TÖNNERSJÖHEDENS FÖRSÖKSPARK . I HALLAND

TöNNERSJöHEDENS FöRSöKSPARK I HALLAND 375
Träden inom Tönnersjö~edens ekskogar äro sällan över I2 a I4 m höga. De
växa i regel ganska långsamt samt ha vanligen en ur skoglig synpunkt ful stamform.
stammarna äro sålunda krokiga och vridna. Dessutom är växtsättet icke
sällan buskartat till följd av att träden i mycket stor omfattning uppkommit
som stubbskott (se fig. 22). Detta senare står i sin tur delvis i samband med
att flertalet ekskogsbevuxna områden på försöksparken ända till ett stycke in
på Igoo-talet använts som betes:r;narker, varigenom träden blevo skadade av
kreaturen på ett sätt, som verkat gynnande på bildning av stubbskott och
andra adventivskott. - Mera välvuxna ekar träffas inom försöksparken
egentligen endast inom Bala-området (se fig. 23).
Ifrågavarande skogar äro ganska glesa, varför en ymnig, ehuru ej särskilt
artrik undervegetation kunnat utvecklas. i denna ingår i främsta rummet
blåbärsris och kruståtel (Deschampsia flexuosa_). Men dessutom förekomma
av fältskiktsväxter konstant kovall (Melampyrum pratense) och skogsstjärna
(Trientalis europaea) samt ofta liljekonvalj (Convallaria mafalis.), vårfryle
(Luzula pilosa) samt gräset piprör (Calamagrostis arundinacea) m. fl. Bland
mossor träffas företrädesvis Hylocomium parietinum, H. proliferum, Dicranum
scoparium och stereodon cupressiformis. Ofta uppträda dessa dock
endast relativt sparsamt, och i stället för bottenskiktsväxter finner man torra
ek- och björklöv.
I avseende å markprofiltypen överensstämma växtplatserna för Tönnersjöhedens
ekskogar i allt väsentligt med förut beskrivna bokskogars. Man
finner sålunda även här i regel en markprofil, som intar en mellanställning
mellan podsol och brunjord: överst träffas ett lager av lövförna, därunder
råhumus, blekjord, brunjordliknande >>rostjord>> och oomvandlad mineraljord
i nu nämnd ordning. - Vissa skillnader förefinnas dock ofta mellan
ek- och bokskogsmarker på Tönnersjöheden i markbiologiskt hänseende,
varigenom de förra te sig sämre och svagare än de senare.
Ehuru Tönnersjöhedens ekskogar som redan nämnts i regel föryngra sig
på vegetativ väg, så förekommer dock även fruktifikativ föryngring. Denna
är dock sällan riklig. Flera andra trädslag- björk, bok, tall och även gran
-visa också reproduktionsmöjligheter i ekskogarna på Tönnetsjöheden, ehuru
endast sparsamt. Ekskogarna ha härigenom kommit att uppvisa en påfallande
stabilitet i uppträdandet. Genom inplantering av gran i ekskogarna kunna
dessa lätt överföras till högproduktiva granskogar.
Som ett belysande exempel på ekskogarnas botaniska sammansättning
meddelas nedanstående vegetationsanalys:
Ekskog med undervegetation företrädesvis av blåbärsris (Vaccinium
myrtillus) och kruståtel (Deschampsia flexuosa). Provyta 38, belägen c:a
400 m S. om Skällås gård. (Ant. utförd 5/10 1929.)