natur? Hah! Vem har inte Buddha-natur? 

Mannen nådde upplysning just i denna stund! Han blev så till sig att han hoppade omkring och 

upprepade, "Vilken bit är inte ren? Ah, hah! Vilken bit är inte ren?" Om och om igen. "Vilken bit är inte 

ren?" denna galenskap kan vi kalla Chan-sjukan. Den varar inte särskilt länge, kanske bara några få 

dagar innan offret lugnar ner sig; men det är en underbar sjukdom att få. Lyckligtvis finns det ingen 

medicin att bota den med. 

En munk frågade en gång Mästaren Zhao Zhou, "Vad händer efter att en person når det ickesinnliga 

tillståndet?" Mästare Zhao Zhou svarade, "Han lägger ner det". Munken förstod inte. Så denna 

undran blev hans Hua Tou. "Hur kan man lägga ner frånvaron av något?" Han arbetade på detta och 

arbetade på detta men han kunde fortfarande inte förstå. Så han återvände till Mästare Zhao Zhou och 

frågade, "Hur kan man lägga ner frånvaron av något?" Mästare Zhao Zhou svarade enkelt, "Det du inte 

kan lägga ner, bär bort." Omgående blev munken upplyst. 

Ni förstår, Mästare Zhau Zhou visste att det enda vi inte kan lägga ner är vår Buddha-natur. Detta 

och endast detta är det enda vi säkert kan bära med oss. Ibland hör man uttrycket, "Du kan inte ta det 

med dig." Vanligtvis menar folk att man måste lämna pengar ellerberömmelse eller makt bakom sig när 

går till sin grav. Egot, kan heller inte tas med när man går in i Nirvana. 

Mästare Zhao Zhou berättade också för munken att uppnående av upplysning inte är någt man kan

skryta med. Ingen kan säga, "Jag är upplyst" eftersom upplysnings-upplevelsen är just en ego-lös 

erfarenhet. Egot är upplöst och det rena Buddha-självet upplevs. Det finns inget "jag" där som kan 

påstå sig vara upplyst. Detta är en mycket hissnande och hälsosam uplevelse. Alla som lider av någon 

av egot's sjukdomar borde pröva en dos upplysning. Tillfrisknandet är permanent. 

2. MEDITATION PÅ LJUD 

Innan vi börjar denna instruktion, är det viktigt, tror jag, att förstå skillnanden mellen Värd och Gäst. 

I Surangama Sutra, frågar Arya Ajnatakaundinya, "Vad är skillnaden mellan bestående och 

föränderligt?" Han svarar med att ge exemplet med en resande som stannar vid ett värdshus. Resenären 

äter och sover och fortsätter sedan på sin färd. Han stannar inte kvar och bosätter sig på värdshuset, 

utan betalar bara sin räkning och återtar sin färd. Men vad med värdshusvärden? Han går ingenstans. 

Han fortsätter att residera på värdshuset för det ärdär han bor. 

"Jag säger, därför, att det föränderliga är gästen och det bestående är värden." Säger Arya 

Ajnatakaundinya. 

Och således identifierar vi egot's myriader av tankar som uppstår och försvinner i strömmen av 

medvetande såsom föränderliga, resenärer vilka kommer och går och som inte bör belastas med 

genomträngande undersökningar. Vårt Buddha-själv är värden som låter resenären passera utan hinder. 

En god värd belastar inte sin gäst med meningslöst skvaller när han är redo att resa. 

Därför, liksom värden inte packar ihop och reser med gästerna, bör vi inte följa våra föränderliga 

tankar. Vi bör bara låta dem passera, obehindrat. 

Många människor strävar efter att tömma sina sinnen på alla tankar. Detta är deras meditationspraktik. 

De försöker att inte tänka. De tänker och tänker, "jag skall inte tänka". Detta är en mycket svår 

teknik och en som inte rekommenderas för nybörjare. Faktum är, att det tillstånd av "icke-sinne" som 

de söker är ett avancerat och andligt tillstånd. Där är många andliga tillstånd som måste föregå det. 

Framsteg i Chan är mer som att försöka bestiga ett högt berg. Vi börjar vid foten. Vilket är vårt 

mål? Inte toppen utan snarare bas-lägret, camp 1. Efter att vi har vilat där återtar vi vår färd. Men åter, 

vårt mål är inte toppen utan bara camp 2. Vi strävar mot toppen först efter vårt sista läger. 

Ingen skulle drömma om att klara av Mount Everest i en enda snabb uppfärd. Och toppen av Chan 

är högre än Everest's! Men i Chan vill alla börja i slutet. Ingen vill börja från början. Om nybörjare 

kunde ta ett flygplan till toppen så skulle de, men då skulle detta ju inte vara bergs-bestigning, eller hur? 

Entusiasm för uppnåendet är det som får människor att försöka ta genvägar. Men det är resan som är 

det verkliga uppnåendet. 

Ett bättre sätt än att medvetet försöka tömma sinnet genom att förhindra tankar från att uppstå är att 

meditera på ljud. I denna metoden sitter vi lungt och låter vilka som helst ljud vi hör passera in genom 

det ena örat och ut genom det andra, så att säga. Vi är som goda värdshusvärdar som inte hindrar gästtankar 

med påträngande babbel. Om vi hör en bil tuta, så registrerar vi bara ljudet utan att säga till oss 

själva, "Den tutan låter som herr Wang's Bentley! Jag undrar vart han skall åka? Eller, om vi hör ett barn 

ropa utanför, så låter vi bara ropet passera igenom vårt sinne utan att säga, "Åh den störiga pojken! Jag 

önskar att hans mor kunde uppfostra honom bättre." 

Ni vet, i några Chan-stilar är det sed att slå någon med en pinne om han börjar visa tecken på

sömnighet. Upp och ner för gången patrullerar en kille med en pinne. Ingen tillåts att röra sig eller göra 

några andnings-ljud eller, himlen förbjude! Att nicka till. Killen med pinnen kommer att slå honom! Detta 

är dåraktigt och, faktiskt, överträder den Första Föreskriften om icke-våld. 

Vad skall vi göra om en äldre präst eller nunna slumrar till i meditationshallen? Skall vi slå dem med 

en pinne? Förväxlar vi lathet med trötthet? Kanske har den sömnige varit uppe det mesta av natten och 

skött om de sjuka. Skall vi bestraffa honom om han, i sin utmattning, börjar sjunka in i sömnen? Nej. Vi 

bör erbjuda honom lite starkt te. Om han vill piggna till så dricker han teet. Men om han tar en liten 

kattlur så bör vi låta honom vara. Kanske är en persons ljudliga andetag eller rastlöshet faktiskt ett 

tecken på sjukdom. Skall vi straffa den sjuke och kanske göra hans lidande värre? Nej. Detta är inte 

Chan-vägen. 

Vad bör vi göra när vi vet att hans oväsen inte kommer från sjukdom? Vi bör använda ljudet av 

hans andning eller hans rörelser så såom vi skulle använda ljudet av en bils signalhorn eller ropet från ett 

basn. Vi skall bara registrera ljudet utan att tänka på det överhuvudtaget. Vi skall inte låta vårt ego bli 

inblandad i ljudet. Låt det bara passera igenom våra sinnen obehindrat, som en gäst på ett värdshus. En 

gäst anländer och avreser. Vi söker inte igenom gästens tillhörigheter. 

Ni vet, Buddhan bad engång Manjushri att välja mellan de oilka metoderna för att uppnå 

upplysning. "Vilken var den bästa?" frågade han. Manjushri valde lätt Avalokiteshvara Bodhisattva's 

metod att använda hörselfunktionen som den bästa. 

Minns alltid att när man mediterar på ljud så är det viktigt att flytta egot från lyssnings-processen 

och låta det icke-bedömande Buddha-självet uppta ljudet som kommer in i våra öron. Vilken plats vi än 

gör detta på så gör vi den platsen till en Bodhi-mandala, en helig plats där upplysning kan uppnås. 

Vi måste inte befinna oss i en meditations-hall för att öva denna teknik. Varje dag, i alla våra 

ordinarie aktitiviteter, varhelst vi råkar vara, kan vi öva den. Vi får inte begränsa vår övning av Chan till 

de tillfällen då vi befinner oss i meditations-hallen. Faktum är att syftet med en meditations-hall är bara 

att tillhandahålla en plats med minimal distraktion för de människor som har svårighet med att hålla sin 

uppmnärksamhet fokuserad på det de sysslar med. 

Ibland vill folk gå till en meditations-hall för att de behöver bli tvingade att meditera. De vill inte 

praktisera hemma ensamma. Varför behöver en människa bli tvingad till att ha en vacker upplevelse? Så 

dumt detta är. 

Ibland går folk till en meditations-hall för att de vill träffa vänner där. Detta är att missbruka Chan. 

Det är att omvandla Chan från en Stig mot Upplysning till bara ännu en Samsarisk återvänd-gränd; och 

är inte det synd? 

3. MEDITATION PÅ ET SPECIFIKT OBJEKT. 

Ibland är en gäst inte något tillfälligt. Ibland kommer en gäst till värdshuset med avsikten att stanna 

en tid. Nå, då måste värden visa honom särskild uppmärksamhet. 

Värdshusvärden undersöker inte gästen/objektet innan han har skrivit in sig. Detta är ett annat sätt 

att säga att innan vi sätter oss ner för att meditera går vi inte för att undersöka objektet som vi skall 

meditera över. 

Antag att vi väljer en ros som vårt objekt. Detta är ett särskilt trevligt objekt för Chan meditation

eftersom, trots allt, rosor är en av Kinas gåvor till den hortikulturella världen. 

En ros kan engagera våra sinnen på många sätt. 

Efter att vi har uppnått lugn och stabiliserat vår andning, börjar vi genom att lätt sluta våra ögon och 

försöka att skapa en ros i sinnet. Vi tillåter inte oss själva att försjunka i personliga minnen av rosor. 

Vi ser en stjälk - hur lång den är, hur tjock, hur grön, osv. Vi ser taggar, deras form, deras spetsar, 

deras ordning på stjälken. Åter, försjunker vi inte i personliga minnen av händelser när vi stack oss på 

rosentaggar. Kanske vi ängsligt känner taggen, men bara i vårt sinne. Sedan kommer vi till de olika 

delarna av blomman. Beroende på vår kunskap om botanik skapar vi blomman… pistillen, ståndarna, 

bladen osv. Bladen är så mjuka. Vilken färg har de? Pollenet är så gult och puderaktigt. Vi ser det gula 

dammet på intilliggande blad. En ros har doft. Hur är den speciella doften hos vår ros? Vi börjar faktiskt 

att dofta den. 

Detta är hur man mediterar över en ros eller varje annat objekt. Kom i håg, vi tillåter oss aldrig att 

tänka på "rosor jag minns…" eller tillfällen då rosor har getts eller fåtts. Inget tänkande alls! Vi blir bara 

medvetna om en ros med alla dess delar och upplevelser. 

Snart skall rosen glöda i vårt sinne. Rosen kommer att vara av så otrolig skönhet att vi vet att vi har 

sett självaste den Ideala Rosen i Himlen. 

Efteråt kanske vi skriker av glädje. Det är inte många människor som tillåts se en av himlens skatter. 

4.MEDITATION PÅ BUDDHANS NAMN. 

I Mahayanabuddhism är Amithaba Buddha, Buddhan i Väster, mycket viktig. Kinesiska människor 

uttalar Amithaba som Omitofo. Och så, att repetera namnet Omitofo är en utmärkt övning. 

Först håller vi ivårt sinne en bild av Buddha Amithaba. Vi erkänner också vår stora skuld till honom. 

Sprang inte Bodhisattvan Avalokiteshvara/Guan Yin ut från hans ögonbryn? Var skulle Mahayanafrälsning 

vara utan vårälskade Guan Yin? Så vi håller Buddhan i vårt sinne när vi upprepar hans heliga 

namn. 

Vilket är fel sätt att upprepa Buddhans namn? Det är lätt att beskriva. Tänk på en sjuk person som 

får en burk pennicilin-tabletter. Tänk på honom sittande där med sin oöppnade burk, upprepande 

"pennicillin, pennicillin, pennicillin". Botar det honom? Nej. Han måste intaga pennicillinet. Han måste 

svälja och assimilera det. Att bara upprepa namnet på medicinen botar honom inte. 

Kapitel 4: Buddhans Blomster Predikan 

En god lärare är bättre än de flesta heliga böcker. Böcker innehåller ord, och Chan kan inte 

överföras endast med hjälp av ord. Jag antar du vill tänka, "Nå, om denne gamle man säger att ord är 

värdelösa, varför snackar han då så mycket?" Religion har många mysterier och varför lärare säger att 

ord aldrig kan vara tillräckliga och sedan talar och talar tills dera studenters öron trillar av är kanske det 

största mysteriet av dem alla. 

Buddhan stod bredvid en sjö på Grdhakuta-berget och förberedde en predikan för lärjungarna som

samlades för att höra honom tala. 

Medan den Helige vänatde på att hans studenter skulle sätta sig, lade han märke till en gyllene lotus 

som blommade i det leriga vattnet i närheten. Han drog upp plantan ur vattnet - blomman, den långa 

stjälken och roten. Sedan höll han uppden högt så att alla studenterna kunde se den. Under en lång 

stund stod han där, sägabde ingenting,bara hållande upp lotusen och seende in i de tomma ansiktena hos 

publiken. 

Plötsligt log hans lärjunge Kashyapa. Han förstod! 

Vad förstod Mahakashyapa? Alla vill veta. I århundraden har alla frågat, "Vilket budskap gav 

Buddhan till Mahakashyapa?" 

Några säger att roten, stjälken och blomman representerar de tre Världarna: undervärlden, jorden 

och himlen, och att Buddhan sade att han kunde hålla hela existensen i sin handflata. måhända. 

Några säger att han vände om på den Stora Mantran, "Om Mani Padme Hum". Juvelen i Lotusen. 

När Buddhan höll blomman i sin hand, så var Lotusen i Juvelen. Hmmm. 

Några säger att roten, stjälken och blomman stod för basen, ryggraden och den tusenbladade lotuskronan 

i Chakra-Yoga-systemet och genom att lyfta plantan framhöll han denna disciplin. Andra säger 

att det kunde lka gärna visa på ett resultat av denna disciplin, det Trefaldiga Fullkomnandet: som 

Buddhan var Fader och Moder, var han även Son - den Lotusfödde och Lotushållande Maitreya, den 

Framtida Buddhan , Frälsaren! Hmmmmm. Det är förvisso något att tänka över! 

I Chan är vi inte säkra på för många saker. Vi vet egentligen bara en sak: Upplysning kommer inte 

med en uppslagsbok! Viadukten till Nirvana är inte sammansatt av fraser. Som gamle Mästare Lao Zi 

skrev, "Det Dao vi kan tala om är inte det Dao vi menar." 

Så Buddhan talade i tystnad, men vad sade han? 

Kanhända att han sade, "Ut ur Samsaras gyttja reser sig Lotusen ren och obefläckad. Trancendera 

ego-medvetande! Var ett med blomman!" 

Där! Buddhan gav en predikan och ingen gjorde några anteckningar. 

KAPITEL 5: STEG I UTVECKLINGEN 

Vilka steg passerar vi när vi närmar oss upplysningen? 

Först, när vi mediterar, kan vi uppleva ee stund av yttersta renhet och ljus. Vi kan till och med känna 

att vår kropp börjar levitera och att vårt sinne stiger rakt upp ut ur vår kropp så att vi kan se ner och se 

oss själva sitta inunder. Dessa upplevelser är mycket märkliga att förstå, och ännu märkligare att 

uppleva. Det märkligaste är att så många människor upplever dem. 

Sedan kan vi få uppleva ett tillstånd av ego-lös renhet i vilket vi bara åser ting och händelser i vår 

omgivning, utan att på något sätt vara påverkade av dem. Sinnesdata når oss inte. Vi förblir lika 

opåverkade av händelser omkring oss som en sten vilande i vatten. Närhelst vi når detta tillstånd bör vi

sträva efter att förbli uppmärksamma och alerta och medvetna om upplevelsen. 

Sedan kan vi få höra en stor åskskrräll som ingen annan hör, fast vi kan svära på att det skakde hela 

huset. Eller kan ljudet som endast vi hör vara som surrandet från ett bi eller tonen från en avlägsen 

trumpet. Dessa hörselupplevelser skulle vara mycket ovanliga för en vanlig människa, men för en person 

som praktiserar Chan, är de ganska ordinära. 

Närhelst vi har en främmande oförklarlig upplevelse - en vision, kanske, bör vi diskutera den med 

Mästaren och ej med andra som kan missleda på grund av okunnighet. Alltför ofta förringar en person 

som inte har kommit någonstans i sitt eget program upplevelsen hos någon annan. 

Vad skall vi göra när vi inte kan meditera allas, när vi sitter ned och bara känner rastlöshet? Vi bör 

närma oss själva försiktigt som om vi vore barn. Om ett barn skulle lära sig att spela ett 

musikinstrument, skulle han inte undervisas i musikteori och notering och särskildheter med sitt instrument 

och en hel komposition samtidigt. Nej, ett barn skulle undervisas bitvis, med korta 

instruktionslektioner och korta övningslektioner. Detta är det bästa sättet. En fullödig musiker kan lätt 

öva åtta timmar om dagen, men inte en nybörjare. En nybörjare behöver uppnå en fortlöpande serie av 

små framgångar . på detta vis odlar han uthåålighet, tilltro och entusiasm. En lång serie med små 

framgångar är bättre än en kort serie med misslyckanden. Vi bör sätta upp små mål för oss själva; och 

vi bör inte inrikta oss på stora mål förrän vi har klarat av de små. 

Förutom meditationsövning så finns det attityd. En nybörjare måste lära sig att odla vad som kallas 

"jämvikten hos en döende man". Vad innebär då denna balans? Det är balansen att veta vad som är 

viktigt och vad som inte är det, och i att vara accepterande och förlåtande. Den som någon gång har 

suttit på sängkanten hos en döende man kan förstå denna balans. Vad skulle den döende mannen göra 

om någon förolämpade honom? Ingenting. Vad skulle den döende mannen göra om någon skulle slå 

honom? Ingenting. Som han ligger där, skulle han planera att bli rik och berömd? Nej. Om någon som 

hade förolämpat honom bad om hans förlåtelse, skulle han ge den då? Naturligtvis. En döende man 

inser det meningslösa i oginhet. Hat är alltid en sådan eländig känsla. Vem vill dö och känna hat i sitt 

hjärta? Ingen. De döende söker kärlek och frid. 

Det fanns en period när den döende mannen hängav sig åt känslor som stolthet, begär, lusta och 

vrede, men nu är sådana känslor borta. Det fanns en period när han hängav sig åt sina dåliga vanor, men 

nu är han fri från dem. Han bär inte på något. Han lagt ned sina bördor. Han har nått frid. 

Kära vänner, när vi har tagit vårt sista andetag, blir denna vår fysiska kropp ett lik. Om vi redan nu 

strävar efter att se denna fysiska kropp som ett lik så kommer denna frid fortare. 

Om vi ser varje dag i vårt liv som om det var den sista, skulle vi inte slösa en enda dyrbar minut på 

lättsinnig sysselsättning eller på missunsam skadlig vrede. Vi skulle inte låta bli att visa kärlek och 

tacksamhet mot dem som har varit vänliga mot oss. Vi skulle inte hålla tillbaka vår förlåtelse för någon 

orätt, stor eller liten. Och om vi hade felat, skulle vi inte då be om förlåtelse, även med vårt sista 

andetag? 

Nåväl, om detta är den stora svårigheten för en nybörjare, vilka svårigheter möter då den utövaren 

sdom är halvvägs? Resultat! Efter att han börjat odla disciplinen i Buddha Dharman, måste han fortsätta 

att sköta sin trädgård medan han väntar på att skörda den heliga frukten! Hursomhelst, hans väntande 

måste vara ett passivt väntande. Han kan inte förvänta sig eller schemalägga en skördesäsong. Vid 

odling är det möjligt att uppskatta hur länge det skall ta för bönor att bli färdiga eller för äplen att 

mogna. Men Upplysning kommer när det kommer.

När det kommer , kommer meditatören att plötsligt upptäcka sin Sanna Natur. Han kommer också 

att förstå att hans ego verkligen är ett fantasi-kreatur, en skadlig illusion. Sedan, med förvirringen 

eliminerad, blir han orubblig. Han kommer att utveckla en enhet i sinnet,en enhet som skall lysa i sin 

renhet och vara absolut i sitt jämnmod. Naturligtvis, när han når detta stadium, måste han agera för att 

bevara sin Visdoms Diamantöga. Han måste vara ståndaktig i att inte tillåta sitt ego att återskapa sig 

själv för att göra detta skulle vara ett dumt försök att ympa ett andra huvud på sin hals. 

Närhelst vi når det egolösa tillståndet av perfekt uppmärksamhet, finner vi att det är omöjligt att 

beskriva. Situationen är ungefär som när en åskådare ser en kamrat dricka ett glas vatten. Var det varmt 

eller kallt? Observatören kan inte säga det men kamraten som drack vattnet han vet. Om observatören 

ej håller med, kan de då diskutera det? Nej. En sådan diskussion skulle vara gagnlös. Chan Mästare 

Lin Ji brukade säga, "Fäkta med fäktmästare. Diskutera poesi med poeter.." en person som har nått det 

egolösatillståndet kan bara kommunicera denna erfarenhet med någon annan som också har nått det. 

Men efter Upplysning, så vad? 

Efter Upplysning upplever vi det Stora Bodhisattva äventyret. I vår meditation träder vi in i Guan 

Yin's värld. Detta är den underbasraste världen av alla. 

Men efter detta måste den fulländade meditatören separera sig själv från Chan, graduera, så att 

säga, och vara vad han har studerat för att bli: en person som verkar vara ganska ordinär, bara ett 

ansikte i mängden. Vem skulle ana att detta ansikte är ett Ursprungligt Ansikte? Vem skulle ana att 

denna person har varit en person och två personer och sedan tre personer och nu är en person igen, en 

person som lever ut Buddha Självets liv? Ingen skulle kunna ana genom att bara titta. 

Och så är det slutliga problemet utövaren möter faktiskt att träda in den Tomhet som nybörjarna 

gillar att teoretisera om. Han måste uppnå "icke-sinne". Istället för att fortsätta i någon särskild riktning, 

måste han utvidgas i alla riktningar, eller som Han Shan (Det Kalla Berget) skulle säga, "i evighet". I 

Chan kallar vi också detta för "att släppa hundra-fots-pålen ". 

Chan är en hal hundra-fots-påle. Den är svår att klättra upp för. Men när en utövare väl en gång 

finner sdig själv sittande på dess topp, vad gör han sedan? Han släpper. Han går rakt ut i tomma 

rymden. Han kan inte hålla fast vid Chan. Han har upptäckt vad det innebär att vara egolös, men nu 

måste han leva med resultatet av denna upptäckt. Hans handlingar kan inte vara avsiktliga och 

beräknande. Och så uppnår han spontanitet och blir ett med verkligheten. Inget behov att kämpa 

vidare. 

Så, att uppnå Chan är den svåra uppgiften när vi börjar; och att släppa Chan är den svåra uppgiften 

när vi slutar. 

Kvinnan eller mannen av Chan sitter inte på toppen av hundra-fots-pålen och stirrar på sitt 

Upplysnings-diplom. Han läser diplomet, skriker "Kwats!" och kastar diplomet till de fyra vindarna. 

Sedan hoppar han av pålen in i evigheten. Kära vänner, trots att Upplysning kan nås genom många olika 

Dharma-dörrar, så är Buddhan, de Sex Patriarkerna och alla Chan Mästarna överens om att den 

underbaraste av alla portaler är Chan Dörren. 

KAPITEL 6: Svårigheter

Ibland kan det vara lika frustrerande att undervisa i Chan som att lära det: 

Det fanns en gång en Chan Mästare som åtog sig instruktionen av tre noviser. Han förklarade för 

dem behovet av andlig disciplin, och beordrade att, från den stunden, skulle de följa regeln om absolut 

tystnad. Sedan, med fingret mot sina läppar visade han dem till sina rum. 

Den första novisen sade, "O Mästare, var vänlig och låt mig säga hur tacksam jag är för att få 

mottaga din instruktion!" 

Varpå den andra novisen sade,"Din dåre! Inser du inte att genom att säga detta så bröt du mot 

regeln om tystnad?" 

Och den tredje novisen lyfte upp sina händer och gnällde, "Herre! Är jag den enda personen här 

som kan lyda order?" 

Ibland ser vi oss omkring och utgår från att ingen kan leva upp till vår egen standard. Vi är som 

dessa tre noviser. Ofta, som den första novisensäger vi att vi vill lära men ger inte full uppmärksamhet på 

vad våra böcker eller vår lärare berättar för oss. Eller, som den andra novisen, förstår vi reglerna, men 

tror att de bara gäller andra. Eller som den tredje novisen, vi kräver beröm varje gång vi gör vad vi skall 

göra. 

Ibland delar vi frustrationen med den Chan Mästaren. 

Kanske vi ser ouppmärksamhet, lathet, frivolitet, eller intellektuell tröghet. Nu värre, vi kan få se 

människor som är fullfjädrade hycklare - människor som låtsas att deras intresse är rent andligt medan 

de i verkligheten är till 99 % en blandnig av stolthet, begär och lusta. Och så lyfter vi våra händer i 

avsky och fastställer att Chan's Gyllene Era är över. Vi kommer för sent. Det finns inget hopp för Chan. 

Vi precis i tid till begravningen. Varje tidsålder tror att det just har missat att bli inkluderat i 

Upplysningens Gyllene Era.Mästaren Jong Jia som studerade för den Sjätte Patriarken Hui Neng, 

oroade sig för Chans framtid. Han fruktade överflödet av världsliga män och fåtaligheten av allvarliga 

efterföljare av Buddha Dharman. I sin Upplysningens Sång utropade han ,"I tider av förfall och världslig 

ondska bryr sig ingen om att underkasta sig disciplinen. Den Heliga Perioden är över Perversionens Era 

har börjat." 

Mästare Jong Jia lyckades, trots sin oro för att leva i en era av mörker, att nå upplysning på mycket 

kort tid. Han var vad man kan kalla "en under-natten-sensation". Det är också så Hui Neng refererar till 

honom. "Den under natten Upplyste!" Mästare Jong Jia's lampa brann under lång tid i vad som antogs 

vara en mörk era. 

Mästare Wei Shan som föddes 771 och avled 863 såg sitt jordiska liv upphöra just som Tang 

Dynastin's Gyllene Era av Chan tog slut. Mästare Wei Shan brukade nynna, "Är det inte förargligt att vi 

blev födda i slutet av Upplysnings-perioden?" Som han önskade att han hade blivit född tidigare. Han 

fruktade verkligen att det inte skulle finnas någon som kunde ersätta honom. 

Men låt oss stanna upp och se hur Wei Shan kom att kallas Wei Shan. 

Wei Shan's urpsrungliga namn var Ling You och han var från Fujian provinsen. Han studerade Chan

under Mästare Bai Zhang Huai Hai. 

Nu var det så att Mästare Bai Zhang hade blivit född under mitten av Tang Dynastin; men även han 

fruktade översflödet på världsliga män och bristen på allvarliga efterföljare av Buddha Dharman. Bai 

Zhang Huai Hai var så upprörd över Chans tillstånd att han beslöt sig för att lösa problemet genom att 

grunda ett nytt kloster på berget Wei, Wei Shan, vilket ligger i Hunan provinsen. Naturligtvis, eftersom 

han tyckte att det fanns så få upplysta människor tillgängliga, antog han att var tvungen att resa dit och 

göra jobbet själv. 

En dag när han försökte komma på hur han skulle kunna genomföra detta uppdrag, råkade den 

gamle asketiske sanningssägaren Si Ma komma på besök. 

"Ge mig ett råd", bad Bai Zhang Huai Hai. "Först, vad anser du om att bygga ett nytt kloster på 

Berget Wei?" 

"Utmärkt idé," sade Si Ma. "Det är en idealisk plats som lätt kan underhålla en församling om 

femtonhundra munkar." 

Bai Zhang Huai Hai gladdes åt detta. Men så tillade Si Ma, "Få inga idéer om att resa dit själv. 

Berget är ungt och starkt och du är gammal och svag. Du måste skicka någon annan." 

Men vem? Bai Zhang Huai Hai kunde inte föreställa sig någon i närheten som kunde ersätta honom. 

Si Ma försökte hjälpa honom. "Låt oss se vilka du har tillgängligt," sade han. 

Så, en efter en gick Bai Zhang Huai Hai igenom sina munkar. Naturligtvis började han med sin 

huvudmunk. 

Si Ma tog en titt på huvudmunken och skakade sitt huvud, förkastande honom. Han fortsatte att 

förkasta varje kandidat till det slutligen var Ling You's tur att bli intervjuad. När Si Ma såg Ling You, 

nickade han sitt bifall. "Detta är mannen!" utropade han. "Skicka honom till Wei Shan." 

Huvudmunken tyckte inte om detta val och bad Mästare Bai Zhang Huai Hai att bekräfta valet 

genom examination, dvs, att låta varje kandidat aktivt demonstrera djupet av hans Chan. 

Så Bai Zhang Huai Hai höll en tävling. Han ställde en tillbringare mitt på golvet och en och en 

inviterade munkarna att komma in i rummet och svara på frågan: "Utan att kalla detta objekt för en 

kanna, vad skulle du kalla det?" 

Hans huvudmunk kom in, tittade på kannan, tänkte en minut och svarade så, "Nå, det kan inte 

kallas en kil." Bai Zhang Huai Hai var besviken. Det uppenbart krystade svaret visade att huvudmunken 

närmade sig problemet för intellektuellt. Han var ännu för inblandad i namn och form. 

Varje kandidat gav ett otillfredställande svar till, slutligen, det var Ling You's tur. Ling You kom in i 

rummet och när Bai Zhang Huai Hai frågade , "Utan att kalla detta objekt för en kanna, vad skulle du 

kalla det?" gav Ling You spontant kannan en sådan kick att den krossades mot väggen. Bai Zhang Huai 

Hai böjde huvudet bakåt och skrattade. Si Ma hade rätt. Ling You var verkligen mannen. 

En kanna? Så mycket för ett namn! Så mycket för form!

Så ni ser, även lärare behöver ibland lära sig en läxa. Bai Zhang Huai Hai sade att Chans Gyllene 

Dagar alla hade flytt. Han hade fel. Ling You reste till berget och grundade ett kloster och det var så han 

kom att kallas den store ;ästaren Wei Shan. 

Över ettusen år har passerat sedan den tävlingen och Chan Mästare räds fortfarande övertaligheten 

av världsliga män och bristen på allvarliga efterföljare av Buddha Dharman. 

Ta mitt eget fall. När jag var ung, så var de flesta kloster i området söder om de tre floderna 

ödelagda genom olika revolutioner. Många munkar från Zhong Nan Bergen kom söderut, till fots, för att 

hjälpa till med att återuppbygga dessa kloster. Vad hade de? Ingenting. De bar på en skål och en liten 

korg och sina kläder på ryggen. Det var allt. Alla undrade vad i all världen de möjligen skulle kunna 

uträtta. Men de fixade jobbet. De återuppbyggde klostren. 

Senare när dessa kloster blomstrade och fler munkar behövdes, började nya munkar att anlända. 

De kom i kärror, behövde ok och stänger för att bära alla sina tillhörigheter. Och alla tänkte, "åh, de är 

för världsliga. De kommer inte att få något gjort." Men det gjorde de, eller hur? 

Och nu när jag reser någonstans och jag ser munkar stiga på flygplan och tåg med sina matchande 

uppsättningar av bagage, finner jag mig själv sägande, "Åh, de är för världsliga. De kommer inte att 

uppnå någonting." Men det gör de, eller hur? 

Du gör, eller hur? 

Kapitel 7: Andning och Ställning 

Fastän vi kanske utför många meditationer medan vi går eller arbetar, så när vi sitter formelt för att 

meditera, bör vi vara noggranna med att ha en vördnadfull hållning och att sitta och andas korrekt. 

Kära vänner, hu många fördelar vi än må vinna från våra ansträngningar, så är meditation en andlig 

övning, inte en terapi. Vi praktiserar inte i avsikt att möta psykologiska störningar eller för att hjälpa oss 

att leva med egot's frustrationer. Vi mediterar i avsikt att trancendera ego-medvetandet och att 

förvekliga vårt Buddha-själv. Vår avsikt är att träda in i Nirvana, inte att göra livetr i Samsara mera 

utståbart. 

Denna instruktion kan verka förvirrande, det vat jag. Många människor tror att de mediterar när de 

uppnår ett fridfullt och stilla tillstånd. De ser fram emot att praktisera för de njuter av den timman eller av 

lugn och ro som det ger dem. Men tystnad är inte meditation. Att sätta en vild häst i en hage gör honom 

inte tam eller mottaglig för kommandon. Han kan vila en stund och verka lugn. Han kan till och med 

börja beta. Men när grinden öppnas kommer han att fly - lika vild som någonsin. 

Ni förstår, vid Nan Hua Si, den Sjätte Patriarkens kloster, fanns det en gång en munk som 

tillbringade timmar varje dag med att sitta tyst på sin kudde njutande av den frid det gav honom. Han 

trodde att han mediterade. Hui Neng, den Sjätte Patriarken, seende munkens misstag, närmade sig 

honom. "Varför ägnar du så mycket tid varje dag åt att sitta på kudden?" frågade han. 

Munken tittade upp, förvånad. "För att jag vill bli en Buddha," svarade han. 

Hui Neng log, "Min son," sade han, du kan göra en spegel genom att polera en tegelsten fortare än 

du kan göra en Buddha sittande på en kudde!"

Vi bör alltid minnas detta utbyte mellan en stor Mästare och en felande munk. 

Innan vi träder in i det meditativa tillståndet är vi alltid vakna och alerta. Våra sinnen, befriade från 

yttre ting, är fokuserade på vår meditationsövning. Efter att vi har lyckats träda in i det meditativa 

tillståndet är vi vanligen kanska euforiska. Denna glädjefulla lättsinnighet upplevs av utövare i alla 

religioner. Det kallas för Chan sjukan eller Gudsförgiftning eller Gudomlig Galenskap. Stillhet 

producerar inte eufori. Det producerar en zombie-linande slöhet som inte har något som helst med 

Chanbuddhism eller någon annan religion att göra utom, kanske, voodoo. 

Vi bör aldrig inleda en meditations övning om vi är upprörda eller spända. Sinne och kropp måste 

komma till ett avslappnat tillstånd. Om vi är arga, så kan själviaktagelse och en applikation av 

Buddhistiska principer, särskilt förlåtelse och accepterande, hjälpa oss att återvinna fattningen; men om 

vår obalans fortsätter bör vi be om vägledning eller söka hjälp för att lösa våra problem innan vi sätter 

oss ned för att meditera. 

Om vår agitation bara är av tillfällig natur, kanske orsakad av brådska, skall vi följa "halv-tums 

rökelse-sticka" metoden. Vi sitter helt enkelt stilla och ser rökelsen brinna ner en halv tum. Om vi efter 

den tiden inte har återfått fattningen bör vi avsluta meditations-sessionen. Vi kan alltid försöka senare. 

Likaledes måste vår andning vara lugn och rytmisk. Tillfälligtvis, när vi praktiserar meditation, kan 

tankar uppstå som stör oss eller kanske vi flämtar efter luft för att vi utövar andnings-tekniken på fel 

sätt. Återigen, bör vi följa "halv-tums rökelse-sticka" metoden och låta vårt sinne och vår andhämtning 

att lugna sig innan vi fortsätter vår praktik. 

Ställning 

En naturlig, avslappnad men upprätt ställning är den bästa ställningen. Vi sitter utan rigiditet eller 

smärta. Detta är mycket viktigt. Smärta initierar en panik-känsla, en sedd flykt som orsakar kroppens 

blodtryck och hjärtslag att öka; och under sådana villkor är meditation omöjlig. Men den som lätt kan 

sitta i en mer formell meditationsställning såsom lotus-ställningen, kan med fördel använda denna . 

Naturligtvis måste vi sitta upprätt så att våra lungor kan utvidgas helt. Vi får inte böja oss framåt eller 

åt sidan. Om vi finner att vi håller på att somna, bör vi pigga upp oss med några klunkar te och genom 

att gunga från sida till sida några gånger och ta några djupa andetag. 

Misslyckande med att kontrollera kropp, sinne och andning kan resultera i små skador, såsom 

känslomässigt eller fysiskt obehag, eller i större skador, såsom ansträngda muskler eller ruskiga möten 

med hallucinerade demoner, vilka, tror jag vi alla kan vara överens om, är mycket störande upplevelser. 

Andningsövningar 

Innan man påbörjar någon formell meditationsteknik är det absolut nödvändigt att vinna kontroll 

över sin andning. Det finns två grundläggande metoder för andningskontroll: ostrukturerad och 

strukturerad. I båda metoderna jämförs lungorna med bälgar. När vi vill fylla bälgarna med luft drar vi 

isär handtagen. På samma vis, när vi vill fylla bröstet, börjar vi med att utöka buken, pressande den utåt, 

bort från ryggraden som om vi drog isär handtagen på bälgen. När vi andas ut, låter vi först luften sippra 

ut, sedan drar vi långsamt ihop buken, pressande resterande luft ut ur lungorna som om vi stängde 

bälgen.

Vårt mål bör alltid vara att göra vår andning så fin och oansträngd att om någon skulle placera en 

fjäder framför näsan på oss, skulle vi inte få den att skälva varken vid ut- eller inandning. 

1. Vid ostrukturerad andning, sänker vi vår blick och följer helt enkelt andetaget, räknande tio på 

varandra följande utandningar. Om vi tappar räkningen, börjar vi bara om igen. När vi har fullföljt tio 

andnings-cykler, börjar vi bara om igen. 

Vi börjar genom att fokuseravår uppmärksamhet på inandningen, uppmärksammande luften när 

den passerar in genom näsan, flyter nerför strupen och fyller lungorna. Mentalt ser vi bröstet expandera 

och skuldrorna lyftas. 

När vi förbereder oss för att andas ut, tänker vi på räkningen; och sedan lägger vi märke till 

luften när den sipprar ut genom näsan. Vi lägger märke till hur våra skuldror slappnar av och sänks 

medan lungorna töms. Medan vi fullföljer utandningen, observerar vi att våra mellangärdesmuskler dras 

samman. Med övning,kommer alla våra muskler i buken, länden och skinkorna att dras ihop för att 

tvinga ut den kvarvarande luften i lungorna. 

Av någon anledning är det lättare att börja räkna vid utandningen än vid inandningen. Men vi är 

alla olika. Det är ett personligt val. 

2. I strukturerad andning, drar vi in, håller andan, andas ut, och anstingen börjar på en ny cykel 

eller så håller vi lungorna tomma innan vi börjar på en ny andnings-cykel. Tidmängden som vi använder 

till varje del av cykeln är beroende av vilken formel vi använder. Eftersom lungkapaciteten skiljer sig 

mellan olika individer används också olika formler. Praktikanten kan välja mella flera proportioner: 

1. Proportinen 4:16:8 kräver att inandningen tar fyra sekunder, återhållningen 16 sekunder och 

utandningen 8 sekunder. Proportionen 4:16:8:4 kräver en extra period där lungorna lämnas tomma i fyra 

sekunder. Detta är svårare, men många praktikanter finner det befrämjande för att uppnå djupa 

meditativa tillstånd. 

En sekund per kadens är den vanligaste tidsrymden. En del människor har dock svårt att hålla 

andan, t ex, i sexton sekunder. Dessa individer bör bara hålla sin anda i tolv sekunder. Med övning når 

de snart upp till sexton. Om tolv också är för svårt, kan de försöka med åtta och arbeta sig upp till tolv 

och sedan till sexton. 

2. Proportionen 5:5:5:5 eller andra liknande lika stora andelar är också mycket effektiva. 

Nybörjare kan finna det lättare att utesluta den sista delen med att hålla lungorna tömda. 

Syftet med alla andningsövningar är att etablera en rytmisk, kontrollerad andning. 

Att motså impulsen att fly 

Av någon anledning som ingen ännu har lyckats utröna, finner vi ofta att när vi sätter oss ned för att 

meditera så färvandlas vår kudde till en myrstack. Chan-nybörjare råkar oftast ut för denna mystiska 

kudd-förvandling men förr eller senare händer det oss alla. Vi börjar skruva på oss och det enda vi kan 

tänka på är att komma bort från denna kliande plats. 

När vi först sätter oss är vi fyllda med goda förutsättningar. Vi planerar att genomföra ett helt program - 

åtminstone tjugo andnings-cykler. Men så, efter fyra eller fem cykler, upptäcker vi att vi sitter på en 

myrstack och är tvungna att korta ned programmet. 

Ibland finns det inga myror där. Men plötsligt kommer vi ihåg massor av viktiga ting som vi glömt att 

göra: rätta böckerna i bokhyllan; handla nudlar till middagen i morgon; läsa gårdagens tidning. Klart är

att dessa ting måste åtgärdas och så, med förargelse, stiger vi upp från vår kudde. 

Kära vänner, hur behåller vi våra goda intentioner? Hur förhindrar vi att vår beslut avtar så drastiskt? 

Först måste vi känna igen hur vi lurar oss själva. Ni vet, det finns en gammal historia i Chan om en rik 

man som ådrog sig en sjukdom och löpte risk att dö. Så han gjorde ett avtal med Buddha Amithaba. 

"Rädda mitt liv, Herre" sade han, "och jag skall sälja mitt hus och ge hela överskottet till de fattiga." Hela 

hans familj och alla hans vänner hörde honom göra denna utfästelse. Så, mirakulöst, började han bli 

bättre. Men efterhans som hans tillstånd förbättrades, började hans utfästelse att försvinna; och när han 

var helt återställd, undrade han varför han hade gjort en sådan utfästelse överhuvudtaget. Men eftersom 

alla förväntade sig att han skulle sälja huset så lämnade han det till försöljning. Tillsammans med huset 

sålde han också huskatten. Han sålde huset och katten för totalt tiotusen och en guldmynt. Men ett löfte 

är ett löfte, och så gav han ett guldmynt till de fattiga. Det var han sålde huset för. Katten, förstår ni, var 

en mycket dyrbar katt. När det finns något vi inte villgöra blir triviala ting mycket viktiga. En huskatt blir 

värd tiotusen gånger mer än ett hus. 

Vi bör alla minnas denne man närhelst vi känner lusten att hoppa av kudden. Vi bör alla minnas honom 

när vi plötsligt beslutar oss för att korta ned programmet. Men om vi inte ursäktar oss själva från att 

utföra programmet, så bör vi inte heller stanna kvar på kudden på grund av pliktkänsla. 

Ibland agerar folk som om de gör ett stort offer när de utför sin meditationsövning. "Jag skall göra det 

och få det överståndet" tänker de. Men detta är inte den rätta attityden. Den tid vi tillbringar i meditation 

bör vara den vackraste tiden unden dagen. Vi måste ta till vara den tiden. 

Kära vänner, var tacksamma för Buddha Dharman. Var tacksam för de Tre Skatterna. Glöm aldrig att 

den eviga tillflykten finns i Buddhan, Dharman och i Sanghan. Var tacksam för den lykta som leder oss 

ut ur mörkret och in i ljuset. 

Kapitel 8: Uthållighet och Rådighet 

En krigsherre stannade en gång vid ett kloster på sin väg hem från en framgångsrik expedition. Han 

kom för att besöka abbotten som var hans gamle lärare. 

Som abbotten och krigsherren satt på gården och konverserade och drack te, distraherades de av en 

argumentation mellan en novis och en äldre munk. Novisen klagade över att meditationstekniken som 

han hade fått av den äldre munken var ineffektiv och värdelös. "Den kan inte lära mig hur jag skall 

koncentrera mig och ännu mindre hur jag skall meditera," skrek novisen. "Ge mig en mer tillförlitlig 

teknik." 

När krigsherren lade märke til att argumentationen besvärade Mästaren, reste han sig upp och sade, 

"Mästare, var vänlig och låt mig hjälpa denna unge man." När Mästaren nickade sitt bifall , samlade 

krigsherren sex av sina bågskyttar. 

Krigsherren fyllde så sin tekopp till randen och räckte den försiktigt till novisen. "Ta denna kopp te," 

beordrade han, "och utan att spilla en enda droppe skall du bära den runt ytterkanten av hela gården." 

När novisen tog koppen kommenderade krigsherren sina bådskyttar, "Följ honom! Om han spiller en 

enda droppe, skjut honom!" skyttarna spände sina bågar och började gå bredvid novisen som, undere

de följande tjugo minuterna lärde sig att koncentrera sig. 

Kära vänner, det finns ingen ersättning för beslutsamhet. Upplysning är ett allvarligt spörsmål. Det kan 

aldrig uppnås med en slapp eller oaengagerad attityd. Du måste vara målmedveten för att lyckas och du 

måste vara rådig i din målmedvetenhet. 

Hur märkligt det än låter, framgång i meditation har samma krav som att vara misstänkt för ett brott; en 

person måste ha motiv, medel och tillfälle. Det är inte tillräckligt att endast ha en eller två av dessa för att 

räknas som kriminellt misstänkt. Du måste ha alla tre: motiv, medel och tillfälle. 

För att hjälpa dig att förstå detta skall jag berätta flera historier. Den första bevittnade jag personligen: 

Året nittonhundra, efter det berömda Boxar-upproret mot utlänningar, skickade åtta främmande makter, 

provocerade av en attack mot deras konsulat, expeditionsstyrkor mot Beijing. Manchu-härskaren 

Guang Sui och Änkekejsarinnan Zi Xi hade stött Boxarna i deras attack på utlänningar så naturligtvis 

fruktade de för sina liv. I förklädnad flydde de från Beijing, uppsökande säkerheten i Shanxi-provinsen. 

Jag var medlem i deras följe. 

Ingen var förberedd för resan. Vi hade avrest så plötsligt och under så akuta förhållanden, att det inte 

funnits tid att skaffa proviant för färden. Vi hade ingen mat alls. Vi hade heller inga hästar eller pengar. 

Som ni kan föreställa er, så var situationen särskilt besvärlig för den Kejserliga familjen. Det var inte 

bara att de aldrig hade upplevt hunger, utan varje ansats till aptit hade alltid tillfredställts med de finaste 

delikatesser. Och naturligtvis hade de aldrig behövt att gå någonstans. Täckta stolar och vagnar hade 

alltid hållt deras fötter en bra bit över marken. Och där var de försökande att se ut som vanliga 

medborgare! 

Första dagen gick vi och gick vi och blev hungrigare och hungrigare, men de Kejserliga stallarna och 

köken var bara ett besvärande minne. 

Slutligen, utmattade och uthungrade, tiggde vi mat; och en bonde var vänlig nog att ge oss blad och 

stjälkar från sötpotatis, en kost som vanligtvis är reserverad för grisar. 

Kejsaren, som var totalt bortklemad och vek, hade aldrig ätit grismat tidigare; men eftersom han var så 

hungrig, tyckte han verkligen att bladen och stjälkarna var delikata. "Var heter denna utsökta mat?" 

frågade han; och han blev verkligt förvånad när han fick veta vad det var. "Mer, mer," sade han, och han 

åt allt han kunde med god aptit. 

Vi kunde inte dröja vid denna trevliga måltid ty, olyckligtvis, jagades vi av åtta olika arméer. Vi var 

tvungna att "äta och springa" som man säger. Skyndsamt gick vi vidare. 

Så där var den mäktige Kejsaren av Kina, som tidigare blev buren varthelst han skulle och som aldrig åt 

annat än de finaste gourmet-rätter, joggande nerför vägen och ätande djur-foder. Jag antar att man kan 

säga att det började bli ordning på honom… mentalt också, för han tappade hela sin kejserliga glans 

och verkade trivas med enkelheten och ödmjukheten i sin situation. 

Men vad var det som motiverade Kejsaren att gå så fort och att njuta av så enkel mat? Och varför lade 

han bort sina kejserliga vanor? Det säger jag: Åtta utländska arméer önskade att döda honom och det 

visste han. Han sprang för sitt liv och han utvecklade plötsligt en känslighet för vad som var viktigt för 

den ansträngningen och vad som inte var det.

Senare, när freden hade återställts och utlänningarna rest och Kejsaren och Änke-Kejsarinnan kunde 

återvända till Beijing, återgick han till sina gamla vanor. Han blev åter den store och mäktige herren. 

Närhelst han kände monsta antydan till hunger, fyllde han sig med delikatesser; och naturligtvis så gick 

han aldrig någonstans. När han flydde för sitt liv, var han av stål. Men var han åter mjuk och fördärvad. 

Om han hade använt samma målmedvetenhet för att fly från fienderna till hans ande som han gjorde när 

han flydde från fienderna till hans kropp, skulle det finnas något i denna värld han inte skulle ha kunnat 

uppnå? Nå, vi vet alla vad som hände med Manchu dynastin. 

Kära vänner, slöhetens och stolthetens och frosseriets demoner förhandlar aldrig om fred. De befinner 

sig alltid i krig. Bara en kraftfull beslutsamhet kan betvinga dem. Och betvingade, ligger de och väntar 

på att vi skall slappna av i vår beslutsamhet när, det kan du vara säker på, de kommer att dyka upp vid 

första tillfälle. 

Beslutsamhet och resurser. De är oumbärliga. Bli aldrig slav under konvenans och bekvämlighet. Lär dig 

att anpassa dig till vilken som helst situation du än kommer att befinna dig i. Välkomna umbäranden mer 

än du välkomnar lättja. Umbäranden kommer att ge dig utmaningar… och det är genom att överkomma 

dessa hinder som du utvecklar karaktär och skicklighet. Utmaningar är våra största lärare. 

Var inte rädd att misslyckas. Försök igen och igen. Det finns ett gammalt talesätt som är värt att minnas: 

Gott omdöme kommer ur erfarenhet, och erfarenhet kommer ur dåligt omdöme. 

Om du inte låter misslyckanden besegra dig, kommer de att bli grunden på vilken din framgång skall vila 

tryggt. 

Låt mig berätta om en ödmjuk man som fick det ovanliga namnet, 'Kejserliga Mästaren Drakbyxa'. 

Det fanns en gång - närmare bestämt senare hälften av 15oo-talet - en fattig och illitterat man som 

hängivet önskade att bli upplyst. Han trodde sig själv vara för eländig och ovärdig för att bli 

Buddhistmunk men icke desto mindre gick han till ett kloster och frågade om tillåtelse att arbeta på 

fälten där. 

Varje dag arbetade denne man helhjärtat från gryning till skymmning. Han var för blyg för att gå fram 

och fråga någon om hjälp. Han hoppas bara att genom att observera munkarna, skulle han upptäcka en 

metod genom vilken han kunde vinna upplysning. 

En dag kom en besökande munk till klostret. Denne munk hade nått ett lågvattenmärke i sitt andliga liv 

och vandrade omkring till olika kloster för att försöka finna ett sätt att förnya sin tro. Han råkade lägga 

märke till mannen som arbetade så frejdigt på fälten, och han förvånades över mannen entusiasm för 

hårt arbete. Varför njöt mannen så av livet? Vad kunde hans hemlighet vara? 

Och så gick munken fram till mannen och med ödmjukhet och beundran frågade: "Herre, vill du vara så 

snäll och berätta om din metod? Vilken praktik följer du?" 

"Jag har ingen praktik," sade mannen, "men jag skulle förvisso gärna lära mig en. Vördade Mästare, vill 

du vara god och ge mig någon liten instruktion?" 

Den besökande munken såg mannen allvar och ödmjukhet och blev ganska rörd av det. "Du har gjort 

för mig vad många Mästare inte kunde göra", sade han. Och verkligt inspirerad, förnyade han sina löften

och sin beslutsamhet att vinna upplysning just där han befann sig. Sedan sade han till mannen: "Fastän 

ingen instruktion jag kunde ge dig kan vara så värdefull som den instruktion du just har gett mig genom 

ditt eget exempel, erbjuder jag dig med förtjusning de råd jag kan. Jag föreslår, min bäste herre, att du 

försöker omfatta denna Hua Tou: "Amithaba! Vem är det nu som upprepar Buddhans namn? 

Hela dagarna medan han arbetade funderade han över denna Hua Tou. Så när vintern kom och det inte 

fanns något jordbruksarbete att utföra, drog han sig tillbaka till en bergsgrotta och fortsatte att arbeta 

med sin Hua Tou. Han gjorde en bädd av doftande tallbarr. Till mat, samlade han tallkottar och grävde 

upp rötter ur jorden. Av lera tillverkade han sig en gryta och efter att ha bränt den i elden kunde han 

koka snö för att göra te och soppa. 

Nära berget fanns det en liten by och när vintern fortsatte och folket hade förbrukat sina förråd, började 

de komma till honom och tigga mat. Han gav dem vad han kunde och visade dem var de bästa tallarna 

och rötterna fanns, men många av dem var för svaga för att söka efter mat. Än värre, i sin hunger hade 

de alla blivit elaka och själviska och ohjälpsamma. 

Mannen visste vad som skulle göras. Han tillverkade en stor lergryta och bar in den mitt i byn. Så fyllde 

han grytan med snö och tände en eld under den. Naturligtvis kom alla byborna ut för att se vad kan 

gjorde. 

"Idag", kungjorde han, "skall jag lära er att laga sten-soppa." Alla skrattade. Det var inte möjligt att laga 

soppa av stenar. Men mannen valde ut ett flertal stenat från bergssidan och efter att ha tvättat dem 

ordentligt, kastade han dem i grytan. Så, ur fickorna i sin trådslitna rock, tog han fram några få 

pinjenötter ch några torkade rötter. 

En av byborna sade, "Du behöver salt till din soppa." 

"Åh," sade mannen, "jag har inget salt." 

"Jag har," sade bybon. "Jag springer hem och hämtar det." 

En annan bybo sade, "Vet du, jag råkar ha ett gammalt kålhuvud i min källare. Skulle du vilja ha det i din 

soppa?" 

"Naturligtvis," sade mannen. "Det skulle vara underbart!" Och den bybon sprang hem efter kålen. 

En annan bybo erbjöd två skrumpna morötter medan en annan mindes en lök han hade gömt undan. 

Handfullar med ris kom från flera hushåll. Fler gamla grönsaker, lite vild selleri, en nypa peppar, och så, 

till allas förtjusning, fyllde den underbara doften av soppa luften. Folk hämtade sina skålar och åt med 

sådan glädje! Det fanns rikligt med soppa till alla. "Vilken smart kille," instämde de alla, "att kunna göra 

en så god soppa av stenar." 

(Jmf den svenska historien om att koka soppa på en spik. Översättarens not.) 

De tackade mannen för hans recept, där huvudingredienserna var kärlek och generositet. Mannen 

återvände till sin grotta och fortsatte att arbeta på sin Hua Tou, 'Amithaba! Vem är det nu som upprepar 

Buddhan's namn?' 

han blev berömd för att vara en "stensoppe-kock"; och när han mor och syster fick höra om hans 

underbara kraft, kom de för att besöka honom, med en bal fint silke som offer till honom. Men när de

trädde in i grottan befann han sig i djup Samadhi, och han reagerade varken på deras smickrande 

kommentarer eller tackade för gåvan. Besvikna och arga, satte modern och systern balen mot väggen 

och gick. 

I tretton år bodde han i den grottan och under slutet av den tiden, dog hans mor och hans syster kom 

ensam för att besöka honom. Hon var upprörd och deprimerad och kände att livet inte hade någon 

verklig mening. 

När hon trädde in i grotten förvånades hon av att se att silkesbalen fortfarande stod mot väggen där hon 

hade lämnat den."Vilken hemlig kraft besitter du för att göra dig så oberoende av världens ting?" frågade 

hans syster. 

"Jag har inte någon hemlig kraft," sade han. "Jag strävar efter att leva Buddha-självets liv. Jag strävar 

efter att leva Dharman. 

Det tyckte hon inte var mycket till ett svar så hon reste sig upp för att gå. "Ta denna bal med silke med 

dig," sade han. "Ta också något som är vida mer värt." Och han gav henne den värdefulla Hua Tou 

instruktionen. "Varje dag, från morgon till kväll, säg till dig själv, 'Amithaba! Vem är det som upprepar 

Buddhan's namn?" 

Denna Hua Tou fångade ommdelbart hennes intresse. Redan innan hon gick så hade hon börjat göra 

andliga framsteg med den. Hennes tankar, istället för att vara splittrade och upprörda, lugnade sig 

plötsligt för att koncentrera sig på Hua Tou. Istället för att vara deprimerad och mållös, blev hon aktivt 

engagerad i att lösa problemet. Hon koncentrerade sig på något utanför sina problem. 

Mannen, när han såg hur denna metod fascinerade och förtjuste hans syster, insåg att det var dags för 

honom att återvända till världen och försöka att hjälpa folk. Han återvände till klostret där han först 

hade arbetat på fälten och mottagit ordination i Dharma. Men han avstod från att leva i klostret. Istället 

fortsatte han till Xia Men, en stad på den sydliga kusten i FuJian provinsen, där han byggde sig en 

hydda vid vägkanten. Varje dag samlade han rötter och vilda grönsaker och bryggde te som han erbjöd, 

utan kostnad, till pilgrimmer och andra resanden. 

Närhelst någon bad honom om andligt råd, upprepade han rådet han hade fått av den beökande 

munken: han rekomenderade Hou Tou'n! Då, under Kejsare Wan Li's regering dog Kejsarmodern, och 

Kejsaren, förtvivlad av sorg, planerade en magnifik begravningsceremoni, en som var hennes minne 

värdig. Men vilken präst var värd att leda ceremonin? Det var ett problem. Det finns ett gammalt 

talesätt, "Förtrogenhet föder förakt," och kejsaren kände uppenbarligen de Buddhistiska prästerna i 

huvudstaden alldeles för väl. Han betraktade inte någon av dem som tillräckligt helgonlik för att utföra 

en så helig uppgift. 

Dag efter dag kämpade han med problemet att hitta en passande präst, och så, en natt i en dröm talade 

hans moder till honom. "I Chang Zhou prefekturen i FuJian provinsen," sade hon, "finns det en munk 

som är kvalificerad att leda min begravningsritual." Hon gav honom ingen annan ledning. 

Omedelbart sände Kejsaren regerings-tjänstemän till FuJian provinsen för att söka efter de heligaste 

munkarna. Och tjänstemännen som inte var bättre på att bedöma helighet än de är nu, valde helt enkelt 

ut de mest eminenta munkarna de kunde finna. Naturligtvis var dessa munkar förtjusta över att bli 

utvalda till en sådan ära och, naturligtvis, tjänstemännen var förtjusta över att ha utfört sitt uppdrag; och 

reste en stor grupp med glada tjänstemän och munkar tillbaka till huvudstaden. På vägen stannade de till 

vid munken hydda för lite te.

"Ärade Mästare," sade munken, "kan ni säga mig varför ni är så upprymda?" 

en av de eminenta prästerna kunde inte låta bli att skryta, "Vi är på väg till huvudstaden för att utföra 

begravningsceremonin för Kejsarmodern." 

Detta tyckte inte munken verkade vara ett tillfälle för glädje. Han respekterade Kejsaren och 

Kejsarmodern vilka bägge var hängivna Buddhister. "Jag skulle vilja hjälpa er," sade han, frågande, "Får 

jag slå följe med er till huvudstaden?" 

Alla tjänstemännen och prästerna skrattade åt honom för att vara så ohövlig. Sedan frågade den 

skrytsamme prästen skeptiskt, "Hoppas du verkligen kunna hjälpa oss med att genomföra ritualen?" 

"O nej," svarade munken. "Jag vill bara bära ert bagage." 

"Det var bättre," sade prästen. "Nåväl, du kan följa med som vår bärare." 

Under tiden hade Kejsaren utfärdat ett prov för att utröna vilken av de församlade prästerna som var 

värdig att leda ceremonin. Han hade Diamantsutran huggen i sten, och när han hörde att tjänstemännen 

och prästerna närmade sig huvudstaden lät han placera stenen i tröskeln till Palatsporten. 

Beklämd åsåg Kejsaren hur, en efter en, tjänstemännen och prästerna vandrade över stenen, 

pladdrande med varandra om vilka saker de skulle utföra för att göra ceremonin mera imposant. 

Bärarmunken var den siste munken som närmade sig stenen. När han såg den, trots att han inte kunde 

läsa, kände han att det var en Helig Skrift. Han stannade och kallade på en av prästerna, "Vad betyder 

dessa tecken?" 

Prästen vände om böjde sig och läste. "Oj, det är Diamantsutran!" sade han, förvånad; men han 

fortsatte att gå och pladdra med de andra. Munken ville emellertid inte passera tröskeln. Istället 

knäböjde han framför stenen, och förblev utanför Palatsporten. 

Kejsaren åsåg allt detta och befalde sedan munken att träda in. 

"Herre," sade munken, "Jag är ledsen att inte kunna lyda er, men jag kan inte vanhelga dessa heliga ord 

genom att gå på dem." "Om du skulle läsa sutran, då kunde du hålla den i dina händer utan att vanhelga 

den, eller hur?" frågade Kejsaren. 

"Om jag kunde läsa, Herre, skulle jag isåfall inte vanhelga orden genom att hålla dem i mina händer." 

Kejsaren log. "Passera då tröskeln genom att gå på dina händer." 

Så munken gjorde en frivolt och kom in i palatset genom att endast hans händer vidrörde stenen. 

Kejsaren kungjorde då att denne ödmjuke munk skulle leda begravningsceremonin. Men när Kejsaren 

frågade munken hur han ämnade utföra den, svarade munken bara, "jag skall utföra ceremonin i morgon 

bittida. Jag behöver ett litet altare, ett processions-standar, lite rökelse, ljus och offerfrukt." 

Detta var inte den stora ceremonin som Kejsaren hade tänkt sig. Så, driven av protesterna bland de 

eminenta prästerna, började han tvivla på sitt beslut att låta munken genomföra ceremonin. Han

annordnade genast ytterligare ett test. Han beordrade två av sina vackraste och erfarnaste konkubiner 

att gå till munken rum och assistera honom i hans tvagning inför ceremonin. 

Och samma kväll, på Kejselig befallning, kom dessa två kvinnor till munken och började tvaga honom; 

men trots att de använde de sensuellaste oljor och parfymer och gjorde allt de kunde för att stimulera 

hans sexuella lust, förblev han oberörd av deras ansträngningar. När de var färdiga, tackade han dem 

artigt för deras vänliga assistans och önskade dem godnatt. Kvinnorna rapporterade detta till Kejsaren 

som blev mycket lättad. Han beordrade att ceremonin skulle hållas i enlighet med munkens önskan. 

Under ceremonin, gick munken till Kejsarmoderns kista och sade, "Se mig, kära Dam, som ditt eget 

Ursprungliga Ansikte. Vet att i verkligheten finns det inte två av oss utan endast en. Fast det ej finns 

något att leda och ej något att följa, var god och acceptera min ledning och tag ett steg framåt för att 

träda in i Paradiset." 

Kejsaren överhörde detta och var åter lite otillfreds med enkelheten i adressen. "Är detta tillräckligt för 

att befria Hennes Majestät, Kejsarmodern?" frågade han. Men innan munken kunde svara, ljöd 

Kejsarmoderns röst, lite irriterad, genom palatset. "Jag är nu befriad, min son! Böj ditt huvud och tacka 

denne helige Mästare!" 

Kejsaren var förstummad, men så lycklig över att höra sin moders röst att han strålade av lycka. 

Omedelbart beordrade han att en bankett skulle hållas till munkens ära. 

Vid banketten hände något underligt. Kejsaren dök upp i en magnifik utstyrsel och när munken såg 

Kejsarens byxor, vilka var rikt broderade med gyllene himmelsdrakar, slogs han av deras skönhet. 

Kejsaren såg honom stirra på byxorna och sade, "Dygdfulle! Tycker du om dessa byxor?" 

"Ja, Herre," svarade munken. "Jag tycker de är så skinande och mycket vackra. De lyser som lyktor." 

"Desto lättare för människor att följa dig," sade Kejsaren; och på fläcken tog han av sig sina byxor och 

gav dem till munken! Därefter blev munken känd som "Kejserlige Mästaren Drakbyxa". 

Jag återger denna underbara historia för jag vill att ni alltid skall minnas dessa Drakbyxor och den, 

ståndaktige munken som mottog dem. Kära vänner, föreställ er, att ni också, bär dessa lysande byxor 

och är såsom en lykta för andras fötter, ett skimrande ljus som de kan följa. Minns alltid, att lika fort 

som munken lade märke till Kejsarens byxor, lika fort lägger andra märke till er. Fall inte för frestelser 

eller distraktion. Håll alltid er Hua Tou i sinnet. Lämna den aldrig. Den kommer att bli en källa till dina 

resurser.. och, liksom du alltid skall hjälpa andra, skall du aldrig låta dig själv bli hjälplös. 

Kom ihåg: motiv, medel och tillfälle. Bevara din motivation! Sök medel för upplysning! Finn tillfälle till 

övning! så, när någon frågar, "Vem är orsak till framgång i Chan?" kan du svara, "Jag är." 

Kapitel 9: Ordlös Överföring 

Lämna inte Chan! Det är den allra effektivaste vägen för att nå upplysning. Tillåt inte dig själv att falla 

för frestelsen att adoptera andra metoder. 

Till och med Yong Jia, enligt egen utsago, slösade en massa tid på intellektuellt filosoferande innan han 

prövade Chan metoden med Patriarken Hui Neng. "I min ungdom," säger han, "studerade jag sutror

och shastras och kommentarer i ändlösa försök att skilja mellan namn och form. Jag kunde likaväl ha 

försökt att räkna sandkornen i havet. Jag hade glömt Buddhans fråga, 'Blir en man som räknar andra 

mäns juveler rikare?'" 

Chan metoden är verkligen som Vajra-kungens svärd. Med ett hugg kan det skära genom okunnighet 

för att nå Buddhaskap. 

När än jag tänker på åren av övning som ofta föregår upplysningens flyktiga upplevelse, tänker jag på 

Chan-Mästaren Shen Zan. Vi kan lära oss mycket av honom. 

Chen Zan hade en Mästare som olyckligtvis inte var upplyst. Man kan inte ge det man inte äger; och, 

så, tomhänt lämnade Chen Zan sin gamla Mästare i avsikt att gå och studera för Mästare Bai Zhang. 

Nå, under Mästare Bai Zhangs ledning, uppnådde Chen Zan upplysning och så, med tillgiven respekt, 

gick tillbaka för att besöka sin gamle lärare. 

Den gamle mannen frågade honom, "Vad lärde du dig efter att du lämnade mig?" och eftersom han var 

upplyst, kunde Shen Zan svara vänligt, "Ingenting, absolut ingenting." För den gamle mannen var detta 

bittersöta nyheter. Han var ledsen att hans elev inte hade lärt sig något, men var glad att ha honom 

tillbaka. "Om du vill, kan du stanna här," sade han. 

Så Chen Zan stannade kvar och tjänade sin gamle Mästare. 

En dag, när han badade, bad den gamle mannen Shen Zan att skrubba hans rygg vilken var mycket 

smutsig. När Chen Zan började skrubba, sade han,"Sådana roliga kristallfönster i din Buddhahall." Hans 

Mästare förstod inte vad han menade. "Var snäll och förklara din anmärkning," bad han. 

Som Chen Zan fortsatte att skrubba bort smutsen sade han, "Även om du inte kan se in sänder ditt 

Buddha Själv ut så upplysande strålar." Detta svar konfunderade Mästaren. 

Några dagar senare när Mästaren satt under ett vaxat pappers-fönster studerande en sutra, började ett 

bi att surra runt i rummet; och biet draget till det utvändiga ljuset, kraschade gång efter annan mot mot 

det fönsterpappret i sina försök att komma ut ur rummet. Chen Zan betraktade det frustrerade biet och 

sade, "Så du vill komma ut och träda in i den oändliga rymden! Nåväl, du kommer inte att göra det 

genom att tränga igenom gammalt papper…" Sedan sade han stilla, "Dörren är öppen men biet väägrar 

att gå igenom den. Se hur det slår sitt huvud mot det stängda fönstret. Tokiga bi! När skall det förstå att 

vägen är blockerad av papper?" 

Nu började en ljusglimt att tränga igenom lärarens sinne. Han förnam den djupare meningen i Chen Zans 

ord. Långsamt frågade han, "Du var borta länge, är du säker på att du inte lärde dig någonting alls 

medan du var borta?" 

Shen Zan skrattade och bekände, "Efter att jag lämnade dig, studerade jag under Mästaren Bai Zhang. 

Genom honom lärde jag mig att stoppamitt särskiljande sinne… att upphöra att vara fördömande… att 

trancendera egots värld. Genom uppnådde jag Upplysningens Heliga Frukt." 

Nu, när den gamle Mästaren fick höra dessa underbara nyheter, samlade han alla munkarna och 

beordrade en bankett till Chen Zans ära. Han var så lycklig. "Var snäll och låt din gamle Mästare bli din 

elev," bad han Chen Zan. "Var snäll och förklara Dharman för mig, särkilt det om bad och bin."

Chen zan skrattade. "Ditt Buddha Själv strålar ut från dig fastän du inte kan se det själv. Det är alltid 

rent och ingen mängd av smuts kan dölja det. Också, dina ögon är alltid vända utåt, fixerade på tryckta 

sidor; men oändligheten kan inte fångas i ord. Böcker engagerar oss bara i debatter. Om du vill bli fri 

från illusion, måste du se inåt. Vägen till Evigheten finns på andra sidan av din blick. Titta inåt för att se 

ditt lysande Buddha-själv!" 

Plötsligt förstod den gamle Mästaren.! Plötsligt såg han in i sin egen Buddha-natur! Han blev så 

upprymd att deklarerade att Chen Zan skulle bli klostrets Abbot. "Vem kunde tro att i min ålder jag 

slutligen skulle lyckas komma igenom?" ropade han. 

Men det är det som är så trevligt med den Eviga Stunden, eller hur? Stig ut ur tiden bara en enda gång, 

och alla år du tillbringade i okunnighet och lidande förtvinar i diset. De är bara något du verkar komma 

ihåg. Ditt gamla lilla själv är borta och alla hans gamla fiender och vänner och släktingar och alla hans 

gamla erfarenheter, bittra eller söta, har förlorat sin makt över honom. De var som en filmförevisning, 

trovärdig medan han var på teatern, men inte när han kom ut i dagsljuset. Verkligheten upplöste 

illusionen. 

I Nirvana är du varken gammal eller ung. Du bara är. Och vem är du? Det är enkelt. 

- Buddha. 

Kapitel 10: Lekman Pang 

Ibland får vanliga människor uppfattningen att innebörden i Chan är så djupsinnig att endast män och 

kvinnor som har ordinerats i Dharman kan möjligtvis omfatta den. Men det är inte alls så. Faktum är att 

vi präster ofta känner att vi är ute på djupt vatten. Och då och då, medan vi plaskar omkring, försöker 

att se bra ut i våra fina uniformer, så kommer en civilist som zippar förbi oss, simmande som en 

Olympisk champion. En sådan civilist var Lekman Pang. Han skulle ha vunnit Chan's guldmedalj. Han 

har varit en hjälte inte bara för århundraden av andra lekmän, utan också, erkänner jag, för alla präster 

som någonsin har studerat hans vinnande stil. 

Lekman Pang levde under den senare hälften av sjuhundra-talet, en gyllene era för Chan. Han var en 

bildad familjeman - han hade en hustru och en son och en dotter - och hade tillräckligt goda finanser för 

att kunna ägna sin tid åt Buddhistiska studier. 

Han fick idéen att en person behövde ensamhet för att meditera och fundera på Dharman, så han 

byggde sig själv ett litet ettrums kloster nära sitt familjehem. Varje dag gick han dit för studera och öva. 

Hans hustru, son och dotter studerade också Dharman; men de stannade i familje-huset, skötande sina 

åligganden och utförande sina uppgifter, inkluderande Buddhismen i sina dagliga liv. 

Lekman hade sänkt sig själv i sutror och en dag fann han att han, också, var i över sitt huvud. Han hade 

inte lärt sig att simma än. Den dagen rusade han ut ur sin kloster-hydda och, i eländig frustration, 

klagade för sin hustru, "Svårt! Svårt! Svårt! Att försöka greppa så många fakta är som att försöka lagra 

sesam-frön bland bladen i en träd-topp.!" 

Hans hustru svarade, "Lätt! Lätt! Lätt! Du har studerat ord, men jag studerar gräset och finner 

Buddhasjälvet reflekterande i varje daggdroppe."

Lekman Pang's dotter, Ling Zhao, lyssnade till detta verbala plaskande, så hon simmade förbi. "Två 

gamla människor löjligt käbblande!" ropade hon. 

"Vänta en minut!" ropade Lekman Pang. "Om du är så smart, berätta om din metod." Ling Zhao gick 

fram till sina föräldrar och sade milt, "Det är inte svårt, och det är inte lätt. När jag är hungrig, äter jag. 

När jag är trött, sover jag." 

Ling Zhao hade bemästrat Naturlig Chan. 

Lekman Pang lärde sig mycket den dagen. Han förstod så mycket att han lade undan sina böcker, låste 

sin lilla kloster-stuga, och beslöt sig för att besöka olika Chan-Mästare för att pröva sin förståelse. Han 

kunde fortfarande inte tävla mot sin egen dotter, men han höll på att bli ganska bra. 

Händelsevis hamnade han på Nan Yue Berget där Mästare Shi Tou hade en kloster-retreat. Lekman 

Pang gick direkt till mästaren och frågade, "Var kan jag finna en man som inte är bunden vid materiella 

ting?" Mästare Shi Tou lyfte långsamt sin hand och stängde Pang's mun. I den enda gesten djupnade 

Pang's Chan verkligen. Han stannade på Nan Yue i flera månader. 

Alla munkarna där betraktade honom och blev ganska nyfikna på hans Naturliga Chan, hans perfekta 

jämnmod. Även Mästare Shi Tou var tvungen att fråga honom vad hans hemlighet var. "Alla förundras 

över dina metoder, " sade Shi Tou. "Säg mig, har du några särskilda krafter?" 

Lekman Pang bara log och sade, "Nej, inga särskilda krafter. Min dag är fylld med ödmjuka aktiviteter 

och jag behåller bara mitt sinne i harmoni med mina uppgifter. Jag accepterar vad som kommer utan 

begär eller aversion. När jag möter andra människor, behåller jag en okritisk attityd, aldrig beundrande, 

aldrig fördömande. Förmig, rött är rött och inte rosa eller purpur. Så, vad för fantastisk metod använder 

jag? Jo, när jag hugger ved, hugger jag ved; och när jag bär vatten, bär jag vatten." 

Mästare Shi Tou tog förståeligt nog intryck av detta svar. Han ville att Pang skulle gå med i hans 

Sangha. "En sådan som du borde inte förbli lekman," sade Shi Tou. "Varför låter du inte raka ditt huvud 

och bli munk?" 

Förslaget signalerade slutet på Pang's vistelse hos Shi Tou. Uppenbart kunde han inte lära sig mer från 

denne Mästare. Pang svarade med en enkel kommentar. "Jag gör vad jag gör," och vad han gjorde var 

att gå. 

Därefter dök han upp på tröskeln hos den formidable Mästaren Ma Tzu. Åter frågade han Mästaren, 

"Var kan jag finna en man som inte är bunden till materiella ting?" Ma Tzu frynte och svarade, Det skall 

jag berätta för dig efter att du har svalt Västra Floden i en klunk." 

Förstående denna kommentar, kunde Pang fullfölja sin upplysning. Han såg att Okritiskt Sinne inte var 

tillräckligt. Hans sinne måste bli lika oändligt som Buddha Sinne; det måste omfatta all Samsara och 

Nirvana, för att expandera i Oändlighetens Tomhet. Ett sådant sinne kunde svälja oceanen. 

Lekman Pang stannade hos Ma Tzu tills han en dag upptäckte att han inte kunde lära sig mer från 

honom heller. Vid det särskilda tillfället, närmade sig Pang Ma Tzu, och, stående över honom sade, "En 

upplyst kille ber dig att se upp." Ma Tzu tittade envist rakt ner. Lekman Pang suckade, "Så vackert du 

spelar på stränglösa lutan!"

Vid detta tillfälle hade Ma Tzu bekräftat att det inte fanns någon skillnad mellan människor, att de i 

sanning var en och samma varelse. Eftersom Pang hade sett ner, hade Ma Tzu sett ner. Det fanns ingen 

som kunde se upp. Men så, oberäknat, såg Ma Tzu rakt upp och bröt förtrollningen, så att säga. Så 

Lekman Pang bugade djupt och förblev i den ödmjuka positionen av slutgiltighet när Ma Tzu reste sig 

och började gå sin väg. När Mästaren trängde sig förbi honom, viskade lekmannen, "Klantade till det, 

eller hur… försökande att vara smart." 

Lekman Pang hade uppnåt Mästarskap och varje Mästare han mötte bekräftade detta. Men vad som 

är uppenbart för en Mästare är inte alltid uppenbart för en ordinär munk. En vinterdag, när Pang skulle 

lämna Mästare Yao Shan's kloster, följde några unga munkar som ringaktade hans status som lekman, 

honom till porten. När tittade ut, såg han att det snöade. "Goda snö!" sade han. "Flingorna faller ej 

annorstädes." En munk som hette Quan, och var lika ohövlig som dum, missade helt poängen i Pang's 

anmärkning. Han hånade lekmannen och frågade sarkastiskt, "Var förväntade du dig att de annars skulle 

falla?" 

Pang var godsint och tackade snön för att inte falla i köket eller i meditationshallen, så att säga, utan för 

att falla där snö borde falla - på gården och på fälten, på träden och på vägarna. Pang visste att han 

skulle vara tvungen att gå en lång sträcka i den bittert kalla snön, och han hade accepterat detta faktum 

utan irritation. 

Men Pang hade inte bara visheten hos en Mästare, han hade temperamentet också. När han såg det 

näsvisa uttrycket i den unge mannen ansikte, slog han till honom. 

"Hur vågar du!" frågade den unge munken. 

"Och du är en ordinerad munk? frågade Pang skeptiskt. "Du skulle bli förvisad vid helvetets portar!" 

"Och vad menar du med det? svarade munken. 

Pang slog honom igen. "Jag menar att trots att du har ögon, öron och tunga, är du absolut blind, döv 

och stum." Sedan gick han lugnt ut i snön som om det hade varit strålande solsken. Han hade gett 

munken en ordentlig lektion. 

Men vanligtvis var han extremt snäll och vänlig mot dem som han instruerade. 

En dag medan han lyssnade på en man som försökte förklara Diamant-sutran, lade han märke till att 

mannen kämpade med betydelsen av en rad som avhandlade ego-personlighetens icke-existens. 

"Kanske jag kan hjälpa dig," sade Pang. Förstår du att det som är villkorligt och föränderligt inte är 

verkligt och att det som är ovillkorligt och bestående är verkligt?" 

"Ja," svarade kommentatorn. 

"Är det då inte sant att egon är villkorliga och föränderliga, att inget ego är detsamma från ögonblick till 

ögonblick? Är det inte sant att med varje passerande minut, beroende på omständigheter och 

förutsättningar, vi tar emot ny information och nya upplevelser liksom vi glömmer gammal information 

och gamla upplevelser?" 

"Jo," instämde kommentatorn. "Men vad finns det hos oss som är ovillkorligt och oföränderligt," 

Frågade Pang?

"Vår gemensamma Buddha-natur!" svarade kommentatorn, plötsligt leende, plötsligt förstående. "Det 

alena är verkligt! Det övriga är endast illusion!" Han var så lycklig att han inspirerade Pang att skriva 

honom ett poem: Eftersom det varken finns ego eller personlighet Vem är fjärran och Vem är nära? Lyd 

mitt råd och sluta tala om verkligheten. Upplev den direkt, för dig själv. Naturen hos Diamant-visdomen 

är sanning i all dess singulära renhet. Fiktiva egon kan inte dela eller besmutsa det. Uttrycken, "jag hör," 

"jag tror," "jag förstår," är endast tillgängliga uttrycks-verktyg i Diamant-skärarens händer. När arbetet 

är utfört lägger han ner dem. 

Lekman Pang och hans dotter Ling Zhao reste runt i Kina på bekostnad av bambu-artiklar de 

tillverkadeoch sålde. De blev gamla tillsammans, blivande legender av upplysning. Deras sista hemvist 

var en bergsgrotta. 

Pang visste att det var dags för honom att lägga ner sin börda. Han var mycket trött och kunde inte 

fortsätta. Inuti grottan fanns det en särskild klippa som han alltid satt på när han mediterade; so han 

intog sin plats och, i avsikt att gå hädan just när solen stod stod rakt över huvudet, sände han Ling Zhao 

ut för att se när middagsstunden inföll. Efter några få minuter återvände Ling Zhao emellertid in i grottan 

andlös av upphetsning. "Åh Far," ropade hon, "du måste komma ut och se detta! Det är 

solförmörkelse!" 

Nåväl, detta var ju en extraordinär händelse om det någonsin har funnits en. Pang kunde inte motstå att 

ta en titt på den. Så han reste sig från meditationsklippan och gick ut. Han tittade och tittade men där 

var ingen solförmörkelse. Middagstimman hade kommit, det var allt. Men var var Ling Zhao? Pang 

återvände till grottan och fann henne död, hennes kropp sittande upprätt på meditationsklippan. "Åh den 

flickan!" skrek Pang. "Hon var alltid före mig." 

Han begravde henne och sedan, en vecka senare, gick även han in i Nirvana. Hans kropp blev 

kremerad och askan spridd över vattnet i en närbelägen sjö. 

Kapitel 11: Den Dao-Odödlige 

Fyrtiotre generationer Chan-Mästare har passerat sedan den Sjätte Patriarken höll Dharma-lyktan högt. 

Fyrtiotre generationer sökare har funnit Vägen, ledda av hans ljus. 

Oberoende av hur övertygad en person är av en annan väg så kan han bli guidad av Chan. När solljus 

kommer in genom fönstret, lyser det inte bara upp delar av rummet medan andra lämnas i mörker. Hela 

rummet lyses upp av Solens Sanning. Så vem som helst, oberoende av vilken Väg han har valt, kan ta 

emot nyttan av Chan's ljus. 

Ta det berömda fallet med Dao-Odödlige Lu Dong Bin. 

Lu Dong Bin var den yngste och mest oåterhållsamme av alla Dao-Odödliga. Man kan faktiskt säga att 

han var ganska vild. Det är åtminstone så han började. 

I sina dödliga dagar kallades han Chun Yang… från Jing Chuan som levde under slutet av T'ang 

Dynastin. Deta var mer än tusen år sedan, men den tiden var inte så annorlunda från våra dagar. Om en 

ung man ville komma upp sig, behövde han utbildning. I våra dagar skulle han skaffa sig en akademisk 

examen. Men på den tiden, var han tvungen att genomgå den avskydda De Lärdas Examination. Om 

man inte kunde klara denna examen, fick allvarligt överväga odling istället.

Nåväl, Chun Yang försökte tre gånger att klara De Lärdas Examination, och tre gånger misslyckades 

han. Han var frustrerad och deprimerad. Han visste att han hade svikit sin familj, och att han inte hade 

gjort mycket för sig själv heller. Det var sin egen proffessionella framtid han hade ödelagt. 

Så Chun Yang gjorde vad många andra desperata unga människor gör, han började hänga i vin-butiker 

och försökte dricka ihjäl sig. 

Den väg som alkohol tar gick i samma riktning för Chun Yang som den gör för alla andra: den gick rakt 

utför. Som man säger, först drack Chun Yang vinet, sedan drack vinet vinet, och sedan drack vinet 

Chun Yang. Han var i ganska dåligt skick när den Dao-odödlige Zhong Li Quan, råkade möta honom i 

en av dessa salonger. 

Den Dao-odödlige blev intresserad av den unge mannen. "Istället för att försöka avkorta ditt liv med 

vin," sade han, varför försöker du inte att förlänga ditt liv med Dao?" 

Istället för ett kort, eländigt liv erbjöd Zhong Li Quan Chun Yang ett långt, lyckligt liv. Det lät som en bra 

affär. Chun Yang kanske inte hade vad som krävdes för att bli en regerings-byråkrat, men han hade 

förvisso allt som behövdes för att pröva andlig alkemi. 

Chun Yang hade inget annat att göra med sin tid så han hade gott om tillfälle att öva. Han var definitivt 

motiverad. Jag antar att han hade insett hur långt ner han hade kommit, att han hade nått botten, så att 

säga. När en människa inser att hon inte har något att förlora på att se på livet ur en annan synvinkel, är 

hon mera öppen för nya ideér. 

Så Chun Yang hade motivationen och tillfället. Det återstod bara att skaffa medlen. Och det var vad 

Zhong Li Quan erbjöd sig att bistå med. Han skulle lära honom de nödvändiga teknikerna. 

Chun Yang gick in för bemästrandet av vad som kallas det Lilla Kosmiska Kretsloppet med liv och lust. 

Det är en kraftfull yoga-övning som använder sexuell energi till att förvandla slagget i den mänskliga 

naturen till Odödlighetens Guld. Han blev så bra på det att han kunde göra sig själv osynlig eller 

uppträda på två platser samtidigt… Det är ganska skickligt. 

En dag beslöt han sig för att flyga över Chan-klostret Hai Hui som var beläget på Lu Shan-berget. 

Helgon och odödliga kan göra detta förstår ni. De är som piloter utan flygplan… eller fallskärmar. 

Medan han flög omkring däruppe, såg och hörde han Buddhist-munkarna mässa och arbeta hårt, 

utförande alla vanliga saker som Buddhist-munkar gör. Så, för att visa upp sina krafter och för att 

nedvärdera munkarnas företag, skrev han ett litet poem på väggen till kloster-klockans torn. 

Med Juvelen inuti min Hara's skatt, 

Varje sanning blir mitt nöje. 

När dagen är över kan jag koppla av 

Mitt Sinne utan bekymmer att beskatta 

Eran sinneslösa Chan all mening saknar

Dålig poesi som denna. Sedan flög han iväg. Varje dag som Abbotten, Chan Mästaren Huang Lung, 

tittade upp mot tornet var han tvungen att läsa denna hemska poesi. 

En dag medan den tidigare Chun Yang - han var numera känd som den Odödlige Lu Dong Bin - flög 

omkring i trakterna av klostret såg han ett violett paraply-format moln stigande över klostret. Detta var 

en tydlig indikation att något mycket andligt var på gång så Lu Dong Bin bestämde sig för att komma 

ner och ta sig en titt. 

Alla munkarna var på väg in i Dharma-hallen så han förklädde sig bara som munk och följde dem in. 

Men han kunde inte lura den gamle Abbotten Huang Lung. 

"Jag tror inte att jag förklarar Dharman idag, "morrade Huang Lung. "Det verkar som om vi har en 

Dharma-tjuv ibland oss." 

Lu Dong Bin steg fram och bugade arrogant för Mästaren. "Vill du vara så god," uppfordrade han 

sarkastiskt, "att upplysa mig om betydelsen av uttrycket, 'Ett vetekorn kan innehålla universum och berg 

och floder kan rymmas i en gryta.'" Lu Dong Bin trodde inte på det tomma, egolösa tillståndet. Han 

accepterade den felaktiga synen att egot på något vis överlever döden. 

Huang Lung skrattade åt honom. "Se! En djävul vaktar ett lik!" 

"Ett lik?" svarade Lu Dong Bin. "Hah! Mitt kärl är fyllt med Odödlighetens Elixir!" 

"Du kan släpa ditt lik genom evigheten om du vill," sade Huang Lung. "Men se nu till att komma ut 

härifrån!" 

"Kan du inte besvara min fråga?" hånade Lu Dong Bin. 

"Jag trodde du hade alla svar du behöver," gläfste Huang Lung. Han mindes poemet. 

Lu Dong Bin svarade med raseri. Han kastade sitt fruktade svärd, "Djävuls-slaktaren", mot Huang 

Lung; men Mästaren pekade bara med sitt finger mot det flygande svärdet och det stannade halvvägs 

och föll ofarligt till golvet. Den Odödlige var förstummad! Han hade aldrig föreställt sig att en Chan- 

Mästare kunde vara så kraftfull. Förkrossad föll han ner på sina knän för att visa respekt. "Snälla 

Mästare," sade han, "jag önskar verkligen att förstå." 

Huand Lung blev mjukare mot honom. "Låt oss glömma andra delen av kok-grytan," sade han 

generöst. "Koncentrera dig istället på första delen. Samma sinne som ger form åt ett arrangemang av 

materia vilket det benämner 'ett vete-korn' är samma sinne som ger form åt ett arrangemang av materia 

vilket det kallar 'ett universum'. Uppfattningar finns i sinnet. 'Sinneslös Chan, som du tidigare benämde 

det, är faktiskt metoden att tömma sinnet på uppfattningar, på bedömningar, på åsikter, på ego." Så 

tillade han, förmodligen som han mindes poemet, "Särskilt uppfattningen om egot!" 

Lu Dong Bin grunnade på svaret tills han plötsligt förstod det. Så länge som han gjorde åtskillnad mellan 

sig själv och andra, mellan önskvärda och icke önskvärda, mellan oviktiga och viktiga, var han förslavad 

av den begreppsmässiga världen. Han var mest en som skiljde mellan illusioner. Ingen vid sina sinnens 

fulla bruk vill vara det! Och förvisso vill ingen Dao-odödlig tillbringa sitt liv, eller all evighet, heller, 

väljande mellan lögner, bestämmande vilken som är mer övertygande än de andra. 

Överlycklig flög Lu Dong Bin upp till tornet, suddade ut sitt gamla poem och ersatte det med ett annat.

Jag trodde jag hade bemästrat mitt lilla sinne, 

Men det var precis tvärtom. 

Jag sökte efter guld i bly 

Men illusioner var allt jag fann. 

Mitt svärd kom kraschande mot golvet 

När Huang Lung pekade mot månen; 

Jag såg ljuset, hans sanning den stack fram 

Och räddade mig i grevens tid. 

Upplysning gjorde honom tyvärr inte till en bättre poet. 

Poängen, emellertid, är att Lu Dong Bin, trots att han var en Dao-odödlig, kunde dra nytta av Chan. 

Han uppskattade de Tre Juvelerna - Buddha, Dharma och Sangha - så mycket att han faktisk vann 

titeln Dharmas Väktare. Naturligtvis var det inte nödvändigt för honom att konvertera och kalla sig en 

Chan-man. Hela lärdomen av hans Upplysning var att namn är meningslösa, så han fortsatte att vara en 

Dao-odödlig. Men nu, eftersom han förstod så mycket mer, steg han omedelbart genom rangerna av de 

Odödliga; och fast han var den yngste av dem alla, blev han den mest prominente. Under hans 

inpirerade ledarskap, började Daoist-sekten i norr verkligen att frodas. Lu Dong Bin blev kallad den 

Femte Dao Patriarken i Norr. 

Nere i syd, uppnådde en annan stor Daoist, Zi Yang, också Upplysning efter att ha läst Buddhistiska 

Sutror. Han blev känd som den Femte Dao Patriarken i Syd… men det är en annan historia. 

Kapitel 12: Mo Shan 

Många kvinnor har utmärkt sig i utövningen av Chan. Många har uppnåt mästarskap och några av dessa 

har, faktiskt, lyckats där eminenta manliga Mästare har misslyckats. 

Ta fallet med Mästare Mo Shan. Som så många andra Mästare tog Mo Shan sitt namn från berget där 

hennes kloster var beläget.hon blev ganska berömd för djupet på sin förståelse av Chan och hennes 

förmåga att leda studenter till upplysning. 

Munken Quan Xi, vilken senare blev Chan Mästare Quan Xi, hade hört om framgången med hennes 

metoder; och efter att ha tillbringat några år med ingen mindre än Mästare Lin Ji - år under vilka han 

lärde mycket men inte leddes till Upplysning, bestämde sig Quan Xi för att besöka Mo Shan för att se 

om hennes metoder kunde hjälpa honom. 

Jag utgår från att Quan Xi hade fallit offer för den slags stolthet som infekterar många studenter hos 

stora Mästare.de tänker att det är bättre att vara en oupplyst elev till en berömd Mästare än att vara en 

upplyst elev till en okänd en. En känner på samma sätt om kön. De antar att en oupplyst manlig student

är överlägsen en upplyst kvinnlig Mästare. Man kan kalla detta för Chan machokism. 

Hur som helst så dök munken Quan Xi upp vid Mo Shans kloster med en kaxig attityd. Han var stor 

och nedlåtande och mycket noggran med att han var en överlägsen manlig praktikant. Han varken 

vrålade eller slog på sitt bröst som manliga apor brukar, men näst intill. 

Quan Xi trädde in i hallen just som Mo Shan intog sitt sedvanliga auktoritativa högsäte. Han skulle ha 

knäfallit för henne i ödmjukhet och tiggt henne om att anta honom som student; men han kunde bara inte 

ödmjuka sig själv för en kvinna. 

Mo Shan studerade honom under ett ögonblick, så kallade hon på en assistent, "Är den här grabben en 

turist eller en som vill studera?" 

Quan Xi tog till orda: "Jag är inte någon turist. Jag följer Buddha Dharman." 

"Ah", sade Mo Shan, i ett försök att verka förvånad. "Du följer Dharman! Berätta, hur kom du hit?" 

"Jag gick in, från stora vägen." 

"Trodde du att du lämnade kvar Dharman där på vägen, att den kunde följas hit eller bli funnen här?" 

Quan Xi visste inte vad han skulle säga. Han gjorde en sorts halvägs knäande bugning, mer för att dölja 

sin förvirring än för att visa sin respekt. 

Mo Shan blev knappast nöjd med komprometterande arrogans. "Dharmakaya har inte gränser du kan 

dra upp för att passa din egenkärlek," sade hon. "Så som Dharmakayan är överallt, så är också 

reglerna, Lagen, Buddha Dharman. Du skall rätta dit uppträdande till accepterad standard. Du skall 

möta detta tillstånd." 

Ovilligt knäböjde Quan Xi för Mo Shan. Men när han reste sig kunde han inte låta bli att fråga,"Vad är 

tillståndet i Mo Shans huvud?" han sparrade henne verbalt. Vad han ville veta var om hon var upplyst 

eller ej. 

Mo Shan log åt hans omogenhet. "Vilken av Buddhans lärjungar kunde se hans usnisa, den heliga 

utbuktningen på toppen av hans huvud?" Hon menade förstås att det krävs en för att känna igen en; och 

om Quan Xi inte kunde se att hon var upplyst så var det för att ha själv inte var det. 

"Var kan jag finna den man som är ansvarig för Mo Shan?" retorerade han nedlåtande, med den dubbla 

betydelsen 'kvinna' och 'bergskloster'. 

"Den som är ansvarig för Mo Shan är varken kvinna eller man," svarade hon, givande honom lite mera 

rep. 

"Den ansvariga personen borde vara tillräckligt kraftfull för att slutföra förvandlingen," utmanade han, 

när hans machochism åter dominerande hans hjärna. 

Mo Shan såg uppmärksamt på Quan Xi. Långsamt och omsorgsfullt sade hon, "Den som är ansvarig för 

Mo Shan är varken ett spöke eller en demon eller en person. Till vad skulle Denne förvandlas?" 

Quan Xi förstod plötsligt budskapet! En stund stod han där förfärad över sin egen dumdristiga

okunnighet. Sedan föll han på knä och bugade verkligen för Mo Shan. Denna gång menade han det. 

Han stannade kvar på Mo Shan under tre år och arbetade som trädgårdsmästare. Under Mästare Mo 

Shans ledning nådde han upplysning. 

Flera år senare när han hade blivit Mästare och hade sina egna elever, brukade han berätta för dem, 

"Upplysning kräver ett fullt mått från det stora öskaret. Från min andlige fader, Lin Ji, fick jag bara en 

halv omgång. Det var min andlige moder, Mo Shan, som gav mig den andra halvan; och från den gång 

hon gav mig den, har jag aldrig varit törstig." 

Kapitel 13: Sammanfattning 

Förr i tiden hade man samma problem med tiden som vi har. De sade, "Dagar passerar likt en skyttel i 

en vävstol." Först åt ena hållet, sedan åt andra hållet. Fram och tillbaka, från sida till sida. Ibland sade 

de, "Dagar passerar likt pilar över huvudet." Vi står där och ser dem flyga förbi, undrande vart de alla 

flyger. 

Under en Chan-undervisnings-session, passerar instruktions-perioden snabbt. Likt tid, går idéer och 

uppfattningar åt än det ena hållet, än det andra. På vilken sida skall tråden ta slut? Pilar av insikt flyger 

över huvudet. Skall någon träffa sitt mål? Vi kan inte veta förrän det stora igenkännandet vid slutet av 

undervisnings-sessionen. 

I Chan, som i de flesta ting i livet, är vi aldrig säkra på att vi förstår något vi just har blivit lärda förrän vi 

har blivit prövade. Lärare kallar detta prov ' att betala räkningen'. Under undervisnings-sessionens sista 

dag, samlas alla studenterna, och läraren kallar på måfå än den ena personen, än den andra personen, 

vidare och vidare, frågande alla möjliga tillspetsade frågor. Det är vad vi kallar för att presentera en 

räkning för studenten. Han måste ställa sig upp framför hela klassen och underkasta sig utfrågningen. 

"Hur mycket lärde du dig? Betala!" Lärare får betalt med bra svar. 

Naturligtvis är det så, i alla sessioner, att om en person lyckas nå upplysning så betalar han räkningen för 

alla. Alla delar på glädjen när någon lyckas med att uppnå Sanningen. 

Så vad har du lärt från dessa lektioner? Kanske har du betalat räkningen för alla och nått Upplysning. 

Kanske är du inte säker och behöver lite tid för att tänka igenom det, att mylla ner Chan-idéerna i ditt 

sinne, att låta tankarna sätta sig lite innan du ser vad du har fått. Ta all tid du behöver - avsluta bara inte 

odlings-processen. Håll Chan i ditt sinne. Ompröva dina prioriteringar. Kultivera tålamod. 

En sommardag bestämde Buddhan sig för att ta en lång promenad. Han lunkade nerför vägen för sig 

själv, bara njutande av jordens skönhet. Så, vid en vägkorsning träffade han på en man som bad. 

Mannen, som kände igen Tathagatan, knäföll framför honom och grät. "Herre, livet är verkligen bittert 

och plågsamt! Jag var en gång lycklig och framgångsrik, men genom tricks och bedrägeri tog de jag 

älskade allting ifrån mig. Jag är förskjuten och hånad. Säg mig, Herre," bad han, "hur många gånger 

måste jag bli återfödd till sådana eländiga existenser innan jag slutligen får känna Nirvanas välsignelse?" 

Buddhan såg sig omkring och fick syn på ett mango-träd. "Ser du det trädet?" frågade han. Mannen 

nickade. Sedan sade Buddhan, "Innan du kan känna frihet från lidande måste du återfödas lika många 

gånger som det finns mango-frukter på det trädet."

Nu var det så att mango-trädet var alldeles fullt med frukter hängande från grenarna. Mannen stönade. 

"Men Herre," protesterade han, "jag har följt dina Löften! Jag har levt rättfärdigt! Varför måste jag vara 

fördömd och lida så mycket längre?" 

Buddhan suckade, "För att det är så det måste vara." Och han fortsatte sin promenad. 

Han kom till en annan vägkorsning och fann en annan man bedjande; och denna mannen knäföll också 

framför honom. "Herre, livet är verkligen bittert och plågsamt," sade mannen. "jag har lidit sådana kval. 

Som pojke förlorade jag mina föräldrar; som man förlorade jag min hustru och mina söta barn. Hur 

många gånger måste jag bli återfödd till sådana eländiga existenser innan jag slutligen lär känna tillflykten 

av din kärlek?" 

Buddhan såg sig omkring och fick syn på ett fält med vilda blommor. "Ser du fältet med vilda 

blommor?" frågade han. Mannen nickade. Så sade Buddhan, "Innan du känner frihet från lidande måste 

du återfödas lika många gånger som det finns blommor på detta fält." 

Vid åsynen av så många hundratals blommor, grät mannen, "Men Herre! Jag har varit en god människa. 

Jag har alltid varit ärlig och rättvis, aldrig varit någon till skada! Varför måste jag genomgå så mycket 

lidande?" 

Buddhan suckade. "För att det är så det måste vara," och han fortsatte sin väg. 

Vid nästa vägkorsning mötte han ännu en man som knäföll framför honom i underkastelse. "Herre, livet 

är verkligen bittert och plågsamt!" sade mannen. På dagarna sliter man under den brännande solen, på 

nätterna ligger jag på den kalla våta jorden. Så mycker hunger, törst och ensamhet! Hur många gånger 

måste jag återfödas till så eländiga existenser innan jag kan gå med dig i Paradiset?" 

Buddhan såg sig omkring och fick syn på ett tamarind-träd. Varje gren på tamarind-trädet har många 

stjälkar och varje stjälk har dussinvis med små blad. "Ser du tamarind-trädet där?" frågade Buddhan. 

Mannen nickade. Så sade Buddhan, "Innan du känner frihet från lidande måste du återfödas lika många 

gånger som det finns löv på tamarind-trädet." 

Mannen såg på tamarind-trädet och dess tusentals löv, och hans ögon fylldes med tårar av tacksamhet. 

"Så barmhärtig är min Herre!" sade han, och han pressade sin panna mot marken framför Buddhans 

fötter. 

Och Buddhan sade, "Res dig, min gode vän. Kom med mig nu." 

Och än i denna dag är tamarindens frön symboler för tillit och tålamod. 

Vi kan inte upprätta kontrakt med universum. Vi kan inte säga, "Jag följde reglerna och därför har jag 

rätt till att emotta belöningen." Eller, "Jag har haft mer än min beskärda del av hårda tider. Jag har rätt till 

lite god tur nu. Universum erkänner inte våra ömkliga krav på rättvisa. Det finns hjältar som har offrat 

sina liv för andra. De har ingen röst att klaga med. Ändå vet vi att, eftersom de var osjälviska så vandrar 

de i Paradiset. 

Och är inte detta vägen till lycka? Är det inte så här vi träder in i Nirvana? Genom att överge våra 

individuella egon och vinna det universella Buddhasjälvet? Paradiset kommer när vi överger oss själva 

till det.

Så när du tillfrågas, "Hur mycker lärde du dig?" även om du inte kan komma upp med specifika svar, så 

betalar du räkningen bara du säger, "Hur länge det må ta, så håller jag mig till Chan. Jag försöket att 

befria mig själv från själviskhet och att aldrig glömma att hålla min panna pressad mot marken framför 

Buddhans fötter." 

Ödmjukhet och tålamod är gyllene mynt. 

Och här är ett råd: Försök att finna en Buddha i varje människa du möter och du kanske betalar 

räkningen för tusentals. 

När det gäller kärlek, var en slösare!

Ladda ner i PDF-format - Tao Zen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?