Warszawabo i Stockholm Warszawianka w ... - Suecia Polonia
Warszawabo i Stockholm Warszawianka w ... - Suecia Polonia
Warszawabo i Stockholm Warszawianka w ... - Suecia Polonia
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
życie codzienne i artystyczne Y vardag & kulturevenemang<br />
Att vara Bunem<br />
Nyligen var vi i <strong>Stockholm</strong> på filmfestivalen<br />
Humanity in the World, en internationell<br />
festival som sedan några år tillbaka<br />
organiseras av Leo Kantor, en polsk<br />
emigrant från 1969. På Etnografiska<br />
museet, där vi välkomnades av en stor<br />
totempåle, såg vi några lysande dokumentärer.<br />
De flesta av filmerna hade<br />
förintelse som tema: Förintelsen av<br />
judarna, Holodomor i Ukraina, statsterrorn<br />
i Nordkorea och krigen mellan brödrafolken<br />
i Darfur i filmer som Radegast<br />
av Borys Lankosz och Andrzej Bart, De<br />
levande av Sergiy Bukowsky, Yodok<br />
Stories av Andrzej Fidyk, Darfur idag<br />
av Ted Braun. I alla dessa filmer är det<br />
vittnen som hörs tydligast – de överlevande<br />
och de döda som den brittiske<br />
journalisten Gareth Jones som trots<br />
polisens förbud tog sig in i Ukraina och<br />
blev hungerdödens krönikör, för vilket<br />
han flera år senare nåddes av Stalins<br />
hämnd.<br />
Jolanta Dylewska, regissören av filmen<br />
Po-lin som i maj belönades med första<br />
priset vid filmfestivalen Judiska motiv,<br />
har hittat ett annat koncept för berättelsen<br />
om polska judar. Hon har återfunnit<br />
amatörfilmer gjorda i judiska småstäder<br />
i Polen på nittonhundratrettiotalet och<br />
monterat ihop dem till en dokumentär.<br />
Oftast var dessa filmer verk av släktingar<br />
från Amerika som hade önskat att föreviga<br />
återseendets glädje och familjens<br />
och småstadens vardagsliv. Tack vare<br />
dem kan vi bekanta oss med vardagen<br />
såväl som med helgen i en shtetl – bröllop,<br />
bar-mitzva, begravningar. Vi ser<br />
hantverkarna i deras verkstäder. De besökande<br />
släktingarna dokumenterade<br />
sällan arbete på fabrik. De tyckte särskilt<br />
om att filma religiösa helger eller kanske<br />
är det Dylewska som har valt just dessa<br />
högtidliga och glada ögonblick i den<br />
judiska gemenskapens liv. Kameran visar<br />
ömsint deras leende ansikten medan vi<br />
åskådare ängsligt räknar hur många år<br />
återstår till kriget och Förintelsen. De har<br />
ingen föraning. De vill gärna bli filmade.<br />
Inte ens de fattigaste är generade inför<br />
kameran.<br />
Jolanta Dylewska visar inte bara amatörfilmer.<br />
Hon och hennes team besöker<br />
judiska begravningsplatser och zaddikernas<br />
gravar. En chasidisk ledares grav<br />
är en ohel, dvs. ett tält – en provisorisk<br />
konstruktion som inte kräver utsmyckning.<br />
Vi besöker graven av Menachem<br />
Mendel från Kock som hade gjort sig<br />
skyldig till någon endast för honom själv<br />
känd försyndelse och drog sig tillbaka<br />
från världen fram till sin död, samt den<br />
välbesökta oheln av zaddiken Elimelech<br />
från Leżajsk som var berömd inte bara<br />
för sin visdom utan även för sin ohejdade<br />
glädje. Om rabbi Elimelech sade man<br />
att han befann sig halvvägs till himlen<br />
och därför förstod han människorna<br />
bättre än Gud själv, vilket inom parentes<br />
även brukar sägas om jungfru Maria. Ett<br />
häpnadsväckande perspektivskifte framträder<br />
i denna filmsekvens: polska judar<br />
framställs här inte som offer. De är inte<br />
döda utan förblir evigt levande och fortsätter<br />
att utgöra en källa av välsignelser<br />
över denna jord. Det flöde av nåd som<br />
förbinder zaddiken Elimelechs himmel<br />
med jorden har ju aldrig avbrutits. De av<br />
solen genomlysta bildrutorna symboliserar<br />
i Dylewskas film de levandes förbund<br />
med de levande.<br />
Efter återkomsten till Warszawa tänker<br />
jag på att de en gång på polsk mark<br />
verksamma judiska lärdas verk håller<br />
på att återvända till Polen. I Lublin finns<br />
den första yeshivan under efterkrigstid,<br />
där de skriftlärdas arbeten studeras av<br />
31<br />
Foto: www.centrumkultury.eu<br />
judaismens unga adepter. Den judiske<br />
filosofen Abraham Jehoshua Heschel,<br />
som härstämmade i rakt nedstigande<br />
led från zaddiken från Opatów, lade fram<br />
tankegångarna hos samme Menachem<br />
Mendel som hade begått en hemlighetsfull<br />
försyndelse. Heschel skrev om<br />
Menachem Mendel från Kock att ”hans<br />
främsta kännetecken var hans strävan<br />
efter andlig frihet. Det betyder: att inte<br />
vara någon till lags, varken sig själv eller<br />
världen; att inte låta sig underordnas<br />
någon eller något, varken sig själv (föreställningarna<br />
om sig själv, ambitionerna<br />
och strävanden) eller samhället.“<br />
Menachem Mendels mästare var zaddiken<br />
Simcha Bunem från Przysucha,<br />
paradoxens mästare och illusionens<br />
betvingare, som uppmanade sina elever:<br />
”Var och en av oss bör ha två fickor och<br />
vid behov sticka ner handen i den ena<br />
eller den andra; i den högra fickan ligger<br />
orden: ’För mig har man skapat världen’,<br />
i den vänstra: ’Jag är stoft och aska’. Det<br />
förlänar inte himlen någon ära”, brukade<br />
Simcha Bunem säga, ☛ fort. sid. 34
Change language