Sunda och säkra miljöer och produkter - Statens folkhälsoinstitut

Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk rapport 2005 

målområde 5 

Sunda och säkra 

miljöer och produkter 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

Kunskapsunderlag till Folkhälsopolitisk rapport 2005 

målområde 5 

Sunda och säkra 

miljöer och produkter 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

© statens folkhälsoinstitut r 2005:54 

issn: 1651-8624 

isbn: 91-7257-408-9 

grafisk produktion och illustrering: typoform

Innehåll 

Förord ______________________________________________________________ 5 

Sammanfattning ______________________________________________________ 6 

1. Inledning __________________________________________________________ 9 

2. Luftföroreningar ____________________________________________________ 10 

2.1 Sambandet mellan luftföroreningar och hälsa __________________________ 10 

2.2 Utveckling av luftföroreningar ________________________________________ 12 

2.3 Förklaringar till utvecklingen ________________________________________ 14 

2.4 Insatser på internationell och nationell nivå – luftföroreningar ______________ 15 

2.5 Insatser på regional och lokal nivå – luftföroreningar______________________ 26 

3. Långlivade organiska ämnen i mänskliga organ respektive föda ______________ 30 

3.1 Sambandet mellan långlivade organiska ämnen och föda och hälsa __________ 30 

3.2 Utveckling av bestämningsfaktorn i olika grupper ________________________ 32 


3.4 Insatser på internationell och nationell nivå – långlivade organiska ämnen ____ 37 

3.5 Insatser på regional och lokal nivå ____________________________________ 43 

4. UV-strålning ______________________________________________________ 45 

4.1 Samband mellan UV-strålning och hälsa ______________________________ 45 

4.2 Utveckling av bestämningsfaktorn i olika grupper ________________________ 46 


4.4 Insatser på internationell och nationell nivå – UV-strålning ________________ 48 


5. Buller ____________________________________________________________ 53 

5.1 Sambandet mellan buller och hälsa ____________________________________ 53 

5.2 Utveckling av buller ________________________________________________ 54 

5.3 Förklaringar till utvecklingen __________________________________________ 57 

5.4 Insatser på internationell och nationell nivå ____________________________59 

5.5 Insatser på regional och lokal nivå ____________________________________69

6. Radon ____________________________________________________________ 73 

6.1 Samband mellan radon och hälsa ____________________________________ 73 

6.2 Utveckling av radonförekomst ________________________________________ 73 


6.4 Insatser på internationell och nationell nivå ____________________________ 76 


7. Miljöer som kan relateras till skador ____________________________________ 83 

7.1 Sambandet mellan miljöer, skador och hälsa ____________________________ 83 

7.2 Geografiska och sociala skillnader i skaderisker __________________________ 84 

7.3 Utveckling av bestämningsfaktorn miljöer som kan relateras till skador ______ 85 

7.4 Förklaring till utvecklingen __________________________________________ 89 


8. Produkter som kan relateras till skador __________________________________ 96 

8.1 Sambandet mellan produkter, skador och hälsa ________________________ 96 

8.2 Situationen för bestämningsfaktorn produkter som kan relateras till skador __ 97 

8.3 Förklaringar till situationen __________________________________________ 98 


8.5 Insatser på regional och lokal nivå – skademiljöer ______________________ 101 

Referenser __________________________________________________________ 104

Förord 

År 2003 beslutade riksdagen om en ny folkhälsopolitik med ett övergripande mål ”att skapa 

samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen” och elva 

målområden. Samma år fick Statens folkhälsoinstitut i uppdrag av regeringen att följa upp 

arbetet med politikens genomförande. Institutets uppdrag har redovisats i Folkhälsopolitisk 

rapport 2005 som överlämnades till regeringen i oktober 2005. Där ställs frågan vad som 

har hänt sedan riksdagens beslut. Blir vi friskare eller är hälsan hotad? Hur ser utvecklingen 

ut för de faktorer som bestämmer människors hälsa – levnadsvillkoren i stort och olika levnadsvanor? 

Vilka insatser har gjorts för att påverka hälsoutvecklingen i befolkningen och 

vad behöver göras ytterligare av Statens folkhälsoinstitut och av andra aktörer? 

Folkhälsopolitisk rapport bygger på ett stort underlagsmaterial av data och rapporter 

från forskningsprojekt, nationella myndigheter, länsstyrelser, landsting och kommuner. 

Materialet har ställts samman för vart och ett av folkhälsopolitikens elva målområden. 

Denna rapport innehåller underlagsmaterial som har tagits fram inom målområde 5 Sunda 

och säkra miljöer och produkter. 

Underlagsmaterialet har arbetats fram av Gudrun Eriksson, Karin Eriksson, Anita 

Linell och Elisabeth Nordling vid Enheten för miljö och hälsa, Avdelningen för samhälle 

och hälsa. I arbetet har samverkan skett med följande externa aktörer Arbetsmiljöverket, 

Boverket, Kemikalieinspektionen, Konsumentverket, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, 

Räddningsverket, Socialstyrelsen, Statens strålskyddsinstitut och Vägverket. 

Stockholm, december 2005 

anita linell 

enhetschef 

sunda och säkra miljöer och produkter 5

6 målområde 5 

Sammanfattning 

Olika miljöfaktorer orsakar sammantaget mer än 8 000 dödsfall årligen och ett stort antal 

sjukhusinläggningar 1 . De utgör därmed ett stort folkhälsoproblem. Luftföroreningar 

orsakar de flesta dödsfallen. Varje år dör 4 500 personer av skador, varav de flesta sker i 

hem och fritidsmiljö. 

Luftföroreningar. Halterna av de skadligaste luftföroreningarna har ökat något de sista 

åren samtidigt som ny forskning visar att de negativa effekterna är mycket allvarligare än 

vad man tidigare har känt till. Värst drabbade är kroniskt sjuka, t.ex. astmatiker och barn 

i de mest utsatta områdena som kan få nedsatt lungfunktion som vuxna. En mycket stor del 

av luftföroreningarna kommer från andra länder. Utgången av det kommande internationella 

förhandlingsarbetet om minskade utsläpp inom EU är därför avgörande för framtida 

hälsopåverkan. Nationellt föreslås fortsatta satsningar på en kombination av ekonomiska, 

administrativa (juridiska) och informativa styrmedel. Partiklar föreslås som en ny folkhälsopolitisk 

indikator för luftföroreningar. 

Organiska miljöföroreningar i föda och mänskliga organ. Halterna i fisk från Östersjön 

har, liksom halterna i modersmjölk, minskat sedan 1970-talet. Numera minskar de dock 

långsamt. Spädbarn som ammas utgör en riskgrupp. Fördelarna med amning överväger 

dock. De organiska miljöföroreningarna finns i fet fisk, feta mejeriprodukter och kött. 

Kostrekommendationer är därför viktiga, inte minst till kvinnor i barnafödande ålder. 

Föroreningarna sprids långväga via luften. Viktiga framtida insatser är den kommande 

EU-lagstiftningen REACH, som bl.a. innebär en fortsatt utfasning av miljö- och hälsoskadliga 

ämnen. Dessutom finns förslag om att varor ska förses med innehållsdeklaration. 

UV-strålning. Indikatorn ”Antal hudcancerfall” har utvecklats negativt sedan mitten av 

1950-talet med en tiofaldig ökning av den allvarligaste formen av hudcancer, malignt 

melanom. Varje år dör ca 400 personer i malignt melanom, som förknippas med brännskador 

orsakade av sol eller solarium, framför allt i barn- och ungdomsåren. Nationella 

kampanjer har genomförts de senaste 10–15 åren, vilket har ökat medvetenheten och tidig 

diagnostik har lett till ökad överlevnad. Fortsatta insatser som kan bidra till ett ändrat solningsbeteende 

blir avgörande för framtiden. Det handlar om att påverka livsstilsmönster, 

skönhetsideal och attityder. De nordiska strålskyddsmyndigheterna har avrått generellt 

från solning i solarier. 

Buller. Trafikbullerstörning är ett av de största och mest svåråtgärdade folkhälsoproblemen. 

Vägtrafiken står för ca 80 procent av störningarna. Störningarna har under de 

1 8 000 är en sammanräkning av flera olika uppgifter. Se Forsberg B, m.fl. Comparative health 

impact assessment of local and regional particulate air pollutants in Scandinavia. Ambio 

2005;34(1):11-9, Forsberg B, m.fl. Hälsokonsekvenser av ozon - en kvantifiering av det marknära 

ozonets korttidseffekter på antalet sjukhusinläggningar och dödsfall i Sverige. Umeå universitet; 

2003 samt Statens strålskyddsinstitut, SSI:s roll i folkhälsoarbetet – redovisning av regeringsuppdrag 

inom folkhälsoområdet, 2004-09-13, SSI dnr 2004/2787-002.

sunda och säkra miljöer och produkter 7 

senaste 10–15 åren legat på i princip samma nivå. Ett problem är att det allt oftare görs avsteg 

från riktvärdena för trafikbuller när nya bostäder byggs. Bullerkartläggning och handlingsplaner 

bör användas i större omfattning. Större fokus bör läggas på åtgärder som 

dämpar bullret vid källan (fordon, däck och vägbeläggning) samt insatser i befintlig miljö. 

Efterfrågan på tystare fordon och däck bör stimuleras vid t.ex. upphandling. Råd bör utarbetas 

för tillämpning av en s.k. ”tyst sida” på bostäder. Det är också viktigt att satsa mer på 

”tysta” områden i tätorterna. Banverket och Luftfartsstyrelsen bör ges ett uppdrag att 

beskriva sin roll och sina insatser i kommande regleringsbrev. Hörselskadande buller är ett 

annat problem som drabbar många barn och ungdomar och den allvarligaste effekten är 

hörselnedsättning och tinnitus. Det är viktigt att en indikator tas fram och att den eventuellt 

kan bygga på en skaderegistrering. 

Radon i byggnader orsakar cirka 500 dödsfall årligen. Sanering av byggnader går långsamt, 

särskilt småhus, och beräkningar visar att arbetet kan ta upp till 280 år innan alla 

byggnader har åtgärdats för att klara det nya sänkta riktvärdet. Till allra största delen är det 

rökare som drabbas av lungcancer. Barn är i det här sammanhanget särskilt utsatta eftersom 

de inte har möjlighet att påverka om rökning förekommer i hemmet. Den låga takten 

när det gäller att sanera radon beror ofta på okunskap om hälsoriskerna och avsaknad av 

ekonomiska incitament. Viktiga insatser är att ansvariga myndigheter tydliggör riskerna 

med rökning i radonsammanhang. Det behövs även ett fortsatt ekonomiskt stöd på kommunal 

nivå för arbetet med att kartlägga och åtgärda radonförekomsten. 

Skador relaterade till miljöer och produkter. Drygt 4 500 personer dör varje år av skador, 

varav ca 1 200 är självmord och ca 100 är dödsfall till följd av våld. Majoriteten, cirka 

60 procent, omkommer till följd av olycksfall. Samhällets kostnader för olycksfall är ca 40 

miljarder årligen, varav 4,7 miljarder för fallskador hos äldre och där förväntas en stor 

ökning. Cirka 80 procent av olycksfallen sker i hem- och fritidsmiljö och övriga i trafikoch 

arbetsmiljö. Det skadeförebyggande arbetet inom arbets- och trafikmiljöerna har varit 

framgångsrikt. Motsvarande goda utveckling har inte skett inom bostads- och fritidsmiljön. 

Det förebyggande arbetet behöver därför förstärkas när det gäller äldre men även 

i hem- och fritidsmiljö i sin helhet. Det behövs en nationell funktion med ett övergripande 

ansvar för äldresäkerhet. Miljöbalken bör inkludera det skadeförebyggande arbetet i kommunernas 

tillsynsansvar. Det är angeläget att få till stånd ett heltäckande nationellt informationssystem 

för skador. För skadeförebyggande arbete på lokal nivå är det viktigt att landstingen/regionerna 

stödjer sina kommuner med statistik och analys av lokala skadedata.


Målområde 5 – översikt 

Bestämningsfaktorer Indikatorer Politikområden Aktörer 

Luftföroreningar Halter av kvävedioxid (h) 

Halter av marknära ozon 

Halter av partiklar 

Långlivade organiska 

ämnen 


ämnen i bröstmjölk (h) 


ämnen i mänsklig föda 

Miljöpolitik 

Energipolitik 

Bostadspolitik 

Transportpolitik 

Konsumentpolitik 

Folkhälsopolitik 

Miljöpolitik 



Naturvårdsverket 

Boverket 

Vägverket 

Socialstyrelsen 

Konsumentverket 


Kemikalieinspektionen 

Boverket 



UV-strålning Antal hudcancerfall Miljöpolitik Strålskyddsinstitutet 


Boverket 

Buller Trafikbuller (h) 

Höga bullernivåer 

Radon Radonhalt i skolor, förskolor 

och bostäder 

Miljöer som kan 

relateras till skador 

Produkter som kan 


Antal rapporterade 

skadade (döda och 

vårdade) i olika 

miljöer (h) 

Antal skadade relaterat 

till olika produkter/ 

produktgrupper 


Miljöpolitik 





Miljöpolitik 


Skydd och beredskap 

mot olyckor och 

svåra påfrestningar 



Arbetslivspolitik 

Boverket 


Vägverket 



Boverket 

Strålskyddsinstitutet 


Räddningsverket 

Vägverket 

Boverket 

Arbetsmiljöverket 

Konsumentpolitik Konsumentverket

1. Inledning 


Målområde 5 handlar om hela vår fysiska omgivning, dvs. den yttre miljön – luft, mark 

och vatten – och den bebyggda miljön. Boende, transporter, produktion och konsumtion av 

livsmedel och andra varor ger upphov till många faktorer som påverkar hälsan. 

Luftföroreningar och buller påverkar såväl kroppslig hälsa, t.ex. luftvägar och hörsel, som 

mentalt välbefinnande. Kemikalier kan påverka foster eller orsaka cancer, för att bara 

nämna två exempel. Vissa miljöer innebär speciella risker för personskador, såsom trafiken, 

arbetsplatser, hem, skola och fritidsmiljö. 

Det här materialet visar hur hälsa och välbefinnande påverkas av bestämningsfaktorer 

både i den yttre miljön och inomhusmiljön – luftföroreningar, långlivade organiska 

ämnen, buller och miljöer som kan relateras till skador. Dessutom belyses hälsoeffekter av 

UV-strålning, radon i byggnader samt produkter som kan relateras till skador.


2. Luftföroreningar 

2.1 Sambandet mellan luftföroreningar och hälsa 

Bestämningsfaktorn ”luftföroreningar” orsakas främst av utsläpp från energianvändning 

och transporter. I Sverige följs halterna av kvävedioxid, partiklar, marknära ozon, svaveldioxid 

och bensen upp årligen. Världshälsoorganisationen (WHO) Europa anger att synen 

på partiklar och ozon har skärpts och att man kan göra stora hälsovinster om befolkningens 

exponering för dessa ämnen sänks (1). 

Halter av kvävedioxid 

Kvävedioxid (h) 2 är en bra markör för luftföroreningar från trafiken. Kvävedioxid har 

negativa effekter på luftvägarna, såsom irritation och nedsatt lungfunktion. Personer med 

astma är särskilt utsatta. Hälsoeffekters samband med kvävedioxid i den omgivande luften 

finns uttryckta i ett beräkningsprogram från WHO, AirQ (2). Enligt denna modell finns ett 

samband mellan förhöjda dygnsmedelvärden och tidigarelagda dödsfall samt extra sjukhusinläggningar 

(3). Miljökvalitetsnormerna för kvävedioxid är satta som timmedelvärde, 

dygnsmedelvärde respektive årsmedelvärde och får inte överträdas efter den 31 december 

2005 (4). Den norm som bedöms vara svårast att uppfylla är dygnsmedelvärdet. 


Ökad retbarhet i luftrören, luftvägsallergier, sjukdomar i nedre luftvägarna inklusive 

astma och sänkt lungfunktion har rapporterats i områden med årliga medelkoncentrationer 

av ozon liknande normalvärden i Sverige (60–80 mikrogram/m 3 ) (5). En nyligen publicerad 

studie visar att 2 800 fall av sjukhusinläggningar för andningsorganen på ett år har 

samband med ozonexponering samt att ca 2 000 dödsfall inträffar varje år p.g.a. ozonexponering. 

Bedömningarna är baserade på WHO:s beräkningsmodell AirQ (2). Miljökvalitetsnormen 

för ozon är satt som åttatimmars-medelvärde. Normen ska eftersträvas 

efter den 31 december 2009 (4). 

2 Utvecklingen av bestämningsfaktorerna redovisas via huvudindikatorer och delindikatorer. 

Huvudindikator (h) betecknar en indikator som är av central betydelse för ett helt målområde och 

som bedöms ha en särskilt god validitet i förhållande till hälsoutfall.


Halter av partiklar 

Partiklar kan orsaka cancer, hjärt-kärlsjukdomar och luftvägssjukdomar (5). Nya forskningsresultat 

visar att partiklar har betydligt allvarligare effekter än vad som tidigare varit 

känt (6). De kan enligt beräkningarna orsaka så många som 5 000 dödsfall årligen i 

Sverige. Fina partiklar, PM 2,5, bedöms orsaka ca 3 500 av dödsfallen och större partiklar, 

PM 10, ca 1 800 dödsfall per år. De fina partiklarna (PM 2,5) passerar ända ner till lungblåsorna. 

De kan hålla sig svävande i luften under lång tid. Huvuddelen kommer från andra 

länder; PM 10 kommer dock främst från regionala och lokala källor t.ex. bortnötta fragment 

från däck och vägbanor. Barn som växer upp i områden med höga partikelhalter riskerar 

att få sänkt lungfunktion som vuxna, men även andra luftföroreningar kan ge samma 

verkan (5). 

Med anledning av partiklarnas allvarliga hälsoeffekter kommer FHI att föreslå partiklar 

som en ny folkhälsopolitisk indikator för luftföroreningar.


2.2 Utveckling av luftföroreningar 

Utsläppen av luftföroreningar minskade stadigt fram till slutet av 1990-talet. Därefter har 

halterna för partiklar, bensen och svaveldioxid varit relativt oförändrade och för ozon och 

kvävedioxid ökat något. Det är dock för tidigt att säga om det är ett trendbrott. Se figur 1. 

Procent 

110 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

1990/91 1992/93 1994/95 1996/97 1998/99 2000/01 2002/03 

NO 2 

SO 2 

sot 

bensen 

ozon 

indtot 

Figur 1. Miljöindex för halter av luftföroreningar i svenska tätorter. 1990/91–2003/04. Vinterhalvåret 1990/91 anges 

som 100 procent. Indtot=totalindex för luftföroreningar. NO2=kvävedioxid. SO2=svaveldioxid. Källa: Sjöberg, 

Person, Brodin (7). 

Barn exponeras ofta mer för luftföroreningar än vuxna (5). Orsaken är att de andas mer i 

förhållande till sin vikt p.g.a. högre ämnesomsättning och att barn ofta är mer aktiva utomhus. 

Luftföroreningar påverkar barns luftvägar och hämmar lungornas utveckling. Barn 

som vuxit upp i förorenade områden löper ökad risk för sämre lungfunktion som vuxen. 

Om studier från andra länder överförs till svenska förhållanden löper svenska innerstadsbarn 

en fördubblad risk för sänkt lungfunktion. Också personer med hjärt- eller lungsjukdom, 

t.ex. astma, är känsliga för luftföroreningar.


Bilavgaser och rök från vedeldning är de vanligaste orsakerna till upplevelser av besvär 

när det gäller luftföroreningar, visar en ny studie (8). Personer med allergiska besvär i ögon 

och näsa besväras mer än andra och kvinnor besväras mer än hos män. En annan studie av 

exponering för luftföroreningar och buller i Västerort i Stockholm visar på svaga samvariationer 

mellan socioekonomiska data och exponering för kvävedioxid och buller i bostadens 

närmiljö (9). 


Stora regionala skillnader kan observeras i trenderna för kväveoxider i omgivningsluften 

(10). En jämförelse mellan Göteborg, Malmö och Stockholm visar att halterna av kväveoxider 

minskat påtagligt i Stockholm även om minskningstakten bromsats upp de senaste 

åren. I Malmö har å andra sidan halterna ökat. 


Ozon transporteras in i Sverige främst från Sydeuropa. Inflödena kan medföra mycket 

höga halter under korta tidsperioder, s.k. episoder. Antalet episoder med höga halter av 

marknära ozon har minskat under senare år. Det kan ses som ett resultat av Sveriges och 

övriga EU:s åtgärder mot utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) och kväveoxider 

(NOx). Det finns dock ingen tendens till att medelhalten minskar, och en sådan utveckling 

parallellt med de allt högre halterna i större städer medför att befolkningens exponering 

för marknära ozon kan befaras öka på sikt (10).


2.3 Förklaringar till utvecklingen 

Luftkvaliteten i svenska tätorter har förbättrats för svaveldioxid och sot genom minskade 

utsläpp från transporter, uppvärmning och energiproduktion (10). 


Det som främst har lett till minskade utsläpp av kvävedioxid (huvudindikator) sedan 1990 

är åtgärder inom vägtrafiken genom skärpta avgaskrav på fordon. Minskningar har även 

uppnåtts genom utsläppsavgifter på förbränningsanläggningar, landningsavgift på inrikesflyget 

och differentierade farledsavgifter på färjetrafiken. Att halterna ändå inte minskar 

totalt sett kan till stor del bero på fordonens teknik och ökad trafik. Exempelvis har persontransporterna 

med bil ökat med 56 procent sedan 1975 och godstransporter med 36 

procent. Idag står godstransporter för 60 procent av vägtrafikens utsläpp av kvävedioxider 

(11). 

De regionala skillnader i halter av kväveoxider som kan uppmätas i Malmö, Stockholm 

och Göteborg har flera orsaker (10). De beror bl.a. på vilka åtgärder som vidtas lokalt, på 

sjöfartens utsläpp och hur mycket kvävedioxider som transporteras in från omgivande 

länder. Även andelen äldre fordon spelar roll. 

Om en miljökvalitetsnorm bedöms bli svår att klara till den utsatta tidpunkten, ska ett 

åtgärdsprogram upprättas. Sådana program har tagits fram i Stockholms och Västra 

Götalands län med anledning av normen för kvävedioxid (10). 


Marknära ozon bildas av flyktiga organiska ämnen (VOC) och kväveoxider (NOx). Dessa 

utsläpp härstammar främst från vägtrafik och förbränningsanläggningar i Sverige och 

övriga Europa. Precis som för kvävedioxid är trafiken och enskild förbränning viktiga 

orsaker till att halterna av ozon inte minskar i önskad omfattning (11).

2.4 Insatser på internationell och nationell nivå 

– luftföroreningar 

Miljöpolitik 


Mål och inriktning 

Internationellt sammanhang 

Sommaren 2004 anordnade WHO Europa den fjärde miljö- och hälsoministerkonferensen 

inom den process som kallas ”Environment and Health for Europe”. Det viktigaste framsteget 

var att länderna åtog sig att utarbeta nationella aktionsplaner för barns miljö och 

hälsa (Children’s Environmental Health Action Plans – CEHAP). 

Även inom EU är miljö och hälsa ett prioriterat område. Vid WHO-konferensen, som 

hölls i Budapest, presenterade kommissionen en handlingsplan för sitt miljöhälsoarbete 

som går under benämningen SCALE (Science, Children, Awareness, Legislation, 

Evaluation). 

OECD:s utvärdering av svensk miljöpolitik presenterades sommaren 2004 (12). 

OECD pekar bl.a. på behovet av att utveckla miljö- och hälsoindikatorer, att öka informationen 

till allmänheten om hälsorisker samt att kartlägga socioekonomiska skillnader 

i hälsa när det gäller påverkan av luftföroreningar. 

Det internationella luftvårdsarbetet bedrivs främst inom FN:s luftvårdskonvention 

(CLRTAP) och Clean Air for Europe (CAFE) (13). CAFE är en av de tematiska strategierna 

i EU:s sjätte miljöhandlingsprogram och syftar till att minska luftföroreningarna och 

förbättra luftkvaliteten i Europa. Där tas underlag fram för kommande förhandlingar om 

revidering av de olika protokollen som bl.a. rör utsläpp av luftföroreningar. 


Miljökvalitetsmålet är att luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och 

kulturvärden inte skadas. Fyra delmål anger inriktning och tidsperspektiv för arbetet med 

att nå detta mål (14). 

Ett delmål gäller kvävedioxid där halterna 20 mikrogram/m 3 som årsmedelvärde och 

100 mikrogram/m 3 som timmedelvärde i huvudsak ska vara uppnådda år 2010. Ett annat 

delmål innebär att halten marknära ozon inte ska överskrida 120 mikrogram/m 3 som åtta 

timmars medelvärde år 2010. Övriga två delmål gäller halter för svaveldioxid samt minskade 

utsläpp av flyktiga organiska ämnen. 

Enligt budgetpropositionen 2005 är Sverige ett föregångsland i omställningen till ett 

ekologiskt hållbart samhälle (13). Grunden för den nationella miljöpolitiken är arbetet 

med att till nästa generation nå de 15 miljökvalitetsmål som antagits av riksdagen. 

Omsorgen om naturen och miljön – och dess betydelse för folkhälsan – är en förutsättning 

för vår välfärd, vårt långsiktiga välstånd och en viktig drivkraft för tillväxt inom ramen för 

en hållbar samhällsutveckling. Ett aktivt friluftsliv, rekreation och naturupplevelser kan 

motverka stress och utbrändhet och bidra till ökad folkhälsa och livskvalitet.


För att uppnå flera av de nationella miljökvalitetsmålen krävs internationella insatser 

(13). Det handlar bl.a. om att minska sådana utsläpp som påverkar Sverige och att höja den 

allmänna skyddsnivån. Därför krävs ett proaktivt agerande inom EU-samarbetet, i synnerhet 

när det gäller normer för gränsöverskridande föroreningar såsom utsläpp till hav och 

luft. Fortsatta satsningar på kunskapsuppbyggnad, forskning och utveckling inom energioch 

transportområdet är nödvändiga för att vi ska kunna utveckla morgondagens energioch 

bränslesnåla teknik och därmed minska utsläppen av luftföroreningar. 

De viktigaste aktörerna inom miljöpolitiken är Naturvårdsverket och Boverket. 


Insatser som påverkar bestämningsfaktorn luftföroreningar 

Naturvårdsverket förslår delmål och miljökvalitetsnormer för olika slags luftföroreningar, 

som regering eller riksdag sedan beslutar om. Miljömål och miljökvalitetsnormer är i sin 

tur styrande för regionala och lokala insatser. Naturvårdsverket följer upp miljömålen årligen. 

Verket har även en viktig roll i det internationella förhandlingsarbetet som syftar till 

att minska utsläpp av sådana luftföroreningar som är gränsöverskridande. 3 

Naturvårdsverket arbetar med olika typer av lagar och regleringar. Här ges exempel på 

insatser som har lett till minskade utsläpp av luftföroreningar under de senaste åren. Lagar 

om avgaser är harmoniserade med EU-lagstiftningen och inom EU bedrivs arbete kring 

eventuella skärpningar av kravnivåerna. Detta är samordnat med Vägverket. Naturvårdsverket 

har ett överordnat ansvar för regelverken för utsläpp av luftföroreningar från 

industrier och annan verksamhet. Naturvårdsverket har också en vägledande roll när det 

gäller tillsyn (15). 4 

När det gäller ekonomiska styrmedel har Naturvårdsverket under senare år lagt olika 

förslag till grön skatteväxling, t.ex. differentierade farledsavgifter, landningsavgifter för 

flyget och avgifter på utsläpp från förbränningsanläggningar. Dessa insatser har bidragit 

till minskade utsläpp av luftföroreningar (11). 

Naturvårdsverket har även en vägledande roll när det gäller miljöbedömningar och 

miljökonsekvensbeskrivningar. Syftet är att nya beslut inom samhällsplaneringen ska 

utformas så att miljömålen nås. 

Effekter av verksamheten 

Åtgärder till följd av beslut inom EU eller internationella konventioner är avgörande för 

möjligheterna att nå målen för luftföroreningar. Det svenska arbetet inom internationella 

fora har bidragit till framsteg. Det är angeläget att Sverige även i fortsättningen aktivt 

påverkar beslut inom EU och andra internationella organ.(10). 

3, 4 Naturvårdsverket. Redovisning av insatser som Naturvårdsverket vidtagit inom sitt 

ansvarsområde som bidrar till att nå folkhälsomålet. 2004-08-26. Dnr 804-4653-04-Me.


Enligt Miljömålskommittén (11) kan mål inte användas för att ställa direkta rättsliga 

krav mot olika aktörer, men de har ändå en viss styrande verkan. Miljökvalitetsnormerna 

däremot kan tvinga fram åtgärdsprogram eller åtgärdsplaner som blir styrande för myndigheters 

och kommuners agerande. De är därför ett mycket viktigt styrmedel för att klara 

miljömålen (11). 

Andra administrativa styrmedel är avgaskrav på fordon. vilket har varit en mycket 

framgångsrik väg att begränsa utsläpp av flera olika luftföroreningar (11). Regleringar för 

drivmedel är ett annat exempel. När det gäller ekonomiska styrmedel har grön skatteväxling 

bidragit till minskade utsläpp. 

En utvärdering visar att paket med olika kombinationer av styrmedel som kompletterar 

varandra är särskilt effektiva. Även marknadens krav och innovationer har drivit på teknikutvecklingen 

(10). 

Analyserna i miljökonsekvensbedömningar (MKB) och miljöbedömningar av planer 

och program fokuseras idag på miljömässig hållbarhet. I framtiden är det önskvärt att även 

få med konsekvenser för social hållbarhet med utgångspunkt i mål för folkhälsan. 

Utvecklingsbehov och förslag 

Naturvårdsverket föreslår flera åtgärder som bidrar till minskade utsläpp av luftföroreningar 

och ozonbildande ämnen (10). 

Verket föreslår följande ekonomiska styrmedel inom ramen för grön skatteväxling (16): 

• Kilometerskatt för tung trafik förväntas ge minskade utsläpp av kväveoxider, partiklar 

och koldioxid. Syftet är att påskynda introduktion av bättre teknik för den tyngsta 

trafiken. Dessutom kan skatten styra över vissa godstransporter till järnväg och sjöfart, 

vilket minskar de skadliga utsläppen. 

• Fordonsskatt för personbilar och tunga fordon och försäljnings-/registreringsskatt för 

personbilar syftar till att biltillverkarna snabbare ska introducera bränslesnåla bilar. 

• Förmånsbeskattning av tjänstebilar och ökad drivmedelsskatt förväntas leda till minskade 

transporter och därmed minskade utsläpp av luftföroreningar. 

• Differentierade farledsavgifter för fartyg och landningsavgifter för flyget skärps för att 

minska utsläppen ytterligare. 

Naturvårdsverket föreslår också frivilliga åtaganden för att minska utsläpp från snöskotrar 

och arbetsmaskiner, bl.a. ett frivilligt miljöklassystem för snöskotrar 5 och frivillig introduktion 

av arbetsmaskiner som uppfyller framtida EU-krav beträffande utsläpp och buller 6 . 

Miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram enligt miljöbalken kan få stor betydelse för 

att minska luftföroreningarna i t.ex. hårt trafikerade städer och Naturvårdsverket har kom- 

5 

Naturvårdsverket 2004-03-11. Redovisning av regeringsuppdraget Frivilligt miljöklassystem för 

snöskotrar. 

6 

Naturvårdsverket 2004-12-09. Redovisning av regeringsuppdraget Frivillig introduktion av 

arbetsmaskiner som uppfyller framtida EU-krav beträffande utsläpp och buller.


mit med förslag på hur resurserna för kontroll av miljökvalitetsnormerna för utomhusluft 

ska kunna utnyttjas effektivare. Verket har också föreslagit att uppföljningen av de regionala 

miljömålen för ”Frisk luft” ska följas upp samordnat med miljökvalitetsnormerna, 

i ett luftövervakningsprogram där länsstyrelserna får ett huvudansvar (15). 

När det gäller informativa styrmedel anger Naturvårdsverket att det behövs konsumentinformation 

om bilars bränsleförbrukning samt vikten av rätt lufttryck i däcken. Åtgärderna 

kan förväntas minska utsläppen av flera luftföroreningar med någon eller några procent (11). 

Boverket 

Insatser som påverkar bestämningsfaktorerna 

Boverket ansvarar för miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” och den övergripande 

miljömålsfrågan ”Fysisk planering och hushållning med mark och vatten samt byggnader”. 

Verket har även ansvar för att byggsektorn genomför relevanta delar av samtliga 

miljökvalitetsmål. För att nå miljömålen samarbetar Boverket med aktörer i branschen, 

bl.a. för att ta fram kostnadseffektiva åtgärder för att nå God bebyggd miljö. Särskilda projekt 

genomförs på delmålsnivå. Boverket har också ansvar för uppföljning, utvärdering 

och för att ta fram indikatorer för detta. 7 Boverket har tillsynsansvar för samhällets stöd till 

byggande och boende, bl.a. bostadsanpassningsbidrag, räntebidrag och solvärmebidrag 

samt stöd till investeringar i källsorteringsutrymmen. Boverket deltar även i Klimp – 

Klimatinvesteringsprogrammet. 


Den byggda miljön är mycket statisk – förnyelsetakten är låg. För att nå en God bebyggd 

miljö krävs ofta systemförändringar som tar lång tid att genomföra såvida man inte inför 

speciella styrmedel, t.ex. investeringsbidrag. Det är idag osäkert om Boverket har mandat 

att kräva större förändringar i den byggda miljön. 


Boverket föreslår att ett landstäckande mobilitetskontor för miljöanpassade transporter 

inrättas, med uppgift att vara arena för utveckling (17). Boverket föreslår att förordningen 

(1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention ändras, så att den uttryckligen omfattar 

energisparåtgärder. 8 Boverkets byggregler revideras under 2005, och för att nå minskade 

utsläpp föreslås där att kraven på utsläpp från fastbränslepannor inom planlagt område 

även ska gälla byggnader utanför planlagt område. Boverket föreslår också en översyn av 

fastighetsskatten, så att inte åtgärder för att effektivisera energianvändningen eller användning 

av förnybar energi leder till ökad beskattning (18). 

7, 8 Boverket. Regeringsuppdrag om Boverkets roll i folkhälsoarbetet. 2004-08-321. Dnr 2179- 

3763/2003. Med bilagan Underlag för några av indikatorerna inom Boverkets ansvarsområde 

(odaterad).

Energipolitik 


Energipolitiken ska skapa villkoren för en effektiv och hållbar energianvändning och en 

kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ inverkan på hälsa, miljö och 

klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle (13). Övriga 

relevanta mål för energipolitiken framgår av riksdagens beslut i juni 2002 om riktlinjer för 

energipolitiken (19). Stränga krav ska ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö 

vid användning och utveckling av all energiteknik (13). Boverket och Energimyndigheten 

är viktiga aktörer inom energipolitiken. I det följande beskrivs Boverkets insatser. 

Boverket 


Under 2005 införs en skattereduktion för att främja effektivare användning av energi 

i offentliga lokaler. I samband med att nya bidrag eller liknande införs genomför Boverket 

informationskampanjer riktade främst till länsstyrelser, som vanligen är den instans som 

handlägger ansökningarna. 


Det förväntas att utvecklingen kommer att få en ordentlig skjuts framåt när direktivet 

genomförs. Enligt Boverket ökar åtgärderna under perioder då särskilt stöd finns. 9 


• Boverket och Energimyndigheten har utrett hur EU-direktivet 2002/91/EG om byggnaders 

energiprestanda ska genomföras i Sverige. Direktivet ska vara infört i svensk lag 

och träda i kraft senast den 4 januari 2006 (20). 

• Boverket föreslår översyn av fastighetsskatten, så att inte åtgärder för att effektivisera 

energianvändningen eller användning av förnybar energi leder till ökad beskattning (18). 




Målet för bostadspolitiken är att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till 

rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. 

Boende- och bebyggelsemiljön ska bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och 

9 Boverket. Regeringsuppdrag om Boverkets roll i folkhälsoarbetet. 2004-08-321. Dnr 2179- 


(Odaterad).


främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning 

ska en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling vara grund för verksamheten 

(13). 

Bland de sex områden som prioriteras i regeringens arbete kan här nämnas hållbar samhällsplanering 

och stadsutveckling och energieffektivisering och god inomhusmiljö (13) 

Den viktigaste nationella aktören är Boverket. 

Boverket 


Se under miljö- och energipolitik ovan. 


Se under miljö- och energipolitik ovan. 


Boverket håller på att ta ett helhetsgrepp när det gäller hållbart byggande och förvaltning. 

Målet är att samordna och utveckla arbetet även med den redan byggda miljön, bl.a. revideras 

byggregler (remiss våren 2005). Energieffektivisering och inomhusmiljö står 

särskilt i fokus när det gäller hållbarhet i förvaltningen av befintliga byggnader 11 . 



Målet för transportpolitiken är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt 

hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Det delmål 

som behandlar miljö inom transportpolitiken lyder: ”Transportsystemets utformning och 

funktion ska anpassas till krav på en god och hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och 

kulturmiljö skyddas mot skador. En god hushållning med mark, vatten, energi och andra 

naturresurser ska främjas” (13). 

Inom EU pågår arbete med att fastställa nya avgaskrav för personbilar, lätta lastbilar 

m.m. som är lättare än 3,5 ton (”Euro V”). Bränsledirektivet ses över och kommissionen 

lämnar därefter förslag om reviderat direktiv. 

Vägverket är den viktigaste nationella aktören när det gäller luftföroreningar och transportpolitik. 

Andra aktörer är Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Banverket. 

11 Boverket. Regeringsuppdrag om Boverkets roll i folkhälsoarbetet. 2004-08-321. Dnr 2179- 


(odaterad).


Vägverket 


Vägverket ska verka för att de transportpolitiska målen uppfylls, däribland utsläppsmålen. 

12 När det gäller luftkvalitet finns inga särskilda etappmål, utan regelverket för miljökvalitetsnormer 

(MKN) anses tillräckligt styrande. 

PM10-normen träder i kraft redan 1/1 2005 och kvävedioxidnormen 1/1 2006. Det 

behövs bättre kunskaper om vilka åtgärder som effektivast kan bidra till att normerna 

efterlevs. Vägverket finansierar flera sådana projekt. 

Vägverket har betonat att det är viktigt att fokusera på människors hälsa så att inte samhällsekonomiskt 

felaktiga åtgärder vidtas. I sitt remissyttrande till regeringen om förslagen 

till åtgärdsprogram mot kvävedioxid i Stockholm och Göteborg konstaterar Vägverket 

att det är väsentligt att tillämpningen blir fokuserad på var människor exponeras för halterna, 

dvs. där det är hälsomässigt motiverat. 

Vägverket stödjer arbetet på regional och lokal nivå på olika sätt 13 : 

Vägverket och Naturvårdsverket utvecklar tillsammans med SMHI ett nytt webbaserat 

lättanvänt modellsystem för beräkning av luftkvalitet i vägars närområde (SIMAIR). Detta 

kan enligt Vägverket bli till stor nytta för mindre och medelstora kommuner för att kunna 

utvärdera luftkvaliteten på ett trovärdigt sätt – dessutom kan kostnader för mätningar 

minskas. 

Handboken för vägtrafikens luftföroreningar är en källa till kunskap för kommuner och 

andra intressenter om luftföroreningar och dess effekter, mätningar och beräkningar. 

Vägverket har ansvar för statliga medel som kommunerna kan söka för miljöåtgärder i 

vägtransportsektorn. Sedan något år tillbaka är dessa bidrag möjliga att söka även för 

åtgärder som syftar till att klara MKN – en möjlighet som ännu inte fått något stort 

genomslag. 

Det finns olika samverkansprojekt inom vägtransportsektorn där Vägverket deltar (TQ, 

Spark, Hållbart resande, MaTs-arbetet). 


Några effektsamband går inte att ange i dagsläget, dvs. att en viss minskning av trafiken till 

följd av en åtgärd i vägtransportsystemet ger en viss minskad ohälsa hos befolkningen. 

Utan några insatser skulle MKN inte kunna klaras och fler människor skulle utsättas för 

höga luftföroreningshalter som delvis härrör från vägtrafiken. 

Insatserna har bidragit till ökad kunskap om emissioner, luftkvalitet och hälsoeffekter 

och därigenom gett bättre underlag för beslut om åtgärder för att minska människors ohälsa 

till följd av exponering för vägtrafikens luftföroreningar. Minskningen motverkas av de 

ökade transporterna på vägarna. 14 

12, 13, 14 Vägverket. Avrapportering av regeringsuppdrag: Vägverkets roll inom folkhälsoområdet, 

vidtagna åtgärder och uppföljning av dessa. 2004-08-23, AL90A 2004:15878.



Vägverket pekar på vikten av internationellt arbete för att klara problemen med luftföroreningar. 

15 Bakgrundshalten av partiklar är hög, i vissa miljöer så hög att resurser måste 

läggas på att mäta luftkvaliteten. För folkhälsan är det viktigt att resurserna används optimalt 

så att det finns resurser för nödvändiga åtgärder. Minskningar är därför nödvändiga i 

Europa och kan bara åstadkommas genom starkt svenskt engagemang inom bl.a. EU. Detta 

är även avgörande när det gäller avgaskrav för motorfordon, arbetsmaskiner och arbetsredskap 

så att bästa reningsteknik kan introduceras så tidigt som möjligt. Även provmetoderna 

för avgascertifiering behöver förbättras. 

Vägverket föreslår även vissa skärpningar av administrativa (juridiska) styrmedel. 16 

Transportsnål samhällsplanering behöver utvecklas och effektueras. Vägverket ser ett 

stort problem i att efterfrågan på transporter, framför allt på väg, fortsätter att växa. Det är 

viktigt är att ny bebyggelse planeras så att beroendet av bilar minskas. Plan- och bygglagen 

bör förändras så att miljöfrågorna får mycket större genomslag i planeringen, t.ex. att möjligheterna 

att etablera externa köpcentra kraftigt begränsas. Mål för folkhälsan måste få en 

mycket starkare ställning i planeringsprocessen och administrativa styrinstrument måste 

utvecklas. 

Vidare föreslår Vägverket nya och förändrade ekonomiska styrmedel. 17 Många kommuner 

följer inte upp luftsituationen. Om det statliga bidraget för miljöförbättrande åtgärder 

i kommunerna även fick användas för inventering av luftkvaliteten skulle en positiv 

spiral kunna skapas, med större engagemang för luftfrågorna och utveckling av lokala 

åtgärder. En översyn av statsbidragens utformning bör genomföras inom Vägverket – 

baserat på bl.a. resultat från den försöksverksamhet med friare användning av bidragen 

som pågår. Kanske kan bidrag även till projekteringsskedet – inom given oförändrad kostnadsram 

– påskynda och intensifiera åtgärdsarbetet. 

En fordonskatt för personbilar som är differentierad ur miljösynpunkt, bör kraftigt 

kunna påverka medborgarnas val av fordon. Ökad skrotning av gamla fordon kan ge betydande 

minskningar av utsläppen av kväveoxider, kolväten och partiklar. Även för den tunga 

trafiken skulle en differentierad skatt kunna användas för att påskynda en ur utsläppssynpunkt 

snabbare utveckling. Miljözoner med skärpta krav för tunga fordon och skärpta 

upphandlingskrav för transporter kan också påskynda utbytestakten. 

Minskad trafik med personbil i tätortsområden bör eftersträvas t.ex. genom att införa 

miljöavgifter (”trängselavgift”), miljözoner, se över parkeringspolicyn och utformningen 

av skatteregler, öka kontrollen av förmånsbeskattning av fri parkering och genomfartsförbud 

i känsliga miljöer. För den tunga trafiken bör en miljödifferentierad kilometerskatt 

vara ett verksamt medel. Man bör också verka för en ökad samlastning av godstransporter. 

Vägverket föreslår även informativa styrmedel 18 . Man anser att det behövs bättre kunskaper 

om de samlade effekterna av luftföroreningar i utomhus- och inomhusmiljö och att 

det krävs ytterligare åtgärder för att minska människors exponering totalt sett. 

15, 16, 17, 18 Vägverket. Avrapportering av regeringsuppdrag: Vägverkets roll inom folkhälsoområdet, 


Vägverket tar även upp åtgärder som rör partiklar, PM10. 19 Dubbdäck orsakar kraftigt 

slitage av vägbanan och bidrar därmed till uppkomsten av grova partiklar. De har stor 

betydelse för PM 10 -halten längs gator och vägar. En halverad användning av dubbdäck i 

Stockholm beräknas sänka halten av PM 10 på gatorna i innerstaden med mellan 20 och 25 

procent. Minskad dubbdäcksanvändning i kombination med säkrad vinterväghållning 

föreslås. Dessutom är det viktigt att välja beläggningsmaterial på vägarna som ger upphov 

till så lite partiklar som möjligt. 




Miljömålet är här att utveckla konsumtions- och produktionsmönster som minskar 

påfrestningar på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling (21). 

Det ska vara prisvärt och enkelt att agera på ett för miljön positivt sätt. Det ska finnas 

konkreta exempel på positiva miljöeffekter av ett ändrat beteende. Miljömärkningen ska 

ha stor spridning. Konsumentverket är den viktigaste aktören på nationell nivå. Även SIS 

miljömärkning är en viktig konsumentpolitisk aktör. 



Konsumentverkets arbete innebär att negativ påverkan på den yttre miljön/luftkvaliteten 

ska minimeras. Det kan ske genom att varor och tjänster med sådan påverkan köps i 

mindre utsträckning, t.ex. att konsumenter köper gräsklippare med elmotor i stället för 

med bensinmotor med höga utsläpp av luftföroreningar. Det kan också ske genom att produkter 

används så att negativ påverkan minimeras. Exempelvis kan man använda motorvärmare 

så att utsläppen i samband med kallstarter av bil minimeras. 20 

Konsumentverkets sprider information till konsumenter för att stödja val av och 

användning av produkter och försöker också förbättra konsumenternas förutsättningar att 

agera med miljöhänsyn. Det sistnämnda kan handla om att bevaka konsumentaspekter i 

remisser, att försöka uppnå överenskommelser med näringslivet, att ta fram kunskapsunderlag 

och skapa diskussion kring frågor, etc. Däremot förfogar inte Konsumentverket 

över några ”hårda” styrmedel utan det handlar om en indirekt påverkan på de aktörer som 

skapar konsumenternas förutsättningar. Detta kan ske i förhållande till alla möjliga aktörer 

21 och nivåer men främst nationellt. 

19 Vägverket. Avrapportering av regeringsuppdrag: Vägverkets roll inom folkhälsoområdet, 

vidtagna åtgärder och uppföljning av dessa. 2004-08-23, AL90A 2004:15878. 

20, 21 Konsumentverket. Redovisning av Konsumentverkets folkhälsoarbete. 2004-08-30. 

Dnr 2004/307.



Enligt Konsumentverket saknas tillfredsställande statistikunderlag för att mäta insatserna 

och det bedöms vara svårt att hitta kvantifierbara mått; arbete pågår dock för att kunna 

utvärdera effekterna av genomförda insatser. Det uppdrag Konsumentverket har att främja 

konsumtionen av ekologiska livsmedel utvärderas för närvarande. 

Samverkan sker främst med Naturvårdsverket och Vägverket. Det handlar om att skapa 

samsyn i frågor som berör myndigheterna, samordna insatserna och hålla varandra informerade 

för att undvika dubbelarbete. 

Konsumentverket ser att konsumentperspektivet relativt ofta är svagt behandlat i olika 

sammanhang, och bedömer att utan verkets insatser så skulle konsumenternas möjligheter 

att minimera sin miljöpåverkan bli sämre. 

Konsumentverket förfogar över kanaler som i både bredd och djup har få motsvarigheter. 

Det handlar främst om konsumentvägledare, tidningen Råd & Rön samt verkets 

mycket välbesökta webbplatser. Verket har således mycket goda möjligheter att både fånga 

upp konsumentproblem i ett tidigt skede och nå konsumenter med information och indirekt 

via producentsamverkan m.m. 22 


Konsumentverket planerar att utvärdera flera av sina arbetsmetoder och se om det finns 

nya oprövade metoder som kan vara lämpliga att pröva. 

Konsumentverket redovisar ett antal områden där behov av förändringar finns 23 : 

• Styrmedel behövs som gör att miljöpåverkan avspeglas i produkters pris (internalisering 

av miljökostnader). 

• Infrastruktur behöver skapas som ger goda förutsättningar för miljöanpassat beteende, 

t.ex. kollektiva färdmedel, förnybara fordonsdrivmedel, produktion och distribution av 

energi och avfallshantering. 

• Det behövs ett brett utbud av produkter som är bra för hälsan och minimerar miljöeffekterna 

samt god information för att fästa kundens uppmärksamhet på betydelsen av att 

välja dessa produkter. 

• Forskning, utveckling och demonstration av nya miljöanpassade lösningar behövs. 



Tidigare har under avsnittet 2.4, rubriken ”Miljöpolitik”, redovisats resultatet av WHO:s 

fjärde miljö- och hälsoministerkonferens. Beträffande mål och inriktning på folkhälsopolitiken 

se Folkhälsopolitisk rapport 2005. Socialstyrelsen är en viktig aktör inom politikområdet. 

22, 23 Konsumentverket. Redovisning av Konsumentverkets folkhälsoarbete. 2004-08-30. Dnr 2004/307.




Socialstyrelsen är nationell expertmyndighet för frågor som rör miljö och hälsa samt tillsynsvägledande 

myndighet under miljöbalken, dock inte när det gäller luftföroreningar. 

I myndighetens övergripande ansvar för hälsofrågor i miljömålsarbetet ingår att 

utveckla/vidareutveckla indikatorer som belyser miljöns påverkan på människors hälsa. 

Socialstyrelsen har i samarbete med miljömålsansvariga myndigheter, Sveriges kommuner 

och landsting och utvalda kommuner initierat ett projekt om utveckling av indikatorer 

på kommunal nivå. 

Socialstyrelsen redovisar utvecklingen inom miljöhälsoområdet i form av en Miljöhälsorapport 

vart fjärde år. 

Vid remisser av miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) till olika projekt och planer 

granskar Socialstyrelsen bl.a. att konsekvenser av olika luftföroreningar och andra miljöfaktorer 

redovisas och att varje projekts påverkan på människors hälsa beskrivs. 24 


Redovisningarna av hälsoaspekter i MKB har enligt Socialstyrelsen blivit bättre under 

senare år. 25 


Det saknas bra indikatorer för att mäta akuta och kroniska effekter på hälsan till följd av 

luftföroreningar varför sådana indikatorer 26 behöver utvecklas. 

24, 25, 26 Socialstyrelsen. Socialstyrelsens folkhälsoarbete. 2004-12-22. Dnr 00-5387/2004.


2.5 Insatser på regional och lokal nivå – luftföroreningar 

Aktörer och verksamhetsområden 

Miljöfrågan är allas ansvar från myndigheter till länsstyrelser, landsting, kommuner, näringsliv, 

ideella organisationer och den enskilde medborgaren. 

Länsstyrelser 

Verksamhetsområden 

Länsstyrelserna har inom verksamhetsområdet kunskapsuppbyggnad, samordnings- och 

sektorsövergripande arbete ansvar för miljömålsarbete, miljötillsyn och regional utveckling. 

Miljömålsarbete innebär att regionala mål tas fram samt planer för hur de ska nås. 

Vidare sker en uppföljning på regional nivå. Inom ramen för regional utveckling finns 

möjligheter att se till att nya satsningar leder till hållbar utveckling. 


Idag finns regionala miljömål antagna av alla länsstyrelser respektive skogsvårdsstyrelser. 

Dessa mål ska bidra till att de nationella miljökvalitetsmålen kan nås genom att ge mer 

konkreta inriktningar för det miljöarbete som behövs i varje region. Målen har tagits fram 

genom dialog med kommunernas tjänstemän och politiker, näringsliv och andra aktörer. 

Flera länsstyrelser anser att arbetet med de regionala miljömålen har utvecklat samverkansformer 

och nätverk och skapat större delaktighet för många aktörer (11). Flertalet 

länsstyrelser har också tagit fram åtgärdsprogram kopplade till de regionala miljömålen. 

Regionala mål kan användas som grund för kommunala miljömål, fysisk planering, 

regionala utvecklingsprogram, kommunala översiktsplaner och vid tillsyn, miljöbedömningar 

och MKB enligt miljöbalken (11). 

Länsstyrelserna i Stockholms och Västra Götalands län har redovisat förslag till åtgärdsprogram 

för att uppfylla miljökvalitetsnormen för kvävedioxid. Man föreslår bl.a. skärpta 

krav på utsläpp i miljözon, resande- och trafikplanering, trafikbegränsande åtgärder samt 

förbättrad kollektivtrafik. Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår också åtgärder för att 

minska halterna av partiklar (PM10) på utsatta platser, t.ex. minskad användning av dubbdäck 

och åtgärder för att minska trafikmängderna (13). 


Miljömål används än så länge endast i liten utsträckning i de nyss nämnda sammanhangen. 

Även för näringslivet bör de regionala målen kunna bli mer användbara än de nationella, 

exempelvis i miljöledningssystem (11). 

Förslagen till åtgärdsprogram för att klara miljökvalitetsnormen för kvävedioxid 

respektive partiklar (PM10) i Stockholms län och i Göteborgsregionen är helt inriktade på


vägtrafiken. Om programmen genomförs kommer halterna att sjunka i dessa områden och 

människors exponering för halter som överstiger miljökvalitetsnormerna kommer sannolikt 

att minska ordentligt. 27 


Miljömålsrådet avser att följa upp och utvärdera hur regionala åtgärder genomförs och hur 

de kompletterar nationella åtgärder och miljösituationen (11). 

Naturvårdsverket föreslår att uppföljningen av de regionala miljömålen för miljökvalitetsmålet 

”Frisk luft” följs upp samordnat med miljökvalitetsnormerna, i ett luftövervakningsprogram 

där länsstyrelserna får ett huvudansvar. Även uppföljning av regionala och 

lokala utsläpp och åtgärder bör ingå i programmet. Naturvårdsverket har i redovisningen 

av uppdraget ”Samordnad kontroll av miljökvalitetsnormerna för utomhusluft” föreslagit 

att länsstyrelserna bör få en sådan samordnande roll (15). 

Landsting/regioner 

Verksamhetsområde 

Landstingen har möjlighet att påverka bestämningsfaktorn luftföroreningar främst inom 

verksamhetsområdet regional utveckling inklusive kollektivtrafik. Därutöver är landstingens 

interna arbete med miljöledning av stor betydelse eftersom landstingen är stora organisationer 

med många anställda. 


Landstingens kan i sitt arbete med regional utveckling inklusive kollektivtrafik påverka 

regionens transporter så att utsläppen av luftföroreningar minskar. Deras interna miljöarbete 

ger också goda möjligheter att bidra till minskade utsläpp. 

Landstingens samhällsmedicinska enheter kan ge stöd till länsstyrelser och kommuner 

när det gäller miljömedicinska bedömningar av hälsoeffekter i miljökonsekvensbeskrivningar 

(MKB) och miljöbedömningar av planer och program. Möjligheten att ge stöd varierar 

beroende på hur väl utbyggd den samhällsmedicinska enheten är och vilka kompetenser 

den har. Vidare kan landstingen ge råd i epidemiologiska frågor och följa upp 

hälsoutfallet i regionen. 


Såväl det regionala utvecklingsarbetet inklusive kollektivtrafik som landstingens interna 

miljöarbete är viktiga för att minska utsläppen av luftföroreningar lokalt och regionalt. 

Landstingens miljömedicinska kompetens är dåligt utnyttjad av kommuner och länsstyrelser 

i MKB och miljöbedömningar av planer och program (21). 





Det är önskvärt med en ökad samverkan mellan landsting och kommuner respektive 

länsstyrelser i planeringsärenden så att den kompetens inom hälsoområdet som finns på 

landstingens samhällsmedicinska enheter utnyttjas i de MKB och miljöbedömningar av 

planer och program som tas fram på lokal och regional nivå (22). 

Kommuner 


Kommunernas möjligheter att påverka utsläpp av luftföroreningar sker främst inom verksamhetsområdena 

hälso- och miljöskydd och planoch byggfrågor. Det är främst transporter 

och energianvändning lokalt som bidrar till utsläppen. 


Här följer exempel på kommunala verksamheter som syftar till att minska utsläpp av luftföroreningar: 

• Kommunernas har goda möjligheter att arbeta med Frisk luft och andra miljökvalitetsmål 

i t.ex. miljöplaner, översiktplaner och energioch transportplaner. Tillsynsutövning 

ger också möjlighet att återkoppla till miljömålen (11). 

• Kommunerna driver i samarbete med Vägverket projekt som syftar till att minska 

utsläppen av föroreningar. Kommunerna använder sig bl.a. av trafikbegränsande åtgärder 

och stimulerar till ökad kollektivtrafik. Göteborg har prövat vägavgifter och Stockholm 

planerar för biltullar. 28 

• Idag har alla kommuner någon form av energirådgivning. Syftet är att minska energianvändningen 

och att uppmuntra till en omställning av energisystemet så att utsläppen 

av bl.a. luftföroreningar minskar (11). 

• Under de senaste tio åren har nästan alla svenska kommuner arbetat med lokal Agenda 

21 och involverat medborgarna. Näringsliv och konsumenter har därigenom fått 

inspiration och stöd till miljöanpassning (11). 


Fysisk planering som miljöverktyg har genom miljöbalken fått en allt viktigare roll. Planoch 

bygglagen (PBL) och miljöbalken är inte alltid effektiva när det gäller att lokalisera 

anläggningar och verksamheter. Fortfarande händer det att miljöaspekterna får stå tillbaka 

i den kommunala beslutsprocessen då de ställs mot exploatering och ökad sysselsättning. 

Ett exempel är här etablering av handel och stormarknader utanför kommuncentrum som 

bidrar till ökade transporter (11). 

Kommunerna upplever sig ha små möjligheter att påverka produktionen och användningen 

av energi. Lagen om kommunal energiplanering stämmer dåligt med dagens situa- 




tion. Statliga energibidrag, som hela tiden ändras, gör det svårt för kommunerna att planera 

långsiktigt. Intresset för energirådgivning har dock ökat de senaste åren (11). 


I de 14 kommuner där mätningar genomförs, finns städer där gränsvärdena för luftföroreningar 

riskerar att överskridas. Åtta av dem har så dålig luft att Naturvårdsverket kräver att 

problemen åtgärdas. Dessa är Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Botkyrka, 

Norrköping, Helsingborg, Umeå. De nya insatser som är aktuella är ökade satsningar på 

kollektivtrafiken, nya vägar som leder bort en del av trafiken från befolkningstäta områden 

och fler cyklister istället för bilister (7). 

En översyn av PBL pågår där ett av syftena är att få med miljöaspekterna på ett tydligare 

sätt vid lokalisering av verksamheter och anläggningar (11). 

Det statliga stödet till energirådgivare bör fortsätta eftersom efterfrågan på rådgivning 

har ökat och kan öka ännu mer som en följd av att priserna på olja ökar. Kommunerna 

behöver en långsiktig nationell strategi för tilldelning av statliga energibidrag (11).


3. Långlivade organiska ämnen i mänskliga 

organ respektive föda 

3.1 Sambandet mellan långlivade organiska ämnen 

och föda och hälsa 

Delområdet sunda produkter kan främst kopplas till kemiska och fysikaliska bestämningsfaktorer. 

Produkter kan innehålla hälsoskadliga kemikalier (dvs. kemiska ämnen tillverkade 

av människan) som sprids under produktens användning och i avfallsledet. Ofta finns 

det målkonflikter; kemikalien ger en nyttoeffekt samtidigt som den skadar människa och 

miljö. Ett exempel är bromerade flamskyddsmedel som används för att förhindra brand 

samtidigt som de sprids i miljön och anrikas i näringskedjorna. Utformningen av produkter 

kan ge upphov till fysikaliska effekter som buller och strålning. 

Långlivade organiska ämnen är svåra att bryta ned. Det gör att de lagras under lång tid 

i mänskliga organ och även i naturen. 

Långlivade organiska ämnen i mänskliga organ 

Långlivade organiska ämnen lagras i fettvävnad och återfinns i bröstmjölk. Vi saknar i stor 

utsträckning kunskap om de hälsoskadliga effekterna av dessa ämnen. Undersökningar 

har hittills främst fokuserats på klorerade organiska ämnen som dioxiner och polyklorerade 

bifenyler (PCB). Den nordiska expertgruppen bedömde 1992 att PCB-exponeringen 

i Norden låg på ungefär den nivå där man kan förvänta att subtil hälsopåverkan (lätta beteendeförändringar) 

kan uppkomma hos barn. I högre exponering kan PCB även orsaka cancer 

och försämrat immunförsvar (23). Dioxiner och PCB har samma risker för hälsan i 

höga koncentrationer, dvs. beteendeförändringar, cancer och försämrat immunförsvar (5). 

Genom ett EU-projekt, Inuendo, undersöks nu sambandet mellan PCB samt DDT och 

spermiers rörlighet hos män. Preliminära resultat tyder på att spermiernas rörlighet minskar 

hos de yrkesfiskare, som är högexponerade för PCB och DDT genom att de äter mycket 

fisk från Östersjön (24). 

Både DDT och PCB är förbjudna i Sverige, men andra ämnesgrupper med liknande 

egenskaper används fortfarande, t.ex. bromerade flamskyddsmedel (25). Långvarig exponering 

av sådana ämnen hos djur har gett effekter på lever, sköldkörtel, reproduktion, 

fosterutveckling samt allergi. Vår kunskap om de flesta bromerade flamskyddsmedlen är 

dock begränsad (23).


Långlivade organiska ämnen i mänsklig föda 

Högkonsumenter av feta animaliska livsmedel, som fisk, mejeriprodukter och kött exponeras 

för en högre blandning av dioxiner, PCB, DDT och andra persistenta organiska miljöföroreningar. 

Dioxiner har högre toxicitet (giftighet) än PCB, men förekommer i mindre 

omfattning i livsmedel. Vid beräkning av den toxiska ekvivalensen (viktad jämförelse av 

koncentration och giftighet) i livsmedel bidrar de därför i princip lika mycket. 

Epidemiologiska studier tyder på att människans bakgrundsexponering för PCB och 

dioxiner, ligger nära den nivå där effekter, främst på foster, kan uppkomma (23).


3.2 Utveckling av bestämningsfaktorn i olika grupper 

Långlivade organiska ämnen i bröstmjölk 

De ämnen som har valts i redovisningen nedan kan ge en bra bild över humanexponeringen 

för långlivade organiska miljöföroreningar i Sverige. Mätningarna görs av halter av 

olika föroreningar i bröstmjölk hos ammande kvinnor. Denna grupp är viktig att följa då 

halten i bröstmjölk ger en bild av kvinnornas kroppsbelastning under graviditet och 

amning. Dessa tidsperioder är kritiska eftersom det då sker en överföring av miljöföroreningarna 

till fostret och det diande barnet. PCB och DDT har funnits länge i vår miljö 

och redovisas i långa mätserier i miljömatriser inom Naturvårdsverkets miljöövervakningsrapportering. 

29 

PCB 153 (ng/g fett) 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

1996–1997 1998–1999 2000–2001 2002–2003 År 

Figur 2. Halter av PCB i bröstmjölk. PCB 153 – Halter av PCB-kongenen 153 i bröstmjölk insamlad från 

förstföderskor i Uppsalaregionen. Proverna är insamlade på individbasis och de redovisade halterna är 

åldersjusterade medelvärden, då halterna generellt ökar med moderns ålder (n = 31–118). Källa: Livsmedelsverket. 

Ovanstående data gäller medelvärden för åren 1996–97 (n=90), 1998–99 (n=118), 

2000–01 (n=31), samt 2002–02 (n=31) och avser ämnena PCB 153 (markör för ämnesgruppen 

PCB). Halterna är redovisade som geometriska medelvärden där en korrigering 

har gjorts för mödrarnas ålder. Proverna är insamlade på individbasis från förstföderskor 

29 Livsmedelsverket, e-post.

i Uppsalaregionen 30 . Proverna har också analyserats för DDT och de visar en liknande 

sjunkande trend. 31 

PBDE (ng/g fett) 

4,50 

4,00 

3,50 

3,00 

2,50 

2,00 

1,50 

1,00 

0,50 


1996–1997 1998–1999 2000–2001 2002–2003 År 

sumPBDE BDE 47 

Figur 3. PBDE – Halter av summa-PBDE (polybromerade difenyletrar) samt av den dominerande PBDE-kongenen 

BDE 47 i bröstmjölk insamlad från förstföderskor i Uppsalaregionen. Proverna är insamlade på individbasis och 

redovisas som medelvärden. Halten av PBDE ökar inte med moderns ålder, vilken gör att åldersjustering är onödig 

(n = 30–52). Källa: Livsmedelsverket. 

Halterna av PBDE (fem kongener, d.v.s. varianter: BDE 47, BDE 99, BDE 100, BDE 153, 

BDE 154) har givits ojusterade för ålder, då tidigare studier har visat att mödrarnas ålder ej 

påverkade halterna av dessa ämnen i bröstmjölk (26). 32 

De bromerade flamskyddsmedlen, där polybromerade difenyler (PBDE) ingår som en 

viktig grupp, har uppmärksammats mycket på senare tid då det visats att halterna i miljömatriser, 

och även i humana prover som bröstmjölk, har ökat från 1970-talet och framåt. 

Trenden med ökande halter i svensk bröstmjölk kan dock ha brutits från 1997–98 och 

framåt, men fortsatta mätningar är viktiga. I fråga om dioxiner, en annan viktig grupp miljökemikalier, 

finns data från vartannat år från 1990-talet och framåt. Livsmedelsverket är 

i färd med att sammanställa resultaten. 33 

30, 31, 32, 33 Livsmedelsverket, e-post.


Tabell 1: Intag av dioxiner via födan, uppdelat på olika grupper av animaliska livsmedel samt vegetabiliskt fett. 

Konsumtionsdata insamlade 1997–98 (Riksmaten, män och kvinnor, 17–78 år) och haltdata från 2000 och framåt. 

Dioxindata ges som total-WHO-TEQ (PCDD/PCDF + dioxinlika PCBs). Konsumtion (g/dag) samt TEQ-intag är 

redovisade som medianvärden. Det procentuella TEQ-intaget från fisk totalt blir 43 %. 

Livsmedel g/dag pg TEQ/dag (med)% av totalTEQ/dag 

Fet östersjöfisk 1 10,9 18,1 

Annan fet fisk 6,2 7,8 13,0 

Övrig fisk 17 6,1 10,1 

Skaldjur 0,8 1 1,7 

Kött o fågel 94 8,5 14,1 

Fett från mejeriprodukter 12 12 19,9 

Veg. fett 7,4 5,6 9,3 

Övrigt fett 11 7 11,6 

Ägg 7,1 1,3 2,2 

Totalt intag pg TEQ/dag 77 100 

Totalt intag pg TEQ/kg kv/dag 1,1 

Källa: Livsmedelsverket. 

Beräkningen av intag i ovanstående tabell har utgått från konsumtionsundersökningen 

Riksmaten som Livsmedelsverket genomförde1997–98. De enkät- och dagbokssvar som 

då erhölls har sedan kopplats till aktuella haltdata för dioxiner i olika livsmedel. På så sätt 

beräknas dioxinintaget (i TEQ = toxiska ekvivalenter) för varje enskild individ som deltagit 

i undersökningen. Dessa enskilda data kan sedan redovisas som medianer eller 

medelvärden. 34 

Vid sammanställningen av dessa har man funnit att medianintaget av dioxiner 

(PCDD/PCDF och dioxinlika PCB) är 1,1 pg WHO-TEQ/kg kroppsvikt och dag. Detta 

kan jämföras med det tolerabla dagliga intag (TDI) 35 som EU:s vetenskapliga råd fastställt 

till 2 pg TEQ/kg kroppsvikt/dag. Spridning i svenska konsumenters intag verkar enligt 

undersökningen ganska stor, och 14 procent av alla konsumenter ligger över TDI-gränsen 

34 Livsmedelsverket, e-post. 

35 TDI= tolerabelt dagligt intag, anger den övre gränsen för mängden av ett ämne (t.ex. miljögift) 

i livsmedel som dagligen kan intas utan att riskera hälsoskadliga effekter. TDI tas fram av 

expertgrupper, t.ex. inom WHO.


på 2 pg. För kvinnor 17–40 år, alltså i princip kvinnor i barnafödande ålder, är dock denna 

andel mindre, drygt 5 procent. Då foster och unga individer anses vara särskilt känsliga för 

dioxiners hälsoeffekter är denna grupp kvinnor särskilt intressant ur dioxinintagssynpunkt. 

36 

Enligt den nyutkomna rapporten ”Kartläggning av källor till oavsiktligt bildade 

ämnen” (27) får tio procent av befolkningen i sig mer än det rekommenderade dagliga 

intaget av dioxin och PCB. 

36 Livsmedelsverket, e-post.



Långlivade organiska ämnen i mänskliga organ respektive mänsklig föda 

Trots att användningen av flera långlivade organiska ämnen har fasats ut tar det mycket 

lång tid innan halterna i miljön sjunker. Orsaken är att det tar lång tid innan ämnena bryts 

ned. Dessutom kan ämnena transporteras långväga via luft och vatten från en kontinent till 

en annan. I den följande texten ges exempel på hur man har försökt minska utsläppen. 

PCB har använts sedan 1930-talet. Kemikalien förbjöds i Sverige 1978 och från 1995 

får inga produkter användas som innehåller PCB (23). 

Dioxiner har aldrig producerats kommersiellt. Det bildas i spårmängder, dvs. mycket 

små mängder, som en förorening vid tillverkning och förbränning (23). Av en rapport till 

regeringen i mars 2005, ”Kartläggning av källor till oavsiktligt bildade ämnen”, framgår 

att biobränsleeldning i stora anläggningar och småskalig vedeldning kan vara en ny betydande 

källa till utsläpp av dioxin. Andra utsläppskällor är järn- och stålverk, kemiindustri, 

skogsindustri och bränder på soptippar (27). 

Mer än en halv miljon ton flamskyddsmedel produceras per år i världen (23). 

Uppmärksamheten runt dessa medel kan ha lett till att användningen har minskat med 

lägre exponering för vissa samhällsgrupper som följd (10). Från mitten av år 2004 har 

användning av vissa PBDE (polybromerade difenyletrar, en grupp av ämnen som har 

använts i bromerade flamskyddsmedel) förbjudits på EU-nivå (28). Från 2006 förbjuds 

vissa flamskyddsmedel i elektroniska produkter (13). 

Ett projekt inom byggindustrin har undersökt användningen av bromerade flamskyddsmedel 

(t ex PBDE) år 2002 med stöd från BRANDFORSK (29). Man konstaterade att det 

är svårt att garantera att inga bromerade flamskyddsmedel används i byggindustrin, bl.a. 

för att produktinformationen i många fall är bristfällig. Sverige hade då kommit långt i 

utfasningen av PBDE, medan övriga EU och Europa befann sig mindre långt fram. Med 

öppnare gränser finns risk att fler produkter inte motsvarar kraven.


– långlivade organiska ämnen 

Miljöpolitik 



Beträffande hälsa och miljö generellt se 2.4. När det gäller hälsa och långlivade organiska 

ämnen har ett grundläggande problem varit bristen på kunskap om de kemiska ämnen som 

redan finns på marknaden. Det har också saknats ett genomtänkt system för att begränsa 

riskerna med farliga kemikalier i varor. 

Det nya förslaget till lagstiftning på EU-nivå, ”Registrering, utvärdering och begränsning 

av kemikalier” (REACH) för i princip över ansvaret från myndigheterna till tillverkare 

och importörer att ta fram kunskap om kemiska ämnen och visa att användningen inte 

medför några oacceptabla risker. Samtliga nya och existerande ämnen, som tillverkas i 

större volymer, kommer att testas och registreras om förslaget införs. Ett godkännandeförfarande 

kommer att göras av särskilt farliga ämnen. Registrering begränsas till de fall då produkten 

tillverkas eller importeras i kvantiteter över ett ton. Förslaget till registreringskrav för 

ämnen i mängder på 1–10 ton, bl.a. kraven på testning, är otillfredsställande (30). 

Miljökvalitetsmålet giftfri miljö innehåller sex delmål. Syftet är bl.a. ökad kunskap om 

alla avsiktligt framställda eller utvunna kemiska ämnen som hanteras på marknaden samt 

att varor ska vara försedda med information om de farliga ämnen som ingår. Vidare ska 

nyproducerade varor så långt möjligt vara fria från särskilt farliga ämnen, bl.a. cancerframkallande 

ämnen och långlivade organiska ämnen. Dessa ämnen ska fasas ut. 

När det gäller politikens inriktning generellt för miljö se 3.2. En högt prioriterad miljöfråga 

när det gäller långlivade organiska ämnen är att öka kunskapen om gifterna i vår 

miljö. I Sverige finns ca 12 000 ämnen i kemiska produkter och inom EU finns 30 000– 

50 000 ämnen. Kunskapsbristen om dessa kemikalier är mycket stor, både om deras egenskaper 

och vilka risker de medför (13). 

För andra konsumentvaror än kemiska produkter, livsmedel, läkemedel och kosmetika, 

saknas regler om hälso- och miljöinformation, miljövarudeklaration eller annan dokumentation. 

Det innebär att vi som konsumenter inte har någon möjlighet att ta reda på innehållet 

av exempelvis flamskyddsmedel i textilier, bakteriedödande kemikalier i kläder och 

disktrasor eller kemiska mjukgörare i plastbarnleksaker. Det innebär att det inte heller går 

att skapa sig en bild av volymer och flöden av kemikalier i varor i dagens samhälle. Den 

relativt okontrollerade användningen och spridningen av kemikalier utgör ett ökande hot 

för vår miljö och oss själva, speciellt för mer känsliga grupper som t.ex. barn (13). 

Regeringen, Naturvårdsverket, Socialstyrelsen (se under politikområde folkhälsa), 

Boverket och Kemikalieinspektionen är nationella aktörer inom området miljöpolitik och 

sunda produkter. Här redovisas insatser från Naturvårdsverket och Boverket. Förslag till 

insatser redovisas även från regeringen och Kemikalieinspektionen.




Dagens produktions- och konsumtionsmönster ger upphov till en stor del av den negativa 

påverkan på den globala miljön. Produkter rör sig i hög grad över nationsgränser och styrmedlen 

måste därför anpassas till ett internationellt perspektiv. Naturvårdsverket är pådrivande 

i arbetet med att utveckla och genomföra den integrerade produktpolitiken (IPP) 

och deltar i ett europeiskt nätverk för att driva på utvecklingen. Syftet med IPP är att minimera 

produkters påverkan på hälsa och miljö under hela dess livscykel, ”från vaggan till 

graven” (31). 

Processen att ta fram ett handlingsprogram för hållbar produktion och konsumtion 

inom FN behöver stöd av andra insatser. Naturvårdsverket medverkar, under UNEP:s 

(FN:s miljöprogram) ledning, bl.a. i arbetet med att utforma en internationell handbok för 

miljöanpassad produktutveckling (32). Naturvårdsverket har genomfört en internationell 

konferens om miljövarudeklarationer tillsammans med FN:s miljöprogram (UNEP) och 

Nordiska Ministerrådet. Tillsammans med Kommerskollegium har verket även analyserat 

underlag till förhandlingar om miljöregler inom WTO (32). 

Flera forskningsprojekt finns inom området. Ett handlar om att utveckla metoder för att 

testa kemikaliers effekter på fortplantningen. Ett annat rör förutsättningar för livscykelhänsyn 

i integrerad produktpolitik och ett tredje projekt handlar om hur det lokala miljöarbetet 

och styrmedlen ska ge långvariga effekter på hushållens beteende (33). 

Naturvårdsverket har genomfört utbildning för miljöanpassad offentlig upphandling. 

Verket har även föreslagit förstärkning i lagstiftning och vid tillsyn av miljöanpassad upphandling 

(33) och medverkat i dialogprojektet ”Bygga, bo och förvalta för framtiden”. 

Dialogen förs mellan regeringen och företag, kommuner och myndigheter som verkar 

inom eller har beröring med bygg- och fastighetssektorn. Målet är att skapa en hållbar 

bygg- och fastighetssektor där hälsosam innemiljö, effektiv energianvändning och effektiv 

resursanvändning är särskilt prioriterade. Dessutom har Naturvårdsverket fört dialoger 

med bl.a. gummi- och textilindustrin samt den kemiska industrin. Syftet har här varit att 

beskriva hur utvecklingen mot giftfria och resurssnåla kretslopp fortgår (32). 

I arbetet med att avgifta kretslopp har Naturvårdsverket under år 2003 medverkat till att 

genomföra ett direktiv som berör avfall från elektriska och elektroniska produkter. De har 

bl.a. följt upp det svenska systemet med producentansvar för elavfall. De har också reviderat 

delar av vägledningsmaterialet som ett sätt att stödja tillsynsmyndigheterna med 

avgiftning och säkert omhändertagande (32). 

Arbetet med att efterbehandla förorenade områden har nu pågått i 15 år. Uppdraget 

innebär bl.a. att tillsammans med länsstyrelserna verka för att fler områden inventeras och 

saneras. Naturvårdsverket har satsat på screening av kemikalier inom miljöövervakningen, 

som en grovgallring för att ta reda på var i miljön nya miljögifter finns (33). 

Ett nytt Kemikalieutsläppsregister innehåller uppgifter om större anläggningars 

utsläpp av kemiska substanser. Det är en del i att tillgodose allmänhetens rätt att få miljöinformation, 

som också är ett internationellt åtagande genom bl.a. Århuskonventionen 

(33). En informationskampanj har genomförts mot återförsäljare och konsumenter om


mer miljövänliga elektronikvaror (32). Naturvårdsverket har tagit fram en skrift om miljöpåverkan 

vid livsmedelskonsumtion, ”Fakta om maten och miljö” (32). 

Naturvårdsverket har även en viktig roll i att stödja och vägleda kommuner och länsstyrelser 

i deras arbete med att se till att lagarna efterlevs (32). 


Många åtgärder har under årens lopp vidtagits för att begränsa utsläpp av hälso- och miljöskadliga 

ämnen. De har riktats mot enskilda punktkällor men också mot diffusa källor och 

användning av specifika kemikalier. Åtgärderna har sannolikt haft en positiv effekt även 

för människans vidkommande. I flera fall har åtgärderna lett till att människors exponering 

minskat påtagligt. Detta gäller sannolikt påverkan från flera organiska miljöföroreningar. 

Däremot är det svårare att säga hur effektiva de olika åtgärderna varit för att begränsa människans 

exponering för dessa miljöföroreningar. Att åtgärder som riktas mot en specifik 

företeelse ofta kan ge upphov till förbättringar inom andra områden är ett ofta förekommande 

fenomen inom miljövårdsarbetet. Dessa ”indirekta effekter” är dock ofta mycket 

svåra att kvantifiera då vägarna från åtgärden till påverkan på exponering och slutligen 

effekter är både långa och komplexa. Dessutom inträffar ofta dessa effekter med betydande 

tidsförskjutning. 37 

Låga koncentrationer av miljögifter i livsmedel är exempel på basala förutsättningar 

för hälsa och välfärd där en hög ambitionsnivå i det svenska miljö- och hälsoskyddet har 

bidragit påtagligt till bättre folkhälsa. Om denna ambitionsnivå sänks finns en stor risk för 

en kraftig tillbakagång när det gäller människors exponering för hälsofarliga faktorer i 

miljön med en sämre folkhälsa som följd. Landvinningar inom miljö- och hälsoskyddet 

bör därför upprätthållas. Nya potentiella risker för hälsan upptäcks ständigt och sådana 

signaler bör skyndsamt analyseras för att kunna ta ställning till behovet av åtgärder eller 

ytterligare undersökningar. 38 


Naturvårdsverket framför att det screeningprogram som finns inom miljöövervakningen 

behöver fortsätta och utvecklas. Detta ger signaler om belastningen på miljön av miljöoch 

hälsofarliga kemikalier och är därmed en hjälp i arbetet. Många insatser som behövs 

inom området miljögifter gäller för övrigt arbete inom EU och internationella konventioner 

eftersom problemen ofta är gränsöverskridande. 39 Naturvårdsverket konstaterar också i 

rapporten ”Kartläggning av källor till oavsiktligt bildade ämnen” (27) att det görs alldeles 

för få mätningar i industrin av utsläpp av dioxiner. Mer åtgärder för att få ner utsläppen vid 

biobränsleeldning behövs, både vad gäller den storskaliga eldningen och utbyte av gamla 

vedpannor i hushållen. 

37, 38, 39 Naturvårdsverket, Redovisning av insatser som Naturvårdsverket vidtagit inom sitt 

ansvarsområde som bidrar till att nå folkhälsomålet, 2004-08-26, Dnr 804-4653-04-Me.


Regeringen 


När det gäller förslaget till ny kemikalielagstiftning, REACH, verkar regeringen för att tillståndsprövningarna 

även ska omfatta hormonstörande och kraftigt allergiframkallande 

ämnen. Regeringen verkar för att försiktighetsprincipen och produktvalsprincipen kommer 

till uttryck i EU:s kemikalieregler samt att verksamhetsutövarens ansvar tydliggörs i 

REACH. Regeringen visar genom en utredning hur ett informationssystem för kemiska 

ämnen i varor bäst kan utformas på EU-nivå (11). 

Kemikalieinspektionen 


Kemikalieinspektionen föreslår bl.a. att när varor innehåller ämnen, som har särskilt farliga 

egenskaper för hälsa och miljö, ska information alltid lämnas till användaren. Sverige 

bör driva att system för överföring av information införs i EU och även verka internationellt 

för frågan. Ett underlag till nationellt förbud mot återstående användning av det bromerade 

flamskyddsmedlet dekaBDE föreslås av Kemikalieinspektionen. 40 

Boverket 


Boverket deltar bl.a. i det projekt som Byggsektorns kretsloppsråd bedriver för att minska 

kemikalier i byggprodukter och i det projekt som Kemikalieinspektionen leder i syfte att 

öka kunskap och information om kemikalier i bl.a. byggprodukter. Boverket deltar också i 

Europakommissionens arbete med att standardisera och ta fram mätmetoder för kemikalier 

i byggmaterial. Syftet är att minska riskerna med farliga kemikalier i byggprodukter. 41 


Boverket menar att det arbete som pågår bör fortsätta. Det kommer att skärpa inriktningen 

och sätta ramar för byggproduktmarknaden så att vi i framtiden undviker produkter som är 

skadliga för hälsa och miljö. 


Det behövs bättre kunskap om vilka kemikalier som är hälso- och miljöfarliga och i vilka 

kombinationer och nivåer. 

40 

Utkast till deFacto 2005. 

41 

Boverket, Folkhälsa i planering, byggande och boende – Boverkets roll i folkhälsoarbetet, 

Redovisning av regeringsuppdrag, augusti 2004, Dnr 219-3763/2003.



Frågor kring internationellt sammanhang tas upp under 2.4. 

Utöver vad som nämns under 2.4 kan också nämnas följande mål, som avser smittskydd 

och hälsoskydd: ”Den miljörelaterade ohälsan hos befolkningen skall minska och 

en hög hälsoskyddsnivå skall upprätthållas”. 

Socialstyrelsen är den viktigaste aktören inom politikområdet. Verksamhetsområdena 

är samordnat folkhälsoarbete samt smittskydd och hälsoskydd. 


Insatser som påverkar bestämningsfaktorn 

Socialstyrelsens roll framgår även av 2.4. 

Medlemsländerna inom WHO har förbundit sig att ta fram nationella handlingsplaner 

för barns miljö och hälsa. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att skriva fram ett förslag till en 

sådan handlingsplan. Delrapport ska avges 2006 och en slutrapport 2007. 42 

En rapport gällande utvärdering av kommunernas operativa tillsyn gavs ut i juni 2004. 

Utvärderingen av kommunernas tillsyn fortsätter även under 2005. Socialstyrelsens skriftliga 

tillsynsvägledning utvärderades också. 43 

Andra insatser som påverkar bestämningsfaktorn är miljömålsarbetet. Projekt om 

miljörelaterade indikatorer för hälsofrågor i miljömålsarbetet, nationella, regionala och 

lokala indikatorer pågår. En rapport om kemiska emissioner från byggnadsmaterial håller 

på att tas fram. Socialstyrelsen anordnar dessutom en bekämpningsmedelskurs och deltar i 

ett antal olika arbetsgrupper nationellt och internationellt. 44 


Verksamheten följs regelbundet upp genom kontakter med representanter för berörda 

ansvariga samt genom intervjuer med primära målgrupper. Miljöhälsorapporten visar hur 

läget är inom miljön med riskbedömningar för hälsan. Den fördjupade utvärderingen av 

miljömålsarbetet visar på vilka åtgärder, som behövs för framtiden. 45 Socialstyrelsen 

utvärderar också regelbundet kommunernas operativa tillsyn. 

På kommunal nivå finns utvärdering av kommunernas operativa tillsyn och utvärdering 

av hälsoskyddets skriftliga tillsynsvägledning. 46 




Miljömålet för konsumentpolitiken är: ”Sådana konsumtions- och produktionsmönster 

skall utvecklas, som minskar påfrestningar på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar 

42, 43, 44, 45, 46 Socialstyrelsen. Socialstyrelsens folkhälsoarbete. 2004-12-22. Dnr 00-5387/2004.


utveckling” (21). Konsumtions- och produktionsmönster som minskar påfrestningarna på 

miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling utvecklas. Det ska vara prisvärt och 

enkelt att agera på ett för miljön positivt sätt. Det ska finnas många konkreta exempel på 

positiva miljöeffekter av ett ändrat beteende. Miljömärkningen ska ha en stor spridning. 47 

Konsumentverket är en viktig aktör på nationell nivå. En annan nationell aktör är SISmiljömärkning, 

som drivs på uppdrag av Justitiedepartementet. 



Konsumentverket är engagerat i det nationella och nordiska arbetet med miljöorienterad 

produktpolitik (IPP, Integrerad produktpolicy) liksom miljömärkningen Svanen på nationell 

och nordisk nivå. Provningsverksamhet bedrivs av Konsumentverkets eget testlab. 

Verkets tidning Råd & Rön publicerar provningsresultat från olika källor. 48 


Miljöinformation till konsumenterna möjliggör val utifrån miljöaspekter och sätter press 

på producenterna som inte vill bli uppmärksammade för dålig miljöhänsyn. Att miljöaspekter 

i ökad utsträckning tas in i standardisering är något som Konsumentverket driver 

i olika sammanhang, bl.a. inom standardiseringen av säkra produkter. 49 


Ökad användning av miljöaspekter i standardisering av produkter samt provningsverksamhet 

är två områden där mer kan göras för att stimulera till en ökad miljöanpassning av 

produkter. 

47 Regleringsbrev för Konsumentverket 2005. 

48, 49 Konsumentverket, Redovisning av Konsumentverkets folkhälsoarbete, 2004-08-30, 

Dnr 2004/307.

3.5 Insatser på regional och lokal nivå 


Se 2.5. 



För länsstyrelsernas miljömålsarbete generellt hänvisas till 2.5. Länsstyrelsen i Jönköpings 

län har granskat de regionala miljömålen för en Giftfri miljö i hela landet (34). 

Följande formuleringar är exempel på befintliga regionala miljömål: ”Senast år 2005 ska 

restprodukter som används i samhällsbyggandet miljövarudeklareras. Företag bedriver 

egenkontroll med avseende på märkning. Felaktig eller avsaknad av märkning påpekas till 

leverantör. Södermanlands län är ett exempel på ett län som kommit långt när det gäller 

miljöarbetet. I Södermanlands län finns en god kunskap hos myndigheter, företag, berörda 

organisationer och företag om vilka kemiska ämnen, kemiska produkter och övriga varor 

som hanteras i länet samt vilken direkt och indirekt negativ hälso- och miljöpåverkan de 

kan ge eller har gett upphov till.” Eftersom Giftfri miljö är ett svårt mål att arbeta med är, 

enligt rapporten, varje steg i rätt riktning viktigt oavsett hur långt mot målet det bär! 


För internt miljöarbete och stöd till kommuner och länsstyrelser hänvisas till 2.5. 

Insatser för att påverka bestämningsfaktorerna 

Landstingen lämnar kostråd till blivande småbarnsföräldrar och nyblivna föräldrar. 

Kommuner 


För verksamhetsområden hänvisas till 2.5. 


Insatser för att påverka bestämningsfaktorerna 

Viktiga insatser på lokal nivå är tillsynsinsatser inom miljö- och hälsoskydd samt miljöarbete 

inom ramen för Agenda 21 och hållbar utveckling. 

Enligt Konsumentverkets rapport 50 är kommunal konsumentverksamhet frivillig och 

varje kommun avgör själv hur dess konsumentvägledning ska arbeta. För närvarande har 

252 av landets totalt 290 kommuner konsumentvägledning. Vägledarna samverkar med 

organisationer för framför allt konsumenter men även för näringsidkare. 

50 Konsumentverket, Redovisning av Konsumentverkets folkhälsoarbete, 2004-08-30, 

Dnr 2004/307.


När det gäller spridningen av långlivade organiska ämnen är konsumenternas beteende 

viktigt. Val av miljöanpassade/ekologiska produkter minskar spridningen i miljön och 

negativ påverkan på hälsan. 

I vissa kommuner beskrivs också att folkhälso- och miljömålen påverkar planeringsarbetet, 

som vid revidering av översiktsplaner. Kommunerna har arbetat aktivt för avfallshanteringen 

inom ramen för Agenda 21. 


Det svenska miljöarbetet är framgångsrikt, men det är fortfarande svårt att nå miljömålet 

giftfri miljö enligt Naturvårdsverkets årsredovisning 2004 (33). Länsstyrelserna har konstaterat 

att medvetenheten har ökat i kommunerna. Sannolikt har miljömålen gjort det 

enklare att ha med miljöfrågorna i planeringen. Merparten av länsstyrelserna anser att näringslivet 

än så länge inte påverkats i någon större utsträckning av miljökvalitetsmålen, 

men många företag driver ändå ett aktivt miljöarbete (33). 


Utvärdering har visat att de nationella miljömålen behöver brytas ner till lokala miljömål 

för att kommunerna ska kunna arbeta med dem (32).

4. UV-strålning 


4.1 Samband mellan UV-strålning och hälsa 

Bestämningsfaktorn representerar delområdet sunda produkter. Många produkter innehåller 

ämnen som tunnar ut ozonskiktet, vilket ger ökad ultraviolett (UV) strålning som i 

sin tur ökar risken för bl.a. hudcancer och grå starr (23). UV-strålning ingår i den strålning 

som kommer från solen och förekommer därför naturligt i vår omgivning. En artificiell 

källa till UV-strålning är solarier. Den allvarligaste hälsoeffekten av exponering för UVstrålning 

är risken att utveckla hudcancer. Det internationella cancerinstitutet (IARC) har 

klassat solstrålning som cancerframkallande och exponering i solarier som troligen cancerframkallande. 

Skivepitelcancer av solariebruk är epidemiologiskt belagt. 51 

UV-strålning kan ge upphov till tre hudcancerformer, nämligen malignt melanom, skivepitelcancer 

och basalcellscancer. Malignt melanom är den allvarligaste formen av hudcancer 

(ca 1 600–1 900 fall årligen) med en dödlighet på ca 20 procent. 52 Tidig upptäckt 

och åtgärd medför god prognos med närmare 100 procents överlevnad, medan sen upptäckt 

ger dålig prognos (23). Malignt melanom förknippas med brännskador orsakade av 

sol eller solarium, framför allt i barn- och ungdomsåren, och tillfälliga exponeringar, 

exempelvis i samband med semestrar. Cancerformen drabbar inomhusarbetare i större 

utsträckning än utomhusarbetare. Skivepitelcancer, som sällan är dödlig om den behandlas 

i tid, har ett utpräglat samband med sammanlagd exponering för UV-strålning och är 

vanligare bland utomhusarbetare (ca 3 000 fall årligen). Basalcellscancer är en tämligen ofarlig 

hudcancerform, men den är desto vanligare och kan därför innebära en väsentlig kostnad 

för samhället. 53 

Ögat är tillsammans med huden särskilt utsatt för UV-strålning. Ur ett hälsoperspektiv 

är de ögonsjukdomar som drabbar linsen viktigast. Ökad solexponering kan öka risken för 

ytliga former av starr upp till tre gånger. De ekonomiska och sociala konsekvenserna av en 

ökning av antalet starrfall är betydande. Det finns också omfattande stöd för att UV-strålning 

leder till att huden åldras (photoageing), den får ett läderaktigt och skrynkligt utseende 

och förlorar i elasticitet (35). 

51, 52, 53 

Statens strålskyddsinstitut, SSI:s roll i folkhälsoarbetet – redovisning av regeringsuppdrag 



4.2 Utveckling av bestämningsfaktorn i olika grupper 

Index 

5 

4 

3 

2 

1 

1970 1980 1990 2000 

Samtliga tumörer Hudtumör, ej malignt melanom Malignt melanom 

Figur 4. Index för ökning av cancerfall 1970-2003. Siffrorna är ålderstandardiserade enligt befolkningen år 2000. 

Källa: Folkhälsan i siffror, EpC, Socialstyrelsen. 

Antal hudcancerfall är indikator för bestämningsfaktorn UV-strålning. Sedan mitten av 

1900-talet har hudcancerfallen ökat dramatiskt, från ca 200 fall av malignt melanom per år 

i slutet av 1950-talet till knappt 2 000 fall år 2002. Idag dör runt 400 personer av maligna 

hudtumörer varje år. Visserligen har frekvensen för cancer ökat generellt sett, men frekvensen 

för hudcancer har ökat med en högre takt. Jämfört med 1970 har cancerfrekvensen 

(incidens av alla typer av cancer per person) ökat med ca 50 procent, men just malignt 

melanom är ca 3,5 gånger vanligare och skivepitelcancer mer än fyra gånger vanligare 

idag än 1970, se figur ovan. Basalcellscancer har inte rapporterats till Socialstyrelsens cancerregister 

förrän 2002, men antalet årliga fall uppskattas till ca 25 000. 54 Särskilt känsliga 

för malignt melanom är personer med ljus, solkänslig hy och/eller många födelsemärken, 

de som upprepade gånger bränt sig av solen i barn- och ungdomsåren och de som har två 

eller flera släktingar med hudmelanom (36). 

54 

Statens strålskyddsinstitut, SSI:s roll i folkhälsoarbetet – redovisning av regeringsuppdrag inom 

folkhälsoområdet, 2004-09-13, SSI dnr 2004/2787-002.



Den viktigaste förklaringen till ökningen i antal cancerfall relaterade till UV-strålningen är 

solningsbeteendet. Solbrun hud har sedan mitten av förra seklet ansetts vara ett hälsotecken 

och något många strävar efter. Under 1960-talet började svenskarna att utsätta sig för 

ännu mer sol genom längre semestrar och billiga charterresor. På 1970-talet introducerades 

lysrörssolarier för helkroppsbestrålning som snabbt blev populära. Två unga kvinnor 

av tre använde solarium regelbundet enligt en vetenskaplig studie 1988–1990 i södra 

Sverige. Solarieanvändare var överrepresenterade bland melanompatienter och risken för 

malignt melanom var större ju yngre patienterna var. Studien upprepades 1995–1997 och 

visade på samma risker för malignt melanom. 55 

En annan förklaring kan vara UV-strålningens intensitet, som beror på ozonskiktets 

uttunning och tidpunkt på dagen då man exponeras. De förändringar i ozonskiktets tjocklek 

över Sverige som hittills observerats kan emellertid inte förklara utvecklingen i 

hudcancerincidens. Klimatförändringar som innebär minskad molnighet kan ha haft viss 

inverkan. Ökad fritid ger större möjligheter till exponering under de mest solintensiva timmarna 

mitt på dagen. 56 

Dödligheten i malignt melanom har minskat något under senare år, troligen beroende 

på ökad vaksamhet på hudförändringar hos allmänheten och inom primärvården, vilket 

lett till att sjukdomen numera upptäcks på ett tidigare stadium. Den ökade medvetenheten 

kan vara ett resultat av kampanjer under 1990-talet (11). 

Det tar 20 år mellan exponering för UV-strålning och eventuell utveckling av cancer. 

Därför är det viktigt att framför allt barn och ungdomar lär sig vistas i solen på ett förnuftigt 

sätt (37). 

55, 56 





– UV-strålning 

Politikområde miljöpolitik 


Beträffande hälsa och miljö generellt se 2.4. När det gäller hälsa och UV-strålning ses en 

liknande hudcancerutveckling i flera andra länder, t.ex. Australien, USA, England och de 

andra nordiska länderna. Världshälsoorganisationen, WHO, har ett program som behandlar 

hudcancer och skydd från UV-strålning, INTERSUN, där det finns rekommendationer 

för nationella insatser. Internationella kommissionen för ickejoniserande strålning 

(ICNIRP) bevakar forskningen om UV-strålning och ger vissa rekommendationer. Den 

europeiska organisationen Euroskin (European Society of Skin Cancer Prevention) har 

som mål att reducera antalet fall av hudcancer och har bl.a. arbetat för att skapa konsensus 

kring uttalanden och ageranden i Europa. 

De nordiska strålskyddsmyndigheterna gick i februari 2005 ut med ett gemensamt uttalande 

där de avråder generellt från att sola i solarier. Riskerna är särskilt stora för personer 

under 18 år eller de som har ljus och känslig hud (38). 

År 2020 ska antalet årliga fall av hudcancer orsakade av solen inte vara fler än år 2000. 

Politikens inriktning för hälsa och miljö generellt, Se 2.4. När det gäller hälsa och UVstrålning 

ska inga akuta skador uppstå och risken ska minska för sena hälsoeffekter hos allmänheten 

till följd av exponering för ickejoniserande strålning. Särskilda insatser ska 

göras för att öka allmänhetens kunskaper och medvetenhet om de risker som UV-strålning 

medför. Detta ska ske i samarbete med andra aktörer på folkhälsoområdet. SSI ska arbeta 

enligt framtagen strategisk handlingsplan. 

Statens strålskyddsinstitut (SSI), Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Arbetsmiljöverket, 

Boverket och Myndigheten för skolutveckling är nationella aktörer inom 

området. 

Statens strålskyddsinstitut 


I viss mån har SSI kunnat bidra till relevanta forskningsprojekt. Sedan 2002 har SSI ett 

vetenskapligt råd för UV-frågor knutet till myndigheten i syfte att ge myndigheten råd om 

det vetenskapliga underlaget beträffande sambandet UV-strålning och biologiska effekter. 

Rådet ger även vägledning i vissa UV-relaterade frågor. 57 

57 




SSI:s arbete med UV-strålning utgår från den strategiska handlingsplanen, som togs 

fram för arbetet med att öka allmänhetens kunskaper och medvetenhet om de risker UVstrålningen 

medför. De åtgärder som föreslås i handlingsplanen syftar på kort sikt till att 

eliminera risken för brännskador och att reducera den totala dosen ultraviolett strålning. På 

lång sikt syftar de till att få till stånd förändrade livsstilsmönster, skönhetsideal och attityder 

till solbrunhet. 58 

Ett antal produkter avger UV-strålning, exempelvis halogenlampor. Om möjligt bör 

UV-strålningen elimineras eller begränsas till SSI:s hygieniska riktvärden (39). I annat fall 

är försiktighetsåtgärder och information till användaren nödvändiga. Solarier och lasrar 

omfattas av särskilda föreskrifter från SSI (40). 

SSI:s arbete har främst rört information, miljöövervakning samt tillsyn och standardisering. 

Kunskapen om kopplingen mellan UV-strålning och hudcancer har funnits länge 

och flera nationella kampanjer har genomförts de senaste 10–15 åren i avsikt att göra människor 

uppmärksamma på riskerna med UV-strålning. Kampanjerna har skett i samarbete 

mellan SSI, Socialstyrelsen, Cancerfonden och olika landsting och innebar bl.a. besök på 

badplatser under mottot ”sola sakta”. 59 

SSI har tagit initiativ till att bilda en samverkansgrupp för UV-strålning. Deltagande 

myndigheter har varit Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut och Arbetsmiljöverket. 


Information till olika nyckelgrupper har varit en betydande del i ett framgångsrikt åtgärdsarbete 

för att minska utsläppen av ozonnedbrytande ämnen. En framgångsfaktor har varit 

att det i grunden har funnits en klar och tydlig nationell informationsstrategi. För målet 

skyddande ozonskikt har flera samarbetsprojekt och frivilliga åtaganden varit viktiga 

åtgärder för att målet ska gå i rätt riktning (11). 

Effekten av de olika kampanjerna är svår att bedöma eftersom det tar tiotals år innan 

förändrade solvanor avspeglas i cancerstatistiken. En ökad medvetenhet om vikten av att 

hålla uppsikt över hudförändringar har emellertid lett till en något förbättrad överlevnad 

p.g.a. tidig diagnostik. 60 


Vad gäller samverkansgrupp för UV-strålning anser SSI att det vore önskvärt att också 

samarbeta med Boverket. Även andra myndigheter och organisationer kan vara lämpliga 

att knyta till denna samverkansgrupp. 61 

SSI kommer även fortsättningsvis att arbeta i linje med handlingsplanen, med viss 

betoning på barn. Många människor känner till de risker som en omfattande exponering 

för solen medför, men skyddar sig ändå inte. Anledningarna till ett sådant beteende kan 

vara många, t.ex. att man underskattar sin egen risk, att man anser att solandet ger en vinst 

58, 59, 60, 61 Statens strålskyddsinstitut, SSI:s roll i folkhälsoarbetet – redovisning av 

regeringsuppdrag inom folkhälsoområdet, 2004-09-13, SSI dnr 2004/2787-002.


som är värd risken eller att man helt enkelt gör likadant som de man umgås med. Andra 

verktyg än informationsspridning måste således utvecklas för att förändra människors 

beteende väsentligt. Vidare kommer SSI att fortsätta med information på Internet. 62 

SSI anger att det behövs fortsatta utbildningsdagar för grundskollärare samt fler mätstationer 

för UV-strålning och utvärdering av solarietillsynen för att bättre kunna stödja 

kommunerna. 63 

SSI saknar idag kunskap om hur man kan påverka den drivkraft som förmår människor 

att exponera sig för UV-strålning trots riskerna. En avgörande fråga i arbetet med att minska 

antal hudcancerfall är om, och i så fall hur, attityder och beteenden kan påverkas av en 

myndighet. Frågan är gemensam för flera målområden och SSI skulle därför välkomna ett 

närmare samarbete med FHI och andra myndigheter som berörs av samma frågeställning. 

Det är även relevant att ytterligare undersöka exponeringsförhållanden och samband 

mellan exponering och cancerutveckling för att kunna genomföra insatser riktade till relevanta 

målgrupper. Idag stödjer SSI denna typ av forskning i ytterst begränsad omfattning. 

År 2004 kunde sammanlagt ca 1,5 miljoner kronor avsättas för externa forskningsprojekt 

inom de båda områdena UV-strålning och elektromagnetiska fält. SSI ser ett behov av att 

denna typ av forskningsprojekt stöds i större omfattning än idag. 64 

Vidare bör poängteras att ohälsa p.g.a. UV-strålning kräver insatser på flera håll i samhället. 

Det krävs strukturella åtgärder såsom planering av lekplatser, parker och andra 

utomhusmiljöer så att balans uppnås mellan sol och skugga. Likaledes krävs målgruppsanpassade 

informationsinsatser, t.ex. via den preventiva sjukvården, massmedier, 

arbetsplatser, barnomsorg och skola. SSI kan i begränsad omfattning stimulera och följa 

forskning, tillhandahålla information och genomföra kampanjer, men för att åstadkomma 

bestående förändringar krävs åtgärder på bred front. 65 

62, 63, 64, 65 Statens strålskyddsinstitut, SSI:s roll i folkhälsoarbetet – redovisning av 

regeringsuppdrag inom folkhälsoområdet, 2004-09-13, SSI dnr 2004/2787-002.



På regional nivå finns länsstyrelserna med tillståndsprövning och tillsynsverksamhet som 

syftar till att ozonuttunnande ämnen inte ska läcka ut i miljön. Vidare finns landstingen 

med verksamhetsområdena hälso- och sjukvård och folkhälsa. På lokal nivå har kommunen 

tillsyn över produkter. Kommunen är viktig aktör för solarietillsyn och planering vid 

ny- och ombyggnad. Skolor och förskolor är viktiga för att informera om riskerna med 

UV-strålning. 



Landstingen kan inom verksamhetsområdena hälso- och sjukvård och folkhälsa påverka 

utvecklingen genom förebyggande insatser och tidig diagnostik av hudcancer. 


Inom ramen för hälsofrämjande verksamhet görs insatser för en tidig diagnostik. 


Genom tidig diagnostik kan dödlighet i hudcancer ha minskat. 



Landstingen kan göra informationsinsatser om riskerna med solning och solarieanvändning 

samt även fortsättningsvis informera om malignt melanom och vikten av att tidiga 

åtgärder sätts in för god prognos. Se även förslag från WHO under ”Kommuner” med 

rubriken ”Utvecklingsbehov och förslag”. 

Kommuner 


Miljö- och hälsoskydd har tillsyn över produkter, som ger utsläpp av ämnen som tunnar ut 

ozonlagret. Strålskyddstillsynen av offentliga solarier är inte allmänt övertagen av kommunerna.



Ungefär hälften av landets kommuner har tagit över strålskyddstillsynen av offentliga 

solarier. 66 


Som nämnts under rubriken ”Utveckling av bestämningsfaktorn” upptäcks numera sjukdomen 

på ett tidigare stadium. Det kan vara en effekt av kampanjer under 1990-talet. 67 


Turistnäringen och kommunerna bör aktivt verka för att alternativ till solbad skapas på 

semesterorter och badplatser, gärna i anslutning till speciellt iordninggjorda skuggiga 

miljöer. Målgruppen är semesterfirare. 68 

Ansvar för strukturella åtgärder, t.ex. planering av utomhusmiljöer så att de ger möjlighet 

till skugga, liksom arbetsmiljö, anser SSI ligger i första hand hos andra instanser. 

Det är därför viktigt att fler myndigheter och organisationer medverkar aktivt för att 

genomföra den strategiska handlingsplanen 69 . Kommunerna, nämnden för bygg och planering 

samt miljö- och hälsoskydd, kan också påverka utformningen av allmänna platser, 

som skolgårdar m.m., så att solskydd finns på utsatta lägen om det finns en hälsorisk. 70 

Ungefär hälften av landets kommuner har tagit över strålskyddstillsynen av offentliga 

solarier. 

SSI verkar för att samtliga kommuner ska ta över detta arbete, så att myndigheten kan 

arbeta mer med övergripande frågor och stöd till kommunerna. 71 

WHO föreslår att lokala myndigheter och hälsoinstanser genomför lokala utbildningsprogram 

för UV-hälsa genom att distribuera broschyrer och annat informationsmaterial 

i skolor, offentliga byggnader, banker, shoppingscentra, vårdcentraler och andra 

liknande lokaler, och genom att ordna UV-hälsoutbildningsmässor där vårdpersonal deltar 

i presentationer och begränsade screeningprogram. 

66, 67, 68 


inom folkhälsoområdet, 2004-09-13, SSI dnr 2004/2787-002. 

69 

Livsmedelsverket, e-post. 

70 

Socialstyrelsen, e-post. 

71 



5. Buller 

5.1 Sambandet mellan buller och hälsa 


Bestämningsfaktorn representerar delområdet sund inomhus- och närmiljö. Samhällsbuller, 

som omfattar i princip allt buller utom internt buller på industriella arbetsplatser, är 

ett utbrett miljöproblem och den störning som berör flest människor i Sverige. Hälsoeffekterna 

beror på ljudets karaktär, styrka, frekvenser och variationer men också på sammanhanget, 

tidpunkten och platsen (23). 

Störande buller 

Buller som inte direkt skadar hörseln kan påverka hälsan och välbefinnandet på andra sätt. 

Det kan maskera önskvärda ljud och t.ex. försvåra samtal. Det kan störa koncentrationsförmågan 

och sömnen eller irritera på andra sätt, beroende på när, var och hur det uppträder 

(41). 

Trafikbuller stör på olika sätt. De vanligaste effekterna är att det stör samtal, sömn samt 

har effekter på vila och avkoppling. Bullret ger upphov till psykologiska och fysiologiska 

stressrelaterade symptom och påverkar därigenom det allmänna välbefinnandet. Senare 

års forskningsresultat tyder även på att risken för hjärt-kärlsjukdom kan öka vid höga 

bullernivåer orsakade av flyg- och vägtrafik. Vid förskolor och skolor inkräktar det på läsförståelsen 

och möjligheten att uppfatta tal. Troligen kan buller, särskilt då barngrupperna 

är stora och lokalerna inte är optimalt utformade, även ge upphov till koncentrationssvårigheter, 

trötthet och stressreaktioner. Att barnens sömn störs under sömntimmen i förskolor 

är också en kritisk effekt. Likaså att sömn och återhämtning störs på vårdhem och 

sjukhus (42). 

Höga bullernivåer – hörselskador 

När örat utsätts för höga ljud kan en tillfällig eller bestående skada uppkomma. Den bestående 

hörselskadan utvecklar sig successivt under flera års exponering för starka bullernivåer 

i t.ex. industrin. Också kortvariga, starka ljud, t.ex. skott eller vissa typer av leksaker 

kan ge en hörselskada som utvecklas omedelbart (43). 

Hörselnedsättningen åtföljs mycket ofta av tinnitus (öronsus). Många bullerskadade 

lider mer av tinnitus än av själva hörselnedsättningen. Tillfällig tinnitus är vanlig efter t.ex. 

diskotekbesök. Vid exponering för höga ljudnivåer från t.ex. musik kan man också få 

bestående tinnitus men även förvrängningar av hur ljud uppfattas och ökad ljudkänslighet, 

(hyperacusis) (43). 

Barn är en särskild riskgrupp. De har kortare och smalare hörselgång än vuxna. Detta 

kan innebära att den maximala förstärkningen sker högre upp i diskantområdet där ljud


lättare orsakar skada. För att uppnå fullgott skydd även för mindre barn bör ljudnivåerna 

hållas extra låga (43). I de nya föreslagna riktlinjerna för höga ljud har dessa anpassats för 

att skydda barnen mer (44). 

5.2 Utveckling av buller 

Ljud från vägtrafiken och från grannar är de bullerkällor som besvärar flest vuxna människor 

i Sverige. Indikatorn är dock avgränsad till trafikbuller, som den största enskilda 

bestämningsfaktorn, och anges som ”Antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar 

som överstiger de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller 

i bostäder” (23). 

Trafikbuller 

Det finns flera olika undersökningar där man gjort uppskattningar om hur människor 

exponeras för trafikbuller. En av dem har gjorts inom miljöövervakningen där man inom 

en tidsserie år 1992, 1995 och 2000 har uppskattat antalet boende i Sverige som utsätts för 

en utomhusnivå över 55 dB(A) dygnekvivalentnivå vägtrafikbuller. Slutsatsen är att det 

under den tidsperioden inte går att se någon märkbar förändring av antalet boende som 

utsätts för denna bullernivå. Antalet bullerexponerade uppskattades år 2000 till 1,46 miljoner 

(45). 

En annan uppskattning av bullerexponering har gjorts av SIKA (Statens Institut för 

KommunikationsAnalys). SIKA anger att transportsektorn svarar för en stor del av bullerstörningarna 

i Sverige. Trots olika åtgärder utsätts fortfarande omkring två miljoner människor 

för trafikbuller överstigande 55 dBA ekvivalentnivå utomhus. Av trafikbullerstörningarna 

kommer ca 80 procent från vägtrafiken. Detta innebär att omkring 1,5 miljoner 

personer är utsatta för vägtrafikbuller över riktvärdet för ekvivalentnivå utomhus vid permanentbostäder, 

vårdinrättningar och undervisningslokaler (46). 

För arbets- och rekreationsmiljöerna saknas uppgifter om hur många som är utsatta 

över riktvärdena för miljökvalitet. Inte heller finns det någon kartläggning av störningssituationen 

vid så kallade tysta områden (46). 

Miljöhälsorapporten 2005 visar att uppskattningsvis 162 000 barn i åldrarna 0–14 år 

har sitt sovrumsfönster vänt mot trafikerad gata, järnväg eller industri. Av tolvåringarna 

uppger 19 000 att ljudstörningarna gör att de har svårt att somna, och för drygt 3 000 av 

dessa barn sker detta flera gånger i veckan (5).

8 månader 

4 år 

12 år 

Alla barn 


5 10 15 20 25 30 Procent 

Något bostadsfönster mot trafikerad gata 

Något bostadsfönster mot trafiskerad gata, järnväg eller industri 

Barnens sovrumsfönster mot trafikerad gata 

Barnens sovrumsfönster mot trafikerad gata, järnväg eller industri 

Figur 5. Belägenheten av barns bostäder och egna sovrum gentemot olika bullerkällor (%). Källa: Socialstyrelsen, 

Institutet för miljömedicin, Stockholms Läns Landsting (5). 

Majoriteten av befolkningen tillhör någon av de grupper som är särskilt känsliga för 

bullerstörningar som påverkar möjligheten att uppfatta tal. Mest känsliga är äldre, personer 

med försämrad hörsel samt skolbarn och invandrare som håller på att lära sig svenska 

(47). 


I Miljöhälsorapport 2001 redovisas att en stor andel av den vuxna befolkningen i Sverige 

rapporterar att de har nedsatt hörsel. Det gäller upp till hälften av alla män över 60 år men 

också mer än var tionde man i åldersklassen 19–29 år (figur 6). Till viss del är hörselnedsättning 

i vuxen ålder orsakad av bullerexponering i barna- och ungdomsåren (5).


4 år 

12 år 

19–29 år 

30–39 år 

40–49 år 

50–59 år 

60–69 år 

70–81 år 

Figur 6. Rapporterad nedsatt hörsel i olika åldersklasser (%) Källa: Socialstyrelsen, Institutet för miljömedicin, 

Stockholms Läns Landsting (5). 

Tidigare ansåg man att tinnitus oftast debuterar från 30-årsåldern och uppåt med endast ca 

tre procent före 20 år. Nya data visar att förekomsten bland barn och ungdomar kan vara 

betydligt högre, i varje fall beträffande ”övergående tinnitus” (5). Särskilt oroande är att 

barn och ungdomar utsätts för hörselskadande buller i en utsträckning som inte verkar ha 

skett tidigare. Rapporten lyfter fram bullerstörningar som det mest utbredda miljöproblemet 

för barn. Barnen anger själva att de blir mest störda av ljud från andra barn och hög 

musik med bl.a. nedsatt hörsel och öronsus som följd (5). 

Tabell 2: Rapporterade besvär av tinnitus m.m. hos barn 4 och 12 år gamla (%). 

Rapporterade besvär 4 år flickor 4 år pojkar 12 år flickor 12 år pojkar 

Ringer, piper, tjuter eller susar 

i öronen efter stark musik



Trafikbuller 

Den viktigaste förklaringen till att bullersituationen inte förbättras, trots nuvarande planerade 

insatser, är fortsatt urbanisering, ökad trafik och användning av alltmer bullrande 

däck. 72 

En annan förklaring kan vara att de åtgärder som genomförts ungefär har kompenserat 

det faktum att befolkningen de senaste tio åren har ökat mer i tätorterna där större andel 

normalt är utsatta för buller (45) 

Kommunerna strävar efter att kompletteringsbebygga i närheten av vägstråk och järnvägar, 

flygplatser etc. vilket skapar bullerproblem (48). 

För att ta hänsyn till landskaps- och stadsbilden, till kulturhistoriska värden i gamla 

byggnader eller med estetiska synpunkter måste åtgärder för att minska buller t.ex. 

tilläggsfönster, bullerplank eller vallar ofta kompromissas (48). 

Miljömålsrådet anger att trots att trafikbuller är ett stort problem, särskilt i större tätorter, 

görs allt oftare avsteg från riktvärdena för buller när nya bostäder byggs (13). Det är 

dessutom uppenbart att barn, liksom vuxna, ofta störs av trafikbuller. Därför är det viktigt 

att detta uppmärksammas i befintlig bebyggelse och att man tar större hänsyn till bullret i 

samband med planering och nyetablering (10). 

I Boverkets utvärdering 2003 anges att samtidigt som omfattande åtgärder görs för att 

minska vägtrafikbuller vid och i bostäder tillkommer ständigt nytt buller t.ex. genom ökad 

trafik, högre hastigheter, grova och breda däck samt andra vägbeläggningar. Åtgärder görs 

för de mest utsatta i samhället (> 65 dBA) men trafikbuller tillkommer även på de lägre 

nivåerna (55–65 dBA). I Vägverkets uppdrag har endast ingått att åtgärda de statliga 

vägarna (48). 

Enligt prognos från Statens Institut för KommunikationsAnalys (SIKA) kommer person- 

och godstransporterna på väg att fortsätta öka med ca 25–30 procent till 2010. Detta 

betyder en ökad bullernivå med 1 dB och omkring 300 000 fler personer blir därmed utsatta 

för buller över riktvärdet utomhus om inget annat sker. Förutom ökad trafik beror 

ökningen, enligt SIKA, framför allt på fortsatt urbanisering och användning av alltmer 

bullrande däck. Ökningen drabbar alla befolkningsgrupper likartat. 73 

I täta stadsmiljöer, framför allt i de större städerna, byggs nya bostäder där man klarar 

riksdagens riktvärden inomhus, men bara på den ena sidan utomhus. Där accepteras att 

gatusidan har trafikbuller som överstiger riksdagens riktvärden mot att det finns en ”tyst 

sida” mot en innergård. Pågående forskningsprojekt visar att högre ljudnivåer vid den 

bullriga sidan mot gatan i vissa fall kan kompenseras om det samtidigt finns en tystare 

sida. Antalet boende som är störda av buller kan på så sätt minskas om ljudisoleringen på 

den bullrigaste sidan är mycket god. Byggandet av en ”tyst sida” kan dock misslyckas om 

72, 73 Vägverket. Avrapportering av regeringsuppdrag: Vägverkets roll inom folkhälsoområdet, 



innergården visar sig innehålla t.ex. fläktsystem från butiker. Att blanda bostäder, butiker 

och andra verksamheter kan därför skapa konflikter som ofta leder till långdragna planeringsprocesser 

med planer som överklagas (49). 


Barnens miljö har blivit bullrigare idag i förhållande till mitten av 50-talet, både vad avser 

högre ljudnivåer och fler bullerkällor (41). Eftersom det tidigare inte har skett en så omfattande 

kartläggning av hörselpåverkan genom höga ljud är det svårt att uttala sig om 

utvecklingen över tid. Flera indikationer pekar dock på att hörselproblem hos barn och 

ungdomar tilltar (5). Den ökade exponeringen av höga ljud är idag mycket kopplad till livsstilen 

(hög musik i head-set, diskotek, gym, bio etc.) men även till ändrade förhållanden 

som att barn vistas längre tid med stora grupper barn i förskolor, skolor och under fritiden 

(41). 

Höga ljudnivåer från musik förekommer ofta på diskotek och pop/rockgalor. Tekniken 

för högtalaranläggningar har utvecklats så att mycket höga ljudnivåer kan framföras utan 

att musiken låter sprucken och oren. Flera studier har visat att ljudnivån höjs successivt vid 

en konsert eller under en diskotekskväll. Ljudnivån vid rockgalor och i diskotek är många 

gånger så hög att risk föreligger både för tillfälliga och permanenta hörselnedsättningar 

och/eller tinnitus. Risken med bärbara stereoanläggningar med hörlurar är att de kan utsätta 

användare för både höga ljudnivåer och lång exponeringstid (43).


Politikområde bostadspolitik – buller 



Den bebyggda miljön ska utgöra en god livsmiljö samt medverka till en hållbar utveckling 

ur ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt perspektiv. Vid fysisk planering och samhällsbyggande 

ska de nationella miljökvalitetsmålen tillsammans med övriga nationella mål 

vara vägledande (13). 

Boverket är den myndighet som främst medverkar i att genomföra insatser mot trafikbuller. 

Boverket 

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn buller 

Trots att buller är ett stort folkhälsoproblem görs det allt oftare avsteg från riktvärdena för 

trafikbuller när nya bostäder byggs. Boverket har, på regeringens uppdrag, tagit fram 

rekommendationer för hur riktvärdena bör tillämpas och vilka krav som bör ställas när det 

görs avsteg från dessa. Underlaget tar bl.a. fasta på den nya forskning som visar att människor 

upplever sig vara mindre störda om de har tillgång till en tystare gårdssida som kan 

uppväga en bullrigare sida mot gatan. 

Effekter av verksamheten 74 

Boverket anser att det tillsyns- och kontrollsystem som är kopplat till planoch bygglagen 

inte fungerar tillfredsställande. 

Utvecklingsbehov och förslag 75 

Enligt Boverket behöver man förbättra kontrollen och tillsynen över hur planoch byggnadslagstiftningens 

regler om sunda och säkra miljöer och produkter efterlevs. 

Boverket anser att ljudmiljön bör beaktas i större utsträckning i samhällsplaneringen. 

Som underlag för beslut vid planering och byggande bör kommunerna kartlägga buller 

samt upprätta handlingsplaner för hur detta ska åtgärdas. 

74, 75 

Boverket. Folkhälsa i planering, byggande och boende – Boverkets roll i folkhälsoarbetet, 

Redovisning av regeringsuppdrag, augusti 2004. Dnr 219-3763/2003.


Politikområde miljöpolitik – buller 


Internationell aspekter på hälsa och miljö generellt tas upp under 2.4. 

När det gäller hälsa och buller har Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG 

om bedömning och hantering av omgivningsbuller införts i svensk lag genom förordning 

(2004:675) om omgivningsbuller. Direktivet syftar till att samordna bullerarbetet i EU 

genom gemensamma bullermått, gemensamma kartläggnings- och bedömningsmetoder, 

information till allmänheten och fastställda handlingsplaner. Direktivet ska också vara en 

grund för åtgärder för att minska buller från större källor. Planeringen av den första fasen 

av kartläggningen enligt direktivet pågår mellan Naturvårdsverket, trafikverken och landets 

tre största kommuner. 

I de av riksdagen fastställda miljökvalietsmålen omnämns buller i följande tre mål: 

• hav i balans samt levande kust och skärgård 

• storslagen fjällmiljö 

• god bebyggd miljö. 

Eftersom denna rapport främst behandlar trafikbuller, särskilt vägtrafik, har redovisningen 

nedan en tyngdpunkt på ”God bebyggd miljö”. 

Miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” är att städer, tätorter och annan bebyggd 

miljö ska vara en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global 

miljö. 

I ett generationsperspektiv ska målet för buller enligt regeringens bedömning innebära: 

Boende- och fritidsmiljön, samt så långt möjligt arbetsmiljön, uppfyller samhällets 

krav på gestaltning, frihet från buller, tillgång till solljus, rent vatten och ren luft. 

Människor utsätts inte för skadliga luftföroreningar, bullerstörningar, skadliga radonhalter 

eller andra oacceptabla hälso- eller säkerhetsrisker. 

Delmålet för buller är att antalet människor, som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande 

de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder, ska ha minskat 

med fem procent till år 2010 jämfört med år 1998. 

Politikens inriktning när det gäller buller är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en 

generation. I det svenska genomförandet av EG-direktivet om miljöbedömningar av planer 

och program har riksdagen beslutat om ändringar i miljöbalken, planoch bygglagen m.m. 

i syfte att miljö- och hushållningsaspekter ska behandlas tidigt i planeringsprocessen och 

på ett systematiskt och enhetligt sätt. 

Boverket, och Naturvårdsverket är de myndigheter som tillsammans med trafikverken 

främst medverkar i samordning och genomförande av insatser inom god bebyggd miljö.


Boverket 

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn buller 76 

Boverkets insatser sker främst genom uppsikt och utveckling av regler och genom att ta 

fram kunskapsunderlag och information till olika aktörer, bl.a. kommunerna. 

Boverket arbetar både med hur den fysiska samhällsplaneringen kan bidra till att 

bullerstörningar inom- och utomhus minskar och med att utforma byggregler och allmänna 

råd för att ljudmiljön ska bli acceptabel i byggnader. Boverket följer upp och arbetar 

med delmålet om buller inom god bebyggd miljö. 

Boverket samarbetar med andra myndigheter, främst trafikverken, Naturvårdsverket 

och Socialstyrelsen i frågan. Boverket har deltagit i den s.k. Byggnadsmiljöutredningen 

som haft i uppdrag att föreslå utökade delmål om inomhusbuller inom miljökvalitetsmålet 

god bebyggd miljö samt i arbete som gäller ljudklassningsstandarder för bostäder och 

vissa lokaler med avseende på inom- och utomhusmiljö. 


Enligt Byggnadsmiljöutredningens delredovisning i juli 2004 finns behov av att kartlägga 

situationen innan nya delmål tas fram. 


Boverket anser att större fokus bör läggas på åtgärder som dämpar buller vid källan, t.ex. 

tystare motorer, däck och vägbeläggningar samt på insatser i den befintliga bebyggelsemiljön. 

Eftersom ansvaret för buller är fördelat på många myndigheter och det därmed finns 

risk för att viktiga frågor “faller mellan stolarna” anser Boverket det angeläget att ett nationellt 

kunskapscentrum om buller bildas. 

Nya definitioner, grundade på senare års forskning, för vad som är god och bullerfri 

miljö bör tas fram och komplettera eller revidera de riktvärden som finns idag. 

Nya metoder för uppföljning av buller bör tas fram som även väger in upplevd störning 

och hälsoeffekter; om detta har Boverket inlett en diskussion med andra centrala myndigheter. 



Naturvårdsverket påverkar bullerområdet genom vägledning, utveckling och tillämpning 

av miljörättsliga frågor som främst rör trafikinfrastruktur och vindkraft. 79 

Naturvårdsverket har ett övergripande och samordnande ansvar för omgivningsbuller. 

Samordningsrollen omfattar främst buller från transportmedel, väg-, järnvägs- och flygtrafik, 

industrier samt från fritidsaktiviteter utomhus. 80 

76, 77, 78, 79, 80, Boverket. Folkhälsa i planering, byggande och boende – Boverkets roll 

i folkhälsoarbetet, Redovisning av regeringsuppdrag, augusti 2004. Dnr 219-3763/2003.


Naturvårdsverket driver och deltar i projekt för att undersöka hur ljudmiljön upplevs 

i områden där ljudnivån ansetts utgöra en särskild kvalitet såsom parker, rekreationsområden, 

friluftsområden och andra natur- och kulturmiljöer. Även områden med mycket 

begränsat eller helt utan samhällsbuller ingår. 81 

Naturvårdsverket arbetar med att uppdatera allmänna råd om som innehåller riktvärden 

för buller från olika verksamheter. 82 

Miljömålsrådet har inom medel för regional miljöövervakning bekostat utvecklingen 

av en GIS-baserad kartläggningsmetod för buller. 83 


Naturvårdsverket har i regeringsuppdrag lämnat förslag till riktvärden för buller vid 

arbetslokaler, friluftsområden och parker och andra rekreationsytor i tätorter. Mätetal för 

bedömning av ljudkvalitet föreslås också för områden helt utan eller med mycket begränsat 

samhällsbuller. 

För närvarande pågår utvecklingsprojekt inom miljöövervakningens ram för att undersöka 

om det går att koppla olika typer av besvär till bullerpåverkan samt vilka indikatorer 

för buller och bullerpåverkan som ska följas i framtiden. 

Naturvårdsverket har förslagit frivillig introduktion av arbetsmaskiner som uppfyller 

framtida EU-krav beträffande utsläpp och buller. 

Naturvårdsverket blir den myndighet som kommer att sammanställa och rapportera de 

uppgifter i form av bullerkartor och åtgärdsplaner som ska sändas till europeiska kommissionen 

enligt EG-direktivet om bedömning och hantering av omgivningsbuller 

(2002/49/EG). 

Politikområde transportpolitik – buller 



hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet (13). 

Transportsystemet ska erbjuda en hög transportkvalitet, en positiv regional utveckling, ett 

tillgängligt transportsystem, en god miljö, en säker trafik och ett jämställt transportsystem. 

Vägverket och Banverket är de myndigheter som främst medverkar i genomförandet av 

insatser inom trafikbuller och detta politikområde. 

81, 82, 83, 84 


Redovisning av regeringsuppdrag, augusti 2004. Dnr 219-3763/2003. 

85 

Vägverket. Avrapportering av regeringsuppdrag: Vägverkets roll inom folkhälsoområdet, 



Vägverket 


Vägverket planerar och genomför bullerdämpande åtgärder längs samtliga vägar med 

ekvivalenta ljudnivåer över 65 dBA för att hindra bullret från att komma in i bostaden. 

Vägverket har ansvar för statliga medel som kommunerna kan söka för miljöåtgärder i 

vägtransportsektorn. Bidrag är möjligt att söka bl.a. för bullerreducerande åtgärder på det 

kommunala vägnätet. 

Vägverket finansierar ett flertal projekt som syftar till att öka kunskapsunderlaget för 

effektiva åtgärder mot buller. Detta behov av forskning, utveckling och demonstration 

(FUD) redovisas i ett program som gäller för åren 2004–2013 och fastställdes av generaldirektören 

2003. 


Ett miljömål är att inga boende utmed det statliga vägnätet ska utsättas för buller inomhus 

som överstiger 30 dBA om bullernivån utomhus överstiger 65 dBA. Vägverket bedömer 

att detta, kommer att nås i det statliga vägnätet utanför storstäderna år 2005 och i storstäderna 

år 2007. Däremot kommer de allvarligaste bullerstörningarna på det kommunala 

vägnätet sannolikt inte att kunna åtgärdas under planperioden. 

SIKA:s prognoser om ökade person- och godstransporter på väg, fortsatt urbanisering, 

ökad trafik och användning av alltmer bullrande däck leder, trots planerade insatser, till att 

störningen över tid förblir konstant. 


Vägverket anser att man bör överväga en översyn inom verket av utformningen av de statliga 

bidragen för miljöåtgärder på kommunala vägar när det gäller buller och MKN (miljökvalitetsnormer), 

baserat på bl.a. resultaten från pågående försöksverksamhet med friare 

användning av bidragen. 

Vägverket anser att det är viktigt att utveckla hjälpmedel och sprida kunskaper; ett 

exempel är den trafikbullerberäkningsmodell (NORD 2000) som tagits fram. Den nya 

modellen är mer avancerad än den nuvarande, men flera frågor kvarstår att besvara innan 

beslut kan tas om anpassning och införande. Syftet är i första hand till att hindra bullret 

från att komma in i bostaden. 

Vägverket har sedan länge ansett att större fokus bör läggas på åtgärder som dämpar 

buller vid källan vilket bl.a. framgår av rapporter till regeringen. Många aktörer bör samverka 

eftersom Vägverket saknar viktiga åtgärdsmöjligheter. Insatser pågår för att minska 

emissionerna, bl.a. trafikregleringar och utveckling av tystare beläggningar. 

86, 87 Vägverket. Avrapportering av regeringsuppdrag: Vägverkets roll inom folkhälsoområdet, 



Bedömning av effekten hos olika åtgärder för att minska 

antalet människor som störs av vägtrafikbuller 

Antal utsatta för buller > 55 dBA 

utomhus vid bostäder, tusental 

2 000 

1 600 

1 200 

800 

400 

0 

2005 2010 2015 

olika användning av väginformatik 

lägre hastigheter på landsbygd 

tystare körsätt i tätort 

miljözoner och miljöavgifter 

Figur 7. Bedömning av effektpotential för åtgärder för att minska antalet människor som störs av buller. 

Källa: Naturvårdsverket (10). 

Många olika åtgärder behöver vidtas för att minska problemet med vägtrafikbuller. 

Bulleravskärmning och fasadåtgärder redovisas inte i figur 7 eftersom fasadåtgärder inte 

påverkar bullernivån utomhus och bulleravskärmningar bedöms redan vara genomförda 

där det är samhällsekonomiskt lönsamt. Observera att det finns en stor förbättringspotential 

om tystare fordon användes och tystare körsätt tillämpades i tätorter. Det saknas dock 

bra styrsystem för att uppnå detta. 

Politikområde konsumentpolitik – buller 

utveckling om inget extra görs 

utveckling om allt görs 

2020 2025 

tystare fordon 

tystare däck 

tystare beläggning 

samhällsbyggnad för mindre buller 


Den svenska konsumentpolitiken är en del av den europeiska konsumentpolitiken och den 

europeiska inre marknaden. Med en ökande gränsöverskridande handel, bl.a. genom de 

nya möjligheter som näthandeln erbjuder, och med en ökad gränsöverskridande handel 

mellan länderna blir betydelsen av en hög skyddsnivå även på EU-nivå allt viktigare (13).


Ett par av de övergripande målen för konsumentpolitiken som kan kopplas till buller är att: 

• konsumenternas hälsa och säkerhet ska skyddas (säkerhetsmålet) 

• konsumenterna ska ha tillgång till god vägledning, information och utbildning (kunskapsmålet). 

Konsumentpolitiken är en del av välfärdspolitiken och ska stödja enskilda människor för 

att ge dem ett större inflytande och för att få dem att känna sig trygga på marknaden. Det är 

viktigt att konsumenterna får lagstadgade rättigheter, kunskap och information och att 

varor och tjänster är tillgängliga för dem. 

Inom detta område är det i första hand Konsumentverket som medverkar i genomförandet 

av insatser. 



I Konsumentverkets arbete inom det konsumentpolitiska kunskapsmålet ingår att hjälpa 

konsumenter att välja produkter som inte medverkar till en onödigt hög bullernivå i hemmen. 

Inom verksamhetsområde 3 (säkerhetsmålet) gör Konsumentverket marknadskontroller 

för att kontrollera produkters säkerhet. Prioriterade produktgrupper är ”leksaker” 

och ”personlig skyddsutrustning”. 

I Konsumentverkets arbete ingår att hjälpa konsumenter att välja produkter som inte 

medverkar till en onödigt hög bullernivå i hemmen. Vid de tester som görs för eller av 

verket ingår vanligen ett bullertest för de apparater där ljudnivån anses vara en viktig egenskap. 

Verkets testlab är ackrediterat för ljudmätningar. 

För att hjälpa de konsumenter som har ett intresse för bullernivån i sina bostäder refereras 

ibland till de senaste fem årens ljudtester. Där kan man se hur en testad apparat förhåller 

sig till övriga nya och gamla alternativ på marknaden. Under senare år har utbudet 

av produkter där man profilerar sig med en låg bullernivå ökat. Detta tyder på att det även 

finns en ökad efterfrågan hos konsumenter. 


Konsumentverket har genom insatser i EG-kommissionen och i EU:s standardiseringsarbete 

drivit frågan om maximikrav för ljudnivåer hos leksaker. 

Trots motstånd från leksakstillverkarna har verket fått till stånd gränsvärden för vissa 

leksaker. Det gäller sådana som används nära örat, t.ex. mobiltelefoner, och för hörlursleksaker, 

skallror och pipdjur samt för alla leksaker som avger impulsljud. 

Konsumentverket och tidningen Råd och Rön har sedan 1980 talet informerat om att 

leksaker med för höga ljud kan skada barns hörsel vilket har lett till en sanering av marknaden. 

Marknadsdomstolen förbjöd år 2004, på begäran av Konsumentverket, elva olika typer 

av knallpulverpistoler tillverkade i Tyskland och Spanien som hade för högt ljud. Förbudet 

väckte stor uppmärksamhet i EU kommissionen. 

88, 89 Konsumentverket. Redovisning av Konsumentverkets folkhälsoarbete. 2004-08-30. 

Dnr 2004/307.


Genom mångårigt arbete med mätningar av ljud från hushållsapparater, och publicering 

av mätresultaten, har verket påverkat efterfrågan av och därmed utvecklingen mot 

allt tystare hushållsmaskiner. Exempelvis har ljudnivån från diskmaskiner sjunkit under 

den senaste 20-årsperioden så att störintrycket i stort sett halverats. 

Konsumentverket har också, via ett särskilt anslag för stöd till frivilliga organisationer, 

bidragit till att Hörselskadades riksförbund och föreningen AMMOT, Artister och musiker 

mot tinnitus, har kunnat producera informationsoch undervisningsmaterial riktat till 

skola och ungdom. 


Konsumentverket anser att ljudnivån lätt kan manipuleras av tillverkare. Det finns och 

kommer därför att finnas ett stort behov av en trovärdig oberoende provning av hushållsapparater 

och andra produkter. 

Politikområde folkhälsopolitik 


Hälsoskyddsområdet ingick under året som ett prioriterat område i OECD:s utvärdering av 

svensk miljöpolitik. Trots tydliga framsteg pekade OECD bl.a. på behovet av att utveckla 

miljö- och hälsoindikatorer samt att öka informationen till allmänheten om hälsorisker 

med miljöproblem. 

Medlemsländerna inom WHO har förbundit sig att ta fram nationella handlingsplaner 

för barns miljö och hälsa och som tidigare nämnts har Socialstyrelsen fått i uppdrag att 

skriva en sådan plan. 

Hälsoskyddsområdet regleras i miljöbalken. Syftet är att främja en hållbar utveckling, 

vilket innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och 

god miljö. Detta syfte konkretiseras i de av riksdagen fastställda miljömålen (50). 

Politikens inriktning handlar i korthet om att verka för att folkhälsoaspekter beaktas i 

politiska beslut. Nationell aktör på området är Socialstyrelsen 



Socialstyrelsen har ett övergripande ansvar för olika typer av samhällsbuller. Det gäller 

störning av buller inomhus i bostäder, i lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande 

och sovrum i tillfälligt boende. Socialstyrelsen har också ansvar för lokaler och 

91, 92 

platser, inom- och utomhus, där höga ljudnivåer från musik förekommer. 

90 Konsumentverket. Redovisning av Konsumentverkets folkhälsoarbete. 2004-08-30. 

Dnr 2004/307.


Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen utvärderat regelverket kring höga ljudnivåer 

(Dnr 00 7679/02). I utvärderingen av kommunernas tillsynsverksamhet framkom 

att den högsta rekommenderade ljudnivån (100 dB LAeq och 115 dB LAFmax) överskreds 

på nära hälften av de besökta diskoteken. Ljudnivån var också för hög på många trä- 

93, 94 

ningslokaler. 

Socialstyrelsen antog i mars 2005 allmänna råd om buller inomhus (51) och allmänna 

råd om höga ljudnivåer (44). I motsats till tidigare baseras de nya allmänna råden på riktvärden. 

Dessutom innehåller rådet om höga ljudnivåer skärpta bestämmelser om ljudnivåer 

på platser dit barn har tillträde. 95 

En rapport från Socialstyrelsen visar att tillsynen över hälsoskyddet är eftersatt i kommunerna. 

I rapporten framkom att kommunerna efterfrågar mer tillsynsvägledning och att 

det finns ett behov av att komplettera och förbättra den nuvarande vägledningen, t.ex. 

Socialstyrelsens allmänna råd om buller inomhus och höga ljudnivåer, SOSFS 1996:7 (M) 

(52). 

Socialstyrelsen har i uppdrag att regelbundet göra nationella miljöhälsoenkäter. Hittills 

har två genomförts, en för åldersgruppen 18–80 år och en för barn i åldrarna åtta månader, 

fyra år och tolv år. Data från miljöhälsoenkäterna utgör, tillsammans med vetenskaplig 

litteratur, underlaget till Miljöhälsorapporterna 2001 och 2005. 96 

97, 98 


Socialstyrelsen har det övergripande ansvaret för människors hälsa, ett av fem grundläggande 

värden i miljökvalitetsmålen. Det innebär ett särskilt ansvar för hälsoaspekter inom 

samtliga miljökvalitetsmål. Vart fjärde år ska miljömålsrådet lämna en fördjupad utvärdering 

av utvecklingen av miljötillståndet i Sverige till regeringen. 

Socialstyrelsen avrapporterar regelbundet befolkningens miljörelaterade ohälsa i en 

Miljöhälsorapport. Utvärderingen utgår från olika hälsoproblem relaterade till miljön och 

de miljöproblem som besvärar flest människor. För varje område ges en lägesbeskrivning, 

bedöms möjligheten att nå uppsatta mål och föreslås ytterligare åtgärder. 

Socialstyrelsen samarbetar med andra miljömålsmyndigheter för att ta fram olika indikatorer 

på hälsa bl.a. buller. 

Socialstyrelsen följer noga utvecklingen av hur hälsoaspekter redovisas i MKB (miljökonsekvensbedömning). 

Redovisningarna har blivit bättre under senare år. Socialstyrelsen 

verkar också för att få med hälsoaspekterna inom olika arbetsgrupper, t.ex. i Naturvårdsverkets 

arbetsgrupp kring ljud från vindkraftverk. 


Socialstyrelsen bedriver under 2005 ett nationellt tillsynsprojekt om höga ljudnivåer från 

musik, där 129 kommuner deltar. Ett mål med projektet är att ta fram tillsynsvägledning 

som förväntas resultera i en mer samordnad tillsyn i hela landet. 

91, 93, 97, 99 Socialstyrelsen. Socialstyrelsens folkhälsoarbete. 2004-12-22. Dnr 00-5387/2004. 

92, 94, 95, 96, 98 Socialstyrelsen, e-post.


Ett annat mål är att fler arrangörer och verksamhetsansvariga ska informeras om, och 

börja använda sig av, egenkontroll. De verksamheter som berörs i projektet är lokaler och 

platser där levande eller inspelad musik framförs, t.ex. diskotek, restauranger, konserter, 

teatrar, biografer, fritidsgårdar och träningslokaler. 

Under 2005 börjar Socialstyrelsen också skriva en handbok om buller som ska vara ett 

stöd i det praktiska tillsynsarbetet för miljö- och hälsoskyddsinspektörer.





Se 2.5 rubriken Länsstyrelser. 


Insatser som påverkar bestämningsfaktorn buller, effekter och utvecklingsbehov 

Se 2.5 rubriken Länsstyrelser. 

Länsstyrelserna har vissa möjligheter att påverka bullerutvecklingen. På Boverkets frågor 

till länsstyrelserna framkommer följande (49): 

• Länsstyrelserna beaktar hur hälso- och säkerhetsfrågor och riktvärden för buller 

behandlas i kommunernas och trafikverkens fysiska planering. 

• Vid granskning av kommunala planer kan vissa påpekande göras. I plansamråd under 

översiktsplan- eller detaljplaneprocessen kan länsstyrelsen påtala brister samt pröva en 

detaljplan om riktvärden överskrids. Enligt PBL 12:3 har länsstyrelsen skyldighet att 

i allvarliga fall upphäva planen. 

• I samband med tillåtlighetsprövning av olika verksamheter enligt miljöbalken kan 

länsstyrelsen ställa krav på åtgärder. Länsstyrelsen är även överklagandeinstans för 

kommunernas beslut enligt miljöbalken. 

• Vid prövning av miljötillstånd för flygtrafiken och vid miljöprövning av militära övningsområden 

beaktas bullerutredning, nattstörningar och möjligheter till skyddsåtgärder. 

• Länsstyrelsen granskar och godkänner MKB för infrastrukturprojekt enligt väglagen 

och lagen om byggande av järnväg, varvid bullerfrågor bli aktuella. 

• Länsstyrelsen yttrar sig om väg- och järnvägsdragningar (samråd enligt väglagen och 

lagen om byggande av järnväg). I yttranden om förstudier och i utredningsskeden har 

länsstyrelse möjlighet att påverka valet av sträckningar. 


Genom fördelning och prioritering av anslag i länstransportplanen kan förbättringar uppnås 

(49). 

Det saknas tillräckligt bra lagstöd för att hävda hälsoaspekterna av buller i samband 

med målkonflikter, t.ex. när andra intressen som exploatering och ekonomi ska avvägas 

mot hälsoeffekterna.



Länsstyrelsens uppfattning är att förtätning av bebyggelsen med nytillkommande bostäder 

bör ske i närhet till kollektivtrafik. Om antalet bilresor därmed minskar uppnås positiva 

miljöeffekter, bl.a. att färre människor blir bullerstörda (49). 

Ljudmiljön i vid mening bör beaktas i alla planeringssammanhang som påverkar den 

övergripande regionala strukturen av bebyggelse, natur, odlingslandskap, parker och 

infrastruktur. Översiktsplanen är då ett användbart instrument i det långsiktiga arbetet för 

en god ljudmiljö. Där kan anges att riktvärdena för buller ska beaktas vid beslut om 

användning av mark- och vattenområden (49). 

Markanvändning och bebyggelse regleras formellt genom detaljplanläggning. I detaljplanen, 

som är juridiskt bindande, finns möjligheter att reglera buller genom detaljplanebestämmelser. 

För flygets del pekar man speciellt på bebyggelseplanering som ett väsentligt 

verktyg för att åtminstone inte öka antalet människor som störs av flygbuller; här är ett 

långsiktigt tänkande av stor vikt. Ett viktigt styrinstrument för flygbuller är miljöbalken 

(49). 



Landstingen har möjlighet att påverka bestämningsfaktorn buller främst genom sitt ansvar 

för kollektivtrafiken samt genom den långsiktiga planeringen av trafik inom verksamhetsområdet 

regional utveckling. 


Landstingens arbete med regional utveckling inklusive kollektivtrafik innebär möjligheter 

att påverka regionens transporter så att bulleremissionerna minskar. Landstingen kan 

också i sin upphandling av fordon och däck ställa krav på låga bullernivåer. Genom en 

sådan efterfrågan skapas också ett tryck på efterfrågan av fordon och produkter med låga 

bulleremissioner. 

Landstingens samhällsmedicinska enheter kan i olika omfattning ge stöd till länsstyrelser 

och kommuner när det gäller miljömedicinska bedömningar av hälsoeffekter i miljökonsekvensbeskrivningar 

(MKB) och miljöbedömningar av planer och program samt ge 

råd i epidemiologiska frågor och följa upp hälsoutfallet i regionen. 


Såväl det regionala utvecklingsarbetet inklusive kollektivtrafik som landstingens interna 

miljöarbete/ upphandling viktiga funktioner för att minska utsläppen av bulleremissioner 

lokalt och regionalt.


Kommuner 


Viktiga aktörer är bl.a. kommunerna som har huvudansvaret för den fysiska samhällsplaneringen. 

Kommunernas planering styr exempelvis lokalisering och utformning av 

bostadsområden, grönstruktur och transportnät. Detta får betydelse för bl.a. bullersituationen 

(49). 

Lokalisering av infrastrukturanläggningar, bostadsbebyggelse, handel, arbetsplatser 

etc. görs genom den fysiska planeringen. Kommunen har här en huvudroll och därmed det 

yttersta ansvaret för hur människornas livsmiljö formas. Kommunerna har tillsyn över trafikens 

miljöstörningar, däribland buller (48). 


Frågan om trafikbuller har aktualiserats mer och mer i kommunerna sedan mitten av 1990talet 

och flertalet kommuner har kartlagt buller för delar av sin kommun (49). 

De kommunala miljönämnderna har en viktig roll när det gäller att förbättra barns 

miljö. Många bedriver tillsynsaktiviteter specifikt inriktade på barn, t.ex. projekt för att 

förbättra miljön i skolor och förskolor. Här har buller särskilt uppmärksammats under 

senare år (49). 

I innerstadslägen i de större städerna är det ofta inte möjligt att uppnå riksdagens riktvärden 

i den befintliga bebyggelsen. Då accepterar kommunen, t.ex. Stockholm stad, ofta 

lösningar där riktvärdena endast uppnås på ena sidan av ett hus (48). 


Enligt Boverkets uppgift har endast var tionde kommun utarbetat en handlingsplan och 

åtgärdsprogram för buller (48). Det förekommer inte heller någon uppföljning av de krav 

som ställs på åtgärder i detaljplaner (49). 

För kommunala vägar har sedan 1998 funnits ett 50-procentigt bidrag för bullerdämpande 

åtgärder. Kommunen och fastighetsägaren har fått stå för resten av kostnaden. En 

förutsättning för bidraget har varit att kommunen har tagit fram en åtgärdsplan för buller. 

Detta har dock saknats i de flesta kommuner som därmed i de flesta fall inte heller utfört 

bullerdämpande åtgärder i någon större omfattning (49). 

En utvärdering av Socialstyrelsen av den kommunala tillsynen inom hälsoskyddsområdet 

visar dock att denna ofta är eftersatt (53). 


Kommunala handlingsprogram bör tas fram i större utsträckning och de krav som ställs på 

åtgärder i detaljplaner bör följas upp bättre (10). 

Ljudmiljön bör beaktas mer i samhällsplaneringen (49). 

Fysisk planering bör användas i långt större omfattning för att minska problem med 

buller. Som underlag för beslut vid planering och byggande bör kommunen kartlägga 

bullersituationen samt upprätta handlingsplaner för hur buller ska åtgärdas (49).


Bullerkartering och handlingsplaner bör tas fram för tätorter med 50 000 invånare (54). 

Råd bör utarbetas för tillämpning av ”tyst sida” vid bostadsbebyggelse i t.ex. täta 

stadsmiljöer (49). 

Det är svårare att åtgärda problem vid befintlig bebyggelse än då man bygger nytt. 

Särskilt gäller det befintlig bebyggelse intill infrastruktur, Ny bebyggelse bör planeras så 

att inte nya bullerproblem skapas. Vid ny bebyggelse har länsstyrelsen möjlighet att föra 

fram synpunkter och åtgärder för att minska risken för störningar (49).

6. Radon 

6.1 Samband mellan radon och hälsa 

Bestämningsfaktorn representerar delområdet sund inomhus- och närmiljö. 

Radon är en radioaktiv ädelgas som bildas naturligt genom sönderfall av radium. 

Sönderfallskedjan börjar med uran som finns naturligt i vår berggrund och därmed även 

i radonet. Radon i bostäder är den dominerande källan till exponering för joniserande strålning 

i vårt land. 100 

En ny kombinerad analys av 13 radonepidemiologiska studier i Europa bekräftar den 

riskuppskattning som SSI gjorde år 2000 baserad på resultat från svenska epidemiologiska 

studier. Den kombinerade analysen ger ett mycket bra underlag för riskbedömningar. Det 

finns ett klart samband mellan radonexponering och lungcancerrisk. SSI bedömer att 500 

fall av lungcancer uppkommer varje år p.g.a. radon, av dessa är 90 procent rökare. Det 

finns en närmast multiplikativ samverkanseffekt mellan radon och rökning, vilket gör att 

de flesta lungcancerfall orsakade av radon inträffar bland rökare. Riskökningen med radon 

är också signifikant för icke rökare. Passiv rökning antas också påverka uppkomsten av 

lungcancer hos icke rökare, men det är ännu inte säkerställt. I det nya materialet kan man 

även se att det finns en signifikant riskökning i halter under 200 Bq/m 3 . 101 

Barn bedöms som en känslig grupp för joniserande strålning. Lungcancer utvecklas 

sent i livet, från 40-årsåldern, och det är oklart hur radonexponering under barnåren 

påverkar risken för lungcancer senare i livet. Det går inte att utifrån dagens resultat avgöra 

om tidig radonexponering innebär att lungcancer debuterar tidigare (5). 

6.2 Utveckling av radonförekomst 


Delmålet i miljökvalitetmålet god bebyggd miljö är att halten av radon ska vara lägre än 

200 Bq/m 3 luft i alla skolor och förskolor år 2010 och i alla bostäder år 2020. 

I Sverige finns ca 4,25 miljoner bostäder, varav 1,95 i småhus och 2,3 miljoner i flerbostadshus. 

Enligt Radonutredningen och ELIB-studien 1991–1992 är radonhalten 

i inomhusluften högre än 200 Bq/m 3 i 380 000–480 000 bostäder. Antalet bostäder med 

radonhalter över 400 Bq/m 3 är 90 000–200 000. Uppskattningsvis 2 500 skol- och förskolebyggnader 

ligger över delmålets gränsvärde (48). 

100 

Statens strålskyddsinstitut. SSI:s roll i folkhälsoarbetet – redovisning av regeringsuppdrag 

inom folkhälsoområdet. 2004-09-13. SSI dnr 2004/2787-002. 

101 


inom folkhälsoområdet. 2004-09-13. SSI dnr 2004/2787-002.


I Barnens miljöhälsoenkät 2003 (BMHE 03) uppgav 14 procent av föräldrarna att 

radonhalten någon gång mätts i bostaden, 41 procent att den inte mätts och 45 procent visste 

inte om den mätts eller inte. De regionala skillnaderna är stora. Omkring 200 000 barn 

uppskattas bo i bostäder med radonhalter som överstiger dagens svenska riktvärde på 200 

Bq/m 3 (5). 

SSI bedömde 1993 att det med dåvarande takt i åtgärdsarbetet skulle ta 100 år innan 

alla bostäder med förhöjda radonhalter hade sanerats. Värt att notera är att den prognosen 

gjordes med nivån 400 Bq/m 3 som mål och att det svenska riktvärdet för befintlig bebyggelse 

därefter har sänkts till 200 (48). 


Radon kan komma in i hus från tre olika källor: marken, byggnadsmaterialet och hushållsvattnet. 

Marken är den viktigaste radonkällan och kan ge upphov till mycket höga 

radonhalter inomhus. Markområden indelas i tre radonnivåer efter markluftens radonhalt: 

Högrisk, normalrisk och lågrisk. Det ska dock poängteras att marken även i lågriskområden 

innehåller radon, vilket innebär en fara för att radon kan komma in i huset. Det innebär 

att man på hela 80 procent av Sveriges yta riskerar att få radonproblem om husen inte är väl 

utförda. Husets grundkonstruktion ska enligt Boverkets byggregler antingen vara radonsäkert 

utförd (gäller högriskområde) eller radonskyddat utförd (gäller normal- och lågriskområde) 

(55). 

Vissa byggnadsmaterial, främst alunskifferbaserad lättbetong (blåbetong), avger radon 

till inomhusluften. Byggnadsmaterial av alunskiffer tillverkades mellan 1929 och 1975 

och finns i ca tio procent av det svenska bostadsbeståndet. De byggnadsmaterial som 

används idag avger inte några betydande mängder radon. Radonhaltigt vatten kan man 

hitta i bergborrade brunnar. 102 

Radonhaltigt dricksvatten kan också bidra till radonhalten i inomhusluften. Det gäller 

framför allt vatten från bergborrade brunnar. Hälsorisken kopplat till radon i vattnet är att 

radon avges från vattnet och kommer ut i inomhusluften. Någon koppling har inte hittats 

mellan drickande av radonhaltigt vatten och hälsorisk, vid en vetenskaplig genomgång av 

alla internationella resultat, men personer som dricker radonhaltigt vatten får ett litet tillskott 

till den årliga stråldosen från radonet. 103 

Under slutet av 1970-talet kom radonfrågan att belysas i allt större omfattning – inte 

minst i massmedierna. Genomgripande åtgärder för att minska energiförbrukningen i hushållen 

hade under just de åren genomförts i hela landet. Detta ledde till att luftväxlingen 

minskade i många hus och det fanns därmed en fara att radonhalten inomhus kunde öka 

(56). 

102 


inom folkhälsoområdet. 2004-09-13. SSI dnr 2004/2787-002. 

103 

Socialstyrelsen. Socialstyrelsens folkhälsoarbete. 2004-12-22. Dnr 00-5387/2004.


Risken med radon upplevs troligen av många som avlägsen, kanske mer svårgripbar än 

andra hälsorisker i samhället. Detta trots att radonproblematiken har uppmärksammats i 

nationella medier och berör människor när privatekonomin kan påverkas i samband med 

fastighetstaxering eller vid försäljning av fastigheten (56). 

En orsak till att åtgärdsarbetet går långsamt är ofta att de ekonomiska incitamenten för 

att radonsanera är låga för fastighetsägarna; kostnaderna är ofta mycket höga och täcks 

bara delvis av bidrag (48). Ofta måste konsulter anlitas eftersom en förhöjd radonhalt 

i inomhusluften kan åtgärdas på en rad olika sätt (56). Ytterligare en orsak till motståndet 

är att energikostnaderna kan öka för husägaren om en förbättrad luftomsättning medför att 

energiförbrukningen ökar. Att man dessutom kan få sänkt fastighetsskatt om radonhalten 

överstiger 200 Bq/m 3 uppmuntrar inte åtgärder och ger sken av att radonhalten inte är så 

allvarlig för hälsan (48).



Politikområde bostadspolitik – radon 


Byggande och förvaltning av byggnader och anläggningar ska bedrivas med god kvalitet, 

ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter ska beaktas och regelverket ska tillämpas 

effektivt. Den fysiska planeringen har här stor betydelse, inte minst för att uppnå miljökvalitetsmålen, 

särskilt målet god bebyggd miljö. 

Såväl Byggnadsdeklarationsutredningen som Byggnadsmiljöutredningen har till uppgift 

att ta fram underlag för att komma vidare i arbetet med att nå delmålen om inomhusmiljö 

under miljökvalitetsmålet ”god bebyggd miljö”. Här pågår ett omfattande arbete 

med att utveckla indikatorer för uppföljning. 

Boverket är den myndighet som främst medverkar i genomförandet av insatser inom 

radon och detta politikområde. 

Boverket 

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn radon 

Boverket har uppsiktsansvar över att lagen om obligatorisk ventilationskontroll följs och 

kommunerna är tillsynsmyndighet. Boverket har återkommande utbildningsseminarier för 

kommunala tjänstemän och möten med bransch och kommuner för diskussion och erfarenhetsåterföring. 

104 

Boverket har regler om radon i nya byggnader och administrerar, följer upp och för statistik 

över bidrag till radonsanering. Verket informerar och för dialog med länsstyrelser och 

kommuner. Boverket deltar i myndigheternas radongrupp. 105 

Kommunen kan, enligt miljöbalken, förelägga fastighetsägare att åtgärda radonhalter 

men först när för höga halter har konstaterats (56). 


Boverket bedömer att ifall ovan nämnda insatser inte gjordes skulle området förmodligen 

prioriteras ner och kunskaperna minska. 


Boverket anser att kunskapen om bostadsbeståndets utförande och skick behöver förbättras 

på alla nivåer. Boverket föreslår i utredningen ”Bättre koll på underhåll” (54) att en 

statlig subvention bör införas för att besiktiga bostadshus avsedda för permanent boende. 

I Bättre koll på underhåll föreslås också att det inrättas en särskild databas över bostads- 

104, 105, 106 



eståndets utförande och skick och att det ska vara obligatoriskt att översända besiktningsprotokoll 

dit (54). 

Politikområde miljöpolitik – radon 



Beträffande hälsa och miljö generellt i internationella sammanhang, se 2.4. 

WHO har uppmärksammat radon genom att starta upp ett treårigt radonprojekt. 

Projektet ska samla information och utveckla rekommendationer för hur länder kan handskas 

med radon frågor. 

Miljökvalitetsmålet är att städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god 

och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. 

År 2020 ska byggnader och deras egenskaper inte påverka hälsan negativt. Därför ska det 

säkerställas att 

• samtliga byggnader, där människor vistas ofta eller under längre tid, har en dokumenterat 

fungerande ventilation senast år 2015 

• radonhalten i alla skolor och förskolor är lägre än 200 Bq/m 3 luft år 2010 

• radonhalten i alla bostäder är lägre än 200 Bq/m 3 luft år 2020. 

När det gäller radon anser miljömålsrådet att det är svårt att bedöma hur många byggnader 

som behöver åtgärdas. Tillgängliga uppgifter tyder dock på att åtgärdsverksamheten 

behöver ökas avsevärt om delmålet om inomhusmiljö ska nås. Kartläggningen av radon i 

skolor och förskolor pågår, och den del av målet som rör dessa bedöms kunna nås. Under 

2003 ändrades bestämmelserna om radonbidrag till åtgärder i småhus vilket har bidragit till 

att ansökningarna om bidrag har ökat. År 2003 inkom 1 167 ansökningar till Boverket (48). 

Boverket, Statens strålskyddsinstitut och Socialstyrelsen (beskrivs under politikområde 

folkhälsa) är de myndigheter som främst medverkar i genomförandet av insatser. 

Boverket 

Insatser som påverkar bestämningsfaktorn radon 107 

Boverket anser tillsammans med Socialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut att frågeställningar 

som rör målområdet bör tas upp i byggnadsdeklarationer, bl.a. frågor om radon. 

Detta skulle ge fokus på frågan och på sikt förbättra statistiken. 


Boverket bedömer att det kommer att ta 280 år innan alla småhus som har radonhalter över 

gränsvärdet (som anges i delmålet för god bebyggd miljö) kommer att vara sanerade, om 

arbetet fortsätter i samma takt som idag. 

107, 108 




Statens strålskyddsinstitut 


Vad gäller radon svarar SSI för riskbedömningar, bevakar utvecklingen av mätteknik, utför 

kalibreringar av mätinstrument och arrangerar kurser om radon. SSI samverkar med berörda 

myndigheter genom den myndighetsgrupp för radonfrågor som Boverket leder. 

Eftersom det är viktigt att sänka radonhalterna krävs utbildade personer som kan mäta 

radon och därefter åtgärda eventuella problem. Strålskyddsinstitutet har därför sedan 

länge arrangerat kurser om radon, något som myndigheten avser fortsätta med. 


För att hitta alla hus med förhöjda radonhalter krävs att man ökar takten på mätningarna. 

Idag görs ca 50 000 mätningar varje år i svenska bostäder. 


För att följa upp radonarbetet planerar samverkande myndigheter att kartlägga radonhalter 

ungefär vart tionde år. Däremellan kan uppföljningen av radonmätningarna förenklas 

genom att mätresultaten samlas i ett landsövergripande register. En ny kartläggning av 

radonhalterna i svenska bostäder har påbörjats. 

SSI har föreslagit regeringen 112 att den befintliga riksmätplatsen för joniserande strålning 

vid SSI kompletteras med i första hand aktivitet av radon i inomhusluft och dricksvatten. 

Avsaknaden av en riksmätplats för radon riskerar att leda till negativa konsekvenser 

för svenska företag i radonbranschen och för den nationella kompetensen på området. 

Dessutom kan möjligheterna att uppnå delmålet för inomhusmiljön i miljökvalitetsmålet 

God bebyggd miljö allvarligt försvåras. Om kalibreringsverksamheten vid SSI ges möjlighet 

att fortsätta så kommer det att bidra till att delmålen för radon i miljökvalitetsmålet 

uppnås, vilket enligt SSI:s beräkningar skulle kunna innebära att dödsfallen i lungcancer 

i Sverige kan minskas med ca 200 fall per år. 

Strålskyddsinstitutet anser det är ytterst angeläget att man från myndighetshåll tydliggör 

hälsoriskerna med rökning för att förhindra att antalet rökare ökar samt att man 

i radonsammanhang särskilt pekar på de multiplikativa effekterna av rökning och radon. 

SSI anser att byggnadsdeklarationer kan vara ett användbart verktyg för att uppmärksamma 

och åtgärda höga radonhalter i byggnader och på sikt få ner halterna. 

Uppgifterna är tänkta att samlas i ett nationellt register, vilket också skulle vara till stor 

hjälp vid uppföljningen av radonmålet. 

109, 110, 11 Statens strålskyddsinstitut. SSI:s roll i folkhälsoarbetet – redovisning av 

regeringsuppdrag inom folkhälsoområdet. 2004-09-13. SSI dnr 2004/2787-002. 

112 SSI, dnr 2005/2333-240.

Politikområde folkhälsopolitik – radon 



Se även avsnittet Politikområdet folkhälsopolitik under 5.4. 

Hälsoskyddsområdet regleras i miljöbalken. Balkens syfte är att främja en hållbar 

utveckling, vilket innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam 

och god miljö. Detta syfte konkretiseras i de av riksdagen fastställda miljömålen (50). 

Socialstyrelsen är den viktigaste aktören inom detta politikområde. 



Myndigheten har det tillsynsvägledande ansvaret för hälsoskyddsfrågor under miljöbalken 

samt det övergripande ansvaret för hälsofrågor i arbetet med de nationella miljökvalitetsmålen. 

Socialstyrelsen ansvarar för att utvecklingen inom miljöhälsoområdet 

utvärderas regelbundet. 

Socialstyrelsen har reviderat allmänna råd och sänkt riktvärdet för radonhalten inomhus 

till 200 Bq/m 3 för att ligga i fas med delmålet för radon i god bebyggd miljö. Sänkningen 

innebär att kommunerna får lättare att driva radonfrågor där fastighetsägarna har 

ansvaret för att radonhalten inte överstiger 200 Bq/m 3 . Socialstyrelsen även kompletterat 

med en handbok om radon. 

Projekt om miljörelaterade indikatorer för hälsofrågor i miljömålsarbetet, nationella, 

regionala och lokala indikatorer pågår. 

Socialstyrelsen har tillsammans med Boverket och SSI startat ett projekt för att se hur 

radonhalten inomhus har förändrats sedan den senaste nationella undersökningen 1988 

(ELIB). Miljöcentrum i Västra Götalands Län håller i projektet och har genomfört statistiskt 

baserade undersökningar i länet. Avsikten är att projektet ska fortsätta i övriga län. 

I Miljöhälsorapport 2005 beskrivs och diskuteras radonets påverkan på barn. Rapporten 

är ett samarbete mellan Socialstyrelsen, Institutet för miljömedicin och Arbets- och 

miljömedicinska avdelningen på Stockholms läns landsting. 

Effekter av insatserna 114 

Med ett riktvärde på 200 Bq/m 3 , utökad information till fastighetsägare, byggnadsdeklarationer 

med ett centralt register och utbildning av konsulter för radonåtgärder kommer 

de radonsänkande åtgärderna att öka. Kommunernas möjligheter att följa upp miljömålet 

och tillsynsansvaret enligt miljöbalken underlättas också. Ett markant ökat intresse 

för radonhalter inomhus har märkts vid köp av hus vilket kommer att påverka målet att få 

ner radonhalterna inomhus positivt. 

113, 114 Socialstyrelsen. Socialstyrelsens folkhälsoarbete. 2004-12-22. Dnr 00-5387/2004.


Utvecklingsbehov 115 

Socialstyrelsen fortsätter sin utvärdering av kommunernas tillsyn under 2005 samt gör en 

nationell översyn av radonhalter inomhus. 

Ett nationellt tillsynsprojekt om radon ska genomföras år 2006 med Sveriges kommuner. 

Resultaten ska kunna användas som en uppföljning och utveckling av indikatorer för 

att se hur arbetet mot miljömålet fortskrider. 

115 Socialstyrelsen. Socialstyrelsens folkhälsoarbete. 2004-12-22. Dnr 00-5387/2004.



Verksamhetsområdet 

Länsstyrelsen är den myndighet som beslutar om radonbidrag. 



Västerbottens län har inom ramen för projektet “Radon i dricksvatten” deltagit i ett samarbetsprojekt 

mellan Västerbottens läns landsting, Länsstyrelsen i Västerbottens län och 

Kommunförbundet. Syftet med projektet var att uppföra en databas över alla kända brunnar 

i Västerbottens län som provtagits med avseende på radon, och därefter göra en radonriskkarta 

över länet. Med hjälp av kartan kan riskerna bedömas, berörda brunnar utpekas 

och åtgärder genomföras. Resultatet av denna undersökning visar att höga radonhalter 

främst förekommer i borrade brunnar. För vatten från grävda brunnar är radonrisken 

mycket låg. Slutsatsen är att samtliga borrade brunnar i länet bör provtas med avseende på 

radon (57). 

Miljömedicinskt centrum i Västra Götalandsregionen samt Länsstyrelsen i Västra 

Götalands län har medverkat i en radonkartläggning inom regionen bl.a. den i Lysekil och 

Skövde som finns redovisade under kommuner. 

Kommuner 


Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder utövar tillsynen samt informerar och 

rekommenderar ofta egnahemsägare att göra radonmätningar. För flerbostadshus kräver i 

många fall miljö- och hälsoskyddsnämnderna att radonmätningar görs. 


Sveriges kommuner kommer att år 2006 ingå i ett nationellt tillsynsprojekt om radon. 

Resultaten ska kunna användas som en uppföljning och utveckling av indikatorer för att se 

hur arbetet mot miljömålet fortskrider (48). 


I ett miljöövervakningsprojekt i Lysekils kommun mättes radonexponeringen hos 93 

slumpvis utvalda personer i åldern 20 till 60 år under tiden februari– april 2001. Resultaten 

visade att radonexponeringen minskat jämfört med 1990 då motsvarande undersökning 

gjordes. Förebyggande åtgärder mot radon och omfattande mätinsatser tycks ha lett fram 

till dessa positiva resultat. Anmärkningsvärt är dock att den genomsnittliga radonexponeringen 

i villor och rad- och parhus är nästan dubbelt så hög som i flerbostadshus (58).


I en undersökning under januari–april 2004 i Skövde kommun visar resultaten från 

mätningar av radon hos 108 slumpmässigt utvalda personer i åldern 20–60 år att radonhalterna 

i bostäder i kommunen mer än halverats sedan 1990. En orsak bedöms vara en ökad 

andel nya bostäder byggda på mark med låg radonhalt, en medveten strategi från kommunens 

sida. Fler bostäder med mekanisk ventilation är en annan trolig förklaring. Kommunens 

spårning av bostäder med höga radonhalter och stöd eller råd om sanering torde 

också ha haft viss effekt (59).


7. Miljöer som kan relateras till skador 

7.1 Sambandet mellan miljöer, skador och hälsa 

Delområdet säkra miljöer och produkter syftar till att eliminera eller kraftigt minska förekomsten 

av skador. Personskador är ett stort folkhälsoproblem i Sverige. Skador inträffar 

inte slumpmässigt i befolkningen utan i relation till exponering för risker i olika miljöer 

(60). I denna rapport analyseras arbets-, trafik-, bostads-, skol- och fritidsmiljöer. 

Skador bidrar till en stor del till belastningen på hälso- och sjukvården. Varje år vårdas 

drygt 135 000 människor på sjukhus för någon typ av personskada. Ofta leder skadorna till 

långvarigt lidande och nedsatt funktionsförmåga. Skador som inte uppfattas som allvarliga 

när de inträffar kan ändå få långsiktiga hälsokonsekvenser (61).


7.2 Geografiska och sociala skillnader i skaderisker 

Risken att skadas skiljer sig både mellan olika länder och mellan olika områden inom länder. 

I Sverige finns det tydliga regionala skillnader både i skademönster och i risken att 

skadas. Risken att skadas skiljer sig också mellan olika sociala grupper. 

Det finns en tydlig skillnad mellan män och kvinnor för i stort sett alla typer av skador, 

och förutom könsfaktorn är socioekonomisk position den sociala bestämningsfaktor som 

visat sig ha störst betydelse för risken att skadas. 

Det finns ingen enkel förklaring till varför vissa grupper är mer utsatta för skador än 

andra grupper, utan forskningen pekar snarare på multipla orsakskedjor – från den sociala 

strukturen i samhället till miljö- och levnadsförhållanden samt hälsorelaterade beteenden 

hos individen. 

När det gäller barn och ungdomar visar studier bl.a. att 

• barn till arbetare löper högre risk att skadas i olika typer av skador jämfört med barn till 

tjänstemän på mellannivå eller högre nivå 

• barn till lantbrukare och andra egna företagare löper högre risk att skadas än barn till 

tjänstemän på mellannivå och högre nivå när det gäller trafikskador 

• familjen ekonomiska resurser är betydelsefulla för att skapa en säker miljö för barnen 

• de socioekonomiska skillnaderna är tydliga för trafikskador, men även för våldsrelaterade 

och självtillfogade skador 

• i relation till andra västeuropeiska länder har Sverige få fotgängarskador bland barn 

• barn i åldersgruppen 5–14 år med utlandsfödda föräldrar har en lägre skadefrekvens 

när det gäller olycksfallsskador som krävt sjukhusvård, än barn med föräldrar födda i 

Sverige. I övriga åldersgrupper är skillnaderna små (61). 

När det gäller äldre personer visar studier genomförda i Storstockholm bl.a. att 

• höftfrakturer förekommer oftare bland ogifta äldre män och kvinnor än bland dem som 

är gifta 

• höftfrakturer förekommer oftare bland svenskfödda än utrikesfödda äldre; detta gäller 

både män och kvinnor 

• äldre personer som bor i områden med medelhög till hög social status löper betydligt 

lägre risk att drabbas av höftfrakturer jämfört med dem som bor i områden med låg 

social status 

• sannolikheten att drabbas av höftfrakturer är större för både män och kvinnor som lever 

i ekonomiskt utsatta områden (62).


7.3 Utveckling av bestämningsfaktorn miljöer som kan 


År 2002 dog 4725 personer av skador. Majoriteten, 63 procent, omkom till följd av olycksfall. 

Nästan 1 200 dog till följd av självtillfogade skador (suicid) och 100 till följd av våldsrelaterade 

skador (61). 

Indikatorn ”antal rapporterade skadade (döda och vårdade) i olika miljöer” används för 

att indikera bestämningsfaktorn ”skademiljöer”. 

I skaderegistreringssystemet EHLASS (European Home and Leisure Accident 

Surveillance System) registreras inkommande skador vid akutmottagningar och jourcentraler. 

Vårdenheter i Umeå, Skaraborg och (t.o.m. 2004) Hälsingland, med sammanlagt sex 

procent av landets befolkning i sina upptagningsområden, rapporterar till systemet. De fall 

som registreras där ligger till grund för nationella skattningar av skadeförekomsten. Enligt 

EHLASS inträffar årligen i hela landet omkring 640 000 skador till följd av olycksfall. De 

flesta sker inom kategorin hem och fritid, ca 80 procent. Antalet skador i arbetet och vägtrafiken 

är ungefär lika många, tio procent vardera. 116 

Procent 

2,0 

1,5 

1,0 

0,5 

0,0 

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 

Män Kvinnor 

Ålder 

Figur 8. Andel av samtliga skadade till följd av olycksfall i bostad eller bostadsområde efter ålder och kön, 

1999–2003. Källa: EHLASS, EpC, Socialstyrelsen 

116 

Räddningsverket, Redovisning av insatser inom folkhälsomorådet, 2004-09-28, Bilaga 

"Problembilden", Dnr 019-43-2004.


I Sverige inträffar varje år uppskattningsvis ca 520 000 hem- och fritidsskador. Som framgår 

av figur 8 är stora delar av dem som skadas i bostadsmiljön barn eller äldre kvinnor. 

Konsekvenserna av ett olycksfall varierar med åldern. Följderna är ofta allvarligare för 

äldre personer. 118 

I idrottsmiljön inträffar varje år uppskattningsvis 115 000 skador till följd av olyckshändelser 

under utövande av sport och idrott. Två tredjedelar av idrottsskadorna drabbar 

män. Åldersgruppen 10–20 år är överrepresenterad för både män och kvinnor. 119 

I skol- och institutionsmiljöerna ingår alla skador som drabbar elever (inklusive värnpliktiga) 

under skoltid och barn under barnomsorgstid. Varje år skadas uppskattningsvis ca 

45 000 personer i sådan omfattning att de behövt uppsöka en akutmottagning. Pojkar är 

överrepresenterade i olycksstatistiken, nästan 60 procent procent. Flest skador inom denna 

arena drabbar barn i skolåldern. 120 

Skador inom arbetsmiljön rapporterade till EHLASS-registret tyder på att det varje år i 

landet inträffar ca 60–65 000 olycksfall i arbetslivet som resulterar i personskador av sådan 

art och omfattning att de drabbade behöver uppsöka akutsjukvård. Åtta av tio skador som 

når akutsjukvården efter arbetsolyckor har drabbat män. I ISA-statistiken, som inte är 

begränsad till uppgifter från sjukvården utan täcker ett bredare fält står kvinnorna för en 

betydligt större andel av olycksfallen. 

Antal 

450 

400 

350 

300 

250 

200 

150 

100 

50 

1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 År 

Män Kvinnor 

Figur 9. Antal omkomna arbetstagare till följd av olycksfall, män och kvinnor, 1955–2003. Källa: Arbetsmiljöverket. 

118, 119, 120 

Räddningsverket, Redovisning av insatser inom folkhälsoområdet, 2004-09-28, Bilaga 

”Problembilden”, Dnr 019-43-2004.


Ur ett längre perspektiv har antalet dödsfall till följd av olycksfall i arbetet bland arbetstagare 

minskat kraftigt i Sverige (figur 2). Se även målområde 4 ”Ökad hälsa i arbetslivet”. 121 

Under de senaste tio åren har drygt 6 200 personer omkommit inom vägtrafikmiljön. 

År 2002 dödades 504 personer i trafiken, varav en tredjedel var kvinnor. Som framgår av 

figur 10 följde antalet dödsolyckor i vägtrafiken fram till omläggningen till högertrafik 

(1967) ganska väl antalet bilar i trafik. Därefter skedde en påtaglig förändring. Antalet 

bilar fortsatte att öka medan antalet dödade minskade. 122 

Antal döda Antal bilar vid årets slut 

1 400 

1 200 

1 000 

800 

600 

400 

200 

1935 1945 1955 1965 1975 1985 1995 2004 

Antal döda Antal bilar i trafik 

Figur 10. Antal döda till följd av olycksfall i vägtrafiken respektive antal bilar i trafik vid årets slut. 1935–2004. 

Källa: Vägverket. 

Äldre. Inom nästan alla olyckstyper svarar äldre (65+) för en majoritet av dödsfallen (63). 

Risken för fallskador ökar dramatiskt med stigande ålder, och frakturer till följd av fallskador 

är den vanligaste typen av skador bland äldre personer. Antalet dödsfall till följd av 

höftfrakturer ökar sedan mitten av 1990-talet bland både män och kvinnor (61). Om nuvarande 

trend håller i sig kommer antalet personer över 65 år som behöver vårdas till följd av 

fallolyckor att öka från 42 000 till nära 70 000 per år under den närmast kommande 30årsperioden. 

De direkta kostnaderna för landsting och kommuner beräknas samtidigt öka 

från 4,7 till 7,7 miljarder kronor (63). Den ökande andelen äldre kan endast förklara en del 

av ökningen. Kvinnor drabbas oftare än män av fallskador (61). Varje år dör över 1 000 

äldre av fallskador. 

121, 122 


”Problembilden”, Dnr 019-43-2004. 

5 000 000 

4 000 000 

3 000 000 

2 000 000 

1 000 000


Barn. Trots att antalet dödsfall till följd av skador är lågt i Sverige jämfört med andra 

länder, är skador fortfarande den vanligaste dödsorsaken bland barn och ungdomar. Varje 

år dör ungefär 100 barn i åldrarna 0–17 år till följd av skador (61). 

Personer i yrkesaktiv ålder. Skador är för män upp till 45 års ålder den sammantaget 

vanligaste dödsorsaken. Skador bland män är dessutom den ledande orsaken till förlorade 

levnadsår före 65 års ålder (63).

7.4 Förklaring till utvecklingen 123 


Att ungdomar och vuxna i förvärvsarbetande ålder skadas i mindre utsträckning i bostadsmiljön 

beror naturligtvis till stor del på att de vistas mindre i bostaden. Det finns två 

huvudförklaringar till varför skadorna är fler bland äldre kvinnor än bland äldre män. Dels 

gör kvinnornas högre medellivslängd att det helt enkelt finns fler äldre kvinnor, dels drabbas 

många kvinnor lättare av frakturer till följd av benskörhet. 

Även om idrotten bidrar till en förbättrad folkhälsa har den också negativa effekter på 

hälsan. Som tidigare nämnts skadar sig ca 115 000 personer så allvarligt att de är tvungna 

att uppsöka en akutmottagning. De idrotter som ger upphov till många skador är också i 

stor utsträckning de som har många tävlingsaktiva. Däremot ger typiska motionsidrotter 

inte upphov till skador i lika hög grad. 

Antalet dödsfall genom olycksfall inom hem- och fritidsområdet ökar svagt. Ökningen 

de två senaste åren förklaras av att antalet fallolyckor hos i första hand äldre kvinnor ökat 

och av att gruppen förgiftningar ökat. 

För minskningen av dödsolyckor inom vägtrafiken har hastighetsregleringar, bilbälten, 

säkrare trafikmiljö och fordon, haft en stor betydelse. 

123 


”Problembilden”, Dnr 019-43-2004.



Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar 


Sverige anslöt sig redan 1984 till Världshälsoorganisationens (WHO) mål nr 11 “Hälsa för 

alla år 2000” att reducera antalet dödsfall till följd av olyckshändelser med 25 procent till 

år 2000. Sverige uppnådde detta mål till år 2000. En anledning till att Sverige bör 

anstränga sig ytterligare är att WHO vid en revision 1991 utvidgade målet till att också 

inkludera en motsvarande reduktion av skador och handikapp till följd av olyckshändelser. 

WHOs förslag till 21 nya hälsa för alla mål sträcker sig fram till år 2020 där nummer 3, 

4, 6 och 9 är mål inom skadeområdet. Nummer 9 handlar om att minska olycksfalls- och 

våldsrelaterade skador och har innebörden att det år 2020 ska ha skett en betydande och 

varaktig minskning av skador, handikapp och död till följd av olyckshändelser och våld i 

regionen. I detta mål ingår bl.a. att dödlighet och handikapp p.g.a. arbets-, hem- och fritidsolycksfall 

ska reduceras med 50 procent. 

Målet för verksamhetsområdet skydd mot olyckor är att skydda människors liv, säkerhet 

och hälsa mot olyckor samt att förhindra eller begränsa skador på egendom och miljö. 

Verksamheten inom politikområdet ska leda till att det sker färre olycksfall i Sverige, 

att färre människor skadas eller dödas samt att miljön utsätts för mindre påfrestningar till 

följd av de olyckor som trots allt inträffar. Regeringen anser att arbetet med att förebygga 

olycksfall ska intensifieras. Arbetet inom verksamhetsområdet skydd mot olyckor ska 

även fortsättningsvis präglas av minskad detaljreglering, införande av nationella mål, förebyggande 

arbete och en förändrad utbildningsstruktur. 

Räddningsverket är den viktigaste nationella aktören på detta område. 

Räddningsverket 124 


Verksamheter som har betydelse för folkhälsan är brandförebyggande verksamhet, vattensäkerhet, 

landtransport av farligt gods, brandfarliga och explosiva varor samt det nationella 

skadeförebyggande programmet. Man arbetar bl.a. med föreskrifter och allmänna 

råd, bedriver utbildning, ger information till kommuner, samverkar med andra myndigheter 

och organisationer för att sprida kunskaper och erfarenheter. 

Det nationella skadeförebyggande programmet vid Räddningsverket har tyngdpunkt 

på åtgärder, metoder och strategier för säkerhetsfrämjande och skadeförebyggande verksamhet 

på nationell, regional och lokal nivå. En viktig strategi för arbetet på lokal nivå är 

modellen ”En säker och trygg kommun”. 

124 Räddningsverket, Redovisning av insatser inom folkhälsoområdet, 2004-09-28, 

Dnr 019-43-2004.

I budgetpropositionen för år 2005 anges i den del som riktar sig till Räddningsverket att 

“den samlade bilden av olycksutvecklingen, tillsammans med övriga förändringar i samhället, 

pekar på att ökade ansträngningar i det förebyggande arbetet primärt bör inriktas 

mot hem- och fritidsmiljöer. Det gäller i första hand fallolyckor bland äldre, men även 

äldres säkerhet i stort måste prioriteras” (13). 


Räddningsverket anger att det är svårt att bedöma effekterna av den egna verksamheten 

eftersom insatserna ingår i en större helhet. Verket nämner att kommunerna genom det 

nationella skadeförebyggande programmet påverkas att arbeta skadeförebyggande enligt 

modellen en säker och trygg kommun och därigenom fås en god effekt på huvudindikatorn 

enligt gjorda utvärderingar. 


Inom området ”vattensäkerhet” lyfts frågan om att drunkning saknar en nationell huvudman 

fram. I dag är det huvudsakligen Svenska Livräddningssällskapet som arbetar med 

frågan på nationell nivå. 

Räddningsverket anger att det nationella skadeförebyggande programmet behöver förstärka 

och utveckla samarbetet med olika aktörer på alla nivåer. Det finns ett behov av att ta 

ett samlat grepp för ett systematiskt säkerhetsfrämjande och skadeförebyggande arbete för 

riskutsatta grupper, främst barn och äldre. Räddningsverket har fört fram ett förslag om att 

bilda en äldresäkerhetsdelegation till regeringen men något ställningstagande har inte 

gjorts. 

Räddningsverket betonar vikten av att alla landsting/regioner stödjer sina kommuner 

med statistik och analys av lokala skadedata. På nationell nivå behöver skadestatistiken 

byggas ut för att skapa ett urval som bättre än i dag svarar mot befolknings-, samhälls- och 

sjukvårdsstruktur i Sverige som helhet. 




Beträffande internationella frågor se under ”Politikområde skydd och beredskap mot 

olyckor och svåra påfrestningar”. 


hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Ett delmål 

inom transportpolitiken är en säker trafik, där det långsiktiga målet för trafiksäkerheten 

ska vara att ingen dödas eller allvarligt skadas till följd av trafikolyckor inom 

transportsystemet. Transportsystemets utformning och funktion ska anpassas till de krav 

som följer av detta. 

Ett väl fungerande vägtransportsystem är en viktig förutsättning för att tillgodose kvinnors 

och mäns behov av att bo och bedriva näringsverksamhet i hela landet. Det är ange


läget att utveckla ett framtida transportsystem som möter Sveriges växande behov av snabba, 

effektiva, säkra och miljövänliga transporter. Trafiksäkerhetsaspekter beaktas alltid 

i samband med åtgärder på det statliga vägnätet. 

Vägverket är den viktigaste nationella aktören inom detta område. 

Vägverket 125 


Vägverket pekar på att skador på människan orsakas av det fysiska våld som penetrerar 

människokroppen vid en kollision. Inriktningen på verksamheten är därför att minska det 

farliga fysiska våldet. 

Påverkan på hastigheter och risktagande i trafiken sker bl.a. genom att lägga resurser på 

att eliminera dagens hastighetsöverträdelser. För närvarande utreds i ett regeringsuppdrag 

en långsiktig strategi för hastighetsgränser på vägarna där målet är att anpassa dessa till 

nollvisionen och övriga delmål. Genom att utöka antalet hastighetskameror förväntas den 

automatiska hastighetskontrollen bidra till att etappmålet om maximalt 270 dödade år 

2007 ska uppfyllas. Insatserna för oacceptabelt risktagande i trafiken, t.ex. hänsynslöst 

körsätt eller omdömeslös körning genom intag av alkohol och narkotika, består t.ex. av 

beteendepåverkan och polisövervakning. 

För att påverka utformningen och användningen av skydd mot våld pekar Vägverket på 

olika insatser såsom lagen om krav på cykelhjälmsanvändning för barn upp till 15 år. 

Andra exempel är att bygga säkrare vägar (t.ex. vägar med mitträcke) och säkrare bilar 

samt att stödja införande av förarstödssystem. Det sistnämnda kan bestå av alkolås, där det 

handlar om fortsatt stöd till marknaden samt att ta fram en plan för införande av alkolås i 

egna och upphandlade fordon hos ett antal myndigheter. Hastighetsstödssystem (ISA) 

handlar om att utrusta egna fordon och när det gäller säkerhetsbälten stöd till att ta fram 

fungerande bältespåminnare samt garantiåtagande för tillräcklig volym för produktion för 

att uppnå lågt pris. 


Vägverket anger att nuvarande planerade insatser förväntas leda till en minskning av skador 

på människan orsakad av vägtrafiken och att nuvarande insatsers effekt har en direkt 

påverkan på det övergripande folkhälsomålet (en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen). 


Vägverket redovisar ett antal förändringar i vägtransportsystemet som man anser med stor 

sannolikhet skulle medföra att målet år 2007 om högst 270 dödade personer skulle uppnås. 

Verket betonar att samtliga aktörer inom sektorn behöver vidta kraftfulla åtgärder för att 

detta ska lyckas. Svenska Taxiförbundet, Sveriges åkeriföretag, Arbetsmiljöverket, 

Busspoolen Västerbotten AB, Västerbottens läns landsting är exempel på aktörer som 

125 Vägverket, Avrapportering av regeringsuppdrag: Vägverkets roll inom folkhälsoområdet, 

vidtagna åtgärder och uppföljning av dessa. 2004-08-23, AL90a 2004:15878.

avser att göra ytterligare ansträngningar för att öka trafiksäkerheten. För att nå trafiksäkerhetsmålet, 

beaktat förväntad trafikökning, krävs en minskning av antalet dödade med 

minst 300 personer. 




Beträffande internationella frågor se text under ”Politikområde skydd och beredskap mot 

olyckor och svåra påfrestningar”. 

Målet för bostadspolitiken är att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till 

rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. 

Boende- och bebyggelsemiljön ska bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och 

särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning 

ska en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling vara grund för verksamheten. 

I första hand prioriteras sex områden i regeringens arbete: bostadsförsörjningen, rimliga 

boendeutgifter för hushållen, effektiv byggsektor i konkurrens, hållbar samhällsplanering 

och stadsutveckling, energieffektivisering och god inomhusmiljö, god kvalitet i byggande 

och förvaltning och en effektiv tillämpning av regelverket. 

Boverket är den viktigaste nationella aktören. 

Boverket 126 


Boverket ska verka för ett effektivt, säkert, hälsosamt och miljöanpassat byggande. Det 

gäller såväl nybyggnad som förvaltning av befintlig bebyggelse. Boverket arbetar också 

för planering och utformning av sunda och säkra bebyggda miljöer. Det innefattar bl.a. 

frågor om hissar och linbanor, buller, brand, elektriska och magnetiska fält (EMF), tillgänglighet, 

säkerhetsfrågor inklusive barnsäkerhet och utformning samt ventilation, luftkvalitet 

och inomhusmiljö. 

Boverkets insatser sker främst genom uppsikt och utveckling av regler och genom att ta 

fram kunskapsunderlag och information till olika aktörer. Boverkets arbete med sunda och 

säkra miljöer och produkter baseras på Plan- och bygglagen (PBL), miljöbalken, 

Byggnadsverkslagen (BVL) och Byggnadsverksförordningen (BVF). Boverket deltar i det 

internationella standardiseringsarbetet för sunda och säkra byggprodukter. 

Boverket konkretiserar kraven i bygglagstiftningen genom föreskrifter och allmänna 

råd när det gäller brand- och taksäkerhet, säkerhet vid användning, hissar och tunnlar och 

redovisar också samarbete med andra aktörer inom området, t.ex. när det gäller skaderapportering 

och statistik. 

126 

Boverket, Folkhälsa i planering, byggande och boende – Boverkets roll i folkhälsoarbetet, 

Redovisning av regeringsuppdrag, augusti 2004, Dnr 219-3763/2003.


Boverket pekar på att trafiksystemens planering har stor betydelse för barns och ungdomars 

möjligheter att självständigt ta sig fram i såväl stadsmiljöer som glesbygd. Väl 

utbyggd kollektivtrafik och ett säkert cykelvägnät är väsentligt framför allt för de mellanstora 

barnens och ungdomarnas rörelsefrihet. Beträffande barnsäkerhet i byggnader innehåller 

bygglagstiftningen krav på att byggnader och tomter ska utformas så att man får tillräcklig 

säkerhet vid användning och så att risken för olycksfall begränsas. 


Boverkets insatser går ut på att ha uppsikt över och utveckla tillämpningen av lagar och 

förordningar, ge råd och informera, visa goda exempel och samordna arbetet mellan olika 

aktörer. Insatserna är alltså framför allt indirekta varför det är svårt att följa upp och mäta 

effekterna av dem. 


Boverket betonar att det behövs ett bättre statistikstöd, bl.a. med mer detaljerade uppgifter 

om skadeorsaker än vad som i dag rapporteras. Till exempel är statistik om barnolycksfall i 

bostadsområden, såväl inomhus som utomhus, intressant för inriktningen av Boverkets 

framtida arbete med barnsäkerhet. Metoder behöver också utvecklas för att förebygga och 

minska effekterna av extrema väderlekssituationer, t.ex. översvämningar. 

Boverket anser att kontroll och tillsyn över efterlevnaden av planoch byggnadslagstiftningens 

många regler om sunda och säkra miljöer och produkter behöver förbättras. 

Tillsynsansvaret ligger i många fall på kommunerna, som ofta har svårt att klara det av 

resursskäl. 

Arbetslivspolitik 


Beträffande internationellt sammanhang se text under ”Politikområde skydd och beredskap 

mot olyckor och svåra påfrestningar”. 

Målet för politikområdet är goda arbetsvillkor och möjlighet till utveckling i arbetet för 

både kvinnor och män. Målet för verksamhetsområdet arbetsmiljö är en arbetsmiljö som 

förebygger ohälsa och olycksfall, är anpassad till människors olika fysiska och psykiska 

förutsättningar samt är utvecklande för individen. 

Det övergripande målet handlar om att ha ett helhetsperspektiv och att säkerställa en 

samverkan mellan de olika verksamhetsområdena inom arbetslivspolitiken. Inriktningen 

är att åstadkomma ett hållbart arbetsliv som också skapar förutsättningar för hög sysselsättning 

och en stabil, hög och hållbar tillväxt. 

Arbetsmiljöverket är den viktigaste nationella aktören.

Arbetsmiljöverket 127 


Arbetsmiljöverkets roll inom folkhälsoområdet är att via tillsyn bevaka att landets arbetsgivare 

följer de regler som finns för att trygga ett säkert arbetsliv. Ett arbetsliv som inte 

orsakar utan förebygger olycksfall eller annan ohälsa för de anställda. All tillsynsverksamhet 

som myndigheten bedriver syftar i ett vidare perspektiv direkt eller indirekt till bättre 

folkhälsa. Arbetsmiljöverket anser sig ha en betydande roll i folkhälsoarbetet. 


Arbetsmiljöverket framhåller svårigheterna i att mäta effekter av myndighetens insatser. 

Verket har dock gjort flera studier där man kunnat visa på effekter. 


Arbetsmiljöverket har inte kommenterat detta. 


127 Arbetsmiljöverket, Redovisning av Arbetsmiljöverkets roll inom folkhälsoomårdet, 2004-08-23, 

VUS 2004/32403.


8. Produkter som kan relateras till skador 

8.1 Samband mellan produkter, skador och hälsa 

Bestämningsfaktorn representerar delområdet säkra miljöer och produkter. 

Under åren 1998 t.o.m. 2002 rapporterades 143 288 hem- och fritidsolycksfall med 

kroppsskada från akutkliniker och jourcentraler vid sjukhus som medverkar i skaderapporteringssystemet 

EHLASS (se avsnitt 9.7.2) En uppräkning till nationella tal ger i snitt 

ca 524 000 skadefall per år i hela landet, d.v.s. ca 59 skadade per 1 000 invånare och år. 

Antalet skadefall per år på EHLASS-sjukhusen låg på en konstant nivå under 1998 t.o.m. 

2002. Vad gäller produkter registreras i EHLASS såväl produkt som orsakat skadan som 

produkt som utlöst olyckshändelsen. Generellt orsakas flest skador, 31 procent av kvinnornas 

och 19 procent av männens, av s.k. produkter i grupperna ”golv, underlag inomhus” 

eller ”underlag utomhus”. De flesta av dessa skador härrör från fallolyckor. Det är också 

vanligt att marken eller golvet anges ha utlöst olyckshändelsen. Om underlag utomhus och 

inomhus summeras är de vanligast som såväl orsakande som utlösande produkt vid olycksfallen 

i de äldsta åldersgrupperna. I yngre åldersgrupper är spridningen i fråga om inblandade 

produkter och produktgrupper större och tydligare knutna till olika aktiviteter och 

exponeringsförhållanden (64). 

Indikatorn ”antal skadade relaterat till olika produkter/-produktgrupper” används för 

att indikera bestämningsfaktorn ”skadliga produkter”.


8.2 Situationen för bestämningsfaktorn produkter som 

kan relateras till skador 128 

”Annan människa” är den vanligaste utlösande ”produkten”. Här rör det sig ofta om kollisioner 

med andra under lek och idrott, vilket naturligtvis är vanligast i yngre åldrar. Bland 

’underlag utomhus’är det is- eller snötäckta underlag som utlöser flest olycksfall, vanligen 

fallolyckor, som ofta drabbar medelålders och äldre, kvinnor mer än män. Boll registreras 

ofta som utlösande produkt vid skador i samband med bollsporter. Av husdjur är hästen 

den som utlöser flest olycksfall, följt av hunden. Bland övriga produkter märks trappa, 

skidor/snowboard och olika möbler, som alla främst utlöser fallolyckor. ”Fast utrustning 

på lekplats” (gungor, klätterställningar, rutschbanor m.m.) är inblandad i relativt många 

olycksfall bland barn. 

Fordon finns med i bilden när det rör sig om skador vid körning utanför allmän väg, vid 

reparationer eller genom klämning i bildörr o.d. Bland olyckor med ”lantbruks-, trä- eller 

pappersprodukter” döljer sig många skador av vedklyvar och yxor i samband med vedbearbetning. 

På liknande sätt innefattar olyckor med ”konstruktionselement av trä” åtskilliga 

skador av sågar och andra maskinella eller manuella verktyg. 

128 Konsumentverket, e-post.


8.3 Förklaringar till situationen 

Det råder självklart ett starkt samband mellan exponering för produktrelaterade risker och 

utfallet i form av inträffade skador, vilket visar sig inte minst i de stora skillnaderna mellan 

åldersgrupper vad gäller vilka produkter som utlöser olycksfall. Olika åldersgruppers 

fysiska och utvecklingsmässiga förutsättningar, och produkternas ibland bristfälliga 

anpassning till dessa förutsättningar, är också en förklarande faktor. 129 

129 Konsumentverket, e-post.





När det gäller internationellt sammanhang se text under ”Politikområde skydd och beredskap 

mot olyckor och svåra påfrestningar”. 

Ett av sex övergripande mål för konsumentpolitiken är att konsumenternas hälsa och 

säkerhet ska skyddas – säkerhetsmålet. 

Konsumentpolitiken ska stödja enskilda människor i deras egenskap av konsumenter 

för att ge dem ett större inflytande och för att få dem att känna sig trygga på marknaden. 

Det är viktigt att ge konsumenterna lagstadgade rättigheter, kunskap, information och tillgänglighet 

till varor och tjänster. 

Konsumentverket är den viktigaste nationella aktören. 

Konsumentverket 130 


Konsumentverkets produktsäkerhetsarbete utgår från behovet av att minska produktrelaterade 

olycksfall i samhället och tillförsäkra konsumenterna en marknad med säkra varor 

och tjänster. Att produkter är säkra har betydelse i jämlikhetsperspektivet. Säkerheten för 

användare blir oberoende av dennes kunskaper och möjlighet att ta till sig information 

eller tillgång på pengar. Produktsäkerhet tillförsäkras därmed alla och blir inget man kan 

köpa sig till. Det skadeförebyggande arbetet vid Konsumentverket inriktades tidigt mot 

särskilt prioriterade grupper, såsom barn, ungdomar och äldre. 

Konsumentverkets strategi för ökad produktsäkerhet baseras på fem delområden: skaderapportering, 

produktsäkerhetsforskning, standardisering, marknadskontroll och konsumentinformation. 

Konsumentverket gör bedömningen att en negativ utveckling kan märkas när det gäller 

konsumentinflytande på standardisering inom konsumentområdet, trots uppnådda framgångar. 

Att mer arbete sker på global nivå försvårar ytterligare möjligheterna att bidra till 

ett aktivt konsumentinflytande. 


Konsumentverket pekar på svårigheterna att utvärdera förebyggande insatser på nationell 

nivå mot bakgrund av att Sverige saknar en nationellt representativ och detaljerad skaderapportering. 

130 Konsumentverket, Redovisning av Konsumentverkets folkhälsoarbete, 2004-08-30, 

Dnr 2004/307.



Konsumentverket anser att en nationellt representativ och samtidigt detaljerad skaderapportering 

utgör grunden för ett effektivt arbete på alla de övriga delområdena så att de 

resurser som verket avsätter ger maximalt utbyte i form av ökad säkerhet för konsumenterna. 

Utan skadedata är det svårt att hävda svenska säkerhetskrav i den internationella standardiseringsdebatten 

eller att veta om marknadskontroller prioriteras mot de områden där 

störst förbättringar kan uppnås i förhållande till insatta resurser. Socialstyrelsen har utarbetat 

ett förslag till utveckling av ett nationellt informationssystem för skador genom en 

integrering av dödsorsaksregistret, patientregistret och ett utvidgat EHLASS. Ett viktigt 

steg har tagits då regeringen i statsbudgeten för år 2005 anvisat medel för utbyggnad och 

fortsatt långsiktig drift av EHLASS. 

Konsumentverket påtalar att standarder behöver tas fram för fler produktgrupper och 

att vissa redan befintliga standarder behöver förbättras. Dessutom uppdateras kontinuerligt 

befintliga standarder.

8.5 Insatser på regional och lokal nivå – skademiljöer 





Berört verksamhetsområde är ”kunskapsuppbyggnad, samordnings- och sektorsövergripande 

arbete”, med verksamhetsgrenarna ”utåtriktat sektorsövergripande arbete och övrig 

tillsyn” 


Länsstyrelsen har uppgifter inom trafiksäkerhetsområdet genom att bevilja körkortstillstånd 

och meddela varning eller återkalla körkort. Länsstyrelsen ger också trafiktillstånd 

för yrkesmässig trafik och kan, på samma sätt som när det gäller körkort, dra in taxiförarlegitimation 

och trafiktillstånd för dem som missköter sig. I länsstyrelsens arbete ingår 

också förbättring av vägar, handikappanpassning av kollektivtrafik och åtgärder för att 

höja säkerheten på vägarna. Inom området ”säkerhet och krishantering” ser länsstyrelsen 

till att de organisationer som samverkar vid räddningstjänst övar tillsammans. I tillsynen 

över kommunerna inom området skydd mot olyckor, ska länsstyrelsen bedöma och främja 

kommunernas förmåga att leva upp till de nationella målen, de verksamhetsmål och de 

särskilda skyldigheter som framgår av lagen om skydd mot olyckor. Länsstyrelsens 

äldreskyddsombud har en viktig roll inom tillsynen av kommunernas sociala omsorg om 

äldre. 



Berörda verksamhetsområden är hälso- och sjukvård och folkhälsa. 

Landstingens roll är bl.a. att kartlägga och identifiera hälsorisker, att förmedla kunskap 

om hälsoläget, hälsorisker, riskgrupper och hälsofrämjande faktorer, att initiera och 

genomföra förebyggande åtgärder internt och externt, delta i samhällsplaneringen samt att 

dokumentera och utvärdera folkhälsoinsatser (65). Arbetsgruppen Skador underströk i sin 

underlagsrapport till Nationella folkhälsokommittén att landstingen har en viktig roll när 

det gäller att utveckla handlingsprogram och konkreta mål för det säkerhetsfrämjande och 

skadeförebyggande arbetet (65). 


Ett antal landsting har i dag länsprogram som beskriver både landstingets eget ansvar för 

det skadeförebyggande arbetet och hur aktiviteter ska förankras hos och överföras till 

kommunerna. Landstingen kan bl.a. bidra med sina kunskaper om skadepanorama och 

skadornas konsekvenser och ge kommunerna epidemiologiskt underlag för att lokalisera 

riskgrupper och riskmiljöer genom att kartlägga skador vid sjukhus och vårdcentraler.



Ett exempel från Västra Götalandsregionen är ”Hälsovinstprojektet”. Det bygger på det 

goda resultatet av skadeförebyggande arbete med särskild inriktning på att förebygga höftfrakturer 

bland äldre, som med början i Lidköping har bedrivits i fem säkra och trygga 

kommuner under 1989–2001 i dåvarande Skaraborgs län. Syftet med Hälsovinstprojektet 

var att utifrån ett verkligt hälsoproblem och med autentiska data undersöka hur man kunde 

sammanväga hälsofrämjande, förebyggande, vårdande och rehabiliterande insatser så att 

resurserna utnyttjas på bästa sätt. Projektet har visat att ett strukturerat och systematiskt 

arbete med epidemiologiska och hälsoekonomiska data om prioriterade hälsoproblem, är 

en framkomlig väg för att nå optimal resursfördelning. 


Det är viktigt att landstingen upprätthåller den samhällsmedicinska verksamheten till stöd 

för kommunerna i länet/regionen. För att kommunernas säkerhetsfrämjande och skadeförebyggande 

arbete ska förbättras är det enligt dem önskvärt att den samhällsmedicinska 

enheten bistår dem genom att rapportera lokala och regionala skadedata, utveckla ny 

metodik, koordinera insatser i länet, vara bollplank, tillhandahålla material, informera och 

driva på. 

Kommuner 


I lokalsamhället kan säkerhetsfrämjande arbete inom olika sektorer vara fokus för intervention 

som transport, boende, produktion och handel, skolor och offentliga lokaler, sport 

och fritid, nöjesliv eller den fria naturen. Riskanalyser som en del av det tvärsektoriella 

samarbetet är viktiga i detta sammanhang (65). 


En säker och trygg kommun – A Safe Community – är en strategisk modell för lokalt 

skadeförebyggande arbete, som ingår som en strategi i Räddningsverkets nationella och 

WHO:s globala skadeförebyggande program. Arbetet bygger på ett handlingsprogram 

med lokala mål och lokala politiska beslut. I Sverige finns i dag 15 utnämnda kommuner. 

Grundidén i arbetet med en säker och trygg kommun är att bygga på de strukturer och 

organisationer som finns i ett samhälle, en kommun, en kommundel eller stadsdel. 

Demokrati och delaktighet är viktiga nyckelord. Bristande säkerhet är ett problem som 

delas av alla och som alla har ansvar för. I detta arbete spelar stödjande miljöer som tar 

sikte på människors livsvillkor och förutsättningar att välja det goda livet en betydelsefull 

roll. Stödjande miljöer bör finnas där människor bor, arbetar och lever. Genom att arbeta 

utifrån hela miljön, och inte bara individens riskbeteende, ger åtgärder som vidtas, större 

genomslagskraft (65). 

Den nya lagen (66) om skydd mot olyckor ger kommunerna i uppgift att ta fram ett 

handlingsprogram för den förebyggande verksamheten.



Det finns ett antal utvärderingar av lokala program för en säker och trygg kommun. Redan 

efter ett par års intervention har upp till 30 procents minskning av olycksfallsskadorna rapporterats. 


Det är angeläget att arbetssättet enligt modellen för en säker och trygg kommun utvecklas 

ytterligare och sprids till fler kommuner i landet och att kommunerna fortsätter att involvera 

räddningstjänsten i det säkerhetsfrämjande och skadeförebyggande arbetet. 

Inom arbets- och trafikmiljöerna har det pågått ett framgångsrikt förebyggande arbete 

under många år. Motsvarande bör utvecklas när det gäller boendeoch fritidsmiljöerna. 

Miljöhälsoutredningen föreslog att kommunen bör bevaka olycksfallsrisker i boendeoch 

fritidsmiljöer samt vid behov tillse att åtgärder vidtas mot sådana risker (67). 

Socialstyrelsen lämnade ett liknande förslag redan år 1992 i samband med ett regeringsuppdrag, 

nämligen att hälsoskyddslagen (nuvarande miljöbalken) borde göras 

tillämplig beträffande olycksfallsskador i boendeoch fritidsmiljöer. På så sätt skulle 

kommunen få ett tydligt ansvar och det skadeförebyggande arbetet på ett naturligt sätt ingå 

i tillsynen. Med den utformning miljöbalken har fått anser bl.a. Socialstyrelsen att det inte 

är möjligt att tillämpa den i det skadeförebyggande arbetet. 

Frivilligorganisationer 


Frivilligorganisationerna har en viktig uppgift genom att delta i att sprida kunskap till 

befolkningen om det säkerhetsfrämjande och skadeförebyggande arbetet. En inventering 

av organisationerna, som genomfördes av Folkhälsoinstitutet år 1994, visade att omkring 

100 organisationer, verksamma inom områden som kultur och folkbildning, politik, 

nykterhet och antidrog, skola och utbildning, idrott och friluftsliv, kooperation, handikapp, 

religion och livsåskådning m.m., bedriver skadeförebyggande arbete i någon form. 


Exempel på organisationer inom skadeområdet som bedriver en omfattande informationsoch 

utbildningsverksamhet riktad till allmänheten är Svenska Livräddningssällskapet, 

Röda Korset, Civilförsvarsförbundet och Svenska Brandskyddsföreningen. För att bli 

framgångsrik i det skadeförebyggande arbetet är det viktigt att öka medvetenheten i 

befolkningen om skaderisker och skademiljöer. 


Folkhälsoinstitutets inventering visade att det behövs ekonomiskt stöd till de frivilliga 

organisationerna för samordnade och långsiktiga insatser.


Referenser 

1. WHO. Air quality and health. Hämtad 2005-12-07 från 

http://www.euro.who.int/eprise/main/WHO/Progs/AIQ/Home. 

2. WHO. Air Quality Guidelines 2nd edition, 2000. Geneva: World Health Organization; 

2000. 

3. Forsberg B, Bylin G. Uteboken, en bok för alla som bryr sig om en hälsosam utomhusluft. 

Rapport 2001:23. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut och Naturvårdsverket; 

2001. 

4. SFS 2001:527 Förordning om miljökvalitetsnormer för utomhusluft. 

5. Socialstyrelsen, Institutet för miljömedicin, Miljömedicin Stockholms Läns Landsting. 

Miljöhälsorapport 2005. Stockholm: Socialstyrelsen; 2005. 

6. Forsberg B, Hansson H, Johansson C, Aureskog H, Persson K, Järvholm B. Comparative 

health impact assessment of local and regional particulate air pollutants in 

Scandinavia. Ambio 2005;34(1):11-9. 

7. Sjöberg K, Persson K, Brodin Y. Luftkvalitet i tätorter 2004. Stockholm: IVL Svenska 

miljöinstitutet; 2005. 

8. Statens folkhälsoinstitut, Socialstyrelsen. Upplevda besvär av luftföroreningar, buller 

och inomhusmiljö. Socioekonomisk analys baserad på Nationella miljöhälsoenkäten. 

Manuskript. 2005. 

9. Statens folkhälsoinstitut. Boendes utsatthet för buller och luftföroreningar i Västerort 

i Stockholm. Manuskript. 2005. 

10. Naturvårdsverket. Miljömålen – för barnens skull! de Facto 2005. Stockholm: Naturvårdsverket; 

2005. 

11. Naturvårdsverket. Miljömålen – allas vårt ansvar! Miljömålsrådets utvärdering av 

Sveriges 15 miljömål. Stockholm: Naturvårdsverket; 2004. 

12. OECD. OECD Environmental Performance Reviews SWEDEN. Paris: Organisation 

for Economic Co-operation and Development; 2004. 

13. Prop 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005. 

14. Prop 2001/02:130 Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier. 

15. Naturvårdsverket. Samordnad kontroll av miljökvalitetsnormerna för utomhusluft. 

Stockholm: Naturvårdsverket; 2004. 

16. Björsell M. Fortsatt grön skatteväxling – förslag till utformning. Stockholm: Naturvårdsverket; 

2004. 

17. Boverket. Hållbar utveckling av städer och tätorter i Sverige – förslag till strategi. 

Karlskrona: Boverket; 2004. 

18. Boverket. Fastighetsskatten – en miljöbov? Karlskrona: Boverket; 2005. 

19. Prop 2001/02:143 Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning. 

20. SOU 2004:109 Energideklarering av byggnader – för effektivare energianvändning. 

21. Prop 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken.


22. Socialstyrelsen. Hälsa i miljökonsekvensbeskrivningar. Stockholm: Socialstyrelsen; 

2001. 

23. Socialstyrelsen, Institutet för miljömedicin, Miljömedicin Stockholms Läns Landsting. 

Miljöhälsorapport 2001. Stockholm: Socialstyrelsen; 2001. 

24. Rignell-Hydbom A. Exponering för persistenta klororganiska miljögifter och spermiekvalitet. 

Bulletin Årgång 23 (2005) Nr 1. Hämtad 2005-12-07 från 

http://www.ymed.lu.se/papers/bulletinen/2005nr1.pdf. 

25. SOU 2000:52 Framtidens miljö – allas vårt ansvar. Betänkande från miljömålskommittén. 

26. Lind Y DP, Atuma S, Aune M, Becker W, Bjerselius R, Cnattingius S, Glynn A. 

Polybrominated diphenyl ethers in breast milk from Uppsala County, Sweden. 

Environ. Res. 2003;93:186-94. 

27. Naturvårdsverket. Kartläggning av källor till oavsiktligt bildade ämnen rapport till 

regeringen 2005-03-31. Stockholm: Naturvårdsverket; 2005. 

28. Två bromerade flamskyddsmedel förbjuds inom EU. Kemikalieinspektionen. Hämtad 

2005-03-10 från http://www.kemi.se/templates/Page____1711.aspx. 

29. Jönsson K, Yndemark B. Bromerade flamskyddsmedel i byggindustrin. Stockholm: 

Skanska; 2002. BRANDFORSK-Projekt 706-021. 

30. Kemikalieinspektionen. Ny kemikalielagstiftning - Reach. Hämtad 2005-12-07 från 

http://www.kemi.se/templates/Page____1299.aspx. 

31. Naturvårdsverket. EU-prioriteringar för att nå miljömålen – redovisning av ett regeringsuppdrag. 

Stockholm: Naturvårdsverket; 2002. Rapport 5250. 

32. Naturvårdsverket. Årsredovisning 2003. Stockholm: Naturvårdsverket; 2004. 

33. Naturvårdsverket. Årsredovisning 2004. Stockholm: Naturvårdsverket; 2005. 

34. Regionala miljömål för en Giftfri miljö. En jämförelse och granskning av de miljömål 

inom Giftfri miljö som beslutats av länsstyrelserna. Länsstyrelsen i Jönköpings län; 

2004. Meddelande nr 2004:53. 

35. Naturvårdsverket. Skyddande ozonskikt. Underlagsrapport till fördjupad utvärdering 

av miljömålsarbetet. Stockholm: Naturvårdsverket; 2003. 

36. Cancerfonden. Hudcancer. Hämtad 2005-03-10 från http://www.solasakta.nu/ 

hudcancer.asp#3. 

37. Naturvårdsverket. Miljömålen – når vi fram? Miljömålsrådets uppföljning av 

Sveriges 15 miljömål. de Facto 2002. Stockholm: Naturvårdsverket; 2002. 

38. Statens strålskyddsinstitut. Undvik att sola i solarier [Pressmeddelande 28 februari 

2005]. Hämtad 2005-03-10 från http://www.ssi.se/News/newsEntire.asp?ID=150. 

39. Statens strålskyddsinstitut. SSI FS 1990:1 Allmänna råd om hygieniska rikttvärden 

för ultraviolett strålning. 

40. Statens strålskyddsinstitut. SSI FS 1998:2 Föreskrifter om solarier. 

41. Bistrup M, red. Health effects of noise on children and perception of the risk of noise. 

Copenhagen: National Institute of Public Health; 2001. 

42. Socialstyrelsen. Miljökonsekvensbeskrivningar och hälsa. Några föroreningskällor – 

beskrivning och riskbedömning. Stockholm: Socialstyrelsen; 2004.


43. Socialstyrelsen. Socialstyrelsens allmänna råd om buller inomhus och höga ljudnivåer 

(SOSFS 1996:7). 

44. Socialstyrelsen. Socialstyrelsens allmänna råd om höga ljudnivåer (SOSFS 2005:7) 

(M). Stockholm: Socialstyrelsen; 2005. 

45. Naturvårdsverket. Hur påverkar miljön människors hälsa? Mått och resultat från 

miljöövervakningen. Stockholm: Naturvårdsverket; 2003. 

46. SIKA. Etappmål för en god miljö. Stockholm: Statens institut för kommunikationsanalys; 

2003. 

47. Birgitta B, Lindvall T, Nilsson M. Inventering av kunskapsläget för störningsstudier av 

trafikbuller. Stockholm: Naturvårdsverket; 2002. 

48. Boverket. Fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet – God bebyggd miljö. 


49. Boverket. Buller. Delmål 3 – Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet. 


50. Prop 1997/98:145 Svenska miljömål - miljöpolitik för ett hållbart Sverige. 

51. Socialstyrelsen. Socialstyrelsens allmänna råd om buller inomhus (SOSFS 2005:6) 

(M). Stockholm: Socialstyrelsen; 2005. 

52. Socialstyrelsen. Utvärdering av Socialstyrelsens tillsynsvägledning inom hälsoskyddsområdet. 

Stockholm: Socialstyrelsen; 2004. 

53. Socialstyrelsen. Uppföljning av kommunernas operativa tillsyn enligt 7§ tillsynsförordningen. 

Dalarnas, Norrbottens och Skåne län. Stockholm: Socialstyrelsen; 

2004. 

54. Boverket. Bättre koll på underhåll. Karlskrona: Boverket; 2003. 

55. Clavensjö B, Åkerblom G. Radonboken – förebyggande åtgärder i nya byggnader. 

Stockholm: Liber; 2004. 

56. SOU 2001:7 Utredningen om radon i bostäder. 

57. Länsstyrelsen Västerbottens Län. Radon i dricksvatten. Hämtad 2005-12-08 från 

http://www.ac.lst.se/naturochmiljo/miljoovervakning/radonidricksvatten/. 

58. Länsstyrelsen Västra Götaland, Västra Götalandsregionens Miljömedicinska 

Centrum. Radonexponeringen i Lysekil – allmänbefolkningens exponering för radon i 

Lysekils kommun år 2001 och risk för lungcancer – ett miljöövervakningsprojekt. 

Göteborg: Länsstyrelsen Västra Götaland; 2004. 

59. Ängerheim P, Larsson E, Wilhelmsson K-Å, Barregård L. Radonhalter i bostäder i 

Skövde. Göteborg: Västa Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum; 2005. 

60. Prop 2002/03:35 Mål för folkhälsan. 

61. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2005. Stockholm; 2005. 

62. Laflamme L, Reimers A, Hökby A. En rapport om höftfrakturer bland äldre i Stockholms 

län. Manuskript. 2005. 

63. Nationellt centrum för erfarenhetsåterföring från olyckor. Olyckor i siffror. En rapport 

om olycksutvecklingen i Sverige. Karlskoga: Nationellt centrum för erfarenhetsåterföring 

från olyckor, Räddningsverket; 2004.


64. Socialstyrelsen. Hem- och fritidsolycksfall i Sverige. Femårsrapport – EHLASS 

1998–2002. Stockholm: Socialstyrelsen; 2004. 

65. Nationella folkhälsokommittén. Skador. Rapport från arbetsgruppen Skador till 

Nationella folkhälsokommittén. Stockholm: Nationella folkhälsokommittén; 1999. 

66. SFS 2003:778 Lagen om skydd mot olyckor. 

67. SOU 1996:124 Miljö för hållbar utveckling.

Den här rapporten innehåller underlagsmaterial till ett av de elva 

målområden som redovisas i Folkhälsopolitisk rapport 2005. 

Underlagsmaterialet ger en fördjupning av vad som sägs i rapporten. 

I Folkhälsopolitisk rapport 2005 redovisar Statens folkhälsoinstitut 

det uppdrag institutet har av regeringen att följa upp bestämningsfaktorerna 

för hälsan och de insatser som har gjorts av olika 

aktörer för att påverka hälsan i befolkningen. I rapporten redovisas 

också vad som behöver göras. 

Folkhälsopolitisk rapport 2005 är den första rapporten i sitt slag 

och ska följas av en rapport vart fjärde år. 

Statens folkhälsoinstitut 

Distributionstjänst 

120 88 Stockholm 

Fax 08-449 88 11 

E-post fhi@strd.se 

Internet www.fhi.se 

Rapport R 2005:54 

ISSN 1651-8624 

ISBN 91-7257-408-9

Sunda och säkra miljöer och produkter - Statens folkhälsoinstitut

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?