Näckrosprojektets slutrapport - Landstinget Sörmland

,.
Slutrapport Näckrosprojektet
2008–2012
Näckrosprojektet – En gemensam satsning för att förbättra vården och
omsorgen för personer med psykisk funktionsnedsättning.
Kommunerna Nyköping – Oxelösund – Gnesta – Trosa – Katrineholm – Vingåker – Flen
Landstinget Sörmland – IFSAP – RSMH – Silvermånen – Fontänhuset

Sammanfattning
Näckrosprojektet är ett samarbetsprojekt mellan samtliga kommuner och landstinget i södra
och västra länsdelen i Sörmland, RSMH, IFSAP, Fontänhuset i Nyköping och Kooperativet
Silvermånen.
Projektets syfte har varit att skapa en gemensam stadigvarande kunskapsbas och samsyn, att
öka samsynen och förståelsen för varandra och överbrygga kulturskillnader mellan olika vårdoch
omsorgsgivare samt huvudmän, att öka samsynen kring förhållningssätt och bemötande
av vård- och omsorgstagaren, att skapa ett ökat brukarinflytande i vård, omsorg, behandling
och rehabilitering av personer med psykisk funktionsnedsättning/sjukdom
Totalt har Socialstyrelsen beviljat 11 miljoner kronor åren 2008–2012.
Över 730 personer har deltagit i någon/några av de utbildningar projektet erbjudit baspersonal
från kommuner och landsting. Brukare och anhöriga har också haft tillgång till
utbildningsutbudet. Utbildningarna valdes efter en inventering av brukarnas önskemål och
med hänsyn till Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Utbildningsinsatserna bestod av
motiverande samtal, MI, ett självständigt liv, ESL, RSMH-utbildningar som tog upp
bemötande, empowerment och brukarinflytande och återhämtning. Vidare anordnades
utbildning i supported employment, SE, psykopedagogisk intervention, PPI, samt
föreläsningar med tema neuropsykiatri och Case Management. Brukarna hade också möjlighet
att delta i en brukarutbildning och en utbildning i hur man kan utföra brukarrevisioner.
Utvärderingar har visat att kvaliteten på utbildningarna har varit hög med undantag för ett
fåtal utbildningstillfällen. Utbildningsinsatserna har kompletterats med handledning och s.k.
miniprojekt för att stödja implementeringen. Nätverk har bildats av speciellt utbildade s.k.
nyckelpersoner inom MI och kamratstödjare inom ESL (tillsammans ca 50 personer) för att
kunna vara ett stöd på sina respektive arbetsplatser.
Kommunanställd personal har i högre utsträckning använt utbildningsplatserna än vad
landstingets personal har gjort. När man deltagit på samma utbildningar, har man fått lättare
att ta kontakt med varandra. Projektet har skapat nya arenor att mötas på för personal, brukare
och anhöriga. Om man deltagit i utbildningen i empowerment och brukarinflytande och i
föreläsningsserien om neuropsykiatri, ser man sig som personal mer jämlik med brukarna än
om man deltagit i andra utbildningar.
Tre brukarrevisioner har utförts. En revision tar ca 8 veckor göra. Nu finns långtgående planer
på att bilda ett arbetskooperativ i samarbete med kooperativet Silvermånen som skulle kunna
utföra brukarrevisioner på uppdrag av kommuner och landsting.
Brukarråd har bildats och finns i samtliga kommuner utom i Nyköpings kommun där man
förbereder att starta upp ett råd. Råden är rådgivande och möten sker ca en gång per månad. I
Gnesta kommun deltar man i de anställningsintervjuer som berör brukarna. NSPH
representerar brukar- och anhörigorganisationerna hos landstinget.

Innehållsförteckning
1 Inledning............................................................................................................................. 1
1.1 Bakgrund .................................................................................................................... 1
1.2 Regeringsuppdraget.................................................................................................... 2
2 Syfte ................................................................................................................................... 3
2.1 Definitioner ................................................................................................................ 4
3 Genomförande.................................................................................................................... 4
3.1 Implementeringen....................................................................................................... 4
3.2 Utbildningsmoduler.................................................................................................... 5
3.2.1 Basutbildning ..................................................................................................... 6
3.2.2 Motiverande samtal (MI) ................................................................................... 6
3.2.3 Ett självständigt liv (ESL) .................................................................................. 7
3.2.4 Psykopedagogisk intervention (PPI) .................................................................. 7
3.2.5 Supported employment (SE) .............................................................................. 7
3.2.6 RSMH:s utbildningar ......................................................................................... 7
3.2.7 Brukarutbildning ................................................................................................ 8
3.2.8 Övriga utbildningsaktiviteter.............................................................................. 8
3.2.9 Andra stödjande aktiviteter ................................................................................ 9
3.3 Utbildningskostnader ................................................................................................. 9
4 Resultat............................................................................................................................. 10
4.1 Deltagande i ESL, MI och Basutbildning ................................................................ 10
4.2 RSMH-utbildningarna.............................................................................................. 11
4.3 Handledning ............................................................................................................. 12
4.4 Miniprojekt............................................................................................................... 13
4.5 Nätverk..................................................................................................................... 14
4.6 Brukarråd.................................................................................................................. 14
5 Brukarrevision.................................................................................................................. 15
6 Utvärdering....................................................................................................................... 15
7 Diskussion ........................................................................................................................ 16
8 Långsiktig kompetensplan................................................................................................ 18
8.1 Utbildningar ............................................................................................................. 19
8.2 Handledning ............................................................................................................. 20
8.3 Nätverk..................................................................................................................... 20
9 Röster från Näckrosprojektet ........................................................................................... 21
9.1 ”Vi har fått tillbaka glädjen!” ................................................................................... 21
9.2 ”Bemötandet har blivit bättre” ................................................................................. 23
9.3 ”Sociala företag här för att stanna” .......................................................................... 24
9.4 ”Vi tänker på samma sätt allihop” ............................................................................ 26
9.5 ”Möt brukaren på lika villkor” ................................................................................. 28
9.6 ”Det har varit värt varenda krona” ........................................................................... 30
9.7 ”Vi har fått en gemensam plattform” ....................................................................... 32
10 Slutord .......................................................................................................................... 36
Referenser................................................................................................................................. 37
Bilagor...................................................................................................................................... 38
Bilaga 1 Brukarrevision
Bilaga 2 Utvärdering

1 Inledning
Under drygt fyra år har Näckrosprojektet drivits av landsting, sju kommuner och brukar- och
anhörigorganisationer. Föreliggande rapport sammanfattar de viktigaste händelserna under
projekttiden och diskuterar varför resultatet blev som det blev. En kortare version av
rapporten har också utarbetats.
Två utvärderingar har utförts under projekttiden. Den första gjordes av projektledaren Maria
Skarin 1 under perioden 2009–2010 och den sista av Emme-Li Vingare 2 , som under
handledning av Õie Umb-Carlsson, FOU Sörmland, har utvärderat projektet. Den sistnämnda
rapporten ingår i FOU Sörmlands rapportserie.
Under projekttiden har många nya kontakter knutits mellan alla medverkande, som kan vara
ett steg på vägen till ett samhälle där alla är jämlika, med eller utan psykiska funktionshinder.
Den process som startats i projektet kan bara gå framåt – mot ett ökat brukar- och
anhöriginflytande, mot ökad samverkan och förståelse mellan huvudmännen och en
gemensam stadigvarande kunskapsbas.
Slutrapporten är skriven av Kristin Bjurner, på uppdrag av Näckrosprojektets ledningsgrupp, i
samarbete med projektadministratören Maria Skagerström.
1.1 Bakgrund
Nationell psykiatrisamordning konstaterade i sitt slutbetänkande 3 att det föreligger ett
omfattande behov av kompetenshöjning och fortbildning för personal som arbetar med
människor som har psykisk sjukdom och/eller psykiskt funktionshinder. Behovet av ett ökat
brukarinflytande är också stort inom den psykiatriska vården och omsorgen. De personer som
berörs av beslut om hur stödet och vården ska utformas ska också vara delaktiga i besluten
som rör dels enskilda insatser, dels det strategiska arbetet för hur vården och omsorgen ska
organiseras för personer med psykisk sjukdom och psykiskt funktionshinder.
Kommunernas ansvar för den psykiskt funktionshindrade är den sociala anpassningen i
samhället. I detta ansvar ingår bland annat att erbjuda olika boendeformer, boendestöd, daglig
sysselsättning och en meningsfull fritid.
Landstinget ska förebygga, utreda och behandla psykiska sjukdomar, i öppna eller slutna
vårdformer. Ansvaret innefattar även somatisk vård och tandvård.
Ett gott bemötande har avgörande betydelse för vårdens och omsorgens kvalitet. Ett gott
bemötande handlar om en grundinställning att det personliga mötet är viktigt. Kontakterna
och dialogen med de personer som söker vård ska bygga på respekt för människors lika värde,
individens självbestämmande och integritet. God kommunikation och patientens delaktighet
är en förutsättning för att hälso- och sjukvården ska kunna ge en god vård.
1 M. Skarin. Utvärdering av Näckrosprojektet. 2010
2 E‐L. Vingare. Näckrosprojektet. 2013
3 SOU 2006:100. Ambition och ansvar. 2006
1

För människor med psykisk sjukdom är det av största vikt att de drabbade har förtroende för
behandlaren. Ett gott bemötande och omhändertagande, både till den som blivit sjuk och till
de anhöriga är mycket viktigt.
Anhöriga har en central roll som kunskapsbärare och har genom sina erfarenheter en mängd
specifika kunskaper om sjukdomshistorien. De kan identifiera tidiga tecken på försämring och
andra reaktioner hos sin anhörige och bidrar därmed med oersättlig information till personalen
(Lundin L. & Mellgren.Z.2012) 4 .
1.2 Regeringsuppdraget
Uppdraget från Socialstyrelsen 5 var att förstärka kompetensen hos personal i kommuner och
landsting som i sitt arbete kommer i kontakt med personer med psykisk sjukdom eller psykisk
funktionsnedsättning. Bidraget skulle fördelas bland de ansökningar som Socialstyrelsen
bedömde som mest innovativa, utvecklande och långsiktiga och som skulle kunna tjäna som
exempel för andras satsningar i framtiden. Totalt fördelades 430 miljoner från år 2008 t.o.m.
år 2012. Ansökan skulle ske gemensamt mellan kommuner och landsting och utformas i
samarbete med patient/brukar- och anhörigorganisationer.
Psykiatriska kliniken i den södra och västra länsdelen samt kommunerna Trosa, Gnesta,
Nyköping, Oxelösund, Katrineholm, Flen och Vingåker i samverkan med Riksförbundet för
social och mental hälsa (RSMH), Intresseföreningen för personer med schizofreni och andra
diagnoser (IFSAP), Fontänhuset i Nyköping och Kooperativet Silvermånen ansökte
gemensamt om projektmedel. RSMH, IFSAP, Fontänhuset och Silvermånen ingår i Nationell
samverkan för psykisk hälsa, (NSPH), ett nätverk av patient-, brukar- och
anhörigorganisationer inom det psykiatriska området.
Ledningen för projektet bestod av representanter från de medverkande parterna.
Ledningsgruppen har sammanträtt ca 1 ggr/mån. En projektledare anställdes 2009–2010. Efter
2010 har tjänsten tidvis varit besatt fram till 2012. En projektmedarbetare, som anställdes
2010, har varit en sammanhållande länk och utfört de administrativa uppgifterna.
Den huvudsakliga målgruppen för satsningen var personal i den psykiatriska hälso- och
sjukvården och inom socialtjänsten, i första hand baspersonal – yrkeskategorier som skötare,
vårdare, undersköterskor, boendestödjare, rehabiliteringspersonal, sysselsättningspersonal och
behandlingsassistenter m.fl.
Satsningen skulle bidra till en evidensbaserad praktik där integrering av följande komponenter
skulle ske;
bästa tillgängliga empiriska evidens
professionell expertis
klientens och brukarens värderingar
4 Lundin L. & Mellgren Z., Psykiska funktionshinder –stöd och hjälp vid kognitiva funktionsnedsättningar. 2012
5 Socialstyrelsen. Inbjudan till kommuner och landsting att ansöka om bidrag. Dnr 6438/2008
2

Inom forskningen kan erfarenhetsbaserad praktik definieras som en sammanvägning av
vetenskaplig kunskap, professionell erfarenhet och yrkeskunskap samt patientens/brukarens
behov och önskemål. (Jenner H. 2011) 6
Satsningen skulle bidra till att personalens kompetens förstärktes på längre sikt. Kommuner
och landsting skulle ges förutsättningar att utarbeta rutiner och system för hur kompetensutvecklingen
av personalen skulle säkras över tid och inte bara bli en tillfällig satsning på
befintlig personal.
Projektet erhöll totalt 11 132 000 kr i projektmedel varav 121 000 kr har återbetalats till
Socialstyrelsen. Medlen fick inte finansiera huvudmännens löne- och vikariekostnader.
Beviljade projektmedel
2008 3 500 000 kr
2009 532 000 kr
2010 4 500 000 kr
2011 2 600 000 kr
Totalt 11 132 000 kr
2 Syfte
Näckrosprojektets övergripande målsättning har varit;
En gemensam stadigvarande kunskapsbas och samsyn kring definition av psykisk
funktionsnedsättning/sjukdom och förståelse för varandras uppdrag i kontakt med
personer tillhörande målgruppen.
En ökad samsyn och förståelse för varandra samt överbryggande av kulturskillnader
mellan olika vård- omsorgsgivare samt huvudmän.
En ökad samsyn kring förhållningssätt till och bemötande av vård- och
omsorgstagaren.
Ett ökat brukarinflytande i vård, omsorg, behandling och rehabilitering av personer
med psykisk funktionsnedsättning/sjukdom.
6 I. Ljungqvist & H. Jenner (red.) Psykiatri för baspersonal. 2011
3

2.1 Definitioner
Psykisk sjukdom ska enligt Socialstyrelsen tolkas som ”ett tillstånd som diagnostiserats
enligt etablerat diagnossystem inom psykiatrins område”.
Psykiskt funktionshinder definieras enligt Nationell Psykiatrisamordning SOU 2006:100
på följande sätt:
En person har ett psykiskt funktionshinder om hon/han, har väsentliga svårigheter att utföra
aktiviteter på viktiga livsområden, och att dessa begränsningar har funnits, eller kan antas
komma att bestå under längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning.
Med samsyn menas en gemensam insikt om både likheter och olikheter. Att rollerna
huvudmännen har ses som jämlika och att man i samverkan respekterar och värdesätter
varandras insatser.
Med brukarinflytande menas en påverkan som omfattar tre nivåer. ”Medborgarnas möjlighet
att såsom användare av offentlig service påverka tjänsternas utformning och kvalitet”.
- Individnivå; Den enskildes möjligheter att påverka sin livssituation och de vård- och
stödinsatser som hon eller han är utsatt för.
- Verksamhetsnivå; Patienters, brukares och anhörigas möjligheter att vara delaktiga i
beslut som fattas i verksamheter inom socialtjänst och psykiatri.
- Systemnivå; När patienters, brukares och anhörigas organisationer har inflytande på ett
övergripande plan. T.ex. att ge underlag till politiska beslut, att vara med om
utformning av policyprogram. (Nordén H., 2008) 7
3 Genomförande
I kapitlet redogörs för hur projektet genomförts utifrån de fyra faser Socialstyrelsen 8 beskriver
som viktiga för att implementera ny kunskap. Därefter redogörs för de utbildningar och andra
aktiviteter som genomförts av projektet.
3.1 Implementeringen
Under den första (1) fasen identifierar man vilka förändringsbehov som finns och det bästa
sättet att tillfredsställa behoven av ny kunskap. Målet med implementeringen måste vara
tydligt och kunna mätas i en uppföljning.
I Näckrosprojektet startade man projektet med att göra en inventering av vad brukare och
anhöriga ansåg att personalen inom både landsting och kommun saknade/behövde mer
kompetens i. Som brukare ville man bli bättre bemött – bli lyssnad till. Man önskade att
personalen kunde motivera brukaren att t.ex. ta sina läkemedel. Man ville få mer kunskap om
sin sjukdom, läkemedel m.m. Anhöriga önskade ett bättre bemötande och också kunskaper
7 Nordén H. Kunskap att hämta‐ brukarmedverkan för en bättre psykiatri. 2008.
8 Socialstyrelsen. Om Implementering. 2012
4

om sjukdom och läkemedel. De önskemål som framkom under mötet har tillsammans med
Socialstyrelsens nationella riktlinjer 9 legat till grund för utbildningssatsningen. Riktlinjerna
anger fokus på tre områden;
- åtgärder för att öka individens deltagande i vård och omsorg,
- åtgärder för att öka individens inflytande och delaktighet i vård och omsorg,
- psykopedagogiska åtgärder för att ge kunskap om sjukdomen.
Under fas två (2) poängteras att förändringsarbetet måste förankras. Enighet om målen måste
skapas. Utbildningsanordnarna delgavs verksamheternas styrande dokument, övergripande
verksamhetsplaner och behandlingsplaner för att beaktas av utbildaren och där det var
tillämpligt användas i lärprocessen. Utbildarna fick också ge förslag på hur tillämpningen av
kunskaperna skulle kunna hållas levande i den fortsatta verksamheten. 10 Information om
projektet och utbildningarna fanns hela tiden tillgänglig via webbsidan och kommer också att
finnas kvar efter projektets avslut.
Den viktigaste länken i att förankra projektets målsättningar har varit projektets
ledningsgrupp. Det har inte alltid varit en lätt uppgift att förankra projektets målsättningar
samtidigt som omorganisationer och ekonomiska neddragningar har legat högst på agendan.
Under fas tre (3) diskuteras användningen av metoden. Det finns alltid en risk att man inte
använder en metod på förväntat sätt utan ändrar den efter sitt eget huvud. För att förhindra
detta är det bra med en integrerad och löpande handledning i den nya metoden i den ordinarie
verksamheten. Handledning och miniprojekt har erbjudits alla som gått utbildningarna.
Under fas fyra (4) vidmakthålls den nya metoden. När mer än hälften av professionen
använder den nya metoden på det sätt som avsetts kan man tala om att metoden är
implementerad.
3.2 Utbildningsmoduler
Ett flertal inventeringar av personalgruppernas behov av kompetensutveckling har gjorts för
att beräkna antalet utbildningsplatser.
Efter inventering vid projektets start 2009 var behovet av antalet utbildningsplatser totalt 861,
som vid projektets slut december 2012 utökats till 1 770 platser. Förutom baspersonal har
även brukare och anhöriga tagit del av platserna.
9 Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd.
10 Skarin.M. Utvärdering av Näckrosprojektet. 2010
5

3.2.1 Basutbildning
Utbildningssatsningen påbörjades under ”Milton-projektet i den södra länsdelen” och har
reviderats något. Nivån på utbildningen ligger mellan gymnasie- och högskolenivå. Personal
som deltar i basutbildningen ska ha nått en ökad och fördjupad kunskap om
olika psykiatriska sjukdomstillstånd/diagnoser och behandlingsmetoder utifrån aktuell
kunskap och senaste forskning,
att kunna uppfatta och förstå samt kommunicera med människor som har psykisk
sjukdom eller psykiska funktionshinder,
hur man förebygger och hanterar aggressiva, hotfulla och våldsamma situationer,
att i samverkan mellan olika aktörer kunna medverka i planering, genomförande och
uppföljning av psykiatrisk omsorg, omvårdnad och rehabilitering utifrån olika
perspektiv,
hinder och möjligheter i samspelet mellan den enskilda människan och dennes
närstående och omgivande miljö,
aktuell och relevant lagstiftning inom området.
Utbildningens målgrupp har varit baspersonal (skötare, boendestödjare, handledare m.fl.)
samt sjuksköterskor som saknar specialistutbildning i psykiatri. Utbildningen riktade sig inte
till socialsekreterare och biståndshandläggare som i sitt uppdrag har att utreda och bedöma
behovet hos personer med psykisk sjukdom/ohälsa, men de hade möjlighet att delta i mån av
tillgång på utbildningsplatser.
Basutbildningen omfattade 6 heldagar à 7 timmar/kursdag. Utbildningsanordnare har varit
Nyköpings gymnasium, som även anlitat interna/externa föreläsare.
3.2.2 Motiverande samtal (MI)
Motiverande samtal (motivational interviewing, MI) är en samtalsmetod som används i
rådgivning och behandling för att underlätta förändringsprocesser. MI utvecklades under 1980
och 90-talen av psykologerna W. Miller och S. Rollnick 11 .
Tillsammans med brukaren/patienten kartlägger man ett problem som påverkar det dagliga
livet och hur situationen stämmer överens med klientens önskemål och värderingar.
- Man försöker förstå genom ett empatiskt och reflekterande lyssnande.
- Man argumenterar inte när klienten inte ser någon anledning att förändras utan
undersöker i stället varför.
- Man stärker klientens tro på sin förmåga och möjligheten till förändring.
För att de kunskaper som personalen tillgodogjort sig på utbildningen skulle komma till nytta
i verksamheten och i arbetet med patienter/brukare erbjöds alla som gått utbildningen
handledning.
Grundutbildning och fördjupningskursen i MI omfattade båda 3 dagar.
Utbildare; Carina Coaching & Motivation.
11 W.Miller & S.Rollnick. Motiverande samtal. 2010
6

3.2.3 Ett självständigt liv (ESL)
ESL är ett psykopedagogiskt utbildningsmaterial för människor med psykiska funktionshinder
och specialdesignat för brukare med erfarenhet av psykos.
Steg för steg är en verktygslåda för personal inom landsting och kommun. Manualen är främst
avsedd för individuell användning men kan också användas i grupp. 12
Grundutbildningen omfattade 3 dagar. Utbildare har varit Anna Widell.
3.2.4 Psykopedagogisk intervention (PPI)
Utbildningen syftar till att personalen genom ökad kunskap, kommunikationsträning och
problemlösning ska kunna reducera belastningen för familjen. Grundkursen omfattar 5
kursdagar – patient- och närståendeundervisning och stöd till barn och syskon.
Påbyggnadskursen omfattar också 5 dagar i Kognitivt/beteendeinriktat familjearbete, s.k.
enskilt psykopedagogiskt stöd. Utbildare har varit Tina Orhagen.
3.2.5 Supported employment (SE)
SE är en metod för att ge ett personligt utformat stöd till personer med funktionsnedsättning
eller andra missgynnade eller utsatta grupper som vill ha arbete. Utbildning ska ge personalen
förutsättningar och kunskaper för att människor ska få det stöd och den vägledning de
behöver för att hitta ett arbete som fungerar bra för dem och som är hållbart i längden. Den
som får stödet behöver inga särskilda förkunskaper eller arbetsträning och behöver inte ha
arbetat i skyddade former tidigare. Metoden är även ett stöd till arbetsgivaren som ska ta emot
personen. Metoder för individuellt stöd i arbete/verksamhet (MISA) utbildade.
3.2.6 RSMH:s utbildningar
Vid samtliga utbildningar i RSMH:s regi har alltid minst en av kursledarna haft egen
erfarenhet av psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning.
Bemötande
Kursen handlar om bemötande och har vänt sig till personal som möter personer med
psykiska funktionshinder.
- Vad är ett bra bemötande?
- Hur kan bemötandet påverka brukarens möjlighet att bli bättre och kunna vara med
och påverka?
- Kursen innehåller föreläsningar, tid till egna funderingar och diskussioner och ger en
möjlighet att lära sig av brukarna.
Kursen gavs under 1 dag.
12 Borell P., http://home.swipnet.se/skills.
7

Empowerment och brukarinflytande
Kursen är till för personal som vill utveckla brukarnas inflytande.
- Kunskap om empowerment, som handlar om att ta makt över sitt liv.
- Empowerment i socialtjänst och psykiatri.
- Hur kan vi arbeta för att brukarna ska ha verkligt inflytande?
- Hur kan vi besluta och arbeta demokratiskt på möten?
- Hur kan det bli bättre inflytande på just din arbetsplats?
Kursen gavs under 2 dagar.
Återhämtning
Kursen är en fördjupningskurs för personal och brukare där man utgår från brukarens egna
berättelser.
- Hur kan personal och deras arbetsplatser ge en människa stöd för att återhämta sig?
- Vad kan hindra återhämtning?
- Diskussion om brukares egna erfarenheter av återhämtning och ny forskning inom
området.
Kursen gavs under 1 dag.
3.2.7 Brukarutbildning
Utbildningen är en utbildning för brukare som ges av brukare med stöd av handledare. För att
sprida information om utbildningen hölls informationsmöten i samtliga kommuner. Temat för
mötena var ”Hur kan du som brukare påverka din vardag”. Utbildningen kunde sedan starta i
Gnesta, Trosa, Nyköping (två tillfällen), Katrineholm, Vingåker och Flens kommuner. 48
brukare har under 8–10 tillfällen diskuterat;
- Hur man kan påverka och vara delaktig.
- Föreningskunskap och kooperativt arbete.
- Samhällets uppbyggnad.
- Kooperativa värderingar som t.ex. självhjälp, personligt ansvar, demokrati, jämlikhet,
rättvisa, solidaritet.
- Vad är ett brukarråd och vilka funktioner fyller det?
- Inspiration till stärkt självkänsla/självförtroende, medbestämmande, delaktighet och att
ta ansvar och lära sig förändra sin situation.
Utbildningsansvarig har varit Kooperativet Silvermånen. Uppföljning av brukarutbildningen
bildningen har skett vid tre tillfällen.
3.2.8 Övriga utbildningsaktiviteter
Anhörigutbildning
En studiecirkel har anordnats som riktat sig till familjemedlemmar och vänner till personer
med psykisk sjukdom/funktionsnedsättning. I cirkeln har man fått fokusera på de egna
behoven och förbättra sitt självförtroende för att öka sin förmåga att hantera livssituationen.
Cirkelns målsättning har varit att anhöriga ska återfå kontrollen och livskvaliteten.
8

Anhörigstödjare har under dag tagit del av psykolog Katarina Grims föreläsning om Psykisk
ohälsa och en anhörigstödjares berättelse.
Aktiviteter riktade till chefer
- Intensivutbildningar i ESL, MI, SE och Bemötande.
- Presentation och diskussion runt utvärdering 2009–2010.
- Reflektioner och tips om implementering.
- Föreläsning om bl.a. evidens, kunskapssyn, förändring och ledarskap.
- Diskussioner om hur projektets mål kan förankras och intentionerna för framtiden.
- Diskussioner om samarbete över huvudmannagränser och kulturskillnader.
Föreläsningsserie neuropsykiatri
Personal, brukare och anhöriga erbjöds föreläsningar om neuropsykiatriska diagnoser, om de
senaste rönen och ny behandling, om diagnoser som förändrats med samhällets krav, om
lärande och pedagogikens möte med psykiatrin. Föreläsningsserien avslutades med Östra
teaterns pjäs – Autist javisst!
Föreläsning Case Management
Case Management, CM, är en insats för att koordinera vården av personer med psykiska
funktionshinder så att de kan leva ett så självständigt liv som möjligt. Även utan att införa
metoden fullt ut går det att arbeta CM-inriktat.
3.2.9 Andra stödjande aktiviteter
Handledning
Med syftet att implementera de nya kunskaperna erbjöds handledning av kursledarna.
Miniprojekt
De som genomgått någon utbildning har haft möjlighet att söka medel för ett s.k. miniprojekt.
Beslut togs av projektets ledningsgrupp. Innehållet kunde vara att få råd och tips om hur
arbetsgruppen/verksamheten kan ta tillvara kunskap, hjälp och strategi vid implementeringsarbetet
och stöd i hur man utvecklar brukarinflytande.
Nätverk
Nätverk har bildats dels för att stödja varandra och dels för att stödja verksamhetens egen
personal.
3.3 Utbildningskostnader
Utbildning Antal dagar Kostnad per person Antal deltagare per grupp
MI 3 1 700 kr 20
ESL 3 2 200 kr 20
PPI 10 21 000 kr -
Basutbildning 6 3 700 kr 25
SE 2 1 200 kr 25
Brukarutbildning 8–10 3000 kr 5–12
9

4 Resultat
Totalt har över 730 personer deltagit i någon/några utbildningar. Förutom personal från
landstinget och kommunerna har också personal och brukare från Fontänhuset i Nyköping,
från Kooperativet Silvermånen, IFSAP, RSMH och ett behandlingshem deltagit. Deltagarnas
helhetsintryck av utbildningarna är att de har haft hög kvalitet och de har fått mycket goda
omdömen.
Tabell 1. Antal personal i kommuner resp. landsting som deltagit i utbildningarna
400
350
300
32
129
250
200
150
100
50
0
281
253
21 59
163
138
19
115
35
95
15
48
23
14
Landsting
Kommun
ESL
MI
BAS
Bemötande
Empowerment
Återhämtn
SE
PPI
Utbildningarna har riktat sig till 340 personal från kommunerna och 250 från landstinget. Tabellen
visar att kommunerna i betydligt större utsträckning utnyttjat utbildningsutbudet än vad landstinget
gjort.
4.1 Deltagande i ESL, MI och Basutbildning
Tabell 2 beskriver fördelningen av deltagandet i MI, ESL, och Basutbildningen. Den psykiatriska
verksamheten redovisas dels från södra länsdelen (NLN) och dels från västra (KSK).
Landstinget har erbjudit få personal att gå Basutbildningen vilket kan bero på att utbildningen
erbjudits i den södra länsdelen under 2006–2007 i det s.k. Miltonprojektet och att behovet av
utbildningen därför varit mindre.
10

Tabell 2. Antal personer som deltagit i ESL-, MI- och Basutbildning fördelat på verksamheterna.
Nyköping Lt
18
95
6
Katrineholm Lt
14
34
15
Gnesta
44
56
48
Nyköping
85
80
45
Katrineholm
64
23
19
Oxelösund
11
23
8
Trosa
51
50
6
Vingåker
13
11
17
Flen
13
10
20
0 50 100 150 200 250
ESL MI BAS
Förhållandevis många har gått utbildningen i både ESL och MI, vilka båda kompletterar
varandra. Flera av nyckelpersonerna i MI är också kamratstödjare i ESL.
Ett unikt och framgångsrikt samarbete runt ESL, individuellt och i grupp, mellan
kommunerna Katrineholm och Vingåker tillsammans med landstinget i Katrineholm
(Psykosteamet), har lett till att man bjudit in brukare, personal och politiker till ett
informationsmöte. Ett 80-tal personer kom till informationen. Tre brukare och huvudmännens
personal berättade vad ESL innebar och vilken betydelse metoden haft för dem. Utan ESLutbildningen
hade brukarna aldrig vågat framträda berättar de. Flens kommun deltog med
personal och brukare för att inspireras att använda metoden.
4.2 RSMH­utbildningarna
Över 500 utbildningsplatser har utnyttjats. En och samma person kan ha deltagit i flera
utbildningar. Under Bemötandeutbildningen deltog 223 personer, 146 personer deltog i
Empowerment och brukarinflytande och 140 personer deltog i Återhämtningsutbildningen.
11

Tabell 3. Antal personer som deltagit i RSMH:s utbildningar fördelat på verksamheterna
Nyköping Lt
43
9
17
Katrineholm Lt
16
10
18
Gnesta
28
14
14
Nyköping
30
29
21
Katrineholm
39
24
29
Oxelösund
6
12
2
Trosa
11
18
12
Vingåker
15
9
9
Flen
9
9
8
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Bemötande Empowerment Återhämtning
4.3 Handledning
Under 2010 erbjöds handledning efter genomgången grundutbildning i ESL och MI vid fyra
tillfällen, tillsammans med de man gått grundutbildningen med. Då deltagarna kom från olika
verksamheter och man ville diskutera det som pågick i den egna verksamheten, övergick
projektet till att anordna handledningen verksamhetsvis. 2010 deltog 86 personer i ESLhandledning
och 57 personer i MI-handledning.
Under 2011 erbjöds handledning verksamhetsvis. 36 personer deltog i ESL-handledning och
28 personer i MI-handledning. Handledning erbjöds vid två till tre tillfällen. Samtidigt erbjöds
miniprojekt. Miniprojekten uppskattades mer då det ”bara” var personer från den egna
arbetsplatsen som deltog.
Tabell 4. Antal personal som deltagit i handledning i kommun och landsting
100
90
86
80
70
60
57
50
40
36
ESL handledning
MI handledning
30
28
20
10
0
År 2010 År 2011
12

4.4 Miniprojekt
De som genomgått någon utbildning har haft möjlighet att söka medel för ett s.k. miniprojekt.
Innehållet kunde vara att få råd och tips om hur arbetsgruppen/verksamheten kan ta tillvara
kunskapen, hjälp och strategi vid implementeringsarbetet och stöd i hur man utvecklar
brukarinflytande. Ett miniprojekt kunde omfatta en halvdag, en heldag eller två halvdagar.
Under 2010 beviljades 11 miniprojekt, 13 miniprojekt under 2011 och 20 miniprojekt under
2012, totalt 44 miniprojekt
Tabell 5. Antal genomförda miniprojekt per verksamhet
8
7
7
6
5
5
5
4
3
4
3
3
ESL
MI
Övriga
2
2
2
2
2
2
2
1
1
1
1
1 1
0
Gnesta
Vingåker
Nyköping
Flen
Trosa
Oxelösund
Katrineholm
IFSAP
Katrineholm Lt
Kh Lt/Kh/Vi
Miniprojekt med Motiverande samtal
Totalt har 10 miniprojekt med MI beviljats. Nyköpings kommun ansökte om tre (3) projekt,
Gnesta kommun om två (2), Katrineholms kommun om ett (1) projekt, Trosa kommun två (2)
projekt och anhöriga två (2) projekt. Landstinget och Oxelösunds och Flens kommuner har
inte ansökt om miniprojekt.
Miniprojekt med ESL
Totalt har 28 miniprojekt beviljats där man behövt hjälp med implementering/handledning av
ESL på sin arbetsplats.
2010 2011 2012
Nyköpings kommun 1 3
Trosa kommun 2 2 1
Gnesta kommun 2 2 3
Oxelösunds kommun 1
Vingåkers kommun 1 1
Flens kommun 1 1
Psyk.klin Katrineholm KSK 2
KSK/Katrineholm/Vingåker 2 3
7 9 12
13

Gnesta kommun har, trots att det är en förhållandevis liten kommun, ansökt om sju (7)
miniprojekt som rör ESL. Psykosteamet på Kullbergska sjukhuset har gemensamt ansökt om
medel tillsammans med Katrineholms och Vingåkers kommuner för fem (5) projekt vilket
resulterat i ett unikt samarbete.
Övriga miniprojekt
- Psykosteamet i Katrineholm har beviljats projektmedel för uppföljning och för stöd i
planering och start av anhörig-/patientutbildning (PPI) för patienter med
psykosdiagnos.
- Oxelösunds kommun har beviljats en ansökan för att komma igång med SE i
kommunen under 2012.
- Nyköpings kommun beviljades projektmedel för att under två halvdagar arbeta med
förhållandet brukare/personal och om bemötande/förhållningssätt.
- Oxelösunds kommun beviljades projektmedel för brukare som ville lära sig mer om
mötesteknik med målsättningen att starta ett brukarråd.
- IFSAP beviljades projektmedel för uppföljning av anhörigutbildningen.
- Oxelösunds kommun beviljades projektmedel för att bjuda in en brukare som
föreläsare för att personalen skulle få ökad kunskap och insikt om hur det är att leva
med flera diagnoser inom neuropsykiatrin, hur olika funktionshinder påverkar
varandra, vilka konsekvenser de får för vardagen och bemötande/förhållningssätt.
4.5 Nätverk
Olika nätverk har bildats dels för att stödja varandra och dels för att stödja verksamhetens
egen personal. Drygt 20 personer är nyckelpersoner för MI – Motiverande samtal, som i
framtiden planerar att träffas ett par gånger per år. En speciell stafettpinne har tillverkats för
att överräckas till kommande ansvariga arbetsgrupp för nätverksmötet. För ESL finns det
drygt 30 personer som är aktiva s.k. kamratstödjare som också planerar att träffas ett par
tillfällen per år.
4.6 Brukarråd
En av projektets målsättningar var att skapa ett ökat brukarinflytande. Ett resultat av de
brukarutbildningar som hållits är att Brukarråd har bildats. Det har skett i Katrineholm
Vingåker, Flen, Gnesta, Trosa och Oxelösunds kommuner. Samtliga brukarråd har en
rådgivande funktion. I Gnesta kommun deltar en representant från brukarrådet vid
anställningsintervjuer. Nyköpings kommun förbereder att starta upp för ett brukarråd inom
kort. NSPH fungerar som ett övergripande brukar- och närståenderåd till landstinget.
14

5 Brukarrevision
”Brukarrevision är en granskning av en enhet eller verksamhet som ger stöd, vård eller service
till personer med psykiska funktionshinder och som utförs av brukare och/eller närstående.”
(RSMH:s och Schizofreniförbundets definition)
Inom Näckrosprojektet har tre revisioner utförts, två på boenden i Katrineholm och ett på ett
boende i Vingåker. Den fjärde revisionen, som skulle ha utförts inom Landstingets
verksamhet, blev av olika anledningar inställd. Arbetet började med att 15 brukarrevisorer
fick två utbildningsdagar. Dessa dagar innehöll främst en övergripande utbildning om vad
brukarrevision innebär, sekretess och intervjuteknik. Därefter planerades och utfördes de tre
revisionerna av projektledare, brukarrevisorer och Kooperativet Silvermånen.
Någon speciell metod har inte använts. Man har dock tittat på revisioner som utförts av Stora
Sköndal och ”lånat” idéer därifrån, vilket har utmynnat i en egen modell. I rapporten
(bilaga 1) som brukarna från 5:an i Katrineholm har sammanställt finns mer kunskap och
information om vad som är viktigt att tänka på i arbetet med brukarrevisioner framöver.
Projektledaren för brukarrevisionerna intervjuade beställarna om deras erfarenheter. (bilaga 1)
Kostnaden för att få en brukarrevision utförd rör sig runt 40–50 000 kr och tar ca 8 veckor att
utföra.
6 Utvärdering
Näckrosprojektet har utvärderats vid två tillfällen. En utvärdering av kompetenssatsningarna
gjordes av Maria Skarin under 2009–2010 13 . Utvärderingen fokuserade på att följa upp om
målsättningarna med projektet uppnåtts, utbildningarnas kvalitet samt implementeringen av
de nya kunskaperna. Personal och brukare fick besvara en enkät vid det första och sista
utbildningstillfället 2010. Varje utbildare genomförde en egen enkätundersökning.
Utvärderingen visade att det fanns skillnader i kunskapsbas mellan kommunerna och
landstinget. Personalen upplevde det positivt att ha fått dela erfarenheter med personal från
andra verksamheter. Det fanns en tendens till att samsynen hade ökat mellan huvudmännen,
medan samverkan enligt kommunens personal fungerade sämre i slutet av 2010 jämfört med
tidigare. Förhållningssättet och bemötandet gentemot brukaren/patienten hade blivit mer
gemensamt. Brukarinflytande arbetade man med i högre utsträckning inom kommunernas
verksamheter än inom landstinget. Det individuella brukarinflytandet hade ökat något.
Utbildningarna hade varit av bra kvalitet och på flera sätt bidragit till att öka meningsfullhet,
begriplighet och hanterbarhet i arbetet, framför allt för kommunens personal. Personalen inom
kommunerna tycktes ha fått bättre förutsättningar att implementera den nya kunskapen
jämfört med landstinget.
Den andra utvärderingen 14 har utförts av Emme-Li Vingare under handledning av Õie Umb-
Carlsson, FoU Sörmland (bilaga 2). Uppdraget var att utvärdera projektet utgående från
målsättningen om en förbättrad vård och omsorg för människor med psykisk ohälsa, något
13 M. Skarin. Utvärdering av Näckrosprojektet. 2010
14 E‐L Vingare. Näckrosprojektet. Rapport FoU Sörmland 2013:1
15

som uppnås genom utbildningsinsatser som syftar till ökat brukarinflytande, en gemensam
kunskapsbas för personalen samt samsyn gällande förhållningssätt och bemötande.
Utvärderingen har skett genom tio fokusgruppsamtal samt att personal och brukare har fått
besvara frågor ur de enkäter som använts vid tidigare utvärdering. I analysen av
personalenkäten (n=194) framkom ett positivt samband mellan utbildningarna i ESL,
empowerment och föreläsningsserien i neuropsykiatri för samarbete och synen på den andra
huvudmannen som en jämlik part.
I analysen av fokusgruppssamtalen identifierades sju fenomen som var relevanta för projektet
och dess målsättning. Fenomenen är brukaren i fokus, förändrade relationer, utveckling och
nytändning på jobbet, samarbete, samverkan och samsyn, organisationen som hinder eller
möjlighet, deltagande och hållbar utveckling.
Konklusionen är att Näckrosprojektet erbjudit en god start på ett långsiktigt arbete för
människor med psykisk ohälsa. Processen har genom projektet inletts främst på individnivå.
På en organisatorisk nivå krävs fortsatt engagemang för att implementera och upprätthålla
metoder, men också arbete för en god människosyn inom psykiatrisk vård och omsorg,
eftersom förutsättningar för en förändrad människosyn, rollutveckling och ökad samverkan är
lånsiktiga interventioner på flera nivåer, något som kräver ett aktivt agerande idag.
7 Diskussion
Möjligheterna till förankring i organisationen
Tidsspannet mellan den tidpunkt missivet från Socialstyrelsen kom till dess ansökan skulle
vara klar var alldeles för kort, vilket också Socialstyrelsen i sin uppföljning 2010 konstaterar.
(Socialstyrelsen, 2010) 15 . Man konstaterar att utbildningssatsningen kunnat vara ännu
effektivare om man från början vetat att detta var starten för en flerårig satsning utan krav på
snabb medelsförbrukning. Möjligheterna att förankra satsningen där förändringsbenägenheten
var som störst hade också ökat.
Genom ett tidigare samarbete i det s.k. Miltonprojektet (2006–2008) hade en arena för
samverkan vuxit fram i den södra länsdelen. Förutsättningarna för ett ytterligare projekt var
goda och man bestämde sig för att även bjuda in västra och norra länsdelen i projektet. Norra
länsdelen ansökte om ett eget projekt och tackade nej till inbjudan medan västra länsdelen
tackade ja. Den psykiatriska kliniken i den södra och västra länsdelen hade slagits samman
2008. Öppenvårdsmottagningarna i Katrineholm och Flen fanns kvar, men all slutenvård
flyttades till Nyköpings lasarett. Den psykiatriska kliniken skulle nu inte bara samarbeta/
samverka med Nyköpings, Oxelösunds, Trosas och Gnestas kommuner utan också med
Katrineholms, Vingåkers och Flens kommuner. Denna omorganisation underlättade inte
förankringsprocessen.
Motstånd mot förändringar
Inte bara inom landstinget hade man stora ekonomiska problem och arbetade med besparingar
och omorganisationer, utan situationen såg i stort sett likadan ut för alla verksamheter i
projektet. Projektmedlen fick inte finansiera huvudmännens löne- och vikariekostnader vilket
15 Socialstyrelsen. Delrapport 1. Kompetenssatsning. 2010
16

ledde till motstånd. Inom landstinget fick man dessutom inte anställa vikarier. Om den
situationen skapat mer oro för förlorad kontroll och kompetensbrister är svårt att uttala sig
om, liksom farhågor om projektet skulle leda till en ökad arbetsbelastning. Skulle man ha
någon nytta med förändringen? Var man förändringstrött?
Ledarskapets betydelse
Goda ledare tvingar inte medarbetare att göra saker, de motiverar dem att vilja göra saker.
Ledaren förmedlar oförtröttligt entusiasm till sina medarbetare. Medarbetarna behöver
kontinuerlig påfyllnad i form av bl.a. erkänsla och uppskattning. En frånvarande ledare, låg
status, otrygghet på arbetsplatsen och stress motverkar motivationen.
Ett aktivt, målinriktat ledarskap är således en viktig framgångsfaktor. Gnesta kommun, som
varit mest framgångsrik, har haft samma verksamhetschef under hela projekttiden, medan
landstinget under samma period haft tre, vilket naturligtvis måste påverka resultatet. Vidare
har Gnesta kommun deltagit i handledningar, haft flera miniprojekt och har god representation
i nätverken, vilket har haft stor betydelse för implementeringen av de nya kunskaperna.
Landstingets verksamhet i Katrineholm skiljer sig från den på Nyköpings lasarett genom att
ha startat upp gemensamma miniprojekt med Katrineholms och Vingåkers kommuner.
Ökat brukarinflytande
En målsättning med projektet har varit att skapa ökat brukarinflytande i vård, omsorg,
behandling och rehabilitering av personer med psykisk funktionsnedsättning. Brukarna har,
genom att delta i utbildningarna, startat en process som förhoppningsvis inte dör ut med
projektet. En process som för flera brukare lett till bättre självkänsla och större delaktighet i
samhället, där man har rätt till ett självständigt liv. Brukarna har uppskattat att delta i
utbildningarna tillsammans med personalen och de har känt sig mer jämlika när de gått
tillsammans.
Färre brukarrevisioner än planerat kunde genomföras, men de som utfördes var mycket
lärorika för revisorerna. Möjligheterna att bilda ett kooperativ, som ska arbeta med att göra
revisioner, undersöks av brukare tillsammans med Kooperativet Silvermånen. Kommer
kostnaden att avskräcka kommuner och landsting från att göra beställningar?
Brukarråd har bildats under projekttiden i samtliga kommuner utom en där arbetet är påbörjat.
I landstinget representerar NSPH brukar-anhörigrådet. Om Näckrosprojektet haft del i den
processen är svårt att uttala sig om eftersom någon uppföljning om varför och hur råden
bildats inte gjorts. Förhoppningsvis kan framför allt brukarutbildningen, men också övriga
utbildningsinsatser, ha bidragit till att brukarråden kommit till stånd. Av det skälet är det
också viktigt att brukarutbildningen med uppföljningsträffar kan fortsätta utanför projektets
ramar. För anhöriga/brukare är det viktigt att råden inte bara blir tillfällen för ensidig
information utan också att man blir delaktig i besluten, vilket inte alltid är fallet.
De utbildningar som erbjudits baspersonalen i både kommuner och landsting har ytterligare
förstärkt processen mot ett ökat brukarinflytande. Många deltagare i RSMH:s utbildningar har
uttalat hur viktigt det har varit att möta brukare som föreläsare. Fokusgrupperna framhåller
enligt utvärderingen att det arbets- eller tänkesätt som blivit ett resultat av projektet, har lett
till förbättringar för brukarna – både på individuell och på organisatorisk nivå – vilket var en
av projektets målsättningar. Positivt är också att man i fokusgrupperna uttalar att man
upplever sig förstå brukarna bättre. Beror detta på de arbetsmetoder och den kunskap som
projektet har försökt att förmedla?
17

En gemensam stadigvarande kunskapsbas
Kommunerna har i större omfattning deltagit i utbildningsutbudet än vad landstinget har, men
även inom kommunerna finns skillnader. Beror detta på omorganisationer och/eller
ekonomiska restriktioner? Att vikariekostnaderna inte fick täckas av projektmedel har varit ett
stort hinder eftersom verksamheten måste hållas igång trots att personalen utbildades, eller är
det ett ledarskap som inte kunnat motivera personalen att delta? Landstingets närvaro på
utbildningarna efterfrågades av många i kommunerna.
Handledning och miniprojekt har betytt/betyder mycket för att behålla och utveckla
kunskaperna. Utbildning i sig garanterar inte att man använder de nya metoderna och
garanterar heller inte att man gör det på rätt sätt, utan det krävs både mer interaktiva inslag
och löpande handledning. Försöket att ge handledning över verksamhetsgränserna
misslyckades och i stället gjorde man det möjligt att starta miniprojekt och att få handledning
arbetsplatsvis.
Att starta upp miniprojekt och se till att personalen får handledning visade sig vara en
framgångsrik väg för implementeringen av de nya metoderna. Psykiatriska kliniken i södra
länsdelen har dock inte ansökt om något miniprojekt för stöd i sitt implementeringsarbete och
av det fåtal personal som utsetts till nyckelpersoner i MI finns ingen kvar. En kamratstödjare
finns kvar för ESL på kliniken i Katrineholm. Även nätverken för MI och ESL har en viktig
funktion att fylla när kunskaper ska bibehållas. Kommunalt anställda är i regel mer positiva
och rapporterar att de använder sig av sina nya redskap i sitt arbete i högre utsträckning än
landstingspersonalen.
Samverkan/samsyn
I utvärderingen konstateras att kommunanställda som genomgått utbildning i ESL har en mer
positiv syn på samverkan mellan kommun och landsting när brukare är i behov av
samordnade insatser. Även när det gäller synen på samarbete skiljer sig landstingspersonalen
från de kommunanställda genom att de upplever att samsyn/samarbete istället minskat.
Brukarna är de som vinner på en ökad samverkan/samsyn och påtalar att när samverkan
brister får det effekter på hur de mår. Fler kommuner och enheter inom landstinget kan
utveckla ett samarbete som kommunerna Katrineholm och Vingåker gjort tillsammans med
Psykosteamet i Katrineholm runt ESL. En uppföljning av hur brukarna mår och personalens
syn på samverkan efter en utbildning borde göras.
8 Långsiktig kompetensplan
I projektansökan har en långsiktig kompetensplan ingått som en viktig del för att effekterna av
de utbildningsinsatser som gjorts under projektet inte skulle försvinna. Viljan att samverka
och att hitta organisatoriska lösningar finns hos huvudmännen inom både kommuner och
landsting. Näckrosprojektets ledningsgrupp kan i nuläget endast ge rekommendationer. I den
södra länsdelen har kommuner och landsting utsett en grupp som ska arbeta fram en
långsiktig plan medan man i västra länsdelen avvaktar till dess utvärderingen av projektet är
klar.
18

8.1 Utbildningar
Basutbildning
Basutbildningen är en grundläggande utbildning i definitioner, diagnoser och behandling av
psykisk hälsa/sjukdom samt kunskap om neuropsykiatri och arbetsmiljöperspektivet (hot och
våld). Undervisningen genomförs både i föreläsningsform och i blandade grupper av personal
från olika organisationer och verksamheter. Målgruppen är nyanställd baspersonal som saknar
specifik baskunskap i psykiatri och även annan personal (t.ex. handläggare) som saknar eller
behöver en ny uppdaterad sådan.
Basutbildningen är en viktig grundsten i samverkan mellan kommuner/landsting. Projektet
föreslår att kommuner och landsting årligen inventerar den berörda målgruppen för att kunna
planera utbildningstillfällen anpassat till behovet. Vid varje utbildningstillfälle kan 25
personer utbildas. Under projekttiden har utbildningen dels hållits i södra länsdelen
(Nyköping) och i västra länsdelen (Katrineholm) men ingen strikt länsdelstillhörighet har
tillämpats.
Ledningsgruppens rekommendation är att basutbildningen genomförs efter en årlig
inventering.
Bemötande
Utbildningen handlar om vad ett bra bemötande är, hur det kan påverka brukarens möjlighet
att vara med och påverka och också återhämta sig. Olika övningar ger möjlighet att prova sig
fram för att kunna förbättra sitt bemötande i relation till patienterna/brukarna på sin egen
arbetsplats. Brukare/anhöriga har haft möjlighet att delta under projekttiden.
Ledningsgruppens rekommendation är att utbildningen i Bemötande finns med i samtliga
huvudmäns utbildningsplaneringar och riktar sig till samtliga personalkategorier.
Empowerment och brukarinflytande
Kursens målsättning är att öka brukarinflytandet i den verksamhet man befinner sig. Kursen
handlar om att ta makt över sitt liv, hur man som personal inom kommun och landsting kan
arbeta för att brukarna ska få ett verkligt inflytande.
Under 2012 skrevs en överenskommelse om samarbete kring personer med psykiska
funktionsnedsättningar. ”Ett samlat ansvar för brukarens bästa – huvudmännen samordnar
sina ansvarsområden för att ge personer med psykiska funktionsnedsättningar sammanhållna,
kunskapsbaserade och individanpassade insatser”. Brukar- och närståendeorganisationer bör
ses som naturliga parter i samverkansprocessen mellan landsting och kommun liksom i
respektive organisationernas interna arbete. Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH,
har utsett representanter till Arbetsgrupp Södra Psykiatri, ASP, och Arbetsgrupp Västra
Psykiatri, AVP. NSPH kommer också att fungera som ett övergripande Brukar- och
närståenderåd för de psykiatriska vuxenklinikerna i Sörmland.
Ledningsgruppens rekommendation är att utbildningen Empowerment och brukarinflytande
kommer att finns med i samtliga huvudmäns utbildningsplaneringar fortsättningsvis.
19

Brukarutbildning
Den brukarutbildning som projektet erbjudit i Kooperativet Silvermånens regi har endast vänt
sig till brukare och är en grundläggande utbildning för den brukare som t.ex. i framtiden
skulle vilja delta i ett brukarråd.
Ledningsgruppens rekommendation är att brukarutbildningen som givits i Silvermånens regi
kommer att behövas som ett led i ett ökat brukarinflytande.
Anhöriga
Psykopedagogisk intervention, PPI, går ut på att genom ökad kunskap, kommunikationsträning
och problemlösning reducera belastningen för familjen. Familjen och närstående ska
ses som en resurs i arbetet med brukaren. Även annan anhörigutbildning i samarbete med
anhörigstrateg behöver prioriteras. Anhöriga representeras av NSPH i brukar- och anhörigråd.
Ledningsgruppens rekommendation är att anhöriga bjuds in till relevanta utbildningar och
informationstillfällen.
8.2 Handledning
I utvärderingar och under utbildningar har det framkommit att det rent praktiskt och logistiskt
är problem med att samordna handledning. Det skulle innebära att några i en handledningsgrupp
måste lägga ned mycket tid på resande fram och tillbaka från handledningen och att
vissa kommuner kan få högre kostnader för vikarier, resor m.m. Hanteringen av sekretess
mellan verksamheterna kan också ge problem. Handledning av regelbunden karaktär är därför
svårt att planera i en långsiktig kompetensplan.
Ledningsgruppens rekommendation är att handledningen sker kommun-/verksamhetsvis.
8.3 Nätverk
Ett stort behov av nyckelpersoner/kamratstödjare har uppstått utifrån flera utbildningar (MI,
ESL och PPI). De har erhållit en specifik utbildning för uppdraget och har sedan erbjudits att
delta i olika nätverksträffar där man också fått kunskapspåfyllning från varandra och från
utbildaren. Vi anser att det är av största vikt att dessa nätverk består för att ett långsiktigt
kunskapsutbyte ska kunna ske.
Ledningsgruppens rekommendation är att huvudmännen möjliggör att nätverken bibehålls.
20

9 Röster från Näckrosprojektet
Staplar och diagram kan sällan återspegla den verklighet som står ”mellan raderna”, därför får
”rösterna” försöka fylla tomrummen och ge en inblick i projektets betydelse för några av de
berörda. Kapitlet innehåller intervjuer av personer som haft olika anknytningar till projektet -
en brukare, en anhörig, en boendestödjare, en beteendevetare, en handledare, vårdenhetschef i
landstinget och en verksamhetschef i en kommun. Intervjuerna är gjorda av journalisterna Ulf
Bertilsson, Susanne Sawander, Bo Höglander och Gunnel Magnusson.
9.1 ”Vi har fått tillbaka glädjen!”
Marie Stebergs liv har förändrats i grunden, tack vare struktur i tillvaron och verktyg
som löser livets stora och små bekymmer. Marie är en av de brukare med diagnosen
schizofreni som gått kursen ESL.
– Tack vare detta har jag fått in glädje i mitt liv!
Marie Steberg vittnar om år av ofattbart lidande, om förtvivlan, depression, skam, bottenlösa
perioder av panikångest och psykoser. Om en obeskrivlig ensamhet, men framför allt om
maktlöshet inför sjukdomen som styrde hennes liv.
Att leva med psykiskt sjukdom slår på livets alla plan, försäkrar Marie, och till slut finns det
inte mycket kvar. En ny studie från Centrum för primärvårdsforskning vid Region
Skåne/Lunds universitet visar att män och kvinnor med schizofreni dör i genomsnitt 15
respektive 12 år tidigare än de som inte har sjukdomen.
Hon är långt från ensam. Många är de som i åratal kämpat i skuggan av sjukdomen. Därför är
Marie Stebergs spontana kommentar så osannolik.
Hon skjuter fram den gröna pärmen över bordet. Den innehåller arbetsmaterialet för den kurs i
ESL (Ett självständigt liv) som hon deltar i sedan några år tillbaka. Häri finns alltså det som
för första gången på tjugo år har fått henne att se ljuset. På riktigt. Det är inte utan att man
undrar vad det är för trollformel.
– Inte alls, vad vi fått lära oss är enkla saker som att schemalägga dagliga rutiner, föra
aktivitetsdagbok, definiera mål, alltifrån att börja motionera till att skaffa en egen lägenhet,
förklarar hon.
Men ESL har också medfört att hon fått konkreta verktyg i att exempelvis hitta bra
samtalsämnen eller att spegla sig själv och andra i vardagliga situationer. Det senare genom
enkla trick som att nicka, humma jakande eller luta sig mot personen.
– För oss är det här inga självklarheter, det är något vi måste lära oss och det har jag fått göra
på kursen. Det roliga är att det funkar, det öppnar upp och skapar positiv energi.
Hon får medhåll av Solveig Lundqvist som lever med ångestproblematik sedan många år.
Strukturen och verktygen har varit avgörande för att få till en förändring i livet, understryker
hon. Men ESL har framför allt inneburit att ensamheten brutits.
21

I dag träffar hon sin kursgrupp som består av fyra brukare och två medarbetare på
socialpsykiatrin en gång i månaden. Här pratar de om vad som hänt sedan förra gången, gläds
åt framsteg och peppar varandra när det inte gått som man tänkt sig.
– Ensamheten är det absolut största hotet för oss. Därför är det väldigt värdefullt att få ingå i
ett tryggt sammanhang, där vi blir lyssnade på och får prata till punkt.
ESL har också ökat deras kunskap om sin sjukdom. Effekten är påtaglig, menar de båda.
Skammen är mindre. Medicineringen har de också kunnat minska. Solveig Lundqvist
använder ordet egenmakt.
– Förr drog jag mig undan när jag blev sämre. Jag skämdes. I dag har jag lärt mig tolka
varningssignalerna och därmed fått en större förståelse inte bara för min egen, utan också
andras sårbarhet.
Men någon enkel resa har det definitivt inte varit. Att förändra djupt invanda mönster och
beteenden är inte bara svårt och tidsödande. Det gör ont också.
– Verkligen, det har varit jättejobbigt. Men det har varit värt det, säger Marie Steberg och ler.
Både hon och Solveig Lundqvist klarar i dag att sköta ett arbete. Relationerna till familjen har
stärkts och de har båda tagit sig an uppgifter som för bara några år sedan framstod som
fullständigt omöjliga.
– Jag är cirkelledare för en musikkurs för oss inom psykiatrin. Det hade jag aldrig klarat
tidigare. Jag hade varit livrädd, säger Marie Steberg.
Solveig Lundqvist gläds åt en förbättrad relation med sin dotter.
– Jag har inte bara upptäckt att jag faktiskt är värd att tas på allvar. Jag har börjat bjuda in
andra i mitt liv. Och det är stort.
1. ESL öppnar upp, skapar positiv energi och bryter ensamheten.
2. Utbildningen har ökat kunskapen om den egna sjukdomen.
3. Skammen har minskat, liksom medicineringen.
22

9.2 ”Bemötandet har blivit bättre”
Det är en chock att se sitt barn drabbas av schizofreni.
Jane Eriksson vet allt om detta. Tack vare Näckrosprojektet ser hon ljusare på
framtiden, för både sjuka och anhöriga.
– Framför allt har det lett till ett bättre bemötande.
Jane Erikssons dotter fick sin första psykos vid 26 års ålder. I dag är dottern 51 år,
rullstolsbunden och halvsidesförlamad efter flera slaganfall, en inte helt ovanlig biverkning av
de mediciner hon fått.
Det är svårt att sätta sig in i Jane Erikssons kamp för sin dotter med diagnosen paranoid
schizofreni. En kamp som framför allt handlat om att få vård för dottern men också om att
själv bli sedd, bemött och förstådd.
I dag använder Jane Eriksson sina erfarenheter i den lokala Intresseföreningen för schizofreni
och andra psykotiska tillstånd (IFSAP/KFV) i Katrineholm, Flen och Vingåker samt Nationell
Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH), men också genom att föreläsa om hur det är att leva
som anhörig till en person med psykisk sjukdom.
Jane Eriksson erkänner utan omsvep att hon hade låga förväntningar på Näckrosprojektet, när
hon ombads vara med i ledningsgruppen för samverkan i vården av de sjuka.
– Jag är luttrad och var rädd att det mest handlade om en massa fina ord. Men jag blev glatt
överraskad, intentionerna från vården har verkligen varit goda. Idag kan jag se att ESL och MI
har gjort skillnad i hur både vi, anhöriga och vården bemöter de psykiskt sjuka, säger hon.
Enkelt uttryckt handlar det om att genom motiverande samtal och bemötande hjälpa de sjuka
till ett bättre liv. Tillsammans med andra anhöriga har Jane Eriksson erbjudits och fått
utbildning i ESL och MI. De positiva effekterna är framför allt att det känns lättare att prata
om psykisk sjukdom, menar Jane.
– Den största skillnaden är kontakten med vården. Tack vare utbildningarna talar vi samma
språk, det underlättar oerhört, både för oss anhöriga och brukarna.
Hur man på bästa sätt talar med psykiskt sjuka är jätteviktig kunskap för anhöriga, konstaterar
Jane Eriksson som via egen erfarenhet själv kommit fram till just det som MI föreskriver.
Att leva med en psykiskt sjuk innebär att förhålla sig till någon som är övertygad om att
exempelvis kranvattnet är förgiftat eller som hör röster och ser andar. Det är inte helt lätt att
veta hur man ska reagera på sådant.
Hon brukar säga till sin dotter att ”jag förstår att du hör röster, men det gör inte jag”. Det
handlar delvis om att bekräfta vad den sjuka upplever, men samtidigt understryka att man
själv inte gör det.
Ett annat sätt kan vara att bjuda in till aktivitet istället för att kritisera. Att kommentera en
ostädad lägenhet leder sällan till någon annat än en konflikt. Hellre föreslå att man städar
tillsammans och tar en fika efteråt.
23

– Att leva med en psykiskt sjuk kan vara väldigt provocerande. Men medicinerna gör att den
sjuka inte alltid orkar ta tag i vardagliga sysslor. Metoden ger verktyg som gör det lättare att
hantera svåra situationer.
Jane Eriksson gläds åt den attitydförändring hon ser hos vårdpersonalen.
– Vi anhöriga bjuds in på ett helt annat sätt. Informationen är bättre och det känns som om
vården förstår att alla parter måste samverka.
I Flens öppenvårdsmottagning har man sedan länge jobbat enligt de tankar som utmärker
Näckrosprojektet. Jane Eriksson berättar om vårdmöten hemma i trädgården eller i skogen,
med fika som inramning. Hon beskriver vården kring sin sjuka dotter som ett nätverk där alla
parter tar initiativ och spelar en lika viktig roll.
– Samverkan är nyckeln för bättre vård och bemötande. Jag tänker framför allt på yngre
föräldrar och anhöriga som tack vare ESL och MI kan ges bättre förutsättningar att leva med
psykisk sjukdom i sin närhet.
1. Bemötandet har förbättrats tack vare Näckrosprojektet.
2. Samverkan är nyckeln till bättre vård och bemötande.
3. ESL och MI har gjort det lättare att prata om psykisk sjukdom.
9.3 ”Sociala företag här för att stanna”
– Brukarinflytandet är totalt i den här verksamheten!
Det slår Tom Johansson på kooperativet Silvermånen fast. Han är handledare och ingår
i Näckrosprojektets ledningsgrupp.
På en nästan helt inbyggd gård i Nyköping – med undantag av en smal in- och utfart mot
Östra kyrkogatan – hittar man kooperativet Silvermånen. Det ligger i en del av stadskärnan
där bebyggelsen är litet äldre och husen lägre.
Precis innanför dörren, till vänster ligger cykelverkstan. Här möter vi Tom Johansson och en
av kooperativets brukare, Miklos, som jobbar här några dagar i veckan och tycker det är en
perfekt sysselsättning. Ingen stress men ändå något handfast att ta itu med. Dessutom är han
brukarrepresentant i kooperativets styrelse.
I verkstaden repareras gamla cyklar som bostadsbolaget Nyköpingshem gallrat ut från
förråden. I stället för att som förr dumpa hojarna i återvinningsstationens container för
metallskrot, tas de nu om hand, repareras och säljs. På så sätt får kooperativet en liten intäkt.
I andra delar av huset hjälper medlemmar till med matlagning, administration och andra
sysslor.
24

Varför just en cykelverkstad?
– Vi hade olika funderingar och landade på tre alternativ, bed & breakfast, en strutsfarm eller
en cykelverkstad, skrattar Tom och undrar hur det blivit om man satsat på en strutsfarm…
Man gjorde några studiebesök, bland annat i Edinburgh, liksom i Karlstad och Göteborg.
Efter att ha penetrerat frågan kom man fram till att en cykelverkstad var det smidigaste och
mest realistiska.
Idén är att öka valmöjligheterna för dem som har en psykisk funktionsnedsättning. Några vill
helt enkelt arbeta med något handfast. För andra passar Fontänhuset bättre, eller någon annan
dagverksamhet. Den enskilde ska kunna ägna sig åt det han eller hon är intresserad av, lyder
grundidén.
– Det är bara att gå till sig själv. Om du får jobba med något du gillar och verkligen vill ägna
dig åt, då har du en helt annan drivkraft. Och i ett kooperativ kan du som medlem dessutom
vara med och påverka hur verksamheten ska styras och fungera, förklarar Tom.
Nu är ett femtontal personer engagerade i Silvermånen. Alla deltar inte varje dag, utan kanske
två eller tre dagar i veckan. Nya är på väg in som ska engageras i cykelverkstan.
Vem är din uppdragsgivare?
– Vi handledare är anställda av kooperativet som är en ideell förening. Medlemmarna är våra
chefer. Både personal och brukare kan vara medlem och principen en medlem – en röst gäller
fullt ut.
Alla kan ha inblick i ekonomin, i den utsträckning man själv önskar. Bidrag får man från
kommunen och landstinget.
När landstinget inom projektet Näckrosen började fråga brukarna inom psykiatrin vad
personalen och de själva behövde bli bättre på blev svaren:
bättre bemötande
bättre kunskap om sjukdomen
bättre brukarinflytande
– På Silvermånen konstaterade vi kaxigt att vi hade uppfyllt mycket av detta, att vi redan
praktiserade en modell som uppfyllde kraven, säger Tom medan han letar rätt på en
hylsnyckel för att få fast ett baklyse där Miklos nyss borrat hål i stänkskärmen.
Följden blev att brukarna på Silvermånen fick vara med och utbilda andra brukare inom
ramen för Näckrosprojektet. Både handledare/personal och brukare får nämligen utbildning i
de nya metoderna. En handledare är med som stöd när brukarna går in i sådana projekt.
Sammanlagt har 60 personer utbildats runt om i Sörmland i mötesteknik, kooperativkunskap
samt stadgar och föreningskunskap.
Brukarrevision är ytterligare en gren i verksamheten. Det innebär att brukarna själva reviderar
en annan verksamhet, till exempel ett kommunalt boende eller ett aktivitetshus som de själva
inte står i beroendeställning till, och får betalt för det. När man startade detta föregicks det av
en kurs och upptaktsdag på Hedenlunda kursgård i Flens kommun.
25

En revision genomförs genom att brukarna intervjuar personal och brukare på stället eller
enheten som ska granskas och sedan sammanställer en rapport. Det sker inom ramen för
Näckrosprojektet och innebär att en ny kompetens tillförs som kan användas i den framtida
verksamheten.
Genom organisationen Coompanion – kooperativ utveckling Sverige, får man stöd och hjälp.
Coompanion utsåg för en tid sedan Silvermånen till ”Sörmlands bästa kooperativ” och Tom
och de andra kunde stolta ta emot diplom och en check på 5 000 kronor.
Coompanion ägs och styrs lokalt av sammanlagt 900 medlemmar. Idén är att verka för ett
demokratiskt företagande där samarbetet och allas engagemang blir drivhus för ekonomisk,
social och hållbar tillväxt. Tillsammans omsatte Coompanions medlemsföretag år 2011 cirka
103 miljoner kronor, enligt www.coompanion.se
Så du är optimistisk när det gäller Silvermånen och att jobba i kooperativ med personer
som har en psykisk funktionsnedsättning?
– Ja, tanken är att cykelverkstan på sikt ska kunna stå på egna ben och bilda ett eget
kooperativ i form av en ekonomisk förening. Vi har också idéer om att ett särskilt kooperativ
som enbart arbetar med brukarrevision ska bildas.
– Idén med sociala företag har kommit för att stanna, sammanfattar Tom Johansson. Inte
minst när man arbetar med människor som har ett utanförskap, en psykisk
funktionsnedsättning eller av andra skäl inte platsar i ett alltmer hetsigt näringsliv.
– Eller kanske bara när en grupp likasinnade vill förverkliga en idé genom samarbete i
demokratiska former.
1. Låt brukaren välja själv – då kommer drivkrafterna.
2. Samarbeta med andra.
3. Utbilda dig själv – och medlemmarna!
9.4 ”Vi tänker på samma sätt allihop”
Dags att gå på kurs, alla är lika taggade: ”Tjoho, nu löser vi allt!” Så kommer vardagen
och allt glöms bort i ett nafs.
– Men Näckrosprojektet är ingen dagslända. De suveräna verktyg vi fått tappar vi inte
bort, försäkrar Peder Alén, boendestödjare i Trosa kommun.
Det är en gråmulen förmiddag i Vagnhärad. Snön ligger visserligen vit på backen, men de
tunga molnen gör att varken solen eller snön orkar lysa upp ordentligt.
Men vädret påverkar inte Peder Alén, boendestödjare, nyckelperson och kamrathandledare i
Trosa kommun.
– Inte alls. Jobbet får inte påverkas det minsta, om jag skulle ha en dålig dag eller om vädret
är gråtrist. Det gäller att lägga sådant åt sidan och ge brukarna all uppmärksamhet, säger han.
26

Vi sitter och småpratar i en central allmännyttig lägenhet i Vagnhärad, som fungerar som bas
och fikarum för de personliga assistenterna. I fastigheten finns också fem tvåor, dit personer
med akuta psykiska problem eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skrivs in av Trosa
kommuns biståndsenhet.
Peder Alén berömmer enheten för att den är kvick med besluten. Han har tidigare arbetat
inom flera privata vårdbolag, där handläggningen ibland varit irriterande seg.
– Det är viktigt med snabba insatser när någon hamnar i svår själslig knipa. Jag är tacksam för
att det finns en medvetenhet om det i Trosa kommun.
I dagsläget har Peder och hans kolleger två ”krislägenheter” upptagna. En tredje person har
precis slussats ut i samhället.
Peder tycker att de känns skönt att kunna konstatera att han och hans arbetskamrater lyckats
väl med just den brukaren. Från början handlade det om insatser dygnet runt, så småningom
kunde man lämna över alltmer ansvar till individen.
Och nu har denne en egen lägenhet, ett arbete att gå till och ett fungerande socialt nätverk. De
tre fundament som behövs för att en allvarlig psykisk diagnos ska kunna överbryggas, och ett
skört liv stabiliseras.
– Att se människor utvecklas, det är det som gör det här jobbet så speciellt. Dessutom, man
växer själv när man hjälper andra till ett bättre liv.
För att lyckas få brukare med mer eller mindre allvarliga psykiska funktionshinder att växa
måste man, enligt Peder, ha en viss personlig fallenhet.
– Vi som jobbar med det här måste ha en känsla för andra människor. Man måste vara lyhörd,
flexibel och blixtsnabbt kunna känna av stämningarna.
Och han poängterar att det egna egot alltid måste komma i andra hand.
– När man exempelvis går in i en annan människas hem måste man visa stor respekt och
genast läsa av läget. Signalerna avgör om man kan vara rak eller om man måste ta det lugnt.
Peder betonar att rättesnöret i grund och botten utgörs av lagstiftningen, men att den egna
intuitionen alltid måste finnas där. I nästa andetag hyllar han Näckrosprojektet som med hjälp
av metoderna MI och ESL gett honom och hans kolleger handfasta och lättillgängliga verktyg
att använda när det gäller förhållningssätt och bemötande.
– Jag har jobbat så även tidigare, men mer på känsla. Det är i och för sig inget fel på vanliga
’bonnsamtal’, men nu när man glider in på MI vet man att man är rätt ute.
Peder säger sig känna en mycket större trygghet i sitt jobb, nu när kommunen och landstinget
drar åt samma håll, med samma redskap.
– Näckrosprojektet har brutit upp murarna mellan kommun och landsting. Och plötsligt får
jag en helt annan förståelse från mina chefer, vi tänker ju numera på samma sätt allihop.
27

Han pratar om hur viktigt det är att fokusera på brukarens egna reflektioner. Om att först
checka behovet och tillsammans skapa en genomförandeplan, om vikten av täta insatser till en
början för att sedan släppa tillbaka alltmer ansvar, i takt med att han eller hon blir medveten
om sin situation och sina problem.
Peder understryker att det inte är frågan om någon vetenskaplig undersökning, men han
noterar redan ett minskat antal akutresor till psykakuten i Nyköping.
– Det är tydligt att vi kan hantera situationerna bättre än tidigare. Nu löser vi nio av tio fall
själva, mot som bäst fem av tio före Näckrosprojektet.
Han berättar att det tidigare fanns en osäkerhet, ”tänk om jag driver det hela åt fel håll?”. Han
exemplifierar med en brukare som är orolig för att han eller hon hör röster. Tack vare ESL
finns inte den där bakomliggande oron längre.
”Jag hör en massa röster hela tiden! Är rösterna farliga? Nej, de är inte farliga…”
Samtal med den inriktningen dämpar ångesten undan för undan och brukaren slipper den
stressiga resan till Nyköping, de långa korridorerna och de obehagliga kontakterna med
främmande människor.
– Vi sparar tid och pengar på att vi slipper åka. Men framför allt, det är brukaren själv som är
Näckrosprojektets stora vinnare!
1. Näckrosprojektet har gett en större trygghet i jobbet.
2. MI och ESL har minskat akutresorna till psykakuten i Nyköping.
3. Hela omsorgen har fått ett homogent förhållningssätt.
9.5 ”Möt brukaren på lika villkor”
– Lösningen ska komma från brukaren själv. Samarbete och autonomi är ledorden.
Så sammanfattar beteendevetaren Helena Widerstedt Stubbans idéerna bakom
Näckrosprojektet. Hon är kvalitetssamordnare i Gnesta kommun och en av många som
utbildats i evidensbaserade metoder.
Vi träffar henne på Dagligverksamheten på Dagagatan i Gnesta en vintergrå förmiddag. Inne i
den hemtrevliga byggnaden lyser det av ljus och färg och dagens verksamhet har kommit
igång. Någon hjälper till med matlagning, en annan städar, några tittar på tv och pratar. Hit
kommer personer med funktionsnedsättning för arbete och social samvaro.
– Samvaron är det bästa här. Att bara sitta hemma går inte alls, säger Inge Nylén, 74, och en
av dem som kommer hit nästan varje dag. Han gillar att ha någon att prata med under dagen.
Helena tycker att det är ett privilegium att ha fått gå utbildningarna inom Näckrosprojektet
(Motivational Interviewing, motiverande samtal) och ESL (Ett Självständigt Liv). Dessutom
28

Bemötande, Empowerment och brukarinflytande, Återhämtning samt Basutbildning i
psykiatri.
MI och ESL är dock de utbildningar som lär evidensbaserade metoder.
– Metoderna är bra att ha i ryggen, vårt arbete som kvalitetssamordnare blir mer
professionellt. MI är ett förhållningssätt i det dagliga samtalet och kan tillämpas i korridoren,
vid fikabordet eller en aktivitet.
Grunden är att möta brukaren på samma våglängd, på lika villkor, inte uppifrån.
– Metoderna är som mest effektiva när man vill åstadkomma en förändring utan att stressa
fram något, förtydligar Helena.
– Man ger inte råd, alla lösningar ska komma från brukaren själv. Vi ska lyssna in, plocka upp
och spinna vidare på sådant som vi tror leder brukaren framåt. Det är en styrande
samtalsform, men med råd-förbud, säger hon.
Det som individen själv kommer på och formulerar får större tyngd än det som någon utifrån
påpekar.
– Ledorden är samarbete och autonomi – om inte dessa finns med så är det helt enkelt inte MI
man sysslar med, förklarar Helena.
Fyra färdigheter ska styra ett MI-samtal, de sammanfattas i förkortningen BÖRS. B för
bekräftelse av förmågor, egenskaper, tidigare framgångar – att människor behöver bli sedda.
Ö står för ”öppna frågor”, för att hålla dialogen vid liv och föra samtalet framåt. R innebär
reflektioner, enkla bekräftelser som ”säger du det” eller ”jaha!”. S betyder summera. Man kan
gå tillbaka, tydliggöra en del av samtalet och bekräfta.
Vad skiljer MI från ESL? Och kan du berätta hur ni arbetar med ESL?
– Inom ESL jobbar man utifrån ämnen, livsområden, som ekonomi, hälsa eller hygien. Man
sitter tillsammans med brukaren, diskuterar och fyller i papper med konkreta frågor. Ibland är
det listor med frågor och svarsalternativ som ska kryssas i.
– Ett verktyg vi arbetar mycket med är en så kallad problemlösningsblankett. Den kan vara en
god hjälp för att strukturera upp hur man ska tackla ett problem eller nå ett mål.
ESL är mer konkret än MI, man skriver på papper och förvarar i sin mapp. Även i ESL är
tanken att handledaren och brukaren ska mötas på samma nivå. MI och ESL kompletterar
varandra. Ena gången passar den ena modellen bättre, nästa gång den andra.
Kan du ge något exempel?
– Det kan handla om att brukaren ska lära sig tyda varningstecken på att han eller hon börjar
må sämre. Då fungerar det som en handlingsplan utifrån en överenskommelse.
Ett exempel: ”Om jag börjar med mina tretimmarspromenader så får du som arbetshandledare
gå in och säga till att nu är det dags att återuppta medicineringen.”
Helena är utsedd Nyckelperson med uppdrag att vara extra drivande och stötta övrig personal
i deras användande av MI. Detta har krävt en egen utbildning. I början var hon ensam om
uppdraget i Gnesta, nu finns nyckelpersoner på alla enheter inom stödverksamheten i
kommunen.
29

Nyckelpersonerna stöttar varandra och övar med sina kollegor på MI. Till sin hjälp har
projektet försett dem med ett material, övningshäften med tio lektioner att jobba med.
– Det är som att lära sig cykla, hackigt i början, tills man övat upp balansen, skrattar Helena.
Länets nyckelpersoner har ett eget nätverk och turas om att träffas i en av de sörmländska
kommunerna för att utbyta erfarenheter och få en kick i jobbet. I december möttes man i
Katrineholm och under våren är det samling i Trosa. En och samma stafettpinne tas med varje
gång och i den ristas platsen för samlingarna in.
Mini-projekt finns inom ramen för Näckrosprojektet. Vad är det?
– De innebär något extra i projektet, litet utanför det vardagliga. Man får söka extra pengar ur
en pott och motivera hur man tänker använda medlen. Kompletterande handledning eller
kanske något seminarium under en halv eller hel dag med någon expert. Vi ordnar ett miniprojekt
med två experter.
Och hur tror du framtiden ut för Näckrosprojektet?
– Det viktiga är att förändringarna får ta sin tid och att de föds ur brukarna själva. Då kan det
bli framgångsrikt, även om en sådan modell kanske tar längre tid, jämfört med ”peka-medhela-handen-metoder”.
Bakslag får man också räkna med, men att jobba fram förändringar tar
tid, avslutar Helena.
Innan vi ska tacka och säga hej pratar vi en stund med några brukare. Teven står på, man
småpratar och stämningen är gemytlig.
– Vi kan inte ha det bättre, sammanfattar Inge Nylén och får medhålla av övriga.
1. Leta efter lösningarna hos brukaren – brukaren är experten på sitt eget liv!
2. Stressa inte fram resultat – låt det få ta tid!
3. Alla är vi nybörjare någon gång – börja använda metoderna även om det känns
obekvämt i början.
9.6 ”Det har varit värt varenda krona”
Näckrosprojektet har lyft stödverksamheten i Gnesta.
– Strukturen är tydligare. Och vi tar tillvara brukarnas kunskaper på ett bättre sätt,
säger verksamhetschefen Helena Broberg.
Helena Broberg är chef för Gnesta kommuns stödverksamhet, med ett 90-tal medarbetare.
Nästan hela hennes personal har ingått i Näckrosprojektet, utom några få som jobbar med
andra brukare, utan psykiska funktionsnedsättningar.
Över 90 procent av medarbetarna har någon form av grundutbildning, kopplad till det man
arbetar med. Helena Broberg berättar att hon och hennes tre enhetschefer har en ”otroligt
engagerad och kunskapstörstande personal”.
30

– Medarbetarna vill väldigt gärna lära mer, de efterfrågar hela tiden kurser och
vidareutbildningar. Jordmånen var alltså god när vi 2009 började plantera Näckrosprojektet,
säger hon.
Helena Broberg var chef för stödverksamheten redan 2007, då Anders Miltons
psykiatriutredning omsattes i praktiken. Bland annat i Milton-projektet som erbjöd statliga
medel till samverkansprojekt mellan landstingen och kommunerna.
Gnestas stödverksamhet fick bland annat en så kallad sviktplats, brukare som mådde dåligt
fick tillfälligt bo i en lägenhet med stöd, i stället för att bli inlagd. Sviktplatsen
samfinansierades av kommunen och Landstinget Sörmland.
– Kommunerna och landstinget drog även igång en gemensam kompetensutveckling. Miltonprojektet
blev startskottet till ett bättre samarbete oss emellan, en samverkan som nu
fördjupats tack vare Näckrosprojektet.
Helena har således varit med om hela resan som chef. Även om hennes personal, som sagt, är
öppen och vetgirig anar hon att det är en fördel att det funnits en kontinuitet i ledarskapet. Att
hon och enhetscheferna drivit det långsiktiga förändringsarbetet envist och målmedvetet.
– I grund och botten handlar det om att ledarskapet måste fungera, om man vill ro i land en
sådan här stor och viktig satsning. Alla våra chefer har verkligen prioriterat projektet.
Gnestas stödverksamhet har lagt ner cirka 25 utbildningstimmar per anställd och år sedan
projektet drogs igång. Även en del vikarier har deltagit i kurserna, i mån av plats.
Utbildningsinsatserna har varit kostnadsfria för kommunen, däremot har man bekostat alla
vikarier som hoppat in när de ordinarie medarbetarna varit på kurs.
– Men det känns bra att kunna konstatera att det har varit värt varenda krona, säger Helena
Broberg.
När hon ombeds att kortfattat beskriva skillnaden före och efter Näckrosprojektet utbrister
hon:
– Vi har förändrat fokus, från vårt eget till att mer anamma brukarens.
Helena Broberg understryker att det inte räcker med att ha brukaren i fokus. Att målsättningen
måste vara högre än så. Enligt henne är det en avgörande skillnad mellan att ”ha brukaren i
fokus” och att arbeta utifrån ”brukarens fokus”.
– Brukarna måste vara med när vi planerar verksamhetens inriktning. Näckrosprojektet har
bidragit till kunskapsutveckling, både hos oss och brukarna.
– När alla inblandade tar hänsyn till brukarnas önskemål och erfarenheter och parar det med
professionens kunskaper och de senaste forskningsrönen, utifrån den kontext vi befinner oss i,
då är vi på rätt väg.
Stödverksamheten i Gnesta har gjort en handlingsplan för införandet av just detta, en
evidensbaserad praktik.
– Det arbetet kommer vi att lägga särskilt mycket kraft på under de kommande två åren, även
när projektet tagit slut.
31

Medarbetarna har startat flera miniprojekt. De har själva ansökt om medel från projektet för
till exempel handledning i metoderna ESL och MI, att motivera brukare att ta emot stöd och
till planeringsdagar för chefer för införande av evidensbaserad praktik.
Under projektperioden har även ett brukarråd dragits igång. Rådet tillfrågas regelbundet, likt
en remissinstans, innan olika åtgärder vidtas. Brukare har också utbildats för en
brukarrevision, där brukarna granskar verksamheter utifrån ett brukarperspektiv.
Och när stödverksamheten ska nyanställa fast personal försöker man ha med en brukare vid
anställningsintervjuerna. Frågor som ”jag blir jättearg ibland, blir du rädd då” vidgar vyerna.
– Den typen av frågor ger en annan synvinkel och vägleder både oss och den arbetssökande
att hitta rätt vid rekryteringen.
Samtalet glider sedan över en stund på ansvarsfördelningen mellan kommunen och
Landstinget Sörmland. Helena tycker att den har blivit mycket tydligare, tack vare
Näckrosprojektet. Och inte minst viktigt, menar hon, är att man gått på samma utbildningar
och tack vare det känner igen varandra inom de olika verksamheterna.
– Det är mycket lättare att ta kontakt och prata otvunget om olika ärenden om man känner
igen den man pratar med. Vi har helt enkelt kommit varandra närmare, på alla nivåer, säger
hon.
Projektet har även utbildat ett antal nyckelpersoner som ska hålla liv i en del av de metoder
personalen utbildats i, MI och ESL. Det är bland annat så Näckrosprojekt ska leva vidare,
med stöd av en engagerad och kunnig personal.
– Vi tänker under inga omständigheter tappa bort vår nya inriktning. Det är jag, de andra
cheferna och hela personalen överens om!
1. Näckrosprojektet har gett en tydligare struktur och en breddad kunskap.
2. Brukarnas erfarenheter och önskemål utgör ledstjärnan för hela stödverksamheten.
3. Kontakterna med Landstinget har förbättrats avsevärt, tack vare att man lärt känna
varandra över gränserna
9.7 ”Vi har fått en gemensam plattform”
En verktygslåda som hjälper oss att göra ett bättre jobb. Så beskriver Helena Risberg,
vårdenhetschef på psykosverksamheten i södra och västra länsdelen, effekterna av
Näckrosprojektet.
– Projektet har gett oss en gemensam plattform, både i arbetet här inom
psykosverksamheten och i samarbetet med kommunerna, säger Helena Risberg.
– Ibland blir man bestört när man hör hur respektlöst människor blivit bemötta när de sökt
hjälp hos den psykiatriska vården.
Det säger Helena Risberg, vårdenhetschef med lång erfarenhet av psykiatriskt vårdarbete.
32

– Därför är det så oerhört viktigt hur det första mötet med en ny patient ser ut. Det bemötandet
kan vara avgörande för hur den fortsatta vården kommer att fungera, säger Ulrika Kärngren,
biträdande vårdenhetschef på psykosenheten.
Bemötandet – av patienter och anhöriga – är A och O för en framgångsrik behandling. En
heldagsutbildning om bemötande är därför en av flera delar som ingår i det utbildningspaket
som Näckrosprojektet bestått av. Några andra tunga delar är:
• PPI – psykopedagogiska interventioner, utbildningstid två veckor.
• ESL – ett självständigt liv, utbildningstid tre dagar.
• MI – motiverande samtal (från engelskans motivational interviewing), utbildningstid tre
dagar.
Psykosenheten i Nyköping och Psykosteamet i Katrineholm har 46 medarbetare. Sammanlagt
har mottagningarna i Nyköping och Katrineholm kontakt med runt 330 patienter och deras
anhöriga. I Nyköping kommer patienterna från Nyköpings, Oxelösunds, Gnestas och Trosa
kommuner, i Katrineholm från Katrineholms och Vingåkers kommuner.
– Vi ska alltså få samarbetet att fungera med sju olika kommuner med sju sinsemellan olika
kulturer. En utmaning, konstaterar Helena Risberg.
Alla anställda inom psykosverksamheten har tagit del av Näckrosprojektet. Vilka utbildningar
man gått varierar, utifrån intresse och behov.
– Lusten att lära mer är stor, men eftersom vi samtidigt måste se till att den vanliga
verksamheten fungerar så har inte alla kunnat beredas plats på allt, säger Helena Risberg.
Ansvaret för patienterna är delvis kommunernas, delvis landstingets. Förenklat ser
rollfördelningen ut så att landstinget har ansvar för vården medan kommunerna ansvarar för
exempelvis boende och sysselsättning.
Att samarbetet mellan landstinget och kommunerna fungerar är extremt viktigt för att
tillvaron ska fungera för patienterna – eller brukarna som är kommunernas benämning. Brist
på samarbete leder lätt till att patienterna hamnar i kläm.
Därför är en viktig del av Näckrosprojektet att såväl landstingets som kommunernas personal
har deltagit i utbildningarna
– Det gör att vi får samma språk och samma utgångspunkter i våra respektive arbeten. Vi lär
också känna varandra och det gör att det blir mycket lättare att agera tillsammans för
patienternas bästa, säger Helena Risberg.
En tredje grupp som erbjudits utbildning är de anhöriga.
– En enormt viktig grupp. När en människa drabbas av psykisk sjukdom är det inte bara
patienten själv som drabbas, hela familjen hamnar i kris, säger Ulrika Kärngren.
– Många anhöriga har ju kämpat hemma tillsammans med patienten. I det längsta har man
försökt hantera situationen själva, men till sist kanske det inte går.
Att tvingas vända sig till psykiatrin kan vara ett stort och svårt steg för många.
33

– Att lämna över ansvaret för någon man älskar kan vara smärtsamt. För oss som personal
gäller det att hitta rätt i den balansgången. Vi måste klara att ta över samtidigt som vi ändå
låter de anhöriga vara delaktiga, säger Ulrika Kärngren.
För de anhörigas medverkan är viktig.
– De utgör en betydelsefull resurs. Det är de som lever nära patienten och bäst vet hur
patienten fungerar. De kan upptäcka varningstecken som berättar att en försämring hos
patienten kan vara på gång, säger Ulrika Kärngren.
Också rent behandlingsmässigt är de anhörigas medverkan betydelsefull.
– Det är väldigt viktigt att de anställda, patienten och de anhöriga kan prata sig samman och
enas om en gemensam linje i behandlingen, säger Helena Risberg.
– Om de anhöriga drar åt ett håll och den professionella vården åt ett annat kan resultatet bli
att patienten hamnar i kläm. Den stress det kan innebära vill vi självklart undvika.
Den sista – eller kanske snarare första – gruppen som deltagit och deltar i utbildningarna är
patienterna själva. Dels har många patienter deltagit direkt i samma utbildningar som
personal, dels har personal hållit i utbildningar för patienter och/eller anhöriga.
– Många patienter har deltagit i ESL-utbildningar. Att se deras stolthet och entusiasm när de
berättar om utbildningen är fantastiskt, säger Helena Risberg.
Med de nya kunskaperna i bagaget kan vägen mot ett liv med större självständighet bli mer
fruktbar. I kölvattnet av utbildningen har nya aktiviteter fötts. Det kan handla om träning,
utflykter...
– Många av våra patienter lever väldigt isolerade. Jag vågar säga att alla önskar sig ett mer
självständigt liv med mer utåtriktade kontakter. Att se när steg tas i den riktningen och vad det
innebär för patienterna gör en så glad, säger Ulrika Kärngren.
Utbildningen för patienterna syftar också till större självkännedom.
– En sådan sak kan till exempelvis vara att patienterna lär sig känna igen tecknen på att en
försämring i sjukdomen kan vara på väg. Kanske får man svårare att sova på nätterna, kanske
börjar röster dyka upp i huvudet, säger Ulrika Kärngren.
Att känna igen varningsklockorna och slå larm tidigt gör det lättare att hejda försämringen
och vända utvecklingen åt rätt håll igen.
– Tidiga reaktioner gör att vi snabbt kan kalla samman nätverket runt patienterna och
förhoppningsvis hitta lösningar som kan förhindra att det blir nödvändigt med en inläggning,
säger Ulrika Kärngren.
Att slippa inläggning är nämligen viktigare än man kanske kan tro ur behandlingssynpunkt.
– Många upplever det som ett stort nederlag att behöva läggas in. Det tar hårt på
självförtroendet och tär på förhoppningarna om att kunna klara sig själv, säger Helena
Risberg.
Ulrika Kärngren menar att en av de riktigt stora vinsterna med ESL och PPI är att det går att
variera och kombinera behandlingsmetoderna utifrån varje given situation.
34

– På så sätt kan vi skräddarsy behandlingen så att den passar varje enskild individ i varje
enskild situation.
Samtalet med Helena Risberg och Ulrika Kärngren återgår till den viktiga frågan om
bemötandet. Vi pratar om det samhälle som än i dag har lättare att prata om benbrott än om en
själ som mår dåligt. Om risken att en nedvärderande syn på psykisk sjukdom och de
människor som drabbas av den följer med ända in i vårdens egna korridorer.
– Det har blivit väldigt mycket bättre på den fronten, säger Ulrika Kärngren som precis som
kollegan Helena har lång erfarenhet av den psykiatriska vården.
– Men, det finns fortfarande mycket att göra.
Helena Risberg håller med.
– Det här är oerhört viktiga frågor som vi hela tiden arbetar med. Varje månad har vi något vi
kallar etiskt forum, där vi diskuterar bland annat just sådant här.
Det flera år långa Näckrosprojektet är nu på väg att avslutas. Under våren är det dags för de
sista uppföljningarna.
Finns det en risk att det som i projektets ljus känns självklart och angeläget försvinner
när vardagen tar över?
– Snarare tror jag att samarbetet och arbetsformerna kommer att utvecklas. Vi har våra
behandlingskonferenser och våra arbetsplatsträffar. Där och i det vardagliga arbetet ska vi
hålla liv i det här, säger Helena Risberg.
1. Vi har fått verktyg som gör att vi kan göra ett bättre jobb.
2. Vi märker tydligt att våra patienter tycker att det här är bra.
3. Vi har fått bättre möjligheter att leva upp till de nationella riktlinjerna.
35

10 Slutord
Förändringar sker sällan snabbt och det gäller att hålla den låga projektet tänt vid liv även i
framtiden.
Som personal önskar man för det framtida arbetet främst stöd av chefen. Mycket stöd behövs
för att prioritera arbetet så att tiden räcker till. Tid ska finnas till handledning, nätverksmöten,
samverkan mellan kommun och landsting. Tid krävs till att ha en stående punkt på APT
(arbetsplatsträff) och att träffas i nätverket. Personal har förhoppningar om att nyanställda och
vikarier ska få möjlighet att utbildas i framtiden och att en hemsida med chat-funktion
utvecklas. Det är inte bara den närmsta chefens stöd som önskas för framtiden utan också stöd
från chefens chef och mandat från politikerna.
Näckrosprojektets ledningsgrupp ser kompetenssatsningen som början på en lång process där
man arbetar utifrån ”brukarens fokus” och ser anhöriga som en viktig resurs. Förhoppningen
är att projektet förmedlat verktyg och motivation till alla som deltagit att fortsätta arbetet för
ett ökat brukarinflytande och en ökad samsyn/samverkan mellan huvudmännen.
36

Referenser
1. Skarin M. Utvärdering av Näckrosprojektet.
http://www.landstingetsormland.se/Halsa-vard/Narvard-i-Sormland/Nackrosprojektet-/
2. Vingare. E-L. Näckrosprojektet. Kompetensutveckling för samverkan och
brukarinflytande. FoU i Sörmland. Rapport 2013:1.
3. SOU 2006:100. Ambition och Ansvar. – Nationell strategi för insatser till personer med
psykiska sjukdomar och funktionshinder. Stockholm: Socialstyrelsen. 2006
4. Lundin L. & Mellgren Z.. Psykiska funktionshinder – stöd och hjälp vid kognitiva
funktionsnedsättningar. Lund: Studentlitteratur. 2012.
5. Socialstyrelsen. Inbjudan till kommuner och landsting att ansöka om bidrag för att
förstärka kompetensen bland personal som i sitt arbete kommer i kontakt med personer med
psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. Dnr 6438/2008.
6. Ljunqvist I. & Jenner H. (red.) Psykiatri för baspersonal. Kunskap för en evidensbaserad
praktik. Stockholm. Gothia förlag. 2009.
7. Nordén, H. Kunskap att hämta – brukarmedverkan för en bättre psykiatri. Stockholm:
Gothia, 2008
8. Socialstyrelsen. Om implementering. Stockholm:2012.
9. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni eller
schizofreniliknande tillstånd 2011 – stöd för styrning och ledning.
10. Skarin M. Utvärdering av Näckrosprojektet.
http://www.landstingetsormland.se/Halsa-vard/Narvard-i-Sormland/Nackrosprojektet-/
11. Miller W. & Rollnick S. Motiverande samtal. Att hjälpa människor till förändring. Stockholm:
Natur & Kultur. 2010.
12. Borell P. http://home.swipnet.se/skills
13. Skarin M. Utvärdering av Näckrosprojektet.
http://www.landstingetsormland.se/Halsa-vard/Narvard-i-Sormland/Nackrosprojektet-/
14. Vingare. E-L. Näckrosprojektet. Kompetensutveckling för samverkan och
brukarinflytande. FoU i Sörmland. Rapport 2013:1.
15. Socialstyrelsen. Delrapport 1. Kompetenssatsning – personal som i sitt arbete kommer i
kontakt med personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. 2010.
37

Bilagor
Bilaga 1 Rapport Brukarrevision 2012.
Bilaga 2
Emme-Li Vingare. Näckrosprojektet. Kompetensutveckling för samverkan och
brukarinflytande. Rapport FoU Sörmland 2013:1.
.
38