Bilaga 5 - Avfall Sverige

SGI 2008-03-25 2-0708-0542
METODIK
Det är av litet värde att genomföra en riskanalys för olika alternativa hanteringar av alternativa
ballastmaterial som uppfyller Naturvårdsverkets förslag till riktvärden eftersom
de per definition inte innebär någon risk alls (åtminstone inte kvantifierbar). Det
blir meningsfullt att genomföra en riskanalys först i det fall man kan misstänka att materialet
innebär en risk i den aktuella exponeringssituationen.
Naturvårdsverkets förslag till maximala nivåer är alltså suboptimala från miljösynpunkt
i de fall man kan göra en miljövinst genom att låta restprodukterna ersätta konventionella
material och därmed spara in de miljöstörningar som produktionen av de konventionella
materialen innebär. I dessa fall är det optimalt att acceptera en större risk än ”ingen
risk alls”. Ett begrepp för en större risk som förekommer i sammanhanget är ”ringa
risk”. Ringa risk innebär att risken skall vara liten med hänsyn taget till materialets
egenskaper, användningsområdet och platsen materialet används på. I dagsläget saknas
en entydig definition av vad begreppet ringa risk innebär. En rimlig tolkning av begreppet
innebär dock att man vid beräkning av risken bör ta hänsyn till den begränsning med
hänsyn till exponering och miljöfara som ett materials egenskaper kan medföra, den typ
av anläggning materialet används i samt naturliga fastläggnings och utspädningseffekter
som sker i omgivningen. Vi användning av restprodukter i anläggningsbyggande kan
själva konstruktionen samt fastläggnings- och utspädningseffekter i den naturliga omgivningen
ge ett betydande skydd mot skadliga miljöeffekter. Det är alltså rimligt att
anta att materialet i sig är förknippat med en liten men inte försumbar risk (dvs ringa
risk).
Naturvårdsverkets har vid beräkningarna av sina riktvärden antagit att man inte aktivt
vidtar några åtgärder som kan minska exponeringen och riskerna i samband med att
dessa material används. Det kan vara intressant att analyserat det motsatta förhållandet
dvs att sådana åtgärder faktiskt vidtas. Hur och vilka åtgärder som vidtas kommer då
vara beroende på materialets tekniska egenskaper.
Föreliggande studie är ett försök att utröna om det finns betydande minskningar i miljörisk
att vinna genom att deponera avfallsbaserade anläggningsmaterial som innebär en
ringa miljörisk istället för att utnyttja dem som anläggningsmaterial. Vi antar att materialet
är förknippad med en liten men inte försumbar risk (dvs ringa risk).
Riskanalys genomförs med händelseträdsanalys dvs en kvantitativ riskanalysmetodik
där både sannolikheten för en händelse och konsekvenserna av en händelse eller serie av
händelser redovisas och används för att beräkna risken. I detta fall används dock metoden
för kvalitativa uppskattningar av den relativa risken för olika hanteringar och material.
Med relativa risker avses att det blir möjligt att jämföra risken för ett hanteringssätt
(tex. deponering) med risken för ett annat hanteringssätt (tex. användning i en asfalterad
väg) när de analyserats i samma typ av händelseträd.
Analysen är baserad på identifiering av de effekter som händelser kan skapa och konsekvenserna
för den händelsen. Händelseträd använder en initial händelse och bestämmer
sedan sekvenser av händelser som följer av den startande händelsen [5].
Studien omfattar tre anläggningstekniska konstruktioner:
9 (32)